Spridda skurar från Albertsgårdens B & B i Norra Varalöv ...

Här är kvinnan som driver det här ljuvliga boendet beläget nära Höganäs/Arild och som har Skälderviken alldeles intill. 

Diana heter hon som jag tycker ser så dansk ut. 

"Inte kan man väl säga att någon ser just dansk ut ...?" säger pv. 

Jo, det tycker jag verkligen. Går man i city i Köpenhamn förundras jag ofta över hur till synes starka danska kvinnor ser ut att vara och då menar jag inte muskelmässigt.

Dom går liksom raka i ryggen.

Här fångade jag Diana från köket. 

Hon hade dukat så fint på vårt bord, med var sin bricka där ingenting saknades.

Och min glädje är lika stor var gång jag bor på hotell eller B & B och där finns ren naturell yoghurt. 

En cafédel finns i den skånska längan ..., och vi fick veta att vår och sommar kan det komma busslaster med besökare och allt bakas av Diana. Hembakt i ordets rätta bemärkelse. Våfflor serveras också.

Vi bodde en trappa upp i ena längan och trappan var BRANT och man fick hålla sig noga i träräcket. "Tur att vi inte har någon alkohol i bagaget ..", sa pv leende, ja, med tanke på att det nog gäller att veta var man sätter fötterna. Inget boende att rekommendera för den som kanske är handikappad på ena eller andra sättet. 

En trappa ner finns köket där gästerna kan använda spise och övrig köksutrustning .., där finns vattenkokare och kaffebryggare, kylskåp och bestick och knopparna på de övre skåpen, såna hade min svärfar, fast på gula dörrar. 

På köksbordet står en gammal radioapparat. Undrar vad dagens unga tror att detta är ..?

Så här såg vårt rum ut. Enkelt och utan krusiduller. Sängen var skön och täcket behagligt tunt. Fint var det med balkongen där utanför. Där satt vi och drack kaffe efter kvällsdoppet. Ett jättelikt träd; en kastanj, stod ute på gården och duvorna koooooorrrrade. 

Ett vackert grönt köksbord med två gröna stolar fanns bakom den högra sängen. I ena hörnet tronade en vacker fåtölj, plus en herrbetjänt med gott om krokar att hänga kläderna på. Toaletten (där var rent och fint) var belägen utanför dörren, dusch fanns en trappa ner. 

Frukosten serverades klockan halv 9, vilket är ovanligt sent för vår del, men det var kanske det danska paret  i 30-årsåldern som hade valt tid och det var helt okej. Här var det inte buffé, utan bordet var dukat så fint när vi slog oss ned och så fanns ett bord med yoghurt och musli, olika sorters te och lite annat.

För detta + rummet betalade vi 1147 kronor för oss båda och det tycker jag inte var farligt. Sänglinne och handdukar ingick i priset. Det var helt enkelt helt ljuvligt att vara där och hela tiden upptäckte vi något nytt .., det kändes som hade man tagit skuttet in i någon av Pettson och Findus böcker. 

Fem katter och en tandlös liten hund fanns på gården, men vi såg endast två av katterna, varav den på bilden här intill var så kelig och sällskaplig. 

Hunden en liten krabat som visade sig heta Dunder, var snäll och fin och kom och viftade så glatt på svansen när vi gick in genom grinden. 

En ålderstigen gammal bakelittelefon (som påminde mig om den på sjukstugan i Malå för hundra år sedan ...) stod ute på stentrappan och bidade sin tid - eller mest troligt hade den väl vilat i hur många år som helst - och den långa bryggan besökte vi på kvällen när det var dags för ett kvällsdopp i det väldigt grunda vattnet. Som jag  ä l s k a r  såna här små skyltar med text! 

Ja, det här var ett härligt boende - på så många sätt och vis -. Dessutom en ren lyckträff. Jag bokar nästan alltid via booking.com och bara någon enstaka gång har vi blivit besvikna - det var i Skottland - där rummet luktade mögel. Kyle of Lochalsh, hette staden. 

Men detta - boendet som vi föll pladask för - var alltså i Norra Varalöv i Skåne.

Tisdagsfönstret ...

Tänka sig, att söndag - tisdag på vift, med två övernattningar; den första på gästgiveriet i Skivarp inte långt från Ystad och den andra (igår till idag) på Albertsgården i Norra Varalöv, inte långt från Arild, alltså vid Skälderviken .., jo, men tänka sig att det kan generera sån otrolig glädje och inre sprutt! 

Fönstret fångades på det senare stället. 

Frånsett 4 -årskalaset i Bunkeflo, blev det en massa strul längs vägen, mest på grund av laddeländet till bilen. 

Nu var det fullt på flera laddställen och det är ju  inte underligt i semestertider då många, även utländska bilister,  ska fylla på med el. 

Det hela blev en lång historia som tog TID och tärde på det annars så goda humöret hos pv. Resan hem till Stensjö, den skrinlade vi. Vid infarten till Sjöbo, från Malmö räknat (vid stora rondellen), fanns en MER-laddare och den var suveränt bra och vi fick pytsa in det som behövdes. Underbart!

Då hade vi redan innan dess tappat styrfarten på humöret och jag föreslog pv att vi helt enkelt skulle ta ännu en övernattning någonstans. Kollade på Booking.com och fastnade för Albertsgårdens B & B i Norra Varalöv, inte långt från Arild. Alltså vid Skälderviken.

Om detta har jag berättat på Instagram, så jag tar det i morgon här, men jag kan säga att jag tyckte mig ha hamnat rätt in i paradiset!  

Mitt hjärta är så sprängfyllt av tacksamhet över allt fint vi fick ta del av, så jag måste lugna ner mig lite inombords. Återkommer.

 En hit-och-dit-bok ...

Stor glädje blev det igår, då, när jag fick meddelande på mejlen att Valérie Perrins senaste bok - "Kära Faster"  -, den jag stått i kö för att få låna, nu äntligen hade anlänt till Harplinge bibliotek. 

Av författarens böcker har jag tyckt i särklass bäst om "Färskt vatten till blommorna", så jag hade stora förhoppningar även på denna

Men oj, det tar tid för mig att komma in i handlingen. Här skuttas det mellan olika årtal och även mellan vem som egentligen berättar. 

Är det Agnés ... ? Är det månne den döda Colettes granne, hon som tydligen ruvar på en hemlighet?

Förr i världen fanns det ofta ett persongalleri i början av böckerna .., just den biten saknar jag nu. 

Jag har helt enkelt svårt att håla isär allesammans. Eller håller hjärnan .., den där "hålla-isär-delen", på att krackelera? Är det månne "Petter och hans fyra getter" som gäller numera, eller Torgny Lindgrens romaner där jag inte har några som helst problem att följa med i handlingen. 

Eller .., är jag helt enkelt för okoncentrerad? 

Nåväl, idag när pv och Edvin givit sig iväg till Hasslöv (där är även Edvins pappa och hans morfar och mormor för att lyssna till Dan Hylander),  d å   ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och ta tjuren vid hornen, det vill säga, göra en omstart av boken. Inalles femhundratjugosju sidor är det, det är liksom ingen lättviktare. 

Tittade precis på några recensioner och en man - Ola - skrev så här: "Välskriven, men för lång och snårig."

Dagens fönster ...

I slutet av juli 2014 kom det här fönstret susande och landade i min dator. 

Det var vännen Guy i Arvidsjaur som hade håven redo och fönstret fanns på en av stugorna ute vid Storavan. 

Tack Guy! Så många fina fönster du har bidragit med under årens lopp.

Sista juli ... 

Igår var det årsmöte i Vägföreningen och nyckeln till bygdegården i Steninge, där mötet skulle hållas, fanns att hämta på pastorsexpeditionen i Harplinge. 

Då passade jag på att ta en sväng på kyrkogården som ligger alldeles intill. 

Vid entrén stod ett bord och på bordet en servis, men med blommor i koppar och kaffepannan i stället för kaffe och fikabröd.

Så finurligt! 

Om jag nu skulle vilja bli begravd någonstans, så är det möjligen på Harplinge Kyrkogård. Det är som att tro sig vandra i paradiset. 

Sååå mycket grönska och så mycket skugga (alltså gott om träd) och så fina planteringar, där det mesta ser ut att ha kommit på plats bara av sig själv.

Mot en hög häck, växer det jag tyckte påminde om blommande Bouganvillea! 

Kanske någon slags flox? 

Och i minneslunden .., så vackra - och enkla - gravstenar!

Är man det minsta intresserad av grafologi, blir en namnteckning som pricken över i. 

Och där var hortensia i  m ä n g d e r!

Nu på morgonen ska nyckeln till bygdegården återlämnas, då ska jag ta mig en längre promenad, men tyvärr i inte lika vackert morgonljus.

Det bästa ....

Jo, det allra bästa med sommaren, det är väl ändå att tidigt på morgonen (om man nu tillhör de morgonpiggas skara) få öppna dörren ut till tomten och mötas av detta. 

Blå himmel .., några slöjmoln .., och all denna grönska!

Att sedan slå sig ned på stentrappan ..,  titta på katterna som lullar omkring lite ..., lyssna till ett sträck med gäss vilka flyger förbi där ovanför taket .., söderut, mot Steninge, ja, men behövs det något mera? 

En timme senare kommer pv ner .., sveper badrocken om sig och cyklar ner till stranden för att ta sig ett morgondopp. 

Oj! Han kommer hem tämligen snabbt och berättar att efter allt blåsande de senaste dagarna har stranden förändrats - delar av den ligger nu under vatten - och där han tänkt sig att gå i från klipphällen, där upptäckter han tre brännmaneter vilka ligger där och bara väntar på att få träda i bränntjänst. 

Något bad blev det inte. (Vi får se hur det är i Skallkroken.) 

Snart ska vi åka till Harplinge för diverse ärenden; hämta en bok på biblioteket till mig .., skriva ut fakturor (pv) och hämta ut nyckeln till Steninge Bygdegård (där Vägföreningen har årsmöte ikväll kl. 18.00). Kanske tar vi en sväng på Harplinge vackra kyrkogård också. Känns som en bra dag.

Dagens fönster ...

Den här eken utanför mitt sovrum, den som pv planterade för kanske tjugofem år sedan , den som jag kunde irritera mig på, då den stal så mycket dagsljus ..,  s o m  jag nu älskar den! 

Icke allenast för att den skänker oss den allra ljuvligaste skugga, nu skjuter den nya skott och den blir så fin, så fin! 

Vid 6-tiden nu på morgonen, såg det ut så här.