Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Underbar bild, Karin!

Det bästa i veckan har nog varit all morfarstid.
Först hade vi besök av min pappa och sedan var vi på besök hos honom i husvagnen.

Supermysigt!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den storartade madamen står bakom stjärnan .., ja, stjärna som stjärna!

Den här veckan var mitt bästa att genrepet gick så bra i tisdags och att filmteamet från Journalisthögskolan var så himla trevliga!

De var anlitade av Medborgarskolan för att filma en körrepetition, eftersom tv4 inte själva kunde komma på kvällstid.

Nu ser jag verkligen fram emot konserten på tisdag kväll!

Bästa hälsningar
Ann

Och så finns ju den STORARTADE madamen här också.

"Kolla! Här bor jag ...".

Det är dagens tema hos Onekligen.

Ja, här bor jag.
I ett gult hus på en kulle, i Stensjö, men postadressen är Ugglarp.

Stensjö ligger precis mellan Falkenberg och Halmstad, alldeles vid havet och det är lika långt till dom båda städerna.
Vi tillhör den kommun som har högre kommunalskatt, det vill säga, Falkenberg.

Huset är byggt i början av 30-talet  och utbyggnaden som ni ser, det är den som ska bli ett stort, härligt vardagsrum där vi ska sitta i en härlig hörnsoffa och dricka 11-kaffe, då, när vi är pensionärer och har all tid i världen.

Kan man ju hoppas på.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Jag är ju inte så sugen på att vinna mitt kort så om jag vinner det får ni dra någon annan.

Mitt bästa var i tisdags då vår yngsta ringde och var pluggless.
"Vi åker på en utflykt, sa hon."

Jag är inte svårbedd när det gäller utflykter så jag fixade fika och sedan åkte vi. Ut till naturreservatet Andersön, en fin liten ö i Storsjön. Vädret var fantastiskt med tanke på att det är november.

Vi njöt av en härlig promenad och sen fika vid stranden. När vi åkte hem stannade vi i en liten by på en höjd och fotograferade det vackra landskapet.

Tänk vad några mil kan göra för ens själ, helt andra utsikter än dem man är vana vid kan lyfta en otroligt. Och tänk vad solskensdagar i november kan göra, en glädje mitt i en mörk månad.

Kram Eva

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

"Oj, vilken härlig känsla att få flyga fram över en nylagd knakande is.
Utan spark skulle norrland stanna", skriver herr Rindå.



Och här har minsann Gunnar filmat sig själv där han sparkar ute på isen!
Härligt, härligt!

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Denna veckans bästa var nog min födelsedag, med många trevliga besök, blommor och presenter.
Att sen vakna på lördagsmorgon och det är blå himmel , gör mig lycklig

 

Vi fick bråttom ut, Shejken och jag

Friherrinnan

Dagens bästa ...

Tidigare, om jag satt i loppisfåtöljen och tittade rakt fram, såg jag mest bara tre blommor med stora blad och någon utsikt fanns inte att tala om.

Så, igår, tog jag bort blommorna (gåsfot heter dom) och plötsligt ser jag ju ut!
Ja, jag ser ända till det vi kallar för "polska ambassaden"!

Det här rummet var tidigare en inglasad altan och det är det ännu, men det ska bli ett vardagsrum.
Ett stort vardagsrum med helt nya väggar, fönster, golv .., och där ska vi sitta och titta ut över hästhagar och lilla vägen ...oxelhäcken ska tas ned och kanske den gamla björken också.

Jag har siktat in mig på att det kanske blir av lagom tills man går i pension.
Om fyra år.
Måtte jag leva tills dess!

Tidigt på morgonen tar pv harry på en cykelrunda, kanske fem kilometer?
När dom kommer till kustvägen visar det sig att husse har glömt kopplet hemma, så harry får springa lös vid sidan om cykeln och gör det med den äran.
Efteråt är han så trött, så trött och vilar i husses knä.
Husse, han är verkligen harrys bäste vän.

Det lär vara så att Sverige är ett av få länder där man dricker 11-kaffe.
Ja, då är jag glad att jag bor just här.
Vinterstudion på tv .., nybryggt Zoegakaffe, en torr lussebulle och en pepparkaka.
Livet känns bra.

Ulrikas utmaning, dag 22 ...

Dagen tema är "snurr" och sicken tur, sicken himla tur .., att här finns småfåglarna som snurrar
runt-runt-runt .., stackarna borde bli alldeles yra i huvudet, för se snurr, är det.

Jag älskar den här ljushållaren och fåglarna!

/Tavlan med smörbollar eller .. ja, vad det nu är, gör mig så innerligt glad.
Det är mian som har tagit bilden och jag köpte en ram på Clas Olssons och det blev så fint.

Dagens fönster ...

Bilden togs nu på morgonen vid halv åtta kanske, eller liiiite senare.

Jag hade precis bäddat sängen och ställde mig vid fönstret för att se om pv och harry möjligen var på hemväg .., och såg då detta underbara!

Det är knappt man tror sina ögon .., inget gråväder, utan ett rosaskimmer mot havet till och
hög, klar luft!

Hurra!
Och jag är ledig idag!

Familjerådgivning ...

... vore kanske en idé ...?

Och herr Prickigt Djur sitter där och ser helt oskyldig ut.

Eller har frun med prickar blivit svårt sjuk?

Bäst idag ...

Och Stenbock är hon också ...

Eller ikväll .., var i alla fall Skavlan med helt underbara gäster - fina, kloka, trygga Annie Lennox, kaxige författaren Ken Follett .., sångaren Jackson Browne och en ung racerkvinna.

När programmet blir så här .., att gästerna börjar diskutera av sig själva ..., ifrågasätta och verka uppriktigt intresserade av såväl frågor som de andra gästerna .., då är detta ett kanonprogram!

Och nu sitter pv och skrattar gott åt det brittiska programmet '"Friday night dinner"som kommer efter Skavlan.
Aldrig hör jag honom så glad!

Inte ens sjutton ....

... grader är det här i det gula huset, men det gör inget .., ty har man stickekoftan på sig och det dessutom är vindstilla ute, så spelar det ingen roll.,

Och jag har sorterat och röjt i bokhyllorna, ja, då håller man sig ju varm också.

På bilden skymtar 1. stickekoftan .., 2. fåglarna som snurrar så fint ovanför värmeljuset .., 3. smörbollar måste det väl vara .., ett fotografi från Mian .., rosaprickiga muffinsformar och ett helt bedårande tredimensionellt kort.

Det kortet, som har susat iväg från Monet i Frankrike, kommer - bland annat - att lottas ut nästa helg.

Visst är det fint?

Men det är nästa helg det .., den som vill vara med på Eva på Frösöns fina, fina julkort, kattboken och kanske en överraskningsvinst, får nu lägga på en liten rem.

Dragning på söndag.

En fredag i november ...

Ja, hur många bilder kan man egentligen lägga ut av en strandremsa belägen mellan Halmstad och Falkenberg?
Och ändå .., inte en dag är den andra lik ute på havet.
Allt är föränderligt.

Triften är utblommad, men ännu strålar några små ..., ja, såna här.
Prästkragar är det ju inte.
Jag gissar på kustbaldersprå.

Ena dagen högt vattenstånd, nästa kan man närapå gå runt halvön!
Och luften är ljummen och doftar salt och hav och hela tiden medan vi promenerar, harry och jag själv, följer oss en nötskrika .., kanske den som varje dag besöker fågelbordet och så ihärdigt kämpar för att få i sig frön ..?

Så här ser en av dem ut.
Att den heter nötskrika förstår jag .., det är sannerligen betoning på "skrika".
Högt uppe i ett träd nere i hästhagen sitter en annan liten fågel och sjunger så ofattbart vackert!
Fågelsång i november!!
Å, hjärtat blir varmt!
Det kanske var den här krabaten?

bindningar

Ulrikas utmaning, dag 21 ...

 Temat hos stickmadamen är "Himmel" och många såna bilder har jag.

Men jag tänker så här ..., det finns ju ett annats slags "himmel", till exempel .., himmel, vad jag tycker om den här bloggarens sätt att beskriva sin vardag som distriktsläkare någonstans i mellersta delen av vårt land.

En sommardag satt den där doktorn på vår altan och åt nybakad sockerkaka och drack kaffe.
Vi hade aldrig mötts tidigare och jag tänkte att jag tyckte så oerhört mycket om henne.

Den 11:e augusti kunde man läsa följande på hennes blogg:

nödvändighet 

Djupet har blivit en nödvändighet på båda sidorna om tröskeln.
Jag känner mig obekväm, och blir uttråkad om för mycket skvalpar på ytan, utanför jobbet.
Jag gillar allvar.
Här, på mottagningen, kommer jag inte undan djupet och allvaret.
Jag kan inte vara doktor utan att följa med till det som det handlar om, det viktiga, om det än är förklätt till något annat.  Om än det går både upp och ner, till höger och vänster innan det stannar upp, stannar till och blir allvar. Det finns en nödvändighet i det.
En mänsklighet.
Det är en ynnest att orka vara allvarlig i glädjen, i skrattet, i kärleken, i tystnaden, och i småpratet. Även sorg och saknad kräver allvar.
Jag övar mig i detta svåra svåra, och blir glad varje stund när livet blir nära på allvar.

eller så här ...

bindningar

Patienten berättar att de flyttar till grannlänet om tre dagar.

"du räddade mitt liv första gången vi träffades"

Det är helt sant. Vi kommer ihåg det lika väl båda två.
Det berör mig fortfarande starkt, och jag är rörd när vi kramar om varandra.

Och tacksam.

"Fem saker jag blir irriterad på i vardagen ..."

*  När människor promenerar i kvällsmörkret utan att ha minsta lilla reflex.

*  När dikesrenen vimlar av utslängda tomma cigarettpaket .., ölburkar, förpackningar etc.

*  Kunder som struntar i kön, bara bryter sig igenom och säger "a .., men jag ska bara ha ett paket Prince!"

*  Att jag ofta har för bråttom i det jag gör ...

*  Och att jag inte har kommit mig för att köpa nya skor. Samma sak jämt.

Det här var dagens utmaning från Onekligen och samma hade tema hade Ulrika häromdagen, men det får bli dubbelt upp.

Sen föll mörkret ...

Jag körde till Slöinge för att hämta ett paket som inte fanns där - konstigt, sa kassörskan - och det var det ju .., för avin hade kommit med posten.

Nåja, det dyker kanske upp?

Sen hemåt ..., parkerade nere vid havet och harry fick springa lite som han ville ..., alldeles vindstilla var det och mot norr syntes ljusen från Falkenberg.
Dit är det 22 km ....., men det syns som om det vore mycket närmare.

En fyr syntes också

För övrigt var där bara vi.

"Om jag skulle skaffa mig en ny ovana, skulle det bli ..."

.... ja, då skulle jag helt enkelt strunta i att stå i pannrummet och fundera över vilken av dom tre röda spakarna som ska vridas till höger eller vänster och vilken av dom två sladdarna som ska sättas i och har jag öppnat vredet nere vid golvet ...?

Nej, den där nya ovanan skulle innebära att jag helt enkelt struntade i allt detta och helt enkelt slog på "on-knappen" som sitter på pannan. 

Då skulle jag - till pv:s förfäöran -, köra på el-värme 

Detta är alltså dagens tema hos den här madamen.
'

Det Bästa ...

Dragning på söndag ...,  nu får ni börja tänka till lite, om ni vill vara med och kanske
få vinna det underbara julkortet med kuvert som Eva på Frösön har målat.

En liten bok om katter finns också bland vinsterna.

Varmt välkomna med era bidrag!

Dagens fönster ...

Och för ovanlighetens skull arbetar jag förmiddag.

Huuuuu, så hemskt att kliva i nattsvarta mörkret!

Ulrikas utmaning, dag 20. 

"Ögon", är dagens tema.

Eftersom jag nästan alltid kapar huvuden av rakt av och tycker att fötter och händer är mer intressanta, så var det inte alldeles enkelt att hitta ett par ögon.

Först råkade jag ta en bild som Eva på Frösön tagit, ja, det var ju onödigt pinsamt, men nu har jag hittat ett annat hästöga, det är Prickiga Hästen som står i hagen som passeras var gång jag kör till Slöinge för att hämta paket eller köpa bröd.

Men nog måste väl hennes ögon också få vara med?
Minns ni henne ...?
Jo, Eva på Frösön gör det nog ..., det här var tiken som tillbringade dagarna i Maggans
secondhandbutik i Ystad.
 Här står hon i skyltfönstret, den fina, fina hunden.

"Kolla, det här åt jag idag !"

Ja, det här är vad som var kvar.
Nada.
Uppstekt kyckling invirat i ett mindre tortillabröd .., chilimarinerad vitlök, lite sallad.
Tidigare idag thai-buffé.
Men då glömde jag att ta fram kameran.

Detta var dagens tema hos Onekligen.

Ett Foto i Timmen ...

Klockan 10.00.
Upptäcker som alltid, alldeles för sent, att det är Efit idag.
Och jag sitter här och surfar runt .., besöker mina vanliga bloggar ..., dom som har uppdaterat.
Läser om katter ., badrumsrenovering .., och annat.
Kaffet inom räckhåll.
Och ledig dag.

Klockan 11.00 .. öppnar jag inkorgen och upptäcker att där har kommit ett mejl, eller rättare sagt,
en bild - den här - från Winai Chanchai, eller "Em", som han kallas, pojken som nu är en ung man och som vi - ett antal bloggare och ickebloggare - stöttar ekonomiskt, ja, till hans utbildning som bilmekaniker. Nu har han avverkat hälften av sin utbildningstid, tre terminer återstår.
Han har fina betyg och man kan lätt konstatera att tiden går fort!

Vid 12.00-tiden har jag telefonsurrat med skaparen av det här vackra julkortet, där månen och stjärnorna och toppen av tornet inte syns på just den här bilden. Pratet går hit och dit och handlar om allt möjligt - julfirande, höstmörker, hundar, heminredning och hur man påverkas av sina föräldrars smak -.

I hästhagen. En gång var detta havsbotten. Det märks.

Vid 13.00 - tiden är jag ute på promenad med harry.
Möter hans bästa kompisar, Elsa och Alice, som äntligen har slutat att löpa (jag skulle säga: som inte är i löpen, längre ...men så säger vi tydligen bara i Västerbotten) ..., blir passerad av sophämtningsbilen ..., och hejar slutligen på en man som är ute och går med en stor, lurvig, vacker hund som inte är hans. Då är vi nästan uppe vid huset och harry lägger sig platt på marken, men ser att tiken (som är en valp) viftar på svansen .., då viftar han också.

Vid 14.00 - tiden har friherrinnan och jag själv ätit från en delikat thai-buffé ..., sen ett besök
på Clas Olssons och där fick dom här fina muffinsformarna följa med hem. Plus lite till.

Kring 15.00 .. då kör vi till Harplinge - ute på landet - till Lantmännen som har en slags julmarknad.
Eller inte "en slags", det är en sådan.
Halva kundkretsen från affären där jag arbetar är där, så det blir många hejanden.
Den här dagen blir allt fel för mig.
Jag lägger i fel växel .., byter från halvljus till parkeringsljus och känner mig helt ..., i en annan värld.
"Hördu, jag ringer och kollar om du kommer dig hem ...", säger friherrinan på skoj.
Men hon ringde verkligen.

Vid 16.00 tittar jag igenom bilderna från julmarknaden.
Här bjöds det på grönkål från Harplinge och om någon frågar hur det smakade, så ska jag säga att det såg ut som ensillage och smakade ungefär som jag tror att ensillage skulle smaka.
"Det är för att dom inte har rätta snitsen ...., vänta tills du får smaka min ..., då ..!" säger friherrinnan.
Just utanför samhället ser man enorma fält med högvuxen grönkål .., tydligen är "långkål" ett måste för en sann hallänning, precis som brunkål är det för skåningen.

Vid 17.00 ..., upptäcker jag vem som har legat ovanpå soffan och spanat ut genom
fönstret. Harry.

Vid 18.00 .., håller jag på att frysa ihjäl.
Upptäcker att det är 16.5 grader varmt (eller ...) i köket.
Nu blir det till att elda även i stora pannan!

Kring 19.00 blir jag hungrig .., steker upp lite kyckling, lägger det i ett tortillabröd,
duttar på chilimarinerad vitlök och lite sallad, sen är det klart.
Eftersom pv har körövning och inte kommer hem förrän sent, gör jag det enkelt för mig.
Sån är inte han.
Han kan ägna timmar åt att koka risgrynsgröt.
Sån är inte jag.

Vid 20.00 - tiden ..., ligger jag på soffan och tänker att ja, just det, i morgon blir det ett dagpass.
Bara två såna på en månad.
Slutar ett, vilket är helt perfekt. 
I morgon är det alltså jag som bakar bröd och kanske vaniljhjärtan .., beställer Wapnö (mejerivaror) och löser av vid rast.

Efter kl. 21.00 tittar jag på "Det kungliga lasarettet" från Australien, där man får titta på de
allra mest fascinerande kirurgiska ingrepp, ja, ett knäbyte ter sig som att ha fått en sticka i fingret vid jämförelse och man fattar inte vilka hemska sjukdomar som finns!

Och nu tackar jag nog för mig ..., och hoppas att pv snart kommer hem från körövningen.

"Idag är jag ...." och dagens fönster.

... så lyder rubriken på Ulrikas utmaning.

Och jag säger så här .., idag är jag .., ledig.

Vilken frihet!

Fönstret är från i somras.

Nu ..., i november, är så gott som alla träd avlövade .., nja, inte körsbärsträdet ser jag .., där fröautomaterna hänger och lockar så många småfåglar, men även fyra fasanhönor och en tupp som går nere på marken och pickar i sig lite frön.

Å, jag tycker så mycket om dem!

Dagens fönster ...

... var det som i somras plockades bort och ersattes med ett spröjsat.

"Ibland retar det mig att ..."

Vaktmästarens irritationsmoment ....

.... människor är så trångsynta, ja, alltså enligt mitt sätt att se det.

Under mina år i lilla ettan i Ystad planterade jag stockrosor utanför mitt fönster,
så där som på bilden.

Gatan för övrigt var helt steril .., inte en blomma, knappt ett träd så långt ögat nådde.

Då kom kvarterets vaktmästare och sa att så där fick jag absolut inte göra .., hur skulle det se ut om alla började plantera blommor lite hur som helst!!

Jag tänkte att det skulle se alldeles bedårande ut.

// Och detta "ibland retar det mig att ...", var dagens tema hos Onekligen.

Ulrikas utmaning dag 18 ...

Dagens tema är "rum".

Om man vid 56 års ålder lämnar ensamseglarlivet, tar sitt pick och pack och flyttar lite norrut, till en kapten som levt i lugn och ro på sin båt och seglat lite som han velat i mer än tjugo års tid ., då är det inte alldeles givet att man känner sig hemma så där på direkten.

Det gjorde jag inte heller.
Min loppisfåtölj och soffa fick följa med (hans guldbrokad-variant står i garaget ...) ..., ja, lite så blev det. Och det tapetserades om!  I somras blev det nya fönster - det var pv:s idé - men jag hade länge framfört tanken att vackra fönster är husets själ ., ja, hur oändligt mycket det betyder med rätt fönster.

Nu känner jag mig ganska hemma i det här gula huset och framför allt i det här rummet.
Här tillbringar jag en hel del tid.

På väggen hänger en tavla - en affisch inhandlad i Ottenby på Ölands södra udde .., här finns det stora ekbordet (arv från pv:s släkt) och här står min favoritkopp .., tre par läsglasögon ligger slängda lite hipp som happ .., där är värmeljuset med fåglarna som snurrar runt-runt .., förra veckans vinster som ska postas idag ...(grattis Ann i Göteborg och sportigajenny!) ..., och längst till höger skymtar ett tidningsurklipp från gårdagens Hallands Posten.
Det är Hilda, pv:s dotter, som har recenserat akrobatgruppen Cirkus Cirkör.

Tidningsklipp eller hela sidor ligger ofta på bordet i det här rummet.

Morgondagens tema är "idag är jag .....".

 t a c k !!! 

alla goa, rara, underbara människor med två, tre och fyra namn och nån med bara ett!

ni har gjort min dag och kväll och säkert morgondagen också.

då ska jag sammanställa och räkna och se hur det står till med antalet namn.

nu ska jag gå i säng

mitt vänstra - nya - knä, är kanon!
jag märker aldrig av det

men det högra .....

ellem skriver
För länge sen, innan skatteverket övertog folkbokföringen, kom det en gång in en kvinna på pastorsexpeditionen och skulle lämna namnuppgifter på sitt barn. Det barnet skulle ha sex namn! Föräldrarna hade tre förslag var och kunde inte enas.... ellem 

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Igår såg jag Karl Gerhard-pjäsen på Stadsteatern!
Mycket bra och Rikard Wolff var strålande!
Vilka härliga gamla kupletter Karl Gerhard gjorde!!!!! 

Från Eva i Tyresö

// Här kan man lyssna på en sådan.

Och en till.

Utmaningar dag 17 ....

Hos Ulrika är dagens tema S som i ....

Jag väljer S som i  s a k n a d.

Å, så jag saknar Gösta Pehrson, pv:s underbart fine morbror!

Och hos Onekligen är det "Hepp! Dagens tv-tips!"

Det får bli dokumentären 112 bröllop. 

Jag älskade den!
Synd, att den endast kan ses i Sverige.

Men "Hallå Dakar"., den kan ses över hela världen!
Och den är  u n d e r b a r!

Måndagens bästa för friherrinnan ....

Foto: storstäderskan ... med två namn.

Friherrinnan som en längre tid inte känt sig riktigt på hugget, drabbades igår av våldsam arbetslust och började röja i köket, ja, inte bara där ., stora skafferiet i hallen åkte på en omgång, för att inte tala om spiskåpan och den gamla vedspisen.

Och all koppar, förstås.

Inte är det ju direkt underligt att hon sedan somnade och för första gången på länge sov hela natten rakt av!

Allt det berättade hon vid det dagliga halvelva-samtalet och det får bli måndagens bästa.

Vem vet?
På onsdag kanske hon vinner fem miljoner på Lotto.

Kanske drömmer Lena om att vinna det fina julkortet som Eva på Frösön gjort?
Färgerna är inte riktigt lika skarpa som på bilden, men jag ville få fram konturerna lite.
Det julkortet är en av veckans vinster i lotteriet.

Baksidan.
Ett cellofanhölje finns med, med självförslutande tejp .., så att inte kortet smutsas ner.
Finurligt.