I hallen ....

Aningen svårt att finna plats för mina högt älskade sandaler är det allt.

Naturmorgon .....

..... i P1 (tidiga lördagmorgnar) kan sannerligen kännas aningen nördigt ibland - i alla fall för en novis som jag själv - men oj, vad jag tycker om programmet!

Nu på morgonen fick vi ta del av Skräntärnans liv och leverne och det var hur intressant som helst! Bilden är tagen av Henrik Andersson och finns på programmets hemsida.

1:01.28 in i programmet får vi veta hur skräntärnan har det och jag låg alldeles tyst i sängen och med Harry intill mig - nära, nära - och fascinerades!

Den här lördagen handlade programmet i sort om Hallands ljunghedar i allmänhet och Näsbokrok i synnerhet. Ljunghedar är vi nästan omringade av och det är bara så vackert!

Dagens fönster ....

"Några fönster till dig från en av de charmiga gatorna i vårt Norrtälje".

Så skriver Monet.

Tack! säger jag, som bara en enda gång i livet besökt Norrtälje, men minns att jag tyckte att det var så fint.

Kväller ...

Upplopp i Malmö.
Domar i Köpenhamn och en av dem som kallblodigt avrättade en annan gängmedlem, trodde sig skulle bli frikänd, men fick tjugo års fängelse, eller var det livstid.
När han fick veta domen blev han uprörd och skrek åt rättens medlemmar.
Ja, ja.
Jag blir också upprörd över allt skjutande hit och dit.

Hur ska vi komma tillrätta med allt detta?
Ja, jag tycker att människor som likviderar andra ska buras in; dom är inte friska mentalt.
Men innan dess?
Hur integrerar vi ungdomar i vårt samhälle så att dom INTE lockas av snabba pengar eller drömmer om att bli höjdare i olika gäng?
Hur  g ö r   vi?
Det är ju ett evighetsprojekt ., att börja om från början?

Vad säger ni som eventuellt läser här?
Hur känner ni?
Jag får ont i magen.
Känner hopplöshet.
Maktlöshet.
Oro.

Här lever vi i en skyddad tillvaro, så långt från allt detta - och ändå inte -.
Alldeles för nära och inpå också.
Samtidigt.

Kvinnor kan ....

"Elisabet, nu finns en artikel på datorn som du nog blir glad av att läsa!" säger pv, som just är i färd med att ordna kvällskaffe.

Så rätt han hade!

Här kan man läsa om denna fantastiska kvinna!
Bilden togs av Carolina Byrmo/Aftonbladet.

Tolv grader varmt ...

En gråmulen förmiddag.
Tittar på Arkitekturens pärlor på SVT1 och idag är det Snöhetta - Oslos operahus - som visas. Så vanvettigt läckert! Tio minuters tv-glädje.

När vi i min barndom åkte på dessa ständiga sommarsemestrar i Norge, minns jag fjället Snöhetta. För att köra upp där skulle man - enligt en skylt i början av uppfarten - använda snökedjor på däcken.
Vi åkte inte upp.

Jag minns tydligt mammas super-8-film med Dovrefjället och getter som gick lösa och kom fram till den då parkerade bilen .., vår fina PV .., och min storasyster i Birgitta i sticketröja och pappa som klappade getabocken.

Spridda fragment från ens barndom.
Jag minns också ljudet av filmprojektorn och att jag tidigt lärde mig att montera filmrullarna .., och så skulle filmen spolas tillbaka när man tittat färdigt. Och ljudet när man drog upp filmduken. Doften.

Och mera minnen ...?
Mamma vid köksbordet som klipper och limmar (limmade hon verkligen .., var det inte en slags häftapparat som fogade samman filmbitarna med?) bland sina kortfilmer med gult plastlock.
Längre filmer förvarades i plåtförackningar.
Filmer från New York och Paris.
Från Dikanäs och slåtterdagar i Kalvträsk.

Sånt kan man tänka på när man tittar på ett tiominutersprogram.
Och det var vad jag gjorde.

Fredagsfönstret ....

... kommer från Trelleborg och det var hedgrenskan (numera Hedgren-Jörgensen) som agerat fönster, - och regndroppsfångerska. 

Tack Kerstin! 

Dagens fönster ....

"Sjabbigt fönster med duva!" skriver fönsterfångerskan.

Kort och koncist.

Just det.

Tack annannan!

Det bästa ...

Först som alltid god middag hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge man.
Mycket prat, om allt möjligt.
Om böcker som satt spår i ens tillvaro och filmer ..., detta om vi har känt oss älskade i vår barndom - fick vi höra såna ord  ...? - och vi hann även med sommarjobb och Vetenskapens Värld.

Det alldeles vanvettigt hemska med dom två pojkarna som torterades och våldtogs på en kyrkogård i Solna (och äldsta dottern som passerar där till och från jobbet!) och dessutom grävts ner i en grop .., ja, det tar vi också upp.
Vad gör man?
Jag frågar den halvlånge vilket straff han anser att såna som gör sådant borde få?
Livstid i fängelse, säger han.
Pv tycker likadant.
Jag kan tänka mig nästan vilka straff som helst, förutom dödsstraff.
Eva funderar över männens uppväxt. Hur blev det så här?
Ja, det kan man verkligen fundera över, men det rättfärdigar ändå inte vad man har gjort.
Och dom utsatta pojkarna ..? Hur ser deras liv ut efter detta? 
Sånt här gör mig galen av förtvivlan.

På hemvägen stannar vi till i Steninge och jag tar ett övermåttan ljuvligt kvällsdopp.
Där och då kom jag ihåg alla jobbkvällar när jag cyklade eller moppade hem efter sex, sju timmar i affären och så tog jag ett dopp .., simmade lite och kände livet återvända.
Så ljuvligt det var!
Som ett reningsbad.

Så var det även ikväll.
Samma känsla.

Och kanske, kanske att pv och mina barns pappa seglar upp båten till Orust i Bohuslän nästa vecka (jag tar harry och kör upp med bilen när dom är framme) och då hyr vi en liten stuga där vi kan vara någon vecka, medan pv gör det han  k a n  göra innan nya däcket ska på och det dröjer lång tid.
Båten ska då förvaras där på varvet under hela vintern.
Spännande.

Onsdag ...

Vaknar tidigt.
Lyssnar till Europapodden där ordinarie programledare Claes Aronsson nu är pappaledig och tillfälligt har ersatts av Sveriges Radios korrespondent i Tyskland - Caroline Salzinger - . Så bra hon är! Jag vet att jag en gång skrivit att hon pratar i sån racerfart att det är knappt att jag hinner med, men så upplever jag det inte alls den här gången.

Det här avsnittet handlar förstås till stor del om Belarus och oroligheterna där ., det handlar också om stödpengarna som ska delas ut inom EU (bland annat till Spanien och Italien) och kommer vår svenska hållning (att inte vilja betala ut så mycket och det mesta som lån) att straffa sig? Kommer vi att bli utfrysta? Kommer vi att betecknas som icke-solidariska? Sånt diskuteras. Ett himla intressant avsnitt!

Får också lära mig att Belarus diktator vars namn ofta uttalas och skrivs på två olika sätt; Lukasjenko och Lukasjenka .., att den första varianten, med ett o på slutet, är rysk stavning. Den andra, Lukasjenka, är den vitryska (belarusiska) stavningen.
Då vet man det.
Helt ärligt herr Alexandr Lukasjenka tycker jag att du är en skam för mänskligheten.

Och idag väntar USA-podden.

För övrigt?
Har värk nästan överallt; i alla leder.
Snäll pv har masserat mina händer och herr eller fru Iprén har fått träda i tjänst.

Gråmulet ute.
Ska hänga ut tvätt och hoppas på icke-regn.

Läser nyheter på nätet.
Unga pojkar misshandlade (läs: torterade!) på en kyrkogård i Sthlms-trakten.
När ska detta elände upphöra?
K o m m e r  det någonsin att upphöra?
Kommer det att eskalera?
Man blir deprimerad.

Ungefär så.

Dagens fönster ....

För elva år sedan tog jag den här bilden; det var i Ystad som jag råkade rikta blicken mot himlen.

Ja, men tack Elisabet, det var bra att du tänkte på fönstermappen.

Tisdag i landet Halland ....

Varmt och skönt ute, men när jag cyklar till biblioteket i Harplinge får jag stanna och ta fram min poncho; kanske mest för att det är motvind, men ändå.
Biblioteket är en gammal skola där friherrinnan gått i sin ungdom och där är så fint! Kanske påminner det lite om gamla biblioteket hemma i Malå?

På ett bord i barnavdelningen sitter ett litet berg av lappar där barn har skrivit och berättat vilka böcker dom har läst. Har barnen läst fem böcker, får dom en bok gratis. Så finurligt.
Några har skrivit en liten recension av innehållet.

Ella berättar i alla fall att boken var "spenande".
Jag älskar sånt här. 

Cyklar sedan vidare till Sonja, som sitter vid köksbordet och sorterar papper.
Av henne får jag det som behövs för att hämta ut medicinen i Getinge och jag brygger kaffe och så delar vi på den baguette jag köpte hos Börjes Bageri.
Allt möjligt pratar vi om.
Om Anders som befinner sig i Karlsborg under fem veckor (inför Mali nästa år) .,. vi pratar om röjningen i det gula huset (jag inväntar pv som kommer med hyrd släp) och lite annat.

Sen iväg till Falkenberg och återvinningen ., (på släpvagnen ligger även metall,- och plastskrot från Ecke och Britt) .., jag handlar på Willys och ringer Eva från Tyresö och frågar om hon vill att jag ska köpa djupfryst grönkål - det vet jag att dom tycker om och brukar bunkra upp med inför hemfärden - och Östras Jubileumsbröd säljs billigt, kanske vill hon ...? Jo, gärna, säger hon.

Och så tillbaka till Harplinge igen .., lämna medicinen till Sonja.., pv handlar på Ankaret och jag cyklar hemåt. Det är ännu kyligare nu på tillbakavägen. Lägger märke till drivor av utblommad almöke .., gulmåra som nu kan heta brunmåra .., och till och med röllekorna börjar tappa färgen.
Åkrar ligger stubbade, men där är ett enormt fält med grönkål och så förstås fältet med alla sockerbetor!

Nu är klockan elva på kvällen.
Vi har - i kanal 5 - sett kändisarna som ska segla över Atlanten och den här omgången känns många begrepp igen .., jag har ett helt annat utbyte av programmet. Och många har redan börjat kräkas.
Sjösjuka .,. tack Gooode Gud (som mamma brukade säga!) att jag inte en enda gång mått illa under våra seglatser. Nåväl, det kommer nog.

Vad som sker och vad som händer ....

... det är verb i alla länder.

Och här vimlar det av verb just nu.

1. Pv röjer pannrummet så att rörmokaren ska komma in - eller framför allt - ut, utan att ha snavat över diverse virke. Pumpen som driver runt varmvattnet har avlidit. Vi har klarat oss bra med solfångarvärme, men snart blir det kyligare och för att slippa använda el, så vore det bra att få allt i ordning.

2. En garderob i mellanhallen (den lilla mellan vardagsrum/kök och övervåning, töms. 
Där ska det bli hyllplan för att förvara köksredskap och annat som trängs i alltför få köksskåp.

3. Det som funnits i ovan nämnda garderob, ska sorteras. Det är vad jag sysslar med.

4. Mellan varven studerar pv offerten från varvet på Vindö i norra Bohuslän. All teak på däck ska bytas ut och hur mycket av jobbet kan han själv göra, för att lindra smällen, för en smäll blir det? 
Å andra sidan har han varit medveten om den saken. Kanske kan han hyra en husvagn/husbil eller hyra ett rum under en veckas tid i höst och göra grovjobbet själv; dvs, masta av, ta bort mantåg och annat och själva trädäcket.

5. Vid tvåtiden ska vi köra till Sonja och dricka kaffe och jag får inte glömma att ta med hennes varor som jag handlade i morse.

Ja, det är ungefär det vi sysslar med just nu.
I morgon blir det färd till återvinningen i Falkenberg.
Vi ska dessutom ordna en loppis och jag ska lägga ut fyra stolar till försäljning på nätet.

Glädje ute i skogen ....

Den som hängt med här ett tag, kommer kanske ihåg att äldsta dottern arbetar på Central-IVA på Karolinska och hela våren har det varit ett enda kämpande med alla covidpatienter som fullkomligt dråsat in!
På nära håll har jag hört hur allt detta tagit kraft och ork från henne.
Tre nattpass på raken och varje pass varar i 12.5 timme.

I slutet, när det hela började avta, vittnade Maria om hur det liksom då - verkligen - började märkas hur all denna stress tagit på krafterna. Och när skyddsutrustning återigen skulle tas på för någon eller några veckor sedan (efter att det varit noll nya fall av covid-patienter) fanns det personal som inte orkade .., ja, som började gråta.
"Nej, inte nu igen!"

Uppskattning har personalen verkligen fått.
Matleveranser från företag .., möjlighet att övernatta på ett hotell nära KS för den som har arbetat natt och många mil att köra hem för att sova, ja, sånt.
En slags omtänksamhet.

Nu hade Carola bjudit in det maxantal man får vara (fyrtionio stycken, sa Maria) från Iva-personalen och hade en gratisföreställning vid Steninge Slott, ute i skogen.
Alltså inte Steninge här i Halland, utan utanför Märsta.
Tre timmars underhållning.

Maria berättade att där var två lite poppigare/religösare sånger/psalmer och förvåningen var stor när hennes kollegor insåg att Maria kunde texterna .., ja, har man haft en mormor som gått i såväl pingst, - som missionskyrkan, så sitter det väl i huvudet.

Så här såg det ut när föreställningen var slut för kvällen.
(Och jag som minns en ung dotter som sjung Frääääämling i vardagsrummet, tänkte att .., ja, ja, det skulle den där unga tösen ha vetat vad som väntade!)

När Maria sen kom hem (det hade regnat under konserten, men inte hela tiden),
såg hennes inför-föreställningens-plattade-hår ut så här.
Det kanske inte är mycket som döttrarnas mamma lämnat efter sig vad gäller arv (och lika bra är ju det), men det där självlockiga håret, det finns med!

(Och lillkillen i Malmö visar sig också ha lockar i håret, där bak i nacken).

Tack Maria att jag får lägga ut bilderna!
Jag säger som AP skrev på familjechatten: så väl värda ni var detta! 

Dagens fönster ...

... fångades i Lilla Stensjö, det var för några år sedan.

Ännu längre tid tillbaka, såg det ut så här.

Söndag i augusti ...

Mild och fin morgon som övergår till hällregn.
Och blåst.
Och ont i ryggen.

Läser DN.
Mängder med dödsannonser.
Vänliga ord.
Stilla insomnat.
Minnesord.
Gotland och Upplands Väsby.
Trogen kamrat.
Spred glädje.

Ligger på soffan Ektorp.
Harry och jag själv.
P1-program.

Somnar.
Drömmer om Malå.
Är ute på altanen och där är Johannes Renström och andra bekanta.
Det har varit jakt.
En man står på altanen.
Han har ljusblå kalsonger och är snäll.

Vaknar.
Fortfarande regn ute.
Äter kall pannkaka med lite smör på.