Dagens fönster ...

"Här får du ett eftermiddagsfönster. Inte så spännande kanske, taget i vårt kök. Mest för att dokumentera det nästan totala mörker som sänker sig redan klockan 15.07 över Norrtälje.

Hälsar Monet som ofrivilligt och akut nyss legat på sjukhus och igår blivit uppringd från deras smittskyddsenhet och informerad om att jag under vårdtiden blivit utsatt för smitta från Covid-19-sjuk person.

Vad jag tycker om den svenska pandemihanteringen låter sig inte uttryckas i ord! Nio månader i egen total karantän och sen eventuellt smittas av slarviga unga människor utan vare sig munskydd, handskar eller handtvätt på en geriatrisk vårdavdelning med extremt sjuka äldre människor - helt ofattbart!"

//Och jag säger tack för fönstret och God Bättring, Monet!

Igår tog jag mig an ...

... Auguste Renoir - det var i ett svt.play-program och handlade mest om en av hans tavlor  "Flicka med blått hårband" . 

Jag får kanske fördjupa mig i något annat program som mer tar upp konstnärens eget liv (inte enbart tavlan), men intressant var det ändå. 

Och arme man, så förvärkta hans fingrar var! I slutet av hans levnad band man liksom fast penseln vid handen! 

Nej, det här är inte den tavlan programmet handlade om, men jag tycker om den, så den får komma med här. "På terassen", är titeln på verket.

Sååå vackra färger! 

Tänk, så fantasin kan skena iväg när man låter blicken vila på en sån här bild! 

Nästan så man kan ana  d o f t e r n a  och känna hur det är att gå på grusvägen.

Och här är herr Renoir till åren kommen. 

Han föddes i Frankrike och blev sjuttioåtta år gammal.

(Tre barn fick han; en av dem  - Jean - flyttade till USA och blev framgångsrik filmregissör).

Och tänk, att ligga i en sjukhussäng och ha en sån tavla på väggen framför sig. 

Eller egentligen, om jag nu befunnit mig i sal 14, då hade jag kanske ännu hellre tittat på tavlan med grusvägen som slingrar sig. 

Tavlans titel: Roddarnas frukost.

På Wikipedia läste jag följande.  Renoirs målning Roddarnas frukost (Le Déjeuner des canotiers, 1881) spelar en viktig roll för handlingen i 2001 års Oscar-nominerade film Amelie från Montmartre. I filmen upptas rollfiguren "Glasmannens" liv till stor del av ett troget kopierande av tavlan.^] Målningens centralt placerade flicka med dricksglas är också föremål för olika spekulationer och jämförelser med filmens titelfigur.

En glimt av sommar ...

Nej, jag går inte och drömmer om sommar .., som friherrinna är det betydligt enklare - tycker jag - att leva i nuet. Det spelar ingen större roll om solen inte strålar varje dag. Den där stressen att semestern kan bli fördärvad om det är grått och mulet ute, den håller sig borta. Förhoppningsvis kommer det fler dagar. 

Lyssnar just nu till ett program (Kropp och Själ i P1) som handlar om hur vi människor tål kyla. Om fördelarna med vinterbad - eller kallbad utomhus - handlar det också. 

Och jag förundras över hur allt kan förändras. 

Hur man under ett par års tid blev - i det närmaste dumförklarad - när man vittnade om glädjen och känslan efteråt .. när man badat i ett iskallt hav. 

Nu, är det helt annorlunda!

Torsdag och det regnar ...

Det underliga är att det ofta regnar mera i Steninge än här - i alla fall tycks det vara fallet när jag pratar med friherrinnan -. 

I allt detta gråa är det som om energin tackar för sig. 

Man känner sig som pElle när timmarna efter att han blivit kastrerad och då såg det ut så här. 

Jag minns en annan bild .., hur han satt vid ytterdörren, så moloken och med ett kroppsspråk som klart visade att det här nya, annorlunda livet, det var minsann inget han ville vara med om.

Men det ordnade sig ju. 

Det här är mer som ännu ett testinlägg. 

Hur kommer nu högersidan att visa sig när jag klickar på publicera? 

Kommer den att ha halkat ner till botten, eller ...?

Ja, den som lever får se.

Nej, jag ger upp. 

Det  b a r a  krånglar när jag gör ett inlägg. 

Förhandsgranskar jag, då ser allt bra ut. 

När det är på plats och publicerat, då har högersidan försvunnit och befinner sig plötsligt längst ner på sidan.

Och det är liksom ingen konsekvens. 

När jag går i säng ser allt bra ut, när jag vaknar är det förändrat.

Dagens fönster ....

.... fångades i Ystad, det var länge sedan och mesd troligt fanns det på innergården där jag då bodde, ja, jag bodde ju inte på innergården, men ja .., ni förstår.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Raggarön och där bor ju numera ingen mindre än Babsan - tidigare Barbro i Uppsala" -. Även hon har gått i pension och blivit friherrinna och vad jag kan utläsa av hennes inlägg här och där, så stortrivs hon med tillvaron! 

Härligt Barbro och tack att du tog dig tid att ta upp håven!

Testar ännu ett inlägg ...

Som vanligt när man surfar runt, kan man hitta annat. 

Stanely Spencer, till exempel. 

Född 1891,. död 1959. 

Engelsman.

Tre självporträtt. 

Man märker att åren går - såklart - men gropen i hakan är kvar.

Och skärpan i ögonen.

Blicken.

Fem månader innan han dör, är detta vad han ser när han tittar i spegeln. 

Nu länkar jag inte till honom, av rädsla att det krånglar.

Till er som kommenterat ....

Ja, när det gällde Edward Hopper, så var jag tvungen att ta bort inlägget, då det på något helt obegripligt sätt gjorde så att högersidan med blogglänkar och annat bara dråsade iväg. 

Tack ni som hade skrivit vad ni tyckte .., Bert i Luleå var en, Vonkis en annan, Monet skrev också och har jag nu missat någon så förlåt! 

Jag skrev också att jag egentligen har svårt att peka på vad det är jag egentligen tycker så mycket om .., färgerna förstås, men det är kanske att det på nåt vis är "filmiskt". Som frusna ögonblick. Tjopp, bara! 

Nu blir det här bara ett kort inlägg; jag blev nästan knäckt när halva sidan försvann och jag förstod liksom inte vad det berodde på. Kan det vara att jag länkat mycket, bland annat till Wikipedia?  Ja, jag vet inte. 

Ska jag nu våga klicka på publicera? 

Ja, jag gör väl ett försök. 

Och förlåt att era kommentarer försvann!

Dagens fönster ...

Jag låg på soffan och pillrade på Harrys ben - vilket är det bästa han vet - och jag hade tänt flera ljus .., fåglarna hade fått mat, sigge likaså och harry förstås .., och jag tänkte att nu ska jag titta klart på dokumentären om konstnären Edward Hopper (den jag började se igårkväll men valde att pausa; jag blev för trött), men just då plingade det till i min mobil! 

Det var ett fönster från den numera superflitiga madamen i Portugal och vilken läcker bild! 

Ja, men jag blev såå glad! 

Och bara några minuter innan det plingade till, hade jag själv fångat trädgrenarna här hos oss och tänkt att det blir nästan "grafiskt" .., med det här ljuset och träden mot himlen.

Så var det den här morgonen, den femtonde december.

En hel del krångel ....

... med Google idag, men det ordnar sig väl vad det lider. 

(Jag kan t.ex inte klicka på länkar som jag lagt in, inte heller kan jag kommentera från min dator på egen sida, däremot om jag går in från mobilen).

Håller för övrigt på att bli komplett galen. När jag sitter i soffan i vardagsrummet hör jag hur tydligt som helst hur det låter som om nån  g n a g e r  på nånting .., men jag blir inte klok på var ljudet kommer ifrån?

Smyger in i köket .., i hallen, stänger dörren till pannrummet (utifall att) och vågar inte titta in i tvättstugan. Stampar i golvet. Ropar högt. 

Harry blir förskräckt. 

Sen stänger jag även dörren in till hallen och lyssnar till en högljutt (jag höjde volymen) pratande Louise Epstein - jag vill helt enkelt inte höra mera av gnaget -! 

Problemet är att pv hör så illa, så han kommer väl knappt att tro mig. 

Men på fredag .., då får han sina hörapparater ., då kanske! 

Nånting annat?

Bert i Luleå  tipsade om ett väldigt intressant SVT-program "Överlevarna", där man får följa fyra covid-sjuka patienter under flera månaders tid, ja, deras familjer också. Det hela är inspelat på Kings College-sjukhuset i London; det var där suveräna dokumentären "Akuten" spelades in!  Nu missade jag det igårkväll, men har tittat på play idag. 

Sååå mycket värme i det programmet! 

Om någon människa är intresserad, så finns en länk till programmet här.

Dagens fönster ...

Ja, jag fortsätter att ta en titt i fönsterhåven från Portugal! 

Och detta är ju som ett Kinderägg .., tre fönster och en dörr - allt på en gång -!

Är det en klädbutik där nere?

Och undrar vad det är för klistermärken på stupröret ..?

Tack annannan som tog fram mobilen!

Summering ....

Lite blev ändå gjort idag. 

Vi tittade på skidskytte .., det bakades kanelbullar och bröd (pv), jag vaskade golven och dammsög delar av övervåningen .Vi köpte en julgran som togs in i uterummet och där står den nu så fin och grön och grann. Bilden är från något tidigare år, många, många år, men det är för mörkt för att ta en bild just nu.

Vi löste DN:s korsord - nu är såväl fredagskrysset som gårdagens avklarade - och vi åkte till Skallkroken och tog ett dopp i ett vindstilla hav. 

Solen visade sig, om än inte precis just då. 

Det här med att ligga i vattnet i fem minuter, tänkte jag inte på just då. 

Termometern visade även idag sex plusgrader. 

Helt klart uthärdligt.

Harry brydde sig inte i att gå i .., han stod och höll koll.

En sväng till Sonja hann vi med, då hon bett oss inhandla fyra dubbla julkort.

Harry blev galen av glädje av att se Sonja och sprang raka spåret till hennes säng och rufsade om lite där, precis som han gör när vi kommer till min syster i Hörby. 

Sonja var så glad.

Hon berättade att hon hade gått med sin rullator till Matöppet 200 meter från hennes lägenhet och där hade rullatorn rullat iväg nerför vägen och stannat på en gräsmatta och Sonja, som dittills inte vågat släppa vare sig krycka eller annat gåstöd, glömde  h e l t  bort sig, och stapplade iväg och hämtade rullatorn. Utan problem! 

"Det gjorde inte ens ont!" sa hon och tycktes så lycklig. 

Lättad.

Sen hemåt.

Tittade på reprisen där människor står och sjunger julsånger inne på Sthlms Centralstation (helt underbart .., ska det verkligen kunna bli så igen, att man kan stå hundratals människor intill varandra och sjunga!), därefter "Jakten på en mördare" och nu ska i alla fall jag gå i säng, medan pv tittar  på något annat mördarprogram. 

Sista veckan för honom innan det vankas jullov.

Finaste morgonen ...

Det  vinns vissa SVT-program som jag absolut inte vill missa och det är ofta program som på något vis fyller mig med varma känslor inombords. 

Förutom nyårsdagens traditionella konsert från Wien - den som jag så sällan kunde se, eftersom jag då nästan alltid var på plats på jobbet - så är det Last Night of The Proms från Albert Hall (väldigt mycket glädje!), och så backhoppningen från Garmisch Partenkirchen, den som inte längre är så intressant, det är nästan ingen spänning kvar - alla står på benen -. Det programmet såg man tillsammans med pappa.

Ett program med balettdansande paddor och grodor, jo, nu kommer jag på det, det är baserat på Beatrix Potters sagor, fick mig också på fall!! Ååå, så jag tyckte om det programmet och så mycket julkänsla det gav mig! Här kan man se en liten snutt!

Och så är det ju det här med luciamorgonen och sändningen från SVT. Underligt är det ju att det sitter som fastgjutet i hjärtat .., den där bli-varm-känslan, för är det nånting jag verkligen inte ville vara när jag var liten, så var det lucia. Inte tärna heller, för den delen. Men titta på andra som sjunger vackert och har vita linnen .., det gjorde - och gör jag - gärna! (Jag är verkligen en iakttagare mer än en deltagare, det förstår jag ju).

Den här gången hade luciaprogrammet spelats in i Jukkasjärvi i Norrbotten och det var nog den i särklass vackraste produktionen jag sett, vad gäller Lucia. Det hela finns att se på svt.play och kan ses i hela världen. (Ska tipsa min syster i Australien!). Såååå vackert!  Tack för det svt!

Sist av allt - lite handlar det också om känslor - en ögonblicksbild från här och nu. 

I köket står pv och bakar bröd .., jag ska strax ut och ge fåglarna mat och det inramade fotografiet från en sommardag i Skåne .,. det kan ha varit 2001 kanske, värmer också hjärtat, precis lika mycket som alla filmer jag skrivit om. 

En bild. 

Ett fotografi. 

Ja, det känns som om jag har dem alla runt omkring mig!

Småtomtarna köpte jag på loppisen, väckarklockan hos Antikkulan utanför Ängelholm och julkortet från Ulrika är väl bara helt underbart!

Dagens fönster ...

En riktigt stor fönsterhåv, ja, det måtte annannan ha haft med sig, ty via rymden landade en hel svärm med portugisiska fönster i min mobil! 

Jag börjar med det som jag föll pladask för! 

Grönt är ju som bekant skönt! 

Tack! säger jag och länkar till hennes senaste (iaf just nu) inlägg! 

Läsvärt och klokt!