När livet tar en annan väg ...

Godmorgon Elisabet!

Jag blir så glad över att läsa dig både på Insta och framför allt på bloggen. Nu har jag varit med dig och tagit morgondoppet - i tankarna alltså - för jag har badförbud. Egentligen gör det inte så mycket då jag är en sann badkruka även om jag älskar havet och här i Trelleborg tar det mig tio minuter att cykla ned till vattnet. Men men i rådande situation med pågående cytostatikabehandling och en s k PICC-line i armen är det inte tillåtet med några bad alls.

I övrigt ska jag inte klaga, det går framåt med behandlingen och jag ser ett slut på cytostatika. Sen kommer strålning och lite efterbehandling men ljuset i tunneln syns. Jag mår också förhållandevis bra men det är klart att nån gång faller jag ned i något slags ledsenhål men det går snabbt över.

Jag har alltid haft ett bra luktsinne men under den här perioden är det ännu mer utvecklat. De flesta gångerna är det positivt och jag luktar verkligen på sommaren! Det är helt fantastiskt ljuvligt att dra in luften och bara njuta av alla dofter. Kan stå långa stunder och känna ett härlig lugn komma in i kroppen och det spelar ingen roll hur vädret är. Det blir som en slags meditation. 

Men jag kan också ta anställning på räddningstjänst för jag känner blixtsnabbt om det brinner någonstans. Igår vaknade jag 04.29 av brandlukt. Kollade snabbt på appen SOS alarm och visst brann det i närheten. Den här gången i en container. För några veckor sedan var det bilbränder.

Än en gång tack för dina fina och härliga berättelser och jag önskar dig en fin helg. Själv kommer jag att sitta under äppelträdet i min koloni, sticka, lyssna på radio, plocka lite tomater, gurka och squash, rensa  bland pelargonerna och som svalka - stoppa fötterna i en balja med solvarmt vatten.

Många varma hälsningar

Catarina i Trelleborg

//Elisabet skriver: och jag säger TACK Catarina för att du delar med dig av 

d i n   vardag! Ditt liv. Dina känslor!  Stor kram!!

Annorlundalivet ....

Dagarna går. 

Man vet inte alltid om det är torsdag eller lördag. 

Tittar på väggkalendern från Hemköp och det hjälper ju egentligen inte, för där står inga hållpunkter uppskrivna, men Ring-så-spelar-vi på radion, då förstår man.
Och så har jag lyssnat till Naturmorgon i P1, där Mari Friberg (som tar så underbart vackra insektsbilder, finns på instagram som mianf) berättar om sitt möte med en snäcka som påmnner om ET. Härligt!

Då vet man att det är lördag. 

Vi äter frukost under körsbärsträdet. 

Man får titta noga innan man slår sig ned, ty ofta har dom svarta bären trillat ner och ligger på stolsdynan och bäst det är så har man fläckar på klänningen. 

Mer än halva gårdagen tillbringades på båten eller i hamnen. 

Värdskapet pågår tills i morgon. 

Vi gick ut och ankrade någon eller några kilometer från Skallkroken och sen blev det bad och ännu mera bad och jag simmade runt, runt båten och pv ropade att jag skulle passa mig för den stora brännmaneten som höll sig inte alltför långt från badstegen. 

Det gjorde jag. 

Passade mig. 

Det var mer än packat på bryggan .., där var dom som cyklat från Särdal eller Haverdal och hade med sig picknickkorgar och små eller större gummibåtar eller ståuppbrädor .., där var småttingar som försökte fånga krabbor .., där var båtar som kom in nästan ljudlöst i hamnen, med sikte på - antingen sin egen plats - eller någon som visade sig vara ledig - och där var ungdomar som susade iväg i små motorbåtar .., och där var tonåriga killar som tjoande hoppade från piren på andra sidan ..., och där var Björn från Kvibille som ännu inte fått ordning på motorn på sin segelbåt och en stund låg raklång på rygg på bryggan (uppgivet) med sin vita spets Max intill sig  och där var också den här båten som är på bilden, den som har Halmstad som hemmahamn, men då kan ju faktiskt en tvånättersövernattning i Skallkroken bli nånting lite annorlunda. 

Harry lullade omkring lite vid båten. 

Mellan varven hälsar han på Ebba - en alldeles underbar fågelhund - och dom tycker så mycket om varandra. Ebba stod i fören på sin husses båt och strääääckte sig allt hon kunde mot Harry som var på bryggan .., och dom noooosade på varandra, svansarna gick likt propellrar och jag blev varm i hjärtat. 

En familj som handlar i affären kom med sina två barn och lillkillen - kanske sex, sju år -  log lite när dom passerade. Efter en stund kom han tillbaka.
Jag satt i solstolen på bryggan och han stod alldeles stilla och bara tittade på mig. 

"Funderar du på nånting ...?" frågade jag. 

Jo, det gjorde han. 

"Jag känner dig, du brukar vara i affären ...?" sa pojken, han som heter Alfred.

Det finns inte ord för hur glad man blir över småttingar som kommer ihåg en!
Eftersom jag aldrig mera ämnar ställa mig i kön av arbetssökande, har jag heller inte bett om något slutbetyg från affären.
Men långt bättre än aldrig så goda omdömen från chefer, är ju detta att barn som man lärt känna i affären, ja, att dom är så vänliga mot en! 

Och nu lördagförmiddag. 

Frukost ute som vanligt. 

Svetten lackar efter en vända med blomvattning och ansning av det som blommat över och mest är risigt. 

På familjechatten ser jag bilder från olika sorters liv. 

En har varit ute på morgonritt med sin häst .., en är på väg med en lillkille till stranden ..,en är i fjällen och skickar en vy från en öppen dassdörr (sååå vackert!) och någon har lagt in en bild från en fyra mil lång cykeltur under gårdagen. 

Jag älskar familjechatten! 

Jag älskar också pallkragen som översvämmas av blommande pepparmynta! 

Där vimlar av fjärilar och andra surrande insekter (vågar inte artbestämma, då blir det väl fel ...). 

Nåväl.
En trevlig lördag önskar jag den som tittat in här!

Det bästa ...

Det måste väl ändå vara att vid åttatiden på morgonen ta cykeln och susa iväg ner till stranden för ett morgondopp. Möter en kvinna som redan gjort detta och vi blir stående en stund och pratar om detta ljuvliga .., om vi hade bytt ut ordet "bad" mot "Jesus", så hade man kunnat tro att vi talade i tungor, alternativt att detta var ett väckelsemöte.
Att vi Skådat Ljuset, därom var vi helt eniga.

Innan jag gått ut i havet upptäcker jag pv och Harry som varit på morgonrunda.
Pv släpper Harry och han kommer springande så där supersnabbt som bara han kan och blir sååå glad av att se matte! Så kastar vi lite pinne och husse tar av sig kläderna och går ut i havet spritt språngande - men vem bryr sig - och sen hemåt.

Bilden togs när jag nästan var hemma.

(Och jag undrar när min omåttliga glädje över att vara pensionär ska upphöra? Att inte ha tider att passa. Att inte behöva titta på mobilen, rädd att ha missat ett samtal från jobbet. Detta att bara finnas till.)

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster! Vi har äntligen fått upp rullgardiner på balkongen och så här 
ser det ut när ljuset silas genom dem! 

Fast dom är helt vita bara olika tätt vävda så det blir mönster. 
Inte alls svartvita som på bilden."

Ja, vem skriver så?
Jo, madame Hedgren-Jörgensen i Trelleborg. 

Tack Kerstin! säger jag.

Mellan regnskurarna ...

... tar jag harry på promenad och sedan, när jag lämnat av honom hemma, tar jag cykeln ner till stranden. När vi gick  hem överfölls vi av ettriga myggor .., det är verkligen inte ofta det händer! Med cykel hann myggen inte med.
Hela stranden var ett enda spelbräde .., mest luffarschack, men där fanns även uppritade hopp-hagar.

Alldeles alena var jag och jag vet att somliga tycker att det är vanvett att bada ensam, men om jag nu vore ensamseglare, då skulle det innebära att jag alltid måste passa på att bada när någon människa är på stranden samtidigt som jag själv?
Nej, det säger sig ju själv att det går inte .., då blir ju livet förfärligt begränsat.

Så jag badade.
Simmade också, men inte långt ut.
Gud .., det var helt underbart!
Fotspåren är mina.
Hann precis hem, så kom ösregnet.

Klädde om.
Satte mig i soffan och tittade på ljuvliga "Hemma hos arkitekten", ikväll hos Inger Thede. Å, vilka finurliga skapelser hon åstadkommit!
Här (på det som är rödmarkerat) finns en länk till de olika programmen och jag ska se dem allesammans!
(Köpte ju en härlig bok med bilder från olika svenska ambassader runt om i världen .., vilken bok, ja, det handlade om hur dom var byggda och hur dom såg ut och vilka som hade varit arkitekter).

Känns som helg ...

Idag fyller min före detta svägerska sjuttiosex år. Hon är lika gammal - eller ung - som min syster i Australien och hon är äldst av fyra syskon. Det är hon och tre bröder.

Flera gånger idag har jag försökt ringa henne, men utan att komma fram .., och jag tänkte att hon kanske hade gäster. Nej, så var det inte. Hennes son ringde upp mig och berättade att hans mamma har hamnat på ett korttidsboende i väntan på något annat, då hon inte längre mäktar med att bo på egen hand.
Det är minnet som sviktar.

Svägerskan, som heter Elenor, har varit världens bästa svägerska.
När jag som artonåring blev gravid, var hon från sekund ett så stöttande och hon har älskat våra barn nästan som vore det hennes egna.
Och mig också. Jag har verkligen känt mig älskad av henne.
Så där reservationslöst.

Ja, det var ett tråkigt besked.
Ska ringa henne senare ikväll och hoppas att hon inte blir alltför stressad om hon nu inte kommer ihåg mig ., jag får försöka hitta trådar från förr att dra i.
Trådar från den väv som är minnet.

Igår blev en sån härlig dag och nästan hela tillbringades i Skallkrokens hamn.
Friherrinnan bjöd på en ljuvlig äppelpaj med vaniljvisp .., senare på kvällen kom Eva från Tyresö med sin halvlånge man och drack kvällskaffe med oss och från fem till sju var ju pv hamnvärd.

Själv satt jag och solade .., tog mig ett dopp .., pratade med förbipasserande (en kvinna med två barn log och sa "ja, här har du skönt, kanske härligare än att stå i kassan på Hemköp med jättelång kö?" och där var båtgrannen Björn från Kvibille vars båtmotor är stendöd sedan någon vecka tillbaka .., och som han har kämpat (hög igenkänning)!

Eva var ju så förfärligt sjösjuk i förrgårkväll, men piggelin efteråt.
Igår kom så den här bilden.

Varje förmiddag går hon och maken en flera kilometer lång promenad söderut längs stranden och nu kom dom till det som väl mest liknande en installation av drivved och Evas man tog fram mobilen och här är bilden!
Jag tycker så mycket om den!

Här har jag krympt bilden lite, så man kommer närmare denna glada och tålmodiga madame. Så fin hon är på bilden!

Tjugo minuter innan pv kör iväg till hamnen och värdskapet, ösregnar det ute.
Då blir jag hemma.
Ska repristitta på "Arkitekturens pärlor" och ringa till Sonja och höra hur det går med träningen? Själv är jag ju sannerligen ingen mästare av den grenen. Träningsgrenen.

Apropå bilden just här ovanför: Friherrinnan sa, under ett besök här ...,"Är det ett ogräs du har i krukan?"
Ja, det tror jag. Kanske kvickrot. Men det är ju fint. Vacker grön färg! Det får allt vara kvar.)

Dagens fönster ....

Längst ute i Skallkrokens hamn, uppe på piren, där finns ett litet vitt hus som pv säger används när det är segeltävlingar .., kanske står domarna där .., ja, jag vet inte.

Där brukar i alla fall människor stå eller sitta och beundra solnedgången och otaliga är de par som stått där och omfamnat eller kysst varandra.

Fönsterfångare den här gången var pv - det är inte ofta det händer -, men nu, nu blev det av!  Tack, det var omtänksamt av dig!

Rena drömmen! 

Jo, att Arkitekturens pärlor nu finns att repristitta på!
Ett av SVT:s allra bästa och mest intressanta program, tycker jag.

Och vilket samspelt radarpar dom var, Martin Rörby och Christoffer Barnekow!
Programmen är åtta minuter långa eller korta - välj själv -.
Tänk, så mycket man får veta på dom minuterna.

Här är en länk till programmen.

Dagens fönster ....

... och en blommande doftranka som är på gränsen till "too much"; doften är så stark, så där som mammas gamla sextiotalsparfymer.

Fönstret finns här, i det gula huset.

Gårdagen ....

Så började då igåreftermiddag pv:s vecka som hamnvärd.
Vilken början!

När vi kom till hamnen låg den här jättelika motorbåten vid kaj och det visade sig att den - på sin väg till Göteborg - gått på grund inte alls långt från Skallkroken och där gäller det minsann att ha koll på sjökortet.
Den hade först gått mot någon sten (adjö propeller!) och därefter satt sig i en sandbank, om jag förstått det hela rätt. Men vilken tur att den inte drev mot klipporna!

Det blev till att kontakta bärgare och från Göteborg kon förarens far för att hämta besättningen, vilken även bestod av två barn.

Båten ser kanske inte så stor ut på bilden, men jämför med människorna som försöka baxa den i rätt läge på släpet!

När pv:s pass var tillända tog vi en tur med båten .., kanske i akt och mening att ta oss ett kvällsdopp ute till havs. Jag ringde Eva och hennes man och hörde om dom hade lust att följa med (jag hade med mig nybakad grov baguette och pålägg) och till min förvåning svarade dom bums "ja, tack!"

Men havet var gungigt och det tog inte så lång tid förrän Eva bleknade, men ååå, så tålmodig hon var! Till sist gick det bara inte och ankaret åkte upp lika raskt som det åkt ner och innan vi var i land mådde hon bra igen.

Det skiljer tretton år mellan mig och Eva och det är inte alldeles enkelt att med dålig balans ta sig av eller på båten, men med lite hjälp så gick det bra! Jag var fylld av beundran för hur hon klarade det hela!

Var seglatsen mindre lustig, så blev det desto trevligare vid fikat, ja, tills molnen kom inseglande och fort gick det! Men vilken kväll!

Nu är det tisdagmorgon .., såväl pv som jag själv ska besöka var sin vårdcentral (han har sååå ont i sin hälsena!) och själv ska jag på koll.

Så ringde sonen igår och undrade om det går bra att han och lilla familjen kommer på besök den sjuttonde augusti. Eftersom dom alltid lyckas pricka in regniga dagar, sa jag att .., "det går förstås jättebra, ni är sååå välkomna och då vet vi ju också att det blir nederbörd!"

Sen tog jag mig en titt på väderappen Klart.
Jodå.

Dagens fönster ....

Ett fönster på glänt mot havet till.
Mot eken till.
Och en adresslapp med en hälsning från Mian - denna Mari som tar så fina insektsbilder och som därigenom har lärt mig att känna igen åtminstone några insekter - (bärfisar, bland annat) och med en hälsning om att snart är det vår.

Nu är det väl tvärtom.
Snart är det höst, men inte ännu på flera veckor. 
Här, räcker sommaren till långt in i september.

Men varför sparar man en adresslapp med en sån hälsning och med fjärilar på framsidan.
Eller baksidan.

Förmodligen för att den sprider glädje, många, många år efter att den kom hit.

Måndag i augusti ...

Rutinerna från båtlivet sitter i. 

Pv tar Harry på morgonrundan .., jag dukar fram frukost ute på altanen.

En bunt med reklamblad på bordet. 

Arvid Nordqvists kaffe - 2 för 55:-. 

Ett tag hade vi femton paket kaffe i skafferiet! 

Mozarella - 3 för 25:-, ja, det är billigt. 

Men hallon har vi gratis i trädgården (åtminstone tre) och såväl röda som svarta vinbär. 

Saknar blommorna i växthuset och ja, jag inser att då blir det mer som till lyst alltsammans, men om nånting är till enbart för glädje, så är det ju inte så dåligt. 

Tomaterna är verkligen på gång, såväl stora som små. 

Igår fyllde äldsta dottern fyrtioåtta år. 

Jag var arton år när hon föddes och egentligen har det enbart varit en fördel att få barn ung, särskilt med tanke på att jag då också blev en ung mormor och aldrig hade jag - nu - vågat ta en nioårig Elliot på moped och åka iväg högt uppe bland grekiska vägar med stup på ena sidan, nej, aldrig!
Eller kanske ändå. 

Ett familjekalas ute i trädgården i Upplands Väsby blev det hos födelsedagsbarnet, som här på bilden omfamnas av sin lillasyster. Den bilden ska jag rama in och sätta på fotoväggen. Såå mycket glädje! 

På familjechatten dök den här bilden upp. 

Den togs på någon annan tillställning - i Ystad - säger Maria .., och det är från vänster Harry, en tonårig Charlie och så tant Meja (som inte längre är i livet) som väntar på det magiska ordet ”varsågoda!”

Ja, den bilden ska jag också rama in. 

Den översköljer mig ofta, den där känslan av hur oändligt mycket jag älskar Harry. 

Detta hur han ligger nära, nära på morgnarna .., och långt ifrån på kvällarna, men ändå i samma säng.
Men inte bara Harry: även familjens andra hundar; dom som varit och dom som ännu är.
Vi tillhör ju samma flock.
Nelly, Meja, Harry och Charlie.
Katterna på Ekerö (Vickan och Paddan) och Sigge.
(Men katterna på Ekerö anser sig nog  v e r k l i g e n  inte tillhöra någon annan flock än husse och mattes).
Och pElle, inte minst!
(Tack Monica i Lysekil som påminde mig .. hur kunde jag glömma honom?! Förlåt pElle!)

Sällan eller aldrig har jag lyckats så bra med luktärterna som i sommar och egentligen är det inte jag som har lyckats, utan mannen eller kvinnan i Varberg vars plantor jag köpte! 

Men det har jag gjort förr om åren också, med klent resultat.

Så icke i år! 

Såväl i rabatten mot söder som utanför växthuset (österläge) fullkomligt prunkar det av ljuvligt doftande luktärter! I hallen, badrummet, sängkammaren och vardagsrummet .., står dom i små vaser. 

För övrigt?

Den här veckan är pv hamnvärd i Skallkroken; måndag - söndag, från fem till sju på eftermiddagarna. Kanske hakar jag på och tar ett kvällsdopp från den lilla bryggan där ute? 

Mera?

Gårdagens sommarprat med Anna Takanen - dotter till ett finskt krigsbarn som i väldigt unga år sändes till Sverige tillsammans med sin lillebror - var verkligen hörvärt.
Bland dom bästa, faktiskt .., tycker jag.

Här finns en länk till programmet. 

Måndagsfönstret ...

Turtlan/Annica och hennes M är på holiday och fönsterhåven har hon packat med.
Så här skriver hon:

"Hej!

Oj oj vilken fantastisk fin dag vi har haft här idag på Norra Öland. Klarblå himmel, sol och nästan vindstilla. Magiskt.

En av dagens händelser var ett besök vid Långe Erik. Där vid fyrvaktarbostaden fanns detta lilla fönster med sin spindelväv. 

Nu susar den iväg från ostkusten till västkusten.

Turtlan på roadtrip."

//Och jag säger som tidigare: tack som tog dig tid, Annica!

Möte med mamma ...

Somnar på soffan nån gång mitt på dagen.
Jag är totalt utslagen, som hade jag blivit skjuten med pistol.
Det är väl lågtrycket, förstås.

Sover hårt.
Drömmer att jag ska hälsa på mamma.
Hon har flyttat till ett annat boende, men även det på Ejdern.
Eva-Lena, hon som var med när mamma dog och som satt alldeles tyst - bara fanns i rummet - när jag kastade mig på mammas säng och grät så hejdlöst .., hon är också med i drömmen.

På golvet står en kasse fylld med godis, förpackat i platta påsar om 2 kilo.
Surisar.
Och där är bröd och bullar.

"Det är sånt som Ann.-Gerd har handlat till dig!" säger Eva-Lena.

Jag tänker att jag inte tycker om surisar, men håller god min.
Jag tänker också att mamma är så omtänksam.

Och hon är så glad över att vi träffas.
Hon ser pigg ut. Inte alls dement.
Hon är som förr.

Sen vaknar jag.
Allt var så verkligt. 
Så ofattbart verkligt.

Det tar säkert någon timme innan jag kan frigöra mig från drömmen.
Om jag nu vill frigöra mig?
Hälsade hon på mig, på riktigt?
Hon har väl inte tänkt hämta mig?

Veckans sista dag ....
(Och idag för fyrtioåtta år sedan blev jag mamma för första gången).

.... tänker jag på gårdagen som blev så totalt ljuvlig.
En lördag på havet.
Nej, inte hela dagen, men ett par timmar.
Och gårdagens kryss var inte det enklaste .., vi är ännu inte klara med det.
Använder vi inte flytvästar till havs?
Jo, men inte när vi ligger för ankar och ideligen badar.

Vindstilla nästan hela tiden.
Ankaret åkte i .., sen blev det bara att sitta och gona sig i solen .., och jag, som haft olustkänslor inför att hoppa i från båten och tänk, om jag då skulle få problem att ta mig upp längs stegen som inte är som en vanlig, stadig stege .., ja, men oj, så roligt att då ligga i havet och guppa i någon timme eller flera!

Så blev det förstås inte.
Jag bestämde mig för att ta språnget och nu, med knän som fungerar som dom ska, var det inga problem att ta sig upp. Vilken skillnad i livskvalitet! Som ett nytt liv.

Och pv dök från fören (tio meters djup), men dit har jag ännu inte kommit.
Det  s k a  hända.
Vi var inte långt från hamnen i Skallkroken, kanske en kilometer, ändå var det så härligt. Lite kaffe och macka .., vattenmelon i skivor .., ja, sånt.

Efteråt var vi bjudna till Eva och hennes man i Haverdal.
I coronatider har dom använt sig av Linas matkasse och det var därifrån såväl receptet som ingredienserna kom - det bjöds på en ljuvligt god marockansk gryta - med smaker som satt i hur länge som helst!
U n d e r b a r t!

Medan vi kalasade på det marockanska, låg Harry och sov mest hela tiden .., spanade lite på förbipasserande .., och så återgick han till vilandet. Han ser tjock ut på bilden, men det är han inte.

Tidigare på dagen gick jag ner mot havet med Harry.
Under dom tio år som jag bott här i Stensjö, har jag  a l d r i g  någonsin upplevt att det varit så packat på stranden som igår! Och inte bara där .., bilar var parkerade i mängder längs Ejdervägen!

Under middagen i Haverdal berättade Evas man att han hade tittat på en webbkamera med irl-bilder från Tylösand. Han hade närapå ramlat baklänges vid åsynen av alla människor på stranden - MEN - dom flesta höll ett bra avstånd!

Idag är det mulet ute.
Svalare.
Skönt det också.

Dagens fönster ....

"Här kommer massa fönster fr ett hus på Götgatan mittemot Ringen på Skanstull/Södermalm.
Otroligt vackert, men jisses att putsa dem. 
4 öppningsbara rutor i varje fönster o dessutom m spröjs 
Älskar också de runda fönstren högst upp.
Dessutom finns fönster ännu högre upp.
Kram Örnen". 

// Och Örnen, det är min namne Elisabeth på Söder i Stockholm. 
Vilken stor håv du måtte ha haft med dig! Imponerande!
Och stort tack!