tisdag 21 maj 2019

Denna dagen .. , en hel del film. 


Så vaknar jag natten mot idag och känner genast att nu gäller det att hålla i sig.
Oj, vad det snurrar!
Lägger mig lika raskt igen och tänker på att jag lovat att arbeta extra förmiddag, men vid femtiden är det hopplöst att ens stå på benen, så lite över sex sms:ar jag Joakim och säger att det går inte, jag kan inte ställa upp.
Ångest.
Ångest.


Större delen av dagen ligger jag på soffan Ektorp.
Den hemska taklampan som jag vill bli av med (men inte pv) är vad jag kan titta på, så där mellan varven, om jag gör det försiktigt. 
Harry har huvudet intill mitt och är så otroligt snäll; precis som om han förstår vad som är på gång.
Ja, snäll är han ju alltid, förstås.
Och den som har hund eller kanske något annat djur, vet vilken tröst det är .., detta att ha dem nära när man inte känner sig kry. 
Gör tappra försök att stiga upp, men får liksom hålla fast huvudet och blunda .., sen lägga mig ner och invänta ett nytt försök. 

Vid fyratiden, just när dom första regndropparna faller, börjar jag må mycket bättre, ja, känner mig nästan helt okej. 
Lyssnar till Europapodden (P1) som handlar om skandalen i Österrike 
Det handlade om regeringschefen Heinz-Christian Strache som nu avgått efter att ha skämt ut sig rejält. Den lilla textsnutten här under kommer från Svenska Dagbladet och beskriver i korthet vad som hänt.

"Allt för mycket vodka och allt för mycket hormoner. Det var enligt Strache orsaken till att han i en lyxvilla på Ibiza erbjudit en anonym rysk kvinna från en påstådd oligarkfamilj att få statliga uppdrag i utbyte mot valhjälp."



Vid femtiden kommer pv hem och gör fläskpannkaka till middag. 
Jag har boat in mig på soffan och tittar på kortfilmer hos svt.play. 
Det här är den första och det finns ännu en, del tre. 
Del 1 är utgången, tyvärr. 
Filmen är underbar.
Och HUR kan sex minuter säga så mycket??


Sen blir det "Kära pappa" av Johan Blomborg.


Tolv minuter av reflektion och värme och öppenhet.
U n d e r b a r! 
Tipsade sonen om den.


Den här ser jag också. 
Daniel Lundh har gjort den. 
Tycker mycket om den! 
Det blir som små utsnitt, såna som man lägger på ett förstoringsglas och sätter i ett mikroskop, men här handlar det om själva livet. 


Ja, så där har det gått på och nu är klockan halv elva och pv har gått i säng och jag sitter ensam nere vid datorn och hör tick-tacket från väckarklockan, den som jag köpte hos Antikkulan hitom Ängelholm. 
Och på fotografiet syns en liten Emma .., det var i Kungsbacka som väl ligger i Halland kanske .., och jag hade haft henne i mitt knä och vi satt under ett spökträd och jag berättade nån saga, riktigt vad minns jag inte. Men ögonblicket finns kvar. 


Tidigare idag såg jag den här kvinnan intervjuas i något nyhetsprogram. 
Jag såg även SD:s Peter Lundgren och kvinnan vars bröst han tafsade på sitta i en soffa och småprata om det som hände - ja, dom var ju fulla den där kvällen, sa han, och det hela är nu utagerat - och jag slogs av skillnaden. 

Generaldirektören på bilden här ovanför - Christina Malm - hon var så .., ja, så bra, helt enkelt! 
Hon hade en slags inre pondus och gav klara besked i allt som det frågades om (det handlade om mönstring) och jag tänkte på vilken skillnad det var på henne och på sverigedemokraten som blivit så full och inte kunde behärska sig. 
Och jag tänkte också att det är ju ett bekvämt sätt att hänvisa till att man är berusad. 
Och ännu mera tänkte jag: skulle denna kvinna kunna sitta i en soffa och vittna om en fyllekväll då någon tagit henne på brösten och skulle hon säga att nu går vi och äter middag .., det hela är avklarat?
Nej. 

Jag tänkte även på Heinz-Christian Strache som stjälpt i sig för mycket vodka och känt hormonerna rusa.
Sen hade jag tänkt så mycket så det nästan började snurra ännu mera.
Och nu ska jag krypa i säng, men sova lär jag väl inte kunna göra.

Ps. Glömde berätta att jag tidigt, tidigt i morse, när jag var som mest dålig, hörde näktergalen. Han satt i dungen mitt emot Eckes! Så lycklig jag blev! Ds.

Ännu mera ps: intressant läsning här.

måndag 20 maj 2019

Ny vecka igen ...


Det blev en sån fin dag igår.
Dels besöket i hamnen, men också att vi fixade att reda ut DN:s lördagskorsord - må så vara med lite hjälp från Karin i Bjäresjö - det fattades tre småord för oss, på högra sidan och då gav det ena det tredje!
Det längsta ordet på vänster sida fixade pv. Han är suverän på den biten och det är inte jag.


Och jag tog god tid på mig att läsa tidningen - det var ju där korsordet fanns -.
Älskar sättet som Magnus Bard illustrerar på. Italien som stövel .. , människorna med stövelhuvuden .., man liksom hör trampet.


Anna-Lena Laurén är en av mina absoluta favoriter när det gäller krönikor.
Här har hon en tvåspaltare som bland annat handlar om Greta Thunberg.
Jo, jag vet att många irriterar sig på uppståndelsen runt sextonåringen som får igång ungdomar från hela världen, men jag beundrar denna Greta, jo, det gör jag.


Och så igårkväll.
Jag vet inte om du som eventuellt läser här kommer ihåg att jag för kanske en vecka eller två sedan väcktes av pv som skulle säga godnatt och hur jag då sov så otroligt hårt och djupt, så när jag väcktes (han visste inte att jag sov) blev jag så skräckslagen och skrek nånting som mest liknade ett primalskri .., som vore nån på väg att sticka en kniv i mig .,. ja, ett skri som skrämde såväl mig, som harry (han sprang genast in till husse och sov hos honom), som pv.
Det där skriet gjorde mig så orolig.
Det var mer som ett inifrån-skrik av total panik. 

Igårkväll hade jag också somnat och sov lika djupt, när Harry låg intill.
När han är riktigt, riktigt trött, ligger han med benen sträckta rakt upp i luften och det gjorde han nu också frambenen hade råkat hamna i mitt ansikte och jag vaknar från nån slags djup brunn och får för mig att det är ett par främmande händer och då händer samma sak igen: jag skriker så högt så att pv vaknar och ropar och oroligt frågar vad som händer.
Å, så hemskt det är!
Det är som om hjärnan lever ett eget parallellt liv.


Nåväl.
Det blev natt och det blev morgon den första dagen i den här veckan.
Tillsammans med harry har jag varit på långprommis och jag har förundrats över all fågelsång och doften av poppel och allt det fjuniga från igår är nu som bortblåst, ja, kanske är bortblåst också?


På Haverdalssidan kunde jag för en stund sedan läsa att det hade varit inbrott i en parkerad bil på parkeringen nere vid havet. Här, hos oss, alltså. Parkeringen innan naturreservatet börjar.
Det hände igår. En krossad bakruta och två handväskor som plötsligt var borta. Då var vi hemmavid .., hörde vi ingenting? Såg vi ingen bil som hade bråttom iväg?
Ska fråga pv när han kommer hem.


Gjorde underbart god lunch idag.
Skivade broccolistammen (den här var lååång) i lagom tunna skivor, samt stekte dem med lite lök i bitar, soltorkade tomater ., lite kajplök ...(chilikrydda från Västmanland som krydda) och så pasta till, med pesto och riven parmesanost.
Men så vanvettigt gott!

Nu lyssnar jag till Kulturradion i P1; ett fantastiskt intressant program.
Mycket har handlat om filmfestivalen i Cannes.
Och ikväll blir det match mellan Sverige och Lettland.
Det ena utesluter inte det andra.

Och så har jag suttit och i  o m g å n g a r  sett en liten film där lillkillen Elliot vilar i en babysitter och framför honom hör man hans mormor säga "gulle ..:!  gulle!" och han tittar så storögt på henne och verkar så glad! Han är nämligen i Vetlanda just nu och hälsar på mormor och morfar. Stor glädje förstås, för dem alla.

Dagens fönster ...


... finns i Lönsås hos Anna-Lena och John (ni vet, anna-lena i tumba).

Lönsås ligger i Östergötland och själva boendet kan väl mer liknas vid paradiset.

Helt underbart var det!

söndag 19 maj 2019

Lördag och söndag ...


Igår var det jobb i affären från två till halv nio.
Jag var i det närmaste död när jag kom hem.
Det var Signe och jag som kamperade ihop från halv tre och det var köer hela tiden i flera timmar!
Dörren till pantrummet saknade handtag och jag kunde inte byta behållare och då gick det inte att panta (det är hektiskt på byggfronten nu innan invigningen), det var bufféer som skulle lämnas ut, inte hann vi med frukten eller mejeriet och inte kolonial och kassa 1 hängde sig och då ville jag bara gråta! Men .., till min outsägliga glädje upptäckte jag vid femtiden Joakim, butikschefen, i kassan mitt emot mig! Hur hade det gått till? Jo, han kom ut till butiken, bara så där av sig själv .., anade kanske att det i det fina vädret skulle bli många kunder och det var en sån lättnad! Nu kunde vi gå på rast .., och han hjälpte till att fylla in varor och ja, det var helt ljuvligt!
Då gick det också bättre att fixa sista timmarna; dessutom kom pv och hjälpte till att dra in lastpallar med grillkol och briketter och alla blommorna! Härligt.

Och idag söndag.
Sov hårt natten mot idag; drömde underliga drömmar .., pv gick i säng tidigt, kände sig mer än risig.


Han mådde aningen bättre nu på morgonen och ännu bättre fram på dagen.
Vid femtiden åkte vi till Skallkrokens hamn då han skulle ordna med den nya lanternan och vindpilen, båda längst uppe på masten.
Själv hade jag ordnat picknickkorg med kaffe och nybakad citronkaka.
(Efter arbetet på stegen, tog vi var sitt dopp i ett ganska kylslaget hav .., till och med pv tyckte att det var skönt!!)

På parkeringen stod nio husbilar på rad. Det kostar 200 kronor per dygn eller övernattning - jag vet inte vilket - och pv hade igår pratat med en man som sa att det här var en av de absolut bästa ställplatser han besökt! Ordning och reda, välhållet, rent och fint.
Mellan varje husbil finns ett litet blombord i trä som avskiljer det hela och det ser så fint ut!


Ser ni pv längst uppe på stegen?
Åååå, vilken fasa att sitta och titta på, ja, mesta delen av tiden valde jag att rikta blicken åt ett annat håll. Men det gick bra alltsammans och när jag ser båten så här, tänker jag att den är riktigt vacker!
Fick sms från malåvännen Agnetha, numera boendes i Skellefteå, och hon berättade att hon och hennes man nu har köpt motorbåt och tagit förarexamen eller nåt sånt, men hon är väl ungefär lika vig och alert som jag själv, och SOM jag skrattade (av igenkänning) när hon berättade om eländet att elegant ta sig ombord på båten!


När vi åkte hem var det rena snöyran i luften .., men det syns inte på den här bilden.
Vi gissade först på maskrosfjun, men det lär vara aspfrön!!!
Det här huset tillhör grannen Inger och jag tycker att det är det absolut finaste huset på hela Ejdervägen! Tomten är stor och där finns ett mindre vitt hus .., ett litet större och en gammaldags jordkällare, men ovan jord och med mossa på taket! Pv berättade att där var tidigare ett rött trähus och uthus för höns och så vidare, men det revs när Inger och hennes man köpte huset och så byggde man nytt. Nu är Inger änka och sällan på plats .., det är inte många gånger per sommar vi möts.


Apropå aspens frön som yrde som snö!!! Så här såg det ut vid vägrenen!
Helt ofattbart.

Nu är klockan snart elva .., jag ska göra natt och lägga mig och läsa en bok av John Grisham som Eva från Tyresö kom med.

Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ...


"Hej!

Här kommer ett speglingsfönster från stationshuset i Trelleborg.
Varje gång jag ser ett fönster som är lite annorlunda på något sätt, så tänker jag på dig.
Jag har inte brytt mig om fönster innan.

Du avgör om det är nåt att använda.
Kram/Solbritt."

//Såklart att jag vill ha det, Solbritt! Tack snälla!


lördag 18 maj 2019

Dagens fönster ...


.... finns i ett badrum i landet Halland.

Och jag tyckte att det var så ljuvligt med dom aningen vissnade violerna, eller om det möjligen var penséer.

fredag 17 maj 2019

Klick-klick .....


Alldeles nu har jag sänt iväg beställningen på tre böcker hos förlaget Votum & Gullers.
Det är inte den som visas på bilden här ovanför; det är bara exempel på hur broschyren (som är som en mjuk bok) ser ut.

Men här kan man i alla fall läsa om den. 

  
Att köpa böcker - eller rättare sagt - att  v ä n t a  på en beställd bok, det är ungefär som när man längtar efter en resa. All denna förväntan. 
Visserligen har jag blivit gruvligt besviken de senaste gångerna, men uppenbarligen är jag en optimistisk människa (eller väldigt lättlurad), för jag ger mig liksom inte. 

Rekommendera verkligen förlagets ganska tjocka häfte, där mängder med böcker är representerade.  


Här en bok som borde kunna intressera dig, Turtlan! 
När man blir inspirerad ...


I flera år har vi haft mängder med ekorrar som trängs vid fröautomaterna med allehanda småfåglar.
En morgon räknade jag till sju stycken (ekorrar, alltså), idag var dom fem!
S o m  dom springer upp och ner i eken och det är raketfart mest hela tiden.

När vi igår var ute vid Grimsholmen hos pv:s före detta klasskamrat, då visade dom oss sin ekorrmatare, ja, den som syns på bilden. Man hörde tydligt när ekorrarna var där och åt, då smällde det till lite i locket som fälldes ned!

Nu har jag beställt en från Vivara.
Ska bli intressant att se om den faller dom små krabaterna i smaken.  

Och här kan man få lite mera kött på benen när det gäller ekorrar.


Dagens fönster ....
(Jag lägger ofta in fönster för flera dagar på raken. Det var väl tänkt att det här skulle bli måndagsfönstret, 
men så blev det ett annat .., jag är inte riktigt snurrig ännu).


"Kolla ett sånt vackert träd utanför mitt fönster! Jag tycker generellt att det blommar rikligare än någonsin denna vår. Eller också har jag glömt ..?"

Så skriver Solbritt i Ystad (solupp på instagram).
Ja, så kanske det är Solbritt .., jag kanske har glömt jag också.
Här är syrénerna på gång .., dom vita mot vägen är snart utslagna, men dom kommer alltid först. Snart är det dom lilas tur.

Och tack som hade håven redo!
(Passar bra med att publicera det här på Norges nationaldag .., Solbritt har många instagramföljare just därifrån).

torsdag 16 maj 2019

Kväller ....


Idag var vi bjudna till Grimsholmen, eller i alla fall just intill och vem bor då där, jo, där har pv:s f.d klasskamrat från åren i Ljungby - Magnus - med sin sambo en sommarstuga. Det var där vi var.

Av någon för mig outgrundlig anledning är jag ibland väldigt obekväm med att träffa för mig helt okända människor. Och ja, det stämmer ju inte alls, då jag utan vidare kan slå mig i slang med vilt främmande kunder eller andra som jag råkar träffa, men då är det ju liksom på mina egna villkor.

Och vad är jag orolig för?
Jag har verkligen suttit och grunnat på den biten.
Är det att jag ska känna mig på nåt vis underlägsen?
Kanske. Lite så kanske.
Men nu är vi ju alla pensionärer och tillbaka på ruta ett, så då spelar det ju ingen roll.

Kanske är det också så att det ibland kan bli så att pv - när han träffar gamla bekanta - så har man noll koll och det kan lätt bli så att man känner sig som i ett annat universum. Det pratas segelturer och minns du när vi var där eller där och man går fyrtio år tillbaka i tiden.
Men så är det ju för pv när jag möter såna som jag har känt halva livet.

Magnus sambo Linda visade sig vara ett under av vänlighet!
Sånt betyder ju också så mycket.

Det bjöds på två olika sorters pajer; en helt vegetarisk med massa tomater och nån slags tomatsås med olika kryddor (däribland timjan som jag tycker så mycket om, men inget för friherrinnan, hon får ont i magen av just timjan) och så den till höger, med köttfärs, gräddfil och lite annat. Å, så gott det var!


Den här bilden har jag laddat upp från Falkenbergs hemsida, men så här ser det ut. Men hitom alla stenar är det vanlig strand där massor med kor gick vid vattenbrynet.

Lite längre bort, norr om dom där stugorna som syns, fanns en ljuvlig liten badvik.
Jo, dit ska jag verkligen ta barn och barnbarn när dom kommer på besök!


Så här är det nu, bara ännu mera vår, nästan sommar.
Askens löv har börjat visa sig och nu är även eken på gång, den utanför tv-rumsfönstret.
(Bilden visar en tavla av Sven Ljungberg).

Ingen av oss ska arbeta i morgon, men jag har ett pass på lördag.
Innan dess måste jag åka till affären och se hur man fixar med salladsbaren - man ska tydligen göra nånting med hjälp av handdatorn - kanske räkna ut hur mycket som sålts! Ja, det måste jag i alla fall fixa, för det är bara Signe (ganska ny) och jag själv som ska kampera ihop på kvällen.

Allt mer börjar jag känna mig som ny på jobbet; det är så oerhört mycket som har förändrats, ja, det är som att komma till en ny butik.

I morgon ska friherrinnan fira sin morbror som fyller åttiofem år (och är sååå pigg och ser ut att vara minst tio år yngre!) och själva ska vi ha Eva från Tyresö med sin halvlånga man på middag.

Ja, ungefär så.
Nu ska jag skutta runt och titta in hos er bloggvänner.



Dagens fönster ....


Här kommer den tredje bilden från Eva på Frösöns resa till Barcelona.
Här är det den berömda Sagrada Familia som besöktes och om denna märkliga skapelse av Antoni Gaudi (en basilika) kan man läsa om bland annat här; ja, det handlar om att undvika dom vanligaste misstagen vid ett besök just där. Nu är ni varnade!

Om Antoni Gaudi kan man läsa här. Vilket människoöde!

Tack Eva för dina fönsterbidrag!


onsdag 15 maj 2019

Hon heter Filippa ....


Det händer allt oftare att jag tappar bort namn på så kallade kändisar.
Igårkväll blev det prat om Fredrik Reinfeldt och nu på morgonen när jag lyssnade till P1-prat och en moderat riksdagsman intervjuades, då kom jag att tänka på den forne statsministern och sen blev jag liggande under täcket och funderade på vad hans före detta fru heter.
Jag gjorde som jag brukar .., började från A och gick hela alfabetet ut, men icke.
Anna? Nej.

Men så lämnade jag sängkammaren .., slog mig ned här och kollade dagens post (heja, mejl från min syster!) och då löste det sig: Filippa, så var det ju!


I mejlet från min syster kan jag läsa att hon har haft besök av "trädmannen", en slags trädgårdsmästare alltså och det är ju tacksamt. Det var när Birgitta skulle beskära ett av träden som hon dråsade i backen och så när gick hädan.

Hon skriver också att Australien har val på söndag och att rösta är obligatoriskt.
Röstar man inte blir det böter.
I Wikipedia står det däremot att Australien har obligatoriskt valdetagande, med undantag för South Australia och det är ju där min syster bor.

Nu morgonkaffe och svenska nyheter.

Dagens fönster ...


Mängder med fönster kommer här, allt på en gång!

Vem som höll i håven (som måtte ha varit osedvanligt rymlig!): jo, den här madamen!

Tack snälla!

tisdag 14 maj 2019

Fjortonde maj ...


Doft av poppel och syréner.
Passerar Britt och Eckes hus och tänker att där ser så öde ut.
Säckar med plantjord ligger i trädgårdslandet, redo att användas.
En grep vilar mot en trädstam.
Det är konstigt, dom brukar vara i sommarstugan minst en gång per vecka - ibland oftare - nu när vintern är tillända.
Ringer till Britt när jag kommer hem.
Jo, det var så alltså.
Maken har fått pacemaker och hög feber och är man nittio år är det ingen bagatell.


Igår, på väg hem från lillrundan med harry, upptäckte jag någon som gick lite försiktigt och jag tänkte att det kanske var K, han som bor på en annan gata, inte långt härifrån.
Eller var det verkligen han?
Jag ropade hans namn och mannen vände sig om och jag sa "men förlåt, jag tog fel på person!"

Men det gjorde jag inte.

Det var verkligen K och jag skyndade mig fram och frågade hur det stod till, ja, jag visste ju att han varit sjuk, men att han nu var på bättringsvägen, så hade nån sagt.

Nu var han tärd och mager .., håret i testar.
Hur gammal kan han vara? Sjuttiofem, kanske.
Han sa att hela kroppen var fylld av cancer och nu var det cellgift som gällde.
"Jag är inne på tredje veckan och så förbannat trött, jag orkar ingenting!" sa han.
En stund stod vi där och pratade, bara några minuter, jag tänkte att han nog inte orkade med vanligt småprat.


Vi bor i ett område med ganska många äldre grannar; många har bott här och i närheten i trettio, fyrtio år, eller haft sin sommarstuga här i Stensjö. Sedan jag flyttade hit för gott - sommaren 2010 - (redan nio år!!) har vi fått tre nya grannar. I det lilla röda huset på andra sidan vägen har det bytts ägare/hyresgäster tre gånger och där bor nu en kvinna som arbetar på en oljeplattform utanför Norge. Henne ser jag nästan aldrig, men jag har hälsat henne välkommen.

I det stora, vita huset närmast vägen - det som en gång var blått -  där bor numera en sjuksköterska som är gift med en man från Grekland och där är så mycket blommor så det är inte sant!

Och så har det byggts en nytt hus på kullen, ett hus från oss.
Det paret, som väl är i dryga trettioårsåldern, skulle jag inte känna igen om jag mötte dem i affären.

Sen är det mest sommarstugeägare, förutom i dom stora villorna nere vid havet. Vid ängen.
Där finns det några året-om-boende.


Bilden: Ecke och Göran på den tiden det begav sig.
Då Ecke ännu hade synen kvar och då Göran inte var drabbad av Parkinsson.
Här hade dom varit och fiskat.
Ecke är en kraftfull man med självskriven pondus; han är ingen man kan ställa in sig hos.
Född och uppvuxen i Ystad. I det närmaste helt blind numera.
Göran är smålänning, har arbetat som lärare och är .., ja, han är så mjuk och försiktig.
Jag tycker lika mycket om dem båda och inte minst deras fruar.


Kanske är det därför jag blir aningen orolig när dom som bott här så länge, blir svårt sjuka.
Ecke, t.ex, han är verkligen så helt underbar, tillsammans med sin Britt - det är hon som är på bilden här ovanför - på samma sätt om Gun och Göran var, dom som var vår allra närmaste granne och som vi tyckte så mycket om.


Det här att ha grannar som man trivs med, det betyder så mycket.
Det känns tryggt och ..., ja, ombonat, på nåt vis.
Här är det Harry som blir överlycklig när han träffar Göran.
Numera bor Göran och Gun i Värnamo, men har sommarhus (ett mycket, mycket mindre) i trakten av Tylösand. Och även om dom nya ägarna är hur vänliga och fina som helst, så saknar jag dom här smålänningarna som var så rara och fina!

Nu är det kväller.
Pv har gått i säng .., Eva från Tyresö och hennes halvlånge man har återvänt till Haverdal .., Harry har hoppat över hinder och varit rusig av glädje .. och på bordet i rummet står en bukett vita och härligt doftande syréner.

Och allt det här har jag tänkt på idag.
Lite vemodigt känns det allt.

Dagens fönster ...


För några dagar sedan kom ett annat tågfönster, då från Cecilia N och den bilden vittnade om att utsikten genom SJ:s fönster inte är något att yvas över.
Bättre är det då i Schweiz .., för det var där den här utsikten fångades och den som tittade ut och beslöt sig för att agera fönsterfångerska, det var madamen i Porto, nämligen annannan.

Den sista maj för tio år sedan, då skrev madamen - som heter Anna - så här; det handlade om hennes mamma.  Den sjunde maj samma år, hade hon skrivit ett inlägg som jag tyckte mycket om.
Det var det här.

måndag 13 maj 2019

Måndag ....


Jo, så är det verkligen, att glädje, det kan komma av helt andra saker än man förväntat sig.
Vem trodde att jag skulle bli så lycklig över en robotgräsklippare? Inte jag!
Men oj, vad den är bra!
Visserligen tjurar den ibland och det är väl förstås pv:s fel att han inte grävt ned ledningarna riktigt och att roboten då helt sonika klipper av dem (den, det är en lång lina, tror jag), men i det stora hela är den fantastisk.

Idag satt jag i en solstol på gräsmattan och hade sigge i knät (jag plockade bort döda fästingar på honom, flera satt under hakan, såväl han som harry har nu fått fästingmedel i nacken) och harry låg intill och såväl katt som hund hade stenkoll på var roboten höll hus. Särskilt sigge.
Skatorna är våldsamt förgrymmade på den där inkräktaren som kommer lullande där alla solrosfrön ramlat ner .., och pilfinkarna är suveräna på att flytta sig i  p r e c i s  rätt sekund!


Det har varit en tämligen händelselös dag.
Inget upphetsande som hänt.
Frisörskan bannade mig vänligt för att jag är och hackar i luggen (men mina lockar tjorvar ju till det) och nu har jag knappt axellångt - eller kort - hår, och hon föreslog mig att inte sätta upp det så ofta nu när det är soligt, så blir till slut allt grått. Det är knepigt att bli av med den gamla hårfärgen.


Så är såg det ut innan jag satte mig i frisörstolen och fick det förfärliga skynket runt halsen. Finns det någon människa som ser vettig ut när man blir halshuggen på det viset? Ja, det är ju bagateller.


Visst är det konstigt att håret får en annan färg nästan, bara för att man klippt det?
Och åååå, så skönt att få luta sig bakåt och känna hårschampot skumma och hur frisörskan masserar fram och tillbaka!
"Det är inte klokt så mycket hår du har!" utbrast hon efter en stunds knådande.


Ja, det är klart att det här var för mörkt för mig, det ser jag klart och tydligt.
Och lilla gullpigan tittar fram också.


Så här såg det ut igårkväll, när jag stod på grannens gräsmatta och tog bilden.
Vi har mest lövträd uppe på kullen (alltså ännu längre upp än där huset ligger) och oj, vad jag tycker att det är fint med tallarna, men dom (liksom lövträden här ovanför), tillhör allmänningen, så det är bara att njuta lite på avstånd. Alltså, vi kan inte såga ner lövträden och enbart spara tallarna.

Tidigare ägarna - Gun och Göran - var fenomenala på att röja i backen, den som är bra mycket brantare än man tror. Och går man lite till höger på bilden, då blir det så småningom VÄLDIGT brant, så där så man kan slå ihjäl sig om man dråsar ner.


Natten mot idag drömde jag så hemskt och det är samma dröm som återkommer, men med ojämna mellanrum. I drömmen är jag på jobbet och plötsligt tappar jag namn på mina arbetskamrater och det är förfärligt hemskt och hur jag än försöker komma på vad dom heter, är det omöjligt.

M e n .., det är inte mina vanliga arbetskamrater, utan andra, för mig helt obekanta.
Där var en som hette Fredrik och som jag aldrig sett tidigare och där var nye chefens fru, han presenterade henne och sa att hon hette Dagny. Det gör hon inte i verkliga livet och jag har aldrig träffat henne.

Såna här drömmar kommer alltid på morgnarna när jag somnat om och sover gräsligt djup.
Hemskt är det.
Som att leva ett parallellt liv på ett sätt.

Nu hockey, Sverige - Norge.
Heja Sverige!
Ny vecka .., ny giv.



Oj, vilken kväll det var igår!
Solen hade nog gått ner, men ljuset dröjde sig kvar där borta i väster.
Det är inte Thomas tomt som syns - utan grannens - och man förstår vilken betydelse buskaget med rhododendron har i det hela ., det blir mer djup i bilden då.

Jag har inte använt något filter, utan det blev nog lite motljus där i mitten av bilden.

Vad står på schemat idag?
Inte mycket.
Kvart över elva är det klippning hos Lena i Harplinge .., efteråt bjuder friherrinnan på kaffe.
Igår röjde jag i tvättstugan, nu återstår pannrummet, men se, det vägrar jag att befatta mig med, det får pv ta hand om. Hans mamma Gunvor brukade säga att "det har varit jordbävning, åtta på Richterskalan" när man kom och tittade in lite oförhappandes och hon inte hunnit plocka bort. Jag kan säga att i pannrummet är det minst tio på den skalan!

Kanske tittar jag in på biblioteket i Harplinge när jag ändå har vägarna förbi, om det är öppet då?
Ja, det vore en idé.

För övrigt .., enbart ljuvligt pensionärsliv!