Plötsligt händer det ...

Så blev det då äntligen dags för att få det som ska bli grunden för golvet på plats. Cementen, alltså. 

Här står Mattias, sommarhusgranne men bor uppe på åsen sett från oss och denne vänlige man är byggare (född 1974 och mellanbarn) och väntar på att allt ska sätta igång. 

Det var Mattias som skötte detta att fösa cementen på plats. 

Nere på vägen stod cementbilen och själva slangen drogs via hydraulisk kran ovanför ekens topp och in i det som ska bli ett slags vardagsrum. 

Mattias i arbetstagen. Han har egen byggfirma och efteråt satt vi i uterummet och han berättade om när han i 20-årsåldern var klar med sin snickarutbildning, ja, då blev det tvärstopp och var hopplöst med jobb (däremot, när han började utb., då var det helt annorlunda!), men nu är han alltså helt sin egen.

Mannen som körde cementbilen stod med själva "styrpaketet" (heter såklart något annat) och jag tänkte att det påminde om när Elliot håller i sin handkontroll. 

Vi fick veta att han t.om kör till Köpenhamn och arbetar med detta! 

På skalan från 1 - 10 hur  bra han trivs med jobbet, svarade han (efter en stunds tvekan) nio. Inte illa. 

Pv:s fina arbetsskor fick en egen plats där ute. Den till vänster saknar sula. 

"Jaaaa, jag ska köpa nya ., dom finns på Lantmännen i Harplinge!" säger han. 

Nu ska cementen (blev mycket cement här i inlägget) vila i 6 timmar, så kommer Mattias med slipmaskinen. Värmeslingor under. Därefter blir det någon form av trägolv. Inte laminat, bara.

Oj, så skönt när detta blir klart .., alltsammans alltså. Och nej, ingen dörr ut blir det. I det här huset vimlar det av dörrar (enbart i hallen SEX dörrar!!) så jag sa att aldrig i livet .., det blir en enda dörr in till köket och lillhallen, fast i omvänd ordning. 

Dagens fönster ...

"Godmorgon! 

Framför mig på flyget igår satt den här bedårande pojken som tittade så förundrad när vi landade. 

Fönstret blev skarpt, han blev suddig, och det var ju faktiskt bra."

Så skrev annannan och jag säger  t a c k  snälla! 

(Minns glädjen när vi - hela familjen - reste till Kreta för två år sedan och Elliot frågade om han fick sitta intill mig, vid fönstret. Det fick han.)

Dagens fönster ...

I mitten av april 2012 kom det här fönstret susande till min dator. Avsändare var min kusin Barbro, som då hade bloggen "Mellansystern" (det var hon också, hon var nr 2 av 4 syskon). 

Det var Barbro som var så vanvettigt energisk. Hon tycktes aldrig vara stilla .., vävde mattor, gardiner, plockade bär, odlade .., och studerade långt upp i åren, bara för att det var så roligt! 

Tyvärr drabbades Barbro av demens och dog på tok för tidigt, det var i januari 2023 som hon dog. 

Om det här fönstret skrev hon så här: "Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området."

Här en stolsdyna som hon vävt i fina färger.  

Och här en disktrasa som Barbro såklart vävt. Den gick som vinst i Det-bästa-lotteriet. 

Och hemvävda gardiner, förstås. Ja, så blev det då två fönster från henne idag. Tack Barbro .., kanske du  befinner dig någonstans där allt är uppenbarat, även blogginlägg från en kusin i Halland!

Skillnader ... 

Tänk, att man glömma så lätt! Igårkväll när vi satt och tittade på nyheterna, kom de här bilderna från Maria. 

"Oj, så vackert och så ljust ute!" sa jag. 

Sen tittade jag lite mer noga på bilderna .., men oj, dom var tagna efter klockan 21.00 och här hos oss, ja, här var det becksvart ute!

Den här bilden är tagen precis nedanför mitt barndomshem. Eller kanske mitt för hundgården, den som fanns där då. 

Färgerna påminner lite om dessa ranor vilka hängde på väggarna norröver, ja, på 70-talet, kanske?

+ 7 ute nu på morgonen, gråmulet och ingen sol.

Måndag ... 

Idag, på väg hem från Biltema där pv köpt något till elinstallationen i det nya ute/innerummet, upptäckte vi vitsippor precis i korsningen mellan Ejder, - och Kustvägen. På exakt samma ställe som alltid om våren. Det är därifrån bilden är tagen, men inte idag, utan för några år sedan. 

Och pv som kånkat hem ved på skottkärran, hade upptäckt blåsippor på marken nedanför Eckes syrénhäck. Man brukar se förbipasserande som liksom böjer sig ner för att titta om sipporna tittat fram bland löv och annat .., det är liksom ett stadigt blåsippeställe. 

Så .., det tar sig. Återstår nu lilla sädesärlan, den har vi inte sett skymten av ännu. 

Vaknade vid två-tre tiden natten mot idag och upptäckte då att valet i Ungern var avgjort. Orban förlorade och den unge Péter Magyar (född 1981) med sitt parti Tisza Party hade vunnit! Senare på morgonen kunde vi i tv:s nyheter se jublande ungrare (mest ungdomar) och det var så underbart, befriande, härligt och glädjande .., så där så man (jag) nästan ville gråta! 

T ä n k .., tänk att nånting här i världen går åt rätt håll! 

Och ja, det återstår ju att se hur denne Péter M (med lite underlig röst) tar sig an korruption och redan instiftade lagar och allt som hör till, men hoppas kan man ju. Nu kan jag verkligen tänka mig att besöka Budapest! Lycka till alla glada ungrare!

Dagens fönster ...

.... fångades av mig under ett besök i London. Det här var i stadsdelen Kensington.

Nästan så man känner sig lurad ..

För någon tid sedan beställde jag en klänning från nätet. 

Jag hade sett bilden på instagram och där såg den så fin ut. Billig också. 

Kontrollerade att där var returrätt, jo, då. 

Fick paketet. Blev otroligt besviken. 

Mejlade genast firman (Lintico) och frågade om dom kunde skicka retursedel, för såklart fanns vare sig en sådan eller någon kontaktadress till företaget. Ingen kundtjänst heller, förstås.

En Herr Nånting erbjöd mig då 125:- kronor i ersättning, så kunde jag behålla klänningen, men självklart skulle jag betala den ursrpungliga summan. 

Tackade nej, skrev att den dealen gynnar ju endast företaget. 

Har ännu inte fått något svar.

Går in på företagets sida och läser recensioner. Jag tycks vara den enda som är missnöjd. Förutom K Cunningham som skriver så här. 

Do not purchase. Horrible return policy. Poor quality merchandise.

Product was cheap, strange construction and fit. Does not fit to size guidelines. Expensive and now am forced to keep product due to very poor return policy. Highly encourage potential shoppers to purchase elsewhere. Couldn’t be more unsatisfied.

Victorias hjärta ....

Tittade igårkväll på alla tre avsnitt av SVT-dokumentären med samma titel som rubriken på det här inlägget. Victoria Dyring .., då tänker jag på Vetenskapens Värld i tv, men även olika intervjuer med nobelpristagare. Nu handlade de tre avsnitten om hennes egen upplevelse, då, när hon fick en ny hjärtklaff .., men också om vägen  d i t  och hur det blev efteråt.

I september 2021 fick jag, efter ett ganska ordinärt besök på Vårdcentralen i Slöinge (då jag för den kvinnliga läkaren i min ålder berättat om hur trött jag var .., hur tungt det var att promenera ner till havet etc), ett telefonsamtal från läkaren som uppmanade mig att omedelbart bege till hjärtakuten. 

Telefonsamtalet kom kanske 1 timme efter besöket på VC och jag förstod ingenting. 

Jo, visst hade jag en längre tid känt hur kraften tröt, mest när det blåste och det hände att jag då tänkte på min pappa Ivar som när vi t.ex gjorde sällskap till kiosken för att köpa kvällstidningen, hur han liksom i smyg smusslade in en Nitroglycerintablett under tungan. Han orkade inte heller. Inte riktigt. 

Nåväl. Besöket (efter att först ha tagit ett dopp i havet) på hjärtakuten resulterade i att jag blev kvar där och dagen därpå fick jag två stents inopererade och tillbringade väl kanske en dryg vecka på hjärtavdelningen. 

(Tavlan - bara så underbar - på bilden hängde där på väggen. Konstnär var Anita Carlsson Crantz.) 

Vistelsen på sjukhuset bland andra hjärtpatienter, kom länge - väldigt länge - att påverka mitt liv. Aldrig hade jag känt mig så levande, men även så  s k ö r, framför allt mentalt. 

Minns hur jag började gråta när jag i sjukhuskorridoren upptäckte min f.d. arbetskamrat Lina (bakom covidmask och sjukhuskläder, hon praktiserade då på hjärtavdelningen). Och långt senare satt den där skörheten i.

(Bilden här t.v. visar dagen då denna Lina slutade på Hemköp för att börja läsa till läkare. Nu arbetar hon på VC i Steninge och friherrinnan är så nöjd när hon träffat henne där.)

Om bland annat detta, men också om hur hjärtoperationer rent fysiskt går till och om mycket annat, handlar tv-dokumentären "Victorias hjärta" om. Så naket och så ärligt. Och med Victoria Dyring som vittnar om sin hjärtresa och en betydligt yngre Johanna som vittnar om  s i n  upplevelse. En så bra dokmentär, tyckte såväl pv som jag själv. Helt klart sevärd.

Här en länk om någon är intresserad. Programmet kan ses i hela världen. 

Söndagsfönstret ...

.... just det, finns här i det gula huset på kullen. 

På bordet: Lilla Paddan.