söndag 22 maj 2022

Ändrade planer ....

Jag möter honom när det är dags att rasta Lykke. Det är ett tag sedan sist och Lykke, som aldrig mött honom tidigare, blir över sig av glädje. 

"Nej, det är inte Harry som blivit långhårig!" säger jag och Lykke blir omklappad så där som om dom alltid varit bästa vänner. 

En minuts prat om ingenting, sen kommer jag ju ihåg. Ja, just ja, han har - som så många andra - fått ett cancerbesked. 

Om det pratar vi. 

Jag frågar hur han känner det?

"Panik först .., ja, ren skräck!" säger han och ler lite .., ja, nästan urskuldande.

Och jag berättar om min egen rädsla, då när läkarna trodde att jag hade en elakartad tumör i bröstet, ja, hur jag nästan blev våldsamt troende i ett huj. Nödtroende. Falsk som sjutton. Hur kunde jag ens förvänta mig - om nu Gud fanns eller finns - att han skulle bry sig när jag inte hör av mig annars?

Då ler mannen framför mig. 

"Ja, du Bettan, jag tog till flaskan först ..., som om det nu skulle hjälpa. En annan dag satte jag mig i kyrkan", säger han. 

Svagt leende igen. 

Nu väntar operation och strålning i Lund och alla planer som han haft - dom han planerade för i sommar - får kanske skrinläggas.

Så mycket mera hinns inte med, han ska in till stan och sen väntar jobb, men jo, gärna ska han komma på middag - han äter allt, kött och fisk och ja, vad som helst - och jag ger honom en kram och han säger "ni är så snälla" och så tack och hej.


    Dagens fönster och lite till ....

Klockan är snart sex på kvällen och idag har det varit full rulle. Jag har klippt gräset i omgångar .., försökt plocka bort så där allmänt .., kört flera maskiner tvätt, hängt upp och strukit .., och pv har haft besök av en ungdomskompis - Magnus - och då blev det titt på båten (som startade bums, halleluja) och nu sitter husets herre och rättar prov i naturkunskap. 

Tidigare på morgonen drabbades han av yrsel, så där som när jag får kristallsjukeanfall. Jag undrar jag om det inte är all stress med skoljobbet som tar så på honom? Han glömmer mer än vanligt och ser så trött ut Återstår endast två arbetsdagar (torsdag och fredag vecka 22) och därefter kanske någon dag med efter-arbete. Den här veckan blir han helt fri, då torsdag och fredag är helgdagar.

För en gångs skull ska jag hålla mig lite kort. I morgon tar vi till Malmö där äldsta dottern med make och Emma är på besök. Har nu strukit skjortor i parti (och inte minut) - pv är en sannerligen en skjortmänniska ...,  samt mina klänningar/tunikor. Tvättmaskinen snurrar. Och idag har hundarna kunnat vara i hundgården - den provisoriska - och oj,  så dom lekte!

Ps. Fönstret fångades inte långt ifrån där jag fångade vallmon på bild. Ds.

Over and out!


lördag 21 maj 2022

Ovälkommet besök ...

Det kliar nåt vanvettigt på ryggen ikväll. 

Pv undersöker och konstaterar: en fästing har bitit sig fast!  

Och jag som igår sade till AP att "fästingar går inte på mig, men däremot på pv!"

Så kan det gå.

    Då, när det begav sig ...

Förmodligen har pv ännu en gång tagit en sån här vansinnigt billig helgprenumeration på DN, för nu ligger den prydligt i brevlådan igen. Härligt! 

Idag föll jag för den här artikeln, den som handlar om Nina van den Brink som skrivit en biografi om Maja Ekelöf och hennes debut (och enda utgivna alster) med boken "Rapport från en skurhink".

Då var jag sexton år och jag minns så väl hur upprörd och känslomässigt engagerad mamma blev efter att ha läst just den boken och hur hon, av bara farten, ansåg att all sjukhuspersonal - städerskorna inräknade - skulle ha samma lön, oavsett utbildning. Det gällde även läkarna.

"Om inte vi har städerskor som håller rent, faller hela alltet, dom är precis lika viktiga som alla vi andra!" sa mamma uppbragt. 

Hur det hela skulle lösas rent praktiskt, ja, det tänkte hon kanske inte så mycket på och inte blev det mycket medhåll från vare sig pappa eller kollegor, men sånt brydde hon sig inte om. Det slår mig nu att mamma var totalt prestigelös. Och att somliga med höga studieskulder då - om alla hade någon slags genomsnittlig inkomst - egentligen skulle få sämre ekonomi, det tänkte hon nog inte heller på. 

(Jag minns också att när det var tal om sjuksköterskestrejk meddelade mamma att aldrig-i-livet att hon som hade så mycket högre inkomst än städpersonalen och biträdena skulle kräva löneförhöjning; jag tror bestämt att det var i samband med att hon hade läst rapporten från skurhinken).

Den här nyligen utgivna biografin ("Jag har torkat nog många golv"), tänker jag i alla fall låna och jag ska även reprisläsa boken som det hela handlar om; även om jag läste den då den kom.

Någon annan som minns den?

    Dagens fönster ...

Ja, det ska jag säga dig annannan, att den här fönsterbilden, den skuttade rakt in i mitt hjärta! Jag tycker att den har precis a l l t. 

Enkelheten .., kläderna som hänger på tork och vittnar om liv .., kanske är där ett par pyjamasbyxor ., och så hinkarna (särskilt den röda) nere på marken. Gatstenarna. Och den gröna skylten - liksom kabeln -  som binder samman det hela

U n d e r b a r t !

Tack!