Dagens tyska fönster ...

"Ja, du får mer än gärna fånga några fönster när ni kommer till Goslar ...", sa jag till mina barns pappa för några dagar sedan. 

Igår kom den här bilden på familjechatten och jodå, det var helt okej att lägga in den här. 

Om den tyska staden Goslar kan man läsa här. 

Ja, inte läsa, men ta del av,

Hoppas på flera fönster!

Sjutton stycken ...

... krabbor alltså, fångades idag av Edvin och hans morfar, som ju är pv .

Vilket bra sätt att umgås på! Spännande och roligt och på slutet kom Hilda och hämtade Edvin, men lite fika på båtklubbens veranda hann vi också med. 

Edvin som tidigare var en väldigt tystlåten liten herre, är nu en pratglad pojke som i slutet av juli blir 8 år och tänk, snart stundar den allra första skolavslutningen. Spännande.

För övrigt?

Ja, efter att ha sovit urdåligt natten mot idag, har jag ändå varit förvånansvärt pigg. Klippt gräset på östra och norra sidan och oj, så skönt att ha det gjort. 

Ja, lite på södra sidan hanns också med och vid vedboden. Älskar att klippa gräs! Det är som med mejerikylen på jobbet; man ser ett direkt  resultat av ens arbete, även om det inte varar så länge. Ännu blommar styvmorsviolerna i små, små sällskap. Bra så. Rensade ogräs också. Kvickrot i mängder, för att inte tala om ormbunksungdomar på väg upp för att ta över!

Så fick vi spontant besök av grannen Annelie, så vi satt ute under parasollet och pratade om olika SVT-program och om "Tankar för dagen" i Sveriges Radio. Annelie framhöll JesperValdensten (kanske inte just det här avsnittet) och Tomas Sjödin (likadant där; jag bara länkade till ett i högen) och själv har jag missat så många den senaste tiden, så jag måste lyssna ikapp. Ett av alla som jag aldrig glömmer, är i alla fall detta.  Och detta.

Något extravagant fikabröd hade vi inte hemma, men Garants danska rågbröd fanns i alla fall, plus en åldersstigen Kvibille ädelost och röd salladslök, de två sistnämnda i tunna, tunna skivor på en bädd av ruccola och annan sallad. Det tyckte Annelie om och å, jag blev så glad. 

Ett dopp blev det också idag. Nästan ljummet i vattnet .., så där så man inte drog efter andan. Blir nog ett längre bad i morgon. Så var det.

En lång natt, men härlig morgon ...

Så var det dags igen för en vaknatt och inte förrän jag bytte sovställning och lade mig åt andra hållet, nära Paddan och stoppade in min högra hand under hennes mage, kom sömnen. 

Då var klockan lite efter fyra på morgonen. Man kan undra varför det blir på det viset. Kaffe vid 20-tiden, är måhända en förklaring?

Nåja, är man pensionär är det ju ingen fara. 

Frukosterade i ensamhet (pv var redan ute och byggde) och råkade då, på sociala medier, lyssna till något så underbart vackert! 

Det är Oulun kammarkör i Österbotten som står vid ett monument i Vasa, om omgivna av skir grönska och så sjunger dom sången "En sommardag i Kangasala", även känd som "Jag gungar på högsta grenen". (Ja, inte känd för mig, men uppenbarligen för många andra). Tala om något som gick rakt in i hjärteroten! Ni som har instagram kan söka på oulun_kamarikuoro (ska man gissa att det är Oulun kammarkör?) så kan ni lyssna där. Hittade den nu också på facebook och lade in en länk där.

Torsdag idag. Pv ska hämta Edvin (mattetösen har dansuppvisning, därför ingen lektion) och tillbringa tid vid båtmasten i hamnen, ja, det blir säkert bra. Edvin, 8 år i juli, är intresserad av hur allt fungerar, så där finns nog att göra och filura på. Kanske kommer pv:s bror med kompis i helgen och hjälper till att få masten på plats. 

Gläder mig åt att friherrinnan, som igår var på mammografi/ultraljud, då hon upptäckt något knölliknande i bröstet, fick besked att detta högst troligt rörde sig om ärrvävnad. Sååå skönt för henne!

Nystart en onsdag i slutet av maj ...

Glädjen hos pv är så stor,ja, detta att ha blivit gipsbefriad.

När det var dags för sänggående igårkväll, letade jag fram den allra mjukaste handduken (den som vi köpte i lilla, lilla butiken på väg till havet i Gerani) och så lindade vi om de nu befriade fingrarna, så där så dom fick lite skydd under natten. 

Tänka sig vad Biltemas silvertejp är bra!

Det hela var mest bara för att skydda fingertopparna, så inte pv av misstag skulle slå dem mot väggen eller sängkanten. 

Jodå, det fungerade bra! 

Knappt hade han ätit frukost, förrän han var igång med bygget igen. 

Och eucalyptusbladen ska bytas ut idag. Fnösktorra är ordet för dagen. 

Berättade för pv att jag tidigt på morgonen lyssnade till Söndagsintervjun med såväl Sven Nordqvist (Pettson och Findus ..), som Frida Stranne. 

Den senare är bördig från Halland och oj, vilken integritet den kvinnan hade! 

Måste lyssna ikapp fler av de inbjudna, det händer nämligen att jag somnar ifrån efter 20 minuter och får börja om från början och så där håller det på. 

Inte undra på att katterna numera hellre ligger i pv:s sovrum, eller som Vickan, i uterummet. 

På bordet i "mellanrummet" såg det ut så här, när jag passerade. 

Det bordet ska målas i en ljusgrå kulör. På Olof Viktors Café och Bageri i Glemminge (utanför Ystad) fanns bord i exakt den färgen .., kanske finns de kvar ännu? 

Letar bilder från bloggen som ska visa just den kulören. 

Jo, här var en! Här tillsammans med Anders och fika i caféet. 

Hittar ännu ett inlägg som - bland annat - handlar om Olof Viktors. 

Det skrevs den 15:e juli 2010 och handlade om min sista kväll i Ystad, ja, i min lilla 1:a. 

Pv var där och var mig behjälplig, han hade ännu inte blivit gråhårig (vi hade ju inte varit tillsammans så länge då, haha ...), men var lika solbränd som vanligt. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster fångat av Bodil på Hemköp, nu på semester för att fira 10-årig bröllopsdag på den grekiska ön Skiathos! 

(Men Mange och Bodil har varit tillsammans mycket, mycket längre än så .., det tog väl bara tid för herrn att fria ,-).

Fönstret är beläget i ett litet kapell på toppen av en ..., ja, stor klippa ett litet berg, välj själva. 

Minns jag rätt skrev Bodil att det var 200 trappsteg upp till toppen! Inget för mig alltså, som dessutom inte är någon vän av höga höjder.

Där gäller det att ha bra skor och bra balans. 

Modiga damer på väg ner, ja, säkert herrar också. 

Någon som varit där?

Tack Bodil! Fönster mottages tacksamt!

Kväller och fingerböjning ...

Gipset borttaget, liksom de två stiften som drogs ut med en liten avbitartång. Tjopp! sa det, så åkte först det ena stiftet och därefter det andra. Dessa satt på långfingret. 

Nu övar herr pv flitigt att böja och sträcka och säger att han tycker att det känns .., tja, ganska bra. 

"Titta!" säger han och visar att han fingrarna rör sig någon liten millimeter. 

Men hu, pekfingret ser ju inte direkt trevligt ut. 

Sällan eller aldrig har jag väl hört så mycket surr i ett väntrum, som idag. Tre äldre-äldre personer, en kvinna och två män och oj, så många gemensamma bekanta de hade! Kvinnan var lite rundlagd och såg så glad ut .., och pv konstaterade efteråt att "ja, inte kunde man tro att hon var över åttio!"

Intressant sedan att göra honom sällskap in till arbetsterapeuten. Hon påminde väldigt mycket om Turtlan i Karlstad; kanske var det därför jag tyckte att hon var så rar. Korta händer .., inte små direkt, men tvära. Hon tycktes varm och fin. Bruna ögon och hade samma namn som båten i Karlstad - Amalia. 

- Varför jag följer med in? 

Ja, främst för att jag tycker att det är så oerhört intressant och såklart att jag frågar om det är okej, ja, för såväl pv som den han ska träffa. Läkaren förklarade så bra och jag frågade henne hur det känns att ha ett yrke där man så påtagligt kan förändra människors tillvaro? 

Jo, så var det ju, men så var det också annat som liksom förtog det hela. Dessa ständiga besparingar .., på personalsidan .., men även rent materiellt .., "att vi inte kan köpa in det allra bästa som behövs till operationerna för att man i stället väljer något som är 5 öre billigare per platta hos en annan fabrikant", till exempel. 

Så åkte vi och handlade, hämtade ut apotekspaket till friherrinnan på Hemköp,  kom hem och stöööp på soffan Ektorp. H u r  kan man bli så trött, jo, kanske för att jag steg upp vid femtiden även idag och man kan fundera vad som nu tagit åt en? Satte mig på stentrappan och bara  t o g  i n  allting ..,  släppte ut katterna .., fyllde på vatten till fåglarna ..., fixade sedan frukost till mig själv och lät pv sova ut .

Visst är den lilla blomman vacker? Det är en jordgubbsblomma.

Dagens fönster ...

"Lördag förmiddag hos frissan i kvarteret." 

Så skriver annannan och jag fascineras av allt detta kakel som det vimlar av i Porto, ja, kanske i hela Portugal. Det där gröna på vänster sida av bilden ...,oj, så fint tillsammans med det mörkare gröna runt fönstren/fönsterna!

Tack annannan! säger jag.

Idag ..... och igår.

... är det så dags för att pv att bli befriad från gipsen på sin vänstra hand. 

S o m   han har längtat efter detta!

Att få doppa handen i ljummet vatten ..., försöka böja pek,- och långfinger, ja, allt detta som var så naturligt för fyra veckor sedan. 

Och kanske entledigas jag från att flera gånger per dag knäppa upp knappen i skjortan, den längst nere vid manschetten på den gipsade handen? Eller att skära upp kött eller pizza, men allt detta är ju bagateller. 

Och så två bilder som kom till familjechatten igår. 

Då hade Anders och Viggo cyklat till en park någon kilometer eller två från hemmet och där fick Viggo vara med om nånting nytt och spännande, ja, för honom, alltså. 

Väldigt spännande! 

"Viggo, vad är det du har i muggen ....?" frågade pappan. 

"Det är såna som ska bli grodor", blev svaret. 

"Jaha, grodyngel, alltså ...". 

Efteråt fick de små liven återvända till vattnet.

Tänk, vad det betyder med såna här små filmer till familjechatten! 

Det är ju ett sätt att få följa med.

Och AP körde söderut och hälsade på hos Tristan, som hela tiden höll sig intill henne! 

Hästglädjen håller i sig, även utan egen häst. Nu rider hon någon annans och gläds åt att Tristan har det så bra.

Och den äldsta skickar solnedgångsbilder från Malå. Tre månader kvar nu.