Nytt liv ....

Stiger upp vid 7-tiden ..., går ner och gör frukost. 

Känner på en gång att det är annorlunda. 

Tror inte att det är sant ..., kollar på pulsmätaren och ser fina, fina vågor och bra puls. 

Har hur mycket energi som helst. 

Inte tillstymmelse till flimmer!! 

Efter badet i havet igåreftermiddag mötte jag en kvinna som arbetar på hjärtmottagningen/avdelningen i Halmstad och hon frågade hur det var fatt med mig och jag sa som det var och berättade om betablockeringen som nästan tar kål på mig. 

"Ta den på kvällen i stället ..., så känner du dig inte så slut på!" sa hon leende. 

Nu vet jag ju inte om det hade med detta att göra, men något flimmer har jag inte längre. 

Tänk .., bara tänk om det håller i sig!

På´t igen!

Hur många gånger har jag skrivit om att vi har röjt i garaget, hyrt en släpvagn från Hemköp och känt oss nöjda? 

Men se nu .., nu när fönstren som stått inplastade och väntat på att komma på plats (i kanske sju, åtta år .., minst!) äntligen fått lämna carporten, då har vi börjat röja rejält. 

Oj, så mycket skrot som trängts där inne! Porslin som ingen varit intresserad av .., små och större bord, gamla burkar med målarfärg, trasiga presenningar, en rostig stege, ja, i morgonförmiddag ska allt detta och mer därtill hamna på återvinningen i Falkenberg. 

En stor kyl ska flyttas och hamna intill frysboxen och i kylen fanns mängder med kvarlämnad öl från förra sommaren, då Emil med kompisar var här. Några platta burkar surströmming fanns också. Filéer, tyvärr. 

Från Maria kommer ljuvliga bilder från hennes 2-dagars roadtrip på egen hand.

Minns när vi själva åkte hem till Malå just efter midsommar; det var dagarna efter att Ulf och Ines hade gift sig. 

Aldrig hade jag sett Ångermanland och Västerbotten i sån vacker försommargrönska och på båda sidor om vägen växte ängsblommor! 

Det var som att möta våren än en gång! 

Och Anders är i Paris och Anna har anmält sig till någon slags tävling ("typ crossfit", skrev Tommy) i oktober. Full fart mest hela tiden. 

På rullande stenar lär ingen mossa växa. Själv går jag mellan varven in i gästrummet och småpratar och kelar lite med Vickan och på mig växer nog mossan lite nu och då. 

Av sommarhusgrannarna fick vi veta att dom igår eller idag hade upptäckt denna lilla kattmadame (Vickan, alltså) inne hos dem och när dom skulle försöka få ut henne, blev hon alldeles panikslagen innan hon hittade dörren! Kanske var det därför hon satt på uterumstaket .., måhända kände hon sig trygg där uppe?

För övrigt ..? Ser bilder från G7-mötet i Davos där Donald Trump ser mer eller mindre bortkommen ut. Trött, kanske? Slut på? Han lär ju inte sova mer än några timmar per natt och det kan väl omöjligen hålla i längden?

På tv .... 

Midsommarväder

Midsommarmat

Bästa midsommarpotatisen

Midsommartrafiken

Skruttig tv-reklam (förutom Ikeas med våningssängen och fler barn i familjen)

Valet, valet, valet!

Tre månader kvar, man blir galen!

G7-möte

Trump

Macron

Drömstart för Norge i fotbolls-VM

Dagens fönster ...

... fångades igår, inne på Halmstad Sjukhus och på väg från målpunkt C till huvudentrén. 

Nu håller till och med jag - som har så uselt lokalsinne - på att hitta riktigt bra inne på sjukhuset med alla korridorer och hissar hit och dit.

Tisdag i juni ...

Mulet, grått, blåsigt, uppklarnande, soligt, ljumma vindar. 

Så har det varit. 

Ultraljudsbesöket gick bra. Tänk, så trevligt det är när man blir inropad och hälsad välkommen och den som tar emot säger sitt namn. 

Innan dess satt vi på rad och väntade på vår tur. En äldre dam hittade inte sin rullstol och hade svårt att ta sig fram .., oj, så eländig hon var! 

Inga bekanta ansikten. 

Pv kämpar på så gott det går i nya rummet .., i morgon är det hans tur - röntgen och läkarbesök -. 

Kom hem och föll ihop på soffan Ektorp. Tittade på  ännu ett favoritavsnitt från "Där ingen skulle tro att någon kunde bo", nämligen detta. 

Dessa program blir som själslig terapi, särskilt när vi varit så totalt kraftlösa. Ofta sitter vi alldeles tysta och bara tar in alltsammans och häpnar över hur människor orkar.

Tittar in hos hemtidningen och skummar igenom dödsannonserna. Tänker att .., man förstår när människor är födda, utan att titta på födelsedatumet, nej, det räcker med namnet. Såna här namn trängs numera bland dödsannonserna: Rachel, Vera, Solveig, Hans-Göran, Gunilla, Bertil, Kristina, Herbert, Barry, Lilian, Arne, Elisabeth, Ulla, Ingemar, Birgit, Åke, Anna-Lena, Jan-Håkan, Per-Gunnar, Svante, Viveon, Gunnel och Mai. 

De flesta av dessa var födda på sent 30-tal eller på 40-talet. 

Bilden visar ett kvarglömt halshand på Hemköp. Så fint! Och den nye chefen kommer att få sitt livs överraskning när han får se hur antalet kunder nästan tiofaldigas vid Midsommar. Då gäller det att ha fyllt upp i delikatessdisken och annorstädes. Och tänk, så fint det skulle vara med lövade björkar på ömse sidor av entrén och kanske någon som spelade dragspel mitt på dagen .., det skulle jag ha anordnat om jag vore ägare till en livsmedelsbutik. Det gäller ju att skapa en slags trivsam stämning. 

Packhjälp vore inte heller så dumt, men många kanske vill sköta den biten själv? 

Nu blommar prästkragarna, höll jag på att skriva - och skrev - men dom har säkert något annat namn. 

Google svarar: baldersbrå.

Dagens fönster ...

.... fångades av Guy i Arvidsjaur - det var nog många år sedan - och jag var helt förvissad om att det var jag som tagit bilden. Nej, så var det inte. Men pilen kanske jag satte dit?

Halv tio är klockan ...

Och pv har redan sagt godnatt och jag själv ska strax gå i säng. 

Det tar på krafterna att titta på den ena fotbollsmatchen efter den tredje. 

I morgon vid 9-tiden väntar ultraljudsundersökning av hjärtat. 

Målpunkt C på på sjukhuset.

Jo, nu vet jag var det är.

Inget vet man om vad som väntar, eller vad resultatet blir.

En ullpläd blir till trygghet.

Måndag och ny vecka ....

Ja, vi är många som tycker att detta med fotbolls-VM är helt underbart, i alla fall så länge som det går bra för di svenske. Ställde klockan på kvart i fyra natten mot idag (eller morgonen, rättare sagt) och tittade tills det stod 2-1 till Sverige, då kände jag att skulle det bli alltför spännande, nej, då hade inte mitt hjärta mäktat med. Alltså gick jag en trappa upp, kröp ihop under täcket och lyssnade i stället till Sportradion .., då får man det hela liksom på avstånd. Hjärtat lugnade ner sig. 

Andra är mer uthålliga. (Pv till exempel). På bilden från DN kan ni se hur det såg ut i Harplinge kyrka i närheten av Haverdal  .., ja, nu när det var match. Prästen hade bjudit in och det var i det närmaste fullsatt och med var även kattten Luna, numera åtminstone berömd i hela Halland.

Jag chansar och lägger in en länk till DN .., så kanske den som är intresserad kan ta del av det hela. 

Vad beror det på att somliga - däribland jag själv - rycks med och tycker att det här med fotbolls-VM eller Olympiska Spel och annat, är så himla kul? Kanske ett intresse som följt med sedan unga år? 

Pappa satt alltid med anteckningsblock och noterade varvtider för skidåkarna i tv .., han var omåttligt intresserad av friidrott och fotboll - även Malå IF:s fotbollslag - och två av tre döttrar delade hans intresse. Mamma brydde sig inte det minsta och tittade hon på någon fotbolls, - eller hockeymatch, höll hon alltid på den som låg under. ("Tittade" är fel ord; hon satt i vardagsrummet och knöt ryamattor eller skrev dagbok eller läste bibeln ....). 

"Stackars ryssar, dom har det nog inte så trevligt ...!" sa hon ofta när vi andra hoppades på svensk vinst.

Vi trodde att hon förlorat förståndet. 

För övrigt, denna soliga måndag? 

Jo, jag hade samtal från två män från Malå, vilka ofta satt på Dungers Café i min ungdom, ja, där satt minsann många andra ungdomar också, däribland jag själv. En jukebox stod i ena hörnet ., jag spelade Elvis Presleys "Are you lonesome tonight`" eller den här skivan .., om och om igen. 

Den ene av männen hade - under ett besök på sjukstugan - kommit att prata med Maria och nu var hans kusin på besök hos honom och det var så himla roligt .., så många minnen som dök upp och en av dem, han som numer bodde i trakten av Vilhelmina,  hade bytt ut en hjärtklaff och fått nya knäleder och jag log och tänkte att jaha, så är det numera. Vi blir alla äldre.

"Men du Elisabet, man känn då igen ditt glittrande skratt!" sa en av dem på bred västerbottniska.

Mer än så behövs väl inte för att solen skulle lysa lite extra mycket den här dagen.