Ekonomi hit och dit ...

Tittade tillsammans med pv på SVT:s Ekonomibyrån tidigare idag. Där var förre riksbankschefen Stefan Ingves, Elinor Odeberg (chefsekonom i Handels), samt Robert Boije, chefsekonom hos SBAB. Programledare var Carolina Neurath Bengtsson. 

Själv är jag urdålig på detta med ekonomi på högre nivåer, men tycker ändå att det är intressant att titta på det här programmet och jag gillar programledaren  s k a r p t. 

Intressant var det också att se samspelet mellan de tre gästerna. Eller emellanåt: bristen på samspel. En mer allvarsam människa än Elinor Odeberg har jag nog inte sett på länge i tv, men hon hade pondus och lät skärpt.

Resumé från en morgon i november ...

Rensar bort bilder från arkivet och råkar då även ta bort ett tidigare inlägg skrivet nu på morgonen. Det handlade om Nyhetsmorgon där Magdalena Andersson var inbjuden och jag tänkte att det kändes som vore hon ute på valturné igen och det var knappt att programledarna fick stopp på flödet av ord. 

Om detta diskuterar vi, pv och jag själv. 

"Ja, ja, men liberalernas Romina Pormoukhtari gjorde likadant igår ..", säger han. 

Personligen tror jag fortfarande att M.A. lyckas bilda regering, inte minst för att den numera ständigt närvarande Ida Gabrielsson (hon får sannerligen göra rätt för lönen .., hennes chef syns knappt till) tycks börja  v a c k l a. 

När jag rensade bilder i parti och minut, upptäckte jag den här.  S o m   jag log! 

Den som lagt in den på sitt instagram var Rasmus, lillebror till Anders skolkamrat Jonas (tillika bäste kompis) under en stor del av skoltiden.

Så uppmärksam denne Rasmus måtte ha varit! Hoppas innerligt att äktenskapet blev lyckligt.(Det är hans kommentar längst ner, som fick mig att le).

För övrigt? Plus 5 nu på morgonen och duggregn, vilket nu upphört. Inhandlade låtsasmöss i tyg till katterna igår. Intresset var väl si-så-där. 

Nu hittade vi däremot en huvudlös liten mus under vårt köksbord. En riktig mus med spretande små ben. Kanske ville jägaren visa att här är det minsann inga leksaker som gäller.

Dagens fönster ...

..... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det vackra landet Halland.

Bilden togs förra året i november. Någon fågelmatare finns inte längre - tyvärr -.

Ny vecka igen ...

Bilden: Utanför Centralstationen i Malmö. 

Måndag. Vaknar tidigt. Har haft helt osannolika drömmar och kan inte somna om; bland annat hade jag i drömmen köpt stora mängder Löfbergs Lila kaffe och ångrade mig .., förstod liksom inte varför detta stora inköp blev av och skulle jag få lämna igen kaffet till butiken ...? 

Lyssnar därefter till podden "Gräns" som Anders tipsade om och som, bland annat, tar upp Sveriges militära stöd till Ukraina. Väldigt intressant, tycker jag. 

Igårkväll fiskmiddag tillsammans med friherrinnan och Ann-Marie och med prat om allt från spel på hästar, julaftonsfirande i kyrkans regi i Steninge, musik som vi tycker om, hur lång tid laxen skulle vara i ugnen och så blev det gosande med katterna, framför allt den lurviga Paddan som friherrinnan fick hålla i. 

Men nu, efter en tämligen hektisk vecka, ska det nog bli lugnare. Matrester ska tas om hand .., pv har mattelektion med D i eftermiddag och så är det ju filmstudio ikväll. 

Veckans film har titeln Poet och har fått fina recensioner rent allmänt. Här kan man läsa lite om vad den handlar om. Filmen är lång, 123 minuter .., det är en nackdel och då gäller det att få bra plats för benen.

Bra mycket trivsammare att gå på bio när man har sällskap, det tycker jag.

För övrigt?

Hilda, som sedan en tid tillbaka börjat löpträna, deltog i lördags i Mustaschmilen i Göteborg, sprang 1 mil, ringde därefter pv när vi var på väg hem från Skåne och det första hon sa var "Nu är det gjort!". Det gick inte att ta miste på glädjen och lättnaden! För en tid sedan var det ett lopp i Falkenberg på halva distansen. Det tar sig! Grattis Hilda! 

Efter besöket av friherrinnan och A-M igår, var katterna totalt dötrötta efteråt. Vickan låg som vanligt i sin bädd intill mig, men hade ett helt annat kroppspråk .., som vore hon sövd och så var det hela natten. Jo, minsann .., spännande med gäster som man inte har träffat tidigare!

Måndagsfönstret ...

... fångades på Maldiverna, där Mange och Bodil var på semester för en tid sedan. 

När jag nu skriver namnet "Bodil", då blir mitt inre sååå varmt. 

Det var Bodil som satt vid min sida när jag, några timmar efter knäprotesoperationen, vaknade upp. 

Alldeles tyst och stilla hade hon suttit där. 

"Ja du sov så gott Bettan, jag ville inte väcka dig", förklarade hon. 

Själv hade jag kanske lämnat en hälsning via personalen, men Bodil blev kvar. 

Det finns nästan inte ord för hur mycket det betydde.

Besök i Skåneland ...

Tidigt fredagmorgon tar vi sikte på Bunkeflo och ger oss av söderut. Pv har erbjudit sig att bistå med röjningen av de enorma mängder blåbetong vilka ligger som pyramider på tomten. 

Majas föräldrar är då redan i full gång tillsammans med Anders - och Maja, som skulle arbeta från 6 på morgon till kl 16, fick som så ofta annars, stanna på övertid och kom inte hem förrän två timmar senare -. 

Själv sköter jag markservicen och tillsammans med Viggo hämtar vi Elliot från skolan.

Majas mamma Monica - jämnårig med mig - kånkar och bär hela tiden, Pv fyller skottkärran med lass efter lass med betong .., alla - utom jag - bär ansiktsmask, pojkarna hoppar i studsmattan.

Tommy är förhindrad att komma, då han har läkarbesök hemma i Ystad på programmet. Bilden: Lördagmorgon på väg till buss nr 12, som ska ta oss till Bunkeflo. 

Och vi sitter bland all byggbråte vid uterummet och dricker pulverkaffe och äter paj och Dagmarkaka och Viggo säger, när jag skär loss en liten bit av kakan till honom ja, innan fatet bärs ut till alla ..., "farmor, om jag får den här lilla biten, får jag ingen bit sen ...?" 

"Såklart att du får lille vän .., det här är bara en liten smakbit för att du är så snäll och hjälper farmor att bära ut kaffemuggarna", säger jag och då blir han nöjd.

På kvällen bjuder Claes och Monica på kycklinggryta med ris och vi får var sitt glas Martini och gott rött vin till maten och det blir så mycket prat och skratt runt bordet och mycket surr om den tekniska utvecklingen från 50-talet och framåt - det är ju liksom vår tid det -. Claes är född 1953, Monica och jag själv 1954 och pv 1955. 

En vecka till av renoveringen av huset och borttagandet av blåbetongen, sen är det slut med att bo hos Claes och Monica, där gästrummet nu upptas av dotter, svärson och pojkarna.

Det blir sen buss från Limhamn till hotellet och tänk, vad en sån här liten detalj kan betyda! (Bilden här intill).

Tidigare på dagen när vi checkade in, var vi tre personer i hissen på väg upp; en äldre och en yngre kvinna och jag själv och kvinnorna pratar tyska och jag frågar om dom är här på semester? 

Jo, så är det! Det visar sig vara dottern som överraskat sin mamma med en resa till Malmö och mamman säger - brett leende - att det ska bli så roligt, ja, så spännande! Jag önskar dem en trevlig resa och mer prat än så blir det inte. (Tänker ofta att det var tur att jag valde tyska i skolan, det har jag haft glädje av mer än en gång, även om det är skraltigt med minnet.)

Morgonen därpå, vid frukosten .., passerar kvinnorna vårt bord och vinkar så glatt. T ä n k, så glad man blir! Det är ju sånt här som förgyller tillvaron.

Annat som förgyllar hotellboendet .., en väggkontakt med två funktioner. Suveränt bra. Den förlängningssladd jag själv tagit med - utifall att - får ligga kvar i min väska. 

Vid 10-tiden på lördagmorgonen tar vi åter bussen, nu till Bunkeflo. Claes, Monica och Maja är redan i full gång .., medan Anders har åkt till jobbet. Släpvagnen - modell större - är redan lastad med trävirke och annan bråte. 

Medan Elliot hoppar högt i studsmattan, gör Viggo mig sällskap till affären och här, på bilden, har han gjort en liten gubbe av en bit tuja. Det är just innan vi ska gå in i bilen.

"Titta farmor .., här har han armar och här ...!" förklarar han. 

I affären får han välja bröd till 11-kaffet. Det blir mjukt tunnbröd. 

Det är lång morgonkö till kassan på Ica Supermarket och framför mig står en kvinna i svart kappa, svarta strumpor och svarta skor med klack. 

Jag tänker att aldrig i mitt liv har jag sett någon med vackrare ben, än hos den kvinnan!

När vi är färdiga ber jag Viggo att vänta på farmor och så går jag försiktigt fram till kvinnan som just då packar sina varor .., jag väntar lite tills ingen är i närheten .., och så knackar jag lite försiktigt på hennes axlar och säger precis det jag tänkte på. 

"Bara så du vet, så har jag aldrig i hela mitt 72-åriga liv sett några vackrare ben!"

Och sen går vi till bilen, Viggo och jag själv 

Så var helgen i Bunkeflo.

Dagens fönster ...

På väg till biograf Röda Kvarn i Halmstad, just innan vi nådde entrén, upptäckte jag den här porten och stannade tvärt. 

Så vacker! tycker jag.