Hemlängtan ..

"Ja ...,. och vad är problemet med läkare som festar efter jobbet ..?" säger pv.
Det är väl det som kallas för nyhetstorka, kanske.

Från Alingsås styr vi kosan mot Borås.

Det är slumpen som styr .., vi säger helt enkelt att ja, ja, Borås blir nog bra?

Och vägen går längs John-Bauer-skog .., höga granar och mörkt, så där som i Småland ..., och väl framme i Borås ler jag åt en helt ljuvlig installation eller vad man ska kalla det .., det måste vara världens längsta klädstreck som hänger i luften, så där dubbelt och med hundratals klädplagg fastnypade, å, det är så finurligt!

Och på torget pågår auktion .., och vi tittar på underliga sittplatser av sten .., säkerligen tillverkade för människor med långa lår ..., fast sen ser vi att det finns andra varianter också .., och vi äter kryddstark mat från Thailändsk restaurang och sedan kör vi västerut, mot Varberg.


Kallbadhuset i Varberg - såå vackert -.

Två gånger har jag besökt Varberg, frånsett när barnen var små och vi åkte färja över till Grenå på Jylland.

Nu blir det visit på Varbergs Fästning och jag har redan i förväg bestämt mig för att titta på Bockstensmannen, något som jag finner så ofattbart intressant!

Tänk, där ligger kvarlevorna av en död man funnen i en torvmosse .., och där är ekpålen som stacks genom hans hjärta och i en monter hänger mannens ylleskjorta och där är hans knivar .., det är alldeles oerhört intressant, helt enkelt.

Som vanligt tar pv lååång tid på sig för att lyssna till alla hörlure-band där man får ta del av historien och jag uthärdar inte värmen, utan slår mig ner på slänten med utsikt över kallbadhuset, - det är det som syns på bilden -.



I Veddige, någon mil eller eller ett par innan Varberg, upptäcker vi en loppis.

I ett garage eller kanske nån slags förråd, bågnar det av tusentals vinylskivor och där är lampor och porslin, ja, allt man bara kan tänka sig.

Till min glädje hittar jag en LP-skiva av Thorstein Bergman, å, den skivan hade jag själv en gång i världen och nu ska den spelas på pv:s grammofon! En skomakarlampa - modell äldre - blir också min och pv köper fendrar till båten som vi ännu inte har skaffat oss, den vi ska fiska med.

Och nu är vi i Steninge i hans mammas sommarhus och vännen Kerstin från Trelleborg har ringt och berättat att hon är på jazzkväll i Smyge och tänk, där känner hon igen pv:s musikantbror Uffe, ja, honom har hon ju sett så många gånger här på bloggen, så hon vet precis ..., och där ska han spela ikväll.

Och i morgon, då flyttar vi hem till Stensjö.

På riktigt.

Gothia Cup - en kärleksförklaring -.

Detta är första gången jag någonsin besöker den stora fotbollsturneringen Gothia Cup och det ska jag säga, att åååå, så imponerad jag är av hela arrangemanget!

Igår var det dags för prisutdelning för Bollstanäs SK, dvs, det lag som Emma tillhör och som i år tog bronspengen (inget fjärdepris utdelas .., trean och fyran får var sitt brons).

Vi gick till Gamla Ullevi i god tid, pv och jag själv, och fick sittplats alldeles vid dom gultröjade bronstöserna, som i finalen flickor 19 år .., i deras halvtid, skulle få sina medaljer.

Det var helt sanslöst roligt!

Så snart halvtidssignalen ljudit, ja, då drogs podiet fram för prisutdelning och det blev urhärlig musik från högtalarna och hejaklacken kom igång igen och ååå, så roligt det var!

Längs sargen gick hejaklacksledare - från Gothia Cup alltså - och fick igång publiken!

"Andra sidan är ni klara ...? Jajamensan, fattas bara .., B S K!"

Och tösernas föräldrar och syskon och anhöriga .., vilket jobb dom har gjort!



Här står dom, töserna från BSK.

Finalen flickor 19 år blev dramatisk värre.
Det var två norska lag som möttes och slutresultatet blev 2 - 2 .., så blev det straffar och båda lagen klarade sina fem första straffar .., ååå, ni kan tro att det var spänning i luften!

Bodö avgick med segern .., och flickan i Kongsvingerlaget, hon som missade straffen, visste inte till sig av bedrövelse.

Nästa match blev final flickor födda -97, alltså Emmas grupp.
Nu spelade Vaksala från Uppsala mot Brommapojkarna.
Lika spännande där och straffläggning på slutet och gråt och glädje.



Det var djävulskt hett på Ullevi .., vi satt i solgasset och flämtade.

Intill oss hördes en av BSK-töserna utbrista till sin kompis: "ååå, jag döööör, så piiiinsamt, titta morfar och mormor har vikt ihop tidningarn och gjort solhattar av dom!!"

Jag looooog.

Det var dock inte mannen på bilden.

Sist av allt, efter prisutdelningarna, tittade pv och jag själv på en halvlek av matchen mellan ett colombianskt lag som mötte ett italienskt.

Trettonåriga pojkar som var så duktiga!

Lördagsfönstret ...

... finns i ett vitmålat litet hus på den bohusländska ön Gullholmen.

Jodå .., det blev camping!

Och så blir det då pv:s tur att välja boende.

Alldeles enkelt är det inte, allra helst som herrns semesterkompis sannerligen inte har lust att ligga på en camping som mest av allt liknar Ica Maxis kundparkering.

"Men vad har du inbillat dig? Det är ju så det är numera ., människor har husbilar eller husvagn och det är inte många direkt som tältar?" säger pv och jag anar en viss tillbakahållen irritation och ja, jag förstår honom .. , men hellre vild camping än att ligga inklämd bland en drös med bilar.

Så, nästan framme vid Tjörnbron, hittar vi nånting som känns .., bra.

Almöns camping.



För 270 kronor får såväl bil som tält (150 kr om man lämnar bilen utanför campingområdet) husera på området.

pv hittar en glänta i ena änden av campingen .., bakom tältet är det utsikt mot oljeraffinaderierna på andra sidan vattnet ("titta, så vackert!" säger han plirigt leende ...) och åt andra hållet är det badstrand.



Här är grannarna!
I tältet t.v. bor ett isländskt par, men boendes i Lund.
Deras lille son heter Svavar och är en glad krabat.
Detta är första gången i livet som Svavar ska sova i tält och oj, så spännande det är!

Till höger om dem sitter tre ungdomar från Holland, en ung man och två lika unga damer.



"Ååå, så härligt det är med camping!" säger pv lyckligt.



Om man nu inte är van vid sånt här boende - och observera, jag lägger inga värderingar i detta när jag skriver -, så blir hela tillvaron fullkomligt absurd!

Överallt trängs husvagnar eller husbilar och många, nästan alla, har anlagt små trädgårdar och där är blommor och grillar och kyl och frys och på husvagnsrutorna sitter klisterlappar där det syns att man har betalt för hela säsongen och även för vintern 2011.

Hel säsong med el går på ungefär 15 000 kronor och det är väl inte dyrare än en årlig utlandsresa, ja, säkert billigare för en barnfamilj?



Så här kan det se ut .., som en liten sommarstuga.

Och jag tänker att husvagnsmänniskor som bor så här, måste vara världens mest sociala människor.

Vid åttatiden på morgonen kommer ett litet gatlopp med hundrastande besökare och på min väg till duschutrymmet ser jag morgontrötta besökare ta sig ett bloss.



Frukost äter vi utanför tältet.
Eftersom vi har missat att köpa campingbord, får motorhuven agera ett sådant.
Det går hur bra som helst.
Min älsklingsbadhandduk (ännu fuktig efter morgondoppet ..., alldeles ensam var jag vid bryggan ...) får vara bordsduk.



Kylväskan blir också ett litet bord och det där vidunderligt goda brödet från bagerskan Lisa, det hänger med och vi äter av det även idag, lördagmorgon.



Kvällen innan.
På stranden spelas fotboll mellan föräldrar och barn.
Alla åldrar deltar .., från småtöser på fyra, fem år .., till tonåringar och vuxna pappor och mammor.


Förutom norska flaggor, ser vi ofta denna.
Kanske är det den bohusländska ...?
Jo, så var det.
Är det.
Det mörkblå fältet symboliserar havet ., det röda korset graniten och det ljusblå himlen.



På morgonen, just som vi packat ihop och är på väg att ge oss av, får vi besök av en så fin katt.
Helt obekymrat hoppar den in i vår bil och sätter sig på passagerarsätet .., och jag öppnar kylväskan och skär några bitar ost som den får till frukost .., allt medan lille Svavar förundrat tittar på.

Kyrkan och kyrkogården på Gullholmen ...

Det är en vacker kyrka där på den Bohusländska ön som är så smockfylld med besökare!
(I en broschyr läser vi att Gullholmen har 148 bofasta invånare. Man undrar hur många som är där nu, under högsäsong? Tusentals?)

Vid kajen ligger segel,- och motorbåtar .., någon kommer och hämtar en mamma som har provianterat mat och lätt som en plätt hoppar över från kaj till båt .., där är turister som skriver vykort .., som äter glass eller hamburgare.

Alldeles vid kajen finns toaletter och t.om. duschar .., allt är fritt.

I väntan på färjan som ska ta oss till land, går vi till kyrkogården och strosar omkring.



Ett minnesmärke över stupade fiskare väcker känslor.

Tänk, att år 1921 förlorade en mamma och kanske även pappa, tre söner.

Kanske förlorade en lillasyster sina bröder?

Vilken ofattbar sorg!



Och precis som i inlägget här under (från Mollösund), är gravarna så annorlunda .., ja, det påminner nästan om när man vandrar omkring på grekiska kyrkogårdar.



Titta!
Allt som fattas är inramade fotografier och plastblommor.

Dagens fönster och lite till ...

"Dagens fönster" hittade jag i lilla Mollösund i Bohuslän.

Där var vi igår och vilken upplevelse!

Precis som på andra ställen alldeles vid havet, finns närapå inga parkeringsplatser inne bland små, vindlande vägar och där husen står tätt-tätt ., så en bit i utkanten av samhällena, där hittar man rejäla p-platser. Det är där vi ställer Saaben och så går vi in till själva centrum.



Kyrkogården är nästan det första vi ser.

Och som på så många andra ställen där fisket har varit huvudnäringen, ser vi minnesmärken till omkomna fiskares ära.

"Under stormar och ofred föllo de i havets kyrkogård", står som överskrift.

Och sedan namnen på männen som blev kvar i havet.

Fäder och söner.

Och vi säger att hjälp, hur många änkor har inte funnits här?

Hur många barn har vuxit upp utan sin pappa?

Hur många syskon har förlorat en store, - eller lillebror?



Och titta här!

Vi hittar flera gravar FYLLDA med musselskal!

Så v a c k e r t!



Kärvt och korthugget.

Inget inställsamt.



Och under musselskal vilar även lilla Elsa Bergström.

1 år hann hon bli.

Inte mera.



Och vi går ner till hamnen där kommersen är i full gång.
Där, på ett anslag, läser vi om forna tiders fiskare från just Mollösund, som var kända för sitt mod och sin tåga.

I månader var de borta hemifrån och slet hårt med fisket och inte ett år gick utan att någon av byns söner eller fäder drunknade.



Hela tiden förundras vi över den vackra och mjukt vita färgen som nästan alla hus är målade i.

Jag frågar en man som bor i Mollösund hur detta kommer sig?

Har någon driftig målarförsäljare krängt 1 miljon liter färg extrabilligt ...? undrar pv.

"Nej, det är för att riktigt vit färg, den skulle blända här i det ibland starka solljuset ..", förklarar mannen.



Och jag köper ett litet hemgjort armband för 1 krona.

Hjälp, jag har så många bilder och så mycket intryck som vill komma till uttryck .., men nu ska jag duscha och pv väntar på sin tur .., det ska kollas aktier och annat.

Just nu är vi i Alingsås och bor i min f.d. svägerskas lägenhet.

Detta är en sån härligt avkopplande semester .., idag har vi gjort Göteborg .., vi har varit på Ullevi och sett Emma och hennes lagkamrater ta emot bronsmedaljerna och vi har tittat på en match mellan pojkar från Colombia som mötte gossar från Italien och vi har hälsat på hos min före detta svärmor och vi har känt oss så lyckliga.

Ungefär så.

Nu blir det paus en stund.

Ajöken, sa fröken.

Camping del 1 ...

Jodå .., det blev verkligen camping av igårkväll .., Almöns camping alldeles intill Tjörnbron och med hänförande utsikt över oljecisternerna på andra sidan, ja, en oljetanker låg där också.

Men intill fanns en fin badplats och jag ska lägga in bilder sedan, så ska ni få se .., det var riktigt fint och en totalt annorlunda upplevelse!

Där var husbilar och husvagnar som var uppställda hela säsonger, med trädgård och staket och blommor i krukor och en sak är säker: husvagnsmänniskor måste vara de allra mest sociala typer som finns .., för någon enskildhet finns inte att uppbringa.

Tidigare på dagen besökte vi Gullholmen (färja från fastlandet .. tog 5 minuter kanske), vilket var nånting så otroligt vackert .., och vi låg och solade på släta klipphällar och såg segelbåtar komma mot hamn och andra som gav sig av.

Idag Göteborg.

Vi har hälsat på min f.d. svärmor som nu bor på ett gruppboende.
Kaffe och wienerbröd .., och lite småprat.

På väg därifrån tittade vi in i en invandrarbutik som säljer kött av alla de slag och där köpte jag lunchen: stekta lammkotletter som var något av det smarrigaste jag har ätit på länge .., dom smakade verkligen LAMM!

Ett inramat tidningsurklipp vittnade om att butiken håller ovanligt låga köttpriser och ägaren säger i intervjun att det beror på att i Hammarkullen bor många människor med låga inkomster .., han satsar på volymförsäljning.

Utanför passerade människor från alla möjliga håll i världen.

En kvinna från Etiopien visade oss vägen till farmors rum .., en man från Mexico delade hiss med oss .., köttbutiksinnehavaren var från Irak, tror jag .., och hela tiden såg vi sjalettklädda damer, ja, det var en upplevelse bara det.

Nu in till Göteborg.

Jag skriver det här hos svågern .., vi ville veta hur man betalar på buss/spårvagn och nu ska vi promenera omkring lite och ikväll är det jag som bestämmer hur vi ska bo ..,-)))))

Ajöken, sa fröken.

Igenkänning ....

Ulla, värdinnan.

Vid frukosten blir det prat om var man kommer ifrån.

"Malå .., ja, jag och många andra besökte Malå för flera år sedan, det var då när vi var så engagerade i detta med slutförvaringen av kärnkraften .., vi åkte upp och bland annat fick vi, av andra engagerade, vara med på renskiljning, å, det var så intressant!" säger pensionatsvärdinnan som heter Ulla Lindegren.

Och då slår mig en tanke.

"Men om ni var där då .., då borde Ingela ha ...?" säger jag, men hinner inte prata klart, förrän Ulla utbrister ..."ja, just det, hon hette Ingela, jag tror att hon var gift med en same ...?" säger Ulla leende.

Nog är världen liten nog.

Och vi får veta att Ulla och Anders som nu driver Bed & Breakfast här på Tjörn, dom har tidigare varit bokhandlare, men har nu alltså sadlat om.

Här ska hända mycket!

Det ska bli författaraftnar (som igårkväll ... "vi ställde fram arton stolar ., det kom ett 40-tal gäster!" säger Ulla och ler lyckligt ...) och här är konstutställning (just nu Umeåkonstnären Lars A Persson) .., och i höst eller nästa höst ska det bli deckaraftnar.

Ja, det här har varit ett trivsamt boende med ett pratglatt och vänligt värdpar.

Rummen är målade i vitt .., mycket är secondhand och charmigt .., här finns tv på ovanvåningen om någon vill titta .., alldeles nykaklat badrum (här har tidigare varit ålderdomshem) och fönstren är så vackra så ni kan inte tro det!

Och kan ni tänka er .., nu flödar solen!

Dagens fönster ...

Igårkväll, efter badet, tog vi en liten krumelurtur i omgivningarna.

"Ja, här sprang jag för fyra år sedan när vi hade motorhaveri med båten och hade lagt oss i Ängeviken ...", säger pv och "i fjolsomras, du vet, när jag var ute och seglade med Lisa .., då var vi här ..." fortsätter han.

Vägarna är små och slingriga och i den sista lilla hamnen som vi kommer till, den med båthusen som är uppallade med stenar .., där ligger massor med segel,- och motorbåtar och där finns bostadshus - om än inte många - och nästan alla är vitmålade i en mjuk vit färg och eternithus, som jag i vanliga fall avskyr, finns det också många av och det är förstås praktiskt om man bor nära havet och inte vill måla om stup i två.



Mot en båthusvägg, snett nedanför skylten här ovanför, sitter en äldre herre och blickar ut över båtlivet.

"Jaså .., är det siesta ...?" frågar jag.

"Jo, det är skönt nu på kvällen ...", säger mannen, som, visar det sig, endast bor där på sommaren.

Och han berättar att det är annorlunda nu.

"Du ser dom där röda husen längst borta vid bryggan ..? Dom är nybyggda .., tre, fyra stycken bara, ja, dom liknar mest båthus ... och det är köpehus, ja, nu, när vi har fått vatten och avlopp hit ut, då är det mera liv här ..", förklarar han.

Och så blir det tack och hej och nu är det torsdagmorgon och vi ska strax gå en trappa ner och äta Bed & Breakfast, med betoning på det senare .., och det har regnat i natt och är rejält mulet ännu, men kanske ändå att det klarnar upp lite?

På sängen ligger pv och läser Jo Nesbös "Frälsaren" och själv har jag Agatha Christie .., vi köpte var sin bok på loppis igår .., och så väntar vykortsskrivande och att packa ihop.

Vart resan går idag, har jag ingen aning om?

"Vi kan kanske åka till Gullholmen .., det är ett så väldigt fint samhälle ...", säger pv.
(Upplysning till Anders, Anna och Micke: Gullholmen har 5 invånare per hektar ...).

Ja, ja, vi får se.

Så underbart det ska bli att tälta i regn i natt .., tänker jag.

Smajlande ,-)

Mera Bohuslän ...

Och var vi än kör, ser vi mängder med älgört (bilden) och kungsljus och nån slags vacker snårvinda .., och kråkvicker och blåklockor.

Kväll i Bohuslän ...

Jag säger bara en sak: gissa om jag INTE promenerar på botten .., nej, jag simmar från sekund ett .., livrädd för krabbor!

Ja, kanske inte livrädd, men ganska så rädd.

Onsdageftermiddag ...

"Nej, det är inte så varmt, jag kände mig nödgad att installera air condition ..., sen blev det bättre ..", säger Lotta leende.

Från Göteborg kör vi norrut, mot Tjörn.

I mitten av 70-talet tillbringades många sommarveckor just ute på Tjörn, i det sommarhus som min dåvarande svärmor hyrde av en vänlig bonde.

Flickorna var små ..., vi körde bil till Stenungsund och handlade mat .., sedan över den svindelhöga bron, den som en gång rasade .., och från bilens kasettbandspelare hördes Ted Gärdestad sjunga om Sol, vind och vatten.

Tjugotvå år och tvåbarnsmamma var jag .., och brösten stinna av modersmjölk.

Jag stiftade bekantskap med vildkaprifol och trift och Maria klappade bondens kalvar.

Nu ..., har det gått mer än trettio år sedan dess och jag tycker fortfarande att Bohuslän är nästan det vackraste som finns!

Vi bestämmer oss för att åka till Skärhamn.

"Titta, där är ett litet bageri!" säger jag.



Och vi köper nybakat bröd från "Lotta", det är hon som är bagerskan.



Härliga, lite naivistiska skyltar.
En massa enkelhet.
Det påminner om Söderberg & Sara, men priserna är lägre, i alla fall på kanelbullar.
Det är där, på ett litet bord i Lottas Bageri, som vi hittar ett visitkort hit.


Och sedan Skärhamn.

Där var vi också för en evighet sedan.
pv berättar om sitt senaste besök där .., det var med Hilda & Patrik och titt-in-i-akvarellmuséet, då med utställning av Elsa Beskow.

Nu är det nånting helt annat och jag köper en underbar affisch av konstnären för 50 kronor, plus några vykort.



Och i flera timmar ligger vi på stranden.

Såväl herr pensionatsvärden som jag själv somnar .., och med ojämna mellanrum blir det bad i ett svalkande och aningen saltare hav än man är van vid .., och småbarnen fångar krabbor och ropar att dom ser hajar eller har hittat en stor skatt och där ligger man på rygg och har solen mot ansiktet och tänker att gud, så underbart livet kan vara.

Sist av allt, efter handlingsrunda på trivsam Ica-butik, blir det camping.

Absolut.

Vi campar på ett Bed & Breakfast med härligt dubbelrum och tv i hallen som visar Gothia-Cup-bilder och med frukost från halv 9 i morgonbitti .., och vi som är så morgonpigga ...

Klockan 19.00 är det författarafton i det som är matsalen.

Nu har vi enhälligt beslutat att vi bestämmer varannan dag, ja, när det gäller övernattning.

I morgon ..., då blir det alltså tält.

Säger pv ...,-))

Ajöken, sa fröken.

Och så ny match ...

Det är på plan nr 24 som BSK:s töser ska spela match mot Tuve.

Den sista i gruppspelet.

På väg dit passerar vi hur många fotbollsplaner som helst och se där, där spelar några pojkar från Indien .., och en bit ifrån ett flicklag från Umeå .., och bakom oss hörs hejanden från canadaflickornas tränare och anhöriga .., och titta där, där spelar pojkar från Sydafrika mot ett lag från Sussex i England ..., ja, man blir rent rörd när man hör och ser allt detta och jag tänker att visst kanske idrott ställer till det och överskattas mellan varven, men ååå, nog finns detta med att idrott även förbrödrar!

Och försystrar.

Nåja.

Matchen BSK - Tuve slutar 1 - 1.

BSK, som vann flickor f.97 i fjol, går nu till slutspelet som börjar i morgon .., kanske blir det match mot Jitex och då är det vinna eller försvinna som gäller.

Efter pussar och kramar till Emil och Emma och dom andra småttingarna och till dottern och den rara mågen, blir det nu avfärd - först till farmor, mina barns farmor -, och därefter norröver.

Var vi hamnar, har jag ingen aning om.

Och pv påstår bestämt att nu minsann ska det tältas .-)

På vift ....

BSK:s supportrar.

Från det gula huset på pensionatet går färden norrut, ja, nu har vi ju semester på riktigt.

Vi kör till Ullared där jag har föresatt mig att hitta den där fina vaxduken och vägen till Ullared är hur vacker som helst, men hjälp, när vi närmar oss varuhuset, ja, då är det som om hela Sverige har bestämt sig för att Ullared är Målet i Livet och där är husbilar och husvagnar och parkeringar med bilar som cirklar runt, runt för att hitta en ledig plats och jag själv, som avskyr att trängas med människor, får i det närmaste panikkänslor.

Men det går förstås bra.

Jag hittar vaxduken och pv köper bakplåtspapper och lite annat, så där som två luftmadrasser till den eventuella campingen .., och innan vi lämnar butiken har jag även hittat två fleecejackor, en vit och en ljungfärgad, och jag säger till pv att har vi riktigt tur, blir det väl lite kylslaget till kvällen.

Det blir det inte.

Och vi kör vidare längs en svindelvacker väg som - enligt pv - en gång fått pris som Sveriges vackraste ..., och kommer fram till Göteborg vid fyratiden.

Lätt som en plätt hittar den eminente chauffören till min f.d. svåger med familj och sedan gör vi alla sällskap och promenerar till Kviberg, där det är fotbollsmatch, ja, Bollstanäs SK ska möta Bollebygd, - det är Gothia Cup - förstås.

På området vimlar det av fotbollsplaner!

Och det vimlar också av unga fotbollsspelare .., medan vi tittar på matchen som BSK vinner med 17 -0, ser jag bussar komma och släppa av mörkhåriga tonårspojkar som går i samlad tropp mot en annan fotbollsplan och längst framme håller en av pojkarna upp sitt lands flagga och det är hur härligt som helst!


Lilla Leah, 6 år.

Längs fotbollsplanen står mammor och pappor och syskon och där dyker plötsligt ännu en svåger upp och det blir kram och prat och där är även hans lilla barnbarn Leah, det är hon som står där som en liten prinsessa och visar sina fina naglar, för att inte tala om prinsessdiademet som hon har på huvudet och det fina armbandet i alla möjliga färger!

På kvällen vankas middag hos den yngre av svågrarna; han som var sju år när jag träffade honom första gången.

Nu är han fyrtiosju, men lika charmig.

Och till middagen kommer även dr Böhlander och kapten Lintott och vi blir många runt bordet och svägerskan Carina (uppvuxen i Kiruna) bjuder på härlig lasagne och det blir vin till maten och hjärtat blir glatt.

Familjens småflickor har alltid haft ett litet rum i mitt hjärta och den yngsta madamen, Martina, påminner så mycket om Anna, ja, det är konstigt hur gener kan hoppa hit och dit.

Nu är det onsdagmorgon .., vi har sovit på en underbar stor madrass ute på altanen (eget val) och det har varit svalt och skönt och nu är det frukost och snart ny match, mot Tuve.

Kanske blir vi kvar här även i natt?

Jag ska hälsa på min f.d. svärmor Eva, som numera är nästan blind och bor på ett gruppboende här i Göteborg och nog vill jag gärna strosa lite på stan också, nu när vi ändå är här.

Ungefär så har vi det.

Massor av vänsterhänder har jag fångat .. men nu blir det frukost.

Ajöken, sa fröken.

Onsdagsfönstret ...

Fönsterfångare finns minsann lite varstans, i Sorsele, hemma i Västerbotten, t.ex.

Där finns Anita.

"Från Sorsele hembygdsområde .., det här är det lilla fönstret som sitter på bagarstugan.

Sommarhälsningar från Anita."

S e m e s t e r ...

"Ååå, ska du åka nu ...., hejdå lillebror!" säger Anna.


Måndag blir vardag - fast ändå inte -.

Jag får skjuts till Arbetsförmedlingen i Falkenberg (ligger vägg i vägg med Systemet ...) och hamnar hos en ytterst vänlig handläggare som inte tror sina öron när han hör att kunden framför honom kommer från Ystad.

"Jag hade gissat på .., tja, Skellefteå ..?" säger han.

Och så skrivs man in i rullorna och vi pratar lite om mina planer hit och dit och jag känner mig respektfullt bemött och lämnar förmedlingen nöjd och belåten.

Det ska nog bli bra.

Till jobbcoach tackar jag nej.

I väntan på att Micke, Anna och Anders ska hämta upp mig, handlar jag jordgubbar och lite annat i en invandrardriven butik där ungdomar köper cigaretter lätt som en plätt och inte ett ord hör jag om legitimation, men mannen där bakom disken (som har världens längsta slagremsa hängandes från kassaapparaten .., är man yrkesskadad, så är man ...) kanske har koll på tösernas ålder och jag bryr mig inte (fast det gör jag ju ...), jag har ju slutat.

Jag är ju arbetssökande.

Utanför, på trottoaren, möter jag en vithårig man i 75-årsåldern kanske och mannen ler som solen och jag blir så glad och ler jag också .., ja, det blir ett ögonblick av mänsklig kontakt och jag känner hur inutivarm jag blir .., och efter en halvtimme möter jag åter honom och då säger jag ..."jaha minsann, du är lika glad nu ...?" och mannen nickar och jag tänker att ååååå, Falkenberg är mjukare än Halmstad och ja, alldeles rätt har ni, man kan inte döma en stad efter några enstaka möten, men så är det ju här i livet .., att det är så det blir.

Och väl upphämtad åker vi till stranden och fikar på Café Oasen, vilket drivs i någon slags kyrklig regi och Nelly får genast en skål med vatten, plus en kula vaniljglass och Anna och Micke som betygsätter platser som dom besöker (3 getingar innan vi kom till caféet ...), tycker nu att det blev åtskilligt bättre.

Vi äter ur-goda våfflor (försäljaren bakom disken kommer ursprungligen från Gällivare ..) och går sedan en promenad längs stranden.

En stor fabriksbyggnad bildar kuliss till höger (norrut), nja, här åker poängen neråt igen.

Och det blir kväll och middag på altanen och ännu senare får Anders skjuts till stationen i Halmstad - han ska nämligen arbeta idag som är tisdag - och storasyster kramar om eller låter sig omkramas och jag tänker att detta att ha syskon, å, vilken gåva det kan vara!

På hemväg svänger vi förbi Tylösand och tittar på Per Gessles hotell/restaurant och där står en Porsche parkerad lite som hött-som-bött i en slänt och medan Anna rattar vidare, pratar vi om rynkor .., liggande träpanel och rullskidåkning.

Nu är klockan åtta-noll-nio och vi packar bilen för resa till Bohuslän och Gothia Cup och tänk, i natt ska vi tälta hos min f.d. svåger och svägerska och faktiskt har jag gullbett pv att vi ska stanna till i Ullared och titta om vi hittar den där vackra vaxduken som jag såg hos Maria Hansson och pv själv, han ska leta efter en luftmadrass - modell större - till tältningen ....

Aj,aj.

Ajöken, sa fröken.

Tisdagsfönstret ....

... kommer från den resglada madamen i Värmland.

Hon har varit flitig med fönsterhåven och så här skriver hon:

" ..... färden fortsatte och nästa fönster kommer från sommarens ljuvligaste, finaste och bästa övernattning.

Kameran gick varm och jag njöt i fulla drag.

Ett övernattningstips och värt en omväg... en lång omväg!
Hela byn är värd en omväg!

Var?

Jo här: http://www.forsviksvandrarhem.se/index.html

Dit kommer vi tillbaka!

Turtlan."