Lördagkväll ....

Så här är det. 

Nu har jag återigen fått den här hemska doften i näsan och det gör mig halvt tokig. 

Efter covid går och kommer den .., och det är så oerhört enerverande. 

Ett tag tyckte jag att pv luktade nåt hemskt och jag sa att skulle han verkligen gå till jobbet, tänk om dom andra också kände samma sak? Ingen annan kände nånting och själv kunde jag knappt sitta i närheten av honom. 

Det försvann, tack och lov. Och stackars människa, så hemskt det måste ha varit. 

Pv har haft doftförnimmelser också, mest när vi kört bil, men det har gått över.

Nu är det min tur igen; liksom inuti mig själv.

Vilket elände detta är!

Tre lördagsfönster från Malmö ....

"Hej Elisabet! 

Jag bifogar annorlunda fönster från Malmö teatermuseum. De är dekorerade av elever på Malmö Högskola. 

Hoppas att kvaliten på bilderna är OK - hade svårt att fota utan att få med min egen spegelbild."

Den som hade storhåven redo, det var Carin. 

Stort tack! säger jag.

Idag ....

Våldsam blåst, på gränsen till storm!

Själva stranden ut till skäret är försvunnen - eller ligger såklart där under allt vatten - och man får hålla sig nära, nära strandkanten. 

Harry tycker att det är otäckt med all blåst och vill komma därifrån.

Helst genast. 

Min stickemössa blåser iväg. 

Så snart vi vänder hemåt, blir det medvind.

Dagens fönster ....

Om det vore så att jag bodde inne i Halmstad, då skulle biblioteket vara mitt vattenhål. 

Dels ligger det så fint intill Nissan, men det är också så vackert, ja, hela alltet. 

Inifrån .., mycket går i grönt och det tycker jag ju så mycket om.

Dom två övre bilderna har jag tagit, men här är en där man ser helheten. 

Fotograf var Jonas Ericsson.

Lite fakta om biblioteket, allt från Wikipedia: Stadsbiblioteket ritades av arkitekterna Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid Schmidt Hammer Lassens arkitektkontor i Århus, Danmark. Efter en arkitekttävling, där allmänheten fick rösta, så vann deras förslag till nytt stadsbibliotek med bred marginal över de andra förslagen. Resultatet av omröstningen ledde till att vinnande förslag också kom att byggas.

Byggnadens form är helt unik och skapad efter de träd som stod och står på tomten. Arkitekterna lade helt enkelt ett papper på markplanen och drog upp byggnadens form efter träden. Fasaden är täckt helt i glas och en del av byggnaden vilar på pelare i Nissan. Det nya biblioteket inrymmer även bibliotekskafé och nyhetsrum, sagorum och föreläsningssalar samt Halmstads Konsthall^[1]. Stadsbiblioteket fick Halmstads byggnadsnämnds arkitekturpris 2006.

Bibliotekets totala yta är 8 065 m² varav 5 700 m² är tillgängliga för besökare.

När det tryter ....

Ork eller lust, eller kanske både-och. 

Struntade i att alls fundera på att blogga. 

Mötte mig själv i badrumsspegeln och såg min mamma. 

Gick på promenad, men orkade inte gå långt. 

Jag har, tro det eller ej, minst fyra kattungar som spinner i mitt bröst. 

Minst. 

Senare på dagen skrollade jag lite förstrött på svt.play. 

Jag tycker så mycket om dokumentärer och föll pladask för den här - Målbrottskören -. 

Tjugoåtta minuter med unga pojkar/killar/nästan män vilka - till sin fasa - kommit i målbrottet. Ja, någon tycker om det, andra sörjer sopranrösten. 
Någon växer fem centimeter på några månader och vill absolut inte bli längre. Någon annan tränar på gym och vågar inte fråga någon flicka om hon vill gå på bal med honom. Tänk, om hon säger nej. Så många känslor! Var pojkarna hemma i Malå så öppna i högstadiet?

Ja, en ren ynnest att få ta del av dessa ungdomars tankar om livet i allmänhet och målbrottet/tonårstiden i synnerhet. Och framtiden. 

Tack SVT och tack till Ina Homqvist och Martina Carlstedt som gjort den här dokumentären. En liten pärla, enligt mitt sätt att se det.

Kväller ...

Ljusslingor lite här och var. 

Där .., i ekens grenar ..., och fortsätter lite till syrénerna och det är så vackert. 

En annan slinga i det stympade plommonträdet och en mindre slinga i uterumsfönstret; liggande på fönsterbrädan. 

Har ikväll tittat på programmet "Under nålen", där man får följa ett gäng människor vilka arbetar som tatuerare i Stockholm, alla i samma studio. Nu skulle dom ha vernissage och visa upp andra alster än dom vanliga och det var så intressant att få följa med på den "vandringen". 

Här finns en länk till programmet, om någon skulle vara intresserad. 

Det här med tatueringar är ju numera så vanligt, så det är väl knappt någon som höjer på ögonbrynen åt dylikt. Jag tror bestämt att alla mina tre barn har  n å g o n   form av tatuering och jag tror mig vara säker på att ett av barnbarnen har det - i form av någon text - till en älskad lillebror, tror jag. 

För övrigt ..., känner jag någon i min ålder som är tatuerad?

Jo, Ann i Göteborg, hon den STORTARTADE. 

Själv kommer jag aldrig att hamna under nålen. Inte av rädsla, utan det är bara inte min cup-of-tea.

Jag har tänkt så mycket på det förra inlägget, om vad jag kommenterade angående mannen som knivhuggit och kastat ut sina barn från balkongen. Att livstids fängelse vore det enda rätta, tyckte jag. 

Sen tänkte jag ikväll .., men om det hade varit någon av mina barn som i ett anfall av sinnesförvirring (om det nu skulle vara så) hade gjort samma sak .., hade jag då ansett att resten av livet i fängelse vore det enda rätta? För mig själv, om jag gjort det: ja! 

Men barnen ...? Det är klart att jag skulle önska att det fanns bra psykvård och att den som gjort det så småningom skulle få friskförklaras och komma ut i samhället. 

Så svårt det är att veta vad som är rätt eller fel.

Onsdag ...

Alldeles enkelt kan det inte vara för vår rara granne Birgitta. 

Så snart hon bjuder in till surströmming eller nånting annat, så krånglar det. Två år i rad har jag fått tacka nej till strömmingen och nu ville hon bjuda Ecke, Britt och så vi då på en slags "jag-har-flyttat-till-ny-lägenhet-i-stan-middag", men vi vågar inte tacka ja, för tänk .., om vi därmed skulle föra vidare den här eländiga hostan/förkylningen till dom här underbara vännerna. 

"Kanske nästa vecka ..?" säger Birgitta. 

Någon halvtimme senare kommer ett sms. 

Nej, nästa vecka är Ecke och Britt upptagna och kan inte. Och Kammarkören ska ha en extraövning inför advent, så pv vet inte heller hur det blir. 

Vi får helt enkelt se tiden an.

"Here comes the sun ...", sjunger The Beatles just nu i P4 Stockholm. Det gör den i alla fall inte här, för här kom precis regnet. 

Och hallåmannen förvarnar om en kommande ambulanstransport och jag minns också ett sådant meddelande .., det handlade om just en sådan transport som skulle gå till ett barnsjukhus i Stockholm och nu ville ambulansen att bilisterna skulle ge fri väg, det var BRÅTTOM! Bråttom!

Och någon som då var med och satt i sin bil och lyssnade till detta, vittnade om hur hen i backspegeln såg hur den evighetslånga kön av bilar vek åt sidan, ja, ungefär som när Röda Havet delade sig och hur det nästan kändes som om änglar var med och dirigerade det hela! 

Jag glömmer det aldrig. 

Vi bodde i Kungsängen då och  s o m  jag rördes av detta.

Ja, små och stora barn kan sannerligen behöva änglar som skyddar dem .., det tänker jag på när jag läser om barnen i Hässelby, vilka tydligen först knivhuggits och därefter kastats ut från en balkong. Det är så ofattbart hemskt så det går nästan inte att ta in.

Barn kan också behöva grannar som reagerar och bryr sig.

Dagens fönster ...

.... fångades i Eckes lillstuga, men för några år sedan.