Ett annat fönster ...
... fångades på Steens Väg i Stora Skipås, bara någon kilometer hemifrån och det var där, hos skådespelerskan Eva von Hanno som de här vackra fönstret fångades.
Det var igårkväll, alltså.
För min del började det hela för flera år sedan, när Eva - som är norska - var kund i affären i Haverdal.
Hon gick alltid klädd i olika blå nyanser och i kläder som jag tyckte var fina och så sa jag väl att det var så himla snyggt och det ena gav det andra .., jag ställde fler frågor .. och fick veta att hon ofta tillbringade somrarna i det stora huset med utsikt ner mot havet och lite till.
Så en dag, det var ett par år sedan, frågade hon om jag var intresserad av att komma på enmans-teater i hennes kök?
Det var jag egentligen inte, för det är så eländigt att jag är verkligen ingen teatermänniska .., jag blir närmast generad i såna sammanhang och fråga mig inte varför! Men jag tackade i alla fall ja och pv:s kusin Maria gjorde mig sällskap. Vi var väl ett tjugotal - mest kvinnor - som satt i Evas sommarhuskök allt medan hon spelade Shirley Valentine - kvinnan från filmen med samma namn - den kom 1989.
Har man missat denna pärla till film, så handlar det om en medelålders kvinna som hittar sig själv. Den är underbar och jag minns hur stark jag kände mig efter att ha sett den!
Och sen teatern då i Evas kök.
Jag föll handlöst. Pladask. Pang, i trägolvet!
Och nu var det dags igen, för ännu en föreställning och även den här gången i köket och samma pjäs.
Först samling ute i höstkvällen och lite småprat (flera var kunder från affären) och därefter välkomnades vi in i köket och fick slå oss ned på köksstolar eller i någon soffa, var vi nu hittade plats.
En långbent herre - kanske Evas man - agerade sufflör och det vittnar ju om en styrka att våga erkänna att man tappar bort sig ibland.
"Få se ..., var var jag nu?" kunde Eva säga och då svarade herr sufflören.
"Nej, det har jag redan sagt .." fick han till svar och vi log och tänkte att det hela var så väldigt mänskligt.
Första halvan av pjäsen utspelar sig i huvudpersonens kök och hon lagar mat på riktigt ., skalar och steker potatis, gör äggröra .., och jag sitter mest och tänker att oj, om hon glömmer smöret i kastrullen .., bara det inte tar eld! Det gjorde det inte.
Andra halvan - efter pausen - får alla gå en trappa upp och då befinner vi oss plötsligt i Grekland.
Ett enormt panoramafönster vetter mot havet och är inringat av smålampor, ja, som en riktig scen!
Efteråt blir det vickning i andra änden av den enorma övervåningen och det är vackert dukat och många har haft med sig som till knytkalas och det står vackra fat med sallader och pajer och annat smått och gott överallt!
Titta, så fint det var!
Frånsett att en äldre-äldre dansk dam som satt intill Sonja och mig, ja, att hon helt plötsligt svimmade och fick skjutsas hem av sin dotter ., så blev den här kvällen till sån stor glädje.
Och som ni ser, fortsätter det mesta i blått.
(Ja, jag vet, det låter som om jag mött Jesus .., som om jag skådat Ljuset ,-).
Så var det med det här fönstret och med kvällen i Skipås!
Ajöken, sa fröken.
Igen.
%20(1).jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
%20(1).png)
%20(1).png){kind=link}