Julabadet i Haverdal ...

Och pv cyklade dit och hade med sig filmkameran.



Det här har blivit en tradition i Haverdal och första året var där bara ett 30-tal modiga som vågade sig i havet!

Idag var det betydligt fler och en av dem var min chef - Magnus Kock-.

Tittar man noga på film nr 2, ser man att några minsann fuskar och kommer upp igen alldeles torra om överkroppen .., men på slutet .., då kan man skönja såna som dyker i vattnet!

Temperaturen ..., kring 4 - 5 grader!!

Och nästa år ska vi vara med, den eminente kommentatoren pv och jag själv.

Julafton ...

Utsikt över Nissan ..., det är en vidunderlig julaftonskväll .., sex grader varmt och hög och klar luft .., solnedgång över havet och vindstilla.

Vi åker till Halmstad till Gösta och Sonja och parkerar bilen mitt emot deras lägenhet och detta är vad vi ser då.

Efter middagen, då, hör jag plötsligt detta och flyger upp från stolen .., öppnar balkongdörren och bara n j u t e r.

En riktigt, riktigt ....

God Jul ..., önskar jag nu alla rara bloggvänner, ja, alla andra också, för den delen!

Klockan är tjugo i åtta när detta skrivs och jag ska snart iväg till jobbet och när arbetsdagen är slut, bär det av till Halmstad, till Sonja och Gösta, för julfirande.

Den arme pv är ombedd (läs: kommenderad) att åka till Haverdal och filma Julabadet, det som går av stapeln klockan 11.00 pip.

Det är då ett hundratal modiga hallänningar i allmänhet och haverdalsbor i synnerhet kastar sig ut i det iskalla havet!

Är jag pigg och nyter ikväll, ska jag försöka lägga in den filmen så ni får se.

God Jul på er!

Dan före dan ...

... åker vi till Malmö för att träffa ättapjötten, han som nu är en vuxen man.

(Först ett besök på Ikea i Helsingborg.
Jag kommer in i varuhuset 10.04 och är ute igen innan klockan är 10.30 och har då handlat för 995 kronor.
Nya gardiner sitter nu i sängkammaren.)

Mitt i Malmö bor han och bara detta att gå från parkeringen till lägenheten blir till ett äventyr för harry.

Ååå, där är hur många bilar som helst och vi möter andra hundar och där är en man som inte är nykter och som vill gulla med harry (som glatt viftar på svansen .., "å, nya bekantskaper!") och där är tusen nya dofter!

Anders lägenhet har utsikt över Caroli kyrka ("det enda som är bra med lägenheten, det är någorlunda utsikt ...", säger sonen) och harry sitter förundrad och tittar på världen där utanför.


Sen blir han så trött, så trött .., å, bäst att vila en stund!


På väg hem igen, ja, då svänger vi förbi Bettankax som får sitt tröst-uppmuntringspris avlämnat vid dörren.

Lika fin som alltid är hon!
Lika rar och go!


Och har man diskbråck och känner sig eländig, då får man minsann gå omkring i tofflor och kallingar och jag tänker att ..., ja, men vilken tur att där finns en röd linje att hålla sig till, om man får mycket av den goda glöggen!

En sån matta ska vi nog skaffa oss.

Att träffa bettankax - om än bara för några minuter - gör hjärtat glatt!

Sen åker vi hemöver och harry sover hela tiden och jag blir totalt dödens färdig och ramlar ihop i en hög och nästan skakar och daarrrrrar och måste lägga mig på sängen Hemnes, fast vi har gäster, och en timme senare eller kanske mera, vaknar jag till liv igen ("så är det med Elisabet, jag vet ingen som reagerar så våldsamt och som det går över så snabbt för!" säger pv till gästerna) och vi sitter i soffan och tittar på På Spåret och Downtown Abbey och ljusen brinner och några julklappar delas ut och i morgon är det jobb till två och snart är julen förbi.

Dan-före-dan-fönstret ...

... var en gång mitt och fanns - och finns ännu - på Regementsgatan i Ystad.

Det var på den tiden då ljusslingan Glänsa ännu var i livet.

Enkla knep för att göra en kassörska glad ...

• Om ni är två som handlar och har fyllt kundvagnen med varor, stå då helst inte båda två och plocka upp ur vagnen, allt medan kassabandet och kassadisken översvämmas av era varor! Bättre är att en packar upp och den andre packar i.

• Glöm inte att lägga "pinnen" efter era varor, och om ni har glömt just detta och nästa kunds varor kommer glidande längs bandet ner till er som står och packar .,. säg då inte till kassörskan: "men det där är ju inte mina varor, nu har du gjort fel!"

• Om ni ska köpa en ask cigaretter och kön är lååång, gå då inte förbi hela kön och säg "hörru, kan jag få ..., jag ska bara ha ...!" Fråga framför allt inte kassörskan om det är okej; fråga alla kunder som har köat en bra stund.

• Ska ni dra ett kundkort, ha det gärna någorlunda tillgängligt. Jag minns en kund i Ystad som varje gång hon handlade letade i säkert fem minuters tid efter rätt kort .., det var nästan som om hon skulle sortera en kortlek var gång hon letade Icakortet.

• Se där några enkla knep som förgyller tillvaron för oss handelsanställda! Och så hoppas jag att vi är lika trevliga mot er ..., det är ju trots allt ni som betalar våra löner!
  

På jobbet ...

Idag får vi två stora postburar fyllda med paket!

Tack och lov förbarmar chefen sig och tar hand om allt detta; ja, han tömmer först burarna och ställer allt på golvet, därefter registreras varje paket för sig och placeras på en hylla - eller om dom är för stora - på golvet.

Det blir trångt-trångt-trångt!

Själv tar jag mig an veckotidningarna.
Sju buntar.
Passar på och returnerar en viss sorts jultidningar, såna som lockar med julpyssel till advent och som knappast är särskilt lockande nu när julen snart är förbi.

Vid fyratiden är det kafferast.

Igårkväll nästan grät jag när arbetsdagen var slut, såå djävulskt ont hade jag i mina knän!
Det hade arbetskamraten Lena också och då tänkte vi att det måste väl ändå bero på väderomslaget?

En Citodon till kvällen gjorde att jag vaknade vid etttiden och var kallsvettig och mådde illa .., munnen var kruttorr och plötsligt kom jag ihåg hur det var den första månaden efter knäoperationen.

Fy farao för starka mediciner!

Idag gick det bättre.


Vid stängning.

Den alltid så vänlige och rare Peter som arbetar i charken, kommer och snabbhandlar innan vi packar ihop och loggar ut.

I kassan sitter Alex (suverän på alla postärenden!) som har blivit knäopererad, sina unga år till trots.
Hennes fingrar flyger likt lärkvingar över kassaapparatens tangentbord!

Ovanför kassan hänger ATG-andelar.
I vanliga fall köper jag en sån nu och då, men den här veckan stod jag över.
Andelarna kostar mellan 64 till 100 kronor.
Men nu stod jag som sagt över.
Det skulle jag inte ha gjort .., nu blev det vinst med 596 kr/andel!


Himla finurligt är det att vi vid kassan har en hög med lappar, där affärens öppettider finns nedskrivna. Nu kan kunderna ta med sig en sådan hem och vet då när vi öppnar och stänger.

Sånt tycker jag vittnar om att någon har tänkt till lite extra.

Tre kvällsfönster från Ekerö ...

Ikväll är Emil och Emma hos sin moster och morbror ute på Ekerö.

Det bakas pepparkakshus och lussekatter och det bjuds på godis.

"Ååå, jag vill inte lämna igen dem!" säger deras moster när vi kvällspratar i telefonen.

En stund senare kommer den här bilden susande genom rymden.

Och ännu en stund senare får jag veta, av Emil och Emmas mamma, att hon har klarat det första nålsögat och ska göra en provdag på obduktionen.

Hjääääälp!

Ni glömmer väl inte ...

.. att titta in på Mottagningen?

Här och nu ...

Någon har äntligen jullov och tycks fylld med energi!
I köket pågår lasagnetillverkning (nya heta kryddorna får göra debut ...) och på sin stol sitter sigge nilsson och håller koll.
Har man tur, kanske man får en liten bit köttfärs?
(Men det har man inte).
På diskbänken står ett kokt ägg och väntar på madamen i huset.
"Men när jag äter skinkmacka .., då behöver jag inget ägg ...", säger hon till den något förvånade frukostvärden för dagen.
Nu får ägget vila.


Den jullovsledige bär skjorta.


Och på golvet ligger harry och tar igen sig.
Ååå, det är mycket nu!
Först en springrunda ner till hamnen med husse (som cyklade) och så leta-godis i vardagsrummet och hallen .., och matte som känner sig aningen hängig och inte är på topp, nä, bäst att vila lite.

Apropå Carema ...

I april 1994 får jag sommarjobb på ett privat äldreboende i Ystad.
Det sommarjobbet blir inte långvarigt; det varar i exakt tio timmar och dagen därpå cyklar jag till äldreboendet, knackar på dörren hos föreståndarinnan och ber att få tacka för mig.

Om detta - och det ovärdiga sätt som äldre människor sköttes på -, skrev jag i hemtidningen Norra Västerbotten.


Året var alltså 1994.


Nu skriver vi 2011 .., sjutton år har passerat.

Har det blivit bättre? undrar jag.

Varma (heta) hälsningar till Västmanland!

"Åååå, en alldeles egen julklapp och det doftar ganska gott .., undrar just vad det är!" tänker nog harry nilsson i landet Halland.

Nu är paketet öppnat och på hallgolvet ligger tuggbenet.

Paketen till sigge och pElle .., väntar på sin tur och det gör dom andra också.

Tack snälla, rara Ulrika!



Från det fagra Västmanland kommer även ett litet paket med något som avsändaren betecknar som "matlagningens Viagra", dvs, när man kryddar med detta, så är det nästan så att spaghettin reser sig på tallriken.

Ja, Viagra - i vilken form det än må vara - kan säkerligen behövas till två snart sextioåringar med en hund och en katt mellan sig i den nyinköpta sängen Hemnes!

Här ska minsann kryddas för fulla segel!

Tack du påhittiga och rara Lilla B!!

Om Monica och Mian ...

Gårdagkvällens förstaprisvinnare blev alltså Monica från Lysekil.

Monica, som varit gift med en norrman och bott i systerlandet i väster, men som nu - efter makens död - har flyttat till Lysekil och börjat ett nytt liv.

Ett annorlunda liv.

Sedan 2005 har Monica varit en - för mig - helt okänd följeslagare (har aldrig vågat sig på att kommentera förrän nu på sistone, berättar hon själv) här på bloggen (och såklart då också på den gamla), så i princip vet hon väl det mesta om bloggmadamen, ack, arma människa!

När kom Mian med?

Det vet jag faktiskt inte, men det är i alla fall flera år sedan, det tror jag .., och Mian var en av dem som kom på bloggträffen i Steninge och därefter har både hon och Jan varit här på besök och alltid lika trevligt är det!


Bloggträffen, våren 2009.
Mian sitter ungefär vid klockan 11.00 i nån slags blå tröja.
Och tänk .., Per-Erik var också med och i livet!
Oj, Anitha .., nu värker det nog till i ditt hjärta.

Lättsamma, rara och gladlynta människor!

Och tänk, vad dom kan om fåglar!!

Och tänk, vilken eminent fotograf hon är, Mian!

Filma, det kan hon också .., och sätta filuriga rubriker!


Jag sa igårkväll att där fanns en extravinst till Mian ...
Jo, när jag hittade den här limegröna diskborsten, då bestämde jag mig bums!
Allt som är limefärgat, är för mig Mian.

Stoooort grattis till er båda, Monica och Mian!

Och Eva på Frösön ..., ajabaja .., som tycker att det är få norrlänningar som vinner här, nädu!

Här har Leina (f.d. Malå), Härs och Tvärs (Medelpad eller Västernorrland), Ellem (Skellefteå) och Dinah (f.d. Malå) vunnit, så det är ganska så bra spridning, men vi norrlänningar lever ju inte efter devisen "vi flytt int´!" - det är ju precis vad vi gör!

And the winner is ....

Ett litet ps: den som vann tröstpriset, till den personen kommer ännu en liten vinst - köpt just med tanke på den här personen - jag visar den vinsten i morgon.

Kom ihåg ...

.... dragningen är klockan 21.00 i stället för kl.20.00!

Jag laddar filmen som bäst just nu ,-)

Ett kvällsfönster från Värmland ...

"Hej!

Det var inte lätt det här.
Min kamera får spader när jag försöker få till den här bilden.
Ljusen i farmors gamla adventsljusstake spelar spratt med kameran.

Fotografen behöver kanske en liten kamerakurs vid viss fotografering också...

Men vad gör det om bilden är sådär i sin kvalité för i bilden finns den fina Tomteraden med som kom med posten från landet Halland.

Där finns Farmors fina adventsljusstake och tittar Ni noga finns två små sköldpaddor bredvid tomtarna som hängt med i många år.

Ljusen speglar sig i ett fönster så på så vis blir det en fönsterbild.

Kvälls Hej från mig.

Turtlan."

Apropå världens godaste tunnbröd ...

... så skriver hemifrån-Agnetha (som numera bor i Skellefteå) så här:

"Jag håller också med om att det är det godaste tunnbröd som finns. Man måste vara på butiken när det levereras för det tar snabbt slut.

Vi kom lite för sent en gång, det var slut Stenbergs bröd men så fick vi se en kund som hamstrat 4 paket och jag kan säga att hon fick blickar från många som blev utan. /kram Agnetha."

Då förstår ni.

Ja, att hamstra på det viset, det borde ju nästan vara böter för sådana fasoner!

Oooops!

Ren tur var det Monica i Lysekil påminde om dragningen i uppmuntringslotteriet ikväll!

Vad värre var .., jag hade totalt glömt att det var onsdag idag!

För att hinna spela in och lägga upp filmen, måste jag be allra ödmjukast om nåd ..., kan vi flytta fram filmdragningen till klockan 21.00 ikväll, då hinner jag hem från jobbet och pv göra sig stilig.

Jaha, det gick bra, det tackar man för!

Klockan 21.00 alltså!

I vardagsrummet ...

Underbare Emil Jensen på tv ..., småfåglar som hittar frön vid lilla eken .. och harry som håller koll på matte.

Idag ...

... några timmar i frihet innan arbetsklockan klämtar.

Ett tunt, tunt snötäcke på marken ..., leriga vägar ..., mild luft.
Och harry som är glad och sprallig över det här underliga vita som har kommit!

"Ååå, det går att äta!"


Det är halt i backen ner mot havet .., flera gånger håller jag på att dråsa omkull.


Halvvägs hemma möter vi en idogt motionerande herre och jag platsar harry som är lös.

Tänk, då händer det!

Han sätter sig alldeles blick stilla och inväntar mannen och inget hoppande och skuttande och jag blir närapå till mig av tacksamhet!



Sista biten.
Jag hör porlandet från lilla bäcken och tar mig en titt.

Glädjechock ....

Att komma hem från jobbet vid halv åtta och upptäcka ett grönt paket, innehållande världens godaste tunnbröd - Släppträskbröd - hemifrån, det är inget annat än ren och skär l y c k a!

Tack du UNDERBARA Gerd i Norsjö!!

Det blev två skinkmackor på raken!

"Men kan det vara sån skillnad på tunnbröd ...?" undrar somliga.

"Om, det är!" säger jag.

Släppträskbröd (som fanns i mitt barndomshem under hela min uppväxt och som finns nu också .., det är nästan slagsmål om brödet när det kommer till affärerna!) är alldeles perfekt lagom halvsegt, inte alls så där smultorrt som t.ex. Genes tunnbröd!

Nej, godare än detta, det finns inte på jordens yta!

Tack igen, Gerd!

Dagens fönster ...

"Skickar med vårat vardagsrumsfönster.
En bild som jag tog idag.
(Läs: igår - tisdag).

Snön vräkte ner utanför fönstret, något den gjort sedan i söndags.
Vi har massor med snö nu och jag börjar tycka att det kan räcka med det vita.

De små klockorna som lyser i fönstret är en present ifrån Island.
När jag ser dem lysa så går mina tankar till gården på Island och jag längtar tillbaka.
Någon gång ska det bli av.

Ha det så fint i landet Halland!

Kram Eva."

Kommer ni ihåg ...

... att jag berättade om en kvinna - kund i affären - som skrapade fram 100 000 kr i tv4-soffan?

Det visade sig senare att det var jag som hade plockat ner Trisslotten till henne och det kändes ju himla roligt.

Idag tittade hon in och köpte då ännu en lott.

Det var då jag tog fram kameran.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...

... ja, nästan som ett slags fönster i alla fall!

Monica hade håven redo!

Liten hälsning från Gränna ...

"Hej Elisabet.

Vill ännu en gång tacka för vinsten i uppmuntringslotteriet.

Tomteparaden gör sig fint i mitt fönster.

Och PV:s marmelad var jättegod! //sportigajenny."

Obs!
Ny dragning i morgon, onsdag, klockan 20.00!'

(Ps. Tanken var att detta skulle bli ett eftermiddagsfönster, men så råkade jag klicka iväg det för tidigt ..., nu får det vara så här, en hälsning från Gränna .., hälsar bloggmadamen.)

Olikheter ...

I P1 i morse lyssnade jag till en intervju med en man som ansåg att Nordkorea var det närmaste paradiset man kunde komma på jorden.

Ungefär så.

För den som - likt undertecknad - aldrig har velat gå i Samlad Tropp; som inte för sitt liv ville vara med i skolans luciatåg .., som inte alls ville dansa runt midsommarstången när pappa tjaaatade och sa ..."men kom nu, det är sååå roligt så!" ..., och inte ville gå i prydligt led till midsommarfirande i Steninge, men okej då - gick längst bak nästan -, för en sån människa är Nordkorea skräckväldet personifierat.

Och när jag skriver detta, slår det mig att dom här känslorna säkert är genetiskt betingade.

Min mormor ville absolut inte hamna på åldersdomhem och låtsades under lång tid att hon faktiskt hade skickat in en ansökan om boende på hemmet i Vilhelmina, och när det hela uppdagades ..., och hon väl hamnade just där, berättade personalen att hon, mormor, ofta satt för sig själv en bit ifrån .., ja, när det var gudstjänst eller andra samlingar.

Jag ler för mig själv när jag skriver om mormor.

Och när jag tittar på den här filmen ..., då ler jag ännu mera.

Tänk, om jag hade vuxit upp i Nordkorea!

Då hade jag kanske blivit inspärrad!

Tisdagsfönstret ...

... speglar sig i väggklockan, den som fanns i mitt barndomshem.

Det höga tick-tack-ljudet har följt mig genom livet.

Ett kvällsfönster ....

"Genom fönstret ut mot medelhavsbukt i Le Brusc nära Toulon hemma hos goda vänner.

Hård vind men härligt ljus fram till kvällen och underbar glöggfest bakom rutan.

Vi har faktiskt fantastiskt decemberväder härnere och njuter av det varje dag!
Kram
Monet."

Testar med lite text till filmerna ...

Men någon tankebubbla hittar jag inte .., jag får öva och öva.

En liten glimt av sonen ...

... så där helt oförhappandes på facebook.

Och jag tänker att ..., å, om hans morfar hade fått leva och vara med!

Knack-knack på fönstret!

Tillsammans ....

När jag var liten (eller yngre, eller mycket ung) hände det - oftast vid middagsdags - att mamma bad mig att cykla till Brännströms Järn & Sportaffär, ja, för att hämta hem pappa.

I affären (som doftade läder av alla hundkoppel som hängde på krokar direkt man kom in) fanns kanske fyra stolar framför disken och där satt allt som oftast karlar från byn och småpratade.

Mest om jakt.
Eller om fotboll och hockey.
Och skidor, förstås.

Brännströms blev en samlingsplats för karlarna, ett slags 60-talets "After work" långt innan det var ett vanligt begrepp.

I Stensjö - här där vi bor - och alldeles vid havet, finns också en sån samlingspunkt, nämligen en liten blå "stuga" nere vid hamnen, den som heter Oskars Hamn.

Det är den stugan ni ser på bilden här ovanför.

Där samlas var morgon några herrar för att ta sig en kopp kaffe och småprata lite om allt och inget; om vädret förstås och båtarna och fisket och allt som hör havet till.


Nästan alltid när jag tar morgonpromenaden med harry, så möter jag hamnkaptenen som kommer körande i sin vita bil och han vinkar så glatt och jag vinkar tillbaka och blir varm i hjärtat.

Det är ju så det är .., mer behövs inte för mig .., att känna sig "sedd" .., att vara en del av nånting annat.
Alltså blir en liten "vink-vink" till så stor glädje.


I förrgår hade jag en av dom här männen i kassan och han berättade hur trivsamt det var .., att det hade kommit att betyda så mycket - ja, åtminstone för honom -.

"Du vet .., som pensionär, ja, men då hade det lätt blivit att man blivit kvar i soffan hela dagen, nu träffas vi där nere och sitter och pratar och dricker kaffe och ja, det är ju så enkelt alltsammans, men väldigt trevligt!" sa mannen och log.

Och jag frågade om dom kanske ville ha en nybakad mjuk pepparkaka till måndagsfikat?

Tänka sig .., det trodde han att dom ville ,-)

Så nu på morgonen bakade jag en pepparkaka och tog harry med mig och körde ner till båthamnen och där satt dom, mannen från affären och hamnkaptenen som har cancer i halsen, men är på bättringsvägen .., och en liten stund stod jag där och småpratade och det kändes så himla bra.


Sen tackade jag för mig.

I baksätet satt harry och viftade på svansen och just som jag klev in i bilen, ja, då kom en tredje bil körande, just det, det var han med vallhunden, den som är så omåttligt lydig ..., och jag sa till mannen (som också var på väg till kaffet) att "skynda dig in nu, det finns ljummen pepparkaka på bordet!" och mannen log och jag körde iväg.


Det här är utsikten från lilla stugan.
Snart är det bara pv:s båt som ligger i vattnet.

Ny dragning på onsdag ...!

Förra veckans lördagsvinnare blev som bekant Rexxie och Monet.

Rexxie, som varit en "bloggbekant" sedan urminnes tider, dvs, nästan sedan jag började blogga 2005, hade under en period en egen blogg, men sen tappade han nog sugen, men jag minns ännu med glädje hur intressant det var att läsa om tiden när han arbetade i England, bland annat.

Här visade han bilder från sitt "tillfälliga hem" i Reading.

I april 2007 visade vi upp våra kylskåpsinnandömen (det var Ulrikas idé, innan dess hade vi visat kylskåpsdörrens utsida som ju säger rätt mycket om en människa).

Rexxie var inte sämre än att han hängde på!
I maj 2006 såg det ut så här i hans kylskåp.

Om jag skulle beskriva Rexxie för någon helt obekant, då skulle jag säga så här .., att han är fullständigt fenomenal på att snabbt få fram information av vilket slag det än månde vara .., (säger själv att han glömmer det lika snabbt .., det han fått fram, alltså), att han är modig (han säger ofta vad han tycker, även om det är helt på tvärs mot andras åsikter) och så har han ett stooooort och varmt hjärta!

Han är, i ordets rätta bemärkelse, g e n e r ö s!

Grattis till förstapriset, Rexxie!

Tröstpriset gick till Monet som egentligen heter Monica och bor i södra Frankrike, med utsikt över blånande berg.

En enda gång har jag träffat henne i verkligheten och hon var precis som jag hade trott; hon var himla trevlig, helt enkelt!

Monet är mästerlig på att berätta om det annorlunda livet som "invandrare" i ett annat land, må så vara att det är ett land inte sååå långt från vårt eget.

Ja, hon är fenomenal på att visa på olikheter och hon analyserar och drar slutsatser .., och precis som Rexxie, så stryker hon inte medhårs, utan säger rakt ut vad hon tycker och tänker och jag tycker det är så härligt befriande med såna människor(även om man kan ha olika åsikter) .., såna som inte ber om ursäkt för att dom finns till.

Och så en sak till: när hon visar texter på franska, översätter hon alltid.

Å, vad sånt betyder mycket när man själv inte kan det språket!

Då känner man sig delaktig på ett annat sätt och det vittnar också om o m t a n k e.
Man behöver inte känna sig "dum".

Bland allt som Monet har skrivit om, har jag nog haft allra roligast när jag läste om detta med hundbajsplockandet - eller det som inte alls plockas upp -!

Här .., finns ett sånt inlägg!



Och när det var vernissage här på bloggen, då berättade Monet att tavlan på bilden här ovanför, det var hennes favorit.

Konstnärens namn: Philip von Schantz.

Hon målar själv också, minsann.

Stort grattis nu till er båda; Rexxie och Monet!

Och så ..., kom ihåg: ny dragning på onsdag, men ny tid, klockan 20.00, då är jag hemma från affären!

Måndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Bilden togs igårkväll, när himlen över havet - för ett kort ögonblick - brann i rött-rosa-orange!

Eftermiddag ...

Promenad som vanligt.
Blåsigt, men precis lagom.
Kapuschongen uppdragen.

Solen på väg ner.
Luften är mild.
Mjuk.


Och harry skuttar och springer och sträääcker ut och lämnar mig aldrig längre än något hundratal meter.

Det är precis som med jobbet, tänker jag.
Det tar tid att lära känna varandra och bli trygga och veta hur någon funkar.

Med harry är det så att han hela tiden har koll.
Jo, han kan lulla iväg något hundratal meter, men kommer alltid rusande i raketfart och bliiiiir så glad och lycklig över att se matte eller husse igen, ja, det var ju säkert tio sekunder sedan!

Här sitter han uppflugen på en klipphäll och tittar ut över världen.

Allra mest tittar han på dom där människorna som just passerade oss och det var då jag tog jag fram kopplet, för även om harry håller sig nära matte eller husse, är det inte alltid som han tycks begripa riktigt vem som är vad.

Precis lika glad blir han över totalt främmande människor!


Och nästan hemma .., mörkret faller fort!

Vid Eckes hus (där jag ser att badbollen nu flutit iväg till andra sidan av bäcken, på andra sidan vägen ...) blir träden så här vackra.

Och så ett kvällsfönster ....

... från Lysekil och från den flitiga fönsterfångerskan Monica.

Och vill man njuta av lifvet och kanske bo på hotell en weekend i Lysekil, så kan man nog tänka sig att boka ett rum här, jo, det tror jag.

Annars kan man kanske hyra en stuga ...?

Eller bo på vandrarhem?