lördag 25 november 2017

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)


Att jag och mannen tog oss iväg till Stockholm för att se P-Floyd's konsert i Globen ♡
 
 
 Dessutom en natt på Globe Hotell med så god mat 👌 
 
 
Får ni chansen att se P-Floyd så ta den! Pink Floyd's låtar i Falubandets helt underbara tolkning. 
 
 
Dessutom ett otroligt ljus/laserspel - så sitt/stå gärna långt bak eller efter sidorna (långt bak).
 
Nu ser jag fram emot barnbarnets 2-årsdag ♡♡♡ och sen resan till Gotland ♡ Ska bara se till att kroppen samarbetar 😉
 
Kramar från Kerstin i Dalarna
Och det bästa för Ulrika i Närke ...


Veckans bästa är denna lördagskväll.


God mat och sen promenad genom ett adventspyntat Örebro,  allt med trevligt sällskap. Skrattmusklerna har fått ordentlig motion och smärtan, den hamnade i bakgrunden.
 
 
På väg hem stannade vi till, klev ur bilen och tittade på stjärnhimlen länge och letade upp olika stjärnbilder. 
En såå fin kväll!
 
Det bästa för Babsan i Uppsala ...


Bästa denna vecka var lilla fyndet på julmarknaden.20 :- 👍😉

Babsan
Det bästa för Cecilia N ....


Det bästa var i torsdags. 
Full rulle på vädret men jag höll mig på vägen. På aftonen hade vi konfirmanderna, men bara hälften dök upp. De berättade om en av två skolbussar som hade glidit ner i diket. 
Efter konfirmanderna sov jag över hos min kompis som bor nära istället för att jazza hemåt i natten i snömodd/is/regn med bilen. 

Fönstret är från hennes kök vid frukosten. 


Det bästa för walkaboutsweden ....
(Barbro i Brämhult ....)


Hej Elisabet och alla andra deltagare!

Den här veckan är det väldigt lätt att hitta något att vara glad över. Flera saker faktiskt men jag skriver om den roligaste.

Yngste sonen har nämligen sökt och fått ett nytt jobb på orten där han bor, så nu slipper han att pendla med bil varje dag på en olycksdrabbad (och tråkig) väg.

Nya arbetsplatsen ligger precis "runt hörnet".

Vi håller våra tummar för att han skall trivas med helt nya typer av arbetsuppgifter. 

Skickar med en bild som min man tog för några veckor sedan, när vi var ute på stan och fikade med nämnda son + fästmö.

Det går framåt ...


Ååå, så härligt .., detta att man börjar få en vision av hur det kommer att bli!
Nu har vi druckit kaffe och kalasat på smörgåstårta från jobbet tillsammans med friherrinnan (som besökt Lions julmarknad i Harplinge och inhandlat några små tomtar) och Shejken.

Vinterstudion i tv.

Bästa lördagen.
Ett tips ...

Europapodden avsnitt 43 handlar enbart om det tyska valet.
Hur intressant som helst!


Här en länk till den som vill lyssna.
Jag låg under täcket och höll mig vaken genom hela programmet, lycklig över P1 och att få leva i en tid när poddar finns.


Det bästa ....

Ja, ni vet .., nu är det lördag.

Ledig lördag ...


Lugn och ro.
Stillhet.


 Men inte för pv som redan vid halv åtta var igång ute i altanbygget - det är väggpanelen som ska upp -. Jag hör hur det sågas och harry är puttrig; vill absolut vara husse i hasorna mest hela tiden, men får nu vara inne hos matte.


Kanske hinner han en hel del idag?
Redan nu, när jag skriver det här, har brädorna tagit sig en bra bit upp mot taket.

Full fart på jobbet igårkväll och postnordschauffören log och sa att ja, ja .., jag förstår om ni känner stress inför veckan som kommer, med alla Black-Friday-beställningar på nätet och känner vi så, kan man ju ana hur chaufförerna har det. Detta vanvettiga köpvansinne!!

Arbetade tillsammans med Cornelia som tillbringat två veckor i USA hos sin syster Josefine, som för övrigt också har arbetat i affären, men nu studerar ett år over there. Cornelia var solbränd och så fin och tillsammans med chefen och Brooks (vars far för övrigt bor i USA och som nästan har det som hemmaplan) blev det en del surr om hur resan varit.

För mig är det eviga eländet med dricks jämt och ständigt, ja, det är en starkt bidragande orsak till att jag inte upplever nåt sug att åka västerut, men såväl chefen som Brooks och Cornelia känner det helt annorlunda, ja, frånsett dricksen då och att det är dyrt att gå ut och äta; rejält dyrt.

Bäst igår var ändå lillflickan Lilly, snart fyra år, som stod vid mejerikylen med sin mamma och när jag kom och skulle gå in på lagret, tittade hon fram lite försynt och vinkade så där som drottningen gör, lite försiktigt och fint. Jag trodde att jag skulle gå sönder av glädje! Dessa underbara småttingar som förgyller ens tillvaro!

Sämst igår .., det var vittnesmålet från mannen i kassan som stod i kö och vi kommenterade löpsedlarna som alla handlade om #metoo och mannen, som har arbetat i hamnen, han berättade om en kvinnosyn som var under all kritik.

"När jag en gång lärde en ung kvinna som börjat hos oss att köra truck, var det första arbetskamraterna frågade om .., ja, det var om jag fått ligga med henne!" sa mannen.

Ungefär så var det igår.




fredag 24 november 2017

En fredag ...


... inhandlas en likadan hundbädd som den friherrinnans Shejken hade och där Nelly sov rakt av i tre timmar, utan att så mycket som titta upp.

Harry är helnöjd!

"Tack matte, den skönaste bädd jag någonsin haft .., vad då, Nelly ..., hon kan väl sova på golvet!"


Och precis när jag har parkerat bilen upptäcker jag sommargrannen Britt som bara vill önska trevlig helg. Finaste Britt! Och jag ler när jag ser lockarna i hennes hår.


Och på familjechatten är det hundar, hästar och en knäopererad pappa som kommer upp i flödet.
Charlie är ute och busar med en kompis!


Och någon annan skriver att hon älskar ljudet av klapprande hovar.

Nu blir det promenad med hundarna och därefter jobb - ikväll med underbara Cornelia - och sen stundar ledig helg! (Och renbäddad säng .., finns det nåt härligare!)


Gamla Vägen ...


Igår vid sextiden blev det middag hos friherrinnan i hennes nya boende.
Ååå, där är så fint!
Högt i tak på halva delen, sovloft på ena och hiskeligt brant trappa som fordrar god balans, frihet från yrsel, höjdskräck eller större alkoholintag, ja, där kan man lätt slå ihjäl sig, även om det finns ett räcke att hålla sig i.

Middagen var - som alltid när Lena bjuder - delikat!
Lammstek i skivor, potatisgratäng, sallad, inlagd gurka (sååå god!), haricots verts, samt ett gott glas rött vin, till den som inte körde bilen. Och så ett par timmars prat och tittande på fotboll - Östersund som spelade - och jag var så trött och sträckte ut på den breda sängen och låg sedan där och lyssnade till pv och friherrinans surr och pratet från tv:n .., och jag kände mig ungefär som förr i världen, när mina bra mycket äldre systrar kom hem och satt och samtalade i ena rummet och jag kunde höra dem, men bara så där diffust, men hur tryggt var det inte!

Det där har följt mig hela livet.
Jag är verkligen en sån som gärna sitter i soffhörnet och tittar på - eller lyssnar -.
Betydligt mer en iakttagare än en deltagare.
Sånt har jag tyckt känts skämmigt, men med stigande ålder inser jag att .., ja, människor är olika, så är det bara.
Inte på jobbet, där är det tvärtom, men för övrigt är det så.

Nu ska jag strax hämta upp ovan nämnda friherrinna för en tur till Flygstaden, men först förbi affären där jag glömde min plånbok igår. Sist av allt till Matöppet i Slöinge där ett paket ligger och väntar.


Dagens fönster ...

Här kommer en hel massa fönster på rad; från Ystad.

Det var när vi övernattade på hotell Sekelgården och kom ut på gatan, då såg det ut så här.

torsdag 23 november 2017

Och så ett eftermiddagfönster från ellem ....


"Det fortsätter att snöa ...", skriver hon som bor i Skellefteå, i Västerbotten.
Om någon nu hade glömt det.



Och detta är vad jag lyssnar till just nu.
På hög volym.
Bästa dagen ...


Ja, ni har ju läst om det hundra gånger minst, hur roligt jag tycker att det är med varannan torsdag när jag har förmiddagspass från kvart i åtta till ett.
Här är klockan nästan på pricken åtta; då har frukt-och-grönt-chauffören kommit från Helsingborg med sina varor! Han är först ut av chaufförerna och brukar alltid skoja med Erik som är fruktansvarig (även kolonial när Joakim är pappaledig) om vem av dem som är mest  i tid.


Strax efteråt dyker chauffören från Östras bageri upp.
Han heter Kjell, är femtiosju år (tänk, att män så ofta drar sig för att säga hur gamla dom är ,-), Kräfta och storebror.Och jag har sagt det hur många gånger som helst: chaufförer är ett himla trevligt släkte! Så lättsamma och sympatiska!


När jag tar hand om brödet (vi har bonuskundträff och då är där en kvinna som bjuder på smakbitar från Östras - inte enbart bröd, utan även lite kondisbitar -) passerar jag ideligen delikatessen där Pernilla gör i ordning inför dagens äventyr.

"Titta Bettan, man blir ju bara så lycklig .., titta så fint Carolina frontade igårkväll!" säger hon lyriskt.
Jo, så är det verkligen.
Jag tror nog att Carolina Grimberg borde få frontningsmedaljen av största storleken.

Det blir en sååå bra förmiddag!
Allt jag vill hinna med hinns med och bara detta är så ljuvligt!
I vanliga fall - under kvällarna - är det tvärtom .., så mycket man vill, men så lite man hinner.

Vad gör man då under fem timmar?
Jo, följande:
  1. Man ... tar emot brödleveransen .., fyller på med lussekatter, donuts och munkar.
  2. Tar emot mejerileveranser från Arla och Wapnö .., gör fint i mejerikylen, tar ut tomma backar.
  3.  Gör i ordningen frukosten vid 9-tiden och fikar tillsammans med Erik och Pernilla.
  4. Löser av den som står i kassan
  5. Tar emot REK och varubrev och fördelar i lådor och hyllor.
  6. Räknar kassorna
  7. Gör datumkoll bland mejerivaror, typ ost, juice osv.
  8. Skriver tre stora skyltar, två om nedsatt pris på bensin/diesel, en om bonuskvällen.
  9. Tvärkollar hur det är med frimärken .., nej, inget behöver beställas.
  10. Fyller på med Proviva och laktosfria mejeriprodukter
  11. Fixar brödvagnen så slipper kvällspersonalen den biten.
  12. Rengör pantmaskinen - räknar med många kunder och ont om tid för sånt ikväll -.
Ja, sen är klockan ett .., butiken fylls av kunder som vill handla billigt .., se där, borta vid bananerna står friherrinnan och hojtar och frågar var Sharonfrukterna håller hus, dom som kostar 1:-/st och det visar sig att dom står staplade i lådor en halvmeter ifrån madame Wattsgård.

Och jag åker hem och känner mig sååå nöjd med dagen.
Tar ut hundarna i hällande regn .., går en lååång promenad och Nelly är sprallglad och om några timmar är vi bjudna till ovan nämnda friherrinna på middag och  nu, när klockan är fyra minuter i fyra, är det becksvart ute och jag tänker att jag kommer säkert att sakna allt det här, när jag väl blir friherrinna.



Torsdag ...


Så skönt att göra tidig (och då menar jag verkligen  t i d i g) kväll - gick till sängs vid halv nio, lyssnade till Nordegren & Epstein och hörde hela programmet, gick vidare till Europapodden, men se, där tog det slut .., och pv - som tittat på fotboll - hittade mig djupt sovande (ett annat ord för en som snarkar) och P1 i full gång.

Nu vankas förmiddagsarbete till klockan ett.
Hundarna har varit på promenad .., det pratas om ovädret som drar norrut mot Norr, - och Västerbotten och här har all snö tackat för sig. Lika så bra det.

Havet hördes ovanligt mycket när jag nyss var ute .., nästan så det kändes som om vi bor alldeles vid stranden. Jag minns en kund från affären i Ystad som bodde väldigt nära havet.
Dom flyttade.

"Nej, jag klarar inte av det, när vi ligger i sängkammaren hörs det som om vi har sängen på en
kommandobrygga och vågorna ska slå in ...", sa kvinnan.

Nu till affären .., till Erik och Kalle och vem som nu är i charken  .., Vivan, kanske?
Och grattis Cecilia som hade namnsdag igår!
En hel massa dagens fönster ...


.... kommer från Dalarna och fångades av den rara madamen Kerstin.
(Ni vet .., lifelivingitnow).
Så här skriver hon:

"Ett av byns f.d. snickerier.
Finns ett till. Från det har vi ett skåp, som jag målat i gult och ockra på 90-talet.
Det har tillhört min släkt på pappas sida och bestått av fler köksdelar 😀
Hoppas kunna ta ett kort på det snickeriet också.

Kram Kerstin".

//Tack snälla! säger jag.

onsdag 22 november 2017

Det bästa - idag -.


Tjugo minuter .., en halvtimme kanske .., med en liten piga som lyfts upp och hamnar mot mitt bröst.
Till en början är hon motsträvig .., kanske är där någon pepparkaka eller macka på bordet .., men efter en stunds pillrande på hennes mage, då känner jag hur hon slappnar av och till slut snarkar hon gott.




Lillvännen.

Och jag tänker på mian och hennes mamma som nu inte längre har någon liten Alice som norpar tomater och är så go och fin.

Så är det verkligen .., hundar och katter är verkligen bara till låns en kort tid.
Det gäller att njuta och ta vara på tiden.
Snart är den förbi.

#metoo eller inte ....


Det går inte en dag utan att nya vittnesmål kommer fram.
Inom teatervärlden, på SVT och andra kanaler, inom tidningsbranschen .., ja, det tar liksom aldrig slut. Alla är dom "profiler". Kulturprofil, svt-profil, SR-profil.
Har flashback någonsin haft fler besökare i jakten på vem det handlar om?

Och kanske har jag levt i en skyddad värld, för när jag hör hur somliga män har betett och ännu beter sig - och ja, även kvinnor - är det nästan så jag tar mig för pannan. Samlas alla horbockar till män inom särskilda gebit?

På Hemköp, Ica, Coop och Willys .., är det likadant där?
Inte en enda gång i mitt yrkesliv har jag råkat på såna här gräsliga män, inte när jag var yngre heller. Dom flesta som arbetar inom handeln är ju inte akademiker; inga professorer eller kändisar, men rekorderliga män - äldre som yngre - har det varit där jag arbetat.

Eller är jag helt ovetande? 

Är det vår tur nästa gång?
Handelsanställda som vittnar om övergrepp eller snoppbilder i mobilen?
Tafsande män i mejerikylen?
Eller kvinnor.
Det är lika hemskt vilket som.

(När jag letade efter en bild till det här inlägget, ja, då var den här illustrationen den första som kom upp i mitt arkiv. Jag tänkte att det nästan var ett tecken. Förlåt Pija Lindenbaum om den används i fel sammanhang, men nog känns den nästan-rätt!)

Lediga-dags-fönstret ...


.... finns i ett gult hus i en kulle, allt uti landet Halland.
Hoppsan!


"Bara så du vet, så kommer du att mötas av ett fem centimeters snötäcke ...", sa pv  när han gjorde sig klar för att ge sig av till jobbet i morse.

Den här terminen innebär långa dagar för hans del.
Upp i ottan klockan fem, en timmes cykeltur till jobbet (idag tog han bilen), arbete till halv fem och hemma vid halv sex, sex.
Det är mörkt när han ger sig av och mörkt när han kommer hem, som det är för så många andra.
Och det är just därför jag älskar att arbeta eftermiddag/kväll!
Såå mycket dagsljus som jag får uppleva!

(Och i och med snöfallet plingar det till i min mobil - trafikolycka på E6:an vid Slöinge och totalstopp i trafiken).

tisdag 21 november 2017

Iprén ...


I ett par dagars tid har jag haft så ont i min höft.
Och ikväll i båda.
Det var rent hopplöst att hitta en bra ställning i kassan och jag kände att pratet tystnade allt eftersom tiden gick; energin gick liksom åt till att stå upprätt.
Iprén fick bli min räddning, då starkare piller var hemmavid.

Fattas nu bara att eländet från knäna drar sig uppåt.

Och mina barns pappa som i morse opererades och fick ny knäled, meddelade på familjechatten att han bara några få timmar senare ätit frukost och därefter lunch. Inte hade han ont heller,.
Jag tänkte på min egen resa, då, när jag kräktes från fyra på eftermiddagen till nio dagen därpå  - det var efter operationen - och bara jag tittade på frukostbrickan kom allt upp.
Men barnens pappa, han kvittrade och lät så lycklig.
Och mätt och belåten var han också.

Senare ikväll var det annat ljud i skällan.
Nu hade han ont.
Rejält ont.
Jo, jag minns precis.
Och detta är till friherrinnan ...


... som idag har bemärkelsedag .., den första som firas i nya boendet.

Jättegrattis från oss på Ejdervägen!

Ps. Harry hälsar också! Ds.

En mil härifrån ....


Friherrinnan - som för övrigt har födelsedag just idag - har tjatat på mig.
"Nå, har du bokat tid för vaccination ..?" har hon sagt.
Till sist blev det så av och helt perfekt är det ju att kunna boka via nätet.

En av anledningarna till att jag bytte från Getinge vårdcentral till den i Slöinge, var att väntrummet var så mycket mer trivsamt. Och i expeditionen där man anmäler sig och betalar för besöket, där sitter en sååå vänlig kvinna och tar emot och det gör inte saken sämre.

Till min förvåning var där alldeles fullt i väntrummet när jag kom in.
Där var några äldre herrar och där var en dam som satt och fingrade på en vit papperslapp där hennes skyhöga blodtryck hade skrivits ned och och nu var hon alldeles förskräckt!

ch där var en gänglig tonåring som mest satt och fibblade med sin mobil och när läkaren ropade upp honom fortsatte han att titta på mobilen medan han följde läkaren till undersökningsrummet och mitt emot mig, i soffan på bilden, där satt en mörkhårig kvinna med tre småttingar - två svartlockiga pojkar på max fem år - och en liten underbart söt och go tös på halvåret kanske och i en fåtölj till höger om soffan satt barnens storebror. Hela tiden satt lillflickan och tittade på honom .., med sån oändlig värme i blicken!

När alla andra patienter antingen tackat för sig eller blivit inropade, frågade jag den äldre pojken om han pratade svenska? Jo, lite, sa han blygt. Och så trevade vi oss fram försiktigt .., han berättade att han gick i sjunde klass och att familjen kom från Haifa och på min fråga vad han saknade mest, så var det "alla", kamrater och släkt.

Denne unge man var den ende i sällskapet - vad jag hörde - som kunde lite svenska och jag tänkte att oj, oj, vilket ansvar som ligger på många barn som kommit från andra länder och kanske är dom enda i familjen som någorlunda kan göra sig förstådda eller åtminstone förstå. Tänk, alla svåra ord!
Helena/Cruella skrev i en kommentar på instagram att "barn ska INTE agera tolkar" och så är det förstås, men att ordna tolk inför ett besök på BVC så där i all hast är kanske inte så enkelt ute på landet, men jag förstår tanken.

Nu ska det sägas att jag inte frågade om han agerade tolk, men eftersom mamman inte förstod vad jag sa, så utgår jag ifrån att han skulle hjälpa till.
En fin kille med träningsoverallbyxor och alldeles för tunt klädd i novemberkylan!
Och så underbar han var mot sin lillasyster!


Så uppenbarade sig distriktssköterskan och ropade upp mitt namn och det blev ett glatt möte, ja, hon är ju kund i affären och så trevlig!

Efteråt var jag röd om kinderna och slog mig ned och väntade en tio minuter, utifall att det skulle bli någon reaktion efter vaccineringen.


Sen hemåt, men först förbi bageriet i Slöinge.
Det är så vackert där uppe på åsen med hästar i alla hagar och ofta - särskilt om morgnarna på sommaren - ligger dimslöjor över kullarna där borta och det påminner mig om "Dimhöljda bergens gorillor", filmen.


Tanken var att tvärtitta in till födelsedagsbarnet - friherrinnan - och ta en kopp kaffe och så uppvakta i morgon när jag är ledig, men hon hade redan gäster och då fick påsen med innehåll följa med hem i stället. Men en hälsning från vår före detta arbetskamrat Nelli kom med i alla fall!
Nelli arbetar även i själva bageriet och trivs som fisken i vattnet! 
Vilken härlig arbetsplats, om det nu inte vore så himla varmt där inne sommartid.


En kvart efter att jag kommit hem tutade det ute på gården.
Det var UPS som levererade paketet med ett innehåll som jag sannerligen trånat efter!
I flera månaders tid har laddaren till kameran - den riktiga kameran - varit som uppslukad från jordens yta och till sist kapitulerade jag och beställde en ny laddare från Canon.
Inte skulle man ha blivit kassörska inte .. , man skulle satsat på att ta fram pyttesmå laddare och sedan kränga dem för 609:- kronor!
(Beställde först från Batteriexperten, men det stämde inte alls i storlek, så det blev retur).

Nu ska jag ut med hundarna, innan det är dags att åka till jobbet.
Fick titta på nya schemat som börjar efter jul och enda skillnaden är att jag nu arbetar måndag förmiddag (till 13.00) i stället för varannan torsdag (samma tid).
Det blir nog bra.
Ska pv fortsätta att sjunga med Kammarkören så är det övning måndagkvällar och då är det ju perfekt att han inte behöver cykla hem och ta ut hundarna när jag arbetar och sedan iväg igen och öva.

Så är livet här i landet Halland.
Om nu någon undrar över den saken.
Dagens fönster ....


... var mitt och fanns på Regementsgatan i Ystad.

Hästen var målad av Anja Notini och kom som hälsning; ängeln hade Maria köpt, fåret en julklapp från min australiensyster och krigargubben nånting som Anders haft när han var liten.

Jag älskar alltihopa!

måndag 20 november 2017

En sån dag ....


En kylslagen och frostig morgon och förmiddag är det.
Tanken är att båda hundarna ska få följa på promenad, men Nelly sover ihopkurad på sin gröna fleecefilt och jag har inte hjärta att väcka henne. Kanske blundar hon extra hårt för att låtsas sova, så där som en del resernärer på Pågatåget gjorde, allt för att inte behöva bereda plats för någon annan medresenär - nej, bättre då att breda ut sina pinaler på sätet intill och blunda hårt -.
Det brukade fungera, om nu inte en enveten västerbottensmadame på väg till Halland hojtade att "hallå, det finns en ledig plats här!"
Sånt kan man tänka på så där apropå att Nelly blundar.


Sällan har jag sett bussar, bilar och traktorer köra såååå försiktigt som idag!
Och jag håller mig till dikesrenen när dom kommer, rädd att någon ska få sladd och så är livet tillända innan man ens fått pension och hunnit bila i Portugal!


Överallt ligger prassliga eklöv ..... och man tänker att nu sover nog ormarna gott.
Skönt det.


Här ska cykelbanan gå, den som totalt blir 37 mil lång.
Jag tyckte att pv sa att den skulle vara klar i maj 2019.


Klockan är nu ett.
Fortfarande strålande solsken!
Det var sexton grader varmt i köket i morse, men jag har eldat så nu är det i alla fall arton.
Och nu väntar promenad med Nelly och så ska jag köra aningen tidigare till affären, så jag hinner handla en massa basvaror som tagit slut.
I det här huset är till exempel palsternacka en sådan - basvara - alltså.


Och lilla rabatten hos grannen i början av Ejdervägen, den ser nu ut så här.
Kanske hinns en kopp kaffe med också?

Så önskar jag mina barns pappa lycka till, ty i morgonbitti ska han opereras av samma kirurgteam som ordnade min knäprotes och det ska säkert gå hur bra som helst! Arma våra ätteläggar ..., såväl mamma som pappa har fått nya knän och en magerlagd moster har begåvats med ny höftled!
Inga supergener här inte.



Det bästa för friherrinnan ....
(Som kom in med bidraget så sent så det får bli ett eget litet inlägg).


Så här skriver hon:
"Det bästa denna veckan är att den här dunderförkylningen gett med sig.
Så idag har jag bakat lite. Det var riktigt kul även om ugnen bråkade en aning.


Och Shejken kom på att hans nya bädd faktiskt är helt okej."