Alternativ till kärnkraft kanske ....

I det gamla uterummet, det som i slutänden ska bli ett nytt sådant, där blir det vattenburen golvvärme. Perfekt för mig som aldrig går med "tjocksockar" inomhus, då vi har så hala golv, i alla fall i köket och hallen. Pv däremot använder vintertid tofflor (inköpta i Fatmomakke i den lilla, lilla turistbutiken, det var där vi var i fjolhöstas).

Och apropå Fatmomakke (här blir det tankeflykt så det står härliga till!) som ju var en så oändligt vacker och enkel begravningsplats, mitt ute i ingenstans, så fanns där bland annat min morbror Joakims gravplats. 

Nej, det här (bilden) är någon annans, men sååå vacker den ändå var och med höstlöv och renfana som naturens egenhändigt designade dekoration. 

Mera Fatmomakke. 

Kvinnan, Elisabet Johanna Ahlenius, f. Westerlund, har avlidit (hon blev 59 år) och ska nu få komma till Fatmomakke. Hon ligger i träsläden och precis så här fraktades min morfar Erhard, till och från sjukstugan från Dikanäs till Stensele flera mil bort (det var en nyårsafton och 30 grader kallt). Han blev bara trettio år.

Om detta, min morfar Erhards alltför tidiga död och hästfärden till och från sjukhuset (han dog där av brusten blindtarm), skrev jag på bloggen i november 2011 och fick då en kommentar av min kusin Barbro, hon vars blogg hette Mellansystern. Hon som vävde så mycket.

Barbro skriver då om vår gemensamma mormor, Betty, hon som i sin tur var så härligt egensinnig.

"Vilket öde vår gemensamma mormor fick.
Vad som hände sedan?
Jo, en stilig dräng (Haqvin Bergman) kom från Tresund och tycke uppstod.
Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes moster Lisbeth. Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig med mig, så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom föddes vår morbror Olaf. 

På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med sin  första man, Erhard.
Mormor (Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson) dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
Kram från kusinen."

Ja, det blev mycket om Fatmomakke, men så kan det gå när tanken skenar iväg. 

Och inte fick min kusin Barbro något långt liv heller. Hon blev bara 69 år. 

Här ett av hennes vävalster.

Och här ett annat, som blev vinst i lotteriet

Och här en gardin som hon vävt. Se där, nu fick den rara Barbro vara med på ett hörn och detta tack vare att det kom ett vykort från Portugal; ett vykort som handlade om småländsk golvvärme! Tack annannan!

Dagens fönster ...

Mina barns pappa Tommy är på liten holiday i Portugal, närmare bestämt i Tavira, där han är gäst hos ungdomsvännen från tiden i Ljungbyhed (flyget). Det här är utsikten mot terassen. Bilden togs av herrn själv.

Dagen ...

Först ett besök i Sankt Nicolaikyrkan i Halmstad för att lyssna till Halmstad Kammarkör där pv ju är medlem. 

Mycket folk var där, även om det inte ser ut så på bilden, men tänk, inte ett enda bekant ansikte såg jag! 

Vill ni ta en rundvandring i kyrkan, så varsågod!

Tegel var det tydligen gott om när kyrkan byggdes och kanske praktiskt också.

Redan innan konserten hade vi bestämt oss för att efteråt hälsa på hos Sonja, så det gjorde vi. Efter att ha köpt något gott till kaffet, tog vi av en tvärgata tidigare än vi brukar och då kunde jag konstatera hur mycket det betyder med lite grönt vid hyreshusen. 

Här var det stooora, bulliga buskar vid varje entré och så en liten park i mitten där små, små pjutthundar rastades när vi passerade. 

Fortsätter man rakt fram, kommer man till bibliotketet och Nissan. 

Även idag satt Sonja i "sin fåtölj" i dagrummet närmast köket och intill henne satt en kvinna som jag genast kände igen från min tid i affären i Haverdal.

Å, så trivsamt för Sonja med sällskap! 

Och idag var hon pigg och hade på sig sin scarf och det slog mig att det har hon nog inte haft på länge; annars är det det vanliga. 

Vi satte oss i det Sonja kallar för "Röda Salongen" och pulverkaffet var hur gott som helst och kakan också .., och det blev prat om vad vi hade för planer för dagen .., om Viggo och hans glädje över att ha fickor på byxorna (glömmer hon aldrig), om bygget av rummet hemma ., att hon älskar lever (vi ska bjuda hem henne nästa gång lever står på menyn) .., och att hon tänker att detta är sista utposten i hennes liv; ja, på det här boendet kommer hon förmodligen att sluta sina dagar. 

Ja, så är det ju, om inget annat händer. 

Det slår mig när vi är där, att männen allt som oftast sitter för sig själva vid något bord, medan kvinnorna bildar små grupper. 

Idag fick vi träffa Sonjas kontaktperson på boendet; en rar kvinna som visade sig ha fyra barn och ett av dem, en dotter, hade målat två av Sonjas naglar. 

"Titta här!" sa Sonja och loooog och sträckte fram handen. 

Minst en gång per vecka borde vi hälsa på henne, det tycker jag, men ändå blir det inte alltid så. Nu var det två veckor sedan sist. Aj, aj. 

Röstat har jag också gjort, den här gången i sporthallen i Haverdal.  S o m   jag ser fram emot den dagen när nyheterna inte enbart handlar om procentsiffror eller vem som har rätt eller fel! Saliga äro de som så självklart vet var deras röst ska hamna .., kanske har man alltid röstat på samma parti och känner att detta är det enda rätta. Så är det inte för mig.

Dagens fönster ... 

Så här skriver avsändare som är annannan: "I Hamburg är det fullt av flotta fönster! Man står på Hauptbahnhof och väntar på tåget till flygplatsen och lyfter blicken mot det här, till exempel.  

Det är konstmuseet Hamburger Kunsthalle. Mycket värt ett besök, men drick kaffe någon annanstans!"

//E: En utställning av Anders Zorns alster pågick under 2025 och januari 2026. Ja, den hade jag gärna velat titta på. 

Tack annannan att du så ofta tar dig tid och lyfter mobilen!

Till Hamburg åkte klass 9A på skolresa i maj 1969. Från Malå till Hamburg .., kan man tänka sig! 

Vad minns jag från den resan? Jo, blommande rapsfält i Skåne (stod i korridoren i tåget och häpnade .., hade aldrig sett nånting så vackert!), att vi besökte tv-tornet minns jag också .., ett besök i en zoologisk park (kan ha varit Hagenbecks zoo) och ett besök i enormt tält där delfiner simmade i en pool och av alla människor i detta tält, blev en för mig totalt främmande man och jag själäv utvalda att sätta oss i var sin gummibåt och så fick vi även var sin lång stång och över den stången skulle delfinerna hoppa. 

Till min stora fasa blev vi sedan intervjuade av "delintränaren", med mikrofon och allt och på tyska och vår tysklärare - underbare Carl-Olof Sjölund - satt bland klasskamraterna och på den tiden var jag blyg och ville bara sjunka genom jordens yta!

När det gäller Hamburg minns jag också att bloggvännen Annika Engström berättade att när hon gick i skola i just Hamburg, var eleverna tvungna att lära sig kajplatsernas nummer för olika företag  ..., typ Chiquita (bananerna) und so weiter.

 Elfte september ....

Året var 2001. 

Då arbetade jag i Ystad, på lilla Fridhems Livs. En äldre dam med rollator var den enda kunden och bakom min rygg, på en liten hylla, stod min pyttelilla radio påslagen. 

Plötsligt gick nyheterna in. Det var prat om flygplan som kraschat rakt in i de två tornen i New York. Tanten blev förfärad, lämnade varorna, började gråta och pratade om att kriget var nära. 

Vi förstod ingenting. 

Tjugofem år har passerat. På instagram ser jag filmer från just den dagen .., man hör brummet från flygplanet .., där är en polis som vänder sig om och tittar åt det hållet .., och så all panik och människor som hoppar rakt ner mot marken och man tänkte att nu har det totala vansinnet brutit ut. 

Det kanske det gjorde också, men så småningom blir det blir vardag och andra septemberdagar och många år har passerat. Jag har blivit pensionär; har sedan länge lämnat Ystad och den lilla affären och nu ägnar jag dagarna åt ....., ja, inte är det fruktbeställningar eller att texta skyltar, nej, jag kan sitta ute i trädgårdsstolen med en katt i famnen och låta blicken svepa över tomten och upp i slänten och jag kan tänka att bättre än så här blir det väl inte.

Som idag. 

Lite halvmulet ute, men sjutton plusgrader och först hämtar jag upp friherrinnan och tar med henne till Hemköp där hon storhandlar och därefter blir det dopp i havet för pv och mig själv och kaffe vid vindskyddet. 

När vi kommer hem igen blir det plantering av blodormrotens småttingar som slagit rot .., nu får två plantor flytta till rabatten fem meter bort. Förhoppningsvis tar dom sig. 

Den busken tycker jag om; inte minst bladen, men även "blomman" som mest liknar en liten färgad flaskborste i miniatyr. 

I helgen  m å s t e  jag köpa pingstlilje-lökar och kanske pärlhyacintdito, men inga tulpaner - då rådjuren ändå äter upp dem -. 

För övrigt? 

Har bokat tid för tvätt och hårklippning åt min äldsta syster i Skåne; det blir nästkommande torsdag och jag hoppas innerligt att hon går med på det hela. 

I fem dagar ska jag vara hos henne, allt medan övriga familjen är i Arvidsjaur på min f.d. svågers begravning. 

Min andra syster har tillbringat fem, sex veckor på raken under kanske två eller tre somrar, ja, hos dem i Västerstad, men själv har jag nog aldrig stannat mer än en enda natt. 

Varför? Ja, jag tycker helt enkelt om att sova hemma, eller på hotell eller i hyrd liten stuga.

Under vår semester i Skottland bodde vi ett flertal gånger på AirBnb, där vi bjöds på frukost av uthyrarna (alltid kvinnan som dukade fint och bjöd på omelett eller annat gott) och det kändes bara så .... underligt, detta att sitta på rumpan och bli servad i ett främmande hem.  

Här på bilden syns uthyrar-mannen, som så schangdobelt tog hand om min väska. (Om Ecke får det här uppläst för sig, kan jag berätta att mannen hade gröna byxor och en röd tröja och på huvudet  munkfrisyr). Såväl han som hustrun var hur vänliga och rara som helst och bodde vid  - vad som upplevdes som - vägens ände -. Eller kanske världens.

Sånt kan man tänka på när klockan närmar sig tre, denna den elfte september år 2026.

Onsdag ...

Följer Kung Haralds begravning på SVT, så värdigt och så vackert. 

Tidigare idag sedvanligt dopp i havet ..., och innan dess drog vi fram hörnsoffan Ektorp och där har skurats och gjorts fint och vi funderar på hur vi ska kunna stoppa den av katterna (vi gissar på Vickan) som tycker att det utrymmet passar som begravningsplats för små möss och kaniner.

På köksbordet den skål jag köpte hos en keramiker i Limhamn, till hälften fylld med de allra ljuvligaste (svenska) plommon. 

Jag undrar om det finns någon frukt som jag tycker så mycket om, som just svenska plommon.

Och solen flödar och en kör sjunger sååå vackert i den norska domkyrkan.

Onsdagsfönstret ...

I september 2013 kom det här fönstret till min inkorg (ja,det har inte legat och deppat i inkorgen i tretton år, men det visades på bloggen då) och avsändare var Helena/Cruella. 

Fönstret i sig är ju helt underbart och så här skrev hon:  

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och han

Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.

När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll."