lördag 3 november 2018

Lördagsfönstret ...


Så här skriver Guy i Arvidsjaur: 

"Jag hittade detta fönster som jag tagit i mars 2013, när jag fortfarande levde i Thailand. 
Det är taget någonstans i Kanchaburi och uppfyller högt ställda krav på att varken vara för stramt eller skarpt."

//Haha Guy, jag looog så här mycket när jag läste det där sista! 
Men det är verkligen ett jättefint fönster! 
T a c k!

fredag 2 november 2018

Ännu en kommentar ....


Ja, jag har verkligen spammat Instagram med bilder från resan till Bohuslän, men det är ju inte så att jag står med en piska och tvingar någon att läsa ,-)
Efter en av bilderna kom följande kommentar från lenadjelp, som förstås inte heter så, men det är hennes signatur på ig.

Och jag blev såå glad av hennes rader och tänkte - som så många gånger tidigare - att det bästa med sociala medier, det är kommunikationen som blir! Att det ena ger det andra. Eller helt enkelt: utbytet av tankar.

Så här skrev hon:

"Gokväll!!
Jag har studerat kartan noga nu och här kommer några minnen:
1983 åkte jag och en väninna till en vän i Göteborg. Hon hade fått av sin svärmor som bodde på Styrsö, 5 kg kokta havskräftor!!  Och vi satt och åt hela halva natten.

Dagen efter åkte vi ut till en restaurang på Särö och åt apfelstrudel och rosévin.

På Bohusfästning var jag som barn.

Och på ett fik på Onsala har jag ätit en underbar moccarulltårta.

I Lerum var jag en sommar hos min moster.

Och sist .., jag älskar Vårgårda puffat ris.

Och alla dessa minnen kom över mig tack vare din karta!"

// Till lenadjelp kan jag säga att en stor del av min barndom bestod av Vårgårdaris (så sa vi) till långfil, oj, så gott och geggigt det blev! Och tack som delade med dig av dina minnen och tack att jag fick lägga ut det här!
Köpte jag tidningen ....?


Nej.
Blev jag nyfiken?
Ja.
Lite. (eller ganska mycket).

Senare på dagen hörde jag henne intervjuas i någon radiokanal.
Då blev jag ännu mer nyfiken.
 .... är som baken.


Ja, jag förstår inte hur man - på ett ställe som Smögen - kan tillåtas sätta upp en sån här reklamskylt? Det övergår mitt förstånd.

Känslan av tivoli blir påtaglig.

Å andra sidan .., många kanske tycker att detta är helt okej.
Toppen, rent av.

Det är ju så det är, det här med smak.

En kommentar som fick mig att le ...

Bohuslän ...

Så här skriver Gunnar i Vaplan: 

"Har följt er med glädje via Instagram och sett alla fantastiska bilder.
Jag var i Smögen för drygt 50 år sedan. Då var Smögen ett fantastiskt ställe att vara på, nästan inga öppna handelsbodar bara mysiga typ "båthus" och massor av trevliga ortsbor. Inte så värst många turistbåtar i hamnen. 


Det var ett "kollo" i Grebbestad som lockade ner mig till detta område då. 
Alltså, det var inte själva "kollot" utan det var väl mer tjejerna som jobbade där som lockade :-)"
Dagens fönster ...


"Generationsmarkör är det på den här sortens frisörsalonger. De har nog inte många kunder under femtio. Fast jag misstänker att i ett land där inga sådana salonger funnits de senaste femtio åren skulle det stå hipsterskägg på kö utanför för att få uppleva dem!"

Så skrev annannan, madamen som bor i Porto, i Portugal.
Bohuslän ...


Ett oändligt antal bilder ligger och vilar i bildmappen, men för en gångs skull ska jag hålla mig lite kort. Bara säga att tre dagar i Bohuslän, med besök i Smögen, Kungshamn, Bovallsstrand, Lysekil, Fjällbacka, Hunnebostrand och så boende i Ramsviks Övergård .., ja, det var ungefär lika trivsamt som resan till Skottland eller mina dagar i Stockholm eller dagarna i Cornwall.

Mina barn brukar säga att "mammas senaste resa är alltid den bästa" och nästan så är det.

Men vad var det då som var så ljuvligt?
Jo, att bo i en fin liten stuga (om än bäddsoffan var måttligt skön, jag liksom ramlade ner nästan) och att tända värmeljus i det lilla allrummet och titta ut på en himmel fylld med stjärnor .., och att doppa sig i ett iskallt - och otroligt salt - hav .. att träffa hemifrånvänner som också flyttat söderut och på hemvägen: att sitta i ett inglasat uterum tillsammans med hon som följt med på bloggen sedan den startade - i tretton års tid ! - och prata om ovanliga namn och annat och så alla vansinnigt vackra vyer där vi bodde!

Smögen kan jag avvara.
Fastän det mesta var stängt, så fick jag mer känslan av ett tivoli .., det var butiker precis överallt och pv vittnade om en hamn som sommartid är fullproppad med båtar!



Och i en skål ligger snäckor och musselskal plockade på stranden, någon kilometer ifrån där vi bodde. Sällan har jag sett sååå blåa skal!

Nu ska jag läsa DN och sträcka ut benen på soffan Ektorp!

tisdag 30 oktober 2018

Dagens fönster ....


Är det inte alldeles underbart ...?
Det här är altanfönstret hos Gunnar i Vaplan, i Jämtland.

Kanske har jag sagt det tidigare, men om jag inte bodde här, då skulle jag kunna tänka mig att slå ned bopålarna i Jämtland. Jag tycker att det är ett så oerhört vackert landskap.

måndag 29 oktober 2018

Nån slags resumé ....


I minst två veckors tid har jag hört pv öva på sin stämma inför gårdagens konsert i Halmstads nya konserthus - Najaden -.
När man bara hör en liten bit av en hel kör, blir man väl inte så värst inspirerad (eller hänförd), men det beslöts ändå att jag själv, friherrinnan och Sonja skulle ta del av det hela. Inte bara Halmstad kammarkör skulle uppträda, även en trio gitarrspelande gentlemän - "Guitars in motion" -.

Konserthuset visade sig vara jättefint (särskilt golvet!) , med två olika lokaler och där fanns möjlighet till servering i båda.

Rejält med toaletter var där också och fräscht och fint.


Inne i den större konsertlokalen (den som nog räknas som den verkliga) såg det ut så här.
En fantastisk akustik och ganska läcker ..., med en estrad som låg nedanför oss i publiken, ja, mer som en amfiteater. Konserthuset tillhörde tidigare (innan ombyggnaden) tidningen Hallandsposten och där hade en gång friherrinnan varit på studiebesök, berättade hon.

Fåtöljerna var bekväma, men armstöden alldeles på tok för korta och friherrinnan som är lång och reslig, fick kramp i benen av det - i hennes ögon - för korta utrymmet för just benen.



Hur var då själva konserten?
Jo, den var trivsam och det var vacker skönsång och nåt helt annat förstås än den där ensamma stämman som har ljudit från Gunnars Rum, där pv suttit vid pianot.

Gitarrherrarna var helt makalösa och berättade att dom har egen konsert om en eller två veckor, på samma ställe, men då tillsammans med några andra musiker.


Efteråt bjöds vi alla på vickning hos friherrinnan.

Det var paj och sallad och så kaffe och kaka och eld i kakelugnen och prat om dialekter (mest den halländska, eller enbart den) .., om låga pensioner .., bostadstillägg (eller att ha hoppats få och inte få just ett sånt) .., om möjligheten till extrajobb och lite sånt. Sonja pratar om att bli kvitt bilen, ja, det är nog många pensionärskvinnor som har den tanken, men då vore ju det bästa om man bor centralt.

För mig i Ystad, var det inga problem.
Det var nära till allt och ville jag åka på lillsemester, ja, då hyrde jag en bil över en helg, men slapp allt det som hör till .., försäkring, skatt och allt annat.
Inte alldeles enkelt är det..


Idag är det måndag.
Ny vecka.
Ny giv på handen

Ikväll blir det besök av L, kompis till pv sedan förra årtusendet.
Egentligen är hon från Slagnäs, men har bott många år i Halmstad och nu senast i Skellefteå.

Sängen i Gunnars Rum är renbäddad .., räkgrytan ska tillagas och själv har jag Filmstudio ikväll.
Kvällens film heter "Happy end" och om den kan man läsa här.



Nej, det kan man inte, men man kan titta på en trailer ,-)
Men  h ä r, kan man läsa om den.

Nu, en stund senare, ser jag att "Happy End" är där nästa veckas filmval.
Ikväll är det faktiskt en svensk film som heter "Amatörer" som visas.
Om den kan den eventuellt intresserade läsa här.

Dagens fönster ...


Utanför The Paris Church of  St Cuthbert i Edinburgh, där tittade annannan upp .., tog fram håven och fångade ett fönster! Och titta, så fint solljuset silas genom grenverket!



En tur på kyrkogården ..., då ser det ut så här.

Och vill ni höra lite klockringning (är det jag som har fel, eller .., visst ringer klockor i England, Skottland på ett visst sätt? Jag tänker genast på stort bröllop ,-), så kan ni klicka på den här länken.

Tack annannan för fönstret! säger jag.

söndag 28 oktober 2018

Eftermiddag ....


Tredje promenaden idag med harry - för mig alltså -.
Iiiiisande kalla vindar mot kinden och trots fingervantar, så kändes det.
Blev förbipasserad av en kund från affären och hans två söner - alla på cykel -, som varit nere vid havet, men nu på väg hem.

"Det biter rejält nu!" sa han och trampade på mot Kustvägen och cykelbanan.


Stannade till vid hästhagen och småpratade med stoet och hennes föl.
Nu börjar dom bli vinterraggiga i pälsen.
Ingen hästskötare har setts till på ett tag och det är tomt i alla hagar utom den här, närmast oss.

Och bara en timme kvar tills jag ska hämta först friherrinnan och därefter Sonja, för vidare befordran till Halmstads nya kulturhus Najaden, där Kammarkören ska ha konsert, tillsammans med "Guitars in motion".

Här en liten film från invigningen.


Det här med paketen ...


Igår, på väg till Heberg och skoinköpet, lyssnade vi på radionyheterna och där var det då ett reportage om det här med hur den otroliga ökningen av postpaket i butikerna, ja, hur det på sikt bidrar till arbetsskador bland personalen. Det var axlar, nacke och knän som tog stryk och det även hos ungdomar som inte arbetat så länge i butik och med posthantering!


För det är ju så, att det är inte bara en gång som paketen plockas upp.
Först ska dom tas ur den här buren (eller jättepappkartongen som dom kommer i) och tro inte att paketen ligger fint sorterade, nej, det ser ut så här som på bilden, huller om buller.
(Och jag förstår också att den som packar buren inte har den tiden att stå och lägga dem prydligt, ungefär som när man sorterar tallrikar i skåpet hemma).

Sen ska alla paket registreras och läggas på avsedd plats i ett trångt utrymme.
Stora paket, upp till 20 kilo, får stå på golvet och  r i k t i g t  skrymmande paket förvaras på lagret, ja, något annat alternativ finns helt enkelt inte.


Så här kan det se ut i november och december och då är det bara dom "vanliga" paketen ni ser.

Under tiden som man tar hand om nyinkomna paket, kommer förstås kunder och hämtar övriga försändelser och efter några timmar, då är det dags att lämna ut (bära) paketen som kom den här dagen (inte alla, men många), så det är inte bara en gång som man hanterar försändelserna.

Längs den vänstra sidan är det fyra hyllplan, plus att dom lite större paketen står på golvet, under hyllorna. Att ta ner paket från den översta hyllan är inte alldeles enkelt för den som är 1,64 i strumplästen ,-)

"Men att ni inte bygger ut!" säger kunderna.


Ja, men det är inte så enkelt. I en stor butik kanske det finns plats och utrymme, men i såna här mindre .., ja, då blir det knepigare.

Helt ärligt förstår jag inte hur det här systemet ska fungera i längden, då det troliga är att nätförsäljningen hela tiden kommer att öka i omfång.

"Men ni har väl hjälpmedel vid lyft och så ...?!" säger många.

Titta på dom två övre bilderna!
Hur skulle den lyften vara konstruerad när paketen ligger så här?
Och hur lång tid skulle det ta?
Kunderna skulle få vänta hur länge som helst på sina paket.
Och bakom kassan .., ja, då kräver det VÄLDIGT gott om utrymme och i slutet av november och december kanske vi får fyra, fem såna här burar ..., andra butiker tolv, tretton burar!

Allt det här pratade vi om i bilen, då .., igår .., på väg till Heberg.
Jag undrar om det till syvende och sist inte kommer att bli nån slags återgång till postcentraler, ja, jag förstår inte hur det annars ska fungera? Och då kommer den personalen förstås att få problem med axlar, nacke och knän.., det blir en evig rundgång.

Och jag då ...?
Beställer jag från nätet?
Svar: ja.
Till och med pv ( som i grunden ser miljöbekymmer med paketen, då så väldigt mycket går i retur och det blir ett evigt fraktande med postbilar)  har beställt varor på nätet.
Skidbyxor och jacka från Norge, en pannlampa inför Nattvasan, skidspetsar och en VHF-radio.

Dagens fönster ...


Barbro och hennes glasmästar-make är i Stockholm och har upplevt Magnus Uggla på Göta Lejon.
Bodde gjorde dom på Hellstens Glashus på Söder och här kan man ta en titt på hur det ser ut i det hotellet. Färgglatt är bara förnamnet!

(Färgglädjen i all ära, men det som fångar min blick, det är stekgrytorna på frukostbuffén som gör att det ser så hemtrevligt ut, tycker jag).


Här en bild från ett av hotellets badrum.
När vi för några år sedan hyrde rum i en liten by i Skottland, såg handfatet ut så här.
Det var då jag tänkte att ååå, så obekvämt med en sån här bytta .., jag nådde knappt upp till "skålen"!

Tack Barbro för att du tog dig tid att ta fram håven!