onsdag 15 augusti 2018

Onsdag ...


Nätterna är fyllda med drömmar.
Jag befinner mig på en flygplats och hittar ingen taxi som ska ta oss dit vi nu ska - var vet jag inte - och jag får nästan panik och vet inte hur det ska lösas. Måhända är det det nya livet, det som inte längre är så inrutat, det som bara  ä r, som förvirrar.

Pv cyklar till jobbet.
Jag tittar på morgon-tv.
Tänker att Ted Vigren är nåt så vansinnigt bra och trygg som programledare.
Googlar på hans namn för att se när han är född och vad han arbetat med tidigare - allt sånt -och upptäcker att han är gift med nyhetsuppläserskan Lisbet Åkerman.
Då kommer jag ihåg .., det var under månaderna på dejtingsidan och där var en man som skrev att allt vad han önskade sig i kvinnoväg, det var en kvinna som påminde om denna Lisbet!
Ja, ja.
Jag undrar om han hittade henne ... , drömkvinnan?

Efteråt morgonens nyheter (Genua och den rasade bron .., tänker på Tjörnbron och vad som hände för många år sedan) blir det långpromenad med harry och luften är mer än ljummen, den är  v a r m!
Försöker hålla koll på tornseglarna .., nej, bara en enda en ser jag!
Det flaggas hos Britt och Ecke.
Födelsedag?


Senare på dagen blir det en sväng till affären.
Inköpslistan i klänningsfickan.
Aldrig någonsin har jag varit så bra på att hålla mig till det som står på listan!

Inne på lilla kontoret sitter Erik vid datorn.
Det här är hans sista dag i affären; i eftermiddag ger han sig iväg till Linköping för fyra års civilekonomstudier. Så underbart för honom och så ledsamt för oss!
Denne fine arbetskamrat som alltid bjuder på varma leenden och som är så hjälpsam och snäll!

Men Erik själv är glad och uppåt - det här ska bli spännande - och lägenhet har han fixat, i alla fall den första terminen, ja, han ser så förväntansfull ut! Och när det blir julledighet kommer han ju tillbaka!

På hemvägen svänger jag förbi friherrinnan som nu är hemkommen från sjukhuset.
Inte har man fått ordning på hennes hjärta heller; det är mer som status quo, men kanske senare?
Och Shejken är överlycklig att ha matte hemma!
(Det ville sig inte bättre än att han - under tiden här - bet pv i handen när dom skulle gå på promenad, kanske tyckte han att det var pest och pina att vara hemifrån bland ännu en hund och - som om det nu inte vore tillräckligt - även sigge nilsson!)

Men nu är allt som det ska .., matte är på plats och det är sååå fint i hennes alldeles nya boende .., där är det nya bordet och det stora skåpet och i ena fönstret står små pelargoniesticklingar.

Livet.
Ja, vilka turer det tar!

tisdag 14 augusti 2018

Dagens fönster ...


Ja, det här kan ju faktiskt bli ett fönster också ..., jo, men så får det bli!

Tänk er att sitta där och blicka ut över havet .., vilken känsla!
Tisdag ....


Jaså, ni tycker att det är en onödig rubrik, det gör inte jag .., ja, ni anar inte hur ofta jag får fundera en stund över om det måndag eller tisdag och datum ska vi inte ens prata om!
Inte ens veckonummer är aktuellt längre!

Hur många gånger som helst har jag predikat månaden augustis lov och precis så är det .., vilken ljuvlig månad det här är! Lugnt och fridfullt. Vilsamt. Avslappnat.
Ännu är tornseglarna kvar och stararna flyger i flock och övar sig väl inför vad som komma skall och nere vid stranden, alldeles vid vattnet där tången ligger, sprätter sädesärlorna omkring.
Jag undrar om syrsorna spelar ännu?



Eller är det så här ...?


Och idag började pv arbeta - tre veckor knappt kvar - sedan gör han mig sällskap i det här annorlundalivet. Jag tog harry på promenad och det blev nåt otroligt kvavt ute och svetten porlade vid halsen och det sved i ögonen ..., och långt borta hördes åskan mullra.

Nu ska jag ta cykeln ner till havet och ta mig en simtur.
Och jag ska bara njuta.



Om och om igen har jag lyssnat till Thomas Andersson Wijs tolkning av "När solen färgar juninatten", men ååå, så fin den är här!  Å, vilken vacker text! Och musik! Och Sven-Erik Magnusson i din himmel .., nog minns jag när ni uppträdde på utescenen på Malåborg och ni drog skaror från när och fjärran, men det var inte med den här juninatten, utan annan musik.

Tänk, att Sven-Erik Magnussons röst .., den är verkligen one-of-a-kind .., omöjlig att inte känna igen.
Så speciell.

Dagens ris ....


Ni vet, Sven Teglund - den eminente bloggaren Promenader och utflykter - han som bor i Luleå, jo, hans son Lars har sammanställt en liten bok med Dagens Ris-insändare till Norrbottens-Kuriren och den boken beställde jag hos Adlibris och jag läser och ler.
Jominsann, det är mycket vi människor retar upp oss på.




Den här sista känner jag igen ..., det händer mer än en gång att man ser kunder äta godis från sina ännu-inte-betalda-påsar och deras kinder putar åt alla håll, och det gäller att skynda sig att tugga innan man ska prata med kassörskan ..., och påsen, där godiset en gång låg, den är nästan tom.


Jag undrar hur insändarsidorna ser ut numera?
Kanske blir det ett inlägg på någon facebooksida?

Och jag förundras också över att så många inte verkar säga till när dom ser nånting som dom retar sig omåttligt på.

Ja, jag tyckte i alla fall att det var kul och ganska tänkvärt att läsa dom här insändarna.



måndag 13 augusti 2018

Dagens fönster ...


Ulrika går vilse på Söder i Stockholm, men håven har hon med sig!

Det tackar jag för!

(Snart är du nog en nollåtta, Ulrika ,-)
På stolar i köket ...


Så här satt vi i skådespelerskans kök.
Huset är stort och rött, nån har skrivit att det är en gammal lada som är ombyggd - så kanske det är -, det var i alla fall mängder med utrymme!
Och nej, det var inte på något vis elegant, men det var ..., ja, det var magiskt där inne.
Så mycket färg! Så mycket personlighet!
Så mycket glädje!

Och här sitter publiken, alltså.


Och här står hemmafrun som varje torsdag serverar sin man exakt samma maträtt - det han vill ha - jag tror att han i hennes uppsättning heter "Karl-Ottar" och medan  hon berättar om drömmen om att hitta sig själv, lagar hon mat, alldeles på riktigt.

Ibland tappar hon bort sig och glömmer replikerna, då fyller Harald i lite försynt och det känns bara helt logiskt. "Vad var det jag skulle säga nu då ....?" säger hon och så hörs Haralds mörka röst .., ja, nu ser jag ju honom, det är han som står längst till höger på bilden, liten bakom den fotograferande mannen.

Hela den första akten, den som utspelar sig i hemmet, den tilldrar sig i Evas kök.


Efter paus blir det så fortsättning en trappa upp.
Då är vi i Grekland.
Framme vid balkongen blir det en liten scen och vi får slå oss ned på blå stolar på rad och bakom oss, nästan lika stort, ja, där ser vi hur det är uppdukat på långbord med levande ljus bara sååå vackert! Det är där vi ska få grekisk buffé, efteråt.



Akt två blev kortare .., då är "Lilli" i Grekland, hon arbetar på en restaurang och har hittat tillbaka till den hon en gång var eller kände sig som, ja, hon är mer som  b e f r i a d, utan att för den skull ha kastat Karl-Ottar över bord.


Ja, men ni förstår vilken kväll detta var!
Och så buffén då .., uppdukad längs ena väggen och det var pajer och sallader (i enorma keramikfat!) och allt tillagat av Eva eller av hennes vänner och till dessert två sorters mjuka kakor.

Mycket surr och prat .., norska och svenska om vartannat och det enda ord vi verkligen hade svårt med, var "bjällerspräng", så Mia frågade norrmannen vid hennes sida. Ja, men vad betydde det?
Jo, det var när männen har en lust som inte har tillfredsställts på länge!
Ja, men det borde vi ha fattat!

Det låter kanske väl högtravande att utbrista "men tack livet att jag fick vara med om detta!", men så kändes det. Och tack till mig själv som tackade ja!
Och tack till Eva som bjöd in!

söndag 12 augusti 2018

Vilken kväll det blev ...


Ja, det ska jag säga er, att gårdagkvällens enmansteater (Lilli Valentin, efter filmen Shirley Valentine) i ett underbart gammalt trähus i Skipås - mitt mellan Stensjö och Steninge -, det gick inte av för hackor. Berättade jag hur det gick till?
Jo, den norska skådespelaren Eva von Hanno som sommartid bor i just det huset, hon är kund i affären och på något förunderligt vis bjöd hon in mig till teaterkväll och jag, som inte är någon teatermänniska, tackade ja, mest för att vara artig.
Alltså hade jag noll förväntningar inför vad som komma skulle.
Någon vecka innan det hela skulle ta sin början, kom ett meddelande där det stod att man skulle ta med sig en "pute" (kudde) och gärna en liten filt och om man så önskade, något att dricka.
Klockan 18.00 igårkväll skulle det börja.


Kanske var vi ett tjugotal som kommit dit och först var det då titt i utställningslokalen där Eva har sina alster och där bjöds på flädersaft, melonklyftor och ananas och man kunde köpa vykort eller dubbelvikta kort av hennes alster, ja, det var sååå fint!


Många av tavlorna gick i dom här färgerna .., väldigt mycket i blått och det är ju det jag alltid kommer att tänka på när jag tänker på Eva; hon har ofta en blå stor konstnärsrock på sig och håret är blont/grått.

Lägg märke till att ramarna liksom flyter in i själva tavlan ...

En till bild från utställningslokalen.
Många av gästerna var kanske grannar eller goda vänner till Eva och många kom och hälsade och var kunder i affären, men där fanns även män och kvinnor från Norge, främst från Oslo, så rara och vänliga allesammans!
Evas sambo eller käreste eller .., presenterade sig som Harald och det var lätt att komma ihåg för mig, jag tänkte bara på den norske kungen. Harald (inte kungen) kom jag att sitta intill vid den grekiska buffén senare på kvällen, men det visste jag inte när vi stod där ute på gräsmattan.


Några  kort köpte jag som nu ligger på köksbordet.
Det här t.ex, målat av skådespelerskan.


Och det här, målat av hennes mamma, Ingeborg von Hanno, numera avliden.

Det är kväll nu, jag har arbetat idag och tänker gå i säng, så det blir fortsättning på det hela i morgon.
Om ni vill se verkligen hur denna kvinna som har sån utstrålning ser ut - så där på riktigt - (hon är 73 år nu), då kan ni skrolla ner när ni tittar på/läser det som finns på den här länken.
Söndagsfönstret ...


Från Bo (Boo) kyrka kommer den här bilden, med lite annorlunda vinkel.

Tack snälla Ulrika som tänkte på bloggmadamen i Halland!

lördag 11 augusti 2018

Nej, inget jobb ...


Ja, för några år sedan var gräsmattan så här nästan onaturligt grön, så långt ifrån hur det ser ut nu, så det är inte sant!

Inget extrapass blev det, så jag kunde vara hemma när delar av familjen Sellberg kom på besök.
Om familjen Sellberg har jag hört talas om hur ofta som helst; hur herrn och frun i familjen hade sommarhus på samma område som pv:s föräldrar och hur barnen i dom båda familjerna lekte tillsammans under många år.

Nu var dom nere på urnsättning av Ally - de sedan länge vuxna barnens mamma - och då passade pv på att bjuda hem dem på elvakaffe, ja, i alla fall en del av dem. (Vi sågs på Skepparstugan igårkväll).

Vi satt i uterummet och det blev prat om allt möjligt, men även om det stundande valet och hur vi trodde resultatet skulle bli. Om tiggeriets vara eller icke vara hann vi också diskutera .., och om grannar som är sverigedemokrater .., och vi pratade om pv:s nybakta kokoskakor och uppvärmda gifflar ..., om knäoperationer och hur enormt fint vandrarhemmet i Steninge är numera och alla fyra framhöll frukosten alldeles extra mycket.

Därefter har det varit en seg eftermiddag, men nu är klockan halv sex och snart kommer Sonjas dotter Maria och hämtar mig - vi ska ju se den här enmansteaterföreställningen - och så får vi se vad det blir av den. Ute har det regnat och haglat och varit strålande solsken. Just nu enbart mulet.

Väntar ....

Fick sms igårkväll att någon var sjuk och kanske skulle jag arbeta.
Har haft svårt att sova natten mot idag - så typiskt - då det kan vara ett dagspass som väntar.

Nu är klockan halv åtta.
Ännu inget sms.

Ja, ja.
Då tar jag mig en kopp kaffe och mitt goda bröd, lägg därtill lagrad Herrgård, så ska man nog vakna till liv.

Äldsta dottern på väg hem från nattjobbet ringde också.
Att arbeta på en intensivvårdsavdelning, nej, det skulle jag aldrig klara av.
Och hon är fyrtiosex år och har väl sett hur många människor som helst dra sitt sista andetag.

Jag - inte en endaste en -.
Dagens fönster ....


Ännu ett fönster och lite torkade blommor .., ja, det var Ulrikas kärlek Rickard som höll i håven.
Snällt av dig! Det tackar jag för!