måndag 23 februari 2026

Nära ....


En bra dag. Tänk, så mycket man har att vara tacksam för. "Bra dagar", till exempel.

I helgen kommer katterna. AP ska köra ner dem. Själv är jag barnvakt fredag och lördag, men kan köra hem söndagförmiddag. 

Det känns bra, då får jag väl veta vad som gäller. Tur att vi har skött dem tidigare, men då var det på Ekerö - på deras hemmaplan -. 

Nåja, förlupna eller övergivna katter kan ju lära sig att trivas .., jag menar, de som tillbringat lång tid på något katthem. 

Vi ska nog trivas. Tänk, så roligt med två katter i soffan .., någon att klappa och gosa med - om det nu skulle önskas något sånt -.  Och så ensamt för deras matte. Säkert för husse också. 

I morgon är det sista körträffen för pv i Malå och då ska han bjuda på tårta. Jag har säkert berättat det flera gånger, men det är inte alldeles enkelt att hålla reda på allt detta. Han låter upprymd. Har provpackat .., jodå, allt ryms. Pratade med ellem i Skellefteå tidigare idag. Är det någon människa jag skulle vilja likna vid en  e k  eller en tall som står stadigt i skogen, så är det just ellem. Nyss vorden änka .., begravningen är avklarad ..., men så mycket annat som ska göras. 

Berättade för henne att jag tänkte testa att köra upp bilen på gården, men se, det gick inte .., bilen bara gled baklänges. Nåväl, snart har allt tinat bort och ladda bilen kan jag göra i stan, även om det är betydligt dyrare. 

"Nåväl och nåja" .., skriver jag ofta. Kom att tänka på det just nu .., ty igår eller i söndags gick jag in och tittade på Naturmorgon på Facebook; ni vet, det programmet som sänds tidigt lördagmorgnar. Det här mycket intressanta avsnittet handlade bland annat om ugglor. På Facebook var där en bild från programmet och så kommenterade en man så här, apropå ugglemannen/fotografen som intervjuades av fältreporter Helena Söderlund: "Lär er att ställa öppna frågor, så man slipper detta ständiga "ja, precis!

När jag själv låg och lyssnade till radiopratet, tänkte jag  - när jag hörde ugglemannen tala - att om jag låg för den döden på ett sjukhus, då skulle jag önska att en läkare talade så där mjukt och fint! Men att han väldigt ofta sa "ja, precis!", det hade jag inte ens reflekterat över. 

Nu hittade jag inte den kommentaren, men det var åt det hållet. Och kommentator-mannen hade rätt, men tänk, att jag själv inte ens hade lagt märke till det!


Samma datum som idag, men 2014, läste jag DN och när det kom till recensionen  (se bilden) om filmen "Sådan far, sådan son", bestämde jag mig för att DEN  skulle jag se. Regissör var Hirokazu Koreeda och hans filmer har jag tyckt sååå mycket om. 

Det gjorde jag också med denna. 

Nu vet ni det.

Dagens fönster ...


Dessa små figurer upptäckte den skånska madamen i Porto och tog då fram fönsterhåven! Det tackar jag för! Så snopen man skulle bli om man råkade ta en titt i backspegeln och då fick syn på dessa, jämte chauffören. 

Tack som tog dig tid, annannan.

söndag 22 februari 2026

 Tidig morgon i landet Halland ...

Och jag själv på väg in efter att ha givit fåglar och två ekorrar frukost. 

Så här såg det då ut i öster på himlen.

Dagens fönster ...



.... fångades av Turtlan på besök i Dalarna, det var nog förra helgen det och under ett besök i Zorngården i Mora. 

Tack Turtlan! Snällt av dig!

lördag 21 februari 2026

Lördagkväll och Dagens Fönster ...

..,. men inte i timmerkojan, utan hemma i gula huset. 

Mest hela dagen har ägnats åt att skotta snö. Det var inte långt från att jag fått dåndimpen när jag i morse - under ett samtal med pv - öppnade sovrumsfönstret och tittade ut! Jag kan säga att det samtalet avslutades bums .., jag hastade ut och försökte så gott det gick (snön var sååå tung!) att få rent framför garaget .., gjorde en stor kvadrat där bilen fick stå och tackade sedan för mig. 

Gick in .., åt frukost .., och hörde en traktor komma. Hjälp! Insåg direkt att då skulle det bli en vall med snö som - om den fick ligga kvar - skulle bli hopplös att få undan, så ut igen och ny omgång skottning. Föste allt på andra sidan vägen, men det var inte det enklaste .., där är ju buskar och träd och inte så mycket plats att tömma skyffeln på. 

Nå, det fungerade och bilen kördes ner (knappt att den tog sig fram i all snö) och står nu parkerad på vår uppfart, men nära själva Ejdervägen, bara några meter ifrån. 


Det är ju nästan ett under att min rygg håller för all skottning, men bara att tacka och ta emot, så länge det varar.

Tänker - när jag skottar - på hur många som drabbas av hjärtinfarkt vid just sån sysselsättning.  

Här kan man ta del av kardiologen Jan Hanssons prat om just detta. 

Senare idag kom ett lätt regn. Slask på kustvägen .., och liiite töar det, eller rättare sagt, det sjunker ihop. 

Längtar jag - som mian - tills det blir vår? Absolut!

Fönstret finns här i huset. 

Nu curlingfinal mellan Storbritannien och Canada .., eld i kaminen och tämligen skönt här inomhus. 



Drömmer mig tillbaka till Kreta förrförra hösten. Hotellets lunchbuffé var inte av denna världen. 

Så mycket grönsaker, rotfrukter .., sallader, röror och antingen fisk eller kött eller båda dera, till lunch eller middag. 

Vi åt endast frukost och lunch på hotellet och det hade räckt gott och väl, men likväl gick vi om kvällarna ut och åt middag på någon närliggande restaurang.

Sånt kan man drömma om så här i snöiga nord.

fredag 20 februari 2026

Återbördad ....


Onsdag: Först besök hos Ecke och Britt för gemensam lunch. Det var verkligen knytkalas och så trivsamt. Efteråt gjorde jag Britt sällskap till Ica Maxi för inhandling enligt handskriven lista och därefter till Fritz Blommor, där Britt beställde en blomsterleverans till en - sedan lång tid tillbaka -  god vän.  Hu, så dyrt det är att blommografera numera! 

Lite kaffe blev det efteråt, men därefter tog jag sikte på landet Skåne. Anders började arbeta klockan 15.00 (slutade 23:00) och Maja kl 21.00 (jobbade hela natten, skulle sluta 07.00, kom hem nio morgonen därpå.) 


Torsdag innehöll lunchfika med Anders och pojkarna på St Jakobs Stenugnsbageri, beläget på Regementsgatan i Malmö. 

Vilket härligt ställe! Många olika sittplatser och inte likadant möblemang heller, stora fönster ut mot gatan, bänkar med dynor framför fönstren .., och trivsam meny. 

"Hit gick jag ganska ofta när jag var pappaledig ..", berättade Anders. 

S o m  jag älskar pulsen i Malmö! 

Senare på dagen tog Maja mig och pojkarna till Hammars Park; ett enormt grönområde som nu var helt snötäckt; det var nog mest för att rasta sönerna och frigöra lite av deras till synes omåttliga energi. 

Ett besök på Limhamns Bokhandel blev det också, där jag inhandlade två böcker till pojkarna. Det blev bra det; Viggos bok hann vi med att läsa två gånger och Elliots tog vi bara två kapitel av, sen var vi båda för trötta. 

Fredag. 
Vaknade vid femtiden, när Anders gjorde sig i ordning för att ta tåget till Stockholm, där han ska hjälpa AP med att att borra fast grejer i väggarna och lite sånt, ja, i hennes nya boende. (AP hade för övrigt gjort en lista med vad som behövdes hjälp med; jag tror banne mig att allt blev klart nu på eftermiddagen!)

Själv styrde jag kosan mot Halland, nu i ett vintrigare landskap än i onsdags. Allt var vitt, förutom träden vars grenar spretade mot skyn. 


Bilden från Hammars Park igår torsdag.

"Farmor .., farmor! Farmor, ta en bild av mig när jag uppe i trädet, titta här!" 

Det var rent omöjligt. Men ni kanske skymtar Elliots ben?

Lämnade Bunkeflo vid 9-tiden i morse. Såg två överkörda rävar, samt en sargad (och död) rovfågel .., lägg därtill ett sträck med svanar vilka flög fram över en jättelik åker. Enormt mycket yrkestrafik; många registrerade i Litauen, Bulgarien, Danmark och Tyskland. 
 
Kom hem på pricken 2 timmar efter att jag startat, kände mig lite orolig då friherrinnan berättat om snöfall och kyla, men det var okej, kanske en halv dm snö på uppfarten. 

Skottade undan det mesta, gjorde gångar där det behövdes och laddade bilen som nu inte hade många mil kvar i batteriet.
Och nu kväll. 
Jag är så trött. Kommer att sova gott i natt, det känner jag på mig.

Dagens fönster ...



I fönsterhåven från Tavira i Portugal, låg även detta fönster. 

Den som hade håven redo var P, make till annannan. 

Muito obrigada! säger jag och hoppas att det blev rätt nu. (Tack så mycket, alltså).