Dagens fönster ...

... fångades idag, ja, på biblioteket i Harplinge. 

Nej, ingen Göran-Greider-bok som jag reserverat hade jag fått meddelande om, men tänkte mig kanske något av Gerda Antti. 

Tomt där också. Hennes storhetstid var ju lååångt tidigare också.

Det här med att återvända till böcker vilka man en gång tyckte väldigt mycket om, ja, det kan vara som att gå på svag is: bäst det är, går isen sönder och man hamnar i plurret; dvs, man förstår inte hur man hade kunnat tycka sååå mycket om just den boken. 

Någon gång på 80-talet läste jag flera romaner av Pearl Buck och nu minns jag inte ens vad dessa handlade om, men tyckte om dem, det gjorde jag. 

Så här vacker var hon. Född 1892 och död 1973. Samma dag som hon skilde sig från sin förste make, gifte hon om sig med make nr 2, Mr Richard John Walsh. 

Kan man kanske tänka sig att de äkta makarna fattat tycke för varandra långt innan giftermålet och nu fanns ingen tid att vänta ..,. nu skulle det ske!

Det som händer ...

... eller rättare sagt, det som hände igår, var att vi stannade till vid fiskvagnen, den som står intill Willys i Flygstaden och där köpte jag två byttor med fisksoppa/bouillabaisse, så där så att vi skulle ha något riktigt gott till middag. Måndagar säljs dylika byttor för 89 kr/st (för att locka kunder att handla även i början av veckan, förklarade expediten), men övriga dagar är priset 109:-/förpackning. 

När jag sedan kom hem, tillsatte jag småpotatis med skal, morötter, lite grädde, några små tomater i halvor, lite timjan, cayennepeppar och vatten .., så blir det ju betydligt drygare. Det varierar ofta hur mycket fisk som hamnat i soppan .., igår var det REJÄLA bitar!

Nåväl. Det var i alla fall där jag tog bilden av den handskrivna lilla skylten. 

Och medan jag pysslade med soppan, ägnade sig pv åt att hämta spillvirke från grannens bygge. 

Jag undrar hur många skottkärrelass han (pv) kom dragandes med uppför backen! 

Därefter ska det sågas i lämpliga kamin/vedpannebitar, spikar dras ut och så ska allt in i vedskjulet. 

Inte är det underligt att han är trött om kvällarna. Vilket evighetsjobb enbart att dra ut spikarna!

Så här ser det ut i skjulet.  Inte lika tjusigt som när man staplar björkved, men det spelar ju ingen större roll. 

För övrigt? Lyssnade till ett intressant avsnitt av USA-podden , då, när jag inte kunde sova i natt. Det handlade bland annat om varför vicepresident J.D. Vance har varit så osynlig nu, efter att Trump drog igång anfallet mot Iran. 

All heder åt SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg; jag tycker att hon känns så balanserad och trovärdig!

Fredag idag. Vi tävlar alltid om vem som får flest rätt på DN-quizzen. Idag hade vi lika många rätt på nyhetsdelen, men pv hade bara ett ynka fel på orddelen. (Såå många underliga ord!)

Ett av orden kom han ihåg från den allra första meningen från Väinö Linnas roman "Högt över Saarijärvis moar". Imponerande, må jag säga. 

Apropå böcker .., så berättade Maria att hon läst eller hört att Gerda Antti hade lämnat detta jordiska, i en ålder av 96 år. 

"Ja, jag kommer ihåg att du tyckte om hennes böcker ...", sa Maria. 

Just så var det. Gerda Antti kändes jordnära och hade många vardagstankar.  

Nu ska jag njuta av eld i kaminen (gråmulet ute ... det blåser friska vindar!) och jag hoppas innerligt att det i min inkorg ska komma ett mejl från Harplinge bibliotek; ett mejl där det står att den bok av Göran Greider som jag reserverat tidigare i veckan ska ha anlänt från Stadsbiblioteket i stan. Bokens titel är "Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran."  

Det var väl det mesta.

Dagens fönster ...

"Ett kvällsfönster från Rungstedgaard på Själland. Fönstret kikar fram bakom räcket", skriver avsändaren som är Hedgrenskan på vift.

//Tack Kerstin! säger jag.

Onsdag ....

Regn och rusk och blåsa ska det göra också. 

Nåja,det är mars månad och inget annat att vänta. 

Fortfarande inga gravänder som visat upp sig (dom brukar sitta uppradade på stora ladutaket på andra sidan vägen) , ingen sädesärla ännu (är nog för tidigt), inga  fler fjärilar. 

Tystnade stararna? Kanske. Tappade dom lusten att sjunga? Eller blev det bara en paus. 

I eftermiddag besökte vi stadsbiblioteket i Halmstad och lyssnade till Björn Levin, major vid Försvarsmaktens Tekniska skola, som berättade om Slaget vid Halmstad den 17:e augusti 1676. Föreläsningen skedde en trappa upp och det var absolut proppat med åhörare och jag gissar att medelåldern låg någonstans mellan 75 - 80 år. 

Så intressant det var! Visserligen var ju det viktiga själva slaget vid Fyllebro (just utanför Halmstad), men sen var det ju själva "vägen dit" som verkligen levandegjordes. Och vi fick veta att svenska soldater bland annat kommit GÅENDE från Boden (!!!) för att bistå Karl XI och soldaterna i Halland! 

Det ska tydligen bli sex föreläsningskvällar - vi har missat den första - och allt handlar tydligen på något sätt om Halmtads historia. Fyra återstår, alltså. Rubriken för dem är "Slaget vid Halmstad, 350 år."

(Tänk, att Halland var en del av Danmark under större delen av medeltiden fram till 1645. Dessutom: Fem krig mellan Sverige och Danmark har drabbat Halland. Dessa utspelades 1563 – 1570, 1611 – 1613, 1643 – 1645, 1657 – 1660 och 1675 – 1676. Därefter pågick svensk-danska krig utanför Hallands gränser, främst under tiden med Karl XII som regent. Freden slöts 1721, efter hans död 1718.)

Intill mig satt en man och hans hustru och det visade sig att mannen - precis som pv - var uppvuxen i Ljungby, men han var äldre, född 1944. Så blev det surr mellan honom och pv .., (jag satt mitt emellan dem) och efter en stund började mannen fråga mig vad jag sysslat med och lite annat och han hade så otroligt dovt röstläge, så där så jag inte alls hörde vad han sa, lägg därtill sorlet från den stora publiken. Detta var alltså innan allt tog sin början. 

Vi körde hem i regn och mörker. Halvvägs hemma lossnade återigen vänster vindrutetorkarblad .., den delen flög helt iväg, så det blir till att besöka Biltema i morgon och ordna det hela.

Möttes av katterna och det finns liksom inga ord för hur underbart jag tycker att det är att ha dem här! Oron att dom ska försvinna, den har jag inte längre. Dom håller sig mest här omkring .., i slänten eller i växthuset ., tittar in i den gamla altanen där pv står och jobbar .., ja, lite så. En ren otrolig glädje är det. Sååååå keliga.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet. 

"Här är några nattfönster till dig. Målade tillsammans med andra små acryltavlor under min stroke-rehab på Olivia Rehab här i Danderyd. Fort gick det, på korta 45 minuterspass, så både jag själv och terapeuterna var väldigt förvånade!"

// Tack Monet! Så fint! säger jag.

Tisdagkväll ...

Första körövningen för pv sedan han kom hem, ja, den blev av ikväll. I fyra månader har han varit frånvarande och nu längtade han nog. 

Mest utejobb idag. Han har kärrat spillvirke i parti och minut från Ecke och Britts f.d. sommarhus (som renoveras), inalles fem kärror och tungt uppför vår backe och därefter såga allt i lagom stora eller små bitar (vedpanna eller kamin), samt dra ut spikar i miljoner. Eller i alla fall hundratal, om det ens räcker. 

Själv räfsade jag på tomten, så där pö om pö. Inte som förut, när allt skulle göras på en gång; det är för övrigt helt omöjligt, rent fysiskt. Räfsar ihop och fyller i säckar .., ställer undan och säger till pv att i morgon kan vi väl åka till Falkenberg; det är mycket som ska tas om hand. 

"Ja, det ska väl gå bra ..." svarar han. 

Bakade även en äppelsockerkaka med socker och kanel .., mest för att göra honom glad. Kanske till mig med? Det var länge sedan sist. Två paket jäst fick följa med hem från affären. Måhända vaknar bröd-baks-genen till liv?

Förundras över hur anpassningsbara katterna är. Vaknar vid fem, sex på morgnarna .., vill ha mat .., får mat .., går sen och lägger sig igen och sover fram till lunch nästan. 

Och det är perfekt. Fåglar och ekorrar får mat när katterna gått upp igen .., och när dom sovit klart och går ut, är så gott som alla frön uppätna. 

Inte ens nötväckorna bryr sig så värst i dom fyrfotade. 

Så har jag tittat på SVT-serien "Hundarna". Det var Maria och pv som tyckte att den var så bra, men jag har svårt för serier eller filmer där människor är korrupta; vare sig det är poliser eller andra människor och här känns det som om det vimlar av den sortens typer!

Men oj, så spännande och bra! Och bra skådespelare också. Någon annan som sett den? Jag ska nu påbörja det fjärde avsnittet, sedan är jag ikapp.

Innan jag träffade pv, hade jag "Husletarmannen" boendes på min soffa i Ystad under en veckas tid. Han var från Stockholm, påminde om trollet i "Petter och hans fyra getter", spelade härlig musik i bilen när jag gjorde honom sällskap på husletarrundorna ute på Österlen. Till yrket var han jurist. Till sist hittade han verkligen ett hus, men så småningom även en ny kvinna och plötsligt, efter flera år, upptäckte jag hans dödsannons i DN. Det var hjärtat. 

En annan man kallade jag för Herr Akkurat och Morsomt; han var från Norge och vi möttes i Köpenhamn. Jag hade bokat och betalt eget hotellrum, vilket gjorde honom besviken. Kanske kände han sig ..., ja, lite lurad? Herr A&M gick på jazzklubb och själv besökte jag ett konstmuseum och stannade till vid Rådhusplatsen och tittade på ungdomar som åkte skridskor på isen. Han kunde för sitt liv inte förstå att jag ville ha lite egentid, under dom där två dagarna.

På morgonen den andra dagen ville den norske mannen att vi skulle "utvärdera" vår träff; det kändes som om jag var på anställningsintervju och jag sa som det var, att vara vänner jovisst, men inget mera. Den mannen hörde av sig för några dagar sedan .., ja, det kom några rader på mejlen och jag fick veta att han drabbats av cancer och nu genomgick behandling. Jag önskade honom lycka till med allt.

Ibland tänker jag på dem jag träffade då för kanske tjugo år sedan. Träffade dom sitt livs kärlek? Vad blev det av dem? Tillfreds med livet? Alla måste väl vara pensionärer vid det här laget.

Dagens fönster ...

Under helgens besök i Stockholm (husbilsmässan var nog målet ...), strosade Annica och maken M omkring och hamnade bland annat på Malmgårdvägen på Söder. 

Det var där hon tog fram fönsterhåven! 

Tack! säger jag och lägger in en länk till den vägen .., ååå, klicka er vidare där så får ni se!