torsdag 19 augusti 2021

Torsdag ....


En ganska fin dag - hittills - efter en våldsamt blåsig natt. Vaknar vid halv ett och håller på att ramla baklänges .., då är det alldeles stjärnklart ute, ungefär som i oktober! 
Jag ser stjärna på stjärna på himlavalvet och det är så vackert, så vackert!


Vid tiotiden tar jag harry på hästhage-rundan. Får som vanligt pausa på någon sten .., då det känns som om lungorna ska hoppa ur kroppen, men den där pausen är livgivande på så många sätt. Och harry sätter sig intill och spanar ut över nejden. 
Vi ser en liten kanin skutta iväg. 


Kommer hem. Ringer till friherrinnan och hör hur det är med henne. 
Jo, liiite bättre, säger hon som ska ha kaffegäster idag. 
Sen ringer telefonen. 
Det är från sjukhuset och den vänliga arbetsterapeuten Annika .., och hon har talat med kirurgen som lagade min vänsterhand och Annika säger att "så här ska du inte behöva ha det .., läkaren säger att du kommer att kallas till röntgen". 


Jag blir så glad så jag nästan börjar att gråta. 
Under en veckas tid har jag fört dagbok över hur ont jag har haft .., jag har t.om ritat av handen och armen och prickat in var det varit som värst.


Kanske visar det sig att allt är helt okej, men då vet jag ju det. 
Då är det väl nerver som kommit i kläm eller spökar på något vis?


Och för övrigt?
Tänker ofta på dom afghanska männen vilka klättrade upp på det amerikanska flygplanet och naturligtvis föll av och ner mot marken till en säker död. Men gode tid, så hemskt och vad  t ä n k t e  dom på .., eller tänkte dom inte alls .., var desperationen så stor? 
Kanske trodde dom inte att planet skulle starta? 

I något nyhetsprogram - eller på sociala medier - såg jag en ung afghansk tös gråta hejdlöst, i förtvivlan över att talibanerna tagit över. Hon ville ju så gärna studera vidare och nu kanske allt skulle bli som förr .., att flickor hålls hemma och gifts bort! 

Sånt kan man tänka på där man sitter i hästhagen och tittar på en liten kanin.

Dagens fönster ....


... som nog också fångades i flykten (men så är det kanske med alla våra fönster?)  och ska jag nu försöka mig på att lägga in en länk till den som höll i håven, tro? Ibland blir då all text markerad med fet stil och det ser ju inte trivsamt ut. 

Men jag gör ett försök. Här är länken. Tack! säger jag.

onsdag 18 augusti 2021

Idag ....


... kände jag sån glädje över att upptäcka ett litet ekollon. 
Nåt så otroligt charmigt! 
Så fint! 


Mera glädje! Sigurd Melin från Hälsingland, är en påhittig man. Titta, vad han har kommit på! Med hjälp av dom här röda plastgrejerna leds vattnet bort från husväggar och annat, men det fungerar förstås bäst när där finns någonstans att fösa iväg vattenmassorna! 
Här kan man läsa om denne klurige man. Bilden är från Aftonbladet.
Och stackars människor i Gävle och Dalarna där det nu regnat kopiösa mängder och källare och viadukter svämmar över. "Husägarna får sköta sig själva ..., vi prioriterar viktiga byggnader", sas det och jag hajade till. Men det är klart .. att få en pump i källaren när vattnet utanför huset står halvmeter högt .., vad ska man göra av det upp-pumpade vattnet? Det kommer ju in lika fort. 
Arma människor!


Det har varit regn mest hela dagen idag - det är bara frågan om det är mer eller mindre nederbörd - och mellan en av regnskurarna hann i alla fall mannen som jag kallar för "den halvlånge" (född och uppvuxen i Halmstad, vi körde förbi hans barndomshem på Furet igår) och pv forsla bort resterna av den idegran som sågats ner.
Sen blev det kaffe.

Onsdagsfönstret ...


... fångades från någon av våningarna i Hallands konstmuseum, ja, det var igår det. 

Vilken utsikt det var och det är som alltid så .., att närheten till vatten får i alla fall mig på fall. Det är ingen gräsmatta på marken, utan det är ett tak med mossa ..., sånt kan ju bli så himla fint! 


Som här .., ett garagetak i Landskrona!

tisdag 17 augusti 2021

Lite kulturell, men bara lite ...


Efter tolv år här i landet Halland, beslutar jag mig idag för att äntligen besöka konstmuséet, ljuvligt beläget nära Nissan. Regnet har  ö s t  ner på vägen dit, men jag kommer mig in torrskodd och kan låsa in väska och plånbok i ett litet fack på nedre planet. 
Därefter blir det till att spankulera omkring och ta sig an konstverken.


I ett helt rum finns mängder av Irving Penn´s bilder; många liknande den här ovanför. Men hur proffsiga såna här bilder än är, säger dom mig egentligen ingenting. 
En vacker kvinna - ja - men inget mera.


Det gjorde däremot den här - av samme fotograf - även om jag inte skulle vilja ha den på väggen kanske. 


För att inte tala om den  här målningen! 
Konstnärens namn är Eva Waller (f. 1949) och titeln är "Porträtt av en liten flicka".


Och den här .., som jag upptäcker i ett häfte om en av Halmstadgruppens medlemmar, nämligen Erik Olson (med ett s). 


I lilla butiken finns affischer och annat att inhandla och jag köper bums ett exemplar av Mona Johansson. Så roligt att hon på varje kopia skrivit en snutt. Och alla som har haft - eller har kattungar - vet att då vimlar det minsann av lyckostunder. 


Ja, jag köper även den här. 
Snäll med igelkotten Nikodemus var hon också Mona .., han får vatten eller mjölk från "hjärtefatet". I en artikel från Hallands Nyheter i december 2013 kan man läsa följande: "Mona Johansson bodde i Göteborg, men under trettio år tillbringade hon sina somrar i Varberg. Hon var ett vanligt inslag på Varbergs torg där hon stod och sålde sina verk, gärna med lite naivistiska motiv från Varberg".


I väntan på att pv ska hämta mig, går jag en sväng i omgivningarna. Där är en gångväg längs Nissan och på andra sidan finns bostäder - precis på samma sätt som norra hamnen i Helsingborg eller västra hamnen i Malmö. 


Klistermärken förstås. 


Från någon av våningarna ovanför entrén, vänder jag ryggen åt konstverken och ställer mig och tittar ut över Nissan och framför allt på dom underbara rabatterna nere vid "gårdsplanen", om man kan kalla det för ett sånt. 


Det mesta är färgstämt och när jag berättar för kvinnan i receptionen att nästan det vackraste av allt .., det är nog ändå rabatterna, så ler hon och säger att det är "Holms trädgårdstjänst" som är ansvarig för detta. 
I en liten vas på disken finns små blommor, plockade från rabatterna. 
Sååå fint! 


Frånsett ett krigsmuseum i London, har jag nog aldrig besökt ett museum utan att i deras - ofta små butiker - ha köpt några kort. Samma sak nu!
Nu blev det sex kort, plus ett litet häfte om Halmstadgruppen - det är den längst till höger. 
Den ska jag läsa ikväll, tror jag. 

Ja, så var det idag.

Dagens fönster ...


... fångades i restaurang Kåtan i Lycksele och det var ellem som höll i håven. 

Tack! säger jag.

måndag 16 augusti 2021

Utflykt ...


... till biblioteket i Harplinge. 
Det påminner lite om gamla biblioteket i Malå; det var där jag upptäckte glädjen med böcker. Tant Margareta - grannen - arbetade där, trots att hon inte alls hade rätt utbildning. Ändå var hon HELT rätt människa på rätt plats; hon  ä l s k a d e  böcker och visste precis vad man tyckte om. Mitt lånenummer var sjutton. 


Biblioteket i Harplinge är sparsamt bemannat, så därför kan man logga in sig - ungefär som på en arbetsplats - även kvällstid när mörkret lagt sig. Jag kom dit nu på morgonen och alldeles ensam var jag och lyset tändes allt eftersom jag rörde mig i de olika rummen. 

Där finns en ganska stor avdelning för barn och det var där jag upptäckte dom här recensionerna, vilka fick mig att le för mig själv. Underbart!
"Den var lite sor(g)lig för att kärleken började lite dåligt men den slutar bra".

Fem böcker - varav tre var skönlitteratur - fick göra mig sällskap hem. Eller till affären. (De två övriga var faktaböcker; en om insekter, den andra om blommor och blader). 
Jo, men det kändes bra. 

Stod en stund och småpratade med en kund från affären. Trivsamt. 
Hade jag inte haft besöken på Hemköp flera gånger i veckan, hade jag nog blivit tokig.

Lite ovanligt är det allt ...

Nu har skolorna börjat och på väg hem från affären och biblioteket, lyssnar jag till P1 där gymnasieelever intervjuas, ja, det handlar om skolstarten och hur det känns? Det är flickor som berättar om glädjen i att träffa kompisar igen och att bara "kunna räcka upp handen och få hjälp".  

I fjol arbetade pv måndagar och tisdagar, men hade andra vikariat av kortare eller längre tid, så särskilt många lediga dagar under veckorna blev det inte. Den här hösten arbetar han torsdagar och fredagar och är alltså ledig fem dagar på raken. Och ja, det kändes väldigt ovanligt att han var hemma - en måndagmorgon -! 

Bilden är från igårkväll när vi tog ett kvällsdopp i hemmahamnen. Nitton grader i vattnet och det var helt underbart. Även Harry gick ut några meter, men inte så att han nödgades visa sina simkunskaper. Var gång jag har hållit mig under ytan, blir håret extremt lockigt. Är det månne saltet som är orsaken?

Dagens fönster ....

... fångades på Rudberg Knude Fyr på Jylland och det var äldsta dottern som höll i håven.

Och vill man veta mer om fyren och dess äventyrliga historia, kan man klicka på den här länken. 

söndag 15 augusti 2021

Stiltje ...


... men inte vad gäller vinden. 

Det har varit friska vindar hela dagen och mina planer på ett dopp - här hos oss - den försvann all världens väg när jag väl kom ner till stranden. Såå mycket tång hade blåst iland och så pass mycket vågor att jag blev stående en stund och funderade. 
På vad?
Utströmmar. 
Nej, jag tar det i Skallkroken ikväll. 

Efter en tämligen energisk förmiddag (torkade alla golven på övervåningen, hängde ut tvätt som nu torkat .. fixade lunch till pv och mig själv - omelett med grönsaker), blev jag totalt däckad. T o t a l t. Tittade på orientering i Idre, men somnade av och till. 

Pv sprang ett par kilometer och var totalt slut på han också. Nu har vi slumrat på soffan, tillsammans med Harry. Jag undrar när orken fullt ut ska komma tillbaka?

Dagens fönster ....


Här kommer ännu ett bidrag från Stora Henriksvik - Café & Trädgård - på Långholmen i Stockholm. Så fint där verkar vara! 

Och tack till fönsterfångerskan i Värmland! (Turtlan, förstås).