Idag ...

... fyller den här tösen sjuttiotvå år. 

Vilken oändlig tacksamhet att man har fått bli så pass till åren kommen! 

Pratade nyss med friherrinnan och vi var helt eniga i att efter sjuttio, då minsann går det undan! 

Men tänk .., alla gånger man kunnat snava i trappan .., ätit mat som fastnat i halsen .., kunnat drunkna ..., tänk, att ha klarat av covid och varit så sjuk eller hjärtgrejset som jag inte kallar hjärtinfarkt .., eller bilolyckan för evigheter sedan! 

Pappa blev sextiosex .., mamma åttiosju (men till vilket pris ..?) .., farfar och farmor knappt fyrtio .,  min morfar trettio! Långlivade är vi inte. 

Just därför känns det som en enda stor n å d, detta att få fylla år och bli äldre. 

T a c k! vill jag säga.

Ps. Min äldsta syster sa en gång att jag hade världens längsta överläpp ..., jaaaa, det ser jag ju tydligt nu. Och så föddes jag utan hals. Det också ,-). Ds.

Dagens fönster ...

Bilden togs av Turtlan/Annica i Karlstad och så här skriver hon: "Bilderna är från Fårö. Det där fiskeläget vi kom förbi som gjorde mig så betagen. Färgerna och stillheten." 

Så fint, Annica!

Tillbakablick ...

Eftersom jag ändå är ensam alla kvällar, blir det mycket tv-tittande. 

Ikväll började jag repristitta på första omgången av Line of Duty, den bästa polisserie jag någonsin har sett. Säsong 1, avsnitt 2 är jag på nu. 

Så många bekanta ansikten ..., och så mycket pirr i magen .., då man vet att här är det korrupta poliser lite varstans och vem kan man lita på? 

Hu, så spännande!

Förbi fabrikören ...

Så snart skidskyttet  är tillända, tar jag pv:s ena skidstav och siktar in mig att gå johansson-rundan. 

Nere vid parkeringen ser det ut så här - blåis och vattenpölar -.

Kommer ner mot stranden. Man får verkligen skynda sig om man ska hinna fånga solnedgången.

Och det gäller att hålla sig vid sidan om isen.

Och så uppe vid pausstenen där vi brukade sitta några minuter, Harry på min högra sida och jag själv. 

Otaliga gånger; det började i slutet av mars 2021 efter covid och i månader efteråt fanns det aldrig tillräckligt med luft. 

Nu, fem år senare, går det bra, men jag sitter där på stenen ändå .., vilar bara blicken mot havet till och känner sån oändlig tacksamhet över tillvaron och över själva livet.

Och jag ler för mig själv när jag upptäcker att en liten kanin eller hare också har suttit där på stenen och kanske vilat sig en stund. Och bajsat så fint i skrevan. 

Och så nästan hemma, bara förbi Eckes lilla gula hus som nu är gråaktigt och inrett så fint med dusch och allt. 

Efter lilla huset finns raden meds postlådor och så svänger man vänster och går tjugo meter kanske och så mot vår uppfart. 

Sätter mig i trädgårdsstolen efter promenaden och tittar lite på några koltrastar vilka hoppas på ännu flera äppelskivor, men äpplen är dyrt (35:-/kilot och mer än så), så jag säger att nej, det blir inget mera idag. 

I handen har jag ett fint fönstervykort som har kommit från Karlstad, det får bli morgondagens Dagens Fönster.

Så blev det istid ...

Så - i ett huj - tackade snön för sig och såväl gräsmatta som upp/nerfarten till Edjervägen har nu förvandlats till rena isgatan! 

Jag undrar hur det ser ut på sjukhusakuten idag? Kommer gipsen att räcka till? Hur många brutna handleder ....? 

Tre gånger har jag själv brutit handleden, armen en gång och nyckelbenet en annan. Alltid på höger sida. Funderar på att bära handledsskydd när det blir halt ute; så där, utifall ut. 

Ska hur som haver be pv att i höst ordna med en stor låda fylld sand, en låda som vi kan ha placerad nära backen. Tänk, så enkelt då att vid svår halka bara strö ut sanden och på så sätt kunna ta sig upp med bilen.

Pv, ja. Han ringde igår och var så glad! En av eleverna som aldrig dittills skrivit godkänt på ett matteprov, hade nu lyckats och det rejält också! Vilken härlig känsla, såväl för eleven som för läraren! Under åren på Ankaret hade jag arbetskamrater som i gymnasiet hade haft pv som mattelärare och jag minns att en av dem sa att han var så himla bra på att förklara.

Lägg därtill att det idag - äntligen - skulle bli premiär för skidåkning i elljusspåret! Själv ska jag ägna en del av eftermiddagen åt skidskytte hos SVT. Start 14.20. 

Tisdag ....

Mildväder. Vaknar tidigt .., lyssnar till Vetenskapsradion som jag tycker så vansinnigt mycket om, bland annat diskuteras detta att äldre människor oftare än tidigare skiljer sig. Så där från sextioplus och uppåt. Om någon frågade mig, skulle jag gissa att det är mest kvinnor som tar steget till separation, men nu är jag ju ingen forskare. Här - 26:34 - kan man komma direkt till det avsnittet i programmet. 

Senare idag lyssnade jag till ett program där man fick ta del av hur en papperskonservator arbetar. Helt ärligt visste jag inte ens att det yrket fanns, men det säger förstås mer om mig, än om själva yrket i sig. 

Här finns en länk till dagens avsnitt. 

Hur kan jag ha missat detta? Det finns mängder med olika yrkeskategorier som man får ta del av; hör bara! 

Ädelstensslipare, gitarrbyggare, träbildhuggare, murare, förgyllare, dekorationsmålare, dockmakare, biografmaskinist .., ja, fler yrken än dessa, men det är ju helt sanslöst! 

Programmet finns i P1 och heter alltså Hantverket. Å, så jag hade önskat att det även hade filmats och visats i tv!

Dagens bästa? Anders ringde och det blev en hel del prat med Viggo som berättade att jag skulle få komma på hans fyraårskalas (ja, det är i augusti) och att han då önskade sig en dinosaurie och en orm och att där skulle finnas en fiskedamm där man kan fånga godispåsar. 

Just nu tittar jag på andra säsongen av Sanningen. Första avsnittet var så enbarmligt dåligt, så jag tänkte att nää, nää, det här får vara, men sen tog det sig. Nu börjar det bli riktigt bra. Lite romantik är ju inte dumt heller, mitt allt elände.

Om man inte har något särskilt för sig ...

Ja, då kan man till exempel titta på "Billy & Molly: an otter love story."

Filmen är 1timme och 18 minuter lång och är filmad på Shetlandsöarna, vilket innebär svindlande vackra vyer och mycket annat hjärtevärmande. Den handlar alltså om en man och hans bekantskap med en utter; en unge som växer upp i familjens närhet. 

Det är alltså inte en spelfilm, utan en dokumentär.

Här en länk om någon är intresserad. 

Upptäcker nu att den visas ikväll, med början 20:30.

Filmen visas på svt.play t.om den 2:a januari 2028.

Här och nu och då ...

Bilden från januari 2015. 

Femton minusgrader igårkväll och nu har det stigit till plus åtta. Ikväll ska det t.om bli plusgrader! Kan detta vara möjligt? 

Eldar i såväl kaminen som i vedpannan och ingen värme är så ljuvlig, som den från stora pannan. Det blir en slags "trygg-värme" som sprider sig från pannrummet till badrummet, till hallen och in i köket. 

Ägnade gårdagkvällen åt "Sanningen", tv-serien med Sofia - "Bron" - Helin i huvudrollen. Ganska bra .., men hennes karaktär är ju mellan varven inte särskilt sympatisk - och exakt likadan som i Bron - så ... ja, jag får se om säsong 2 är likadan. För övrigt bra skådespelare .., t.ex mannen som spelar "Rowan" - Marco Cenaki - och hennes kollega "Jens", spelad av  Håkan Bengtsson. 

Upptäckte att på Viaplay kommer det från och med ikväll att sändas en dokumentärserie från S:t Görans Sjukhus i Sthlm .., det första av tio avsnitt och det vore ju nånting ...., men då måste jag väl byta abonnemang?

Sånt kan man fundera på, denna måndag i januari.

Dagens fönster ...

"Ett eftermiddagsfönster! Fönstret i gästrummet speglar sig i tavlan (affischen) av Vilhelm Hammershøi som hänger i hallen. Ja, det finns fönster i tavlan också! 

Hammershøi är en favoritkonstnär hos oss! Lite om honom kan man läsa här.

Tack Kerstin! säger jag.

År 2025 .., December.

I början av december är jag ännu kvar i Malå och den sista dagen får jag förfärlig hosta och det blir bara värre och värre. 

Maria har redan legat i ett par dagar och snart ska även pv bli dålig. 

Blir knalldålig på flyget till Arlanda, hämtas av Emma som vill skjutsa mig till närliggande Danderyds sjukhus, men jag vägrar. Får ligga isolerad i gästrummet som har skjutdörr .., duschar hur många gånger som helst och Emma är ett under av omtänksamhet och blir efter tre dagar sjuk även hon. 

Tar tåget hem en måndag - allt går bra - och Amaryllisen blommar så här fint när jag väl kommer hem. 

Funderar på julklappar och den där julångesten som så ofta kommer över mig, den knackar redan på hjärtedörren så här i början av december. 

Den lilla grå-vita keramikskålen till höger om amaryllisen, inhandlades i Kåseberga för hundra år sedan. Eller i alla fall trettio. 

På dom små piggarna i botten, river man vitlök. 

Ännu mera hemma igen. På utflykt - förmodligen hem från återvinningen i Falkenberg - ser jag detta när jag närmar mig Ullarp. Lyckades hitta en grusväg att svänga in på och bråttom var det, ja, solen hade brått att tacka för sig. 

Den 18:e december körde Maria, Pv (och hundarna)  ner till Stockholm, men i närheten av Uppsala blev det stopp. 

Klockan 5 på morgonen ringde min mobil. Det var pv .., samtalade började med att han sa : "Det har hänt nåt förfärligt, men alla lever". 

Har aldrig någonsin honom så bedrövad. Själv blev jag alldeles torr i munnen.

Men allt löser sig .., Maria ska väl i slutet av den här månaden ta flyget till Sthlm och köpa sig en - om inte sprillans ny bil - så en bil, i alla fall. 

Och pv kom hem och ägnade två dagar åt att skrapa bort blåmusslor och havstulpaner (säkerligen bra mental terapi) på flottörerna som i vår ska komma på plats i hamnen. 

Vi firade lillejul hos Hilda, Edvin och Martin i det hus dom flyttat in i bara några månader tidigare. Så fint där blir! Mymmel var också med och Edvin glad och tacksam över julklapparna och sorterade små saker i en utdragbar kartong. 

Dagen därpå - på själva julafton - körde vi till Bunkeflo. Det var Maja, Anders, pojkarna, Majas föräldrar, Tommy (Karin firade med sina fyra döttrar och åtta barnbarn) och så pv och jag själv. Som vanligt trivsamt och på juldagen åkte vi hemåt, men via Ystad. Tanken var att besöka min syster med familj i Västerstad, men systerdottern Rita hade blivit sjuk och i stället körde vi raka spåret hem. I baksätet satt Lykke; hon skulle vara hos oss i en veckas tid, medan husse och matte firade nyår i Västerås. 

Och vi fick besök av AP som först hade hälstat på Tristan i Åtvidaberg och därefter kom körande till landet Halland. Det blev sedvanlig hårborstning och prat om den lägenhet hon köpt på Kungsholmen ..., hon sov i gästrummet, gick på promenad med Lykke och lärde henne - i ett huj - att gå fot. 

Ungefär så var december månad. 

En månad som ibland var fylld av oro, men också av oändlig tacksamhet.

Vad ska då 2026 bära i sitt sköte? Det kan man fundera på.