Dagens fönster och lite till ...

... fångades i landet Skåne hos sonen med familj och då såg herr pv så här avslappnad ut. (Vid hans sida skymtar Harrys ben).

Idag tar vi bilen och kör till Skåne. Mer som en liten flykt. Först till min syster med familj i Västerstad där pv ska fälla några träd - eller ta hand om träd (troligen popplar) som ramlat så där halvledes - och i eftermiddag tar vi sikte på Bunkeflo och i morgon blir det övernattning i Ystad på Stationen. 

Det är tungt utan Harry och allra mest tungt är det för pv och det var hans idé att vi skulle göra något annat .., än att gå hemma där precis allt påminner om Harry. 

Harry var hans första egna hund och dom har verkligen varit tajta.

För övrigt? Så är vi nu Natomedlemmar  .., (vi var positiva till detta såväl pv som jag själv) .., jag hade åtta rätt på veckans nutidsquiz i DN .., det är final i Melodifestivalen i helgen, men vi har inte sett ett enda program, så jag har noll koll vem som borde vinna och Sigge har fått kokt fisk och ligger och sover så gott på fällen i soffan. Friherrinnan ger honom mat när vi är borta. 

När vi åker söderut idag, ska vi hämta upp min systerdotter Rita i Helsingborg. 

Det var evigheter sedan vi körde in i själva centrum .., däremot låg vi där med båten för kanske två år sedan. Oj, det var en krånglig tilläggning med stark vind, men när vi väl pustade ut, hade vi första parkett i norra hamnen med människor som strosade precis några meter från båtens akter (vi ligger alltid med aktern före), det kändes som om vi befann oss på bio.

Bilden togs just i Helsingborg.

En annan slags dag ... 

Strålande solsken redan från morgonen. Varmvatten från solfångarna rakt in i tankarna .., pv sågar ved och jag städar bilen. Dammsuger .., dammtorkar. Skakar den gröna filten.

En sväng till Skallkroken hinns med. Pv tar ett iiiiisande kallt dopp. Det är lågvatten - förfärligt lågt vattenstånd - så han väljer den långa stegen och drar djupt efter andan när han väl doppar hela sig. Hans badbyxor är blå.

Jag tittar på. Tänker att det ju ofattbart att jag inte är sugen det minsta. Eller kanske att jag är, men något dopp blir det inte. 

Efteråt sitter vi i vindskyddet och dricker kaffe ur muggar av hårdplast - en är lila, en är grön - jag tar den gröna - och där kommer en kund från affären; en lång och ståtlig kvinna som också ska doppa sig. Hon har sin make i sällskap, plus en stor, grå pudelhane, en extrastor pudel, säger dom unsiont och den är så stilig och svansen står rakt upp .., tala om elegans! Hemma har dom en betydligt äldre pudelherre, säger kvinnan. 

Snart är det eftermiddag. I ugnen finns kycklinglår - modell större - och en potatisgratäng. Vid sextiden ska pv vara lärare hos grannens flicka Maja. I morgon kör vi till Hörby till min syster. I bagageluckan ligger redan en motorsåg och väntar att få träda i tjänst, ty träd som blåst ner ska tas om hand. Vi hade tänkt oss övernattning på Stationen natten mot lördag, men det gick inte ., det var fullt. Det blir lördag till söndag i stället och i morgon nattlogi i Bunkeflo. Kanske ett dopp i polen?

Satt länge ute i trädgårdsstolen och med Sigge mot mitt bröst. Han somnade och jag råkade pilla lite på hans ben, vilket han inte tycker om .., då biter han mig.  Ja, ja. Hackspetten flög förbi .., och där kom en skata och jag hörde kråkan kraxa från björkens topp. 

Stig som är långt över åttio, passerar nere på vägen .., han går med stavar och Sigge vaknar till vid det taktfasta ljudet av stavspetsarna mot asfalten .., han tittar upp och öronen är på helspänn .., v a d   är nu detta och det tänkte jag med. Men pv visste. 

"Det är Stig ...", förklarar han. Stig som haft hjärtproblem och alltid ser så snäll ut.

 Glimtar från ett hundliv ...

Och två små filmer som värmer mattes hjärta. (Och husses).

Här är en. 

Och här en annan.

Underbara minnen! Tretton år av glädje! Det här var de allra första månaderna.

Och så ett Dagens Fönster ...

.... och bilden togs igårkväll här hemma.

Tack Harry ... 

Ja, så är det ju, att en dag tar det slut och den dagen kom idag. Under ett par dagar tyckte jag att Harry blev lite annorlunda, men jag hade svårt att sätta fingret riktigt på vad det kunde vara. Förra veckan sade jag till pv att "undrar om vi ens har kvar honom i höst ...?" 

Att han hade tacklat av senaste månaderna, det var vi helt på det klara med, men nu var det något annat.

I söndags hoppade han upp i soffan, men hade dålig balans ., liksom vinglade lite, innan han lade sig ner. I måndagskväll var han orolig och satt och gnydde utanför pv:s sovrumsdörr - något som aldrig hade hänt tidigare - och igårkväll hade han svårt att hoppa upp i min säng, gjorde det till sist (jag frågade om han ville ha hjälp upp .., men nej, han klarade det själv), men .., låg inte som vanligt vid fotänden av sängen, utan alldeles intill mig. 

Jag låg länge och strök honom över pälsen och sa hur mycket vi älskar honom och då kände jag hur han liksom vibrerade svagt .., så där som om han hade kolsyra i kroppen. 

Det blev morgon. Pv tog honom på promenad, men då orkade Harry inte gå så långt, utan ville gå hem igen. 

Väl hemma beslöt vi oss att kontakta djursjukhuset och vi fick en akuttid och fick komma i princip bums. Det blev lite vanlig undersökning .., röntgen och sist av allt ultraljud. 

Då fick vi veta att Harry hade tumörer runt såväl mjälte som lever. Han var så dålig, så han orkade inte ens vara rädd. Och veterinären (som var så vänlig) visade en spruta med blod som tagits ut ur buken .., så illa var det alltså, att han börjat blöda invärtes.

Ja, sen tog vi beslutet. 

Bilden visar i väntan på sömnmedlet innan den avgörande injektionen skulle ges. 

Allt gick bra. Tårar, tårar, tårar. Harry på en plyschfilt på golvet .., såååå fin och go och så bara borta. 

Nu har jag gråtit så mycket att jag har ont i halsen .., eller .., jag har även hållit gråten stången så jag är alldeles spänd. 

Gick upp och lade mig på sängen och tänkte att det ska dröja innan jag tvättar påslakanet där Harry legat. 

När allt är klart och vi skrivit på och betalat, kör vi förbi Solhagas bageri, då pv tycker att vi ska köpa nånting till kaffet.

Jag är minst rödgråten och går in .., ensam i butiken och förklarar för expediten som lägger en extra-kaka i påsen, som lite tröst. 

Sen hemåt. Mera gråt. Men ..., vi vet ju att det här var rätt beslut; vi hade heller inget val och hade lovat oss själva att någon operation eller krånglig medicinering, nej, det skulle han inte behöva utstå, så här vid snart tretton års ålder. 

Nu går hans kropp till kremering och vi ska gräva ner askan i närheten av där pElle ligger och ett litet kors eller en sten få komma upp. Kanske några blommor som pryder det hela. 

Hur det känns ..? O ä n d l i g t   tomt. Nästan som om det ekar inuti kroppen. I maj skulle han ha fyllt tretton år.

Så: tack älskade, älskade Harry för all glädje du skänkt oss under alla år. Så mycket du hann vara med om .., följde med på alla seglatser .., slutade vara rädd för Marias Charlie .., älskade exet, friherrinnan, Ecke, Anders, Eva och Ulf och vrålade högljutt av glädje när någon av dem kom på besök!

Och s o m  vi älskade dig Harry!

Dagens fönster, immunitet och p-böter.

... samt en pelargonia vars blad är närmast astronomiska. 

Så här vackert är det ute idag. I alla fall mellan varven. 

Eftersom nattens totala sömn blev mindre än tre timmar, har jag suttit ute i solstolen och vänt ansiktet mot himlen - allra mest mot Moder Sol -. Försökte somna där ute, men icket. Två ekorrar dök upp .., och tre duvor. Alla - även övriga fåglar -drack vatten från det stora betongfatet.

Tömde sedan ut vattnet .., skrubbade fågelbadet och fyllde på med fräscht vatten. Det kändes bra.

Edvin som blir 6 år i slutet av julioch hans morfar  har idag påbörjat bygget av en fågelholk ., dom har varit på kilometerlång promenad och det var träff med någon från Eon och det har ritats med tuschpennor och tittats på barnprogram. Nu har herrskapet åkt in till Halmstad. Fortfarande strålande solsken ute. 

Saker man kan fundera på: Vad är idén med att utländska diplomater ska ha immunitiet när det begåtts felaktigheter här i Sverige? Det är väl ändå en totalt föråldrad lag? (Ja, apropå bilen från den etiopiska ambassaden där den okände chauffören kört i 2 km längs en järnvägs, - eller spårvagnsräls -...). Det är ju helt sanslöst.

Samma sak - icke immunitet  - tycker jag borde gälla till exempel Natosoldater från andra länder, precis som att svenska soldater utomlands får se till att följa det landets lagar.

I dagens DN kan man läsa följande, det handlar om diplomater som blir bötfällda: "New York hade länge ett enormt problem med felparkerade diplomater som totalt var skyldiga staden hisnande 18 miljoner dollar i p-böter. Bara det att det inte gällde i allmänhet. En studie visade att de från Sverige och andra länder med låg korruption inte hade en enda parkeringsbot, medan en av Kuwaits utsända hade 249 stycken. Landets korruptionsnivå verkar kunna trumfa fuskmöjligheten."

Kanske menades att de skötsamma i alla fall hade betalat sina p-böter? I samma artikel kan man läsa att Leif GW:s fru Kim slapp undan böter genom att nämna sin makes namn. Är detta sant, är det ju bedrövligt, såväl av henne som av polisen.

Likheter ....

Det händer ofta att jag - när jag ser en bild av någon s.k höjdare - att tanken slår mig, det här att särskilt herrar så ofta liknar varandra. T ex Norges statsminister Gahr Støre.

Född 25:e augusti 1960. När jag första gången såg honom i tv sade jag direkt till pv, att han är garanterat högerman. Jodå. Det tycker jag också att man kan se, fråga mig inte varför.

Och Erik Thedéen, riksbankschef. Född 1:a september 1963. Kanske är det någon slags inneboende pondus den gemensamma nämnaren?

Nå, den mannen kanske inte alls är moderat, men pondus har han onekligen.

Ännu mera likheter. Finlands president Alexander Stubb. Född 1:a april 1968.

Liberal, tror jag. Har inte riktigt lika mycket pondus som sin förerädare, men får kanske med tiden

Hittar knappt en enda bild där denne Stubb inte ler (t.om mer än vår egen statsminister), men den här får gå och jag tycker att han påminner om ....

Micke .., svärsonen, 3 år yngre är herr Stubb.

Ja, leta likheter, ja, det kan man alltså ägna sig åt en tisdag i början av mars.

Obs! Har uppdaterat det här inlägget, då jag ser att jag svajat iväg lite, det var ju likheterna utseendemässigt det skulle handla om. Skyller på sömnbrist.

Tecken .... och Cole Brauer.

Kooooorrande duvor. 

Fiskmåseskrin från havet till. 

Sigge som sover ihopkurad i uterummet. Första gången på flera månader!

Jag går i sandaler, men inte barfota.

Påskliljor och krokusar utanför affären.

Solfångarna gick igång igår - åttio grader varmt vatten rakt ner till tanken -.

Gräsmattan håller på att torka upp. 

Och mitt dubbelsängslakan torkade ute i vind och solsken.

Och ensamseglaren  Cole Brauer närmar sig nu slutmålet i Spanien! Fyra månader till havs och många bekymmer, men allt har hon rett ut och då ser man så här glad ut! 

Dagens Fönster och lite till ...

Första måndagen i mars idag och pv är förmodligen på väg hem från Sälen. I ett sms skrev han följande igårkväll: "Nu är vi på boendet, sängarna bäddade och jag vill sova. Det här var helt klart det jobbigaste loppet."  Närapå tre timmar längre än förr om åren! 

Sov rakt av hela natten fram till klockan fem, somnade om .., sov ytterligare en timme och kände mig såååå utvilad! Vilken lycka! Åt frukost, städade undan, tömde dammsugarpåsen (ofattbart hur mycket hundhår och annat "båss" som kan fylla en hemköpskasse!!), putsade köksfönstren men med uruselt resultat (tror att jag ska slå på stort och anlita Eriks fönsterputs) .., hängde upp nytvättade lakan ute i friska vinden .., öppnade för solfångarna .., vattnade blommor, diskade undan .., satt ute en halvtimme och studerade fågellivet .., funderade på var gråsparvarna är, ja, en av stensjögrannarna - Björn, f.d. mäklare som en gång i världen sålde det här huset till pv - ringde på dörren igår (det gällde Vägföreningen) och han påstdod att han sett gråsparvar vid eken. Va? Är jag verkligen så blind?

På väg hem från nattjobbet ringde som vanligt äldsta dottern. Tio nattpass kvar, sedan flyttar hon hem till Malå. Det hade varit ovanligt lugnt på jobbet, så totalt annorlunda i jämförelse med akuten i Danderyd. (Fast det förstås, på civa ligger de flesta patienterna i respirator). Hon säger att hon trivdes där också (på akuten) .., nätterna formligen  s u s a d e  iväg!

Och vännen Eva i Tyresö ringer också. På agendan idag promenad vid vattnet någonstans i Tyresö, men jag kommer inte ihåg var. Jag hör hennes halvlånge make ropa i bakgrunden: "Eva! Vet du hur mycket Duplantis fick för vinsten igårkväll?"  Nej, det vet hon inte, inte jag heller, men jag gissar på 1 miljon. Det var fel. Fyrahundratusen, var svaret. 

Ibland undrar någon vad den där lille gröne figuren i fönstret är (bilden) och jag kan säga att det har jag ingen om, kanske en liten drake eller sjöhäst eller något sådant? Den inhandlades i Upplands Väsby, där en äldre kvinna sålde sina små alster och jag föll pladask. Den kostade 90:- och jag älskar den.

Söndag, Vasalopp och äntligen lite solsken!

Två norska segrare (dam och herre) i dagens Vasalopp och en helt underbar Alvar Myhlback som endast sjutton år gammal (!!!) tar en tredjeplats. Vilken ödmjuk och fin kille det verkar vara! För andra (läs: mig närstående personer) tycks det gå tungt, men det är ju inte annat att vänta. Det blir nog en evighetslång dag i spåret.

Så blev då natten mot idag ännu en sömnlös natt och med eländig värk i det högra underbenet, precis som när jag var liten (kanske 120 cm ,-) och hade denna ständiga benvärk på nätterna. När klockan närmade sig fyra utan en enda minuts sömn, gick jag ner i köket och tog mig två Alvedon. Det räcker med en tablett, står det .., men jag tog två. Gick upp igen och Harry låg nära-nära-nära och jag tänkte att han är nog ett bra komplement till värktabletter.

Men nu är han också trött, ja, efter att ha fått sin sömn helt förryckt (helt och hållet mattes fel), då jag vände och vred och ändrade läge och lade mig på sidan eller kurade ihop mig likt en ostbåge och jag strök Harry över huvudet och tänkte .., ååå, vilken trygghet han ändå är.

På morgonen Vasaloppet på tv. 

Någon galen aktivist försöker då sabotera för den som är på väg in i Mora och själva upploppet och jag förstår för mitt liv inte hur hen tänker! Är avsikten av väcka uppmärksamhet, så misslyckades det totalt .., är avsikten att få fler människor inne på samma tankar, tror jag att resultatet blir det helt motsatta. Människor blir bara arga, för att inte säga vansinniga! Alldels utmärkt skött av funktionärer eller åskådare som tog fast aktivisten, som då inte kunde förstöra för segraren vid upploppet.

Ägnade delar av gårdagen åt att knåpa med DN:s korsord, såväl fredagens som lördagens. På det förstnämnda fattades en eller två små rutor, så jag ringde Karin i Bjäresjö och så tog vi det tillsammans. Hon är den bästa av livlinor! Karin i sin tur hade kört fast på "Askungen" (fyra bokstäver) och kunde inte begripa vad det skulle bli. 

"Nej, inte askungen, tänk på AS-KUNGEN" (dvs Oden), sa jag, lycklig att kunna hjälpa till. 

Nu är båda korsorden lösta och lagda till handlingarna. Skidskytte på tv, damernas stafett kanske? Till söndagsmiddag eller sen lunch blir det stekt blodkorv med lingonsylt. Inte illa.

Dagens fönster ...

.... kommer från Roslagen och nu tycker man sig ju nästan vara bekant med denne fine golden retriever som heter Floke. 

Här sitter han och tittar ut genom fönstret hos Babsan ..., hon som är dagmatte till honom.

Tack för fönstret! säger jag.