lördag 1 juni 2019

Kväller ...


En kväll i långsamhetens lov.
Den där tröttheten när jag kom hem höll i sig i flera timmar.
Låg på soffan Ektorp och hade harry intill.

Senare .., DN:s korsord.
Jag sa till pv att den här gången är det hopplöst.
"Det säger du så många gånger, men det löser sig ju alltid!" svarade han.

Några timmar senare, när vi ömsom tittat på fotbollsmatchen i Madrid och ömsom ägnat oss åt korsordet, var det i det närmaste löst. Även den här gången fixade jag långordet längst till vänster, men pv tog ett annat, som jag aldrig - hur länge jag än funderat - hade kommit på!!

Om ni bara visste hur nöjd jag är när det gäller nya mobilen!!
Bilden tog jag i morse och detta att man kan ändra fokus på bilden, ja, men vilken lycka!

Nu blir det sänggående här och  s o m  jag ska njuta av att inte behöva kisa med ögonen.
Det  l ä r  ska bli fint väder i morgon! Då vankas bad!

Tänkvärt ....


"Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

Eller ännu en av Alf Henriksson.


"Att vakna en morgon när himlen är blå
och finkarna gny som besatta. 
Och öppna sin stugdörr och barfotagå
på vildgräsets daggiga matta, 
kan låta de saligas fröjd slippa lös
och göra den trögaste själ religiös."

(Den här sista kunde handla om mig).

Ps. Den första dikten ramlade jag över hos en instagramvän - lenadjelp - men kommer ihåg att mamma hade den på en liten lapp vid telefonen i hallen. Nu blev det stor och välkommen igenkänning, även om det här med hundra sommardagar inte riktigt stämmer, nu i dessa chartertider. Ds.


Efteråt ....


Vaknade tre i morse och tänkte att nu kommer jag väl inte att somna om.
Det gjorde jag.
Halv sex steg jag upp och när klockan var halv sju var jag på jobbet.
En halvtimme senare öppnades butiksdörrarna och till min förvåning var där kunder - dom flesta köpte förstås nybakade frukostfrallor - och så morgontidningen.

Innan jag började hade jag försökt memorera själva morgonrutinerna - dom som nu är annorlunda - och det vimlar av nycklar, men det löste sig bra och jag kände hur jag slappnade av och det kändes så himla skönt!

Underbara arbetskamrater var det! Cornelia H och Karolina i delikatessen, Hilda i mejeriet, Cornelia A, Annika och jag själv tog kassorna och sen vid elvatiden tror jag, dök David upp. Jag undrar om jag någonsin under mina år på Hemköp varit med om fler spel på hästar eller Keno/Lotto? Det tog liksom aldrig slut!!

Jag älskar mitt yrke, men den senaste tiden, med problemen med mina ögon, är det kämpigt.
Tittar jag rakt fram, ja, då går det bra, men som kassörska har man ofta blicken riktad mot kassabandet och varorna och då ser jag bara sudd! Det är så irriterande och man blir så trött!


Klockan två var arbetspasset till ända och då kom pv och hämtade mig och så åkte vi raka spåret till hamnen i Skallkroken. Det blåste jättemycket (båtlinorna smattrade i vinden!), men hade vi nu kommit dit ville jag ändå doppa mig, så det gjorde jag .., och luften var ljummen och vattnet inte alltför gräsligt kallt, så det var skönt.

Sen kaffe från termosen och så hemåt igen.
I bilen berättade jag för pv om olika kunder som satt spår; bland annat en ung kvinna från Tyskland som frågade om vi hade någon gästtoalett. Jag visade henne vägen och frågade om dom var ute på cykelsemester (jo, det var dom) och fick veta att dom nu var på väg norrut, mot Göteborg, därefter skulle det bära av till Nordnorge - på cykel, förstås -.

Ett annat tyskt par hade kommit med husbil just idag och var även dom på väg till Bohuslän och så norrut. Trevliga människor allesammans.

Sen var det förstås alla sommargästerna och småttingar som snart vuxit om mig på längden och där var en vänlig man som sa att "det var det värsta vilken simultanförmåga du har, du hinner ju prata med kunderna och arbeta samtidigt!" och jag blev så glad och frågade om han själv arbetade i butik? Nej, han var polis i Halmstad.


Men nu är det inget mer arbete inbokat.
I morgon blir det kanske ett besök i Morup, där Halmstad kammarkör har konsert (pv då också förstås) och på måndag har jag telefonmöte med läkaren angående ögonen och på torsdag bär det av norrut, till kalas i Upplands Väsby. Emil fyller tjugo år lite senare, men ska firas nästa helg.

Ungefär så har den här dagen varit.
Vad var bäst? Jo, att jag känner att jag är på banan igen på jobbet .., i alla fall med kassadelen och att jag vet hur det fungerar nu med ommöbleringen av mycket som hör till kassan. I morgon ska jag köra dit och lära mig hur man skriver skyltar på datorn (eller gör dem på datorn och skriver ut dem sen ..). Jag brukar ju göra den delen för hand, ja, det kanske går att göra så också och laminera den efteråt?

Nu middag!


Dagens fönster ....


Från svärsonen Micke kommer dagens fönster.

Micke, han flyger och far å jobbets vägnar och tänk då att han mitt i detta råkar komma ihåg sin svärmor .., ja, men det tycker jag är himla omtänksamt!

Tack! säger jag.

Lördag ....


Halv sex ringer min mobil, men jag har varit vaken i omgångar innan dess .., ligger på "ohåga" och tänker på allt som ska göras när butiken öppnas. Så mycket som är nytt!

Igår full fart från nio till tre.
Alla kassorna var igång - om än inte hela tiden - och ständigt dessa frågor var allting ligger och ständigt detta att   i n t e   veta. Var är säkringarna/propparna? undrar en kund och vi är minst tre som letar, vi  v e t  ju var dom tidigare höll hus, men nu .., som bortblåsta!

På väg in till lagret för att snabbt hämta nånting, hinner minst tre kunder norpa en och säger "förlåt, jag undrar bara ...!" och man vill så innerligt gärna hjälpa till, men kanske har man då en kund som väntar, som man just då hjälper och man försöker förklara men känner sig otillräcklig.

När klockan var tre kom pv och vi åkte till Skallkrokens hamn .., drack termoskaffe och åt var sin macka .., badade två gånger i ett hav som inte var så där förfärligt kylslaget ., jag simmade lite .., och efteråt var man förstås som en ny människa.

Kom hem .., lade mig raklång i solstolen och hade sigge på bröstet.
Strök honom över pälsen .., upptäckte en stor och välmatad fästing och en mindre; plockade bort dem och sedan fick herr katt en omgång med fästingmedel i nacken.
Passade på att rykta såväl honom som harry och allt hår som kom loss, hade nog räckt till åtminstone en halv ärm om jag hade ägnat mig åt stickning!!

Nu är klockan lite över sex.
Ska göra mig i ordning och så blir det arbete till två.
Lite regnigt ute.

Dagens fönster ....



Ännu ett fönster från Norrbotten och från Guy!

Och ännu ett tack härifrån!!

fredag 31 maj 2019

En liten titt .... (till)


Ja, men se så vackert!
I foajén till House of Sweden i Washington finns frostade glasväggar och som en liten bäck eller tänk er ett vattendrag med frostat glas i mitten .., det ska syfta på när isen river i mars (verket heter March 6 a.m) och är designat av glaskonstnären Ingegerd Råman, som - om jag minns rätt - bor utanför Ystad. Har i alla fall gjort det. Så läckert!

Nu mot jobb.
Det plingade till i mobilen.
Jobb från nio till tre.

torsdag 30 maj 2019

Rundtur i Peking ....

Nej, nu har jag fastnat i Kina .., men så fantastiskt mycket att titta på!

Och i augusti 2017 bestämde sig Brendan Gutenschwager att nu skulle han visa upp hur det såg ut just här ..., kanske hade han ätit en pizza på Leos restaurang eller tittat in i lilla närbutiken intill?
Ja, sånt kan man fundera på.
Själv hade jag drabbats av klaustrofobi av att vara omgärdad av såååå höga byggnader.
Vågar någon människa gå ut på balkongen på den översta våningen?

Det tycks ändå finnas några besökare som tittar in här på sidan.
Vem har besökt Kina?
Bästa på länge ...

Bilden från SVT.

För en vecka sedan kanske beställde jag via nätet en bok från förlaget Votum & Gullers, med titeln "Seventeen Swedish Embassies built 1959-2006." Vad som inspirerat mig till detta? Jo, svt-programmen Arkitekturens pärlor, med Martin Rörby och den bortgångne Christoffer Barnekow, dom både herrarna på bilden.
Dom korta avsnitten visades i programmet Gokväll i SVT1.
Här en liten film från Gokväll, men utan C.Barnekow som medverkande, däremot hans kompanjon.

Tänk, att ett intresse kan dyka upp så där poff, bara!
Ja, att fönster har betydelse för en byggnad, det har jag alltid tänkt, men för övrigt har jag väl varit måttligt intresserad. Men så kom då dom här korta avsnitten där Rörby och Barnekow valt ut en särskilt fascinerande byggnad och där satt jag och tänkte att men åååå, sicken lycka att få följa med en guide som visar på just det dom två herrarna tog upp .., detaljer - om än aldrig så små - ledstänger, hur ljuset föll in .., ja, allt möjligt!


Så kom då boken med posten; en kompakt historia med mjuka pärmar och sprängfylld med text och bilder. Jag fullkomligt älskar den!

Dom sjutton ambassaderna som visas är den i New Delhi, Beijing, Moskva, Brasilia, Kairo, Hanoi, Riyadh, Luanda, Algeirs, Lusaka, Maputo, Tokyo, Dar es Salam, Berlin, Pretoria, Washington och Santiago de Chile. Bilden här ovanför visar "receptionshallen" i ambassaden i Moskva.
Mattan designades av Ann-Marie Zetterberg Lindeberg.


Eller som här, en bild från ambassaden i Pretoria i Sydafrika.
Förutom soffan är möblerna designade Jonas Bohlin.


Och linnegardinerna på bilden .., dom har en dekoration av "Swedish provincial flowers".
Så himla påhittigt!
Ja, all text är på engelska, men jag står på kö till ett exemplar med svensk text.


Och här i Kairo. Så vilsamt.
På originalbilden är inte lampskärmen så här sned, det är jag som höll boken lite tokigt.
Vacker lampfot också.


Ännu en bild från Brasilia.
Dalahästar som håller vakt eller tar emot, vilket som.
Det är för övrigt dom enda dalahästarna jag sett i boken.
Varför inte ta en titt på Brasilia .., vilken arkitektur där finns!

I Washington, alldeles vid Potomac-floden, där ligger House of Sweden och där inryms även den svenska ambassaden. Oj, oj, oj .., vilken byggnad!! Arkitekter var Gert Wingårdh och Tomas Hansen. Här en interiörbild.
Och här mer från utsidan.

Ja, det här visade sig verkligen vara en guldgruva för den som är intresserad av arkitektur, även den som inte har gåvan att få till det ens en hundradel så fint, men det gör ju inget; att ha förmågan att tycka om det som är vackert, ja, det är ju sannerligen inte det sämsta. 


Titta! Här en del av ambassaden i Beijing (å, jag vill säga Peking!).
Här kan ni ta er en titt på hur det ser ut där, via Google Maps.


Och här en bild från innergården i Ystad, där jag bodde.
Inte undra på att den övre bilden kändes hemtam!




Samma runda torn finns i Malmö, på den innergård där sonen en gång bodde.
Nu är det kväller .., klockan är snart åtta, pv sitter och sorterar notpapper, för på söndag har Halmstad kammarkör konsert i Morups kyrka.  

När jag mötte Alice ...


Det här är Alice.
Hennes matte heter Maria och är kusin till pv. 
Alice är tio år och vid ett års ålder tog Maria hand om henne; då var hon så skygg och förskräckt så det var hemskt och det är hon inte längre, men hon tar alltid emot oss våldsamt skällande och jag har var gång förväntat mig att få ett bett i benet. 

Idag skulle Sonja och Göstas före detta sommarhus på Tångvägen tömmas och då åkte vi dit med nybakad kaka och termoskaffe och där var också Alice och hon lät som vanligt och jag tänkte att nu biter hon mig, så jag lät henne vara (det gör jag alltid när vi ses) och döm om min förvåning när hon satt så där i kökssoffan och tittade på mig och lät mig klia henne bakom öronen och sen hände det som var ofattbart .., hon knatade över i mitt knä! 


Så här låg hon läääänge hos mig och jag väntade med fikat lite .., sippade bara på kaffet, för det var så ljuvligt, underbart att åter ha en liten hund i sin famn och därtill en som hade precis lika sträv päls som Nelly! Det var inte långt ifrån att tårarna rann mer än vanligt! (Nej, det har inte slutat rinna, däremot är ögonen inte rödsprängda längre, men tåreflödet är konstant). 


Efter en stund gick hon över till pv (bilden ovanför förstås) och blev liggandes där ett bra tag, faktiskt tills vi tackade för oss och åkte till affären (full rulle!! alla tre kassorna igång!) och så hemåt. 
Nu har det regnat praktiskt taget sedan vi kom hem .., vi har ätit stekt lax i bitar med sallad till lunch och pv tittar på Svenska Cupen i fotboll som sänds i tv. 

Ett fint sommarhusbesök blev det - om än väldigt vemodigt - och känslorna singlade runt i luften. 
Känslor av alla möjliga slag.
Sorg.
Lättnad. 
Ja, lite sånt. 
Dagens fönster ....


... kommer från Norrbotten, närmare bestämt från vännen Guy Jonsson.

Det var länge sedan Guy .., roligt att du är på banan igen!
(I alla fall på fönsterbanan).

onsdag 29 maj 2019

Nya tider ...


För fem, sex år sedan hade några dagars blogguppehåll inneburit att jag legat medvetslös på ett sjukhus, helt oförmögen att komma i närheten av ett tangentbord.
Nu upptäcker jag att jag inte rört samma tangentbord på två hela dagar!
Och överlevt har jag gjort också.
K a n   man tänka sig!

I måndags vid fyratiden, då fick vi hemifrånbesök!
Det var Egon och Eva-Britt som bor i Laholm och så Ingela som är ute på en liten roadtrip.
Flera timmar tillsammans i uterummet blev det .., räkgryta och rabarberpaj (denna ständiga rabarberpaj) och såå trivsamt att sitta tillsammans med människor som har hela bakgrunden.
Och så förstås att få veta vad som har hänt hemma i Malå.
Så mycket som man inte vet; som man inte hade en aning om!

Halv tio åkte dom hem till Laholm (missade medicintiden med en och en halv timme) och i Gunnars rum fick nu Ingela härbärgera sig.
Så blev det tisdag (och ja, jag vet att det är onsdag idag ,-) och vi tog bilen och åkte norrut, till Grimsholmen, kanske en mil lite drygt härifrån.

Vi började med ett besök på Solhaga bageri, där matsäcken fixades.
Kaffet hade vi i termosen.


Om ni bara visste hur vackert där är ..., ja, på Grimsholmen, alltså!
Och där går nyfikna kossor och betar (vi undrade varför dom inte tar det högre gräset först, utan hela tiden går och nafsar i det gräs som är så vansinnigt kort!) och det blåste friskt, men det gör det ju nästan alltid här vid kusten.


Ja, det var ljuvligt.
Lättsamt, på så många sätt.


Här sitter Ingela och kalasar på den varma mackan; den som var som en hel lunch.


En som tyckte att det här med mackor såg gott ut, för att inte säga vad som nu fanns i termosen .., det var kossa nr 900. Hon till och med böjde sig fram och tänkte ta av korken!


På väg tillbaka till bilen, så mötte vi dom här kvinnorna som stod och tittade på informationsskylten vad gällde olika sorters fåglar i reservatet. Jag kunde urskilja några enstaka ord och frågade om dom var från Holland? Jo, det var dom!

Det visade sig att dom båda arbetarsom lärare och nu cyklade Kattegattleden och skulle skriva om just den! Och vi pratade om det här med att - eller jag kom ihåg det här att nånstans i Älvdalen i Dalarna där finns en riktigt gammal dialekt och när dom som talar den dialekten kommer till ett specifikt område i Holland, då förstår människorna varandra så bra, det är så många liknande ord -

Och kvinnan till vänster, hon berättade att ett sånt ord är MYGGBETT.
(Det hade dom upptäckt under besöket i Danmark).

Ingela som kan det här med språk, förklarade för oss vad det handlade om.
Men det är ju mycket som är likt även nu; jag tänkte när vi besökte Amsterdam att det borde inte vara världens svåraste sak att lära sig att förstå holländska (kanske värre att uttrycka sig).

Sen hemåt.
Ringde friherrinnan som kom hit och åt uppvärmd .., ja, jag vågar knappt skriva det, jo, rabarberpaj och så glass till den .., och det var som alltid trivsamt, även om Shejken var på sämre humör och mest ville åka hem.

Nu onsdag, alltså.
I Trelleborg är det kalas för Kerstin Hedgren - GRATTIS på födelsedagen!! - och det är lika blåsigt idag. Ska så småningom skjutsa Ingela till tåget i Falkenberg, men först måste bilen fixas - den är på verkstad i Gullbrandstorp -. Vi fick påbackning av besiktningsmannen, men så får man sms från verkstaden att bromsbeläggen är helt slut "dom har missat det på besiktningen" och en undran om dom ska åtgärda detta? Så utlämnad man är. Jo, vi fick en bild, men det kan ju vara från vilken bil som helst. Det blev ett "ja"; pv tyckte sig väl inte ha något val.


Och nu på morgonen hände det - äntligen -!!!


Ekorren fattade galoppen! 
Stor glädje!!

Dagens fönster ...


"Hej!

Ett fönsterbidrag, likaså ett väntrum, om än litet. Två stolar, en radio och ett soligt fönster.
Allt finns hos min sjukgymnast som har lokaler i ett av före detta regementets byggnader.
Högt i tak och rejäla väggar.

Hälsingar från Turtlan."

//Tack snälla, rara! säger jag.


söndag 26 maj 2019

Söndagkväll ....


Och vi har tillbringat nästan hela dagen utomhus.
Det gör vi nästan alltid om vi är lediga och det inte regnar och det, att vara ute, är det absolut bästa jag vet.

Vad har vi då gjort?
Jo, jag har ägnat ett par timmar till att plantera blommor och lite annat ., jag har rensat bort lite kvickrot och gått på promenad med harry.
Pv har grävt ned slingan till robotgräsklipparen och spelat badminton med Eva i Tyresös halvlånge man (spö i fem set, men den halvlånge spelar varje vecka i Sthlm och har ju en helt annan räckvidd, nåja, pv tycker att det är kul ändå, själv hade jag lagt av för länge sedan, ja, jag är dålig förlorare!) och efteråt sammanstrålade vi i hamnen i Skallkroken (inte långt från där jag arbetar, nån kilometer kanske) .

Jag hade tagit med mig badhanddukar, kaffe och var sin kanelbulle och efter doppet - som var ljuuuvligt - satt vi i solskenet och pratade lite och jag hade, lätt som en plätt, kunnat somna där på kajen.

Pv:s båt är den längst till vänster. Jag tycker att den är så vacker!
Inte stor, men vacker.
Men titta på gapet mellan fören och kajen! För mig är det som en oändlig avgrund!
Pv däremot, han sträcker fram ena benet på båten och tar sig lätt över; likt en gasell!
Huvva!


Det är intressant att se hur olika det ser ut bland båtarna.
Så här fint ihoprullad tamp sågs hos en av båtägarna.


Hos andra ligger tampen/repen slängd lite huller om buller.


Förra helgen var det fullt på alla ställplatser, idag såg vi en enda husbil.


Det var den här.
Mellan varje plats finns ett bord med bänkar att sitta på, plus en blomlåda som liksom tydligt markerar ens utrymme.


Hamnen heter Skallkroken och åsen som syns i bakgrunden  är Skallberget, eller Skallen som många säger. Där höll stenhuggare till förr i världen.

”Vandringen tar några timmar, och går över strandängar, sandstränder, kohagar och klapperstensfält. Havet på vänster sida, tångdoft i näsan. Kaffe i termos och tunnbrödsrulle i matsäcken. Här finns ingen upptrampad stig eller led, man får leta sig fram från Båtabacken i Haverdal och gå norrut. Förbi Skallberget där stenhuggarna förr högg gatsten, förbi den gamla livräddningsstationen i Särdal. Rast med bad på mjuka stenhällar i en hästhage. Några timmar senare är målet nått: Steninge där man kan få en glass på Göstas kafé.”
Var: Halland, med start i Haverdal.

Så står det i en artikel från Sköna Hem. 


Det här att ha båten i hamnen, det är som att ha en liten pyttig sommarstuga. 
Här är havet så nära och i vindskydden med bord och sittplatser, är det ofta lä. Får man vinden rakt mot sig, är det ju sydliga vindar och då brukar det inte spela någon roll. 
här satt jag efter doppet och väntade på att pv skulle komma cyklande. 
Frånsett en man som höll på att bygga ett slags staket så ingen skulle ramla i havet, var jag alldeles ensam.


Ett besök på Plantagen hanns också med, men det var innan badet. 
Skylten på bilden var  s t o r  och åskådlig, himla bra! 


Här gällde det blommor som drar pollinatörer till sig.

Nu är det kväller och hockeyfinal på tv. 
Pv ska arbeta i morgon - jag har meddelat Jocke på affären att jag får hemifrånfrämmande  (Ingela Söderström, men hon får skjuts hit från Laholm med Egon och Eva-Britt Ebbeståhl som också har bott i Malå - ja, Ingela bor kvar -) och flera dagar på raken kan man inte ringa och fråga om jag vill hoppa in. 
S o m  jag hoppas på fint väder, eller i alla fall inte regn. 

Over and out.
(I morgon klockan 11.00 har jag tid på vårdcentralen i Slöinge. Det är mitt ständigt rinnande högeröga som håller på att göra mig mer eller mindre förtvivlad. Värst är det på jobbet. Om jag tittar ner - som när man tittar på varorna eller ska leta postpaket på hyllan längst ner - då ser jag absolut bara dimma; helt omöjligt att se texten. Och ögat är rött och irriterat. Vi får se vad han/hon säger).
Dagens fönster ....


På lillsemester hos goda vänner i Århus, på Jylland, tar mina barns pappa den här bilden och skickar den till familjechatten. Jag, som älskar speglingar, frågar om den möjligen får göra ett besök på bloggen och det får den.

Läckert, är ju bara förnamnet!

Här är en tre minuter kort liten film om Århus.

Och tack till Tommy!!
(Om ni visste hur härlig bilden blir på min stora stationära skärm!)
Dagens fönster ...


Det  k a n  hända att det här fönstret visats tidigare, men då må det vara.
Minns jag rätt så är det madame Sköldpadda - Turtlan, alltså - som höll i kameran.

Var togs bilden?
Kanske i Trollhättan.

Tack! säger jag hur som helst.