tisdag 17 september 2019

Igenkänning ....

S o m  jag log när igår på Instagram läste Sven Teglunds krönika som handlar om livet som pensionär. Han har fångat det på  p r i c k e n! Och raderna om hur man på ett smart sätt förkortar livet .., då log såväl pv som jag själv!

Ja, nu är ju vi människor inte stöpta i samma form, men för många är det säkert så som Sven beskriver det.

Krönikan kan man finna i tidningen Kyrknyckeln och här finns en länk till hans insiktsfulla rader.
(Man får klicka på den undre bilden och sedan bläddra sig fram ...).

Heja dig, Sven!!

Texten finns också på Svens instagramkonto och där var den, i alla fall för mig, enklare att läsa.
Kontot heter helt enkelt sventeglund

Dagens fönster ...


Råkade posta ett sms-meddelande fel igårmorse och det hamnade hos madamen i Bergslagen, hon som är en sån rackare på att odla chili och som hade en så vacker blogg!
Kommer ni ihåg ...?
Just det.

Och några sekunder efter felskicket kom så den  här fönsterbilden.
Tack Birgitta!
Ser att du är redo med decemberpyntet, ja, det är bra att vara ute i god tid.

God Jul!!

måndag 16 september 2019

Här och nu .....


Det lär vara efterdyningarna av stormen Darion som just nu är på besök och det kan jag säga att här gäller det att hålla i hatten när man går ut! Tog med mig Harry och gick ner till stranden - som inte längre fanns till - men den uppenbarar sig väl när allt lugnat ner sig och besöket tackat för sig.


Det var som om havet tänkte skölja upp över land .., så stora var vågorna och rent omöjligt var det att stå upprätt och ha ett fast grepp om mobilen!

Bäst ändå .., luften var mild, nästan ljummen .., och fåglarna fladdrade omkring lite hur som helst; hade det knepigt att hålla någon rak kurs.
Filmtips ....


Monet tipsar om en dokumentär som hon tror att jag skulle tycka om.
Det gjorde jag  v e r k l i g e n.

Filmen heter "Konsten att städa" och är gjord av suveräna Nina Hedenius (som även gjort "Gubben i stugan" om den ensamme mannen som mest sitter vid sitt köksbord och lyssnar till väderleksrapporten. Som jag tyckte om den!)

Och jag är helt förvissad om att många av bloggvännerna skulle tycka om även den här!
Och precis som stickerskan som snart flyttar ut på landet och helst av allt vill bo i skogen - så enkelt som möjligt - säger Wally Pettersson exakt likadant.

Här finns en länk till filmen!

Och tack för tipset!
(Strax efter den här dokumentären, kommer på SVT filmen om Rebellkirurgen. Den är lika fantastisk).

Stort grattis förresten till Nina Hedenius, som just idag fyller 77 år.

Dagens fönster ....


Från Siggebohyttans bergmansgård kommer den här bilden.

Sååå vilsam.

Så vacker!

Tack Ulrika!

söndag 15 september 2019

Och en ny blogg ....

Hur intressant som helst att läsa den.
Särskilt för den som varit med - på det ena eller andra sättet -.
Utryckning ....


Det blåser nåt hemskt och från Skallkrokens hamn har det kommit mejl där båtägarna uppmanats se  till sina förtöjningar, då vattenståndet höjts med en meter.
Oj, hur det låter när vi kommer dit ner!!!  Det smattrar och smäller och vattnet liksom forsar in i hamnen; så känns det och så ser det ut.

På väg hem börjar pv prata om stormen Dorian - den som härjade på Bahamas och annorstädes - och om huset vi bor i ens skulle hålla för såna vindhastigheter? Nej, det tror han inte. Säkerligen skulle taket flyga av, garanterat altantaket och kanske skorstenen också?
"Här i Sverige har vi ju inte anpassat byggnader för såna orkaner .., men tänk om det skulle bli så ...!" säger han.
Att vi får orkaner alltså.

Sånt kan man fundera på.

Ett eftermiddagsfönster från ...


Så här skriver ellem: "En höstsöndag i stugan med regn och blåst därute.
Skönt med brasa".

Ja, det hade kunnat vara här i Halland, säger jag.

Upphittat ....


Röjer lite.
Hittar en telefonlista från affären.
Året är 2014 ..., tittar igenom den och förundras.
Alla som är överstrukna med gul färg är inte längre ordinarie i butiken.


2014.
Då hade friherrinnan (som när det var påsk gärna agerade påskkärring i kassan, säkerligen saknad av många kunder!) just gått i pension (i februari), så förmodligen är det här en lista inför sommaren, men alldeles tydligt ser man ju vilken omsättning det är på personal inom handeln.


Och härliga Anne-Marie i charken var kvar, liksom Peter.
Båda fångade i flykten i fikarummet - dålig bild - men den får duga.
Dom båda kamperade bra ihop bakom delikatessen och sååå tomt det blev när dom försvann!
(Peter gick först till Hemköp i Halmstad och valde sedan att bli egen säljare).
Alltid peppande A-M är hemmavid nu och tar hand om alla barnbarnen och så har hon ju maken Kalle, som hon fortfarande - efter alla år - är så omåttligt förtjust i.


Tittade en kväll på kortfilmen "Hopptornet", där ett antal göteborgare fick frågan om dom skulle våga hoppa från tio meter i ett av Göteborgs simhallar. Jag hade ont i magen bara av att titta och ställde sedan frågan via sms till några av arbetskamraterna.
Så här (sms:et ovanför) svarade Anne-Marie.


Carina som hade ansvar för mejeri, juicer, sill, ost och bröd (inte undra på att hon var slut på) var alltid svårfångad på bild (hög igenkänning). Hon slutade något år innan jag själv gick och ska snart få knäprotes, precis som Anne-Marie och jag själv fått.
Om man tittar på bilden och försöker tänka sig hur tungt det är att lyfta alla dessa backar upp och ner, då är det inte direkt underligt att knä, rygg och axlar tar stryk efter ett par år.
Det är Carina som skymtar lite mellan backarna.


Malin (bilden) läser till sjuksköterska, arbetar extra, men inte ofta.
Säger ibland att hon saknar butiksjobbet och sååå roligt det var att arbeta med henne!


Malins storasyster Madeleine var - och är - precis likadan, men har valt att inte arbeta extra.
Läser också till sjuksköterska, men ligger en termin före Malin.
Sååå vänlig.
Sååå omtänksam.
När jag i våras stod i foajén och skulle servera kunderna tårta inför nyinvigningen, då kom denna rara människa Madde och var som en ängel!
Alldeles varm i hjärtat blev jag.


Anna-Lisa - farmor till Malin och Madde - finns också på listan och hon är mamma till butikens ägare Magnus och det var Anna-Lisas man Roland som startade företaget för en evighet sedan och hos honom har friherrinnan arbetat.
Denna Anna-Lisa var verkligen till hjälp dom första åren när jag var i butiken .., hon kom på kvällarna innan stängning och plockade undan och sopade och hade sig.
Nu är det slut med det - åldern har väl tagit ut sin rätt - och sjukdom och annat i familjen gör att hon inte heller kan vara med som tidigare.
Och så är hon ju kommen till åren .., men har tidigare bilat tillsammans med friherrinnan, ja, långa sträckor i Europa!


I mitten av de åttio eller ännu mera och sån härlig t-shirt!
Anna-Lisa, ja.


Mattias (bilden), som var butikschef, men gick vidare och arbetar nu som säljare.

 Mattias bror heter Joakim och tog över chefskapet efter sin lillebror (kan inte ha varit helt enkelt, men han skötte det med den äran) och Joakim flyttade för några år sedan och arbetar nu i Katrineholm.


Så här svarade Joakim om tiometershoppet.



Johanna - syster till Mattias och Joakim -.
Om man tittade på schemat och såg hennes namn på kvällspasset, intill sitt eget, så blev man glad.
Minstingen i familjen Paulander  - Patrik - har också arbetat i butiken, då som plockare och alla syskonen är lika trevliga!


Så här svarade Johanna.



Nelli - som mest var på golvet och i mejeriet - försvann inte till Linköping, Örebro, Lund eller Polen.
Nej, hon sökte sig till Solhaga bageri och blev där i tre, fyra år och bröd blev hennes passion.
Hon har även backpackat, varit i Alperna och i Åre och nu pluggar hon i Uppsala.
Man blev sååå GLAD när hon stod bakom disken i bageriet!


Sms från chefen.
Och jag som inte vill vara i charken ....
Tur att Nelli kom.



Kanske bakar hon egna bröd?


Mera från listan?
Fanny läser juridik i Lund, Josefin (bilden) har läst till civilingenjör i Linköping och
hennes lillasyster Cornelia är ansvarig för frukten hos oss nu.

När Josefin började hos oss, ja, då tänkte jag att .. hur ska detta gå?
I såå mycket kände jag igen mig själv i henne ..,  det skulle alltid gå undan!
Hur det gick? Hur bra som helst förstås!
Hon var sååå bra att jobba med!
Och alltid som en solstråle!


Hampus tackade "ja" och läser i Lund (och hans lillasyster Lovisa arbetar extra i charken).
När äldre tanter i jultider upptäcker att Hampus jobbar extra, går dom i spinn av glädje.


Lina läser till läkare i Polen och har under två somrar praktiserat på ortopeden på Halmstad sjukhus.

Felicia växlade om och blev lågstadielärare.
Numera är hon mammaledig till en liten Maja på 2 månader kanske och så är hon - Felicia - storasyster till Josef, också med på telefonlistan.


Chefens svärfar Sven-Åke har nog helt slutat i butiken; han brukade hjälpa till på måndagar och då främst i pantrummet. Sven-Åke är en av de i särklass "varmaste" människor jag har träffat i mitt liv. Alltid, alltid, alltid vänlig.
Och filurig.
Dom syns inte, men bakom hans öron trängs en hel flock med rävar.


Och mellan honom och Bodil (Manges fru som sköter kontoret) råder en sån värme.
Hur många gånger har jag inte sett den här synen när jag suttit i fikarummet; eller när han i butiken mött någon av barnbarn Malin eller Madeleine!

Mera från listan?
Louise har också läst vidare och nu - tadaaaa - är hennes lillebror Filip hos oss!
Lika rar och fin han! Och utstrålar  e n e r g i! Det är han som vill bli tv-producent.


Erik som var ansvarig för frukt, - och gröntavdelningen läser numera i Linköping eller är det möjligen Örebro. När Erik och chefen en gång deltog i en samling för pensionärer, då sa Sonja (pv:s moster) efteråt att "Elisabet, den unge mannen ..., ja, du .., han var ju en riktig Adonis ..", ja, det var Erik det. (Jag vet, jag har berättat det flera gånger, men det KAN ju finnas nån som glömt det).
Jag tror att han läser ekonomi. Och det är nog i Örebro.


Erik var - och är - uppenbarligen en morsk krabat!
Och lite mallig blev han allt över att vara den ende som vågat hoppa.


Gunilla - fina Gunilla - är död sedan ett par år tillbaka.
Hon drabbades av cancer och blev borta från affären från ena dagen till den andra.
Det här porträttet av henne fanns länge i fikarummet och sååå ledsen jag blev när det togs bort.
Men här finns hon kvar.
(Men det är klart, det är inte många kvar nu som vet vem hon var).


Sista julen Gunilla var i livet - då var det inte långt kvar - bad jag kunderna skicka en hälsning till henne .., och oj, så många små hjärtevärmarlappar som blev skrivna!
Gunilla var en solstråle i charken, hon, tillsammans med Anne-Marie.


Elin arbetade hos ett tag, men började sedan läsa till socionom, faktiskt samtidigt som Johanna P.
Numera är Elin nybliven tvåbarnsmamma och att döma av hennes inlägg på instagram, så tror jag att hon är en av världens lyckligaste människor.


My (med danskt påbrå) arbetade också hos oss; mest på somrarna.
Jag vet nog ingen människa som alltid ser så glad ut.
Det finns inte en enda bild av henne, där hon inte ler!
(Nu betyder det ju inte att man alltid känner sig sån, men på alla bilder ler hon så här stort!)

My tackade för sig och började läsa ekonomi i Lund, praktiserade på Svenska Handelskammaren i Amsterdam och arbetar nu i Helsingborg. Och i Lund finns nu hennes lillasyster Linn som också börjat läsa på universitetet. Linn slutade för bara några veckor sedan och var precis lika rar och fin som sin storasyster.

Man kan ju konstatera en sak i alla fall: det bär sig verkligen att ha storasyskon som varit ambitiösa och skött sig bra på jobbet .., då blir det nog betydligt enklare att själv få arbete.
Den som går före bereder vägen liksom, ja, för sina yngre syskon.

Det här blev ett långt inlägg (som alltid) och nu ska jag äntligen dricka upp kaffet och ta mig en macka med cognacsmedvurst som pålägg. Gud, så gott!
Och hjälp, vad jag är glad och tacksam för att jag lärt känna alla dom här arbetskamraterna.
Vilken förmån!
Vilken oändlig glädje!

Dagens fönster .....


.... kommer från annannan i Portugal, i Porto.

Är det trädörrar eller luckor innanför fönstren ...?
Det funderar jag på.

lördag 14 september 2019

Tur och retur .....


Så bar det iväg söderut igår, närmare bestämt till Malmö.
Men först ett besök i Landskronas småbåtshamn - Lundåkrahamnen - där pv tittade på en en båt som lockat honom; en Hallberg Rassy 35. Det   v i m l a d e   av eleganta båtar i hamnen och vi fick leta ett tag innan vi hittade rätt; säljaren var dansk och pv förväxlade bokstaven E med I.

Jag tycker nog att den gamla båten (pv:s) är mycket vackrare och mer smäcker, men den här var fin den med. Det blev en hel del att fundera på för herr pv under den sista biten till Malmö.
Men så ringde han ett samtal till en närstående och fick höra att dennes fru drabbats av blodcancer och då kom båttankarna i skymundan.
Annat blev viktigare.
Vi får se hur det blir.
Och håller tummarna för den drabbade.
(Det är mycket cancer nu ..., men vi är ju i dom åren när sjukdomar dyker upp. Bara att vara lycklig så länge man klarar sig. Friherrinnan t.ex har bekanta där såväl man som hustru fick cancerbesked SAMMA DAG!!)


Nå, kom fram till Malmö vid tvåtiden och bjöds på nygräddade plättar alternativt tunnpannkakor - välj själv - och det var evigheter sedan jag ätit nånting sånt, men sååå gott!
Lillkillen vaknade och tittade storögt - mest på den svarte krabaten med svans - men även på pv och mig själv. Vilka var nu vi?
Sen en lång promenad längs brofästet och det blåste så mest hela tiden hade jag vitt hår framför ögonen!


Runt promenadstigen växte  m ä n g d e r  med havtornsbuskar fyllda med bär, ja, jag fattar inte att dom fanns kvar på grenarna .., det var oändliga mängder! Och det togs bilder .., lillkillen låg i vagnen och tittade storögt på molnen som seglade förbi och där var dom som tränade och kom springande och där var kärlekspar vilka stod och höll om varandra och tittade ut mot Danmark till .., och där var mängder med tistlar och även almöke och här och där renfana som nästan tappat färgen.



Kom hem .., bjöds på jättegod risotto och sen blev det väl mest gullande med den där femmånaderskrabaten och prat om ditt och datt och Maja visade upp den lilles badbyxor, ja, han hade fått göra debut i babysim i en närliggande simhall och hade varit överlycklig!

Och så natten i Malmö.
Jag ställde upp fönstret rätt så mycket och tänkte på granater och annat som kan kastas in .., men allt som hördes var hundratals kajor vilka vid fyratiden på morgonen började flaxa omkring (och gasta)  alldeles hejdlöst - dom sover samlade i dom jättelika träden vid parkeringen - och vid femtiden hörde jag en rödhake sjunga så siiiirligt och en timme senare lyssnade jag till Naturmorgon i P1 som bland annat handlade om klockljung och där var en pratglad norrman som visste allt - eller i alla fall det mesta - om just ljung.

Vid tiotiden hade vi ätit frukost och haft sååå trevligt med en morgonpigg liten gosse och vi packade ihop pinalerna .., kramade om hela familjen, men kanske allra mest han som om några dagar beger sig till Mali i Afrika på uppdrag och blir borta ett par månader. 
I sängkammaren, i sin mammas och pappas säng, låg lillkillen och tycktes sova så gott .., "kom får du se", sa hans pappa och jag stod där och tittade på det här nytillskottet i barnbarnsskaran.

Så hemåt.
Lite trafik .., ömsom sol, ömsom regn .., och nu hemma och ett fönster står helt öppet .., pv läser DN och tänker kanske på annat än den fina båten och alldeles strax ska jag åka till affären för ett eftermiddagspass.

Ungefär så har vi det just nu.

Dagens fönster ....


.... fångades av madamen från Karlstad, nämligen Turtlan.

Tack snälla!

fredag 13 september 2019

Föryngring .....


Igårkväll fyllde vi termosen och åkte iväg till Skallkrokens hamn, mest för att höra det nu var med den tidigare grundstötte seglaren, dansken Johnny.

Det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges och knappt att jag visste om det var samma person, ty nu hade han ju vilat en natt och duschat och ja, det var som en ny människa!

Vaktpersonalen för kvällen/natten dök upp ungefär samtidigt, så det blev en hel del surr om hur hamnen skulle kunna utvecklas (läs: en av oss visade sig vara egen företagare och tyckte att nån slags pub eller servering borde finnas på plats sommartid .., ja, lite sånt var det ., pv drömmer om en glasskiosk och jag loooog .., han älskar glass och godis!) och lite annat.


Och så frågade jag herr seglaren om det som brukar frågas om, när det gäller händerna.
Så här blev svaren.

Denne Johnny är född i Esbjerg på Jyllands västkust, han är lillebror (två äldre systrar och en lillebror), Tvilling och har vänster tumme upp.

Så har han arbetat som ställningsbyggare på norska oljeplattformar och i yngre år varit på båtar som gick från Esbjerg till Harwvich och när jag sedan kunde se hans konto på Facebook, så verkar han också hålla på med nån form av ekonomi.

Johnny har tre barn, "två gutter och en jente" (han har tillbringat många år i Norge) .., han är ingen fantast av fisk och väljer hellre en köttbit och på den där skalan från 1 - 10, hur man trivs med livet just nu, svarade han utan ett ögonblicks tvekan: tio!


Tidigare samma dag.

I nästan en veckas tid blir han kvar här i Halland .., han har ordnat med digitalt sjökort (men tänk om batteriet i paddan tar slut!) och känner sig tydligen inte orolig inför den vidare seglatsen.

Så var det med herr Pedersen, dansken som arbetat i Norge och tänker sig segla till Pärnu i Estland där han tydligen bor ibland.
Dagens fönster ....


... kommer från Portugal och annannan. Så här skriver hon:

"Universitetet med nyfikna turister! (De kikar i butikens skyltfönster, så alldeles ohyfsade är de inte!)
Porto just nu och här!

torsdag 12 september 2019

Hos friherrinnan ...


Kaffe i "bersån".
Nästan tama sparvar som letar brödsmulor.
Daghunden Bessie som leker med sig själv.
I trädgårdsstolen en ihopkurad Shejk.

Kaffe i liten svart termos.
Misslyckad kladdkaka som ändå blir god.

Svartvita långbyxor (friherrinnan).
En bandagerad stortå.

Ringblommor.
Alla dessa möten ....


Så här blev det: jag blev så vanvettigt nyfiken på den här danske krabaten som så ...,  ja, man kan kalla det för många saker - dumdristigt, korttänkt, djärvt, välj själv - satte sig för att segla från Norge till Estland och så snopet gick på grund utanför Skallkrokens hamn.
Thomas brukar - när han ser någon segelbåt gå alltför nära grynnorna - stanna upp på stranden och så säger han ..."men hur ska det här gå ...?" och jag har väl ibland tänkt att han är överdrivet petig, men det kommer jag  i n t e  att tänka hädanefter.

Nåväl, vid niotiden tog jag bilen och körde till hamnen.
Jodå, där låg en norskflaggad ganska lång segelbåt vid mastkranen och till min glädje såg jag en en silverhårig man komma upp från båten och jodå, jag förstod vem det var; den grundstötte, förstås.

Jag må vara hur feg som helst i vissa avseenden, men inte när det gäller detta att prata med främmande människor. Så jag slog mig ned på bänken intill och berättade om Thomas som vaktat natten mot idag och att jag blev så hänförd över hur olika vi människor kan vara och reagera.


Mannen - som heter Johnny och är Tvilling, född 1961 - hade med sig en kopp kaffe och så berättade han om det här äventyret och hur olyckligt det blev med grundstötningen. Sjökort? Nä, men han hade nån slags karta i mobilen. Om han var van seglare? Nej, inte det heller.
Och han berättade också om ett möte med en man och en kvinna längs västkusten och det visade sig att kvinnan var född exakt samma datum och samma år som denne Johnny.
"Ja, hur stor är den chansen ...?" sa Johnny och log.


Så här såg det ut ..., enligt P4 Radio Halland. Ni skymtar masterna i hamnen där till höger i bilden .., ja, så nära var det att han klarat sig, men enligt pv är det fullt med grynnor här utanför och alldeles tvunget är det att hålla sig inom inseglingsrännan.
Bilden är tagen av Leif Lagerqvist, Sjöräddningssällskapet i Falkenberg.
Tre timmar tog det att få loss båten.


Och tänka sig, en vänsterhand har han också.
Så där satt vi en halvtimme kanske och surrade om allt möjligt; men mest var det väl om själva livet och den där tillvaron som han vid femtioåtta års ålder började tycka kännas aningen långrandig, eller i alla fall tämligen ...,  förutbestämd. Och han berättade som sina föräldrar .., om ekorrhjulet att ta sig till och från jobbet år ut och år in .,. ja, men nog måste det väl finnas nånting annat?
Det gör det uppenbarligen och spänning fick ju denne silverräv i alla fall.
Här kan man läsa eller lyssna om grundstötningen.
Ja, det blev ett intressant möte och eftersom han nog blir kvar ikväll, tänker jag att vi kunde köra dit och bjuda på nåt gott i alla fall.


Jag måtte ha fått kortslutning när jag skulle ta bild på den norskflaggade båten (som bara skymtar där till vänster), men den här båten med det superlånga namnet .., den kom med. Jag hoppas att ägaren inte behöver kontakta sjöräddningen och där nödgas uppge båtens namn, eller det kanske inte behövs? Men titta, så fint tampen ligger snurrad på däck!


Nej, just det .,. sjökort är inte så dumt att ha.
Pv visar var vi är. Eller vart vi ska.


Vid en av sjöbodarna hängde den här figuren.
Så läckert!


På väg hem igen stannade jag till och fångade dessa skönheter på bild!
Kan det verkligen finnas vackrare blommor? Nej, det är omöjligt!

Och nu ska jag förbereda för middagen ..., och under tiden sjunger Orup för mig, så där så jag nästan svimmar av glädje! Texten struntar jag i, men vilken låt att sjunga med i! Den dagen jag inte finns längre hoppas jag det blir en borgerlig begravning och då ska jag be att någon spelar den här jättehögt! Flera gånger om också! Och alla får sjunga med!



Så det så.