Gullholmen, dag 2.,

Andra dagen till sjöss. Först bil upp till Skärhamn, pv hittade en gratisparkering och så övernattning.  På morgonen iväg norrut till Mollösund. Hemsk tilläggning, vilket resulterade i huvudvärk och armsvett - allt på en gång -!

Ja, för mig, alltså. 

Kände mig så oduglig, ungefär som i småskolan när jag tvingades skriva ordet ”honom” etthundrafemtio gånger på svarta tavlan. 

Ska berätta mera när vi kommer hem och jag kan skriva som vanligt, på min laptop. 

Nåväl, efter ett bad i ett kristallklart hav och inte minst  middag .., kändes det bra. Båtmänniskor är dessutom så otroligt hjälpsamma och vänliga . 

Idag lördag var vi som vanligt uppe först av alla, nej, inte riktigt, vid halv sex gav sig fyra motorbåtar fyllda med förväntansfulla fiskare (alla män) ut till havs. Det som jag först trodde var antenner, var kastspön och glädjen hos männen var så uppenbar.

Igårkväll när andra gäng återvände efter liknande fisketurer, såg jag så många karlar som omfamnade varandra och en av dem sa: ”helvete, så roligt detta var, detta måste vi göra om!” 

Manlig gemenskap - när det gäller fotboll, hockey osv, det är man ju van vid - det här kändes mindre testosteronfyllt .., ja, det värmde hjärtat! 

I alla fall mitt. 

Hamnen i Mollösund är inte stor, men trivsam. Där är fräscha duschutrymmen där ens kläder inte blir våta när man duschar (två krokar på väggen) och där är rent och fint kakel på väggarna. 

Dessutom världens bästa och mest effektiva golvskrapa! 

Annat?

Nere på stranden - en vik där det finns bryggor, stegar och hopptorn - badade jag länge. En bit intill låg en kvinna på mage och löste korsord, men så plötsligt tog hon sin mobil och ringde ett samtal. 

Någon svarade. 

”Hej, det är Maria, jag vill bara berätta att mamma har gått bort”, sa denna Maria och då bröts rösten och hon började gråta hejdlöst.

Jag tänkte …, att en gång …,ska någon av mina egna barn säga just dom orden och jag tyckte så synd om kvinnan. 

Sen gick jag den branta stigen ”hemåt” .., norpade mig några björnbär .., såg ett vackert hus längst uppe på ”berget” och pratade lite med båtgrannen, han som var född i Piteå och visade sig heta Mårten.

Ungefär så var det. 

Sju stycken var vi, nej, åtta!

Igårkväll surströmming tillsammans med grannarna Ecke, Britt, värdinnan Birgitta, vi själva, och så - till vår förvåning och glädje:  Birgittas barnbarn Ebba, hennes make Magnus och så deras charmtroll till 1-åring: lille Frank. 

Birgitta är MÄSTERLIG när det gäller snittar! Dom här på bilden var ljuvliga! Nån slags sardell/parmesan/oliv och smörröra vilken körts i mixer och så garnering på detta ., ja, men det var sååå gott! 

Och  s o m  jag längtat efter surströmming! Mandelpotatis till (perfekt kokt) , tunnbröd och Wästerbottensost. 

Fem (tror jag) flaskor med snaps fanns att välja på (hade blivit kvar sedan maken Bengt-Åkes bortgång) och jag valde Norrlands Akvavit och tänkte på Torgny Lindgrens bok med samma namn och vi skålade för Ukraina - "Slava Ukraina!" - och jag blev rörd och pv sjöng två snapsvisor, men den ena i för hög tonart, så det blev lite kämpigt att hålla tonen. 

Detta var första gången i mitt sextioåttaåriga liv som jag tyckte att en snaps var god. Första gången.

Mycket prat blev det och äppelkaka med vispade grädde till dessert. 

Sååå trivsamt! Och så rara ungdomar, båda snart färdiga läkare. 

Idag är det jobb för pv. Han hade sovit dåligt .., (trodde på kaffet) och skulle  nu ha lektioner i samhällskunskap och svenska (förmodligen högstadiet) och så hämtar jag honom halv tre, kör hem, vi packar bilen klart och ger av oss till Bohuslän. Några dagars segling. Max 1 vecka. Vi får se. 

Kanske blir det bloggpaus. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans på Bornholm och det var jag själv som höll i håven.

På agendan ....

En sväng till affären för att handla inför seglatsen. Lagom tills att jag kommit in i butiken ringer min mobil. Det är ett för mig okänt nummer, men visar sig vara Birgitta .., kvinnan som jag delade rum med den här tiden i fjol, på hjärtavdelningen. Hon är en bra bit över åttio, var kort i rocken, så vansinnigt söt, hade ekorrpigga ögon och nu undrade hon om vi inte kunde ses på Göstas Café, - ja, om några veckor. 

Jag säger att det blir hur bra som helst. Hon låter pigg .., har säkerligen börjat dansa igen. Det var den biten hon saknade mest av allt.

Och inne i affären är även Carina, min före detta arbetskamrat. Carina som hade det totala ansvaret för mejeriet, hela ost-sill-juice-påläggsavdelningen, plus allt bröd! Dessutom var hon ofta andrakassörska; alltså mer eller mindre jour, ovanpå allt annat. Inte var det underligt att hon slutade några år innan det var dags för pension

Det känns som en evighet sedan vi sågs, men det är alltid lika roligt! Vi är helt eniga om hur ljuvligt det är .., ja, helt enkelt vilken ynnest det är, detta att få leva och få pension!

Så hemåt. 

Svänger förbi friherrinnan och lägger djupfryst Alaska-pollock i hennes frys. Hon har lovat att hålla koll så att Sigge får mat. 

Och nu väntar vi på att seglarna ska komma från Bohuslän och lämna båtnycklarna, för att därefter bege sig hem till Småland. Har vi tur .., får vi solsken när vi själva ska hoppa ombord, det vill säga i morgonkväll.

Dagens fönster ...

Eckes, förstås.

Kväller i landet Halland ...

I morgon ska Ukraina fira sin självständighet och många oroas över vad Ryssland ska göra för att störa detta. Det gör jag med. Oroas, alltså. 

Jag minns krigets första dagar.

Jag minns Martin Kragh i tv-studion och jag har nog aldrig hört någon expert låta så djupt förtvivlad - eller kanske mera - så sorgsen.

Jag minns också när jag på E6:an körde om en karavan med gröna stridsvagnar, varav en hade ett rött kors på vitt botten på långsidan och jag blev så rörd och kände hur mycket jag avskydde president Putin.

Jag tänkte också att om jag hade varit ung, skulle jag ha gått med i hemvärnet.

Jag minns också morgnar när stridsflygplan passerade över havet och allt kändes ovisst. Men tryggt. 

Nu har det gått snart ett halvår och lite har man vant sig och ändå inte. Måtte morgondagen inte bli en skräckens dag för människorna i Ukraina!

Dagens fönster ... 

... fångades av Gunnar Rindå som då bodde i Vaplan (numera i Krokom). 

Året var 2013 och månaden augusti. Kanske hade han åkt med Inlandsbanan? 

Och ja, jag spankulerar lite bland fönster från augusti månad, men olika år.

Tack igen Gunnar!

Bonusdagar ...

Dagar som igår .., när man kan ligga i havet i en halvtimme och det är tjugotre grader varmt i vattnet .., det blir som guldstjärnedagar .., dagar att minnas när mörkret är här. 

Och kylan. Och dis och dimma. 

Nu satt jag i solstolen och lyssnade till Mikael Niemis vinterprat i P1 från förra året och jag tänkte att det var så bra! I år har jag inte haft några särskilda favoriter, förutom Vigdis Hjorth. Å andra sidan har jag varit en dålig lyssnare. 

När pv kom hem från Halmstad, satt vi ute och funderade lite på hur vi ska förfara med båten. Det bestämdes - efter lite koll på olika väderprognoser - att vi torsdagkväll kör upp till Bohuslän, parkerar bilen och seglar norrut ett par dagar. Det blir spännande. Hans bror med sällskap (totalt sex personer och en hund) avslutar sin seglats i morgon och ger sig av hem till Småland. Då tar vi vid och sen ska ju båten seglas hem också.

Vi  pratade också om Nelly och hur mycket vi (kanske mest jag) saknar henne. Detta .., hur rolig hon var! 

Hur bestämd! Hur hon, när Harry åt mat, stod och stirrblängde på honom - från flera meters håll - och hur han då inte kunde koncentrera sig och ibland helt sonika lämnade matskålen och snabbt var hon framme. och norpade sig resterna! 

Men också hur gosig hon var .., hur hon kunde ligga i min famn så där som en nyfödd och hon hade så lena öron, perfekta att pilla på. Tänk, att en liten krabat på några kilo kan väcka såna känslor!

Idag blir det en tripp till Falkenberg och till Glommen, där pv ska titta på eventuell vinterförvaring för båten. Och jag har haft förfärliga mardrömmar natten mot idag och vaknade med en helt avdomnad högerhand där det kändes som om den vore på väg att explodera och lossna! Hade förmodligen legat konstigt på den och strypt blodtillförseln. Vilken oändlig lycka när det släppte! 

Lyssnade sedan till P1 .., bland annat Vetenskapsradion. Jag har sagt det förut och säger det återigen: P1 är en formidabel guldgruva och perfekt när man vaknar alldeles för tidigt och inte kan somna om.

Så var det.

Måndagsfönstret och lite till ...

... finns i mitt sovrum och jag älskar att stå där - såväl innan jag går i säng, som när jag vaknat - och titta ut över den lilla plätt av vårt klot som, nej, inte är min, men där jag vandrar omkring. 

Grannarna - vilka tillbringat i princip hela sommaren här i Halland -  har nu återvänt till Sthlm, men lär ska återvända någon gång i september. 

Inte permanent, men ett tag.

Det är så det är. 

Snart är det tomt och tyst här på gatan. Fick veta att närmaste grannarna  åt andra hållet, ja, där arbetar en i familjen i Dubai och någon annan åt WHO och där är det också öde.

Närmast kustvägen är det fyra familjer som är året-om-boende och så är det vi och några längst ner, vid ängen - innan havet -.

Lite norrut, inte långt från Fabrikör Johanssons hus, finns ytterligare två året-om-boende. Nu på morgnarna kan man se (eller höra) den ena familjens barn som då cyklar iväg till skolan. Samma sak när skoldagen är slut .., då är det mera skratt när dom kommer farande hemåt.

Måndag idag, alltså. 

I uterummet sitter pv och ägnar sig åt något slags kontorsarbete. Det gäller Vägföreningen och den lyktstolpe som ska sättas upp .., och det är den där vespan som stått här nere vid parkeringen i snart två veckor (ringde polisen) .., och nu hör jag honom prata med något varv beträffande vinterförvaring av båten. Jaha, i Glommen. 

"Då kan vi kanske åka dit i morgon och titta på hur där ser ut ..", säger pv.

I eftermiddag ska han hämta Edvin från förskolan och passa honom tills Hilda slutar för dagen. Själv ska jag betala in avgiften till Halmstad Filmstudio. Fyrahundra kronor för tio filmer .., det är ju hur billigt som helst!

Detta är den första filmen som visas: "Mothering Sunday" och första visningen är den 19/9.

Ser verkligen fram emot film nr 2.  

Det är "Kupé nr 6". 

Så har den här dagen börjat.

Tavlorna ....

Det här var en av tavlorna som jag bjöd på - en litografi av Erik Olsson, född i Halmstad. (Född 1901 - död 1986).  

Vad tyckte jag om den? 

Jo, färgerna och hur den är uppbyggd. Den är ju nästan som en altarmålning. 

Erik Olson är bror till Axel Olsson.

Nå. Den här tavlan blev inte min.

Det blev inte den här undre heller. 

Det var den första jag bjöd på och är en litografi av Axel Olson. 

Pv var nog lika glad åt att båda gick mig förbi.

Och likaså var han tacksam att tavlan av Gustaf Skoglund snöts framför näsan på mig. Den har jag ingen bild på, men motivet var en aningen kubistisk kvinna på en klipphäll och den hade såååå läcker inramning. Jag hann liksom inte med den budgivningen, men den påminde lite i stil om Picassos målningar.

En intressant film om denne Halmstadmålare kan man titta på här.

Det här var det objekt jag hade som sistahandsval, men den fick jag såklart. 

Billligt, knappt 200 kronor och det är en litografi av Gerhard Karlmark.

Ja, jag får väl se var den hamnar. Den passar i alla fall bra ihop med våra gröna kuddar, haha.

Påpekade till auktionsfirman att dom gärna finge sätta ut formatet på tavlorna, så är det ju aningen enklare att veta vad man bjuder på. 

Det gör dom ibland, när dom hinner, sa ägaren, annars är det bara att slå en signal och fråga. 

Men det känns ju ofint att besvära med ideliga samtal där någon ska springa och mäta olika tavlor.

”Ja, ja, men det handlar om att vi är billiga .., ska vi ha personal till detta, då blir det ett högre påslag", menade ägaren. Okej. Då får man väl ringa då.  

Har även beställt den här boken, från förlaget Fri Press. Tänkte genast att målningen på omslaget påminner om Lena Linderholms tavlor från Provence .., men denne Karlmark gjorde ju så mycket annat.

Den boken ser jag fram emot att få med posten! 

Japp, det blir intressant, tror jag. 

Slutligen den tavla som jag tyckte allra bäst om och också fick. Konstnären heter eller hette Thekla Schultz och om henne vet jag intet (men Rexxie vet nog ...) och tavelramen är ju inte alls min stil, men jag tycker om den ändå. Mina färger helt klart. Tavlan är liten till storleken .., kanske får den bo på ena sidan av ytterdörren. Då får den även en mjuk spotlight som lyser upp. (Nu vet jag lite mera, tack Bert Bodin! Här en länk som B vidarebefordade!

Ja, detta var dagens äventyr. 

Rexxie erbjöd sig i en kommentar att sponsra och kanske är det oartigt att tacka nej, men jag vill ändå säga att det var sååå oerhört generöst av dig Rexxie ..., men nej, jag kan inte ta emot sånt.. 

Nu ska jag fixa kvällsfika till Eva och hennes halvlånge som snart kommer på besök. 

Ajöken , sa fröken.

Auktionen ..

Så här blev det: jag vann två av fem tavlor! 

Den jag allra, allra helst ville ha, den förlorade jag. 

Nu ska vi åka och hämta dom två som jag ändå tyckte om - en av dem  jättemycket -, men då jag inte sett dem i verkligheten, kan det ju bli en besvikelse. Nåväl, det är jag beredd på. 

Konstnärernas namn är Tekla Schultz och Gerhard Karlmark.