lördag 20 april 2019

Om tristessen .....

Nu börjar jag faktiskt tro att det spökar.
Tidigare idag gjorde jag ett litet inlägg där jag länkade till Sven Teglunds sida.
Turtlan i Karlstad har till och med kommenterat det hela.

Och nu ..,  bara borta!

Då länkar jag ännu en gång och lägger in hennes kommentar manuellt.

Så här skriver hon: 
Igenkänningsfaktor. J,a inte helt men detta med vissa storhelger som det var släktmiddag och som barn så blev det långtråkigt. Man skulle handhälsa och tala om hur gammal man var. Hur mycket man växt och vilken klass man gick i. Uh vad jag tyckte det var jobbigt!
Dagens fönster ....


Från Kroatien, närmare bestämt från Zagreb, kommer det här fönstret.
Det fångades av svärsonen Micke som var där å jobbets vägnar, och det - fönsterfångandet - tackar jag ödmjukast för! Tack snälla!



Och sex minuters guidning i den här till synes vackra staden, det får man via filmen ovanför.'
När man söker efter filmer om olika städer på youtube, finns där alltid en massa mer eller mindre professionella filmer, men som jag ofta finner så .., icke-spontana.

Den här kvinnan Teresa, hon är amerikanska och strosar omkring och man får liksom följa med henne lite här och där och hon berättar fascinerat om alla uteserveringar och bilfria gator och annat. Sjutton år tidigare hade hon varit i Bosnien, men även besökt Zagreb, och kunde jämföra då och nu.
Jo, jag tyckte verkligen om den här filmen.

fredag 19 april 2019

Långsamhets-tv ....

För övrigt står tv:n påslagen .., i väntan på att alla älgarna ska simmar över Ångermanälven.
Jag har sett två renar simma ..,  svanar, gäss och mindre sjöfåglar, men ännu inga älgar.

Här är länken till programmet.
Dagens fönster ....


"Hej!

Här kommer ett fönster som finns på vårt lilla förråd. Ja, förrådet är inte påskgult, snarare lite åt det mer orangea hållet.

På rad står säckar med jord och bark som är kvar sen förra året och vi har plockat fram våra utemöbler ikväll.
Finväder väntas.

Hälsningar från Turtlan".

//Tack Annica för fönsterbidraget!! Alltid lika roligt när bloggvänner/läsare kommer med bidrag!

torsdag 18 april 2019

Dagens fönster ....


"Hej!

Igår kväll var jag i Stora kyrkan i Östersund på en föreställning. När den var slut passade jag på att titta på utställningen av Sven Teglunds otroliga akvareller av sin mors virkade dukar.
I denna bild speglar sig kyrkfönstren, ett bidrag till dina fönsterbilder."

Så skriver Eva på Frösön. 

ven Teglund, som numera är friherre, har för övrigt en ny blogg.
www.sventeglund.se

Och tack Eva att du tog dig tid att agera fönsterfångerska!
Bakåt-titt och födelsedag ...


Ja, jag var så genomtrött igår när jag väl kom hem från affären, så när klockan var halv nio, om ens det, gick jag i säng. Då hade jag redan sovit någon timme på soffan.
Men hur kan man bli så slut på?
Det kan man fundera på.
Från tio till fem - minus en halvtimmes rast - stod jag och packade i kundernas varor och det var  påfyllning av varor, det var postpaketen som skulle komma på plats och några inhopp i kassan.
"Ja, men tänk på hur många hundra, kanske tusen kilo!" du då har lyft under dagen, sa pv och så är det ju förstås.


På väg in till affären vid tiotiden, var den här tösen den första jag mötte.
Hon stannade till och förutsåg nog min reaktion .., men åååå, go som gull var hon!
Nu syns inte hennes fina kaninöron av plysch ..., men ni förstår så glad hon var!
Och jag sa till henne att hon aldrig i hela sitt ska glömma hur otroligt vackra ögon hon har, för att inte tala om alla fräknarna.

Mängder med sommarhusgäster hade kommit norrifrån och det handlades nåt så otroligt och vi sprang alla omkring och letade varor .., ja, men  v a r  finns nu plåster och var finns nu rostad lök och var finns kryddorna? Alla var dock positiva till hur fint det blir - och rymligt - förutom en äldre dam från Sthlm som tillbringat alla somrar i Haverdal; hon ville att det skulle vara precis som det alltid varit .., lite trångt och ja, hon upplevde det som gemytligt.
Och min namne Elisabet som jag skrev om häromdagen, hon som fyller nittio i början av maj, hade nu fått sitt tjugosjätte ättelägg, ännu ett barnbarnsbarn!


Efter jobbet bytte jag bara om och så kom pv och hämtade mig - vi var nämligen bjudna på middag hos friherrinnan -. Och detta, att när man trött och slut på får slå sig ned på en uteplats och med solen i ryggen .., och så är det bara att invänta värdinnans "varsågod", å, sicken lycka!
På bilden syns inte enbart friherrinnan, utan även hennes daghund Bessie, en liten skrutta som är sååå fin och gärna ville busa med Harry. Han var dock mest konfunderad.


Vad bjöds vi på?
Jo, rådjursstek med potatisgratäng och sallad.
Å, så ljuvligt gott!
Till efterrätt kalvdans med nykokt hallonsylt.


Och Harry, som inte heller smakat kalvdans tidigare .., aldrig någonsin, fick smaka lite. Jodå, det gick ner!


I en tidigare kommentar, det gällde vepan som jag köpte hos Antikkulan, undrar Astrid Binnerstam över ringarna på vepans baksida. Så här ser dom ut .., en ring i varje hörn. Det måste ju ha varit för att få den fint spänd på väggen, eller ...?

Nu är det onsdagmorgon; jag vaknade vid femtiden och låg och lyssnade till Vetenskapsradion och även på USA-podden. Intressant är att en av dom demokratiska presidentkandidaterna är en man som heter Pete Buttigieg, han är 37 år och tydligen enormt populär borgmästare i South Bends, Indiana. Han är den yngste politikern som ställer upp, han är öppet gay och är gift med en mellanstadielärare och hoppas kunna få barn med honom. Det som mest ligger honom i fatet, det torde väl ändå vara efternamnet. Lycka till Pete! säger jag.


Sist av allt: idag fyller fine Gunnar i Vaplan år .,. denne energiske (iaf när det gäller teater) jämtlänning som är så himla trevlig! Det här är förra årets collage när han hade födelsedag, ja, varför variera sig .., det får bli den i år också!
Kram på dig Gunnar! (Och som alltid är du välkommen ner!)
Dagens fönster ....


Ett alldeles underbart vilsamt fönster .., med  kors och allt .., kommer från Hjulsjö kyrka och det var Ulrika som tog bilden.

onsdag 17 april 2019

Tisdagkväll ....


Då får vi besök av Eva från Tyresö, hennes inte-alltför-långe-man, deras dotter Maja och så hennes dotter "Lill-Karin". Det är nog fem, sex månader sedan vi sågs och det är sååå roligt när dom kommer promenerande på tomten och Harry blir så glad!

Så blir det några timmars prat i uterummet.
Och middag.
Pv har fixat fläskpannkaka (vilket är hans specialitet!) och det är varmt och skönt och lilltösen, som inte är så liten, hon fyller åtta år om sexton dagar (hon räknar på fingrarna, först blir det arton dagar och sen verkligen sexton!) är väl trött och less efter bilresan från Tyresö, så när sjuårsmagen fyllts med pannkaka och hallonsylt, ägnar hon sig åt att ta hand om alla småkycklingarna som finns på bordet.
Det var då en faslig oordning på dem!


I påskägget som hon fått, finns godis.
Ja, det tar hon också hand om .., och plötsligt förvandlas godiset till blommor!
(Och hennes mamma förfasas över att Karins händer är smutsiga! Själv tycker jag att det är helt underbart .., det är väl så barnhänder ska se ut om våren!)


Och sen blir det en installation med ved.
Tala om att ha kreativa ådror (här hjälpte Maja till ...).

Det vita upprättstående till höger på bilden, det är inte en gravsten med namn och bild, så där som på grekiskt vis, nej, det är pv som arrangerat det hela, som stöd till all sand han grävt ut.
Kanske försvinner det? Kanske inte. Själv funderar jag på att rengöra frigoliten och verkligen skriva dit ett namn. pElles, kanske? Måhända kommer där en bild också?


Sist av allt ..., är det inte en helt fantastiskt fin trasmatta som Maja kommer med .., med segelbåtar, grynnor och skär .., ja, men den är sååå fin, som ett konstverk!  Maja har själv suttit vid vävstolen och det här med segelbåtarna var hennes pappas påhitt (perfekt till en segelälskade husägare!).
Och mycket av det blå i mattan, det kommer från "tenniströjor" som samme pappa haft.
"Vi fick såna på jobbet på KTH och dom är rejält använda (han är en flitig badmintonspelare). men lika rejält tvättade må du tro", säger han leende.

Så kul! Då finns liksom han också med i mattan!

Ja, så var det igårkväll.
Sååå trevligt.

Om en timme ska jag åka till affären (strålande sol ute förstås!) och arbeta till klockan fem och då stundar middag hos friherrinnan. Så omtänksamt av henne! Pv ska till tandläkaren (mindre trevligt) och jag ska nu göra mig i ordning.

Ajöken, sa fröken.


Dagens fönster ...


Ett alldeles  u n d e r b a r t   fönster ..,. fångat av Kattis.
Hon försttod precis vinken när jag kommenterade på hennes konto (ig, tror jag) .., och här är det!

Ljuvligt!
Ljuvligt!

Tack kattis!

tisdag 16 april 2019

Då hade många herrar hatt ...


I alla fall i början av 60-talet.
Min pappa hade några stycken .., bland annat en grön hatt och där satt ett märke, nej inget politiskt, jag tror att det var ett märke från Svenska Stövarklubben.

Någon rutig hatt minns jag absolut inte och efter charterresan till Mallorca 1960, då kom pappa hem med en ny sorts hatt, nån slags stråhatt kanske?

Hatten användes aldrig till vardags, det var mer när han skulle vara extra fin.
Hatt och trenchcoat. Skärpet åtdraget.

Dom här, dom upptäckte jag hos Antikkulan i Åkersholm.
Dagens fönster ....



"Hej!

Här kommer ett fönster från Lidköping och Garströms konditori.
Inte ljusmässigt så lyckad bild, men m man tittar lite närmre, så finns det ett fönster till med på bilden. Tror jag. Kanske är en plansch också.

Eller ..? hälsar Turtlan som varit på en liten turné i landet Skaraborg."

// Tack madame Sköldpadda! säger jag.
Här finns en länk där man ser hur pampigt konditoriet är.

måndag 15 april 2019

Annorlundalivet ....


När man befinner sig i annorlundalivet, då kan man, bara så där helt apropå, bestämma sig för en utflykt söderut - faktiskt utomlands - till landet Skåne. Vi bor ju i södra Halland och har alltså inte långt till skånegränsen, den går ju vid Hallandsåsen. Båstad hör till Skåne, om nån nu hade glömt det.

Vi som utflyktar oss är Sonja, friherrinnan och jag själv.
Från oss till Ängelholm (det är målet, ja, närmare bestämt Åkersholm, där antikkulan säljer allt möjligt, mycket från 50 och 60-tal, men även det som är ännu mera ålderstiget) är det ungefär sju mil, men det mesta är motorväg och för en gångs skulle kommer vi rätt, precis på en gång!

Det var öppningspremiär förra helgen, men även nu var det ovanligt många besökare som strosade runt i den gamla ombyggda lagården - eller om det kanske har varit ett stall -.


Det finns många ställen som säljer gamla saker, men jag vet som är så duktiga på att få det så fint. Terese som tar bilderna till hemsidan på såväl bloggen som på instagram (antikkulan), är så påhittig när det gäller att få fram dom rätta grejerna .., och lilla apan som florerar på nästan varje bild, har blivit ett signum.


Här är han, apan, som är så flitigt förekommande på hemsidans bilder.
I taket hänger gamla slalomskidor ..., på ett runt bord ligger olika hållare till lampor.


Pv skulle ha blivit lycklig .., här och där finns lampetter!


På några hyllor ligger mängder med manglade lakan eller örngott .., och handdukar!
Tänk, så fint det blir med ett litet rött snöre runt lakanen!
Det här blev mitt.


Och friherrinnan blir sugen på en fin kaffeburk, men väljer till sist den hon först tittade på.


Den här ramen med stilig ung man, blir min.
Om honom blir det lite prat .., ja, vad han kunde tänkas ha haft för namn (jag gissar på Åke eller Tryggve .., nån annan på Karl-Axel), hur gammal eller ung han var den där dagen när han gick till fotografen  (han har nästan ingen skäggväxt, han måste vara rätt ung, tror Terese som tar betalt ...), ja, lite sånt funderar vi på.
Nu står Åke eller Tryggve på byrån i hallen, men så småningom ska väl fotografiet bytas ut.


En fin påskduk köper jag också. Fyrtio kronor kostade den, stor och kvadratisk .., den blir fin till påskmiddagen!


Tre rum finns det och det är prylar precis överallt.
Där är stora och mindre skåp, en massa stolar, porslin, lådor, lampor, bestick, korgar, termosar, nallar, ja, allt möjligt!! Bonader med text också (en hade jag tänkt köpa, men jag vet inte var jag ska ha den).
Kanske ringer jag och ber att få betala och lägga undan den.


En alldeles underbar liten flamskvävnad blir också min.
Femtio kronor kostade den.


Bästa fyndet blir ändå den här vepan, med fyra runda hållare på baksidan.
Den är sydd 1817 och jag tänkte att om den som gjorde denna .., om hon eller han (jag gissar på en kvinna) var tjugofem år när hon satt med den här, kanske i sitt knä .., då var året omkring 1792!
Om hon möjligen var fyrtio år då den gjordes, då hamnar på vi 1772! Det är ju helt ofattbart!
Priset? Etthundrafemtio kronor!!

Kanske får det bli en kudde av det hela, men då nöts den ju mera än om den hänger på väggen.
Ja, jag får se.


Baksidan ser ut så här.
Tänk, om en vepa kunde tala!!
Och tänk .., om sömmerskan visste att nu, mer än tvåhundra år senare, visas den på en blogg.


Härliga termosar ..., och nu har jag ju en termos i plåt, men ändå, nog är dom här bra mycket finare.


En annorlunda lampa .., en sänglampa, kanske?


Efter besöket hos antikkulan, ja, då kör vi till Båstad och slåross ned vid småbåtshamn, alldeles vid hamnkontoret .., och där dukar vi (friherrinnan har såklart med sig fin duk) upp lunchen och sen blir det kaffe och Sonjas hembakade bullar.
Ost och druvor har vi också, ja, det här blir en picknick som heter duga!

När jag väl kommer hem, ja, då är pv i Björnekulla med kammarkören och har konsert och grannen ringer och säger att han vid tjugo i två hade hittat harry lös nere på vägen och när han gått uppför backen med honom och sedan stått i hallen och roooopat på Thomas, så får han inget svar och han stänger dörren och går hemåt med sina hundar. Såååå bussigt att ta hand om harry.

När Lasse berättar om det här, är min första tanke att det här är precis som när exet hade inbrott i Bjäresjö och någon tagit sig in och släppt ut deras labbe Meja. Eller har pv fått spader och lämnat ytterdörren öppen och hunden ute vind för våg?
Inga lådor är utdragna, det finns inte minsta tecken på att någon varit här inne, men jag får ändå inte ihop det.

Det hela är en lång historia och jag säger bara .., tack friherrinnan som kom och hjälpte mig att kolla övervåningen .., och tack L:s fru som hade så bra koll på tiden och på så sätt redde ut det hela, jaha, då förstod vi .., pv var verkligen hemma just då när Lasse kom med harry, men han stod uppe i duschen på övervåningen och hörde ingenting.

Nu är det måndag.
Att ta bort talgkörteln på ryggen, hade gått bra, sa pv.
Idag blir det båtjobb för hans del.
Jag har städat övervåningen och slängt en matta i maskinen.
Solen flödar!
Dagens fönster ....


.... fångades igår, hos ljuvliga Antikkulan lite norr om Ängelholm.

Dit åkte vi, Sonja, friherrinnan och jag själv och det blev en solig utflykt som varade från halv elva till nästan halv fem!

Nu ska jag följa pv till vårdcentralen i Getinge, där han ska bli uppskuren i ryggen .., huuuuu, så ruggigt! Han har nånting som ser ut som en liten bomb som snart ska explodera, den ska skäras upp.
Spännande värre.


söndag 14 april 2019

Tillökning på flera sätt ...


Hittade ett halvt äggskal alldeles nedanför ytterdörren, ja, på gräsmattan.
Vi har ju herr och fru Stare under någon av tegelpannorna, så det är kanske mest troligt att dom har fått tillökning?

Googlade på "starens ägg" för att få lite mera kläm på saken.
Då kom jag till en för mig helt ny blogg och jag föll pladask.
Så fin den är!!

Vips, hamnade den i min länklista!
Tillökning på två sätt, på en och samma dag, alltså.

Här är bloggen jag upptäckte.
Dagens fönster ....


Det berättas att mamma, under sin tid i Bolivia, en dag kom gående längs en trottoar och där, i ett hörn, satt en man med bara ett ben. Det andra hade han - skulle det visa sig - förlorat i bussolycka.
Mamma hade då stannat till, börjat prata med den unge mannen och till sist sagt ..."får jag möjligen lov att fresta dig med ett nytt ben, en benprotes?"

Allt detta fick jag veta av en god vän, tillika kollega till mamma, som då var i Bolivia på besök.
Och den unge mannen, han fick verkligen ett nytt ben, tack vare insamlade pengar som bekostade hela äventyret.

Just detta kom jag att tänka på, när fönsterbilden här ovanför kom till min inkorg härom dagen.


Här är den unge mannen som fick en benprotes och därmed ett nytt liv.

Men hur i all världens dagar kan det ena hänga samman med det andra, kanske någon undrar.
Jo, för i mejlet med bilden stod det nämligen så här ..."får jag fresta med ännu ett fönster ...?"

Det var då, just då, som minnet av den unge mannen med bara ett ben, dök upp.
Tack, du underbara Solbritt i Ystad, för både det ena och det andra (minnet som jag glömt bort).