torsdag 18 juli 2019

På schemat och lite till ...


... står att ta hand om all billig aubergine och zucchini som just nu säljs på Hemköp för 5:- styck.
Har nu gjort en jätteladdning och mer återstår att göra, tretton byttor är klara (jo, den översta ska fyllas upp) och så önskade Emma att hon och Fanny skulle få smaka det här, tillsammans med bulgur, till lunch, så det blir perfekt.

Har tänkt frysa in ett tjugofemtal i alla fall; det är helt perfekt att ta upp när det är ont om tid och gott till pasta med massor av riven parmesan till!

När ungdomarna givit sig av till Tylösand och After Beach, då tänker jag dammsuga och plocka undan lite. Pv och Peter spelar golf; femte eller sjätte dagen på raken, sjätte faktiskt! Nu är inte Emil med, så nu får vinsten gå till någon av dom två herrarna.


Trots det ungdomliga inslaget i det gula huset, blir det inte alltför sena kvällar.
Middag äter vi senare än vanligt och sen blir det ofta kortspel i nån timme eller två och först av allt går ofta ungdomarna i säng. Igår bjöds det på lammfärsbiffar, vilket är vad Fanny önskar sig var gång hon kommer (och det är just dom här dagarna) och det blev succé även den här gången.
Fanny är väl det närmaste "Jag mötte Lassie" som jag kan komma. 
Hennes pappa heter Challe Berglund (f.d. hockeyspelare) och hennes morfar är legendariske Stig H Johansson, travkusken. Så är det. Och en rar och fin och ödmjuk tös är det.
Vilken tur att man har någon enda paradrätt!
Gott vin bjöd Peter på ... Mc Manis, ett rött vin från Kalifornien.


Snart är allt utblommat.
Rosorna sjunger på sista versen .., det är väl bara refrängen kvar.


Och så här ser det ut på kvällarna.
Jag inledde starkt igår och tog en rövare (chicago) som gick hem och jag fick femton poäng på en gång. Men se, den glädjen blev kortvarig. Som synes är jag inte den mest frekventa spelaren.
Tänk, så mycket roligt man kan ha med en kortlek!!

Nu ska jag ta harry på promenad och sen blir det väl stranden.

(Tittade på SVT:s Morgonstudion i morse och det är så fascinerande att se alla olika inhoppande programledare. Den här morgonen var det två kvinnor och dom skötte det såååå bra och var samspelta och till synes så lugna. Det har varit många inhoppare och somliga, som är såååå fenomenala på sina egna områden, blir plötsligt nervösa och bläddrar mest hela tiden i sina papper när det nu är ett nytt sammanhang och jag tänker att ..., jaaa, det är så det är, så kände jag själv när jag bytte butik och kom till helt andra rutiner och nya arbetskamrater., all yrkesstolthet och känsla av att vara bra på sitt jobb, det rann iväg och det spelar ingen roll om man arbetar inom Ica, Hemköp eller hos Sveriges Television. Apropå det senare ., så har jag nu avbokat kvällen med SVT:s utrikeskorrespondenter och dom tre nätterna på Gustaf af Klint, hotellbåten på Söder Mälarstrand. Ja, så får det bli. Det blir helt enkelt för mycket.)

Dagens fönster ...


"Hej! 

Om man har vägen förbi Deje, så bör man stanna till vid Gamla Kraftstationen där. 
Ja, eller varför inte ta en omväg?

Där bjuds både kropp och själ på både konst, kultur och mat. Eller fika.

Här är ett fönster därifrån. 

Turtlan på hemester. !

//Tack Annica, du flitiga fönsterfångerska! säger jag.


onsdag 17 juli 2019

Jo, det gick bra ....


Oj, vad det kändes ovant att stämpla in och ställa sig vid kassa 1 igen, men det gick över förväntan.
Hade tappat några plu-nummer (dom som jag alltid har svårt för .., wienerpecan,, minimunkar, stort levainbröd t.ex, dom vill liksom  a l d r i g  slå rot i min hjärna) och där vimlade av ungdomar som jag inte kände igen, så det blev till att ta i hand och presentera sig och få veta deras namn.
Ja, alltså sommarjobbare i affären.
Jaha, två Marcus har vi alltså, så var det Klara och Ellen. Alma, Moa, Anna, Lovisa, Hilda, Erik och David, ja, men dom har ju varit där sedan tidigare och från studierna i Örebro har Elin återvänt, men Hampus och Kalle var lediga och stod i stället i kö för att betala.

Jättemånga turister var det förstås (vi har ökat otroligt sedan ombyggnaden!) och fullt upp, men ändå säkerligen betydligt lugnare än på eftermiddagspasset. Många cyklister. Kattegattleden har visat sig bli en stor succé och många tyskar kommer in och köper fyllda baguetter eller glass, inför den fortsatte turen söderut.

Och underbare Sylve, denne ursympatiske äldre man som gör fågelholkar, berättade att nu kunde jag titta ut till honom och välja mig en holk, ja, det ska bli kul!

Vad är det som gör att man tycker så oerhört mycket om somliga människor?
Och det är människor som man ändå inte känner på ett närmare sätt?
Ja, säg det.
Sånt kan man fundera över.
Kanske är det så enkelt som att det handlar om personkemi?
Att den människan påminner om någon annan som man tyckt mycket om?


Roligt var det också att sitta i fikarummet tillsammans med Mange, Joakim och Erik.
Det blev mycket surr om den något abrupt avbrutna seglatsen ..., och om lite annat smått och gott.
Klockan ett fick jag gå hem.
Då hade jag haft fyra timmars sömn under natten, steg upp halv sex, var på jobbet en timme senare, butiken öppnar klockan sju .., och så full fart tills det var dags att åka hem.
Jag var så trött och slut på hela eftermiddagen och kvällen!

Mitt kusinbarn Lotha från Ångermanland kom på besök, tillsammans med sin .., ja, vad ska man säga .., sin vän Jonny. Himla trevliga båda två!

Och så på kvällen kräftor och räkor med Emma, Emil, Peter och Emmas kompis Fanny som är som ett barn i huset och så vi själva förstås. Övriga satt i uterummet och spelade kort i timmar; själv stöp  jag på soffan Ektorp. Diskade, försökte plocka undan lite så det skulle vara fint nu på morgonen och det var det också.


Idag?
Det är strålande sol ute och flickorna sa igårkväll att dom tänkte köra till Göteborg idag (tolv mil) och husets herrar ska spela golf (har ni hört det tidigare ...?) vid tretiden och ikväll har jag lovat (det är på önskelistan ..) lammfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker.

Undrar just om dom tänker sig Göteborg även i solsken?
Kanske.

För övrigt gläds jag åt att en kvinna - Ursula von den Leyen - fick posten som EU:s ordförande och jag önskar henne stort lycka till. En sjubarnsmamma och Tysklands förra försvarsminister. (Varför nämner jag att hon har sju barn? Ja, då är hon väl åtminstone bra på att styra mindre sällskap. Min före detta arbetskamrat Karina hade åtta barn - det har hon förstås ännu - och det ska jag säga att det märktes på jobbet .., hon kunde delegera!).

Nu har flickorna vaknat!
Återstår två av tre herrar.

Ps. Natten mot igår drömde jag - för första gången på säkert femton år - om min pappa! Ååå, jag var så glad när jag vaknade och det kändes  p r e c i s  som om jag hade träffat honom på riktigt! I drömmen var han ungefär i den ålder som han var när livet tog slut, drygt sextio, kanske lite yngre? Han körde bil och vägen var översvämmad, men han fixade det galant.Ds.

tisdag 16 juli 2019

Och så var det dags ....

Somnade sent. Låg och tittade på åttonde avsnittet av Follow the money, som är så hemskt så man får ont i magen. Jag har redan smygtittat på slutet (ja, jag vet ....), men trots (eller kanske just därför) att jag vet hur det kommer att gå, så vågar jag knappt titta. Kvinnan som spelar bankanställd, hon måtte vara en sjusärdeles aktris!!! Nåt så vanvettigt bra hon är! Anna Berg Hansen heter hon och har hela registret inom sig! 



Så här ser hon ut, men i serien har man lyckats förvandla henne till nånting helt annat. 
Ja, jysses .., så bra hon är!! 


Stram bankkvinna med iskall blick. 
Jo, jo .., i den kvinnan finns en skarp hjärna, kanske den skarpaste av alla i serien.

Jag ser nu säsong 3 och har missat de övriga två, vi får väl se om jag tar mig an dem.

Nu snart mot jobb!
Dagens fönster ...


Idag - eller var det kanske igår -, nej, det var i förrgår, då hände det sig att Ulrika och hennes Rickard gick åstad och förlovade sig!  Om det kan man läsa här.

Det var då hon även passade på att fånga ett fönster (egentligen tog hon nog bilden som ett minne och för att det var så oändligt vackert, men tack ändå att du skickade den hit!) och det blev det här.
Visst är det vackert!!! 

Stort grattis till er båda Ulrika och må ni nu leva lyckliga i alla era dagar!

måndag 15 juli 2019

Så var det bestämt ...


Idag känns det sååå mycket bättre! Jag kan böja mig ner och ta upp saker från golvet .., ja, kan i det stora hela röra mig på ett helt annat sätt. Sms:ar Jocke i affären och säger att behöver dom mig i morgon, så kommer jag. Han får bestämma. Efter en stund ringer han upp, ursäktar sig med att det varit så mycket att göra, men nu så .., och då blir det bestämt att jag testar.
Börjar enligt det var som planerat och känner mig för.
Snällt!


Emma har varit och tränat och handlat .., herrarna spelar .., just det, golfar .., och jag har inte gjort mer än nödvändigt. Rastat harry .., telefonsurrat, diskat undan. Gläds med pv som tycker det här med golfen är så himla roligt.


Igår räddade jag en humla från Döden.
Den satt och liksom hovrade nedanför tvättstugefönstret och jag förstod inte riktigt vad den höll på med .., tills det slog mig att den fastnat i det spindelnät som jag inte kunde upptäcka! Jag hade vattenslangen igång och JUST när jag skulle pillra loss humlan från nätet, kom spindeln i en våldsamt fart och jag duschade på nätet och fick loss humlan, som sedan fick vila ut på min hand, ja, till den torkat lite. Så fin den var!

Jag undrar om jag någonsin har sett så många humlor här som i sommar?
Nu är ju lavendeln extremt stor i jämförelse med tidigare år, men ändå! Det låter som en liten orkester av surr när man passerar rabatten.

Tänk, sedan vi kom hem från båtäventyret, har jag inte sett till en enda ekorre!
Här var ju flera stycken varje morgon .., nu: tomt!
Har alla strukit med?
Helt obegripligt är det.

Dagens fönster ....


"Hej! 

På vår roadtrip till Dalarö så skulle vi så klart bada. I alla fall en gång. 
Sagt och gjort. 
Vid hotellet fanns en bastu i en slags sjöbod med tillhörande brygga och badstege. 
Ombyten bakom fönstret med de vita gardinerna. Bad nerför stegen vid dörren. 


Resultatet?
Ett, nej, två snabba dopp och brrr, sa vi. 
Djupt var det också det gillar inte jag, en badat blev det. 
Hälsningar Turtlan på skärgårdstur."

Så skrev Turtlan när hon och M var på liten holiday norröver, eller mot nordost. 
Det här mejlet kom den 26:e juni och har ett par veckor på nacken, men det gör väl inget .., det vimlar av fönsterbidrag i den därför avsedda mappen och jag försöker att variera så gott jag kan. 
Tack snälla Annica, för att du tog dig tid med det här! säger jag.

söndag 14 juli 2019

Tålamod, tålamod ...!


Emma är en sån som gör upp planer och tittar på väderleksutsikterna och nu fallerar allt; var är solen?
Det var ju idag hon skulle ligga på klipporna nere vid havet och ha det så skönt.
Men himlen är gråmulen .., några små regnstänk har kommit .., och jag föreslår att hon ska ta tåget till Göteborg (50 minuter) eller kanske söderut - till Helsingborg - men det är klart, på söndagar är det kanske inte så lajbans om man vill shoppa eller nåt sånt.
Nåväl, hon tog en fyrakilometersrunda på morgonen, så det blir nog bra.

Husets herrar åkte tidigt iväg till golfbanan i Holm.
Nu .., nu ska pv slå dem, har han tänkt!
Vi får väl se hur det går.
En sak är ju säker när det gäller golfande, sååå mycket frisk luft och så mycket promenerande det blir! Fyra, fem timmar är dom ute och är pv när nog lika glad efteråt som när han varit på körövning och då menar jag inte med bilen.

Själv gör jag inte så mycket.
Sträcker och tänjer.
Det kändes så bra igårkväll och så tvärstopp nu.
Nåja, det ska väl gå framåt.

Och friherrinnan kommer på elvakaffe ..., det blir trevligt.

Hur många små söndagsfönster som helst ....


Alltid så rara Renée från Malå har varit i Berlin och tänk, tänk bara .., att hon hade med sig världens största fönsterhåv!!  

Så här skriver hon: "Att använda på din blogg om du vill. Varje blå ruta är ett litet fönster. Finns i Kaiser Wilhelm Memorial Church i Berlin. Kram från Renée."


Ruinerna av en protestantisk kyrka står bredvid en modern kyrka, vilket skapar en unik atmosfär som fångar förstörelsen och återfödseln som sker i krigets efterdyningar.
Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, som även kallas Gedächtniskirche, är ett välkänt landmärke i Charlottenburg, forna Västberlins centrum. De allierade bombade den nyromanska 1800-talskyrkan under andra världskriget. I början av 1960-talet byggdes ett nytt, åttkantigt kyrktorn bredvid kyrkoruinerna. Besök det gamla kyrkotornet och det moderna klocktornet för att se en symbol för det förstörda Berlin och stadens beslutsamhet för återuppbyggnad.
Kejsar Wilhelm II byggde Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche till minne av sin farfar, den forne tyske kejsaren och kungen av Preussen. Beundra kyrkans utsmyckade detaljer och se hur byggnaden står i stark kontrast mot omgivningens moderna shoppingdistrikt. Kyrkan brändes nästan till marken efter bombanfall 1943. Den skadade entrén och spiran, som lokalt kallas för "den ihåliga tanden", bevarades och två nya strukturer byggdes till på var sida om ruinerna.
Utforska den moderna kyrkan och foajén för att upptäcka byggnadens uppseendeväckande inredning. Den åttkantiga kyrkan är vackert dekorerad med glasinlägg i blått, rött och gult. Vid altaret kan du se en Jesusfigur och ett kristalldekorerat kors i guld och silver.
På andra sidan av ruinerna hittar du ett 53 meter högt klocktorn och ett kapell. Klocktornet har sex bronsklockor som du kan höra slå vid olika högtider.
Besök minnessalen som ligger i den ursprungliga kyrkans skadade spira. Här kan du se bibelinspirerade mosaiker och reliefskulpturer. Beundra 16 paneler som representerar kyrkans historia och dess förstörelse, såväl som krigs- och fredssymboler.
Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche ligger vid Breitscheidplatz i Berlins distrikt Charlottenburg, nära Berlin Zoologischer Garten. Det kostar inget att gå in i kyrkan. Gudstjänster är inplanerade två gånger om dagen på söndagar. Kyrkan är öppen varje dag och anordnar regelbundet konserter, med kör- och orgelmusik, i den moderna byggnaden.
Följ med på en gratis halvtimmestur runt i kyrkan eller boka en grupptur mot en liten avgift.  Mer information om tider och startplats för gratisturerna hittar du på kyrkans officella hemsida.

lördag 13 juli 2019

Och så blev det lördag ...


Och Solbritt i Ystad fångar brunnslock och jag blir sååå lycklig!
Tänk, så många olika sorters brunnslock det finns på vår jord; ja, det finns till och med en sida på nätet med enbart såna, från hela världen!

Här till exempel, från Råå i Helsingborg.

Ja, jag har visat dom här länkarna tidigare, men jag är ju som ni vet vansinnigt enjängd och kanske har någon glömt det?


Så här såg det ut i morse när pv, Emil och Peter gav sig av till golfbanan på Holm, den som är pv:s hemmabana, men där han inte går många rundor per år, ja, förutom när vi har besök. Egentligen tycker han ju att det är jätteroligt och han har landets i särklass fulaste golfvagn eller bag eller vad man ska säga - vagn kanske - och det ser rent hemskt ut, men det bekymrar inte den mannen!
Spelar man inte oftare kanske det känns onödigt att skaffa nåt riktigt stiligt.

Emma har legat och solat på klipporna och jag har försökt sträcka och tänja och böja mig ner och det går lite bättre, om än jag nu är medicinerad. Kanske avstår jag måndagspasset och blir  riktigt, riktigt bra innan jag ställer mig bakom kassan.
Friherrinnan hade varit där idag och nämnde nåt om totalt kaos och kartonger överallt, oj då, det låter ju inspirerande. Eller inte. Men det blir nog bra vad det lider.


Lördagsfönstret ....


"Idag tänkte vi på dig igen ...", skriver Bodil, ja, chefens hustru och hon som sköter kontoret på jobbet. Eller i affären.

Så omtänksamt! Då blir man glad - ja - att någon tänker på en och tar fram håven!

Bilden är tagen på Själland, i Kokkedals slott utanför Köpenhamn.

Tack snälla Bodil! säger jag.

fredag 12 juli 2019

Kväller .... 

... från att ha nästan-gråtit i morse och idag av en rygg som slagit knut på sig själv,
hoppas jag nu innerligt att den håller sig på plats i helgen.

Det är bättre nu, men inte alls bra.
Men bättre. 
Jag kan i alla fall röra mig utan att vara beredd på det värsta.

Ikväll anlände Emma, Emil och deras pappa Peter, alla har gått och lagt sig.
Nu är det bara jag kvar.
Dom blir här en dryg vecka och på torsdag kommer Maria.

Själv ska jag - om det går som det är tänkt - arbeta mån, tis, lör och söndag.
Jag håller tummarna.
Fredag ....

Planer kastas omkull.
Inget jobb för rara Linn i morgon.
Trist för henne, det är länge sedan hon frågade om jag kunde ta hennes pass.
Jag går omkring som vore jag 125 år, ja, kanske en så gammal människa går rakare i ryggen än jag själv?
Förvarnar om att extrapassen på måndag och tisdag måhända fryser inne.

Underbart väder.

Pv städar husvagnen, gör i ordning för den golfspelande mågen.
Harry har fått ett litet ben.

Får mejl från min australiensyster som hoppas att vi hinner ses igen innan hon återvänder down under. Ja, det vore trevligt. Hon är verkligen så himla trevlig!

Och jag blir så glad när hon vill ha det där fotografiet som jag en gång tog av min pappa.
Kanske var jag tretton, fjorton år.


"Hej Elisabet och tusen tack för fotot. Jag älskar detta foto av pappa, tycker han ser ut 
exakt som jag minns honom", skriver hon och jag blir så glad.

Ja, jag tycker också om det.
Vi har andra fotografier av honom, men då är han oftast så uppställd, ser så stram ut.
Här ser man glädjen och pappa var verkligen glad i livet.

För övrigt intet nytt.
Hittade morfinpiller från knäoperationen och efterföljande rehab, tog en tablett, började strax må i lla och kräktes efter ett par timmar. Rent omöjligt är det (men smärtan försvann temporärt). Nu tänker jag aldrig mera ta en sån. Fy, så hemskt!

Skänker en tanke åt äldsta dottern som har såna problem med sin höft.
Vilket elände det måste vara! Ständigt denna värk!




Dagens fönster ....


Ulrika har ju varit på roadtrip, eller faktiskt mer som på ständiga roadtrips och här hamnade hon  i Hede i Härjedalen, i en stuga där Rickards farfar en gång bott.

Tack att du tog med dig håven, Ulrika!

torsdag 11 juli 2019

Dagens fönster ...


Ett fönster från en mangårdsbyggnad eller en lagård, fångat på Charlottenlunds gods utanför Ystad.
Det var Solbritt som hade håven framme och det tackar jag för!

onsdag 10 juli 2019

Och en inköpslista - det var länge sen -! 


Från Ulrika kommer den här listan och den visar sig ju vara intressant.
"Rickard .. här nånstans...." är det vägbeskrivning till brödet, tro?

Ulrika handstil känner jag igen .., Riven ostd, Gouda-ostd, storpak, men vad är Ulrika- monster -, och falukörv känner vi väl till. Att hon vill ha vete-levain är också hennes och getosten, tror jag. Vem är det som är så högljudd? Pojkarna? Ja, jag tänker på ljudisoleringen :)

Och så vankas pizza, två stycken, tydligen. Och pojkarna dricker kanske Pucko?
På kvällen blir det mystajm med Pringles chips och glass!

Smakade det bra?
Dagens bonusfönster ...


"Här i tältet utanför mitt köksfönster övernattade två pilgrimsvandrare på sin väg mot Trondheim.
Dom går hela St.Olavsleden, mellan Sundsvall - Trondheim".

Så skriver Gunnar i Vaplan, eller rättare sagt, så  s k r e v  han den sjätte juli, alltså förra lördagen.
Tack Gunnar!




Här är någon annan som gjort samma sak - pilgrimsvandrat alltså - nämligen Marten Disberg från Nederländerna.
Marten berättar så fint och ömsint om den såväl yttre som inre resan och vilken fin reklam det är för alla människor han mött längs vägen! Så glad jag blir att det är en positiv bild han tar med sig av den här delen av vårt land! Eller av Sverige i stort, kanske.

Dagens fönster ...


Solbritt i Ystad, denna ärta på den skånska kartan, hon fångade det här fönstret i ..., Simrishamn, tror jag. Det kan möjligen ha varit i Åhus också.

Kan man gissa att här bor någon som varit scout i sin ungdom och därmed alltid är redo?
I det här fallet, redo för advent.

Tack Solbritt! Så snällt av dig att ta håven med dig på resor runt Skåneland!

tisdag 9 juli 2019

Eftermiddag ...


Senaste nytt från metropolen Höganäs.
Jo, nu har fått besked att båten hämtas hem av den vänlige Mattias, men inte idag, utan i morgon.
Sen får väl pv fixa och dona bäst han kan och han tror sig själv om att kunna ordna det hela - nu gäller det dom här bultarna som har gått sönder - men det kräver att han plockar bort lite inredning och det har han tydligen börjat med.

Så blir det buss och tåg från Höganäs till Halmstad och buss sista biten till Steninge.

Det har regnat och varit solsken om vartannat.
Jag går som en vindpinad fjällbjörk i höststorm, men det kommer att räta till sig, det vet jag ju.

Nu lyssnar jag lite till Jonas Gardells Sommarprogram. Det handlar lite om frikyrkofamiljer och det känner jag väl till, om än enbart på mammas sida.
Dagens fönster ...


Igår på instagram kunde man hos hitochditochdatt, nämligen Turtlan/Annica, läsa om hennes och sambons förfärliga oro över ett provsvar som väntades komma. En väntan som nästan tycktes fylld av skräck och ledsamhet.

Nu kom svaret och det var positivt - alltså allt var som det skulle - och det gick inte att missta sig på den otroliga glädje och kanske mest av allt - den lättnad - som då infann sig!
Och hur glad blev man inte själv, av deras glädje!?

Det här fönstret fångades av Turtlan och passar ju så bra .., ett fönster som står öppet - på så många plan -! Tack snälla och vet att vi är många (jo, det är jag övertygad om) som gläds med er!
Hälsa till M, som det ju gällde.
Krångel hit och dit ....


Ja, så är det ju, att allt här i livet kan inte gå på räls.
Det började i helgen som var med ryggont för pv. Inte alls förvånande, han som står rakt upp och ner i båten och har rodret i ländryggen och styr på så sätt .. balanserar liksom där i aktern och ena dagen i fjorton timmar i sträck!
Att motorn krånglat (oljan) löste sig ju ändå; han lät den gå bara någon minut eller två när det var dags att komma till kajplats, så det var inga problem. (Men måste förstås åtgärdas).

Igårmorse vaknade jag och hade förfärligt ont i ryggen - ena sidan - men det gick över.
I dag än värre!! Tog mig knappt upp ur sängen, att gå på toaletten (läs: att sätta sig ner) var som ett mindre helvete och än värre var det att ta på sig byxorna!! Det högra benet gick väl an, men det vänstra! Garanterat ischias, tänkte jag.

Då ringer pv från hamnen i Höganäs och berättar att han upptäckt att några bultar har lossnat och att det kunde ha blivit masthaveri ute på böljan den blå .., så nu har han plockat ner masten och befriat den från alla linor, ringt till fyra olika åka åkerier för att om möjligt få hjälp med att forsla hem båten till hemmahamnen och så ska den såklart åtgärdas, men någon mer segling i sommar blir det inte.
Jaha, så var det den saken.
Nåja, jag köpte i alla fall fina Ikea-överkast och kuddar till ruffen .., alltid något att känna glädje över!

Foto: Mattias Ahlm, SVT.

Tidigt i morse kom ett sms från Jocke i affären. Kunde jag möjligen ...? Då låg jag ännu i sängen och hade inte lyckats kravla mig upp, så det blev till att tacka nej. Dessutom var det i delikatessen och dit får ingen mig, inte ens om jag känt mig hur pigg som helst.

Jo, jag vet att man ska vara uppe och gå/röra sig hur mycket som helst när man har besvär med ryggen, men det gjorde jag inte, jag gjorde precis tvärtom! Jag lade mig raklång på soffan Ektorp med benen i högläge och så lyssnade jag på dagens sommarpratare, nämligen Carina Bergfeldt, SVT:s korrespondent i Washington.

Om jag säger som så .., så är det nog det mest gripande Sommarprat jag har tagit del av.
Min AP brukar ibland använda sig av begreppet "käftsmäll" och det kan jag villigt erkänna, att särskilt första halvan av programmet var en räcka käftsmällar rakt in i magen och hjärtat!!
Tänk, så lite man vet om om andra människor och vad som finns i deras bagage!
Sannerligen ett i mina öron hörvärt program!
Efteråt skulle jag kliva upp och ta mig ett glas vatten.
Tänka sig .., det kändes  n ä s t a n   bra .., kanske hade jag slappnat av och nerven kommit i rätt läge? Ja, man kan ställa diagnoser själv, det är jag bra på :)


Kanske är det detta .., och grisen och katten eller vad det heter, man skulle ha ägnat sig åt?
Och inte bara en gång.



Ja, ja, det är väl aldrig för sent för bot och bättring! Och nu ser jag att det heter katten och kon.

Ajöken, sa fröken.

måndag 8 juli 2019

Och vilken vacker fläta hon har!

Cessi (hon som har ett helt fenomenalt minne) stickar i parti och minut.
Men hon gör minsann annat också!
Är i tv minsann!

Och inte är hon den som förhäver sig .., om detta - tv-framträdandet - visste jag noll och intet, om nu inte Marianne Bokblad tipsat om det hela och först nu på morgonen kom jag ihåg att titta på det hela!

Tack Marianne!

Och så fin du är Cecilia N!
Här kan ni se henne!
Och så blev det måndagmorgon ....


Och huset är tomt, så när som på harry, sigge och jag själv.
Ja, sigge har inte ens kommit in, har har tydligen upptäckt hur smarrigt det är med färsk mus till frukost och han, som i vanliga fall dyker upp våldsamt jaaamande så snart jag är uppstigen, kommer mest in enbart för att dricka vatten och så tackar han för sig och går ut igen.

Själv vaknade jag med en rygg som - ja, det kändes nästan som om en kniv satt instucken på vänster sida -. Att få på sig kläderna tog en evighet och harry fick gå ut själv - gå och kissa uppe i backen! - sa jag och det gjorde han. Sen tog han en lite längre sväng och jag krumbuktade mig in i bilen för att hitta honom och upptäckte då grannen Birgitta och bad henne - om hon skulle upptäcka harry före mig - att säga till honom att gå hem och det kanske hon hade gjort, ty han kom lullande så skamset innan jag ens kört nerför backen. Ja, han ville väl kolla om Ecke och Britt var hemma.

Och dom energiska sommargrannarna är i full gång.
Det var gräsklippning, trimning av nånting, samt frisering av nyponroshäcken, allt på en dag, tror jag, ja, där saknas sannerligen inte energi och dom är så otroligt vänliga och rara! 
Och hur trivsamt är det inte att se en bil till på uppfarten! Eller när man står i sängkammarfönstret och ser hur familjens döttrar krupit upp i en soffa?
Det känns .., ombonat.
Tryggt.


Så här såg det ut igår.
I lördags stod Micke och Anna för middagen (Micke grillade) och igår bjöd Anders på rabarberpaj som var jättegod! Här är receptet, om någon är intresserad.
Det är verkligen härligt när man är många!

Där skymtar Maja närmast gardinen till vänster, så är det Anna, Micke, Anders, Hilda, Edvin, Edvins mormor Mymmel och så friherrinnan som jag bad komma; hon hör ju nästan till familjen numera.
I soffan sitter pv och håller i Hildas telefon och Harry har upptäckt små ostbitar på golvet under Edvins stol.
Jo, minsann .., alla som har haft barn och hundar vet att det här med att sopa golvet under barnstolen, (när det har varit matdags) det är i det närmaste onödigt. Den biten sköter hundarna om.


Och så blev det då måndag.
Lite gråmulet ute.
En telefon som ringer vid halv nio
Småprat.
Kaffe i en mugg.
En macka gjord på gårdagens bröd, det som Anders handlade på Hemköp.
Tyst och tomt.
Pv hör av sig.
Han närmar sig Barsebäck och håller vindarna i sig, kanske han når Mölle till kvällen.
Vi pratar om helgen som gick.
Och tomheten efteråt.


När vi bodde i Kungsängen och flickorna var små, åkte vi hem till Malå, ja, kanske två gånger per år.
Det var oftast veckolånga besök och var gång det var dags för oss att säga hej och tack och packa in töserna i bilen, då blev det förstås kramar och ännu mera kramar och alltid rann det tårar på pappas kinder. "Ja, men det blir så förfärligt tomt här hemma ..!" sa han.

Själv försökte jag hålla ihop mig, för jag visste att om jag släppte greppet, skulle jag gråta så förtvivlat och då skulle det bli  ä n n u  svårare!
Det hände en gång att jag satt tyst och lät tårarna rinna i säkert tio mil och mina barns pappa sa  ingenting ..., han visste precis. Det där med avsked, det var alltid så svårt och känslosamt.

Och nu, förstår jag precis vad pappa menade, då, när han pratade om den där tomheten.
Att det faktiskt nästan kan eka av tomhet och tystnad.


I sin dagbok från oktober 1977 skriver mamma om samma känsla.


Och ett år senare.
Då har jag barnen och jag själv flyttat hem, vi (barnens pappa och jag) har köpt huset av mamma som då bor på Folktandvårdens personalvåning i en liten lägenhet, eller kanske mera som ett större rum.
Om en månad ska hon ge sig av till Argentina. Barnens pappa arbetar fortfarande i Stockholm och drömmer om en polistjänst hemmavid. Den ska komma, men många år senare.

Läser i dagboken och ler åt mammas idoga arbetande; hon har en dotterdotter i Upplands Väsby som är sin mormor upp i dagen, i alla fall vad beträffar arbete.
I ett meddelande nu på morgonen -  på familjechatten - berättar hon (dottern) om en evighetsräcka med nattpass under tjugoen dagar, men sen .., väntar semester! "Sova, äta, rasta Charlie, jobba .. osv", skriver hon.
Och jag tänker - med en slags lättnad inombords - att annorlundalivet som pensionär är totalt underbart! Inte nu på onsdag, men där nästa, är hon här, hon den förstfödda.


Och dessa spår som vi lämnar efter oss.
I morse: jag öppnar kylskåpsdörren och vad ser jag där ..., modersmjölksersättning!
Å, så varmt det blir i hjärtat!!


Nu ska jag dammsuga lite och ha det allmänt behagligt. Arbete stundar på lördag, men det är då det. Den här bilden ska jag skriva ut och sätta på kylskåpsdörren.
En liten pojke som har greppat tag i sin fasters hårkalufs och den kalufsen är inte av denna världen.
Där finns det mycket att greppa i!

Såja, nu har jag idkat diskrensning av känslohyllan i min hjärna!
Nu kan dagen börja på riktigt.

Dagens fönster ...


Här kommer ett fönster på en "fiskeluda" där en del av hamnen i Smygehuk speglar sig.

Så skriver Solbritt i Ystad, som tydligen varit på vift.

Tack snälla!

söndag 7 juli 2019

Söndagmorgon ....


Ja, jag har ju i många år närt drömmen om den där stora familjesammankomsten, typ den som jag för kanske fyrtio år sedan såg i Grekland (ett långbord på en restaurang, far, - och morföräldrar och småttingar och alla åldrar tillsammans!) och nej, riktigt så blev det inte igårkväll, men bra ändå.
Sju personer vid matbordet är inte det mest vanligt förekommande här hos oss.
Plus en småtting.

Micke skötte grillen med den äran (dessa underbara svärsöner som är så bra på den biten!!) och jag gjorde sallad och passade potatisen i ugnen och sen blev det flera timmar vid matbordet!
Ljuvligt!

På en gammal super-8-film från början av 60-talet kan man se min pappa stå på händer på gräsmattan hemma i Malå. Stå eller gå på händer. Han ser väldigt mallig ut och jag är kanske fem, sex år - om ens det - och springer fram och puttar på honom så han ramlar omkull och alla skrattar glatt, fast det hörs inte - men syns -!
Igår fick vi på AP:s mobil se hur hon elegant tar sig upp på ungefär samma vis.
Hennes lillebror testade, nej, det gick inte alls.
Jag gjorde inte ens ett försök.


För övrigt kretsade förstås det mesta kring nykomligen i familjen, lille Elliot, detta charmtroll som skuttat rakt in i våra hjärtan!
Hans faster tog bilden.
Med oss var även Majas kusin Noah, en rar och trevlig tjugoettåring som åkte hem sent på kvällen.
Det var trångt om utrymme för bilarna, så vår bil stod på sommarhusgrannens plats, ja, dom har inte varit här nånting alls i sommar och klockan var mer än midnatt när vi gjorde natt, så det var ju lugnt.
När jag vaknar har dom kommit senare under natten och såklart står vår bil nu framför deras carport och själva har dom fått ställa sig just bakom.
Nå, det går ju att lösa så snart dom vaknar.

För övrigt?
Pv är helt fördärvad i ryggen och hur han ska kunna segla hemöver, det fattar jag inte.
(Han åker ner till Skåne med Anders och Maja).

Solen flödar ...., det tycks som om det blir en fin dag, om än helt vindstilla.
Och om några timmar dyker en annan liten krabat upp, nämligen Edvin!! Han, Hilda och hans mormor Mymmel, gör oss då den äran!
Dagens fönster ...


... kommer från Mantorp i Östergötland och då anar ni kanske att det är Anne (Anne i Mantorp) som höll i kameran! Hoppas att du börjar känna dig piggare nu Anne och tack för ditt fönsterbidrag.

När jag förbereder det här inlägget är det lördag och ungefär så ser det ut här.
Mörkt inne nu halv sex på morgonen. Ingen sol i sikte!

lördag 6 juli 2019

Insikt och utsikt ...


Man kan summera veckan till havs (eller vid bryggan) på så vis att i alla fall jag själv, växte som människa. Jag upptäckte att jag klarar av mycket mer än jag någonsin föreställt mig!
Inte det minsta rädd på havet och jag har lärt mig att ta mig av och på båten och krångla mig in när kapellet är uppe, allt utan att slå ihjäl mig.

Vi har på dessa sju dagar inte druckit en droppe alkohol på båten och det är inte av moraliska eller andra skäl, vi bara glömde bort det. Eller brydde oss inte. Ändå har jag aldrig i mitt liv kissat så mycket och så ofta som under dessa dagar!

Utan den genialiska pipinette-grejen vet jag inte hur det hade gått.
Tre, fyra gånger från fyra på morgonen har jag fått trixa mig upp från bädden (det är inte direkt en ocean av utrymme och man har en stolpe på mitten vid sängen) och jag har förundrats så över hur det här kan gå till? Hur kan en människas urinmängd öka så markant?
Eller är det det ständiga skvalpet av vågorna som får en att bli kissnödig?
Svara gärna den som vet!

Annat som blev annorlunda: Harry, som hemma är så osympatisk mot andra hanhundar, brydde sig inte alls i Skåne! Jo, där har han inget revir att bevaka, men ändå. Att det skulle gå sååå lätt, det trodde jag inte! Och han åkte buss och tåg och det var  v ä l d i g t  spännande, men han fixade det galant!


Och jag insåg också att man kan träna upp sig, ja, nästan vad det än gäller.
I Ystads hamn var det suveränt bra ordnat, med såna här gångbroar mellan båtarna.
Den var inte bred och den svajade eller gungade när man tog sig till eller från båten, men efter hand kunde man närapå springa över!
Harry var nära att dråsa i havet en enda gång; men hann få ett bra grepp med framtassarna och så redde det upp sig.

Andra insikter: jo, att seglarfolk är himla öppna och trevliga och artiga!
Och inte minst, oerhört   h  j ä l p s a m m a!
Tyskarna var makalösa på det viset; kom en båt med tysk flagga in i hamnen, nog hoppade alltid någon annan tysk ner från sin båt och stod där, redo att ta emot någon tamp!

Mindre bra?
Gästtoaletterna kan man skriva en roman om.
Ofta ligger pappersbitar eller remsor på golvet .., krokar att hänga upp kläder saknades helt på somliga ställen .., en liten hylla att ställa en neccesär på hade varit rena drömmen .., ja, det är ofta småsaker som inte kostar nästan nånting att köpa in och som hade förenklat tillvaron åtskilligt.

Nu ska jag torka golvet innan gästerna kommer!
Ajöken, sa fröken.



Bästa lördan på länge ...


Jo, för idag kommer den här lille herren på besök och ska sova över i landet Halland!
Vilken glädje!

Och inte bara Elliot kommer; nej, även hans pappa och mamma, hans faster AP och hennes Micke och kanske dyker hans mammas kusin Noah upp också?

Alla är såååå välkomna!
Dagens fönster ...


"Hej Elisabet. Hoppas ni har en skön sommar, det ser ju ut så på Instagram.
Vi har det bra, men just nu väldigt kallt. Här kommer en morgonbild från vårt köksfönster."

Så skriver madamen som på ett sätt har bytt liv; som har vänt Stockholm ryggen och flyttat till Östergötland och som nu bor i ett vidunderligt vackert och gemytligt hus alldeles intill en kyrka och som har kaniner (och kaninungar!!), höns och ja, Gud vet allt. (får vi hoppas).

Anna-Lena i Tumba, kallade hon sig förr om åren.

Tack snälla


fredag 5 juli 2019

Och så ett brunnslock från Svedala ...


 .... "jag har för mig att du hyser ett visst intresse för såna", skriver rara Solbritt i Ystad.

O m , jag gör! Och den här var ju helt underbar!

Tack snälla! säger jag.
Dagens fönster ...


Ja, eller egentligen ett fönster fångat - eller åtminstone hitskickat - den 26:e juni.
Så här skriver den som hade håven med sig. ¨

"Hej!

Från Dalarö kan man åka ut till Kymendö. En tur på sådär 20 minuter.
Ni som kan er Strindberg vet att där höll han hus.
(Jag trodde först att Turtlan stavat Kymendö felaktigt, men ser på öns egen sida att där är det med ett m. Bara för deras skull får det bli så).

På Kymendö finns också både affär, matställe och en sjömack.
Där i huset som tillhör sjömacken, fångades detta fönster, inklusive betalautomat för drivmedlet."

//Elisabet skriver: här kan man läsa om hur man t.ex. uttalar Kymendö, det hade jag ingen aning om, men borde ju ha tänkt till .., hur uttalar man Kista, t.ex? Svårt för nyanlända att veta hur det ska vara. Och varför heter det Karlskoga och inte Tjarlskoga? Berätta, den som vet! Och varför säger man Tjista med tj och kista (att begravas i) med k?