lördag 12 juli 2014

Och så ett kvällsfönster ...



Godkväll!

Ett litet kvällsfönster från ön.
Semestern börjar måndag 07.30...håller på att landa.

Kram till er!
Babsan



// Elisabet säger: jag tror att alla bloggvänner/bloggare går på semester nu på måndag!
Hoppas att du/ni får det riktigt skönt!



Det bästa för Ulrika ....


Ett par dagar i södra Dalarna tillsammans med underbara människor. 
Sammanhang. 
Tillhörighet. 


Besök hos fin vän. Gos med deras söta små hundar.



Utflykt till en sjö idag. Fötterna i vattnet. Solvärme. Sommar. Ro.


// Andra som delat med sig av sin glädje hittar du här.

Och här.

Det bästa för Cecilia N ...

Hej!

Kan det möjligen vara att jag har badat i havet i år?
Häromdagen var det så fantastiskt väder så efter middagen (eller kvällsmaten, det beror på vilken breddgrad man befinner sig) for jag och maken och hunden till havsbadet och kastade oss i det våta alla tre.

Jag hoppas att det blir fler tillfällen i sommar.

Cecilia N/



// Andra som delat med sig av glädjen: här är en.
Bästa sommarpratet hittills ...

Bild från boken A day in the world. Man vill bara krama om henne!

Bildtext: Starokostiantyniv, Ukraina, 10.00
"Min dotter Vladislava på daghemmet där hon är mellan klockan åtta och fem på dagarna. Hon är fem och ett halvt år. I det här rummet brukar de 25 barnen vila i ett par timmar om dagen."
Foto: Mykola Velychko.

I var sin solstol ute på altanen har vi suttit - närapå andäktigt tysta -, pv och jag själv.
Vi har lyssnat till "Sommar" av och med fotografen/förläggaren Jeppe Wikström.
Det visade sig bli ett helt fantastiskt program!

Inte bara för att sommarprataren var mästerlig på att prata - han vågade ha pauser mellan orden - (nånting för mig kanske ...), lägg därtill att innehållet kändes viktigt.

Rio de Janeiro, Brasilien, 16:13. Och här blir man (jag) sprallglad av bilden!


Bildtext: Arbetet kan vänta en stund. Två kontorsanställda tar en svängom mellan pappershögar och kontorsmöbler. Foto: Ana Cláudia Rohloff.

Bland allt som denne man tog upp (kärleken till skärgården .., till kvinnan som befann sig på Åland ..., Håkan Hellström .., vad han fick veta under en taxiresa i Göteborg ., och mycket, mycket annat) fanns bland annat detta med Bildens betydelse.
Och han berättade om sitt projekt "A day in the world", en jättetjock fotobok med tusen bilder från hela världen, tagna av såväl amatörer som proffs, allt under en och samma dag, nämligen den 15:e maj 2012.

Den boken fick jag i present av min äldsta dotters svärföräldrar, Maggan och Bertil i Upplands Väsby! Vilken gåva!! För mig nästan den finaste jag någonsin fått!

Och missade ni programmet, rekommenderas det å det varmaste!
Det bästa för aliceotigris ...


Jag gjorde som du sa, skickade in fast jag aldrig gjort det förr.
Veckans bästa var att Tigris Ferm hämtade sig från sin magsjuka.
Ett tag var vi väldigt oroliga men nu är hon precis som vanligt igen.


// Elisabet säger: åååå, sicken vacker katt du har och ååå, så glad jag blev när jag upptäckte att någon som aldrig skickat in tidigare, ja, verkligen gjorde slag i saken!!  Om det är någon eller några fler som gärna vill vara med, men känner att det är som att "tränga sig på" - glöm det !! -, ju mera glädje som delas, desto bättre!
Det är ju det allt handlar om.
Vinsterna är bara som bonus.

Så tack, säger jag till dig, Tigris Ferms matte!
Liten hälsning från friherrinnan ...



Lena, Skorpion .., före detta arbetskamrat som är en hejare på det här med hästar.
De gånger hon kammat hem större vinster på jobbets ATG-andelar, har jag förstås inte köpt någon.
Surt, sa räven ...


Här sitter hon och bläddrar i förra omgångens förstapris: Nostalgiboken från Monet.
Idelig igenkänning! 


En lördag i juli ...


Herr pensionatsvärden läser GP och DN .., dricker kaffe och kalasar på ett Mariekex.
Det är Eldorados variant och det förvånar mig storligen att ett annat företag kan använda namnet "Mariekex", jag trodde nog att det var lika skyddat som falukorv?


Inte långt ifrån husse ligger harry och är glad och tacksam över att solen inte gassar lika mycket som igår. Det är harrys matte också - glad över - alltså.
Lite dämpad är han allt.

AP, Nelly, Micke, harry och pv.

Kanske saknar han Nelly som kom på besök, eller kanske saknar han AP som i harrys ögon är den bästa ledaren .., tillsammans med henne går han fot och viftar på svansen och inte morrrar han åt andra hundar och vi blir knäckta och tänker att vad har hon för nånting som vi så helt saknar ...?
Pondus, förstås.

När husse tar harry i koppel, ropar AP: "Sträck på ryggen!! Visa att du är ledare pv!" och han sträcker och har sig så han nästan får ont i nacken.
Hon som går bakom och är matte ler ....


Och harrys matte - som är jag -, dricker kaffe ur nya muggen, inhandlad på någon Ica Maxi längs vägen från norr till söder. Å, så jag tycker om den! Jag tror - men det är en gissning - att formgivaren är en kvinna. Det skulle vara intressant att veta om det verkligen är så.

Blåregn som en dag - möjligen kväll -, ska välla ut över väggen. Är det tänkt.

Till höger om dörren skymtar en tom spaljé.
Där har humlen ryckts upp med rötterna och där ska nu - hopefully - blåregnet trivas.
All humle ska bort .., den drabbas var sommar av nån slags spinn och kvar blir bara själva nervtrådarna och ett klibb ., nej, det får bli klematis i stället på övriga platser.
Inte ens jag själv deppar .., nej, nu är jag less på det här eländet, men synd är det, för till en början är humlen verkligen så fin, så fin.


I Dikanäs, i det som en gång var min mammas barndomshem, växer humlen så här fint.
Inte tillstymmelse till ohyra där inte!

En gång i min barndom hade jag fått följa mamma till Dikanäs och jag tror att det var slåtter och jag gick in i huset för att kissa. Då upptäckte jag att några av korna stod och glodde in genom fönstret och jag blev rädd och vågade inte gå ut igen. Så dum jag kände mig!

Och mamma var inte rädd för nånting och tjuren som en gång kommit loss i lagården, den fixade hon också - hon ropade att jag skulle springa upp på höskullen och så tog hon en grep och viftade och hade sig och efter en stund var tjuren på plats -. 
"Vilket litet harhjärta du är Eliza!" sa hon ofta.



Så när vi nu besökte Dikanäs och jag stod där på bron, då tänkte jag på korna och på mamma och att jag nog fortfarande är ett litet harhjärta, men det är okej.
Alla kan omöjligen vara modiga.

Nu är klockan 12:47 .., nu ska jag invänta dagens Sommarpratare. 
Igår reprislyssnade jag till Dregen. 
Det var inte det sämsta.
Tänk, att man kan komma tillbaka från ett riktigt hårt och tufft leverne med alkohol och droger .., det är ju en himla tur! När jag, under programmets gång, googlar fram en bild av denne Dregen, tänker jag att han ser snäll ut, den kaxiga tatuerarattityden till trots.
Nästa veckas vinster ...


Förstapriset är en klädnypepåse som är större än vad bilden visar ..,  och den lilla påsen (som måhända inte är politiskt korrekt, det borde kanske ha varit en man som stått där med dammsugaren ...) inhandlades på Musolles museum inte långt från där Gunnar bor.
För övrigt ett alldeles fantastiskt litet museum, väl värt ett besök om man har vägarna förbi.

När det var dags att betala, satt Karin Rickardsson i den lilla musei-kassan.

Lillasyster med höger tumme upp.


Ja, hon satt inte i själva kassaapparaten, men intill.
Denna Karin visade sig vara en sååå rar och vänlig madame och var - i sig själv - värd hela besöket!

Tänk, så mycket det betyder med vänliga människor!

Från hemifrånresan finns det många såna, ja, människor som har förgyllt ens dagar.

Kassörskan på Ica-Tallen i Vilhelmina, till exempel.
Hon gjorde verkligen mitt hjärta varmt och när jag körde tillbaka till Kolgårdens campingplats (med kassen fylld med frukostmat), kände jag mig så glad och lycklig.
Det var till stor del den kvinnans förtjänst.






Tröstpriset är en helt ljufvlig liten äggformad tvål i en likaledes ljufvlig "ask".
Det är Monet som sprider den glädjen!
Tack snälla!

Såja, det är det bara att börja grunna på vad som var det bästa.
Eller ÄR.
Ni vet ju att det inte är så noga .., det viktiga är ju att vi delar med oss!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .. ja, ni kan det där nu.

Och är där någon som  a l d r i g  varit med, men tänker .., "ååå, jag skulle ju gärna, men det känns så dumt ..., alla tycks känna varandra ..., glöm den tanken!! Kom med! Du ryms du med! Och du är så innerligt välkommen! Och är du en sån som har varit med ofta och tänker .., "nej, men jag kan inte .. jag har ju vunnit så ofta!" - glöm den tanken också - !
Hit kommer vinster så det räcker och blir över .., det vore ju bedrövligt om allt blev liggande här hos oss! Nej, kom igen nu, alla rara, goa vänner!
Dagens fönster ...


Från Köpmansmagasinet i Smygehuk kommer detta fönster.

Havet kanske skymtar. Vi har köpt ett härligt nyckelskåp till vår nya lya. Jag köpte ett rött hjärta i keramik att hänga på väggen där också.

Hälsningar Turtlan.
Men nu blev det dragning! 




Grattis till vinnarna och tack snälla Monet som stod för vinsterna!

Och ett lika stort tack till er som - så generöst - delade med er av glädjen!

fredag 11 juli 2014

Dragningen uppskjuten till i morgon, lördag. 

Bloggmadamen mår inte bra.
Det bästa för Ingela i Ystad ...


Det måste ju vara att jag äntligen har blivit klar med min sovrumsrenovering.
Jag har fortfarande semester 1,5 vecka till och snart blir det väderomslag om gud vill och tygen håller....jag hatar när det är för varmt ute då jag inte kan vara i solen.

Varma semesterhälsningar
Ingela i Ystad
Eftermiddag ...



I min barndom fick jag ibland följa mamma till Filadelfia och lyssna till allt som kunde hända den som inte lät sig frälsas. Det var hemska saker det.

Icke allenast skulle man skära tänder, nej, där skulle vara en evig eld.
Hett som sjutton!

Idag, när solen gassade som allra mest och efter fyra timmar på stranden, tänkte jag på den där elden.

När jag inte tänkte på den saken, läste jag ut boken ..., Torgny Lindgrens "Klingsor".

Idén att läsa om den igen, var bra.

För övrigt har vi - äntligen - enats om nya fönster till huset.
Spröjsade, som kanske passar bättre än dom tidigare.

 


Ikväll blir det dragning ....!

Det bästa för mossfolk: lille Noah ....

Och så här i sommartider är det lite mer knapert med deltagare, men å andra sidan .., så ökar ju vinstchansen!

Följande är med i dragningen, det är:

mossfolk som gladdes åt guldklimpen/pricken som nu kommit till världen



annannan, hon hade pilgrimsvandrat.
"Att vi genomförde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela! 115 kilometer på sex dagar och en upplevelse det är svårt att sätta ord på, fast jag har ändå försökt lite grann på min blogg den senaste veckan."


Turtlans glädje var även den stooooor, hon och M har äntligen hittat ett hus och det blev deras!


Friherrinnan i Steninge hade varit på ett äldreboende och besökt en gammal bekant!



Babsan i Uppsala skriver så här ...
"Hej på dig.
Det bästa i veckan var att jag tog "lillsemester" alldeles själv och åkte ut till ön!Oj vad gott jag har mått.Sovit länge,händer ytterst sällan.Promenader,sett film ,läst och ätit i mitt tycke gott..Det andra bästa var  att svägerskans katt Sune ,som är en upphittad stackare vågade sig in i mitt kök och fick lite gravad lax.Jag tror han kommer in nästa gång med. Blir till att köpa lite gott och vara beredd./Kram från Babsan."



Eva på Frösön, men nu på Rödön berättar om sin glädje ...
"Egentligen har det inte hänt så mycket den senaste veckan. Jag har mest gått här i skogsbrynet och skrotat. Hämtat in ved flera gånger per dag och eldat i kaminen. Ingen sommar här än. Glädjeämnet har varit att det, trots kyla, blommar så fint i vår lilla trädgård. Nyponrosen är helt vit av små vackra blommor.

Ett litet det bästa till är, jag har äntligen blivit färdig med en tavla som jag har jobbat med i tre månader. Inspirationen har fattats men nu, helt plötsligt, fanns den där igen.

Kram Eva,"


Och slutligen, STORARTAT som skriver så här ..
"Det bästa förra veckan var otvetydigt när Ann B. ringde och erbjöd mig att delta i konsthantverksutställningen, som är i ett gammalt segelmakeri i Skärhamn på Tjörn första veckan i augusti.
Där kommer jag att vara i sällskap med två keramiker, två som målar i olja och en grafiker och så jag då.
Det känns lite konstigt, eftersom jag aldrig tänkt på mina kläder och annat jag gör som konsthantverk, men sånt stärker ju självkänslan och identiteten.
Segelmakeriet ligger nere i hamnen och det är massor med turister och seglare som besöker Skärhamn på sommaren, inte minst för Akvarellmuseets skull och i sommar ställer Lars Lerin ut också, precis som jag!
Om ni har vägarna förbi så titta in och säg hej! Och har vi inte träffats tidigare, så är detta ett gyllene tillfälle.

PS Och om man vill så får man hemskt gärna sprida affischen om utställningen vidare. Ds.
 
Bästa hälsningar
Ann"


// Kommer ni ihåg vinsterna?


Jo, det är underbara Nostalgiboken, plus en fransk mattidning.
Båda vinsterna skänkta av Monet i Frankrike!
Tack snälla!

Vill någon fler vara med, så häng bara på!
Mejla glädjen till bisse151@gmail.com, så får även du vara med i glasbyttan!
En vanlig fredag ...

Nelly och AP i soffan Ektorp ...  Eller på.

... upptäcker man att någon är i badrummet när man kliver upp vid halvsjutiden .., å, det är yngsta dottern AP som är uppe och igång och tant Nelly har väntat utanför vår sovrumsdörr och blir glad och viftar på svansen när harry äntligen vaknar.

Sen blir det frukost och så småningom tidig lunch; vi sitter under ett grönt parasoll ute på altanen och vips, är allting över och det blir tomt och tyst, så där som när barn ger sig av .., och pv bakar bröd och bullar i 30 graders värme och jag nästan dör, men ska ta den rosavitrandiga stolen till stranden och även Torgny Lindgrens bok "Klingsor", den som jag läser om.


Igårkväll upptäckte vi fyra igelkottsungar som kom på parad från vedboden!
Ååååå, så fina dom var!! '
Att vi har en vuxen igelkott, det har vi vetat om - jag mötte den vid växthuset klockan fyra på morgonen när vi kom hem från semesterresan -, men inte att den hade ungar!
En av dem var aningen vitare om nosen än de övriga .., och det hördes prassel från rabarberbladen och under vinbärsbuskarna och ikväll ska jag sätta mig ute och invänta dem!

Härligt med tillökning i familjen!
Fredagsfönstret ...



Hej Elisabet!

Hoppas att ni har härliga sommardagar.
Sitter och "jobbar" med lite bilder från vår semester som nu är slut (för denna omgång) och hittade ett fönster som du kanske skulle kunna vara intresserad av.

Efter att ha travat runt i Linköping utan att hitta nåt särskilt intressant att fotografera, så hittade vi av ren tur till det som kallas för Gamla Linköping.
Dit hade fraktats gamla byggnader från staden, när rivnings och nybyggnadsfasen inleddes under 50-60-talen.

Visst kan man tycka att dessa friluftsmuséer är lite tillrättalagda (i alla fall för oss som gillar ruffigare miljöer), men det finns oftast fina detaljer att fotografera.

Här fanns en hel del intressant, av både det ena och andra. Bl.a. den här leksaksaffären, vars fönster nu flyger genom cyberspace till dig Elisabet.
♥ ♥ ♥
afBabs

torsdag 10 juli 2014

Den här värmen ....

 ... tar nästan kål på oss. 
Man får mest gjort under tidig förmiddag. 
Tvättmaskinen går för runt .., lakan torkar på mindre än en halvtimme!
 
 Mellan varven lägger jag mig på soffan och tittar i den helt underbara boken som jag köpte på Akvarellmuséet i Skärhamn, "Naturlära" av och med Lars Lerin.
 Tänk, att man kan bli på gränsen till förälskad i en bok! 
Ni kan förresten stryka orden "på gränsen". 
 Fyrahundra kronor kostade den.
Den är värd precis vartenda öre.
 Boken är tung och egentligen omöjlig att hålla i om man ligger ner, men man kan ju ta det som träning. 
Gäddhängsträning. 

 


Allra mest tycker jag om Lerins målningar av björkar, fiskar och fåglar.


Titta, man riktigt känner hur tjocka fiskarna är! 
Och den där döda blicken.



 Och det bästa med boken, det är texterna vid sidan om. 
Sånt tycker jag om .., blandningen av bild och text. 


Allt är inte målningar, där finns även fotografier.


Tänk, vilken tapet det skulle bli! 


Och tankar och mera texter. 
Vilken fin present detta blev till mig själv!! 
Tack AFA och tack Elisabet!
 


Dagens fönster ...


Sex fönster från det som en gång var min mammas barndomshem.

Och tänk .., så fint det hade varit om alla fönster varit som dom spröjsade, som säkerligen är någorlunda originalmodell!

Här i det gula huset ska det också bytas fönster .., återstår nu att se om vi kan komma överens :)
Det bästa för mossfolk ...


Nu var det ett tag sedan jag skickade ett bidrag till ”Det bästa”.
Det här är inte bara veckans utan mitt livs bästa!


// Elisabet säger: och vilken liten go krabat det tydligen blev!!

onsdag 9 juli 2014

Rader som gör mig glad ...

Såna här.

Och klokt var det också.
Onsdag ...


Den tar liksom aldrig slut, värmen.

Vi går ner till havet - eller jag moppar och pv cyklar - och sätter oss som vanligt närmast vattnet .., pv har med sig den grekiska parasollen som numera är tämligen luggsliten och själv sträcker jag ut i solstolen; den som erfordrar vissa akrobatiska övningar innan man tar sig upp ( i varje fall om man för ett par månader sedan fick ny knäprotes).

Torgny Lindgrens senaste alster,  "Klingsor", gör mig sällskap.
Nu läser jag om den. 

Nackdelen med att läsa fort, är att man tappar bort sig.
Så är det för mig, kanske inte för andra.

Men nu tar jag det lugnt .., vänder blad och njuter av språket, allt medan barnfamiljer (dom flesta tycks vara från stockholmstrakten av dialekten att döma) plaskar omkring i det nästan ljumma vattnet. Och långt där ute ser jag Eva från Tyreös dotter med sina tre barn.
Dottern är - precis som sin far och som pv - mörk i skinnet, har nästan svart hår och bruna ögon.
Hon är ofattbart vacker.

Anna-Lena, sköterska på vårdcentralen inte långt härifrån, dyker upp.

"Hej du ..., jag vill bara tala om att det finns en stor brännmanet där ute ...!" säger hon som nu har semester från sköterskejobbet.

Ibland är pv hjältemodig och det är han när han promenerar ut i havet .., letar reda på den stora maneten med sina lååånga tentakler/trådar .., tar den i kroppen och föser den mot land ..., och sist av allt begraver den under ilandfluten tång. Aj, aj, vad någon hade kunnat bränna sig på den maneten!

Själv läser jag vidare.

"Hör här, det är såna här meningar som får mig att älska Torgny Lindgrens sätt att skriva!" säger jag och läser högt från hjälten på min vänstra sida.

  "Vi hade läst årsböcker från de där åren. Och letat i läggen efter Klingsorarnas öden och eventuella vigslar och dödsannonser. Många berömdheter hade avlidit. Sveriges statsminister följdes till den sista vilan av tusentals sörjande. Revolutioner hade ägt rum. Blåsippor hade för första gången blommat i Blattnicksele. Stalin hade dött och visat sig vara vid liv. En björnhona hade blivit tam och ätit kornmjölsgröt i Tärna. President Truman hade förklarat att världen hädanefter skulle styras från Amerika. En ny atombomb kunde förinta Jorden tio gånger om. Umeälvens forsar skulle försörja hela Nordeuropa med elektricitet. Det tredje världskriget var oundvikligt. 
Nej, sade Klingsor. Det råkade nog gå mig förbi."

"Jahaja ...", säger hjälten när jag läst klart.


Jag tänker att det kanske är själva "tonen" i sättet som författaren skriver på, som gör mig så lycklig.
Och orden.
Hemorden.
Blattnicksele.
Kornmjölsgröt.
Tärna.
Umeälven.

Onsdagsfönstret ...

... från en av stugorna vid Helgumannens fiskeläge, på Fårö.

/Mian

//Tack snälla, rara Mian! säger jag.

tisdag 8 juli 2014

Nu ....

.. när jag börjar sansa mig lite, efter semestern (ja, dit det bär, dit bär det .., det är också genetiskt och skulle jag inte få rensa hjärnan efter alla intryck, hamnade jag garanterat på någon psykavdelning och det är inget skämt från min sida ...), så kan jag ju påminna om Det Bästa.

Den här gången är förstapriset den där underbara nostalgiboken och tröstpriset är en fransk tidning, typ Allt om Mat och Vin. Båda priserna är skänkta av Monet. Tack snälla!


Det var mycket som var det bästa för min egen del .., jag måste tänka riktigt noga innan jag bestämmer mig.

Men ni andra, varmt välkomna med era bidrag!
Några har redan varit i farten (Turtlan, annannan, STORARTAT, friherrinnan, Ulrika, Eva på Frösön och Barbro i Uppsala ..), men fler ryms i byttan!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är ni med.


Karin Rickardssons vänstra hand ...


Inte långt från där Gunnar i Vaplan bor, hittar man ett alldeles makalöst litet museum och där, i receptionen, står en pratglad madame och då anar ni nog att detta är hennes hand.

Hon heter Karin Rickardsson.

Karin är född i Jämtland .., har höger tumme upp .., hon är lillasyster, säger själv att hon har lätt för att engagera sig och känner mycket folk ..,  och så tycker jag att hon var osedvanligt trevlig, pratglad, och vänlig.

När vi var där inhandlades en vinst till lotteriet och Karin hade precis lärt sig att hantera betalkortsterminalen. Liiiite spännande var det, men det gick galant.

På den där skalan hur hon trivs med tillvaron, svarade hon nästan genast 9.
För övrigt tyckte jag ...

... alldeles omåttligt mycket om den här sommarpraterskan.

Det gjorde pv också.

Och Dinah.
Det bästa för annannan i Portugal ....


Hej,

Om det efterfrågas glädjebidrag när du sedan kommer tillbaka från semestern så kommer mitt här:

Att vi genomförde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela!
115 kilometer på sex dagar och en upplevelse det är svårt att sätta ord på, fast jag har ändå försökt lite grann på min blogg den senaste veckan.

// Här kan man läsa lite .., och sedan är det bara att fortsätta läsandet, hälsar Elisabet.



Världens längsta inlägg ...


Dag 1.
Skärhamn, Bohuslän.
Paradiset.


Första övernattningen: hos rara, fina Turtlan i den värmländska sommarstugan.
Härliga dopp i vattnet! God mat. Prat och skratt. En spis som avlider och väcks till liv.


Tre övernattningar hos filurige Gunnar i Jämtland.
Han tar oss till Skärvångens bymejeri där vi får guidad tur i mejeriet .., samt till Kretsloppshuset och till blueskvällen i Krokom.
Och inte minst grillaftonen på altanen, ja, hos hans bror och svägerska i grannhuset.
Underbart!
Dag 2 besöker vi Eva på Frösön, men just då på Rödön.
Ååå, så roligt!



Jämtländska kossor.
Väldigt nyfikna!
Och helt underbara.



Femte övernattningen - i  tält !! -, blir Kolgårdens camping utanför Vilhelmina.
Rekommenderas varmt! Så himla fräscht och fint.
Men först middag med moster Lisbet, kusinen Ingalill och hennes man Bert.
På morgonen kör jag in till Vilhelmina och handlar frukostmat och blir glad av en varmhjärtad kassörska på Ica-Tallen .., lyssnar till Ring-så-spelar-vi i bilen på väg tillbaka till campingen.
Bad i sjön innan vi åker iväg.
För somliga, alltså.


Utanför campingen ser det ut så här.



Efter campingäventyret blir det färd till Dikanäs, där vi svänger upp på det som en gång var min mormors tomt.
Och hus.
Där fanns, för länge sedan, rum för resande och jag tyckte att huset var stort som ett slott.
Hur kan det komma sig att allt som man tyckte var så stoooort, förminskas när man blir äldre?



Vid husknuten.


Mormors veranda.
Kanske är det därför jag tycker så  mycket om humle?



Och det som en gång tycktes mig som ett slott ... , ja, ser nu ut så här, sett från ett annat håll.
Där, på slänten, odlades mängder med potatis och mamma brukade åka hem till Dikanäs för att hjälpa till vid slåttern, men även när det var dags för potatisupplockning.



Intill mormors hus finns ett annat, lite mindre hus, där det en gång var affär.
Jo, affärslivet går tydligen i arv.
Numera ägs den lilla stugan av min kusin Ulf och att kreativitet finns i släkten råder inga tvivel om.
Aldrig har jag tidigare skådat en hopfällbar eka!
Och i det lilla huset bodde min mormor också under slutet av sitt liv.
Jag minns att jag såg henne ligga på en alldeles riktig björnskinnsfäll.


I det som en gång var mormors kök, där bor sedan länge moster Gunhild, änka efter mammas lillebror Olaf. Ingen har väl så lena kinder som Gunhild!
Ser ni stövarsvansen?
En mer kelig stövare har jag nog aldrig träffat!
Han hette Hektor.
Heter nog ännu.

Gunhild, Peder, Marina, Mats, jag själv och Ulf. I rosaröd top: Gunilla och kusinbarnet.

"Visst ställer ni väl upp på en gruppbild ...?" säger jag till kusinerna när vi sitter runt köksbordet.
Som jag älskar denna släkt!
Goa, rara, fina, matglada människor med härlig, jordnära humor!
Att vi, rent genetiskt, tillhör samma sort, råder det inga som helst tvivel om.
Och alla är så snälla!
Fem kusiner, ett kusinbarn och en moster syns på bilden.
Och så jag själv.
"Nu strääääcker vi på halsen!" säger jag jag till dem när pv står redo med kameran och vi är väl i alla fall två som gör just detta. Möjligen tre.
Två av kusinherrarna ser båda två ut som klippta ur ett jaktmagasin.



Mannen på bilden, han med skägget, är min mammas farfar, Pelle Westerlund.
Klockare  i Dikanäs på den tiden det begav sig.
Åtminstone vad skägget beträffar, så finns det vissa likheter med mina kusiner Mats och Peder.

I fjällbyarna var inaveln betydande; kusiner gifte sig med varandra lite hött som bött .., moster Lisbet berättar under vårt besök i Vilhelmina, att i en familj (släkt till mormor/morfar som också var kusiner) var fem barn blinda! En ögonsjukdom som oftast drabbar pojkar.
Min morbror Ivan var också blind och AP lär ha samma variant på ett av sina ögon.


Släkthänder fångas i det som en gång var min mormors kök.



Efter gruppfotot blir det utflykt till Kittelfjäll, bara två, tre mil från Dikanäs.
Till alla er som aldrig semestrat norröver säger jag bara ..., gör det! 
Ni anar inte hur oändligt vackert där är!

När vi återvänder till Dikanäs, vankas stekt fjällröding och mandelpotatis i kusinen Ulfs kök.
Vilken lyxmiddag!
Där sitter vi tillsammans och har det gott och Ulfs son Tor är också med.
Glädje-glädje!



Jämtland, södra Lappland, Västerbotten och Ångermanland .., å, så vackert där är!
Och överallt växer ängsblommor!


Och blåbärsris!


Och skog!
Och mossa!



Efter Dikanässvängen (då är klockan kring fem) tar vi sikte på Arvidsjaur, för övernattning hos Guy (där pv övertar det ekonomiska redovisandet osv för den thailändske pojken Em ...) och min äldsta dotter ringer och säger att "men mamma, ni måste ju åka till Malå,  det bara  m å s t e  ni, du kommer att ångra dig annars!"
Jag hävdar att det ju är tjugoett år sedan vi flyttade, sååå känslosamt är det inte för mig.
Tror jag.
Efter övernattning i Guys lägenhet, ger vi oss av mot ..., just det: Malå.

Vi börjar med ett besök på Tjamstans topp.
Det är väl ungefär som att köra längs Trollstigen i Norge.


Och vi tittar in hos Åströms på Smedjegatan.
Där mer eller mindre bodde mina döttrar under uppväxten .., den ena lekte med Malin ( i svart klänning), den andra med Monica (med grön top) och jag kan ännu komma ihåg telefonnumret.
Som hos så många andra norrländska familjer, är den åströmska barnaskaran spridd för vinden.
Två bor i Falun, en i Umeå.


Snett mitt emot Åströms bor Ethel, farmor till VM-hockeyspelaren Jimmie Ericsson, ja, om ni nu vet vem det är och är hockeyintresserade. På Facebook har Ethel läxat upp mig lite för att jag inte har skött om ärret på mitt knä ., ajabaja att sola det så där .., nu visade jag glatt upp det och fick en kram av denna rara människa.


Målar gör hon också, denna 85-åriga kvinna.
Tavlorna ska ett av barnbarnen få .. , det stundar nämligen giftermål och Ethel är redo för avresa till festen, ja, när bilden tas.
Även Ethels tre söner är spridda för vinden, ingen bor längre i Malå.


"Men är hä int Elisabet ...?" säger Roger Renberg som kommer förbi just som vi står och surrar med Ethel.
Roger och jag är jämngamla och nu har han minsann blivit pappa till tvillingar och är lycklig värre.
Mera kramar!
I sin barndom bodde Roger i ett rött flerfamiljshus av trä, inte långt från Åströms/Erikssons.
Det huset är sedan länge jämnat med marken.
Hans mamma hette Herta och hans pappa var aningen krumryggig och gick ofta klädd i en slags arbetsoverall.



På Storgatan, när vi har slingrat oss nerför Tjamstanberget, upptäcker jag min före detta arbetskamrat på Ica-Nilahallen, den underbart rara och fina Lena!
Det blir kram genom det öppna bilfönstret och så mycket glädje!

Och utanför Ica stannar en bil till och ut kliver en man i 70-årsåldern, jo, det är  en före detta olympier, jominsann, det är Sture Ohlin som säger ..."men är int ä a Elisabet ..:?" och jag får en stooooor och varm kram och hjärtat går nästan sönder.
Pv ler.



En malåbild till, i fish-eye-perspektiv.



Nej, just det .., jag är ju inte sååå känslomässigt bunden till Malå.
Tror jag.
Men när jag ser stentrappan på det som en gång var vår tomt och kommer ihåg alla gånger jag som lillflicka sprang ner till sjön .., - nu är det murkna träräcket borta - men ändå ., brister det helt.
Inte ett ord får jag fram och på gräsmattan står dom nuvarande ägarna till huset - Gerd och Kurt, deras barnbarn Victor, sonen Magnus och så pv -.
Jag bara vinkar avvärjande med handen .., visar att nä, nu kan jag inte prata.

Gerd och Kurt som köpte vårt hus, sonen Magnus och barnbarnet Victor.

Lite senare frågar barnbarnet Victor, 9 år, om vi - han och jag -, inte kan bli vänner på Instagram.
Det kan vi.
Hjärtevärme igen.
Och Kurt bryter av en syrénkvist och ger mig ..., "den är ju härirfrån", säger han med värme i rösten.
I flera mil blir syrénkvisten liggande på bilens instrumentbräda.



Den här bilden är till Leina.
I det vita trähuset bodde hon under många år och var vår närmaste granne.
Gungställningen lät min pappa göra ..., där var då i min barndom andra gungor, men ändå ..., jag minns känslan när tårna nuddade häggen.



Efter Malåbesöket - då är klockan tolv på lördagen -, åker vi vidare .., besöker hemslöjdsutställningen i Vormsele, tar en fika vid Vormforsen och hälsar på hos Christina Berglund i Lycksele.
Glädje, glädje!

Från höger: Mellansystern, pv, jag själv, Lars-Göran och Anton.

Det blir kaffe i solgasset och så susar vi iväg igen .., mot Bjurholm och Örträsk ..,. och i trakten av Örnsköldsvik får jag åter täckning på min Iphone och då visar det sig att vi har en inbjudan att övernatta hos min kusin Barbro - "Mellansystern" i min länklista - hon den evigt energiska -, hon som väver i parti och minut. Mest parti.


Telia är det som gäller i Västerbotten.

Vägbeskrivning till Ön .., på pv-vis.

Jodå, vi tackar ja, hämtas med båt i hamnen och ha en härlig kväll tillsammans med Barbro, hennes man Lars-Göran, samt Barbros tre barn Hanna, Linus och Anton.



Där finns också hunden Boss, som tycker att harry är lite väl kaxig.



Det bjuds på jättegod gryta .., och senare, likör eller whisky .., te eller kaffe, nere vid Bottenhavet.
Någon badar och säger att livet omöjligt kan bli bättre!


Har man inte annat för sig, kan man ju väva stolsdynor.


Ganska läskigt är det att åka båt, tycker harry .., och trycker sig nära husse.



Söndagförmiddag säger vi hej och tack till rara kusinen med familj, åker vidare och försöker fundera ut var vi ska övernatta.
"Grisslehamn eller Öregrund ..?" säger jag.
Men eftersom pv hängt med på alla släkt, - och vänrundor, får han bestämma.
"Ja, ja .., vi kör på så ser vi väl ...", menar han.


Vi hinner knappt sätta oss i bilen, så kommer ett sms från Agnetha, min väninna från malåtiden.
Det visar sig att hon och maken/sambon är på väg norrut efter ett besök i Uppsala .., kan vi inte stämma träff längs vägen? undrar hon.
Jodå!
Vi bestämmer att vid OK-macken i Söråker, där ska vi sammanstråla.
Det blir kaffe, kramar och prat och skratt.
Glädje, glädje!

Ännu ett vänligt sms har anlänt; nu från Doktor Groda som skriver "Kom hit vetja!"
Nej, nu hinner vi inte mera, nu  m å s t e  vi ta sikte söderut!

Till slut väljer pv inlandet; vi passerar Delsbo, Järvsjö, Bollnäs .., vi badar i en insjö .., äter grillad kyckling och potatissallad vid en fotbollsplan någonstans i Gästrikland .., kör igenom Ockelbo .., pratar om prins Daniel och detta att vara kändis .., tvekar om hur vi ska fortsätta .., alla campingar tycks fullbelagda .., på Gustavsvik campingplats i Örebro kostar en stuga på 30 kvm 1695:-/natt och ingen hund får följa med .., nej tack ..., i Falköping  v r ä k e r  regnet ner och det åskar och blixtrar .., vi tar paus vid Mac Donald´s .., pv som har kört länge, sover (dagtid turas vi om ..., och pv har förmågan att somna inom loppet av tio sekunder när jag sätter mig vid ratten!) .., han vaknar upp och så fortsätter resan till klockan fyra natten mot idag.
Det regnar och åskar.

Och nu är vi hemma.
Pv sover - klockan är nu tolv - jag har vattnat blommor och det är hysteriskt varmt .., kanske går jag ner och badar .., kanske slänger jag tvätt i maskinen igen .., kanske bara njuter jag av att ha fått vara med om så mycket under sju dagar?

Jag säger bara en sak: tack alla goa, rara människor som sååå förgyllt den här resan.
Livet är som bäst.