Det bästa ....

Jo, det allra bästa med sommaren, det är väl ändå att tidigt på morgonen (om man nu tillhör de morgonpiggas skara) få öppna dörren ut till tomten och mötas av detta. 

Blå himmel .., några slöjmoln .., och all denna grönska!

Att sedan slå sig ned på stentrappan ..,  titta på katterna som lullar omkring lite ..., lyssna till ett sträck med gäss vilka flyger förbi där ovanför taket .., söderut, mot Steninge, ja, men behövs det något mera? 

En timme senare kommer pv ner .., sveper badrocken om sig och cyklar ner till stranden för att ta sig ett morgondopp. 

Oj! Han kommer hem tämligen snabbt och berättar att efter allt blåsande de senaste dagarna har stranden förändrats - delar av den ligger nu under vatten - och där han tänkt sig att gå i från klipphällen, där upptäckter han tre brännmaneter vilka ligger där och bara väntar på att få träda i bränntjänst. 

Något bad blev det inte. (Vi får se hur det är i Skallkroken.) 

Snart ska vi åka till Harplinge för diverse ärenden; hämta en bok på biblioteket till mig .., skriva ut fakturor (pv) och hämta ut nyckeln till Steninge Bygdegård (där Vägföreningen har årsmöte ikväll kl. 18.00). Kanske tar vi en sväng på Harplinge vackra kyrkogård också. Känns som en bra dag.

Dagens fönster ...

Den här eken utanför mitt sovrum, den som pv planterade för kanske tjugofem år sedan , den som jag kunde irritera mig på, då den stal så mycket dagsljus ..,  s o m  jag nu älskar den! 

Icke allenast för att den skänker oss den allra ljuvligaste skugga, nu skjuter den nya skott och den blir så fin, så fin! 

Vid 6-tiden nu på morgonen, såg det ut så här.

Oväntat besök och radio, - och tvtips ...

Idag när jag kom hem från Skåne (var det verkligen idag ..., tillvaron snurrar så fort just nu!) upptäcker jag en Berlingo-bil på parkeringen här hemma och det visar sig vara pv:s brorson Anton, hans flickvän Susanne och deras 4-årige son Elmer.

Anton är snickare .., har bruna ögon, rastaflätor och är alltid solbränd och man ser direkt att han och pv är släkt. Ursnygga (turkosfärgade) hörselkåpor bor på hans huvud. 

Lille Elmer, han visar sig ha guldlockigt hår, bruna ögon, knallblå glasögon och berättar att han i förra veckan minsann besökte Markaryds älgpark; det är därifrån han fått gosedjuret som nu tilldelats namnet "Älgis". Älgis får såklart träffa alla mina smådjur vilka bjuds på mjölk från Elmers glas och särskilt sidensvansen finner detta alldeles fantastiskt gott. 

Det blir på det hela taget ett trivsamt möte. Familjen som ska till någon camping längre norrut,vill bara först ta sig ett dopp i havet här intill.

"Men åå, vilken idyll det här är!" utbrister Susanne och jag säger att jo, vår och sommar är det verkligen så. 

 

När gästerna tackat för sig, tar vi en sväng till Skallkroken. Där formligen  v i m l a r  av badgäster och av småhundsägare och det skälls och morras och några hundar får bada och andra bara väntar medan matte eller husse tar sig ett dopp. Ungdomar dyker i från piren och en dansk segelbåt kommer in och hittar bums en ledig båtplats. Äntligen har den våldsamma blåsten tackat för sig. 

Däremot är det färre gäster på ställplatserna och vi funderar på vad detta kan bero på? Kanske för att det varit just så blåsigt .., närapå storm (pv har övernattat på båten för att hålla koll på förtöjningarna). 

För övrigt ...? Jo, men natten mot igår låg jag och lyssnade till ett underbart avsnitt av Tankar för dagen, nämligen detta. Det var ett sånt där avsnitt som verkligen grep tag i mig. Och till den medicinskt intresserade rekommenderar jag verkligen den danska dokumentären "Med livet i händerna". Där har nu den 3:e säsongen släppts och gissa, om jag är lycklig!

Tur och Retur ... 

Körde ner Elliot till Skåne igår och det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges vid åsynen av hur höga stockrosorna nu blivit, ja, hemma hos dem. 

Var det förra, eller möjligen där förra året som vår granne Birgitta skickade med mig frön från hennes stockrosor och det är ju helt obegripligt så dessa har tagit sig!! 

Kanske har kärleken till den gröna kulören gått i arv till sonen ..., men å, så jag tycker om den! 

Framför den nybyggda trappan/altanen vid ytterdörren - den som pv, Thomas och Tommy hjälptes åt att bygga - hade det planterats lavendel. Dessa var nu mer än fördubblade i storlek och omfång! Tala om att det bär sig att bo i växtzon 1.

På kvällen blev det ett dopp i Öresund och aldrig har jag promenerat ut sååå långt, för att kunna doppa mig! Frågade en kvinna hur i all världens dagar ägarna till båtarna bar sig åt ...? Jo, dom vadar ut -och såklart in till land igen -!) 1Men titta på båten längst uppe till vänster .., det var långt att gå dit, ska jag säga och botten var inte helt slät, utan där var rätt många stenar. 

Ropade till Anders att han kunde hämta mig i Köpenhamn .... ,-).

Tjugoen grader i vattnet och pojkarna åkte rutschkana mest hela tiden.

Dagens fönster ...

... fångades vid halv sju i morse .., då när jag var den enda som var uppstigen. Nåja .., någon hade varit uppe under natten och tagit sig en macka .., på arbetsbänken låg en ost-skalk och jag looooog så här mycket när jag såg den. Båda döttrarna har tydligen en förmåga att smyga upp nattetid och ta sig något gott.

Ny vecka ..., ny giv. 

Måndag. Tänk, alla dessa livets måndagar som man hunnit med!

Just den här blev våldsamt blåsig. Parasollet ute på altanen hade tippat omkull och närapå vält bordet och när jag nyss körde hem från Skallkroken, kunde jag - särskilt i Steninge - konstatera hur upprört havet var. Och ännu är.

Igår blev en fin dag. Besök av AP, Anders, Maja, Elliot, Viggo och Tommy och vi hjälptes åt med allt och det blev krabbfiske förstås i hamnen, bad här nere hos oss .., boulespel på gräsmattan och mycket surr. 

Katterna flydde. 

Idag är pv i hamnen och försöker utröna vad som felas med  båtmotorn .., och Maria (som tog bilden här ovanför igårkväll) har ringt och berättat om en patient på sjukstugan som i sin tur berättat att hon kom ihåg ett kåseri som jag skrivit för hundra år sedan .., det handlade om att jag tyckte att ordet mormor lät så snällt och hon undrade om jag möjligen hade kvar just detta, kåseriet, alltså. Det har jag säkert - i någon av klippböckerna - men var? Ringde upp denna Gerd alldeles nyss .., kände så väl igen rösten, men kunde för mitt liv inte få fram bilden av själva ansiktet. 

Nåväl, det må vara mig förlåtet, det är 33 år sedan vi lämnade Malå. 

För övrigt lugnt? Elliot har fått göra AP sällskap lite norrut .., kanske ska dom titta på Bockstensmannen i Varberg? När AP eller Maria är på besök, hamnar farmor och pv i det s.k. bakattnet. Men det gör inget. Det är bra när man kan älska flera.

Dagens fönster ....

I juli månad 2016 tillbringade vi kanske tio dagar i först Skottland och därefter tog vi tåget från Edinburgh till London (och så buss till Southampton, där vi hyrde bil den sista veckan i lilla Millbrook). 

Under besöket i Edinburg strosade vi omkring på en loppis mitt i stan och där föll jag som en fura för de två undulaterna i något slags porslin och dessa står numera i vårt uterum och minner om den där härliga resan. 

Nåväl. Mitt emot oss i tåget satt ett ungt par och oj, så förvånade dom tycktes bli, när pv från sin ryggsäck tog upp småfåglarna och visade dem utsikten genom kupéfönstret! Kanske hade dom (undulaterna) aldrig varit så långt söderut? Kanske trodde ungdomarna att vi drabbats av någon slags demens? 

Det där blev ett sånt där minne som värmer hjärtat .., ett som jag alltid blir glad av. Idag får herr och fru Undulat visa upp sig på bloggen.