Dagens fönster ...

Så har Vickan funnit en ny favoritplats; den ovanpå byrån, alldeles här vid soffan. 

Där ovanför hänger en tavla med en målning gjord av min före detta helt underbara svägerska Elenor, då, när hon gick i fjärde klass. 

(Det är alltså i den tavlan som fönstret speglar sig.)

Ska lämna in den och höra hur den mer kan komma till sin rätt, den är ju bara målad på brunt papper. 

Eller måhända har papperet en gång varit vitt? 

Eleonor är storasyster till Tommy och från sekund 1 har jag tyckt sååå mycket om henne!

I omgångar har jag försökt få reda på om hon fortfarande befinner sig på ett demensboende, ja, om hon öht är i livet, men det är hopplöst. Vare sig sonen eller hennes barnbarn vill berätta hur det är fatt. Nu har jag givit upp.

Brev från mig, så där så hon inte skulle glömma hur mycket jag tyckte om henne. 

Och när hon bodde i Alingsås och var pigg och kry. Lilla Nelly på besök insåg snabbt att där, där var det minsann en kvinna som mer än gärna delade med sig av lite kokt påläggsskinka.

Tre dagar in i maj månad ...

Nu går det undan. Maj månad. Och bilden är från något tidigare år och jag har den som målbild, ty just nu är där enbart utblommade påskliljor modell mindre. 

Igår fick vi besök från Bunkeflostrand. Pv hade nämligen ringt Anders och frågat om han kunde tänka sig att komma upp och hjälpa honom med båtvaggan + däcken (stooora och tunga!) som skulle sättas på vaggan och det kunde han. Så vid halv elva kom Anders och pojkarna och frånsett en lätt lunch ("Vad vill ni ha pojkar ...? " Svaret kom bums: PANNKAKOR!!") blev det ett par timmar i hamnen.  

Det lektes kurragömma i båten och det blev fika i båten och jag tog ett dopp i havet och det gjorde även sonen och den yngste, som dessutom råkade skrapa ena benet illa på väg upp på stegen. 

Tur då att hans pappa hade en första-hjälpen-väska i bilen, ty detta var nog att jämställa med en operation för Viggo .., som sedan haltade omkring här hemma. 

Men oj, vad det måste ha gjort ont!

Nåväl, skadan glömdes dock bort när vi idag fiskade krabbor, vilket var den egentliga orsaken till besöket i Skallkroken. Undrar om det finns  n å n t i n g  som fångar deras intresse så till den milda grad? Även nu kaffe och fika, men i klubbstugan och tillsammans med Festis blev det munkar som pappan köpt. Vi räknade till kanske .., elva krabbor, vilka förstås återbördades till havet efteråt. 

Och idag ..., tyst i huset när sällskapet vände åter hemåt. 

Tittade på min äldsta systers favoritprogram Landet Runt idag. Rördes så hjärtat blev alldels varmt av inslaget där Emil Lindström (västerbottning) berättade om hur han och hans kompisar räddade en älg från drunkningsdöden. Tala om att vara naturlig inför kameran och så där charmig som jag tycker att många män är där hemma. Charmig, på ett inte inställsamt vis. 

En bit in i programmet, nämligen 11:45, kan man ta del av detta. Och inte visste jag att Landet Runt kan ses över hela världen! Undrar om min syster iu Australien har koll på det?

Spännande natt i pannrummet ....

(Figuren på bilden har inget att göra med texten.) 

Det här blev en äventyrlig natt, må ni tro. 

Vid halvtre-tiden vaknade pv av att det "rasslade" och levde om i pannrummet - där vi har kattluckan -. För ovanlighetens skull var det pv som vaknade och gick ner för att undersöka vad som var på gång. Jo, minsann! Själv sov jag gott.

I pannrummet fanns då den svart-lurviga katten, den som så ofta stryker omkring här, samma katt som jag en gång upptäckte i sovrummet nattetid (där hade jag ställt matskålen till Sigge) och nu, nu hade den förstås smugit sig in under kvällens gång och därefter inte tagit sig ut (ja, vi låser alltid kattluckan nattetid, så att den här krabaten inte ska ta sig in). Måhända satt jag och tittade på kungens födelsedagsfirande och glömde bort att hålla koll mot köket, där matskålen står på golvet. 

Nu var problemet att inkräktaren inte tog sig ut. Man kan ju ana paniken.

Den svarta katten blev naturligvis vettskrämd när pv försökte få ut den .., den tog sig upp på vattentanken som är STOR och HÖG och det tog tid innan pv lyckades förmå den att hoppa ner och ut igen. Måtte den nu ha blivit avskräckt från besök här inne! (Matskålen var renslickad ...). Och nej, jag tror inte att den är husvill - den ser välmående ut, men är alltidsååå skygg). 

Det är så roligt .., för Vickan och Paddan höll sig lite på avstånd .., så där som .., "ja, ja, pv .., sköt du det här, vi tycker att det är ganska läskigt med den här inkräktaren!"

Nu blir det till att installera en kattlucka där endast våra katter tar sig in.

1:a maj fönstret ...

"Hej!

Ett Valborgsfönster från Acksjöns kapell i fina Mariebergsskogen.

Ikväll manskör som sjöng ut vintern och in med våren. Majbrasa därefter.

En annan dag så gifte vi oss inne i det här kapellet.

Nu susar fönstret iväg till landet Halland.

Hälsningar Annica."

// E: Och den dagen, det var i augusti 2023, så satt vi på trappan till kapellet och Harry var med och så väntade vi på brudparet med gäster - vi var där i god tid för att hitta rätt -. 

Det visade sig bli en sån fin vigsel och där fanns anslag på bänkarna - reserverad plats för allehanda tidningar från hela världen - (påhittigt) och en härlig präst var där också. Efteråt middag och fest i ett koloniområde och så många trevliga, rara och lättsamma värmlänningar att surra med. Fina minnen alltsammans! Tack Annica och Martin!

Brudparet. Så fina. 

Och buketten, i närbild. Så mycket glädje i den!

Idag ....

Så har då segelbåten - den som ännu inte fått ett eget namn, men den heter egentligen Serudia - äntligen kommit i sjön och jag är så imponerad av pv som krånglar sig upp och ombord och med hjälp av båtvänner får den på plats! 

Återstår så mastningen, men det lär dröja; det är tungt och kan vara bökigt. Kanske kommar hans bror och någon kompis och hjälper till vad det lider.

Efter sjöstättningen såg det ut så här i uterummet. Där ligger han ännu och lyssnar till Radiokorrespondenterna Ryssland, medan jag själv håller mig till sångarhyllningarna till kungen. 

Och flygvapnet ...! Vilken manifestation där de olika flygplanstyperna kom från ingenstans i fina formationer! 

Nog är allt så mycket enklare när båda händerna är igång. 

Bilden från Vindövarvet i Bohuslän dit jag seglade tillsammans med Pv och Tommy. (Själv hakade jag bara på sista biten, från Skärhamn.)

Året var 2020 och Harry var ännu i livet. Och såklart var han snäll. På bilden i Träslövsläge, dit jag åkte med lite förning till kaptenen och hans medseglare.

Ibland glömmer jag hur härligt det kan vara att befinna sig till havs, men tänker jag på seglatser i Bohuslän och som här .., när jag låg i havet i aktern och höll i mig i stegen, liksom på släp .., och så hörde jag pv och Tommy småprata och skratta och jag tänkte att .., vilken lycka att det kunde bli så bra!

Vi hade hyrt en liten stuga på Vindön och på kvällarna tog man sig ett dopp i havet där såna här stim av småfiskar simmade omkring! Vilken glädje! Och nu håller kungen tal. Han sköter sig bra, tycker jag. Och ska man nu ha det statsskicket, så är jag glad att vi har en vettig kung.

Tankar för dagen ...

Nu, i slutet av april månad, svischar det bara till vad gäller naturen! 

Om någon vecka, lagom till AP:s födelsedagkalas här i landet Halland, kan det hända att även fruktträden blommar som allra bäst! Hoppas, hoppas!

Igår var det min mammas födelsedag. Om hon hade varit i livet, hade hon fyllt 105 år. Så blev det inte. Hon hade bara tre veckor kvar till sin 87-årsdag, när det tog slut. Säkert var hon lättad och hade i det närmaste upphört att äta och dricka på slutet. 

Så där som om kropp och själ kommit överens om att nu .., nu fick det vara  nog. 

Och idag fyller min äldsta systers barnbarn 42 år och själva kungen, han blir 80! 

Lyssnade till hans Tankar för dagen i P1 nu på morgonen. Drygt 4 minuter långt - eller kort - och såå fint berättat! Tidigare på morgonen kunde jag omöjligen somna om och då var det P1 Kultur Reportage med en intervju från 2007 med Ulf Lundell. Intervjuare var Björn Jansson och och jag blev så imponerad av hans mjuka tilltal och vänliga röst. Intervjuarens, alltså.

Det är sjösättning idag. Pv var där igår och klättrade ombord och gjorde i ordning tamparna inför förtöjningen och jag var så orolig att han skulle dråsa i backen (båten står ju på land och det är två stegar att ta sig upp på) och nu på morgonen skulle kapellet tas av och så - trodde han - att vid 9 - 10-tiden kanske båten komner i sjön. Det är en evig tur att där är så många båtvänner som kan hjälpa till. Oj, så trött och slut på han ska vara efteråt!

Mamma, på sluttampen av sit liv. 

Hon satt i dagrummet och sov så gott när jag kom på besök och det slog mig att hon nästan hade börjat likna de åldrade indiankvinnor jag såg när vi besökte henne i Argentina.

Dagens fönster ...

... finns här i gula huset på kullen och som ni ser går det framåt .., nu är fyra av sex krukor i samma kulör! De två i mitten, såväl krukor som pelargonior (den t.v. ett litet, litet skott) var en gåva från annannan under vårt besök hos henne i Skåne.