Idag ska jag vara konditor ...

Bilden: Målning av Elsa Grave. Kanske ett självporträtt. Underbara färger, enligt mitt sätt att se det. 

Inledde dagen med ett besök i affären i Haverdal. Tog på mig den blå sticketröjan - första gången för i sommar -. Underbart! 

Effektiv ung tjej fyllde upp med bananer och gjorde det med den äran. Sååå snyggt! Där var mängder med kunder .., endast några få bekanta .., de flesta tycktes vara turister. En av sommarjobbarna, en storvuxen kille som lär var duktig på golf, berättade - när jag undrade hur det går med tävlandet - att han och hans far hade vunnit en golftävling och förstapriset var en spahelg (eller dag ..) i Skåne, i Lydinge. Kanske här?  

Två veckor kvar kanske, därefter återgår livet i affären till det vanliga. Och skolorna (eller i alla fall lärarna) börjar ofta omkring den tionde augusti, säger pv när jag frågar. Jag tittar på lediga jobb i Malå. Tjugo stycken är det. Tittar bara av ren nyfikenhet. Dessa var det: 

• Inköpare till Malå Såg 
• Allmänspecialist läkare (2 jobb)
• Business controller till Malå Såg
• Deltidsbrandman till Malå och Norsjö räddningstjänst
• Ekonomistrateg som kan bidra till utvecklingen av Malå Kommun
• Personlig assistent någon dag/vecka till 57-årig kvinna i Malå
• Medicinskt ansvarig/arbetsterapeut för rehabilitering
• Drifttekniker, tekniska enheten, reningsverket Malå. 
• Specialpedagog/speciallärare 40 %, inom grundskolan
• "Bli vår nästa ekonomichef - en nyckelroll i kommunens utveckling
• Grundskollärare tyska och annat språkämne, åk 7-9
• Grundskolläare åk 1-3
• Grundskollärare åk 4-6
• Träarbetare, Peab Sweden AB, Malå
• Pizzabagare, Hannas favorit AB, Malå
• Produktionsplanerare, Cesab Malå (tillverkningsindustri)
• Senior Raw Material Supply Manager, Cesab Malå
• Tandhygienist till Folktandvården (Skellefteåregionen), Folktandvården nord. 4 jobb. 

Hur i all världens dagar ska man få dessa tjänster tillsatta .., det undrar jag. Pv tillbringade ju fyra månader som mattelärare i Malå (blev även tyska) och trivdes bra .., bodde då hos Maria i hennes gästrum, men nu är det ju hennes fyra sista veckor i Malå, så .., vilken tur att han hade boendet hos henne, då när det begav sig. 

För övrigt? Läser som vanligt minnesorden i hemtidningen Norra Västerbotten. Blev varm i hjärtat när jag läste om en för mig okänd kvinna - Ingrid, 84 år - och kom till det här stycket:

"Ett annat stort intresse var handarbete, både sticka och virka. Även att laga mat och baka. Vi är många som under åren fått njuta av hennes goda mat, kanelbullarna var omtalade som något utöver det vanliga. Till barnbarnens stora glädje fick man hos mormor alltid mjölk och bulle INNAN frukost, vilket blev en tradition genom åren även när barnen blev äldre." 

Tänker att Ingrid, 84 år, nog var en snäll och omtänksam mormor.

Fredag ....

Gästerna från Värmland har tackat för sig och sååå trivsamt det har varit att ha dem här! Tänk, vad bloggbekantskaper kan generera .., människor man aldrig har mött tidigare blir till fina vänner och så mycket som har hänt under de åren! Hur många kan det ha varit? Femton, kanske? (Nu har vi ju träffats tidigare och var på deras bröllop för ett par år sedan, men ändå.)

Drack kaffe på tok för sent igår och därefter var kört. Lyssnade i nattmörkret till USA-podden, Psykologerna .., Rysslandskorrespondenterna .., Plånboken och Vetenskapsradion. Lämnade sängen och tog mig en liten brödbit .., gosade med Vickan som nu alltid ligger hos mig (blir kanske ändring på den biten när AP kommer i helgen ...), drömde att jag hade ett våldsamt flimmer (kanske var det så, men jag trodde att det var i drömmen ...), vände och vred mig i sängen .., gosade ännu mera med V och kände hennes sträva tunga mot min hand ...

Annat? Pv besökte igår ortpedmottagningen för sista gången (vad beträffar handen), men hos arbetsterapeuten är det återkommande besök. Dessutom har han upptäckt vad han tror är flisor från vinkelslipens skiva på var sin sida om långfingret; det ser ut som små, små blå stickor. 

Strax blir det en sväng in till Halmstad .., och måhända till Getinge Mattcenter ..., ska också köpa ingredienser till helgens tårta (vi ska fira Viggo på söndag, några dagar i förväg) .., och kanske - men bara kanske - hittar jag någon vettig mascara. 

Att betala flera hundra kronor för Estée Lauders variant som jag tycker är den helt kart bästa ..., har jag ingen större lust med, men snart ger jag upp. 

Nu redovisas endast innehållet i milliliter. 

6 ml för 331 kr! 

Tidigare räknade jag ut kilopriset för mascaran; det blev SVINDLANDE summor och man kan ju undra vad det är för magiska ingredienser som gör mascaran så dyrbar?

Dagens fönster ...

"Fönster till dig!" skriver avsändaren som - om man läser texten på butiksdörren - förstår är annannan i just Porto. 

Tack du flitiga myra till fönsterfångerska. 

Och så har ....

Martin Kragh gått ur tiden. 

Eller avlidit. 

Så alldeles oerhört ledsamt.

Hur det blev ...

Igår hos Sonja. 

Hon sitter och sover i sin favoritfåtölj i dagrummet, då, när vi kommer. 

Pv har köpt tre strutglassar, det är soligt och varmt ute och vi lockar med oss Sonja ut på boendets balkong, den som har så sköna och praktiska rottingfåtöljer att sitta i. På det runda bordet ligger ett par kvarglömda läsglasögon och en flaska vatten.

Utsikten från balkongen är en innergård utan växtlighet, bara en massa inglasade balkonger från hyreshusen mitt emot. Men himlen ser vi och nu och då en fiskmås som har plåttaket som landningsplats. 

Jag frågar Sonja hur det känns med det nya boendet. 

Hon  t v e k a r   en stund innan hon svarar. 

"Jaaaa .., det känns nog bra, men egentligen förstår jag inte .., ja, jag förstår inte .., hur hamnade jag här?"

Vi berättar om hur det hela gick till .., om bakgrunden .., att hon plötsligt inte kunde använda sitt ena ben och om den förfärliga värken och oron att inte klara sig själv, ja, allt som då för några månader sedan var så hopplöst svårt för henne. Känslan av otrygghet, som hon beskrev. Rädslan att falla och bli liggande, trygghetslarmet till trots. Oredan inombords.

"Ja, just det ja ...", säger hon.

Men nu är Sonja rent fysiskt i bättre skick än när det hände, har inte ont, måste ha hjälp med mycket, men är klar och redig på så många sätt. Går med rullator, men ändå. Frågar hur det är med Viggo ., och om hur det går för pv med bygget av det nya rummet. Och fingret .., har det läkt bra?

Jag frågar om hon har någon att prata med på boendet, för ofta när vi är där sitter de boende i var sin fåtölj eller vid ett bord - nästan alltid kvinnorna som sitter i närheten av varandra, männen lite mer för sig själva -. Alltid en stor tv som är påslagen med tämligen högt ljud.

Då ler Sonja lite för sig själv och berättar om hur hon och en man från boendet suttit och pratat om det här nya livet, hur det liksom kom sig att dom nu har en sån annorlunda tillvaro och hur det gick till. 

"Då sa mannen .., ja, det var min son som satte mig här ..." säger Sonja.

Så är det förstås. Man känner sig säkerligen omyndigförklarad,  ä v e n  om personen i fråga själv var positiv till flytten. Eller ...,  man upplever kanske att man inte hade något val? Känslan när det var som mest eländigt, förändras väl högst troligt när allt lugnat ner sig. 

"Skulle du hellre ha velat bo kvar hemma i Harplinge, i din lägenhet ...?" frågar jag. 

Nej, det skulle hon inte vilja. 

"Jag tycker om gemenskap ...", säger Sonja.

Så var det igår, när vi hälsade på denna underara människa som heter Sonja Pehrson.