måndag 24 februari 2020

Måndag i landet Halland .... 


En alldeles vanlig måndag, men det känns bra det också.
Tre dagar på hotell, fem dagar allt som allt på bortaplan, det är som bäst för mig!
Och den vanliga måndagen, den inleddes med att ge småfåglarna och ekorrarna mat .. jag gick på promenad med harry och tittade på "Födestuen" i kanal 5, från en förlossningsavdelning i Norge .., ja, jag känner mig faktiskt snart som barnmorska och det vanligaste ordet bland barnmorskor i systerlandet i väster, det är i alla fall "kjempeflink!"
"Du är sååå kjempeflink!" säger barnmorskorna och hejar på dom blivande mammorna.

Vid tolvtiden idag körde jag sen in till stan - det var Filmstudio och en för mig sååå fterlängtad film som skulle visas - men innan dess stannade jag till vid Pressbyrån och tittade lite på löpsedlarna. Det mesta handlade om översvämningarna här i Halland. Det var också detta som avhandlades på lokalradion när jag satt i bilen på väg till Halmstad.
Stackars människor vars källare är fyllda med meterhögt vatten!!


Och så biografen Röda Kvarn då.
Jag hade verkligen sett fram emot att få se den här filmen, men på något konstigt blev jag på gränsen till besviken och jag kan omöjligen riktigt klara ut varför.
Fotot var excellent och otroligt känslofyllt (jag älskade fotot, helt enkelt!) och jag tyckte enormt mycket om musiken  (georgisk musik, mycket trummor) och jag tyckte lika mycket om miljöerna .., men .., sen var det som om det tog stopp.

Ibland fann jag replikerna stolpiga .., människorna stereotypa (två män som förälskar sig i varandra), det blev nästan tvärstopp för mig, ja, funderade t.om vad klockan var; hur lång filmen skulle vara.
Jag kan inte sätta ett betyg på filmen; inte ikväll .., den måste liksom få landa inom mig först.
Här kan man läsa om den.
Om man har missat den och skulle vilja ..., så finns den hos triart.se och kan då ses för 39:-.


Ännu en bild.
Jag tycker att den är så superläcker och den som tog bilden, det är världens finaste kille - det finns ju några stycken - den här heter Emil och är mitt barnbarn! Emil arbetar som bilförsäljare hos Seat i Upplands Väsby, men att han hade sån känsla för att ta bilder, det visste jag inte.
Nu vet jag.
Dagens fönster ....


Från annannan i Portugal kommer det här fönstret som jag bara älskar!
Å, så roligt .., här man får försöka lista ut vad som står på dom små skyltarna .., man säljer kanin och har bra pris på kött, såväl helt som köttfärs och polvo som jag tror  betyder kyckling, tycks vara bläckfisk .., jaha, nu förstår jag,  det handlar om fryst bläckfisk!
Och på skylten längst uppe till vänster, där står det att dom har biff.
Dom gröna bladen på kvistarna .., kan det möjligen vara lagerblad?


På boendet i Ystad, där satt dom här två männen vid bordet mitt emot mitt.
Medan jag tittade ut över havet och Bornholmsfärjan som kom och lade till, så lyssnade jag lite förstrött till männens prat. Nej, jag blev inte riktigt klok på vad det var för språk, så till slut - när en av dem gick för att ta kaffe - frågade jag helt enkelt.

Jo, det visade sig att dom var från Porto - alltså från Portugal - där fönsterfångerskan bor!
Herrarna arbetar åt Trafikverket och när jag frågade med vad .., så sa mannen i brun tröja att deras uppgift handlade om bommarna. Otroligt! Sen kom kaffemannen tillbaka och jag ville inte störa i frukosten, men undrade länge hur det kom sig att två män från Portugal arbetar åt Trafikverket .., är dom då några slags specialister? Kanske ingenjörer ...?
I minst åtta månader skulle dom bli i Skåne.

söndag 23 februari 2020

Hemma igen ...


Ja, det är tur att min semester inte är längre än från onsdag - söndag, annars hade nog min hjärna gått i tusen bitar .., det blir helt enkelt för många intryck att hålla ordning på. Skulle jag inte skriva av mig, hamnade jag förmodligen på någon akutmottagning.

Lördagen - det vill säga igår - blev också en bra dag.
Träffade Solbritt från Ystad på Mariakonditoriet nära Mariakyrkan och vi blev nog sittande i en och en halv timme innan det var dags för mig att ta tåget till Malmö.
Inne i caféet satt sex kvinnor vid ett av borden och av pratet förstod jag att detta var vad dom brukade göra på lördagsförmiddagarna. Åttioårsåldern, kanske? Och jag tänkte att det här pratet om att kvinnor i allmänhet har ett större nätverk än män, i alla fall på det mer personliga planet, det tror jag verkligen stämmer
Såå trevligt dom här damerna verkade ha det!

På väg till konditoriet slog jag mig ned vid stora torget och det gamla rådhuset.
Satte mig på en bänk och tittade ut över världen .., men såg inte ett enda bekant ansikte.
När jag sedan kommit till konditoriet och suttit en stund (alltid för tidig) slog mig tanken: men var är min ryggsäck? Panik!! Vid mitt bord stod resväskan, men någon ryggsäck såg jag inte skymten av!
Rafsade åt mig kappan och väskan och gick raka spåret ner mot torget .., funderade över vad jag hade packat i ryggsäcken ., och kände ännu mera panik!
Men .., det var knappt jag trodde mina ögon .., ryggsäcken låg prydligt tillbakalutad mot bänkens ryggstöd, en halvtimme efter att jag lämnat den!
L y c k a!


Så - efter trivsamt prat med Solbritt - blev det tåg till Malmö, där sonen hämtade mig.
Senare på kvällen kom även hans svärföräldrar på besök och pv dök upp från konserten utanför Helsingborg och med sig hade han en hysteriskt stressad Harry som formligen döööök i min famn!

Det blev såååå god middag .., lillkillen var pigg som en lärka till nästan nio och charmade oss hela bunten! Nu går han några steg ., fem, sex kanske .., och är som en enda solstråle!


Idag på förmiddagen körde vi ut till Ön på Limhamn och där tog jag - efter moget övervägande - ett dopp i ett rejält blåsigt hav. Tur att man kunde hålla i sig i räcket, det som sitter på ömse sidor av stegen. Efteråt blev det ett besök till Gateaux, bageriet i stan, där pv köpte fyra semlor och det kan jag säga .., att det var mitt livs godaste semla! Inte perfekt; för mycket grädde för min smak, men mandelmassan var inte av denna världen och bullen såååååå luftig och fin!

Och så hemåt.
Har tittat på brittiska "Erkännandet" .., lagat middag (men i omvänd ordning) och nu återstår tre dagar då pv är hemma, därefter är det hans tur att holideja sig .., då han på torsdag efter skolans slut tar bussen till Ljungby, fvb till Sälen dagen därpå. Åter hemma tisdagkäll där nästa vecka.

Ja, så har det varit!
Nu mot sängen!

Ps. Harrys svans - det som återstår av den - tycks läka fint. Igår rörde han sig som om han skämdes .., han nästan kröööp fram, men idag är det helt annorlunda, ja, han har t.om lekt med pipleksakerna som friherrinnan kom med, när hon i lördags var här på sjukbesök. Så omtänksamt av henne! Ds.

lördag 22 februari 2020

Dagens fönster ....


.... finns i rum nr 14 på Stationen i Ystad-

Jag har för en stund sedan sett ett Pågatåg susa iväg mot Malmö och just nu är det tämligen tomt på perrongen.

Nu blir det frukost.

fredag 21 februari 2020

Bäst idag ....


... var såklart utställningen på SMK - Statens museum för kunst - i Köpenhamn.
Som jag letade efter detta museum på den lilla turistkartan, men nej, där fanns alla möjliga andra, men inte det jag skulle till och som jag hade biljett till och allt.

Varför en turistkarta ..? Varför inte gps:en?
Jo, den appen hade jag plockat bort för ett tag sedan och glömt att ladda ner igen.
Nu gick jag till sist in i en hotellfoajé och sa. "Förlåt, men har ni möjligen en turistkarta som jag kan få köpa av er .., jag går bara vilse!"
Då tittade kvinnan på mig och sa: "Dom flesta som kommer in hit och frågar efter turistkartor har det mer som ett krav, men eftersom du bad så vänligt, ska du få den alldeles gratis, varsågod!"

Så fick jag kartan .., kvinnan tog fram en orangefärgad överstrykningspenna och sa "titta, här är du nu .., så blir det enklare för dig!"
Om det blev så mycket enklare vet jag inte .., men fram jag kom jag ju.


Bilden: en av alla tavlor som visades på utställningen.
Foto: Ole Akhöj

Det är tämligen dåligt ställt med namnskyltar på gatorna, den saken är i alla fall säker.
Nåja, det kan vara bra att gå vilse också .., även om jag på den sista biten kände hur det brände under fötterna. Vädret .., ja, det kunde inte ha varit bättre!
"Det här är den första riktiga vårdagen", sa en äldre dam som satt och solade på en grön bänk (eller tog igen sig) och på gräsmattor såg jag små sällskap av krokus, vintergäck och påskliljor.


Att jag inte hittade museet på kartan, förstod jag när besöket var tillända (för övrigt en helt underbar utställning!) och jag kom ut i solen och slog mig ned på en bänk. Aha ....! SMK är ju såklart förkortningen på Statens Museum för Konst"!!! Plupparna fick man efter erlagd biljettavgift.
På turistkartan stod det SMK, inte hela namnet på museet.


Bäst idag var också alla mänskliga möten.
När jag frågade någon om vägen, valde jag oftast kvinnor i min ålder eller äldre. 
Alla - utan undantag - var så vänliga och hjälpsamma. 

Vänliga var även dom två stenläggarna på Kongens Nytorv.
Jag stod en bra stund och tittade på hur systematiskt dom arbetade med gatstenarna .., frågade om det var okej att jag filmade - jodå, inga problem - men då var förstås själva stenläggandet klart .., då återstod finputsen, en som hämtade lass efter lass med sand och en som sopade ner sanden mellan stenarna.
Vilket fysiskt tungt arbete!! 
En av männen visade sig vara trettiofyra år och jag frågade hur bra han trivdes med sitt arbete?
Jo, jättebra!
Det som tar stryk är såklart knän - trots knäskydd - rygg och  t å r!


Och här fick man förklaring på vad som pågick. 


Annat som gjorde hjärtat glatt?
Jo, på hemvägen när slog mig ned i Öresundståget, hade jag en kvinna på min vänstra sida, vid fönstret. Vi kom att småprata lite och jag fick veta att hon hette (och ännu heter) Doreen ., att hon är nummer nio i en syskonskara på tolv, att hon är född och uppvuxen i Sligo på Irland och att hennes mamma heter Bridget och har arton barnbarn och en massa barnbarnsbarn. 
Bridget är fyllda åttioett år. 

Mera ..? 
Jo, att Doreen arbetar inom socialtjänsten med barn som har mental ohälsa. 
Och ja, hon älskar sitt arbete!

Men nu, efter alla år i Danmark och Sverige, ska Doreen återvända till Irland. Hon saknar sina syskon .., sina tre systrar och åtta bröder, sin mamma och alla syskonbarnen! Hon saknar också detta att vara en pusselbit i ett större pussel .., att bli igenkänd och att människor vet vem hon är. 
Vilken flock hon tillhör.
Det är väl det där med tillhörighet, sa hon lite leende., 


Glad blev jag också över det här vackra brunnslocket. 
Jag tvärstannade och tog fram mobilen för att ta en bild. Några ungdomar gick bakom mig och jag hörde hur dom undrade vad i fridens dagar det hela handlade om?  En kostymklädd man som tycktes ha bråttom, vände sig om flera gånger och tittade på locket ..., ja, man kan ju fundera över valet av motiv. Jag tycker att det här brunnslocket är så otroligt vackert .., med fåglarna som flyger omkring!


Och nära Rosenborgs slott och Kongens Have (en såååå vacker park!), där står den här statyn. 
Den gjorde mig också glad.

Den här dagen bjöd på hur många timmars promenad som helst!
Jag gick fel i omgångar, någon visade helt fel väg .., men det spelar ingen större roll .., det viktiga var att jag kom fram till utställningen och sedan till järnvägsstationen.


Hittade även restaurangen Ankara (som jag trodde hette Istanbul) och där jag suttit till bords fyra gånger tidigare. Det här blev femte. Kanske spelar minnet mig ett spratt .., men jag tycker nog att maten var godare tidigare? Och fler varmrätter. 


Det kändes så ljuvligt skönt att slå sig ned där på Vesterbro och titta på människor som passerade  utanför .., jag tog ett glas vin till maten .,. tänkte på allt jag varit med om på dom här två dagarna och kände mig lika tacksam idag som igår. 
För mig är det här ett perfekt sätt att få lite omväxling i tillvaron. 
Och precis lagom långt. 
Tre dagar. 
I morgon ska jag dricka elvakaffe tillsammans med Solbritt (solupp på instagram) och därefter ta tåget till Malmö. Till sonen, lillkillen och dennes mamma, hon småländskan.

Dagens fönster ....

... hinner jag inte lägga in.
Står här vid fönstret och tittar ut mot perrongerna .., någon rastar en hund .., en man vandrar fram och åter och om sexton minuter går tåget mot Malmö, därifrån blir det byte till Köpenhamn.

Kan inte ha fått bättre resväder!

Ajöken!

torsdag 20 februari 2020

Dag 2. 
(Struntar i att varna för långt inlägg .., alla mina inlägg tycks bli långa).


Vaknar till solsken!
Tar en flera timmar lång promenad och börjar vid hamnen, eftersom den ligger närmast. Där står en man som jag känner igen från åren på Fridhems Livs, men att han var - och är - fiskare, hade jag ingen aning om. Någon fisk finns emellertid inte, det är alla överens om, säger han.


Vad gör han? Jo, han reder ut så kallade "spökgarn" som dom fått upp .., garn vilka ligger där och driver i havet och där fiskar dör utan att komma till användning.
Det är  m ä n g d e r  med såna fiskenät och han är fenomenal på att "gre ut" det hela ., han vore perfekt som hårtove-utredare, tänker jag.


Fortsätter vidare och passerar Sjöräddningens stuga.
Vid kaj ligger deras båt - kanske var det flera -?
Tänker på Turtlans Martin som just är sjöräddare; helt enkelt hjältar ute till havs.


Vidare ut på Långa Bryggan, där det förhoppningsvis - längst ut - ska bli ett kallbadhus vad det lider.
Modern form av sponsring syns på varje bräda. Minns jag rätt var det omkring tvåhundrafemtio  brädor allt som allt.


Det är så genomtänkt det hela! Överallt finns bänkar att sitta på .., här i låååånga rader!


Och minsann har inte Kitty Hansen en egen plats i solen!


Tanken var att jag skulle ta mig ett dopp, men nix, det blåste för mycket.


När jag stod här ringde mobilen.
Aha, det var Ecke som ville att jag skulle skicka honom pv:s mobilnummer.
Vi surrade en stund .., Ecke är ju som den minnesgoda vet (t.ex. Cecilia N och Rexxie) uppvuxen i Ystad och han vet hur mycket den här stan betyder för mig.


Besökte gamla kyrkogården och minneslunden där - jag vet inte var - askan av mamma finns nergrävd. Inte det minsta känns det som om hon är där. Runt en damm ligger vackra buketter .., mest tulpaner, men också rosor. Endast ett ljus brinner. Vandrar vidare och upptäcker olika sorters gravstenar.
Sjökaptener, officerare, fiskare och en sliten och liten gravsten med texten "Trotjänarinnan ...".


Och Tyska rikets konsul, herr Herman Engelbreckt Gussing och hans hustru Frida Christina, född Wetterqvist, samt deras dotter Frida Maria Hilma Cecilia, född på samma datum som AP, tionde maj.
Tyska Riket .., tänker jag.


Fortsätter längs Norra Promenaden där gräsänder simmar lugnt och stilla i den lilla åfåran med tämligen grunt vatten. På slänten växer drivor med vintergäck.
Här brukar Solbritt gå .., här har hon fångat ett antal dagens fönster.


Och så blir det en lång vända inne i själva centrum.


Bland gamla hus.


Och vackra dörrar.


Jo, det finns många vackra dörrar i Ystad, men ännu fler i t.ex Simrishamn eller Kivik.
Nå, jag faller  pladask i alla fall.


Och gatsten och kullersten och för fem år sedan hade det här varit hopplöst för mina knän, så icke nu. Jo, dom blir stela när jag kommer hem och har vilat, men jag har inte ont och det är det viktigaste.


Någon gång mitt på dagen kommer regnet.
Jag tar lång siesta .., ligger på sängen i hotellrummet och tittar på skidåkning (nån slags långlopp) och därefter skidskytte .., pratar med pv .., med friherrinnan och med min syster i Skåne ..., nästan-somnar ... (bara norrmän som vinner!) och vid femtiden - då regnar det fortfarande - bestämmer jag mig för att gå och handla lite frukt, samt växla in några hundra i danska pengar, mest om det skulle strula med kortet.

Några apelsiner blir det inte - det är nog den sämsta fruktdisk jag sett på evigheter - däremot danska kronor till deppig växelkurs (man känner sig som kusinen från landet som svensk) och så "hemåt" .

Utanför en butik träffar jag en man som är bekant, men jag kommer absolut inte på hans namn.
Han känner igen mig - imponerande - och säger att han håller på med YIF och Tommy (exet) och jo,
då jag inser vem han är, men namnet är borta.
Så kommer hans fru ut från butiken .., ahaaaa .., det är Janina och hennes man!
(Fortfarande namnlös för mig).

Sist av allt, då har jag passerat järnvägsövergången och är bara någon halvminut från Stationen, upptäcker jag ett bekant ansikte i mörkret: det är helsingborgaren som är på väg till Pågatåget en bit bort. Om fyra minuter ska det avgå och han ska köra det till Malmö och säkert vidare norrut.
Det blir lite hastigt småprat och han är sig lik, ser glad ut som alltid och jag får en kram och en till och sen säger vi hejdå!


Så har den här dagen varit.
Nu blåser det våldsamt och en liten klocka plingar så vackert i korridoren.
(Jag sitter i frukostmatsalen och skriver. Det drar förfärligt från fönstret och det är becksvart ute. Här inne har även en ung kvinna suttit och skrivit .., hon pluggar pedagogik och tycktes ihärdig i sitt studerande.
Dagens fönster ....


Ja, var gång jag befinner mig i Ystad kan man tro att jag Skådat Ljuset .., det låter ungefär som jag minns att alla nyfrälsta lät, då, i ett annat liv. Då stod dom där framme vid pulpeten och vittnade om hur fantastiskt allt var och hade blivit.

Alltså ska jag försöka behärska mig idag.
Varsågoda ., ett dagens fönster från Regementsgatan i Ystad.
Det här huset har sett ut ungefär så här sedan jag kom flyttande till stan.
Här höll då en äldre man till och hos honom kunde jag få mina krönikor kopierade och så faxades dom till hemtidningen i Skellefteå. Det var innan man mejlade. Ett annat årtusende.

Och huset, som redan då var på upphällningen, har låtits förfalla allt eftersom.
Det övergår mitt förstånd att det kan tillåtas fortsätta.

onsdag 19 februari 2020

Dag 1 på lillsemestern .... 


Å, så bra den här resan har börjat!
Först en härlig tågresa från Halmstad till Malmö, med mycket och intressant prat med dels en kvinna i min ålder som - precis som jag själv - lämnat Skåne och flyttat till Halland. Hon hade blivit änka, ja, min historia känner ni ju till. Vi satt ganska långt ifrån varandra i mittvagnen, den där man sitter längs efter väggen - jag tror kanske åtta, tio säten på den ena och den andra sidan -.
Det var bara vi i den vagnen och pratat var öppenhjärtigt.

I trakten av Båstad klev en man och hans tonårige son på och slog sig ned i samma vagn.
Dom kånkade på stora trunkar med packning och jag tänkte att dom nog skulle åka skidor någonstans och så visade det sig också vara. Dom skulle till Chamonix i Frankrike.

Vi pratade länge om skidåkning, om dialekter -"det låter så rart när du pratar ..."- sa mannen som själv var smålänning, bördig från Värnamo. Och vi pratade om klimatet som förändrats (eller egentligen om bristen på snö ...) och då sa en annan man - som klev på i Helsingborg - att det där jävla klimatatpratet gav han inte mycket för, ja, det var likadant för fyrahundra år sedan, nej, det var bara trams.

Och jag fick våldsam kramp på höger sida i buken, precis som jag brukar få ibland och jag tänkte att nu svimmar jag, men det gjorde jag inte. Jag lämnade min plats och ställde mig nära utgångsdörrarna, drog djuuuupa andetag och försökte hålla mig lugn. Som alltid, går det över efter max tio minuter kanske, men det är förfärliga minuter. Efter en stund kom mannen som skulle åka skidor i  Chamonix och stannade till hos mig. "Ja, men vad hände Elisabet ...? Du blev ju alldeles vit i ansiktet!" sa han och lade handen på min arm.
Vilken människa! Att alls bry sig!
Mannen hette - tro det eller ej - Tomas, men utan h.


I Malmö hoppade jag av tåget, önskade värnamomannen och hans son lycka till med skidåkandet (vid det laget var det absolut fullproppat i  mellanvagnen och förutom alla passagerarna vimlade det av skidfodral, två cyklar,en hel hop stooora resväskor och en barnvagn ..., och dom flesta passagerna skulle uppenbarligen hoppa av i Kastrup, för vidare befordran utomlands.

Och så hämtades jag så upp av sonen och lillkillen, vilka skulle hälsa på farfar och Karin i Ystad. "Följ med du mamma ..:!" sa sonen och jag sa att jag skulle tänka på saken.
När jag hade tänkt klart sa jag "ja".
Där - i det som en gång varit mitt hem - blev vi bjudna på stekt palt med fläsk som Karin gjort och där var två av hennes  barnbarn - två underbart fina töser - vilka efter maten spelade Safari med sin mormor.
Och oj,  så roligt för lillkillen att få träffa några bonuskusiner!


Sonen föreslog därefter att vi väl kunde väl ta en promenad i Ystad och så blev det.
Men allra först lämnade jag väskorna i hotellrummet och så här ser foajén ut ., det som tidigare var biljettexpedition, ja, jag har själv köpt Pågatågsbiljetter just där.


Och så minst en timmes promenad i den stad som jag tycker känns som min egen.


Mötte bekanta .. , inte lika många som i somras, men några.
En av dem - Fru Grå - överraskade och kom springande och kramade om så vänligt!!


Vi turades om att dra barnvagnen, han som är farfar och jag själv.
Och så drack vi kaffe på café och lyckades välja tre olika kakor.
En valde mazarin med rosa glasyr, en valde chokladboll och en valde en mördegskaka med sylt på.
Hela tiden sov lillkillen gott i sin vagn.


Mycket prat blev det .., mest om man minns rätt när man berättar nånting (där någon annan i familjen varit med) och det blev lika många skratt också. Vi är så himla envisa i vår familj och jag är inget undantag. Om fullmånens eventuella biverkningar på oss människor pratade vi däremot inte.

Därefter skjutsade sonen hem sin pappa, medan lillkillen fick sova vidare i vagnen som jag drog ...., och jag lade täcket tillrätta så det inte skulle blåsa på honom och bilden visar hur det ser ut bara hundra meter från Stationen där jag bor .., tänk, om han hade varit vaken, så mycket det hade varit att titta på!

När minstingen vaknade, körde jag helt enkelt in vagnen i hotellrummet (nej, rena hjul!) och så fick han lite puré och vi hade gåövningar runt sängen och jag visade honom hur man kan snurra nappen på ett glasbord, så där så den snurrar i raketfart och jag satte honom i den djupa fönstersmygen - men höll i noga - och visade på tågen som kom och gick och det var spännande alltsammans!

Och så återvände sonen och blev här ännu ett tag och jag kände mig så rik.


På väg från Malmö till Ystad - det är fem mil kanske - sa den minste inte ett  piiiiip och han mötte min blick s t a d i g t, men inte ett leende. Han var nyvaken och jag vet ingen som har mer integritet än den gossen, jo, möjligen hans faster AP när hon var liten; hon var minsann inte den som man kunde charma in sig hos hur som helst.

Men vänta bara .., innan vi var framme fick jag såväl ett leende som skratt och jag fick en liten hand i min och innan han åkte hemåt igen - så sträckte han armarna mot sin farmor - och därmed var min lycka gjord.

Ja, jag vet .., det finns annat i livet än barnbarn.
Men nog är det ändå för underbart roligt. Och kanske ännu mera när man redan har två och fick dem när man var väldigt ung ., och så kommer då en liten pjutt så här på efterkälken .., ännu en ättapjött .., ja, hur som haver blir man så glad.

Nu är klockan tjugo i tio. Strax ska jag krypa ner under täcket.
Där jag sitter, ser jag ut genom fönstret mot havet som glittrar så fint i skenet av en gatlykta.
Bakom mig är pågatågsstationen.
En platt-tv finns till höger uppe på väggen.
Fönstren är säkert drygt två meter höga - m i n s t - och takhöjden kanske fyra meter.
Fönster åt två håll; ett mot väster, ett mot norr.

Ungefär så.
Inte mycket ....

... till sömns natten mot idag.
Harry var orolig mest hela tiden  .., gnydde och hade sig .., och vid tretiden tog pv honom på ösregnig kiss-sväng Sen låg vi alla tre i sängen. Harry i mitten.

Själv kunde jag omöjligen somna om.
Vid fyratiden lyssnade jag till gårdagens Europapodd och nu är jag snart klar för avresa, vilken blir om en timme precis. Tar Öresundståget till Malmö och liftar sedan med sonen och lillkille till Ystad.

Det lär ska bli regn och ännu mera regn dom här dagarna, ja, jag hade inte förväntat mig en solsemester. Vi får se.

Och så ett grattis till Babsan i Uppsala som fyller år idag.
Grattis-grattis!
Dagens fönster ....


.... sitter på Sofia kyrka på Söder i Stockholm.

Och det var - fortfarande min namne  Elisabeth - som hade håven redo.

Tack Elisabeth!

Här kan man lyssna till "Röster från Sofia" .., ett riktigt äventyr!
En vandring bakåt i tiden, kan man också säga. Läckert!

Och lite klockringning från kyrkan ...



Att det är långt till advent spelar kanske ingen större roll .., man är väl flexibel (i alla fall på vissa områden). Här kan den som så vill lyssna till en underbar version av Härlig är jorden. Från Sofia kyrka.

tisdag 18 februari 2020

Så var det överstökat ...


Idag klockan fyra skulle vi hämta ut harry från Hallands djursjukhus i Slöinge. Så praktiskt det är att ha så nära till veterinärer .., tio minuter tar det hemifrån.

Vi var som vanligt på plats nån halvtimme i förväg och i väntrummet satt ett par med tre mindre hundar; varav den ena var en Podenco och en ilsken sådan.
Den hunden och två andra - vilka påminde liiiiite om kamphundar - var så rasande på människor som passerade och gjorde rena utfallen mot människor, ja, det var hemskt att se dem.

Jag frågade mannen som höll Podencon om han trodde att tiken skulle bita på riktigt, om han nu  inte hade hållit i kopplet?
Ja, det trodde han.
Men  h u r  kan man ens behålla såna hundar??
(Nu var det inte deras, utan en anhörigs, men ändå).

Och där var någon som skulle hämta ut askan efter sin katt .., där var en boarder som hade problem med ett ben och det gick för runt precis hela tiden!
När Harry dök upp, var det en missmodig herre .., han gnydde och ville bara iväg!

Så här suddig är inte svanstippen på riktigt - den är alltså rakad - och så är den ihopsydd nertill.
Det har varit en totalt utslagen hund som legat på soffan - inte tillstymmelse till blödning - och han sover och gnyr .., och vill absolut inte bli ompysslad, så han får ligga i lugn och ro.
Nej, mat vill han inte ha (det ville inte jag heller efter operationerna), men han var ganska glad när det var dags för en kortare kissrunda.

Ja, så blev det.
Det blir säkert hur fint som helst det där.
Svar från patologen får vi nästa helg när jag ska köra dit honom och få suturerna bortplockade (då pv ju är i Sälen).
Veterinären sa att det blir lugnande för Harry när det ska ske .., alltså han får även då fasta kvällen och morgonen innan. (Han är ju inte direkt världens kaxigaste hund).
Sven Ljungberg ....



Av allting jag har köpt på nätet, finns det ingenting som har berett mig sån glädje som den här boken som handlar om konstnären Sven Ljungberg, född och uppvuxen i Ljungby i Småland.
Det finns liksom inte ord för hur fint boken är utformad och hur man får upptäcka denne Ljungbergs olika tekniker .., allt från trägravyr, till oja och inte minst mosaik!


Här ovanför sitter t.ex Olof Söderström, en gång chef för Tobaksmonopolet.
"Den eleganta kostymen har fått den rätta, exakta ytan kvaliteten."
Trägravyr från 1983.


Och titta här, ännu en trägravyr ..., "Höbärgning Öland 1962".
Men det är ju helt sanslöst!
Nästan varje grässtrå syns ju!


Eller som här .., "Vallört". Den såldes för 46 000:- på auktion och den hade jag gärna köpt, om jag hade pengar över.


Och här nånting helt annat, så fint!
"Stenarbete, Öland 1950" i olja.


Eller här: detalj från "Bolltistlar, humlor och fjäril", olja.
Ljungby 1985.



Och en härlig mosaik som visar den tidigare torghandeln i Ljungby.
Mosaiken finns i hotell Terazza i Ljungby, den ska jag verkligen ta mig en titt på!
Sven Ljungberg var ju ytterst kritisk till torgets förvandling i Ljungby och öht rivningsraseriet.

Har ni vägarna förbi Ljungby, stanna till och ta en titt i Ljungbergmuseet! 
Sååå värt ett besök!