Och så blev det kväller ...

Det är som hos Bert i Luleå, vissa dagar händer inte så mycket, men det behöver det väl heller inte göra? 

Pv kämpar på med bygget och är idog värre .. det känns sååå skönt. 

Själv fick jag idag två tavlor på plats; två som bidat sin tid för sig själva, ja, dom har stått i ett hörn och bara väntat. 

Igår - helt från ingenstans - kom jag  på det! Ja, i trappan upp till övervåningen, där finns det plats och dessutom finns en spotlight längre upp som går att vinkla, helt perfekt! 

Så glad jag blev! 

Är den inte helt underbar?

Konstnärens namn är Gert Aspelin och kanske var detta hans döttrar som fick agera modeller?

Köpte tavlan på loppis och älskar den!

(Den andra tavlan är en akvarell av en björktrast .., också svart ram och den är målad - inget träsnitt - och den köpte jag av den här mannen/bloggaren.  )

Så här ser den ut, hela tavlan, den förstnämnda,

Klockan är lite över sex på kvällen när detta skrivs. Pv har givit sig av till Hamnföreningens årsmöte .., jag har eld i såväl kaminen som i vedpannan och har känt mig sååå trött idag. Har pratat med Eva i Tyresö (hon var på besök hos sin rara dotter Maja som ropade i bakgrunden att hon läst eller fått en broschyr eller sett på nätet om en annons som lockar vårdpersonal till bl.a. sjukstugan i Arjeplog. Fritt boende och fri resa upp för familjen om jag förstod det rätt. Hon lät lite sugen.

Här kan man läsa lite (bland all reklam) om den - åtminstone hemmavid - kände Lappmarksdoktorn Einar Wallquist son verkade i just Arjeplog. Om denne doktor läste jag en hel del av, då, i min ungdom. Han var inte enbart läkare, han var även konstär och författare. Och minns jag inte fel, så grundade han även Silvermuseet i Arjeplog, men det vet kanske Solveig i Dalarna vet mer om?

Ringde även till min äldsta syster som lät pigg - ovanligt pigg - men har så ont i sin ankel sedan hon dråsade ur sängen för ett par veckor sedan. Jag berättade om katterna och hur roligt det är att ha dem. 

"Men hur går det då med er hund ..?" frågade hon. 

Jag sa att Harry ju var död sedan två år tillbaka.

"Oj, det har jag helt missat!" sa min syster häpet

Så är det. Så ledsamt. 

På så många plan.

Måndagsfönstret ...

.... som egentligen är en hel svärme med fönster, fångat på Malmgårdsvägen i Stockholm. 

Tack Turtlan!

 Spridda skurar från en söndag i mars ...

Första besöket på länge hos Ecke och Britt, då vi känt oss krassliga och helt enkelt inte vågat hälsa på någon enda av vännerna.

Men idag så. 

Föll pladask för det vackra tyget i den karmstol som står vid köksbordet hos familjen Bengtsson. 

Tyget - handtryckt - kommer från Jobs Väveri i Dalarna. 

Britts pianofingrar pekar på en av blommorna. 

Hämtar ut ett paket till friherrinnan på Hemköp och det är då jag upptäcker den rara Susannes vackra naglar, ja, hela vänsterhanden förresten. 

Aldrig i mitt liv har jag haft vackra händer, sällan nagellack (förutom på tånaglarna) heller, men jag tycker verkligen att det är så fint - på andra -!

En sväng till hamnen har vi hunnit med i helgen. Presenningen togs ner .., och på föreningens tio ställplatser för gästande husbilar (alla  svenskregistrerade), var sex stycken upptagna! Otroligt, vi är ju ändå bara i mitten av mars! Tänk, vilka inkomster dessa ställplatser genererar till föreningen! (300 kr/dygn). 

Nästa lördag är det bomiläggning och pv tror att det är ett sjuttiotal bommar - minst - som ska i plurret och dessa på bilden, är några av dem. 

För övrigt intet nytt. Pv jobbar på i rummet som varit en inglasad altan (av enklaste slag) .., jag hör honom testa den nya sticksågen som köptes idag hos Biltema.

Och precis när jag skriver detta, får jag fint besök i mitt knä. Besökaren ser ut så här.

Dagens fönster ...

Ett fönster fångat av hedgrenskan under besöket på Själland. 

Det här fönstret finns i Helsingör! 

Tack Kerstin! 

(Och jag tänkte .., oj, där bakom persiennerna eller solskyddet torde det kunna bli väldigt varmt sommartid!)

 Och så ....

... fick jag denna av Monet, som berättade att den här målningen åstadkom hon under sin rehabilitering efter den stroke hon drabbades av tidigare. 

Så fin den är, tycker jag.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster som hamnade i håven, då, när Turtlan och hennes M strosade omkring i Stockholm, här på Malmgårdsvägen 55 A. 

Om Bokförlaget Tranan (vilket vackert namn!) kan man läsa lite här.

Tack Turtlan som tog dig tid!

Filmtips ....

Om ni vill titta på nånting helt ofattbart vackert och ett program som inte dränks i bakgrundsmusik .., då kan jag verkligen rekommendera filmen om fem öar i Östersjön! 

Där får man göra strandhugg på de allra mest ljuvliga platser .., det är Stora Karlsö, Gran, Örskär, Gotska Sandön samt Björkö. Producent är Håkan Qvarnström (kanske han som är speaker också?) och filmen finns att titta på hos Axess tv. 

Bilder av olika fåglar visas (sååå vackert filmat är det också!) och till min oerhörda glädje får man veta vilken sorts fågel eller blomma det är som visas - helt perfekt - tycker jag! 

Här kan man få veta lite om filmaren/fotografen. 

Den här filmen hade jag velat se när jag låg på sjukhuset, då jag fått covid .., så underbart det hade varit i stället för det ständiga nyhetsskvalet från tv4 (som jag i vanliga fall tycker om). 

Axess tv ingår oftast i det allra enklaste kanalpaketen och är gratis.

Dagens fönster ...

... fångades idag, ja, på biblioteket i Harplinge. 

Nej, ingen Göran-Greider-bok som jag reserverat hade jag fått meddelande om, men tänkte mig kanske något av Gerda Antti. 

Tomt där också. Hennes storhetstid var ju lååångt tidigare också.

Det här med att återvända till böcker vilka man en gång tyckte väldigt mycket om, ja, det kan vara som att gå på svag is: bäst det är, går isen sönder och man hamnar i plurret; dvs, man förstår inte hur man hade kunnat tycka sååå mycket om just den boken. 

Någon gång på 80-talet läste jag flera romaner av Pearl Buck och nu minns jag inte ens vad dessa handlade om, men tyckte om dem, det gjorde jag. 

Så här vacker var hon. Född 1892 och död 1973. Samma dag som hon skilde sig från sin förste make, gifte hon om sig med make nr 2, Mr Richard John Walsh. 

Kan man kanske tänka sig att de äkta makarna fattat tycke för varandra långt innan giftermålet och nu fanns ingen tid att vänta ..,. nu skulle det ske!

Det som händer ...

... eller rättare sagt, det som hände igår, var att vi stannade till vid fiskvagnen, den som står intill Willys i Flygstaden och där köpte jag två byttor med fisksoppa/bouillabaisse, så där så att vi skulle ha något riktigt gott till middag. Måndagar säljs dylika byttor för 89 kr/st (för att locka kunder att handla även i början av veckan, förklarade expediten), men övriga dagar är priset 109:-/förpackning. 

När jag sedan kom hem, tillsatte jag småpotatis med skal, morötter, lite grädde, några små tomater i halvor, lite timjan, cayennepeppar och vatten .., så blir det ju betydligt drygare. Det varierar ofta hur mycket fisk som hamnat i soppan .., igår var det REJÄLA bitar!

Nåväl. Det var i alla fall där jag tog bilden av den handskrivna lilla skylten. 

Och medan jag pysslade med soppan, ägnade sig pv åt att hämta spillvirke från grannens bygge. 

Jag undrar hur många skottkärrelass han (pv) kom dragandes med uppför backen! 

Därefter ska det sågas i lämpliga kamin/vedpannebitar, spikar dras ut och så ska allt in i vedskjulet. 

Inte är det underligt att han är trött om kvällarna. Vilket evighetsjobb enbart att dra ut spikarna!

Så här ser det ut i skjulet.  Inte lika tjusigt som när man staplar björkved, men det spelar ju ingen större roll. 

För övrigt? Lyssnade till ett intressant avsnitt av USA-podden , då, när jag inte kunde sova i natt. Det handlade bland annat om varför vicepresident J.D. Vance har varit så osynlig nu, efter att Trump drog igång anfallet mot Iran. 

All heder åt SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg; jag tycker att hon känns så balanserad och trovärdig!

Fredag idag. Vi tävlar alltid om vem som får flest rätt på DN-quizzen. Idag hade vi lika många rätt på nyhetsdelen, men pv hade bara ett ynka fel på orddelen. (Såå många underliga ord!)

Ett av orden kom han ihåg från den allra första meningen från Väinö Linnas roman "Högt över Saarijärvis moar". Imponerande, må jag säga. 

Apropå böcker .., så berättade Maria att hon läst eller hört att Gerda Antti hade lämnat detta jordiska, i en ålder av 96 år. 

"Ja, jag kommer ihåg att du tyckte om hennes böcker ...", sa Maria. 

Just så var det. Gerda Antti kändes jordnära och hade många vardagstankar.  

Nu ska jag njuta av eld i kaminen (gråmulet ute ... det blåser friska vindar!) och jag hoppas innerligt att det i min inkorg ska komma ett mejl från Harplinge bibliotek; ett mejl där det står att den bok av Göran Greider som jag reserverat tidigare i veckan ska ha anlänt från Stadsbiblioteket i stan. Bokens titel är "Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran."  

Det var väl det mesta.