Båthuspernilla skriver så här ...

Min exman, som dömdes för just grov kvinnofridskränkning 2019 efter att ha misshandlat sin nya kvinna under hela deras 4 månader långa relation, fick 10 mån. Det ansågs extraordinärt då de varit ihop så kort tid, men ett avsparkat knä var svårt att bortse från.

Från de 10 månaderna dras häktningstiden av, sen dras även 1/3 av straffet "för gott uppförande" av. Totalt blev det 6 månader på öppen anstalt för honom medan hans ex behövde 8 mån för att tillfriskna från de fysiska skadorna och fortfarande tampas med PTSD efter händelserna.

Trots att barn som bevittnar våld i familjen fick han inte något extra för att vår dotter var i samma rum som misshandeln skedde under sina pappahelger.

Att det bara är i undantagsfall som det fulla straffet ska sittas av är bara så sjukt. Låt strafflängden vara den som döms ut och lägg på tid om internen INTE sköter sig och lägg ner daltandet med straffrabatter. 

//Elisabet skriver: stort  t a c k , som berättade!

Full fart ....(för somliga).

... har det inte varit på mig, men däremot på pensionatsvärden. 

Han har kluvit all björkved som togs hem på släpkärra för några dagar sedan .., slipat och oljat in två trädgårdsbord .., ägnat ett tag åt växthuset och nu renoverar han pallkragen, den där all mynta haft sitt hem. 

Jag tror nog att han är helt återställd från covid-eländet.

Mellan varven har han tagit harry på långa promenader och pratat med kanotisten som hoppas kunna ge sig av i morgonbitti. 

Själv har jag i alla fall sett till att vi fått grillad "Slaktar-korv" med diverse tillbehör och som vanligt - eller alltid - är kolen helt perfekt när man har tagit sista tuggan. 

Jo, jag har även torkat golvet i uterummet, dammsugit här inne, diskat ett antal gånger och hämtat posten - som idag bestod av ett erbjudande från Hemmets Journal, tio nummer för 149:- - men det åkte i elda-upp-pappers-kassen.

Förmiddag i landet Halland ...

Vaknar klockan fem, stiger upp klockan sex. Allt beror på att jag går i säng tidigare än vanligt och plötsligt sover jag hela natten i sträck, det är ju som ett mirakel! 

Högsommarvärmen tackade för sig redan igår.

Himlen är ljust blå. 

Det blåser friskt. 

Pv berättar om en kanotist som tänker sig att paddla från Strömstad till Haparanda och som, på grund av blåsten, slagit läger nere på ängen, vid stranden. Nu har han erbjudit denne man att - om han så önskar - duscha här hos oss, men ännu har ingen uppenbarat sig. 

Delar soffa med Harry och Sigge. Båda är morgontrötta. 

Och pv kollar Harrys päls .., är där någon fästing, tro? 

Plötsligt blommar tulpanerna och all klematis visar sig vara vid liv. 

Mera nyheter.

Vi får veta att regeringen vill höja straffet för grov kvinnofridskränkning från nio månader till tolv. Först tror jag att jag hör fel; det kan ju inte vara möjligt .., ynka tre månaders skillnad!! Men nej, det är verkligen så.

Tre månader? Kommer det att göra någon märkbar skillnad? Inte det minsta, tror jag. 

Jag tror kanske heller inte att om det så vore ett par års fängelsestraff, så skulle det avhålla den sortens män från att t.ex misshandla sina kvinnor, jag tror inte att dom tänker så., (männen, alltså), men ett års fängelse, nej, det är på tok för lite.

Följande finns att läsa hos NCK - Nationellt Centrum för Kvinnofrid.

"Grov kvinnofridskränkning är en underkategori till brottet grov fridskränkning. Bestämmelsen fokuserar på upprepade kränkningar i form av vålds- frids- eller sexualbrott som en man begår mot en kvinna i en nära relation. De handlingar som avses är exempelvis misshandel, olaga hot, olaga tvång, sexuellt eller annat ofredande samt sexuellt utnyttjande. Den 1 juli 2013 ändrades lagen till att också omfatta skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud. Lagen är utformad för att underlätta åtal av gärningsmän som upprepat kränkt en närstående kvinna. Straffet för grov kvinnofridskränkning är som lägst fängelse i nio månader och som högst fängelse i sex år."

Uppdaterat: läs gärna Cruellas kommentar, det är alltså minimistraffet som ska höjas.

Dagens fönster ....

... är gårdagens, eller egentligen .., fönster sedan sju år tillbaka och visar utsikten från ortopedavdelningen på Halmstad sjukhus. Det var då jag - i april - fick ett nytt vänsterknä.