Ni vet, det där receptet ...

.. som jag berättade om och som jag skulle testa .., nu är det gjort! 

Såååå enkelt och såå gott!'

Köpte alltså ett paket färdig smördeg och bredde Philadelphiaost (örter & vitlök) över det hela. 

Lade sedan kallrökt lax i skivor över "arket", strödde finklippt dill över. plus lite svartpeppar. 

Rullade ihop det som en rulltårta och skar i skivor som först blev för tjocka, det insåg jag innan jag gräddade dem, så jag halverade varje. (2 cm:s tjocklek hade varit perfekt).

Penslade med ägg, det glömde jag att skriva.

Gräddade därefter i varmluftsugn (först som vanligt, därefer varmluft) och upptäckte när jag provsmakade ett exemplar, att lite, lite flingsalt på toppen, blev pricken över i!

Perfekt att äta lite avsvalnade och med något gott att dricka till. 

Annan fyllning kunde ju vara getost .., då får man ju per automatik lite mer sälta.

Och ja, kära vänner som tittat in här, någon matinfluencer vad gäller bilder, blir jag aldrig, men ni kan ju tänka er hur fint det blir på ett vackert fat. (Ja, i alla fall finare, haha).

Lördag ...

Solen flödar, i alla fall just nu. För tolv år sedan stod jag på stenbron i Boberg, kanske 1 mil härifrån, och tog den här bilden. 

Det var då det hade varit översvämningar och ängen i Getinge låg under vatten och samma sak med åkrarna inte långt därifrån. 

Där stod vi på bron och tittade ut över Suseån som forsade fram och vi sa säkert nånting om naturens krafter och stackars de som bodde alldeles i närheten. 

Sånt kan man tänka på nu, när förfärliga tv-bilder om och om igen visas i tv:s nyheter eller på andra sociala medier. 

Jag kan inte föreställa mig nånting värre än såna här jordskred. Under en period av mitt liv - det var något år innan jag blev ensamseglare - drömde jag ofta om att jag körde bil och kom till någon plats där vattnet bara steg och steg och jag visste inte hur jag hitta någon utväg. 

Så här långt senare - mer än tjugofem år har gått - kan jag se hur hjärnan liksom bearbetade det som då var jobbigt. 

Men här i Halland är det solsken och ganska varmt och skönt (tack slumpen/ödet/Vår herre eller Fru för att jag fick födas i den här delen av världen) och vi ska strax åka och ta ett förmiddagsdopp i Skallkroken .., DN:s lördagskryss ligger på rumsbordet och väntar på att någon ska ta sig an de nu helt tomma rutorna .., vi gjorde Veckans Quiz  (i DN) igår och nu vann pv över mig när det gällde vad som hänt i veckan, men jag hade 1 ynka mer rätt än honom på Ordquizen.

Igårkväll tittade vi på flera avsnitt av Morden i Helsingör. I vanliga fall tycker jag oerhört bra om danska serier, men se, här tycker jag att det är så stolpigt och förutsägbart. Ändå ..., klämmer vi flera avsnitt efter varande! Tala om inkonsekvens. Pv, som var på after work i närheten av Båstad (före detta kollegan Caroline som nu går i pension) konstaterade att det tydligen mest är kvinnliga lärare på gymnasiet numera, i alla fall där han själv arbetade. 

Over and out.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ett litet fönsterbidrag från Söderköping och dess bokhandel & antikvariat.

Fin köping med kullerstensgator och fina kvarter. Idag lugnt och stilla. Lugnet efter sommarens turiststorm.

Hälsningar

Annica på tur."

//E: Och jag tänker, vilket ursnyggt typsnitt i bokhandelsskylten!

Sist av allt skriver Annica/Turtlan att den här bokhandeln, grundad 1815, lär vara vårt lands äldsta.

Tack som tog dig tid, Annica!

Snart helg och Kung Harald är död ...

Ja, så blev det då så att den norske kung Harald somnade in nu på morgonen. Det var väntat, förstås, men ändå ledsamt. Denne storvuxne man tycktes så vänlig och humoristisk, jo, jag kan förstå att för det norska folket blev han som en slags morfar eller farfar. Från någon tv-sändning hörde jag honom hålla ett tal, fyllt med självdistans och humor.

Svängde förbi affären nu på förmiddagen och tänkte köpa något gott till pv, till 11-kaffet. I brödskåpet fanns endast donuts i mängder (i grälla färger) och 3-pack bullar i plastpåsar och när jag frågade varför det så sällan finns pecanwienerbröd eller vanliga wienerbröd, så svarade den vänliga expediten att det tar så lång tid att grädda dessa varianter, ja, det var därför. 

På väg hem tänkte jag att ..., men vi hann ju med den biten? Det som tar tid (knappt någon minut) är att lägga bröden på plåten, gräddningen (i 20 minuter, sköter sig själv) är ju enkel sak och att därefter garnera med glasyr eller sirap, är ju inte heller särskilt betungande. 

Ja, ja .., jag inser att detta är en struntsak i det stora hela, men jag förstår liksom inte tanken. 

Om två timmar är det lunch hos rara grannen Birgitta och apropå lunch såg jag ett recept på Instagram och detta ska testas i helgen. Det såg så enkelt ut också! Man vecklar ut färdigköpt smördeg .., lägger på skivor av rökt lax, brer på Philadelphiaost på laxen, kanske kryddar lite .. och så rullas det hela ihop som en rulltårta, samt skärs i skivor som läggs på plåt. Penslar med uppvispat ägg och så in i ugnen. Tänkte att det kan bli gott till pv som inte äter vare sig sill eller surströmming (och inte Janssons heller).

Ungefär så.

Dagens fönster och lite (eller mycket) kakel ...

Från Vila de Condo i Portugal (inte långt från, ja, ett par mil norr om Porto), där var annannan och hennes P på besök och då kom dessa fönster susande till landet Halland. 

Titta på kaklet! Man kan fundera över när det här huset byggdes. Vilket arbete!

Närbilderna på kaklet togs av just maken P. 

Det mest förunderliga är ju ändå att detta är SAMMA hus som det längst upp i inlägget, bara från en annan sida! Tack annannan och tack P att ni tog er tid!

Den här dagen ....

I slutet av augusti 2014 hade någon ägnat sin tid åt att göra en labyrint med hjälp av stenar, plockade intill stranden. En morgon var alla borta. Stenar, alltså. 

Ja, sånt kan man tänka på när tv visar bilder från jordskreden i Nepal och Tibet. Tv och internet visar filmer som påminner om science fiction .., ja, som den allra, allra värsta skräckfilm. Såg en ko som höll på att drunkna .., hörde någon ropa "maaaaamma!" ..., såg män stå alldeles på tok för nära skredet för att titta .., det tog liksom aldrig slut. 

"Det här är bara början.., med det allt varmare klimatet är detta något vi varnat för under lång tid .." säger en klimatexpert. 

Pv har sagt samma sak. 

Men i en annan värld kan man en torsdag i slutet av augusti sätta sig i frisörstolen och få en svart cape som något slags förkläde och aldrig ser man väl så förfärligt anskrämlig ut som när man sitter i frisörstolen och ser sig själv i spegeln. På riktigt, alltså. Nästan så man kväljs. 

Det blir liiite bättre allt eftersom lockarna faller och när allt är  klart och frisörskan (som är från Bosnien egentligen och har berättat att hon har två yngre systrar och att föräldrarna lever och att hon alltid längtar hem, men nu är hon gift med en svensk man som inte alls vill flytta), ja, när hon tagit betalt och jag tänkt att "varför klippte jag mig från allra första början, så mycket billigare med ett frisörbesök per år!), ja, då känns det ändå bättre. Jag tror att det beror på den där svarta capen, den som liksom snarar åt runt halsen och har man inte begåvats med lång hals, ser man nästan halshuggen ut. 

Kommer hem .., ttitar på ännu mera tv .., nu handlar det om Kung Harald i Norge som jag först tror har gått hädan, men det har han tydligen inte. Tänk, om han piggnar till! Blommor läggs vid slottet .., människor är ledsna. Jag förstår dem .., denne Kung Harald verkar vara en gemytlig man. 

Pv fixar med fönstren i nya rummet .., tar en cykeltur till havet för ett kvällsdopp och därefter blir det gräsklippning. Själv tog jag en längre simtur tidigare idag, n ä s t a n  till stora stenen. På den lilla stenen satt en måsunge och en skarv, liksom tillsammans. Som kamrater. 

Tungt på tillbakavägen. Motvind. Trötta ben. 

Väl hemkommen tog jag två Paracetamol i förebyggande syfte .., anade att jag skulle få värk i vänster knä, kanske i båda, ja, efter simmandet.

Så blev det också.

"Tänk om du någon enda gång kunde ta det lite lugnt och inte simma iväg så långt på en gång!"  säger pv. 

"Ja, ja ...", svarar jag.

Dagens fönster ...

Så är där ännu ett fönster från Fryksdalen och Mårbacka, där Annica/Turtlan var innan det var finito med semesterdagarna. 

Såna här stubbade åkrar vimlar det av just nu här i landet Halland; det är bara fodermajsen som ännu står och deppar av torka!

Tack Annica! säger jag.

Mycket på agendan ...

Bilden: Kan tydas fritt. Kan också illustrera bloggmadamens tillstånd igårkväll. 

Jo, jag minns mycket väl min rara svägerska Eleonor - som när hon slutade arbeta - kunde säga att "ja, i veckan har jag så mycket .., jag ska fixa mammas hår på onsdag!" 

Just så mycket mera var det inte, men svägerskan upplevde det som att hela veckan var inbokad. Och som vi log åt detta. 

Ungefär så är det för oss numera, men  j u s t   den här veckan är det verkligen full sprutt. 

Igår våffelkalas på vår altan tillsammans med Ecke, Britt, Jonas och de två danska vännerna från Helsingör, Sara och David (med sin segelbåt i Skallkroken). Därefter körövnig för pv:s del. Själv slocknade jag på soffan vid sjutiden och hade gått och lagt mig på riktigt när pv kom hem från sjungeriet. (Han åker vid 17.30 och kommer hem kring 22.00).

Idag onsdag blir det besök på vårdcentralen i Getinge för pv:s del; det gäller sömnapné och jag ska följa med, som huvudvittne ,-).

I morgon har jag tid för klippning inne i Halmstad. 

På fredag är det lunch hos grannen Birgitta och senare på eftermiddagen After Work hos pv:s före detta kollega Caroline, hon som nu tackar för sig som mattelärare på Sturegymnasiet. Det hela tilldrar sig i familjens sommarhus i Mellbystrand och det är alltså pv det gäller. Tur att man har förunnats en yngre man; han har nog mer energi. (Ni kan stryka ordet nog ....).

Och på lördag är vi bjudna på middag i Haverdal hos Eva från Tyresö och hennes Ulf.

Dagen därpå - alltså söndag - stundar konsert med Halmstad Kammarkör i Lidhults kyrka i Småland.

Nästkommande vecka är det i princip tomt på agendan.

Dagens fönster ...

... och några kepsförsedda arbetare .., ja, det fångade annannan under besöket i Vila do Condo i Portugal. (Lite norr om Porto).

Jag tycker såå mycket om /skulpturer med "vanliga människor" i olika funktioner. 

I Dublin och i Bad Doberan (forna Östtyskland) fanns det gott om sådana. 

Man kan fundera på vad männen pratar om? Och också vem som var skulptör? Jo, men det kollade jag upp nu, via Google Lens. 

"Monumentet på bilden är Homeenagem aos Artifices Vilacondenses (alltså hyllning till hantverkarna från Vila do Conde, belägetpå Largo dos Artistas i samma stad." 

Skulpturgruppen skapades av konstnären Manuel Sousa Pereira. Om han fortfarande är i livet, är han 86 år. Eller ska fylla 86. Se där, vad man kan få fram från internet! Vad jag är lycklig att man är född i det tidevarv när allt sånt här var uppfunnet! Tack annannan!