Sammanfattning ...

Nej, så här iskallt var det inte i havet idag; helt otroligt var det att sedan förra helgen var skillnaden fyra grader! Och tänk vad det betyder! Nåja, det hinner säkert hamna på minus igen, det är inte så att jag tror att det har vänt nu.

Friherrinnan gjorde oss sällskap och tyckte att det var lika skönt hon! Efteråt kaffe och hennes tämligen nybakade chokladbiskvier - så goda -!

För övrigt en stillsam dag. 

Mycket skidskytte och ännu mera skidskytte.

Blodkorv till middag - eller om det var blodpudding - med russin i. 

Nej, blodkorv. 

Gjorde en jätteladdning med strimlad rödkål, pressad citron på, lite olivolja, flingsalt, små apelsinbitar och solrosfrön .., sååå smarrigt! Och så mättande. 

I morgon  m å s t e  vi ta oss an en stek med karré i ugnen. 

Det var väl allt för nu, som dom säger i tv. 

Och järnspisen fanns där friherrinnan bodde tidigare, i det hus där hon vuxit upp och bodde i under så många år.

Ps. Läser Hanne Kjöllers krönika i DN. Tycker att hon skriver så bra! Ds.

Dagens fönster ...

Fönstret speglar sig i kaminluckan och klockan var kanske kring åtta, när bilden togs.

Helg i sikte ....

Inte för att det spelar någon större roll, annat än att pv är hemmavid. Alla dagar är som helgdagar nästan. Ja, denna ständiga glädje, eller kanske mest tacksamhet, över att få vara med om detta. Att få vara frisk och uppleva pensionen. Lycka. 

Efter en bedrövlig morgon med värre ösregn än igår, kom solen fram. 

Tog Harry på johanssonrundan .., stod länge nere vid havet och kände vinden mot kinderna .., tog många bilder .., och det var ett enda plaskande efter allt regn. Stövlar hade varit det enda rätta. 

Sen hemåt. DN i postlådan. Ett korsord med vin som tema. Skidskytte på tv. Telefonsurr. Jag skivar äpplen och slänger ut till koltrastarna. Två mattor i maskinen och därefter duschdraperiet. Torkar golvet i sängkammaren. Steker två ägg till lunch och till efterrätt en apelsin och ett Conferencepäron. Dom senare gäller det att vakta noga .., vips, kan dom ha mjuknat och då får jag svårt att äta dem. (ja, här blandas det friskt med dom och dem .., hälsar jag till alla språkpoliser vilka nu kanske drabbats av svåra rysningar ,-).

På tv:n visas skidskytte. 

Och ikväll talkshow med Carina Bergfeldt och såklart På Spåret.

Dagens fönster ...

... kommer från Porto och det var grannens dotter Simona, som höll i håven. 

Tack Simona!

Kväller ... 

En underlig eftermiddag. 

Somnar på soffan och sover djupt. 

Vaknar till Gokväll och ett reportage om hunden som försvann i Åre och som .., ja, den som sett programmet vet vad som hände. Makalöst. 

Här en länk till programmet. 

Efter 30:40 in i programmet börjar reportaget, som är del 2 av ett tidigare.

Ringer min syster i Skåne. 

Hon hade också somnat i soffan, men lagom till skidskyttet ..., och det händer väl aldrig, hon som är skidfantasten nummer 1 i släkten. 

Regn även i Västerstad.

Tittar på Aktuellt. 

Ofta tycker jag att det rapporteras högljutt om något, men när reportaget är slut, sitter man lika frågande och undrar vad som hände? Just så kände jag det när det berättades om den unga tösen som tagits från sitt familjehem. Vi får veta lite - men långt ifrån allt - och framför allt inte varför det blev som det blev? Vad var orsaken till flytten?

Och tidigare idag kontaktar jag SHB och frågar hur länge utbetalningen ska fortgå, den som kommer i början av varje månad och har så gjort i två års tid?

Kvinnan i andra änden av luren är så vänlig och jag frågar om hon kommer från Vilhelmina, hon har samma satsmelodi som min moster - Lisbeth -. 

Nej, hon bor i Umeå, "men jag har bott tjugo år i Vilhelmina, så du är rätt på det ändå" säger kvinnan och sen berättar hon - till min oerhörda glädje - att utbetalningen kommer att pågå till december 2023. Hurra! Hurra!

Äntligen!

Ja, det är inte så att jag är så naiv att jag inbillar mig att världen på en gång blivit så mycket bättre och att man kan sluta att hålla andan vad beträffar USA, men ändå .., det känns så mycket lättare! 

Däckade totalt igårkväll och hade sån huvudvärk (i pannan, kanske all spänning) och stööp i säng flera timmar tidigare än vanligt! 

Vaknar till detta. 

Inget regn. 

En dovt blå himmel, den sortens himmel som jag bara älskar och som påminner så mycket om nånting hemifrån - oklart vad - men det var såna gånger jag brukade sitta nere vid sommarstugan, på räcket .., bara sitta och titta rakt ut och låtsas att jag red på prärien. 

Tar Harry på promenad längs havet, till lilla hamnen, den här i Stensjö. 

Vinden i ryggen och min rosa toppluva hamnar i kappfickan. 

Upptäcker tre fjolårssvanar - gråspräckliga - vilka simmar tillsammans inte långt från land. 

Har planer på att gå Kvarntorpsrundan, men skippar det hela. Förr kunde man gå längs grusvägen i stället för ute på kustvägen, men nu används den förstnämnda till träningsbana för hästtränaren som kör med sulky just där, så vi vänder helt enkelt och går samma väg tillbaka. 

Det blir en kortare sträcka, men helt okej ändå. 

På hemvägen blir det våldsam motvind .., mössan åker på igen och jag ångrar att jag inte tog med mig snytpapper.(Måste vara ett ålderstecken, detta att man snorar mera!) 

Min äldsta syster har alltid papper i fickan och jag fattar inte varför jag inte lär mig! 

Inte en enda människa möter vi - inga djur heller - och halvvägs hemma slår jag mig ned på en sten och tittar ut över havet. 

Harry sitter vid min sida .., tittar lite på svanarna och blir rastlös. 

Och så är vi hemma. 

Hör talgoxe-pjup och fyller på med frön ... nötväckan är först på plats som alltid .., jag lockar på harry och vi hinner knappt innanför dörren så kommer regnet. 

Ösregn! 

Jag tittar på klipp från presidentinstallationen igår .., tre presidenter som önskar den nytillträdde lycka till (en av dem - Bush - dessutom republikan!!) och läser på nätet att SVT:s - i mina ögon - eminente reporter Fouad Yosefi nu återvänder till Sverige och fast tjänst på utrikesredaktionen. Så synd! Jag tycker att han varit sååå bra! 

En annan som också återvänder till Sverige är suveräne SR:s Fernando Arias som huserat i New York, men nu ska arbeta med annat inom Sveriges Radio. Så bra han har varit, inte minst i USA-podden!

Wikipedia skriver:  Fernando Arias, född 1982 i Guatemala, är en svensk journalist som för närvarande arbetar som Sveriges Radios korrespondent i New York. Fernando Arias är utbildad på Biskops Arnös folkhögskola. Han har också studerat socialantropologi, ekonomisk historia och medie- och kommunikationsvetenskap. Han har arbetat på Sveriges Radio sedan 2010, först två år som reporter på P4 Gävleborg och efter det på Ekoredaktionen.

Amy Klobuchar höll ett tal innan det var dags för själva installationen och oj, vilken talare och vilken utstrålning och passion hon kom med! Hon var ju en av presidentkandidaterna innan Joe Biden blev utsedd till vinnare. 

Ja, ja. 

Detta om valet.

Och nu .., en härlig linsgryta (smak av Indien) till lunch .., harry som sover med frambenet i vädret .., sigge i Gunnars Rum .., och afrikanska trummor från Spotify. 

Ja, det är väl detta som kallas livet.

Dagens fönster ...

Lagom till födelsedagen kom det här fönstret och landade - inte i datorn - utan i postlådan. Det är ett dubbelvikt kort och på insidan kunde jag, bland annat, läsa följande: 

"Bilden är tagen en dag i maj när vi var på promenad i Gamla Stan. Det är fönster med tillhörande balkong. (Det är högst ovanligt med balkonger i Gamla Stan, som du säkert vet)." 

Oj, så fint! 

Och vilken underbart blomstrande balkong! 

Nå, vem var det nu som var ute på vårpromenad och lyfte blicken?

Jo, Lisbeth, hon vars blogg en gång hette Tankevågor. 

Tack snälla!

När det är över ...

Mest hela dagen har jag haft huvudvärk. Kanske av oro för vad som eventuellt kunde hända under presidentinstallationen, men det hela avlöpte bra - so far -. 

Mellan tv-tittandet har jag känt sån glädje över brevet från Eva i Tyresö och bokmärket. 

"Hade du bokmärken som barn??" står  det på baksidan. 

Jo, Eva, det hade jag. Men inte nåt enormt samlande, men visst, dom fanns. Och roligast var ju att teckna, måla och klippa ut kläder till dem. Mina kusiner i Dikanäs var experter på den saken - långt mer kreativa än jag själv var -. 

Filmstjärnor hade jag också. 

Sophia Loren. Gina Lollobrigida. Elizabeth Taylor.

Obs. Lena kommenterade att det nog var klippdockor jag tänkte på. 

Ja, just det, så var det!

Nu är det nästan kväll. 

Av all anspänning har jag ont i käkarna och ska ta en Alvedon eller Treo eller vad som helst och snart vankas Rapport och pv äter mjölk och flingor, allt medan harry kurar i soffan. 

Måtte allt nu gå vägen.

Påminner om fisken hemma ....

Jo, jag vet att jag berättar samma saker många gånger om och det tänker jag göra även i det här inlägget. Nu ska jag berätta om vår Scalare, den största fisken i det stora akvariet som vi hade hemma i Malå. Den där scalaren som var en riktig mobbare; som hela dagarna jagade en betydligt mindre svärdbärare som ideligen fick ta sin tillflykt till dom gröna växterna och stå där och gömma sig. 

Jag hatade den där scalaren och det hände att min mamma - när hon var hemma på besök - tog lilla fiskhåven och försiktigt daskade till herr Scalare när han var som mest elak. 

Till sist - till min glädje - hittade vi honom död en morgon. Stendöd. Vilken känsla det var .., så där som att nu äntligen skulle det bli fridfullt i akvariet! 

Så blev det inte alls. Nu började i stället svärdbäraren - den tidigare så hunsade fisken - att nafsa efter övriga fiskar. Han blev själv en mobbare. Till slut sålde vi akvariet .., det var nästan outhärdligt att dagarna igenom se detta elände. 

Och varför berättar jag nu detta om igen?

Jo, för att när jag i morse läste en artikel från New York Times på instagram, om att nu flyttar presidentparet ut från Vita Huset och det mesta handlade om Melania Trump .., då slogs jag av samma insikt: jag förmodar att det inte är republikaner som kommenterat och är det demokrater, då är det ju nästan som Herr Scalare i akvariet. Och hennes slovenska bakgrund hånas också .., det är som om proppen för all anständighet har flugit ut!

Det var precis samma känsla som jag fick när jag på Twitter råkade hamna på en närapå hat-sida när det gällde SVT:s Carina Bergfeldt och hennes nya talkshow och den må ju tittarna ha vilka åsikter om som helst, men  s ä t t e t   att uttrycka det på!!

Sååå mycket hat! 

Och jag tänker .., vad är det för ett samhälle - för en värld - vi människor får, när vi vräker ur oss precis all ilska? Nej, jag tycker det är hemskt.

Ps. Och jag tycker att herr och fru f.d. president borde ha gratulerat och välkomnat det nya presidentparet, men tyckte nu frun något annorlunda, fick hon säkert inte göra det. Ds.

Dagens fönster ... 

Mitt i det jag tittar på Morgonstudion hörs ett pling från mobilen. 

Öppnar och kollar. 

Texten lyder: "Hej och godmorgon från Porto och en port!" 

Och jag tänker att pElle kanske har återuppstått och nu är portugis! 

Tack annannan!

Onsdagmorgon ...

Och kan ni tänka er .., det är ösregn ute även idag! 

Pv har cyklat till jobbet i Gullbrandstorp (närmare än till Halmstad), på soffan ligger harry och sover (med huvudet på en kudde, så vill han alltid ha det) .., äldsta dottern har som vanligt ringt och pratat efter nattens jobb och nu verkar det snart som om gränsen är nådd ., tårarna hade kommit när hon igåreftermiddag satte sig i bilen och tog sikte på Solna och KS.

Lika lite som jag begriper hur man - i dagens samhälle - vill arbeta som polis (men jag är oändligt tacksam att dom finns!) ja, samma känsla har jag för intensivvård. Jag minns min mamma .., det hände att hon tillbringade några sommarveckor med att vikariera på Lycksele lasarett och hur hon trivdes med det där tempofyllda .., att inte veta vad som väntade .., ja, hon älskade att vara på en akutmottagning. 

Men det är ju också precis tvärt emot den yrkestillvaro mamma hade på sjukstugan hemma. Aldrig att jag glömmer brevet från Klara Öberg (mellanstadielärare i Malå, född i Estland, innerligt älskad av alla elever!) där hon berättade att hon någon gång i slutet av 60-talet blev akut sjuk och hamnade på sjukstugan och där låg hon ensam i salen, det var tyst och lugnt i korridoren, dom flesta tycktes sova och Klara tyckte att livet var deppigt och kunde inte sova. 

Då kom mamma in till henne, slog sig ned på den tomma sängen intill och berättade om sin resa till Paris veckan innan och Klara skrev att "du förstår Elisabet, jag blev nästan frisk!" (Det brevet läste jag upp på mammas begravning).

Ja, nu blev det tankeflykt och jag vet att jag har berättat det tidigare, men nån som läser här kanske har dåligt minne ,-)

Nu ska jag gå in i köket till lille herr Grönfink och fixa lite frukost till mig själv. 

Ett nyöppnat paket med Arvid Nordquist kaffe .., oj, så ljuvligt det doftar! Och A.N. har ännu 500 gram kaffe i sina paket, till skillnad från en del andra fabrikanter vilka minskat innehållet i sina förpackningar, men behållit - och ibland höjt - priset.

Väntan ....

Sigge väntar på fisk .., Harry väntar på husse och jag väntar på att fisken ska börja koka. 

I söndags väntade vi - förgäves - på Dagens Nyheter.

Ständigt denna väntan.

Det har varit en totalt helgrå dag vädermässigt idag .., regn eller hällregn och ibland lite snöglopp. Inget av värde har blivit gjort; ja, jag har skickat några postens vykort och det kanske inte är det sämsta. Och hängt tvätt. Och quizzat med Bert i Luleå. 

I skrivande  stund sjunger Orup för mig. 

Det är inte det sämsta.

 Kvällsbön ....

Foto: Peter Wixtröm och bilden har jag lånat från Aftonbladet.

Alltid energiska USA-podden sänder dagligen den här veckan, med anledning av morgondagens presidentinstallation. 

Låg och lyssnade på programmet när jag gått i säng och jag greps av sån ångest så det var hemskt. Att människor kan bli så .., omåttligt hatiska .., springa omkring med automatvapen på gatorna .., säga sig ska ta tillbaka friheten och landet! Det är så orimligt så det är inte klokt!

Och även om nu militär och polis skyddar den nya regeringen under installationen .., ja, men sen då? Å, jag kommer att knäppa händerna innan det här ska ta sin början.

Dagens fönster ...

I november 2019 var tydligen systerdottern Rita i London - på någon konferens med jobbet -. Döm om min förvåning när hon klämde till med en fönsterbild som skickades via rymden till hennes moster. 

Och hur lycklig blev inte hon - mostern - då?

Väldigt!