tisdag 20 oktober 2026

Mer bilder för att minnas ... 


Väljer man ett boende i en före detta fängelsecell på 9 kvm, då är det en fördel om det finns gott om andra utrymmen på hotellet; ställen där man kan slå sig ned och sträcka på benen. 

Sådana utrymmen finns det gott om på Långholmens hotel/hostel. 

Nästan överallt kan man finna olika sittgrupper, ofta lite avskilda, och alltid så ombonade, i alla fall i mitt tycke. 

Det här var ett av dem. 
















Bilden här ovanför ett annat. Här var det soffor och fåtöljer och väldigt nära receptionen och lika nära vår cell, som var nr 6.

Fin konst också just i receptionen. Två tavlor målade av Madeleine Pyk. 

Den här, som visar rastgårdarna som trianglar.















Och den här. 








Och fina områden att promenera omkring i! 




















Från ingången sett rakt ut mot en badplats. En mig närstående har blivit en riktig badentusiast och hade nog gärna .., men inte jag. 




Vacker lampa i receptionen! Eller: läcker.

















Och här, på väg över Långholmsbron och till busshållplatsen. Måste vara ännu härligare att strosa omkring där sommartid i lagom värme och se båtar komma puttrande i kanalen.

Om fisk-tv i Stockholm ...

Så här kan det alltså se ut. 

Underbart!

Dagens fönster ...

I vår lilla cell på 9 kvadratmeter, där fanns det här gallerförsedda fönstret som - till vår stora glädje - visade sig gå att öppna, eller åtminstone ställas på glänt. 

Den slarvigt bäddade överslafen, där låg pv och sov och jag själv låg liksom längs med fönstret. Natten mot igår hade vi öppnat fönstret och någon gång vid 2-tiden vaknade jag och höll på att frysa ihjäl, så sticketröjan åkte raskt på ovanpå nattsärken, allt medan pv låg helt näck och tycktes sova gott! Den mannens blodcirkulation är det i alla fall inget fel på.

måndag 19 oktober 2026

Trine Dyrholn och bra betyg ...



Klockan närmar sig 18.00 och pv har åkt in till Halmstad för diverse inköp av bland annat målarfärg, billigt kaffe, samt kattgodis och mjölk till friherrinnan. 

Själv blir jag kvar hemma. Den film som visas ikväll såg jag i slutet av mars månad och avstår därför. Suveränt bra spel var det av bland annat Trine Dyrholm.

Filmen fick full pott av mig (ändrade sedan till nästan-full-pott) och jag tror att pv kan tycka om den. 

Kom plötsligt ihåg när vi igår körde in i Mjölby, för att jag där skulle inhandla en bytta med Picadeli-mat och på väg ut från stan, passerade vi några rejält stoooora fabriksbyggnader och vi såg en Toyotaskylt där också. 

Toyota? Men inte har väl ändå Mjölby någon biltillverkning, tänkte vi. Nej, det visade sig att där tillverkas el-truckar och det var inte få heller, nej, enbart i år tillverkas i Mjölby 75 000 handtruckar och 82 000 eltruckar!! Och där arbetar cirka 3000 personer, varav 2500 inom produktion och forskning! Oj, vad detta ska betyda mycket för Mjölbyborna, vad gäller arbetstillfällen! Om detta hade vi absolut noll koll. 

Om Mjölby kan man läsa mera här ...

Olika sorters konst ...


Marias före detta svärmor; alltså Emma och Emils hela-livet-farmor - Maggan - henne har jag berättat om så många gånger. Ja, hur oerhört kreativ hon är! 

Under besöket i Sthlm bjöd hon hem oss och Maria (och inte minst själaglada hundarna) till Upplands Väsby och vi serverades kaffe och minst fem sorters hembakade kakor i vardagsrummet. 

Så här vackert broderi var det på stolsdynorna! Kungsängsliljor, alltså!

Spridda skurar från helgen som gick ...


Allt blir inte som man tänkt sig, ja, det är lätt som en plätt att sitta hemma i soffan Ektorp och planera allt man vill göra i Stockholm, men annat kan komma emellan. 

Nå, detta att vi skulle titta på tunnelbanekonst, det fixade vi i alla fall, även om vi inte alls hann med allt. Bilden visar Röda Linjen och Stadions vackra regnbåge, skapad av Åke Pallarp och Enno Hallek 1973.

Såååå vackert!

Vad vi inte tänkte på var att det finns flera upp/nergångar till stationerna och därför missade vi en hel del! Nåja, vi ska väl åka upp fler gånger. 


Här konst av Siri Derkert på Östermalms tunnelbanestation. Även denna ligger längs Röda Linjen.
Intressant läsning om denna kvinna finns här.


Vid Universitets t-banestation blev vi stående länge. Så här kan man läsa på nätet om allt det vackra: "Konstverket har skapats av den belgiska konstnären Françoise Schein. Hon installerade de keramiska väggarna 1998. Verket är baserat på Carl von Linnés resor och botaniska forskning, samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som löper som en röd tråd genom stationens kakelplattor. 
Plattorna är traditionellt handmålade i Portugal som klassiska azulejos innan de fraktades till Stockholm."


Helt omöjligt att via mobilen visa hur underbart vackert kaklet var! 

Och så Linnés texter ....

Här syns det hela så mycket bättre!


Här kunde nog pv ha stått i timtal!


Vid Tekniska Högskolan var känslan en annan. Murrigt och mörkt. 

Konstverken är skapade av Lennart Mörk (ja, det var ju ett lämpligt efternamn) och "hyllar människans vetenskapliga och tekniska upptäckter, med naturens fyra element som återkommande tema i mönstren."

Vissa delar av den stationen var avspärrad och därför var det svårt att få en överblick av det hela.

Här en mycket, mycket bättre bild!

Vid nästa besök i Stockholm, ska vi ta oss an fler t-banestationer. 

(Samme konstnär har även gjort detta.)

Nåväl, vid nästa besök blir det till att fortsätta åkandet med tunnelbanan. Vi köpte ett dagskort för seniorer/pensionärer och det kostade 110:-/person, plus då själva kortet i sig för 50 kr, men det finns ju kvar.
Det innebar att man alltid fick visa upp kortet i spärren, vilket ju inte var något problem, alltså inte enbart blippa kortet och gå in med övriga.

Vi konstaterade att nästa resa till döttrarna, det blir med tåg. Skönt att slippa köra och hitta p-platser och laddstolpar.

Måndagsfönstret ...


 Mitt emot Slussen, på väg att slå oss ned på en bänk för att dricka 11-kaffe, stannade vi plötsligt till när vi såg detta. Så genialiskt! 

En kamera har alltså monterats i vattnet och där kan man stå och titta på hur fiskar och uttrar simmar förbi och det är ju som den bästa dokumentär! S å påhittigt! 

Intill oss stod en pappa med sina tre småttingar (två i sittvagnen) och jag lärde dem i alla fall vilken fisk som var en abborre och där var en brax och titta där, en öring!

söndag 18 oktober 2026

Hemma igen ....


Ungefär som på bilden, ja, så kändes dom har dagarna i Stockholm och Sällnaberg (där Maria bor). Jag menar .., det kändes soligt i hjärtat.

Allt blev så bra. 

Och nej, vi skippade Nordiska Museet då jag var sååå slut på igår efter allt promenerande och hur vi försökte hitta tunnelbanestationerna med vacker konst. 

Att promenera omkring med nya sneakers är ju inte det vettigaste .., men tacksam att jag hade sticketröja, mössa och fingervantar med. 

Det allra bästa var förstås att ha fått träffa döttrarna .., att få se hur dom bor efter var sitt uppbrott och att båda tycks så starka och ..., ja, harmoniska! 

Att lämna ett äktenskap kräver mycket .,. bland annat  m o d  och kraft, men man får alltid betala ett pris. 

På familjechatten skrev AP och tackade för att vi uppfostrat dem till att bli självständiga, men det var helt fel .., dom har minsann uppfostrat sig själva eller fått det i generna, vi (exet och jag själv) hade fullt upp med oss själva och var så unga när flickorna växte upp. Men såå lycklig man blir som förälder när man ser dem stå på till synes starka ben.

Det var sju månader sedan jag träffade Maria i Malå och AP var ju här i somras .., nu ska det väl inte dröja så länge till nästa gång. 

Och nu, efter att ha turats om att köra hem igen, är jag stel i benen och ska ta en dusch och njuta av gott dricksvatten.

lördag 17 oktober 2026

Dagens fönster och lite till ...


Om det är nånting jag tycker extra mycket om, så är det innergårdar. I Ystad fanns en fin sådan där jag då bodde, om än inte så ompysslad, men den fanns där likväl. 

När Anders bodde i sinn lilla lägenhet i Malmö - det var innan Maja kom in i bilden - fanns där en alldeles ljuvlig innergård och fönster åt alla möjliga håll! 

Och igår eftermiddag visade AP oss runt i hennes alldeles egna 2:a på S:t Eriksgatan och där, på innergården, såg det ut så här när jag lyfte blicken. 

Sååå vackert!

Nu är det lördagmorgon. Vaknade tidigt .. var nog först av alla i korridoren (celler på vardera sidan) i "damrummet" som sannerligen inte är luxuöst, utan påminner om alla liknande utrymmen när man kommit i hamn med båten. 

Men såå rent och fint och ett vackert handfat och svartvitt kakelgolv eller klinkers, välj själv. Så där stod vi och borstade tänderna .., några duschade och det var bara rumpor och två italienska tjejer vilka studerar i Odense i Danmark, men nu ville besöka Stockholm var där också. 

Idag skulle dom besöka Vaxholm, i morgon Ikeamuseeet i Älmhult. 

"Aaalmhalt", försökte dom förklara och jag fick inte till det förrän den ena nämnde Ikea. Aha. 

Vare sig pv eller jag själv sov gott. Han snarkade och jag lär också ha fört oväsen .. ja, inte är det underligt att vi - hemmavid - har skilda sovrum!

Att köra från Upplands Väsby hit till Långholm gick bra. En enda felkörning och det var mitt fel, men pv gjorde en "legal U-sväng", efter uppmaning av fru GPS. Laddstolpe fick vi också, så nu ska bilen vara fulladdad när vi åker hemåt i morgonförmiddag. 

Här är så vackert .., så många människor som passerar, många tyskar .., tänk, att man nästan SER vilka som är tyskar, särskilt kvinnorna och kanske är vi en viss sorts resenärer som väljer att bo på 9 kvm? 

Frukostmatsalen är stor och avlång och frukostbuffén UNDERBAR. Äggröra, bacon, prinskorv och ett ljuvligt grovt "Långholmsbröd". Vi bor ju nära vattnet och här vimlar av uppställda segelbåtar .., vi åkte buss nr 54 igår och så praktiskt det är, då får man se ut samtidigt och kan följa med var man befinner sig. 

I pv:s ungdom körde han och kompisen Magnus buss här i Sthlm, tänka sig .., och pv och Mymmel bodde här ett tag när Hilda var nyfödd. 


Igår, innan vi åkte in till stan, gjorde vi Maria sällskap till hennes före detta svärföräldrar, Berra och Maggan. 

Maria hade tagit med sig en påse med hennes goda bullar och bara knutit ihop plastpåsen. 

Jag undrar om inte Maggan ännu hade stått och kämpat med att få upp knuten, om vi inte sagt ..."men klipp bara upp!"

Det är Maggan som är som ett mindre kärnkraftverk, något så vanvettigt engergisk och påhittig! Hon kan nästan allt. 

I skrivande stund sitter jag utanför frukostmatsalen, i en skinnfåtölj och med utsikt över gulnande träd här utanför. 

Människor kommer och går .., och det bästa med Långholmens hotell/hostel är alla sittgrupper som finns med jämna mellanrum. Bor man på 9 kvm, vill det till att ha andningshål med gott om plats och det gör det verkligen. 

Ajöken, sa fröken.