tisdag 26 september 2023

Tisdag …

Bäst idag: stranden vid floden Gaudava där pv plockade fram sina blå badbyxor ur ryggsäcken och tog sig ett dopp. Inte så farligt (kallt) tyckte han. 

En annan man simmade LÄNGE och själv hade jag baddräkten hemma i vårt hotellrum. 

Roligt var det också att ta sig fram promenerandes utan att få såå ont i benen eller fötterna. Mellan varven buss eller trådbuss. 

Många äldre kvinnor/tanter åker kollektivt; ofta iklädda poplinkappor och med handväskan i knät. 


Annat jag reflekterat över: Nästan överallt finns bänkar att slå sig ned på. 

Det känns …, såå omtänksamt.






Vårt hotell ligger nära den ukrainska ambassaden och längs muren där utanför, finns många fotografier från kriget. 

Den här bilden grep verkligen tag i mig.  






På stranden. En stund senare ligger pv raklång på vilstolen och säger; ”Ja, så här kan man ju också ha det, i stället för att stå framför tjugo elever vilka hellre skulle göra nånting annat än att ha mattelektion.”


Fint väder. Perfekt strosa-på-stan-väder. Riga levererar.


Dagens fönster ...

Det tycks bli en fin dag här i landet Lettland och när jag nyss tittade ut genom fönstret, såg det ut så här. 

Frukost serveras mellan klockan 7 - 10 och det tycker jag är perfekt, i alla fall för den del av mänskligheten vilka tillhör de morgonpiggas skara. 

Här, på hotell Monika, tycks alla vara av den sorten. Oj, så många bord som var upptagna när vi kom ner till frukostmatsalen.

Allt man kan önska sig fanns!  En ung kvinna stod och gräddade våfflor ., där var gott om frukt uppskuret i klyftor/bitar .., havregrynsgröten stod och väntade (men inte på mig) .., där fanns ägg, korvar, äggröra, skinkor och flera sorters ost .., naturell yoghurt och som pricken över i: gott kaffe! 


Jag gick upp före Thomas och hamnade i hissen tillsammans med en kvinna och en man och vi skulle alla på olika våningsplan. Kvinnan på plan 1, jag på plan 4 och mannen på plan 5. 

Mannen som var välklädd och hade skarpa anletsdrag (tänkte antingen tysk eller amerikan) frågade om jag var här på semester eller här å jobbets vägnar. Jag sa semester och han hörde väl att jag var från Sverige, ja, själv var han från Osnabrück i nordvästra Tyskland och arbetade på den tyska ambassaden här i Riga.

Tänk, att man hinner få reda på sånt, under en hisstur på mindre än en halv minut! Lägg därtill att jag inte ställde en enda fråga! Vi är tydligen ganska många av den där pratglada sorten här i världen.

Igårkväll kom den här bilden till familjechatten. Det var Tommy som berättade att han hörde en skarp smäll mot altanfönstret och där utanför satt den här krabaten - jag gissade på sparvhök - och var tämligen omtumlad.

Kanske hade den tänkt norpa sig en liten sparv och missbedömde hastigheten. 

Medan pv låg på sängen (jag hade bokat rum med två enkelsängar, men vi fick en dubbelsäng och med endast  ETT täcke .., nå, det främjar väl om inte annat det inte alltför heta kärlekslivet ...), jo, medan pv låg där och fördjupade sig i Lettlands historia, läste jag på om sparvhöken. 

Ja, där fanns ett avsnitt där man fick lära sig att skilja på duvhök, respektive sparvhök och det var hur intressant som helst! Är någon annan intresserad, så finns en länk här. Bilden togs av Tommy.

På programmet idag? Vi har sällan några direkta program .., men jag hoppas på den jättelika marknaden i de fyra tidigare flyghangarerna. Ett 24-timmars-buss/spårvagn/tåg-kort ska inhandlas, så kan man sätta sig där och åka runt och hoppa av och på där man känner för det. Att enbart röra sig i centrum - när man dessutom inte är intresserad av shopping - känns inte helt ultimat.

Så har den här morgonen börjat. Forts följer i nästa nr.

måndag 25 september 2023

Dagens fönster och lite annat ...


Så är vi då på plats och i skrivande stund sitter jag i dubbelsängen och skriver. Här är stora, härliga kuddar, så det blir ett perfekt litet "kontor" - bra ryggstöd och en kudde som bord under min laptop -. 

Efter en natt med lite sömn, kom vi så hit till hotellet vid 11-tiden. 

Då hade vi tagit buss från flygplatsen (perfekt, man får se mycket från ett bussfönster!) och jag var så totalt trött efter att ha sovit minimalt under natten. 

Pv satt med kartan och kollade hela tiden, så han skulle få någon slags uppfattning om var vi befann oss. 

(Ja, den här bilden blir dagens fönster, den får komma först). 


Vi hade platser längst fram och här fick vi två rara, små tanter på var sin sida om oss. Oj, så pratglada dom var! (Rysktalande, trodde vi). 

Och så varma leenden tanterna bjöd på! 

Billigt att åka buss och så praktiskt. 


Det var ingen stor karta pv fick fatt på inne på flygplatsen (som var liten och där pågick någon slags renovering ...), men den kom ändå till nytta. 

Så här såg många hus ut längs vägen in till centrum. Sååå vackra!

Byte till stadsbuss vid Centralstationen och vi hoppade av för sent och det blev lång väg att gå. Min ryggsäck var tung och jag kände mig  t r ö t t. 

Rar kvinna i hotellreceptionen lät oss få vårt rum tre timmar innan den verkliga incheckningen och sicken glädje! Vilken tacksamhet.

Duschade, öppnade balkongdörren, pv kokade kaffe och gick ut och köpte tolvkaffe-bröd 

Siréner hördes ofta. 

Så ut på vift! Inte långt från hotellet finns en stor park och jag häpnade över hur fina planteringar här är! 

Att begonior kan vara så vackra i bild, det hade jag inte trott! Jo, bilden kommer.  

Många byster av för oss okända män (enbart män) finns lite här och där .., jag såg bland annat en stor staty av Lenin under bussturen från flygplatsen och många ukrainska flaggor syntes också.

Titta, så vackert! Så prunkande och vilket färgspel! Det här är alldeles intill hotellet.


Så många vackra planteringar!

Den här var i Gamla Stan och jag tvärstannade när jag passerade .., det doftade helt ljuvligt av dom här vita små blommorna!! 

Bildgooglade .., någon slags alyssum, stod det. 

Någon som har koll ..?

Gatsten/kullersten nästan överallt och jag slog mig ned lite här och där (gott om bänkar) och vilade och så på´t igen. 

Tittade in i en kyrka (Peterskyrkan, för övrigt ett av de äldsta exemplen på medeltida arkitektur i Balktikum) och upptäckte att på onsdagkväll är det konsert (gratis, dessutom) med musik av bland annat Ennio Morricone och den hoppas jag att vi kan besöka. 

Här en länk till hur det ser ut inne i själva kyrkan (man fick betala för att gå in, men vi väntar tills på onsdag). 


Vackra husfasader i all ära, men nej, inte slår dom alla blommor!

Vilken fantastisk stadsträdgårdsmästare som planerat och fått det hela så fint!

Det här visar utsikten från vår balkong; den jag inte vågar sitta på .., det känns nästan som om den lutar utåt ,-).

Pv tog däremot ut stolen och drack kaffe där ute. 

Egentligen hade jag ju från början valt ett annat hotell - Hestia - i Gamla Stan. Men .., så råkade jag läsa recensioner där det klagades på höga ljud från närliggande diskotek med mera, så då bytte jag till hotell Monika. 

Här var det enligt recensionerna lugnt och fridfullt. 

Det är det säkert, om man har rum åt andra hållet och jag looooog när jag hörde ljudet från alla bilar som stannar till och rusar motorerna när det slår om till grönt ljus. 

Nåväl, det går bra ändå.Badrummet är så vackert och såväl där, som utanför rummet, i korridoren, går alla dörrar i en sån vacker grön kulör! Jag är ingen vän av badkar, men väl hemkommen efter allt promenerande, lade jag mig ett skumbad och  s o m n a d e! Så ljuvligt. 

Som balsam för trötta leder.


söndag 24 september 2023

Söndagkväll


Då blev det trivsam lunch hos Tommy och Karin och Harry fick återigen träffa lilla Mila - valpen som snart är tre månader och ett riktigt yrväder -. 

Harry förstår precis vad som väntar och kröp upp i deras soffa och tittade bara lite, lite längtansfullt på oss, ja, när vi sade hejdå. 

Därefter till Bunkeflo och döm om vår förvåning när den yngste plötsligt reser sig och tar fem steg, som blev sju, som blev femton och sist av allt: tjugofem!

Tjopp bara, så föll poletten ner och efter våra dagar i Lettland, kanske han springer när vi kommer hem! 

För övrigt har eftermiddagen bestått av ”räddningsinsats av liten talgoxe vilken trillat ner i ett långt ”rör”/en balk som håller upp pergolan. Vi hörde fågeln krafsa och försöka ta sig upp, men det var ju hopplöst och fy, så ångestfyllt! 

Till sist kom Anders på den geniala idén att ytterst, ytterst försiktigt fylla röret med vatten och se, det blev som en hiss och plötsligt var den lilla fågeln uppe och tittade sig förvånat omkring, för att därefter flyga iväg! Det blev nästan som att åka hiss och efter detta utnämndes den påhittige till Dagens Hjälte.

Hurra, så glada vi alla blev! 

Nu är klockan tjugo i tio och vi, som ska upp halv fyra  och skjutsas till Hyllie fvb till Kastrup, har gjort tidig kväll. Tyvärr känner sig pv krasslig och jag tror bestämt att han har feber. Nåja, han får ta några Panodil i morgonbitti så hoppas vi han kryar på sig. Själv har jag simmat och simmat i poolen och längtar tills i morgon.

Over and out!


Söndagsfönstret ...

 ... fångades tydligen här i vardagsrummet, det var i den här månaden men för elva år sedan, uppenbarligen innan de nya fönstren kommit på plats.

När detta läses är vi på väg till Skåne. 

Upp i ottan .., lite stök med trailern till segelbåten, lämna igen släpkärran och sedan iväg.  

Fönsterbilden har jag förberett nu ikväll (lördag). Pv - som alltid går i säng en bra stund före mig, ibland upp till en timme tidigare - vill förstås vara utvilad innan vi ger oss av.

Själv är jag alltid pigg och har svårt att somna, ja, kvällen innan vi ska iväg. Det är som om jag vill dra ut på glädjen inför en resa .., längta lite extra mycket. Den där längtan, är ju halva glädjen.

Upptäckte att hotellet vi ska bo på i Riga, är beläget på en Elizabetas iela 21. (Förmodar att iela är gata).

Så lyckat!

lördag 23 september 2023

Det här med tidningsläsande ...

I ett blogginlägg från september 2012, diskuterade vi (eller vittnade bloggvännerna) hur det stod till med just tidningsläsande och hur det rent allmänt hade sett ut, förr om åren. 

Så här berättade Cruella/Helena: 

"I mitt barndomshem fanns den socialdemokratiska Länstidningen och så köpte pappa Aftonbladet varje kväll. Numera får han bara köpa den på fredagar;-) Då är det visst korsord. Så dessa tidningar är jag uppvuxen med, och det grundlade ju det dagliga tidningsläsandet som jag ALDRIG skulle ge upp.

Jag har själv prenumererat på DN utan uppehåll annat än för utlandsboende i snart 25 år. Vi har även Svenskan sen nåt år tillbaka. Men aldrig några kvällstidningar, huvva.

Min mormor och moster hade Hemmets journal och ibland Året runt och på den tiden var åtminstone Hemmets journal härligt smaskig med avdelningar med vidriga brott och sånt. På torpet där min pappa vuxit upp och som släkten fortfarande hade kvar fanns högvis med Lektyr, Fibban och Nordisk kriminalkrönika i vindsskrubbarna. Bra grejer tyckte vi 12-13-åriga kusiner och tremänningar.

Böcker fanns det inte gott om i föräldrahemmet, det såg ut ungefär som du minns det, men pappa och jag åkte till bibblan varje tisdag och lånade HÖGVIS. Det gör vi fortfarande, fast på varsitt håll:-)".

Lördag ...


 

Då blev det Skallkroken från halv tio och fyra timmar framåt. Från Fallnaveka i Småland anslöt pv:s storebror Tommy (av vilken man alltid får så varma kramar!) och Edvin, 5 år, var också med, då mamma Hilda arbetade extra på något av stans bibliotek. 

Först mastades vår båt av, med god hjälp av Tim, en man i vår ålder eller tio år äldre (ja, jag är besatt av åldrar, ni har helt rätt!) och han tog liksom på sig ledarskapet och dirigerade de båda bröderna. 

Det fungerade jättebra! 

Själv fick jag hålla i där det behövdes (rullfockskenan, t.ex) och när Serudia var klar, då hämtade Tim sin båt (också han har en Hallberg Rassy, nästan exakt likadan som vår, men han har valt att inte ha trädäck) och så blev det ny avmastning. 

Det här med att hjälpas åt och ställa upp, det tycker jag verkligen stämmer in på båtfolk. 

Edvin följde fascinerat allt som pågick.  

Skulle morfar verkligen kanske klättra längst uppe i mastkranen, nej, fy så hemskt! Och han - Edvin - gick fram och åter på kajen och kände sig väl som en "stor karl" och fick åka med morfar och hans storebror fram och åter till vår båtplats.

Mannen i röd jacka är Tim. Vilket snyggt namn, förresten .., ovanligt för en man i den åldern, känns det som. 

 
Det är tyngre än man kan tro att kånka på en mast, även om den ligger i en vagga på hjul. Nu ska den uppför en backe och därefter in i masthuset.

När allt var klart, samlades vi i klubbhuset och där gräddade jag våfflor och dukade fram och det var pv, hans bror, Edvin och jag själv, men så kom tre andra män in - ovetande om våfflelkalaset - och det räckte och blev över till oss alla. 

Så vansinnigt roligt det är att sitta många runt ett bord! Att se människor ta för sig och bli glada och av våfflor blir många verkligen glada. Inte minst Edvin .., som åt våfflor i parti och minut - mest parti -. Jag klippte våfflorna i hjärtbitar, eftersom jag var orolig att smeten inte skulle räcka till, men det gjorde den. Det här var Garants Ekologiska våffelsmet - riktigt bra -, riktigt goda!

Tanken var att vi i morgon skulle hälsa på i Västerstad hos min syster med familj, men systerdottern är vanvettigt förkyld och så har det ösregnat idag, så något arbete med lie för att kapa det höga gräset, nej, det blir det inte. 

Vi åker i stället raka spåret till Ystad och lämnar Harry och får då träffa Tommy och Karins nytillskott, den lilla goa tikvalpen som ännu inte fått något namn. Oj, så trevligt det ska bli!

Dagens fönster ...

 

Det var i går, på parkeringen utanför vårdcentralen, som jag upptäckte den här filuren, sittandes i en stor bil intill vår. 

Han - eller hon - (jag gissar på en han) nonchalerar mig totalt och jag får verkligen försöka med lock och pock, för att alls få hen att vända huvudet till. 

Kanske är det en boxer som väntar på husse eller matte (jag gissar på husse).

Regnet, som kommit under tiden mitt besök varade, avtar innan jag ens är hemma.