onsdag 20 februari 2019

Underbar kommentar från Skåne ....


Så här skriver bettankax om den här bilden.
Det är bettan som kör och den vackra - och så ömsinta vänsterhanden - tillhör hennes mamma.

bettankx sa...
Fina foton och jag älskar min Mors hand på min axel. Den 1:a juni fyller hon 85.
Pratar med henne dagligen i telefon, kortare eller längre...mest längre,)
Vi avslutar alla samtal med att jag säger "välsignad vare frukten" och hon svarar "under hans öga" (och så fnissar vi jättemycket). Allt för vi gillar TV-serien the Handmaides taile. Nu längtar vi efter nästa serieomgång.
Dagens fönster ....


Dagens fönster finns i landet Uppland och tänk, om lite drygt ett dygn, så kanske det blir sedvanlig backgammonmatch mellan "kapten Lintott" som i juni blir tjugo år (!!!!!) och pv.

Det brukar inte ta mer än en halvtimme innan spelet åker fram.
Numera får pv pisk lika ofta som han vinner.

(Han introducerade Emil till backgammon under en semestervecka på Kreta. När det var som hetast vid lunchtid, så blev det ett par matcher).

tisdag 19 februari 2019

Tisdagkväll ....


Det lär ska komma - först lite kyla - men sedan riktig vårvärme, men då är vi förstås i fjällen.
Men ändå, jo, det var ganska fint ute idag.

Och mycket har hunnits med.
Tvättmaskinen har gått för runt .., vi har varit till Falkenberg och återvinningen och jag har köpt mig en vårvinterjacka hos Engelssons och vi har gemensamt städat bilen, pv har röjt i pannrummet och jag i tvättstugan, jag har klippt ner blommor och vi har druckit kaffe hos friherrinnan och jag lyckades bistå henne när det gällde att beställa bussbiljett från Linköping till Halmstad, ja, via nätet.

"Nej, nu ska jag inte arbeta mera innan det blir Sälen ...", sa jag till friherrinnan.
Det var väl igår.

Idag fick jag ett sms från Charlotte på jobbet som undrade om jag möjligen kunde ...., ja, hennes pappa fyller sextio år i morgon och hon har ett eftermiddags/kvällspass och jag sa att okej, det kan jag.

Anders har ringt och tipsat mig att lyssna till Lady Gaga.
Han har sett filmen A star is born, tyckte den var bra och tyckte också om musiken.
Senare får jag en länk till hennes musik, ja, han tycker väl att mamma borde förkovra sig lite.


Letar en bild, men hittar en annan.
Det här är pv och hans pappa Viking, kanske på tältsemester?


Sen en annan föräldrabild.
Bettankax och hennes mamma.
Vilken vacker hand hennes mamma har!


Hittar ännu fler bilder av föräldrar eller i det här fallet; en mormor och hennes ätteläggar.
Deras mamma heter Annika och bor i Kävlinge och mormor kallar sig gunbar på instagram och bor i Landskrona, men har tillbringat mängder av år i Tyskland.


Inte en familjebild på det viset, men ändå.
Pv och mina barns pappa, på väg till Bornholm eller Tyskland, jag kommer inte ihåg vilket.
Och glädjen över att dom är såna vänner.


Och Sonja, Hannes och Gösta på Ulf och Ines bröllop i Skåne.
(Ulf är pv:s lillebror och Hannes är hans son; det är han som driver fiskeybusiness).
Det här var i juni .., två månader senare var Gösta död.
På kaffet och lunchen efter begravningen inledde Göstas son Mats det hela med att läsa upp en slags sista hälsning från Gösta.
Ja, han - Gösta - hälsade oss alla välkomna till den där samlingen och det blev många leenden, ja, fanns det någon enda som inte log åt den hälsningen?


Göstas händer.


Min moster, moster Gunhild som var gift med morbror Olaf och bor i Dikanäs.
Hon var hembiträde hos mormor och så blev det som det blev och många småttingar kom till världen i en väldig fart.
Det här är köket hos min mormor, men så såg det inte ut när jag var liten.
En stövare syns där också.
Och att vi ofta går barfota när det är sommar.
Vi tog en gruppbild och efteråt upptäckte jag att alla stod barfota i gröngräset; alla kusinerna, moster Gunhild och jag själv.
Är det genetiskt, tro?

Nu är det sen kväll.
Pv tittar på fotboll ..., en Sverigekarta ligger här på bordet intill mig och en stor almanacka och en påse Vicks honungstabletter.

Ingen filmstudio blev det igår.
Det var filmen Goliat som visades och den får jag allt titta på i efterhand.

Så har det varit.
Dagens fönster ....


Jaha, ja.
Det här är nån bild när vi ännu hade kvar dom gamla fönstren och jag testade nån redigeringsapp och många blev så arga och skrev att det var fusk.

Jag tyckte att det blev rätt läckert, jag.

Och idag har förresten Babsan födelsedag!
Bara så ni vet.
Här finns ett inlägg om just henne.

måndag 18 februari 2019

Kväller.

Fråga doktorn (tv:n påslagen, ser nästan inget av programmet).
Bonusfamiljen (lika bra som tidigare, älskar Petra Mede!)
Stockholmspolisen (då får jag krupp!)
samt
Slutet på Beck (tänker att Persbrandt har så himla blå ögon).

Måtte jag inte bli blind.

Vid kvart i tio kommer pv hem från körövningen.
Han har åkt med en körkollega från Steninge till stan och till Steninge igen och därefter cyklat i kolsvarta mörkret (på cykelbanan) dom sista fyra kilometrarna.

Därefter har han köpt en biljett till Öppet Spår och eftersom han inte har swish, fick det gå via mig.

Själv har jag betalat det som fattades av min del till stughyran, pytsat in till barnhemmet i Ghana och betalat en räkning till ett klädföretag.

Nu kan jag slappna av.
Nu har jag gjort rätt för mig.
En vanlig måndag ....


Och pv har tid för undersökning på vårdcentralen i Getinge (vi har valt olika vårdcentraler, han i Getinge och jag i Slöinge) och det är så himla trivsamt i väntrummet (som inte är det minsta inbjudande) med pratglada hallänningar och alla hälsar på den som kommer in genom dörren.

En hel del surr blir det; mest om olika läkare och jag tänker att hu, så hemskt att bli bedömd på det viset, men det blir vi väl alla kanske, ja, i våra yrken?
Den läkare som jag en gång tyckte så bra om, den tycker någon annan är hemsk, ja, blev rent av osams med .., och jag tänker att det kanske handlar om personkemi, så är det säkert.


Efteråt åker vi till Slöinge där jag hämtar ett paket på Matöppet och därefter svänger vi förbi Solhaga bageri och eftersom jag idag får påfyllning på mitt bankkonto (halleluja pension!)  så bjuder jag pv på en dundersemla med dunderpris.

I vanliga fall köper han semlorna från Ankaret där jag arbetar; dom kostar femton kronor styck (och har haft samma pris i minst tio år!); den här är tjugotre kronor dyrare, men han säger - när vi väl är hemma och han sitter ute i solskenet och kalasar på semlan och dricker kaffe - att den var nånting i hästväg, ja, så läcker! Framför allt är det mandelmassan som drar upp betyget.


Utanför bageriet blommar krokus.
Så fina!


På väg hem svänger vi förbi gårdsbutiken i Ullarp.
Där köper vi ägg (eller rättare sagt: där köper JAG ägg, pv brukar köpa från hönseriet tvärs över kustvägen). Ett flak kostar 55:- och det är bruna ägg och jättefina! (Hönsen går ute).
Där finns även grönsaker, potatis, honung och lite annat.
Tre flak ägg får göra oss sällskap hem (två har äldsta dottern beställt) och ett flak får följa med till Sälen.


Det är som den allra bästa vårdag ute.
Vi drar ihop grenar och kvistar (dom senare ska eldas upp när det torkat lite), jag räfsar nere vid vägen ..., och det blir bra mycket finare.
Så kommer Christina och Lasse med sina hundar och efter en stunds prat frågar jag om dom inte vill ha lite kaffe och pv:s uppvärmda gifflar .., ja, dom är svårflirtade, men si .., det ordnar sig och sedan sitter vi ute i solen och hundarna är lika matglada allihopa (vill gärna smaka lite, lite av gifflarna) men allra mest sugen är förstås labben Alice.
Säg den labrador som inte vill ha mat!
Är den labben född?


Och så här fint kan man sitta när man vet att Christina alltid har hundgodis i sina fickor ....

Nu är det eftermiddag och pv sitter vid pianot i Gunnars rum och övar inför kören ikväll.
Någon version av Dona Nobis Pacem står på programmet och det verkar svettigt värre.
Jag minns att vår musiklärare i högstadiet - William Holmgren - valde just denna sång för oss att öva och traggla på och där försvann sångglädjen för mig!
Nästa måndagsövning är han inte hemma och när vi kommer hem från Sälen är det konsert några dagar senare.

Ja, så har det varit idag.
Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ....


Igår längtade jag mig nästan fördärvad efter att simma i en utomhuspool (satt länge och höll fingret på avtryckarknappen på Vingresors sida för ett boende på Kanariöarna, men lugnade mig), ja, men då passar ju den här bilden som bäst. Visserligen inomhus, men ändå.

Det här är den varma poolen i Falkenbergs vårdcentral och till den poolen fick jag aldrig komma.
Oj, så besviken jag var!

Bakom fönsterna döljer sig en av de stora halländska flodeerna; nämligen Ätran.

söndag 17 februari 2019

Dis och dimma, längtan efter sol och en papperslapp ...


Först var det AP och Micke som reste till Thailand och sedan gav sig Turtlan och Martin iväg till sol och värme, Guy i Arvidsjaur susade iväg till Vietnam och nu är det min salskamrat från ortopeden i Hässleholm som, tillsammans med sin man Gilbert, strosar omkring bland palmer och en enorm pool och jag blir så sugen på att strunta i att försöka vara ordentlig och spara för kommande behov, nej, helst vill jag omgående boka en veckas resa till solen och tänk, att simma hur länge som helst i en pool och slippa dis och dimma!
Nästa vinter, om allt är som det ska, ska jag boka en sån resa.
Kanske gör jag det i vår?
Bilden är från en vecka eller två på Samos i Grekland.
Jag hade överdjävulsk tandvärk och egentligen var det ett helvete som slutade med sjukhusbesök i Aten och så småningom, rotfyllning i Helsingborg.
Men sånt glömmer man ju nästan.


Åker till affären för att handla och för att hämta gårdagens DN, den som jag ringde och bad dem lägga undan. Det är lång kö och båda kassorna öppnas. Jag pratar länge med en kvinna född 1956 och som ännu arbetar - på pensionsmyndigheten - och hon vittnar om hur hennes arbete är och vad det går ut på. Om inuitistress och annat. Hon säger att hon mer än gärna skulle arbeta i butik, just för att man då lämnar sitt arbete när man stänger dörren om butiken.
Man tar det inte med sig hem, säger hon.
Så är det kanske.
Men nog tänker jag ofta på affären och på det som jag ansvarar för.
Eller: ansvarade för.

I Ystad, i lilla närbutiken, gick jag ofta över till affären (tio meter) och gjorde fint i fruktdisken, även om jag var ledig ..., eller småpratade med Karina eller tog en kopp kaffe med dem.
Sånt.
Jag säger inte att det är det rätta, för det är det förstås inte, det beror väl mera på hur man är funtad.
Kanske har man inget liv?
Kanske betyder jobbet så mycket?

Sånt tänker jag på när jag kör hemåt.
På passagerarsätet ligger tidningen med den lilla lappen.
Tänk .., att ett litet hjärta kan göra en människa så glad!
Några streck med en penna.

Sen blir det alpina VM och lite annat och tidig middag och Harry är pigg och alert idag (han sprang på tre ben igår) och jag är tacksam för att vi tog det lugnt och inte hetsade iväg till djursjukhuset.
Nu är han som vanligt.



Vad Cecilia N upptäcker när hon .....


Hej!
Du som gillar lappar.
Den här är lite annorlunda.
Jag bladar i en kyrkohandbok från 1894 och finner denna lapp instoppad.
År 1942 fick vi nästa kyrkohandbok, så den har nog legat där ett tag.


I kyrkohandboken står det beskrivet hur en gudstjänst ska gå till.
Den från 1942 användes till 1986 och förra året började 2017 års kyrkohandbok användas.

Allt gott!
Cecilia N


Dagens fönster ...



... fångades, om jag minns rätt, av barnbarnet Emma, just då på semester i Italien.

Hon visste precis vad mormor önskade sig mest av allt.

Ett fönster med en tant som tittar ut.

lördag 16 februari 2019

Soppa och solsken ....


Och en hel massa trötthet och huvudvärk.
Nej, inte på grund av gårdagkvällens vin, jag vet egentligen inte varför.

Har suttit ute i solen med ett gammalt och hopplöst DN-korsord och sedan på soffan Ektorp och halvsovit och sovit och vaknat och lyssnat till VM från Åre och till sist glädjen över Anna Swenn-Larssons silvermedalj.

Harry har haltat rejält idag, ja, rent av inte kunnat gå alls på höger framben.
Ingen hund kan vara så räddlivad av sig (jag skriver det snällt), han vågade  k n a p p t   testa att sätta ned foten, men så hoppade han upp på soffan, jag smorde in benet med aloe vera (mer som liniment) och virade om med elastisk binda. Då blev han ännu mer förskräckt.

Sista timmen låg jag nära honom och masserade och masserade och nu är han nästan helt okej.
Kanske har han sträckt sig?
Ja, eller nåt sånt.

Nu blir det gårdagens fisksoppa och i skrivande stund har solen tackat för sig,


Dagens fönster ...


Nej, vi är inte där ännu, men så långt borta är det ju inte heller.
Längtar jag efter vår?
Ja, men det känns inte som någon brådska.
Den får komma när den vill.
I fjol var det snö när vi kom hem från Sälen i början av mars.

Läser på instagram att somliga hör koltrasten flöjta tidigt om morgnarna.
Så är det inte här.

Men igår, vid tre, fyratiden .., då var det som ett trolleri nästan!
Plötsligt fanns det där ., det där ljuset och den där  d o f t e n  som är så underbar!

Och ikväll ska jag bädda med ett underlakan som hängt i ett par dagars tid.

(Bilden är från innergården i Ystad, där jag bodde).