Helgen och lite annat ... 

Efter ett dygn i Skåne .. med fotbollsfest nära havet och en massa småttingar och lite större barn och mammor och pappor och mor, - och farföräldrar ..., åkte vi hemåt på lördagförmiddag.

Kammarkören hade konsert i Halmstad (den sista konserten för säsongen), pv hade ont i sitt finger (men har fått en rejäl kur med antibiotika) och mitt hjärta hackar och har sig och min fina kalender, den är mest fylld med datum för återbesök. Det är som ett nytt liv. Ett annorlunda liv. 

Det känns .., ofattbart; detta att man närapå ofrivilligt hamnar på akuten för att man har flimmer, tillbringar dagen där, får nya mediciner och sen blir man så dålig så det är inte sant. Totalt orkeslös. Nu återstår en dryg vecka, sen väntar ultraljud av hjärtat och  därefter står elkonvertering på agendan. Ja, ja, bara att vänta och se vad som händer. 

Bilden längst uppe togs utanför korvkiosken inte långt från Ängelholm. Blev så glad av skylten och vägbeskrivningen, men också av den unge mannen som fixade min varma korv med bröd .., han som var uppvuxen i Gävle, men med ursprung från Kurdistan. Det var han som gärna hade velat ägna sig åt att sälja bilar, i stället för korv, bensin och lite godis.

Den här bilden togs inne i korvkiosken.

Ser fram emot fotbolls-VM ..., har inga större förhoppningar om avancemang, men roligt ändå att vi är med. "Vi" ..,-).

Ben ...., en annorlunda man.

Söndagkväll. 

Inget särskilt i tv-tablån och jag tog ett skutt till svt.play och valde ett program i den digra högen av dokumentärer från Norge .., ni vet, där människor bosatt sig nästan vid världens ände, eller i alla fall så otillgängligt att det knappt är möjligt. 

Och efter en stunds tittade satt vi som fågelungar med gapande näbbar och bara häpnade över vilken tåga somliga människor tydligen är födda med. Som hos denne Ben Ward; britten som valde ett annat sorts liv. 

Två avsnitt blev det om denne man. Så naket .., bara sååå intressant! 

Här är det första avsnittet.

Dagens fönster ...

Igårkväll när det var sängdags, ställde jag upp fönstret helt och hållet och oj, oj, oj vilken symfoni som som uppenbarades! 

Stod en bra stund och lyssnade ..., hörde göken (ovanligt ihärdig i vår, tycker jag) och såklart herr Koltrast och så sjöfåglarna nerifrån havet.

Sen kom ett störtregn.

Fredagkväll i landet Halland ...

Och vi ser LUPINER  nästan överallt! De flesta är blålila med lite ljusare topp, som de här på bilden. 

Och har vi någonsin hört fåglarna kvittra som de gör just nu? 

Nej, det tror jag inte. 

Imorgon blir det resa till Bunkeflo, övernattning och hem igen på söndag, då Kammarkören har konsert i Olaus Petrikyrkan, samma kyrka som där Gösta jordfästes. 

Bäst idag? 

Jo, men solklart den nittiosjuårige mannen på Sonjas korttidsboende .., han som iklädd snygga jeans och blå t-shirt satt i dagrummet och vittnade om att han hade krångel med att komma ut på nätet med sin mobiltelefon. 

Näst bäst? 

Fastighetsskötaren i 45-årsåldern kanske som, när vi åt lunch på boendets restaurang, kom fram till oss och sa att "ni vet väl om att dessert ingår ..?"

Nej, det visste vi  i n t e. 

Då kom han bärandes på var sin dessertskål med innehåll och hämtade även skedar till oss. Bara så där!

Och inte att förglömma mötet med f.d. malåborna Egon och Eva-Britt Ebbestål. Vi möttes av en händelse utanför sjukhuset här i Halmstad och oj, så roligt det var! En länk till något som har varit. En slags trygghet. Så mycket Malå. 

Bilden: 97-åringen.

Onsdagkväll ....

Igår tio timmar på akutmottagningen och ny medicin fick jag mot det ännu ihållande flimret och jag tror att det är det nytillkomna lilla pillret som heter Bisoprolol som gjorde mig hysteriskt trött så snart jag rörde mig .., ja, jag orkade gå 20 meter, sedan fick jag pausa. Tänkte att det ju vore ju smart att i stället ta pillret på kvällen, men det är klart .., det är väl på dagen det är mest som man behöver den (att man rör sig).

Nåväl. Kan säga att det var såå vänlig personal (alla kvinnor) på akuten (som hade hand om mig) ; inte minst läkaren, en 26-årig kvinna med ett estniskt förnamn. När har jag någonsin varit med om att en manlig läkare kommit in med en halv kopp kaffe, nyponsoppa och en polarkakemacka? Aldrig!

När det var dags att lämna akuten, upptäckte jag två män vilka satt i väntrummet när vi kom på förmiddagen. Den ene (som hade så snyggt bälte som passade till hans skor) var nog i 75-årsåldern och satt nu och väntade på Resam. Han tycktes ledsen. Innan vi blev inropade hörde jag hans fru säga att "vi får väl ställa in ..." och mannen torkade ideligen sig om pannan, kanske hade han feber. 

Nu satt han ensam i foajén, så jag pratade lite med honom och han berättade att han väntade på transport till Varberg. Vi önskade varandra lycka till. 

Nära utgången satt en annan man; säkert mer än åttio år och storvuxen. Den mannen hade varit så trött och slut på och i väntrummet lade han sig ihopkrupen på en dubbelstol och försökte sova, då tidigare på dagen. Det gick väl så där.

"Jag frågade om det inte fanns en säng att få ligga på, men det fanns inte..?" sa mannen och var så ledsen. 

Nu var även han på väg hem. Eller hem? Till Varbergs sjukhus. Klappade om honom och önskade lycka till. 

"Ja, det är magen ...", sa han med bedrövad stämma.

Det är förunderligt hur lätt det är att skippa allt alldagligt prat när man är är sjuk .., allt det oväsentliga liksom försvinner när man möter människor som är i samma sits. Upplevde precis detta vid infarkten 2021.

Inväntade pv (konsert i Ränneslöv kyrka) hos Eva och Ulf som så vänligt hämtade mig vid sjukhusets huvudentré och dessutom skjutsade mig till apoteket i Söndrum. 

Låg sedan på deras trädgårdssoffa .., och fick ljuvliga rester från dagen innan då de haft besök av Ulfs bror med fru. 

Och idag. Ja, då åkte pv iväg tidigt till hamnen .., förberedde för mastning av båten och en timme senare anslöt hans bror, plus två treviga typer - Mats och Göran - med typiska 50-talsnamn. 

Nu är allt på plats. Masten, bommen, seglen (ihopvirade) och i morgon ska pv röja nere i båten och har vi tur, kan vi kanske övernatta där i helgen. Härligt! 

I eftermiddag har det VRÄKT ner regn, vilket sannerligen  var behövligt. Det regnar ännu. Fönstret till uterummet är öppet och regnet smattrar mot plasttaket .., känns skönt. Det behövdes. 

Tog ett dopp i havet tidigare idag .Det var inte långt ifrån att tårarna började rinna ..., den där känslan av att inte orka, den försvann HELT i vattnet! Låg i längre än tidigare .., bara  l å g  där och tog in allt. 

Kände mig så lycklig. 

På väg hem konstaterade vi att måhända har kommunen givit upp kampen mot de så hatade lupinerna. Sååå vackert det var!

 Dagens fönster ...

... fångades av Anna och visar innergården där hon nu bor i Stockholm. Jättehärligt, tycker jag. Och vackra fönster och titta, viken jättelång stupränna, som dessutom blir en perfekt avslutare till lägenheterna intill! 

Tack Anna!

 Tre bilder från den 3:e juni 2015

Lilla underbara Nelly, vad jag kan sakna dig, precis som jag saknar Harry, pElle och Sigge!

Och så någon som letar något ätbart i rhododendronblomman.

Tisdag i början av juni. 

Igår bad i havet - eller ett hastigt dopp -. Varmt i luften. Kallt i havet. Pv som fixat stagen till masten, den som - hopefully - ska komma på plats i morgon eller senare i veckan. Besökte biblioteket i Harplinge och återlämnade en bok och lånade en annan. På väg hem kryssade jag mellan kaj, - och kråkbarn vilka trippade lite hit och dit på vägbanan och hundkäxen är på gång, men ack, så spröda, inget att plocka stora sjok av ställa på altanen. 

Några timmar senare var det dags för fotboll mellan Norge och Sverige och efter den matchen, senare på natten, drabbades jag av hjärtflimmer som av och till varar ännu .., ja, jag skyller på de norska spelarna som var så himla bra. Vilken utskåpning. Tack Alexander Isak som ändå ordnade ett mål. 

Låg nu på morgonen och lyssnade - återigen - på Naturmorgon i P1 som sändes från Missenträsk hemma i Västerbotten. Det handlade bland annat om dikning av myrar .., om storlom och smålom och Nornan, den fina orkidéen, ja, så här är det .., att Naturmorgon är min ständigare räddare under tidiga morgnar när jag vaknat, känner mig pigg, men ändå somnar om efter tio minuter. Och så börjar allt om igen. Under programmets gång hörde jag ordet respondera. Tänkte .., att det ordet använder jag aldrig, även om jag vet vad det betyder.

Idag besök hos Sonja .., pv ska titta in till de elever han haft i Gullbrandstorp vilka nu går ut nian, ja, för att önska dem lycka till med vidare studier och ett besök hos arbetsterapeuten blir det också. Sist av allt, klockan 18.00 ikväll, blir det konsert i Ränneslöv, ja, för Kammarkören. Till Ränneslöv, som ligger öster om Båstad, är det ungefär fem mil enkel väg.