tisdag 7 april 2020

Femtio kvadrat ....


Igår på jobbet hade jag en familj i kassan som i vanliga fall bor och arbetar i Kina.
Utskrivna från svenska myndigheter och helt omöjligt för dem att utnyttja eventuella rabatter, då dom, precis som t.ex polska, lettiska och andra gästarbetare, inte har något svenskt personnummer.

Nåja, det var inte så att dom här kunderna beklagade sig, det var mer ett konstaterande när jag frågade om dom inte hade något bonuskort.

Det är nu någon månads tid som familjen inte kunnat återvända till vardagstillvaro i Kina och jag frågade hur dom  n u   bodde, ja, man kan ju anta att dom antingen hyrt ut sitt hus eller helt enkelt sålt det?

Jo, så var det .., och nu bor hela familjen på femtio kvadratmeter på kvinnans mammas tomt.
I ett litet uthus, mer som .
En lillstuga.

"Men det går bra ..,  man får anpassa sig", sa kvinnan leende.,

Hon är så himla rar och fin!

Så kan det vara.
Och likadant är det med Marias svåger och svägerska som precis inlett sin USA-tillvaro och så blev det karantän och dom hann precis hem och deras hus är sedan i höstas uthyrt, så det blev till att bo hos Berra och Maggan som i sin tur drog till landet, utanför Norrtälje.

Pussel-pussel!

Här i huset pågår storröjning .., det har fejstajmats med minstingen i Malmö och om två timmar ska vi hämta släpvagnen från affären och köra norrut, till återvinningen i Falkenberg.


Dagens fönster ....



"Hej!

Så här i påsktider så kommer ett fönsterbidrag från Gräsmarks kyrka. Kyrkporten var låst så vi fick nöja oss att se kyrkan från utsidan. Kyrkan är från 1700-talet och ligger så fint vid sjökanten.

I vår bilatlas (ja vi har en sådan) är den utmärkt som ”mycket vacker kyrka”.  Det håller vi med om!

Ja vi är ju i Värmland :-)

Turtlan på tur."


//Tack Annica!! Vilken vacker kyrka!
Hemma-hos-reportage ....

Ett mer närgånget studerande av ens omgivning.

Vackra bilder! (Särskilt av vitlöken!!)

Var?

Jo, här!

Och så uppmanar hemma-hos-bloggaren oss andra att haka på!
Ja, men självklart!!

måndag 6 april 2020

Måndag ...


Vaknar fyra .., stiger upp kvart över fem .., cyklar iväg till affären en timme senare.
Kvart i sju är jag ombytt och klar och står här på väg till kassan.
Egentligen öppnar vi åtta, men Jocke säger att om där står kunder utanför och väntar, kan vi vara flexibla och det är vi också.

Det är full fart nästan alla timmarna.
Och hjälp, så Cornelia och Karolina får arbeta med varor som packas samman och som sedan hämtas av respektive kund (på lastbryggan, betalas med swish, somligt på faktura)! Och så är det alla andra .., stora inköp, säkert inför påsken som väntar.

Flera gånger ropar jag försiktigt till kunder som har svårt att hålla sig på behörigt avstånd från den framförvarande.


Numera är det vi själva som sköter inköpen  av blommor och det är Pernilla som är ansvarig.
Oj, så mycket fint som kom idag!
När den här kartongen öppnades, ja, då stannade en av kunderna till och beundrade prakten!


För att inte tala om dom långa, franska tulpanerna!!

"Men åååå, så vackra!" utbrast en kvinna och köpte bums två buketter.

Och nej, det var inte dom som kostade sextio kronor, dom här betingade ett pris av 79:95/bukett.


Nu har några av dom som läser på högskolor återvänt till Haverdal och det är ju bara underbart!
Elin och David var på plats och Signe arbetade med mig i kassan.
Och frukten jättefin!


När klockan var ett, tackade jag för mig.
Handlade bröd, baconost och nån slags spansk skinka och pv hade termoskaffe med sig och så möttes vi nere vid Skallkrokens hamn. Två dopp för mig, ett för pv.
Harry var så glad och sprallig och gick ut ett stycke när vi doppade oss.

Precis när vi var klara kom dom här männen med lilla bryggan som skulle sättas på plats.
Å, fy så läskigt det v ar!
Traktorn körde fram så det bara var några cm kvar tills vattnet (kanske halvmetern ner till ytan) och jag tänkte att hjäälp, om han lägger i fel växen - kör framåt och inte bakåt - då får mannen med vitt hår längst till höger hela traktorn över sig!
Ja, hu .., det var knappt jag vågade titta.
Men det gick förstås bra och nu blir det betydligt enklare att ta sig ut på djupare vatten, då det är sååå stenigt just i början.

Och här hemma röjer pv i kallvindan en trappa upp.
Jysses, så mycket som ska slängas!!
Och till Hilda och Patrik ska vi köra med lådor fyllda med barnböcker från hennes barndom (många Max-böcker) och småbarnskläder, mest i rosa. Det blir i morgon det. Deras hus har massor med förråd nere i källaren, så det blir som bäst.

Nu fläskpannkaka med hjortronsylt.
Dagens fönster ....


... finns i ett gult hus på en kulle.

Och som ni ser använder herr Stare fönstret som toalett.
Högt uppe på tv-antennen sitter han och så släpper han sitt bajs rakt ner på mitt fönster.
Alltid.

söndag 5 april 2020

Mitt bästa ....





.



















Och i morgon jobb från sju till ett.
Det ska nog bli bra.
Pv har påsklov och bygger i det som ska bli ett litet rum/förråd.

Resten av veckan vankas jobb med nya båten.
Om tre veckor ska den i plurret.

Ps. Hörde nyss kungen hålla tal. Jag tycker om honom, även om jag egentligen inte är rojalist. Jag tror att han fyller en väl så viktig funktion just nu, särskilt för många äldre och ensamma. Ja, för mig också. Ds.

Dagens fönster ...


.... fångades av madame Turtlan, hon den rara värmländskan!

I helgen har hon och den uppfinningsrike sambon varit på utflykt lite norröver och då passade hon på  .., vilket gjorde mig så glad!

Tack Annica!

lördag 4 april 2020

Lördag ...


Det  l ä r  ska bli upp mot tretton grader varmt i helgen, men det blir kanske inte idag i alla fall.
På promenad med harry är detta vad jag ser .., grannen tre hus bort.., hon som har låtit riva den gamla sommarstugan som en gång tillhört hennes föräldrar, nu blir det nånting helt annat.

Huset byggs i vinkel och många är vi som förundrat har följt byggets gång.
Allt började med stora - höga - stålbalkar som sattes på plats och därefter lades virket (golvet) på det hela och förmodligen blir det garage eller nåt där nertill. Det blir alltså som ett suterränghus, men enbart öppet nertill, inga rum.
Ja, ska bli spännande att se slutresultatet.
Minns jag rätt är kvinnan scenograf på någon teater.


Mitt emot det huset, på andra sidan vägen, är detta vad man ser.
Till höger om stenarna finns alltså Ecke och Britts stora tomt och gaveln som skymtar - den grå - tillhör det som för länge sedan var ett jättestort stall på godset, ja, det är ett stall nu också, men inte för sååå många hästar.


Besökte apoteket Ekorren i Getinge igår.
Överallt synts anslag som gällde förhindrande av smittspridning.
I en liten korg vid kölapps-automaten, låg frimärkssmå våtservetter, nästan omöjliga att använda.



Det slog mig, att jag så ofta tycker att apotekspersonal är himla trevliga!
Så även den här gången .., hon visade sig vara kund i affären dessutom.
Före mig i kön stod en till vårt land invandrad man och han var så besviken.
På Aoteket arbetar en kvinna - också från något sydländskt land .., kanske Syrien ? - och hon har sjalett över huvudet och är lika rar hon, men just den här gången hade hon slutat för dagen och nu hade mannen såå svårt att ta till sig informationen från expediten.

"Jag är ledsen, men hon har gått för dagen .., hon har gått hem ..", försökte kvinnan förklara.

Den medicin mannen skulle ha, den var slut och måste fås på nytt igen, nytt recept, men .., nej, han förstod inte riktigt.

Jag tänkte på när jag var 25 år och var på besök hos mamma i Sydamerika.
I Buenos Aires, i Argentina.
Nu minns jag inte vad jag skulle köpa, men jag minns tydligt hur förfärligt dum jag kände mig som inte kunde förklara tillräckligt bra och jag lovade mig själv att ha den känslan av underlägsenhet i åtanke, då, när jag sedan skulle återvända till livet bakom kassan. Detta att inte bli irriterad när - eller om - det tar tid för en kund att göra sig förstådd.

Köpte (igår alltså) bland annat en digital termometer, då vår egen stilla insomnat.
Kollade "bara för att" nu på morgonen.
Jaha.
Siffrorna visade på 36.2.


Det här är Elvis, en hund av en ras vars namn jag absolut inte kommer ihåg - har jag ens hört talas om den tidigare ? - och honom mötte jag igår nere vid havet.
Elvis är åtta år och han agerade precis som när man ska fotografera katter ., då kommer dom genast fram till kameran och man får backa och backa och backa och katten följer med!
Just så blev det med Elvis, men jag tycker att bilden blev bra ändå.

Elvis matte är mamma till kvinnan som - tillsammans med sin man  - driver vandrarhemmet i Steninge och nu blev vi stående en stund och surrade om .., ja, om vad ...? Faktiskt inte en enda sekund om viruset .., kanske mest om hundar i allmänhet och om huset som är till salu längre upp längs vägen i synnerhet.

Nej, jag kunde inte svara på om det var sålt eller ...?
Kollar nu.
Jo, det finns nog kvar.

En riktigt fin lördag önskar jag er alla!

fredag 3 april 2020

Fredag i landet Halland ...


Och pv har sin helt fria dag och ägnar den åt det lilla förrådet som sitter ihop med garaget. Det läggs golv och gipsskivor ska upp på väggarna.

Själv går jag ut och fyller på med frön till småfåglarna och upptäcker att tunga trädgårdsmöbler under natten blåst omkull och huller om buller ligger dom på gräsmattan!
Så Morgonstudion som vanligt.
Corona-corona-corona.
Pratar med äldsta dottern som arbetat tolvtimmarspass och är på väg hem efter nattens värv. Hur slut på ska sjukhuspersonalen inte vara innan detta är över?

Klockan nio börjar norska "Födestuen" och numera känner jag mig helt hemma när det gäller förlossningar och jag önskar att jag kände någon barnmorska här i närheten, för inte begriper jag hur små nyfödda klarar livhanken när dom kommer ut och är alldeles lilafärgade i hela kroppen, då, när navelsträngen virat sig runt halsen eller än värre; när ett barn närapå fastnat och det är knappt att barnmorskan lyckas dra ut den lille/lilla!!

Och när barnmorskan säger "Pust! Pust!" då sitter jag i fåtöljen och andas jag med.
Jo, tillvaron är minsann inte mer spännande än man gör den till.
Kanske ska jag ringa till Karin Ehde i Ystad; hon den rara barnmorskan som var kund i affären?
Karin bodde - och bor ännu - på Regementsgatan och inte långt ifrån min lilla lägenhet och på hennes gräsmatta växte mängder med vintergäck och ibland såg man henne där ute, pysslandes i trädgården.


Jo, nu har jag ringt henne och vi pratade i tjugo minuter rakt av!
Om allt.
Om själva livet ., om tillvaron som pensionär .., om att vara förälder och allt möjligt annat.
Och hon sa att det här att nyfödda är blålilafärgade, det är inte alls farligt, tvärtom .., om dom föds och är bleka och slappa, blir man mer förskräckt.

Ja, allt möjligt pratade vi om.
Att hon inte var född i Östergötland som jag trodde, utan i Västergötland och hon berättade om sina söner (alla i Skåne), varav en av dem ju var (och ännu är) jämnårig med Anders och hon berättade också om hur hennes dagar ser ut - många promenader, bokläsning och annat - och om hon inte hade blivit barnmorska, ja, då hade hon gärna arbetat som journalist och där på slutet kom jag på att Karin påminner väldigt mycket om Hildas mamma Mymmel!


Ja, det var ett trivsamt samtal.
Tack Karin!

Nu kom pv in och frågade om jag kände för elvakaffe och det gjorde jag ju och medan jag skriver dom här raderna sjunger Bo Kaspers om detta och precis så måste det förstås vara.
Dagens fönster ....


... .finns i ett gult hus på en kulle och här dinglar den kinesiska svalan i sitt snöre och längtar kanske efter att släppas fri!

torsdag 2 april 2020

Mejl från min syster ...

"Sverige verkar verkligen ha slappa regler vad det gäller det här med Coronan.
 Min väninna Susanne fick sluta träffa sin dotter och barnbarnen för ett par veckor sedan trots att
de bor i närheten.  I Portland har man förbjudit all turism nu i påsk.  De lokala surfarna får fortfarande surfa, men har ombetts anmäla om någon icke-lokal förmåga dyker upp.  Det är höga böter om man bryter mot reglerna.

I går när jag åkte upp till shoppingcentret för att hämta ut min medicin, så kunde man tro att det var stängt, för parkeringen som brukar vara nästan full innehöll nu bara ett fåtal bilar.  Jag mötte ingen person på väg in och i öppningen till apoteket stod en människa och  gav en hand-sanitizer innan man gick in.  Förutom personalen så var det bara en annan person där.  

Efteråt gick jag till mataffären och även där var jag ganska ensam och kunde snabbt plocka åt mig vad jag behövde.  Som vanligt var hyllan med toapapper tom, men jag behövde inget.  Vid kassan var det markerat med ett kryss i golvet hur nära man fick stå.

Jag frågade om det alltid brukar vara så tomt och fick till svar att det är alltid rusning på morgnarna, då folk tydligen hoppas att hyllorna skall vara välfyllda."

Frågade även om det här med faxen. 
Är det möjligt att fax är det man använder i Australien, t.ex vid utskrivning av recept?
Så här löd svaret. 

"Ja, här är fax det enda giltiga och sedan måste läkarna ändå skicka över det vanliga skriftliga om patienten skall kunna få repeat på medicinen.

Allt för att försöka förhindra drogmissbruk."


Så här ser det ut på Hemköp där jag - Elisabet - hoppar in extra.
Nu har vi markeringar på golvet. Fungerar jättebra!
Ett sent torsdagsfönster ....


Och så här såg det ut vid fem-sextiden i eftermiddag.
Det blåste rejält - och gör det ännu när klockan är åtta - och det regnade nåt hemskt!

Jag stod i köket och ordnade med nånting, när jag såg en skata gömma sig under ett lass med virke som låg ovanpå en skottkärra. Kanske ville en slippa regnet och blåsten?
Och som hon tyckte om honom ...! 


Vännen Eva i Tyresö har många gånger berättat om sin farfar och vad han kom att betyda för henne. Axel hette han. På bilden är det en liten och glad Eva och så farfar.


Här också.

Som engagerad i den fackliga rörelsen blev Axel svartlistad och hade svårt att få arbete, så tillsammans med fru och barn sökte han till slut lyckan i Brasilien.
Som för så många andra, blev det kanske inte riktigt som han tänkt sig.
Hans fru Maria drabbades av gula febern, ena dottern dog och hamnade i brasiliansk jord.

I ett försök att återvända hem, skrev han flera brev till sin bror i Sverige och bad om ett lån till hemresan. Något svar kom aldrig.

Till sist anade Axel kanske oråd, tog sig själv till ett postkontor och skickade iväg brevet och fick svar så snabbt det nu kunde gå! Javisst, fick han låna pengar! (Måhända skulle broderns svar då komma som poste restante, till postkontoret).
Det visade sig senare att godsägaren, hos vilken Axel hade tjänst, helt enkelt slängt bort breven från Sverige.

Vilket öde!

Idag .....

.... för ett år sedan, kom en liten kille till världen i Malmö.
Fort gick det .., knappt så att hans pappa hann komma från gymmet och alla tankar på bedövning och annat, fick skippas.
Vips, var han född!


Bilden: en liten krabat och hans farmor.

Kan ni se honom framför er?
En liten kille som tultar omkring eller går på promenad och håller sin mamma i handen?
En liten kille som på en film leker med en hink där han stoppar ner teskedar .., fram och tillbaka och så ut med dem på golvet!
En liten kille med  i n t e g r i t e t.
En kille som är svårflirtad .., det tog mig fyra mil vid hans sida i bilen innan han bevärdigade mig med ett leende, men sen släppte det.
Eller en liten kille som inte har så värst mycket tålamod och som - när han inte får ner den gröna plastskeden i ett lock med olika storlekar på hålen - blir rent ut sagt förargad och slänger iväg såväl sked som hink!
Eller en liten kille som har smugit iväg till sängkammaren och när pappan smygöppnar dörren, ser han den där lille skiten stå och titta på fönsterlampan .., den kan man kanske dra ner i golvet?
Eller en liten krabat som står på soffan och tittar ut genom fönstret .,. där på innergården leker småpojkar .., dom spelar fotboll och nog ser det ju roligt ut? Tänk, om man finge vara med!
Till hösten ska han börja på dagis.
Eller förskola - jag vet inte vad som är vad -.


Så länge är hans pappa föräldraledig och mamma jobbar heltid.
Dom har löst av varandra.
Bilden är från när 1-åringen, hans pappa och jag själv hade en lååång utflykt till Måkläppen - var det tänkt - men vi fick vända efter ett par timmars vandring, annars hade vi inte hunnit hem innan mörkret föll.

När den där lillkillens pappa kom till världen; det var den 2:a juli 1986,. såg det ut så här, som på bilden här nedanför. Det gick också fort. Vi kom till Skellefteå BB vid halv fyra på natten och tre timmar senare var han född.


Jag var så otroligt lycklig.
Trebarnsmamma.
Storasystrarna var fjorton, respektive tio år.
Jag var trettiotvå.

Och nu är den lille mörkhårige gossen - han som på bilden vilar ut på mitt bröst - själv pappa.
Om några månader fyller han trettiofyra år.
Och minstingen firar idag sin allra första födelsedag.
Grattis lille Elliot!

Tack livet! vill jag säga.

onsdag 1 april 2020

lllllll
(Orkar inte engagera mig i någon rubrik).


Den här sängkammaren där jag nu ligger och sover - oftast tillsamman s med Harry - hade en gulorangefärgad tapet och en hel vägg (den som inte syns) var täckt av bokhyllor, sprängfyllda med böcker.
Trägolvet var slitet.

Nu är det mesta klart.
Kanske måste vi måla på en sväng till på ömse sidor om fönstret och ett mindre bord vid min säng vill jag ha, så där så jag kan ha nån bok eller mobilen eller ., ja, sånt, inom räckhåll. Väckarklockan, till exempel. Jag  ä l s k a r  min riktiga väckarklocka som tickar och går.

En bra sänglampa med riktat ljus ska också införskaffas.
Kanske nån kudde.

Tack pv!!
Det här har du gjort sååå bra.
Och golvet blev så lent och fint att gå på!


Följer nyhetssändningarna tämligen frekvent.
Det blir bara värre och värre.
Kanske var det därför jag - utan minsta tvekan - köpte två Mårbackapelargonior på Matöppet i Slöinge, där jag då hämtade ut ett paket.
U n d e r b a r t!
Femtionio kronor styck, det var ju inte farligt.


Efter nyheterna klockan 15 var det dags för USA-podden.
Jag tror, helt ärligt, att det här programmet var det som grep tag mest i mig, bäst av alla som sänts hittills och det är många avsnitt, fler än tvåhundra!

Från vänster Anders Ask (utrikesredaktör), därefter Kajsa Boglind (Sveriges Radios korrespondent i Washington, hon som i Dallas blev stoppad på trottoaren flera gånger, då kvinnor ville ge henne tips om hur hennes långa, lockiga hår skulle bli mindre frizzigt!), och som nummer tre från vänster .., Sara Stenholm Pihl (programledare för USA-podden och tidigare USA.-korrespondent och kan höras i P1:s Godmorgon Världen), och så till sist Ginna Lindberg som på ett sååå hjärtevärmande sätt vittnade om när hon nyligen satte sig på det sista planet som lyfte från Dallas flygplats.
Vilket bra program detta är!


Handlade till Sonja.
Hon har såååå svårt att ta emot hjälp, men nu blev det av!
En bara-att-värma-up-portion-med-lax-och-potatismos från fiskbilen fick följa med och när jag plockat ihop allt, körde jag till Harplinge, knackade på hennes fönster och så ställdes två kassar på altanen och Sonja tog kassarna så snart jag gått därifrån.
Ringde innan dess till friherrinnan och frågade om hon hade några veckotidningar till den isolerade Sonja? Jodå, det hade hon och dom fick förstås också följa med.


Även om jag inte är orolig för egen del - eller rädd - (händer det, så händer det) så är det så beklämmande vad som händer i världen. Det är så ledsamt så det är inte sant! Och vad ska hända i USA? Äldsta dotterns svägerska med man och två söner, hade precis börjat sitt nya liv utanför New York och vips, blev det karantän och nu hade dom sån tur att dom fick plats på ett flyg hem.
Vad hade hänt om båda föräldrarna blivit smittade eller svårt sjuka, med två mellanstadiepojkar, helt nya i landet Over There.

Själv tog jag Harry med mig och lade mig raklång på soffan i uterummet ., lät skjutdörrarna stå öppna och där låg vi i någon timme kanske och jag lyssnade till fågelkvitter och kände värmen från harry mot mina ben och tänkte på hur mycket det betyder att ha djur omkring sig såna här gånger.
Vilken trygghet.

Nu har pv kommit hem och håller på att göra blomkålsgratäng till middag.
Det har jag aldrig gjort .., jag är inte mycket för typ stuvade grönsaker, så jag kanske tar mig en varm Lönnebergakorv i stället.
Eller fil med müsli.
Eller så är kanske gratängen jättegod?
Stuvade morötter, t.ex, nej aldrig i livet!

Ha det så gott nu, den som eventuellt läser här.
Kanske blir det ett bad i morgon?
Kanske inte.
Var rädda om er!

Uppdatering: blomkålsgratängen med rökt skinka i bitar blev JÄTTEGOD!!
Pv åt den som den var, jag gjorde en sallad på olika gröna blad, färsk broccoli i bitar och så citron och solrosolja över detta. Helt fantastiskt gott! Se där! Man är inte sämre än att man kan ändra sig.
Till och med en sån enjängd människa som jag själv.
Dagens fönster ...


Jo, somliga hade svans att vifta med .., nu hade hon nog varit lite mallig, om hon träffat Harry.
Lillpigan.
Det dagliga mejlet ...
Från min syster som sedan 1979 bor i Australien.
För tillfället i karantän.
Änka sedan några år tillbaka.
Född 1944.


"Den absolut enda fördelen med denna Corona och att leva i isolering är att man inte behöver använda mascara och man kan gå klädd hur som helst. 
En dag hade jag pyjamasbyxor på mig hela dagen. 

(Elisabet skriver: jag skrev nämligen igårkväll att å, sicken lycka att upptäcka att man inte har använt mascara, bara att borsta tänderna och gå och lägga sig!)

I dag har vi 23C men ganska mulet och man hotar med regn.  Jag har varit ute och vattnat i alla fall och sopat ihop nedfallna löv från vinet över pergolan.

Min doktor har faxat över nya recept för mig till apoteket - behöver ju nya varje halvår - och de ringde och sa att medicinen för nästa månad vill bli klar att hämta i eftermiddag, så då blir det en outing för mig.  Hurra..... !  Man får ju faktiskt besöka apotek. Skall då också passa på att köpa litet färskvaror som mjölk, frukt och grönsaker.

Annars har det inte hänt något här.  Absolut uruselt på alla tv-kanaler här - jag vill faktiskt inte bara höra om Corona.  Man borde väl visa trevliga program och uppmuntra  oss i stället för att göra oss depressed.  

Nu skall jag ringa till Inga.  
Försöker åtminstone prata med någon person varje dag - annars tappar jag nog rösten."

tisdag 31 mars 2020

Ute i det fria! 


Under vår, sommar och höst, då tillbringar jag långt mer tid utomhus än inomhus (underförstått att vädret är någorlunda). Så är det även nu. Antingen är jag och pysslar i rabatten eller går på långa promenader med harry (möter sällan någon människa) eller så sitter jag helt enkelt och tittar på allehanda småfåglar eller vilar, med ansiktet mot solen. Eller är på stranden - sommartid -.
Solen .., den värmer nu.
Rejält.

Sedan pv kom hem med den nya elcykeln, tar jag även cykelturer.
Idag den tredje svängen till affären och det är ju inga astronomiska avstånd, åtta kilometer bara, men det känns som om hälften av dom åtta är sega uppförsbackar. Nu gör det ju inget när man kicka in hjälp från cykeln och på hemvägen är det ju tvärtom. Utför.

Så värst mycket ryms inte i cykelkorgen (ska nog skaffa en som kan spännas fast på pakethållaren), så det blir det allra viktigaste. Idag blev det följande: mozarella, tulpaner, våffelmix, Lönnebergakorv, Johnnys sötstarka senap, två päron av sorten Conference (plu 3017) och så fick Kvällspostens spelbilaga följa med, till friherrinnan. Hon gör ju varje vecka ett andelsspel på travet och sitter då hemma och klurar och har sig med hjälp av diverse travexperter, men sen sätter hon ju samman raden efter eget huvud.


Upptäckte den här gaveln i affären.
Vi var tre kunder som tvärstannade just här och jag tycker att man har lyckats bra med sambandsexponeringen. Tydligt var det, med våffelmixerna vända mot kunden (man kommer in just där) och så sylt och färdiga våfflor, ja, men då får man liksom in känslan.
Två paket Ekströms frasvåfflor fick följa med hem.
Jag  ä l s k a r   sambandsexponeringar!


På väg hem stannade jag till hos friherrinnan i Steninge, allt för att lämna Spelbilagan.
Hon bjöd på kaffe och sin goda chokladkaka och vi satt en stund i solskenet och småpratade, allt medan katten Tiger - helt obekymrat om världens elände - lekte på gräset eller i gruset -.

När jag sedan cyklade hemåt, valde jag till en början Gamla Vägen i Steninge, ja, det var där friherrinnan bodde för två år sedan. Där är så FINT! En väg som slingrar sig lite och gamla gråfärgade (kanske inte målade alls?) trähus och gärsgårdar (eller gärdesgårdar, välj själv) vid sidan om .., ja, där är sååå vackert!
Och jag upptäckte vitsipoor i en slänt och ett litet sällskap med tussilago.
Fortfarande har jag inte sett någon sädesärla (men det har andra).

En bra dag, helt enkelt.
Vad som är humor ...


Jag lånade bilden från instagram och jag  ä l s k a r  den!

Så många experter det numera vimlar över.
Överallt!
Och särskilt i sociala medier.
En jämförelse ....


Så här såg det ut när mamma Ann-Gerd var på jobbet.
Femtital. Mamma längst till höger.
Som jag älskade när hon hade sjuksköterskeuniformen på sig.
Som jag minns hur hon stärkte kragen och som jag minns broschen som ofta låg på byrån i sängkammaren!


Och min egen.
Så många hemska utstyrslar man tvingats bära under årens gång.
Värst var en kycklinggul tröja med svarta muddar, hemsydd av chefens fru i Malå.

Bäst var ett ljungfärgat förkläde med knytband i sidorna; man bara trädde förklädet över huvudet.
Stora fickor var det också.
Den här orangefärgade tröjan går an .., men jag bär  a l d r i g  såna privat och trivs inte i den.

Men .....


... jag ska inte klaga.

Så här ser äldsta dottern ut när hon är på jobbet.
Tisdagsfönstret ....


Ja, här kommer ännu ett fönster från Arvidsjaur och från Guy.

Sven Teglund i Luleå, han tycker verkligen om eternithus .., jag kan helt ärligt säga att det gör inte jag. Det  k a n  bero på att jag förknippar just såna hus med bråk och fylla .., att jag någonstans i mitt liv passerat ett sånt hus och då känt en aning rädsla.

Så kan det vara.

Men själva bilden tycker jag om.
Tack Guy!

måndag 30 mars 2020

Och så blev det ny vecka ...


Trivsamt eftermiddags/kvällspass i affären igår.
Tänk, att ha ett yrke där man får vänliga ord av rara kunder ., inga märkvärdigheter, men bara detta "Men hej, jag tänkte på dig när jag handlade senast .., så glad jag blir att du är här!"

Mer behövs inte för att hjärtat ska bli varmt.
Mer behövs inte för att känna att det är meningsfullt att vara kassörska.

Kamperade med Philip och Annika (men hon gick hem klockan fyra).
Mycket att göra!!
Det var i princip kunder nästan hela tiden och att fylla in en kundkorg med cigaretter i kassa 2, det tog längre tid än vanligt.

Flera gånger ringde jag på hjälp till kassan, men upptäckte senare att detta att kön såg så lång ut, berodde såklart på att kunderna höll ett rejält avstånd mellan varandra.


Cyklade  t i l l  affären, men fick skjuts hem av pv.
Och nu .., måndag igen.

Har tagit det så lugnt på morgonen.
Steg upp vid halv sju .., tittade på Morgonstudion .., har gått Johanssonrundan med Harry .., och ska, om en stund, cykla till affären och handla.
Det blir - precis som det hade blivit igår - en isande motvind hem, men det må vara.


Satt på toppen av ..,. ja, det är som "ås" och tittade ut över världen.
Harry intill mig.
Inte en människa såg vi till .., däremot två stora sträck med sjöfåglar.
Pv har berättat att minst två islandshästar har kommit i reservatet, men vi såg dem i alla fall inte.
Och med solen mot vänstra kinden satt jag där och tänkte på hur underligt allt har blivit.
Det är verkligen som om tillvaron har tippat upp och ned!

Donald Trump är inte fullt lika stöddig som vanligt och nej, han önskar inte längre välfyllda kyrkor till påsk. Och jag tänkte på ett inlägg från Gotland (på instagram) där ägaren till en restaurang ber fastlänningar att hålla sig hemma; att inte - om det vill sig illa - belasta den gotländska sjukvården.
Hit till Halland brukar det komma  m ä n g d e r  med sthlm:are vilka antingen har tillbringat somrarna här som små, eller helt enkelt vuxit upp här eller har köpt sig ett sommarhus vid havet och kommer dom att anlända i lika stort antal som tidigare om åren?
Påsk är en stor helg för alla butiker som ligger nära havet.
Då fylls vintertomma skafferier med mat och köerna brukar ringla långa i butiken.


Sista biten hemåt.
Fabrikör Johanssons enorma villa stod länge tomt - i flera år, faktiskt - men nu bor där en av hans söner med sambo. Men tydligen är nån slags ..."renovering" eller ombyggnad på gång?

Tänk, att jag vande mig vid det här huset, särskilt som tomten tillåts vara vildvuxen och med mest örtväxter i slänten och där tusentals fjärilar brukar flyga omkring! Vid muren växer havtorn och på det hela taget är det riktigt fint.

Sen hemma.
Och för att peppa mig ytterligare, tittar jag på sista biten av 5-milen i Holmenkollen 2008, när underbare Anders Södergren fick åka i mål viftandes med den blågula flaggan! Någon slags mental glädjeterapi.