måndag 19 augusti 2019

En måndag ....


Oj, så länge sedan jag arbetade en måndagmorgon!
Det visade sig vara nya rutiner i kassan; det skulle skrivas ut journaler och rapporter, skyltar skulle bytas ut på "trottoarpratarna" (skyltställen som inte står på någon trottoar, utan utanför butiken bara) och jag sopade golvet, torkade av kassorna, tömde papperskorgar, gjorde pantmaskinen fin och skickade sex påminnelser för inte uthämtade paket .. , ja, det var mycket att göra och jag kände hur svettig jag blev i huvudet!
Nåväl, allt gick bra.


Hade en äldre herre i kassan - han hade en lång fjäder i mössan - och så sa han plötsligt att han just idag hade födelsedag. "Kan du gissa hur gammal jag är ..?" sa mannen och då förstod jag ju att han nog såg yngre ut än han kanske var. Vad jag  i n t e  förstod, var  h u r  mycket yngre!!

Jag gissade att han var född 1947, alltså sju år yngre än jag själv.
Nej, så var det inte, han var född 1925!!!
Det är ju helt sanslöst! Nittiofyra år!! Tala om välhållen.



Ja, det var en trivsam dag på jobbet. Pernilla var på golvet och var som omtänksam .., körde undan kundkorgar bara så där utan vidare .,. tog kassa två utan att man ens bett om det, ja, hon var en riktig pärla! Det var för övrigt dom andra också.

Kom hem vid halv två och gick på lång promenad med harry. Sen har jag vilat. Satt ute i solstolen .., sen i loppisfåtöljen .., och nu funderar jag på att köra till stranden för ett dopp.


Och där var en familj från Luxemburg som var här på husbilssemester, ja, dom hade t.om varit ganska långt norröver och menade att där var så vackert. Det här var deras första besök i vårt land och dom var - sa dom - helnöjda!


Pv har höstens första körövning ikväll .., jag ska försöka komma mig i säng i vettig tid och i morgon har Elin erbjudit sig att ta ett extrapass, om utifall att .., att någon är sjuk även i morgon. Skönt, då blir jag helt fri.
Och på onsdag kommer så Annica/Turtlan och Martin på besök!!
Så trevligt det ska bli.
Dagens fönster ....


"Fönster i dörren på toaletten i Öviks kyrka. Dörren som jag tydligen glömde att låsa. Fasan som jag kan drömma mardrömmar om. Men det var inte så himla läskigt i verkligheten. (Att någon öppnade när jag satt där ....)".

Så skriver den här madamen!
Tack att du tog dig tid med håven!

Pling i min mobil ...

Vaknar lite över tre och kan omöjligen somna om.
Tittar på Line of Duty som jag missade igår (då jag i stället såg en suverän DOX- dokumentär "Minding the Gap").

Vid fem får jag ett sms.
Kan jag möjligen jobba till tre?
Nej, det kan jag inte, men till ett.

Tur att man är morgonpigg.

Amerikansk dokumentär från 2018.Oscarsnominerad dokumentär om tre vänner som växer upp i en liten stad i det amerikanska rostbältet. På sina skateboards rullar Zack, Bing och Keire igenom en ungdomstid fylld av tricks, fester och droger. Men vuxenlivet pressar på samtidigt som gamla sår rivs upp och hotar ödelägga deras vänskap. Kan de bryta det sociala arvet och skapa sig en framtid trots allt? Nära och personligt filmad under 12 år i Rockford, Illinois. En dokumentär av Bing Liu.
Kan ses i SVT Play till lör 16 nov 23.59 (3 månader)
Rättigheter i SVT Play: Kan bara ses i Sverige

söndag 18 augusti 2019

Dagens fönster ....


Under ett besök utanför Köpenhamn - det var ett par år sedan - hade jag turligen håven med mig.
Då fångades det här fönstret och det var i Sjælør.

Nu vet ni det.
Brevet från kungen ...


I förrgår när vi var bjudna på lunch hos Ecke och Britt, då blev det prat om forna tider, om än inte så långt tillbaka som på bilden, den från 1895. Ecke frågade om vi hade läst böckerna om Eftra, den församling som vi tillhör och byn som ligger kanske sex, sju kilometer norrut.
Nej, det hade vi inte.

Men nu har vi åtminstone tagit oss en titt i den första av dom tre böckerna.
Sååå intressant!
Bilden här ovanför visar patron Liberg och hans anställda och huset i mitten, längst till höger på bilden - bakom hästarna - det är alltså det hus som vi kallar för "polska ambassaden". Att vi kallar den så, det beror på att på parkeringen står alltid fem, sex polska bilar och där, i det tjusiga huset, bor ett tiotal polacker vilka arbetar på ett närliggande slakteri.
Om jag inte minns fel, så är det ägaren till slakteriet som även är ägare till huset.

Huset till vänster på bilden .., det får vi inte ihop vad det är, kanske brann det en gång ner?
Jag har verkligen suttit med näsan och tittat på den här underbara bilden.
Där är torparpigor med räfsorna i högsta hugg .., där är Store Johan som sitter med rundkullig hatt i den nedre raden - tvåa från vänster - och man förstår ju varför han kallades så.

På Harplinge kyrkogård upptäckte jag en annan Paridon och fastnade för namnet.

Och så är där torpardrängen Paridon och majerskorna Emma, Beata och Emma och så alla andra.

År 1670 skriver landshövdningen Johan Hård af Segerstad till kungen, med en önskan att "låta transportera säteriförmånerna från Skipås (bara 1 km drygt härifrån) till Stensjö. Som friherre var han nämligen berättigad att ha inneha två sätesgådrar och han begärde då att få bruka Stensjö som säteri, jämte två halva gårdar i Ugglarp i gärdeslag med stensjömarkerna och en hel gård i Torp, samt en halv gård i Risarp.



Han fick svar av kungen, Karl den XI:e. Det är han som är på bilden.
Så här skrev han - kungen - och man kan konstatera att det inte bara är jag själv som har svårt att fatta mig kort ......

"Vi Carl med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Wendes konung, Storfurste till Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Livland, Karelen, Brehmen, Verden, Stettin, Pommern, Cassuben och Wenden, Furste till Rügen, Herre över Ingermanland och Wissmar, så ock Pfalz, Greve vid Rein i Bauyern, till Julich, Cleve och Bergen Hertig, gör veteriligt, att alldenstund General Lieutenanten oss älsklig, ädel och välbördig Johan Hård haver för en tid sedan tillbytt sig under dess lilla köpte säteri Skiepåhs i Halland en gård där hos Stensee Bendh, samt tvenne små fjärdedels hemman också Skiepåhs kallade, alla uti ett byelag belängna, och med dem med våra kommisariers tillåtelse sammanlagt och med stort bekostande uppbyggt, på vilka friheter han nu underdånigt söker.

Vår nådiga konfirmation och fastställelse, varför hava vi härmed  och i kraft av detta Vårt öppna brev av gunst och nåde i anseende till bemälte General Lieutenanten gode och berömlige gjorde tjänster samt i kriget tagit stor skada av fienden, då gården blev alldeles avbränd, efter han om fiendens förehavande vid Halmstad, hade givit oss kunskaper, unnt och beviljat honom samt hans hustru, barn och efterkommande där underlagda hemman. Det alla som vederböra har sig hörsammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungliga secret bekräfta låtit. Datum Linköping den 10 juni 1684-
C A R O L U S.
L.S."

Mer från den - i mitt tycke - fantastiska boken, kommer vad det lider.
Pv och min rödvitrandiga syster, dom är hejare på historia och kan det här med kungar.
Det kan inte jag. Jag har helt enkelt inte varit intresserad.
Men nu, kanske.
Om det nu skulle finnas någon fler obildad människa som råkar läsa här, så kan man bättra på sina historiekunskaper - då framför allt när det gäller den här kungen - här. Prick här.

lördag 17 augusti 2019

Dagens fönster ....


.... finns hos Eva från Tyresö, men för tillfället i Haverdal.

Och tänk att en liten hund uppenbarade sig där i fönstret, det såg jag inte igår!
Kanske är det en tidning den har i munnen?

Tack Elisabet som tog fram fönsterhåven!

Ja, men varsågod!

fredag 16 augusti 2019

Fredag i augusti ....


Först lunch hos Britt och Ecke nere i gula huset.
Grannen Birgitta är också bjuden och det blir nån timme eller två tillsammans vid det enormt stora matbordet; det som en gång fungerat som bakbord och som följde med huset.
Britt bjuder på ugnskokt lax med underbar potatis från eget land och likaså bönor och sockerärtor, allt från egen odling.
Härliga människor allesammans!
En är nästan blind .., en hör dåligt (egentligen tre) .., en är änka sedan två år tillbaka .., och så är det vi då. Det blir mycket surr om gamla tider .,. om hungersnöd och vad som hänt här i Stensjö under ett par hundra år och längre än så tillbaka.
Vi får låna en bok om Eftras historia. Eftra ligger kanske en mil härifrån - knappt - och den församlingen tillhör vi. Skulle vi en gång jordbegravas, så blev det väl där på kyrkogården med vacker utsikt över dalgången, vad vi nu skulle ha utsikten till.
Britt föreslår att vi ska spela kubb, men det vill inte Ecke.
"Nej, nej, nej!" säger han.

Flera timmar senare kör vi till Skallkrokens hamn där jag simmar längsta sträckan hittills i sommar; från den där lilla "bryggan" och snett över till stranden där jag brukar sitta. Vattnet är betydligt svalare än tidigare och senare ska vi få veta att det var arton grader i havet; själv gissade jag på nitton.
Halvvägs till land snärjs jag in av nån slags sjögräs och det är inte alldeles angenämt.

Innan jag kommer till stranden är jag rejält nedkyld, mest om armarna ..., och jag är glad att tjocka ullsjalen är med.


Solen kommer och går.


Medan jag simmar, håller pv koll på en segelbåt som han tycker irrar omkring och inte håller sig till sjökortet. "Där ute finns flera grund .., jag förstår inte riktigt vad dom gör ..?" säger han om och om igen. Ibland tycks den gå mot hamnen och så ändrar den plötsligt kurs och vänder åt andra hållet.
Och himlen blir allt mörkare.


Åt andra hållet ser det ut så här.
Upptäcker bilen där till höger och kommer osökt att tänka på Mian och deras lilla bil, den som dom tycker så vansinnigt mycket om.


Så åker vi till affären och handlar kvällsfika - leverpastej, smörgåsgurka och bröd - och jag föreslår att vi svänger förbi hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge man och det gör vi - utan att vara inbjudna -. Det blir hur trevligt som helst! Eva fixar kaffe och vi håller fikat och Harry jagar en katt rödgul katt (som tidigare i veckan tagit en gråsparv, just som Eva gav den lite mat) och vi blir sittande där nån timme eller kanske lite mera.


Frånsett dosetten med piller, märks det tydligt att barnbarnet lill-karin har varit på besök.
Där är kritor och gosedjur och harry skulle väldigt gärna vilja norpa sig en nalle som liknar en skata eller en sjöfågel, men får inte. Han lägger sig på soffan och sover.


Vad pratar vi om ?
Jo .., om att skolan börjat och att det därmed är slut på pv:s sötebrödsdagar .., vi pratar om Vilhelm Moberg och den över sjuhundra sidor tjocka boken, den som syns på bilden .., och även Alex Schulmans roman "Bränn alla mina brev" hamnar i blickpunkten och vi låter Ulf göra testet i Svenska Dagbladet, det där testet där man ska se hur bra man är på att stava rätt till femton olika städer eller länder runt om i världen och det är många z, x och c:n i dom frågorna och det är spännande att se hans resultat.
Vi - pv och jag själv - har gjort samma test och jag svimmade nästan av lycka när jag hade ett mer rätt än pv. Ulf i sin tur hade två fler rätt än undertecknad och Eva och jag hade samma poäng.
Jag kan säga att ingen av oss hade full pott.


Jag ÄLSKAR sånt här!
Ja, alltså bladet i boken om Vilhelm Moberg där man ser hur han själv antecknat och tänkt sig hur det ska vara. Så intressant att se andra människors handstil Den boken ska jag låna på biblioteket!

Och jag berättar om programmet från en BBC-kanal som jag råkade hamna på igår; det handlade om hur människor dömda för sexualbrott döms i USA och hur deras tillvaro blir. Har du våldtagit någon så hamnar du i ett register och där blir du kvar livet ut. Du får inte bosätta dig inom en radie av sexhundra meter från daghem, skolor eller parker där barn vistas och den kvinna som haft ett förhållande med en fjortonårig pojke (hon var lärarinna) bor nu i ett litet hus, har fotboja och får inte på några år träffa sina barn.
Journalisten som intervjuade och gjort reportaget heter Louis Theroux och var helt suverän i sitt sätt att ställa frågor och ännu mera frågor. Han vågade stå kvar. Släppte inte frågorna.
Ja, han var så bra!

Nu är vi hemma.
Pv tittar på friidrott .., jag känner mig ännu lite frusen i kroppen av simturen, men är glad att jag gjorde det. Jag börjar känna mig starkare, rent fysiskt.

Hälsningar Elisabet.

(Nöjd nu Anne i Mantorp ...?).
När det går fel ...

Morgonstudion idag: tv-bilden visar en helt tom och öde perrong någonstans i Skåne, ja, det handlar ju om branden och alla inställda tågturer.

Reportern frågar en man i gul reflexväst hur det kommer sig att det är så tomt på passagerare just nu?
"Ja, det är mellan två tåg ..", svarar mannen leende.
Så enkelt var det.

Och en busskordinator finns också; det är ju många bussar som ska ta hand om passagerare på väg till sina arbeten; alla som nu inte kan ta tåget.

Namnskylten visar däremot nånting annat: mannen är en buskoordinator.

U n d e r b a r t! 

Dagens fönster ...


SOM jag älskar blandningen av era fönsterbidrag!
Var tror ni att det här kommer ifrån?

Jo, från Portugal och då anar ni förstås .., det är annannan som varit framme med håven.

Tack snälla! säger jag.

torsdag 15 augusti 2019

Torsdag .....


Ömsom sol, ömson molnigt.
Det är en helt vanlig och inte det minsta spännande dag, men ändå .., så skön.
Lugn morgon.
Tända ljus.
Harry intill mig.
Den där vanliga promenaden.
Vid korsningen till kustvägen, möter jag en man som är kund i affären.
Han är en idog sportare och ibland åker han rullskidor med väldig fart, ibland springer han och idag kom han på cykel. Eller: han stod och pillrade med nåt när vi möttes.
Vi hejade som vanligt och så sa han "oj, vad du är solbränd och fin!"
Inget mer.
Sen cyklade han vidare.
Sju ord - inte mera - och jag var glad hela vägen hem!
Sju ord.
Tänk, vad ord betyder.
Och tänk vad dom betyder på så många plan. 
Fel ord .., kan bli till sånt man aldrig glömmer.


Det mesta är nu på upphällningen.
Renfana och rölleka har tappat mycket av sin färg.
Här och där syns små sällskap av blåklockor.
På andra sidan vägen ser jag en skördetröska.


Vad gör vi?
Inte mycket.
Jag läser ut boken av Håkan Nesser (Styckmörderskan från Lilla Burma) och tänker att den är si-så-där .., lite väl krystat slut och nej, ingen höjdare. Tittar lite förstrött  på Morgonstudion där en ung reporter ska göra ett inslag om surströmmingspremiären, men det blir bara fel och jag tycker synd om dom inbjudna gästerna som blir till statister och verkligen inte hinner visa hur man äter surströmming och den unga reportern tycks omåttligt nervös och man får nästan ont i magen.


Inleder Projekt rensa frysarna från sånt som är för gammalt, eller egentligen inleddes det härom dagen, men jag fortsätter alltså idag och säkerligen alla dagar intill tidens ände.
Upptäcker björnbärssylt från 2004 och den får vara kvar.

Om ni visste hur många oxelhäckar det finns här i Halland!
Pv har en .., den är gammal och skruttig och ska tas bort när det som ska bli ett vardagsrum blir klart - kanske kring 2026 - och nästan överallt längs kustvägen till Haverdal, är det oxelhäckar längs tomtgränsen mot vägen.
Här är årsskott. Så vacker ljus färg!

Alldeles nyss när jag satt här och skrev med fönstret öppet, hörde jag bekanta ljud.
När jag ställde mig vid fönstret och tittade ut, såg jag hela familjen - eller kanske släkten - Nötväcka, vilka glatt pickade i sig solrosfrön som jag petat ner från ekorrmataren.
När jag för några dagar sedan öppnade luckan till själva behållaren, upptäckte jag otroliga mängder med tvestjärtar bland alla frön och jag pillrade ut alltsammans och ställde luckan på vid gavel, men tvestjärtarna ilade tillbaka uppför ekens stam - jag trodde knappt mina ögon vilken fart dom hade - och kanske hade dom byggt bo där eller hade ett litet hem för små tvestjärsbarn och allt var nu raserat!

Nå, roligt att se nötväckorna igen. Sju stycken räknade jag till.
Så var det.



Dagens fönster ....


Under sin roadtrip söderut hamnade Ulrika även på Öland och blev förälskad; eller hade kanske varit det tidigare, men nu föll hon i alla fall pladask!

Och flera fönster hann hon med att fånga.
Det här är ett av den,

Tack Ulrika!