Nästan så man känner sig lurad ..

För någon tid sedan beställde jag en klänning från nätet. 

Jag hade sett bilden på instagram och där såg den så fin ut. Billig också. 

Kontrollerade att där var returrätt, jo, då. 

Fick paketet. Blev otroligt besviken. 

Mejlade genast firman (Lintico) och frågade om dom kunde skicka retursedel, för såklart fanns vare sig en sådan eller någon kontaktadress till företaget. Ingen kundtjänst heller, förstås.

En Herr Nånting erbjöd mig då 125:- kronor i ersättning, så kunde jag behålla klänningen, men självklart skulle jag betala den ursrpungliga summan. 

Tackade nej, skrev att den dealen gynnar ju endast företaget. 

Har ännu inte fått något svar.

Går in på företagets sida och läser recensioner. Jag tycks vara den enda som är missnöjd. Förutom K Cunningham som skriver så här. 

Do not purchase. Horrible return policy. Poor quality merchandise.

Product was cheap, strange construction and fit. Does not fit to size guidelines. Expensive and now am forced to keep product due to very poor return policy. Highly encourage potential shoppers to purchase elsewhere. Couldn’t be more unsatisfied.

Victorias hjärta ....

Tittade igårkväll på alla tre avsnitt av SVT-dokumentären med samma titel som rubriken på det här inlägget. Victoria Dyring .., då tänker jag på Vetenskapens Värld i tv, men även olika intervjuer med nobelpristagare. Nu handlade de tre avsnitten om hennes egen upplevelse, då, när hon fick en ny hjärtklaff .., men också om vägen  d i t  och hur det blev efteråt.

I september 2021 fick jag, efter ett ganska ordinärt besök på Vårdcentralen i Slöinge (då jag för den kvinnliga läkaren i min ålder berättat om hur trött jag var .., hur tungt det var att promenera ner till havet etc), ett telefonsamtal från läkaren som uppmanade mig att omedelbart bege till hjärtakuten. 

Telefonsamtalet kom kanske 1 timme efter besöket på VC och jag förstod ingenting. 

Jo, visst hade jag en längre tid känt hur kraften tröt, mest när det blåste och det hände att jag då tänkte på min pappa Ivar som när vi t.ex gjorde sällskap till kiosken för att köpa kvällstidningen, hur han liksom i smyg smusslade in en Nitroglycerintablett under tungan. Han orkade inte heller. Inte riktigt. 

Nåväl. Besöket (efter att först ha tagit ett dopp i havet) på hjärtakuten resulterade i att jag blev kvar där och dagen därpå fick jag två stents inopererade och tillbringade väl kanske en dryg vecka på hjärtavdelningen. 

(Tavlan - bara så underbar - på bilden hängde där på väggen. Konstnär var Anita Carlsson Crantz.) 

Vistelsen på sjukhuset bland andra hjärtpatienter, kom länge - väldigt länge - att påverka mitt liv. Aldrig hade jag känt mig så levande, men även så  s k ö r, framför allt mentalt. 

Minns hur jag började gråta när jag i sjukhuskorridoren upptäckte min f.d. arbetskamrat Lina (bakom covidmask och sjukhuskläder, hon praktiserade då på hjärtavdelningen). Och långt senare satt den där skörheten i.

(Bilden här t.v. visar dagen då denna Lina slutade på Hemköp för att börja läsa till läkare. Nu arbetar hon på VC i Steninge och friherrinnan är så nöjd när hon träffat henne där.)

Om bland annat detta, men också om hur hjärtoperationer rent fysiskt går till och om mycket annat, handlar tv-dokumentären "Victorias hjärta" om. Så naket och så ärligt. Och med Victoria Dyring som vittnar om sin hjärtresa och en betydligt yngre Johanna som vittnar om  s i n  upplevelse. En så bra dokmentär, tyckte såväl pv som jag själv. Helt klart sevärd.

Här en länk om någon är intresserad. Programmet kan ses i hela världen. 

Söndagsfönstret ...

.... just det, finns här i det gula huset på kullen. 

På bordet: Lilla Paddan.

Helg ...

I orostider, så där som när jag låg på sjukhuset i covid, lyssnade jag via hörlurar på reprisen av Naturmorgon, om och om igen. 

Orostider är det väl nu också .., med allt elände i Mellanöstern, USA och det ungerska valet .., tänk, om Orban blir omvald! Hu, så hemskt.

Då blir P1:s Naturmorgon ett sätt att mentalt jorda sig. 

Programmet har ett lugnt tempo och handlar om det är som jordnära. 

Eller som idag: Strandnära. Om Kärrsnäppor och Skärfläckor, till exempel. (Bilden - en målning av Lars Jonsson - visar just skärfläckor; denna så vackra vadarfågel! 

Tack Naturmorgonredaktionen, vill jag säga!

Medan detta skrivs, råkar jag titta på Nyhetsmorgon i fyran och ett inslag som handlar om intarsia. En ung kvinna (det går ju inte att spola tillbaka, så jag vet inte hennes namn) visar upp några av sina alster och det är så vackert så det är inte sant! 

Nu ska jag ut och titta på pv som är på taket. Måtte han inte dråsa i backen!

Lördagsfönstret ...

Ja, det finns här i det gula huset och som ni ser har jag nu snöat in på amplar och detta är väl bara början. Det är inte första gången i mitt liv som det blir så här .., kanske var det på 70, - eller 80-talet som jag också hade det så här.

Och detta att jag aldrig lyckas ha likadana ytterkrukor .., ja, det struntar jag snart i.

Här och nu ....

Fredagmorgon. Eld i kaminen. Verkar bli en fin dag. 

Vid 5-tiden i morse hörde jag en fågel kvittra på ett helt annorlunda vis .., nu får jag försöka spela in lätet för att - om möjligt - få veta vad det handlade om för fågel. 

Något helt annat. När vi i förrgår hade besök av Eva från Tyresö med familj, berättade hon och maken lyriskt om SVT-dokumentären "Demenskören". 

Igår gick jag in på play och såg några avsnitt och det kan jag säga, att det var helt totalt underbart och så befriande! 

Jo, dessa modiga människor vilka drabbats av olika former av demens och som ändå ställer upp för att sjunga i kör, med allt vad det kan innebära med att lära sig texter och hur musiken ska låta .., ja, jag var så fylld av beundran!

Men inte enbart för att dom vågar ge sig på detta, nej, mest för att deras sjukdom inte smusslas undan .., och detta att offentligt våga berätta om hur svårt det kan bli .., om rädslan att bli dumförklarad .., och att sakta glida bort till en annan verklighet. 

V i l k e t  program! Och Anders Bagge och den kvinnliga körledaren Sofia Lilja, ja, men sååå mycket mänsklig värme dom har och delar med sig av! (Trist att programmen enbart kan ses av oss som bor i Sverige! Bente, du får nog flytta över gränsen!)

Dagens fönster ...

"Anders, du kan väl fånga något fönster nu när du ska tillbringa några dagar i Warszawa ...?" bad jag sonen i förrgår. 

Igår kom detta till familjechatten och det kanske inte alls var tänkt som Dagens Fönster, men jag tar det som ett sådant. 

Det är bara att välja! 

Och vilka lustiga röda tak i förgrunden! 

Det som slår mig - verkligen! - är att jag på bilden knappt ser ett enda tegeltak! Men i Gamla Stan .., där finns det massor av dem!

(När vi besökte Riga, upptäckte vi att där ju fanns en badstrand mitt i stan! Men så helt ljuvligt! Det var där jag kom att prata med en bensprattlande äldre herre som gymnastiserade hejvilt vid strandkanten. 

Men även i Warszawa finns en strand, ja, vid floden Wisla. Här kan man se hur den ser ut.)

Det ena ger det andra ...

En fin dag. Vinden är kylig, men håller man sig i solen och någorlunda i lä, känns det bra. Friherrinnan ringde igår och undrade om jag kunde skjutsa in henne och A-M till affären idag. Så det gjorde vi.  Damerna storhandlar 1 gång per vecka och det blev många kassar att ställa in i bilen. Därefter en sväng till Skallkroken där pv tvättade båten och skrapade bort havstulpaner och jag hade tagit med fikabröd och så bjöd han oss på kaffe, ja, vi satt i ett vindskydd och fick sträcka på våra halsar för att få sol. 

Jag ställde mig upp. Fick varma solstrålar mot ryggen och nacken. 

Kom hem .., översköljdes av trötthet (ja, är man uppe och tittar på spännande dansk film till två på natten, får man skylla sig själv.) Satte mig i den fällbara trädgårdsstolen .. ansiktet mot solen och Paddan hoppade upp i min famn och ville - som alltid - bli kliad på magen. Länge låg hon hos mig och jag hörde de två byggarna nere på Alexandras hustak småprata med varandra. 

"Vet du vad jag drömde i natt ..?" sa den ene. 

Räknar hammarslagen när det spikas. Ofta fyra i rad. Pang-pang-pang-pang! 

Det känns tryggt att höra andra som surrar lite och - eller - arbetar. Efter någon timmes tid kommer pv och säger att det är nog mest att jag stänger munnen när jag sover, annars kan jag få besök av en humla som tänker sig att bygga bo där inne i gapet. Själv väntar han besök av flickan i årskurs åtta, hon som behöver hjälp med matten. 

Bilden, som togs i april för många år sedan, visar pElle, då, när han hade livet inom sig. Sååå ofta som jag kallar Paddan för pElle! Samma färger, samma storlek, men pElle hade slät päls. Eller så håller jag väl på att utveckla någon slags demens.

Dagens fönster ....

I april 2011 kom det här fönstret från "Fru Hansson", som då hade råkat halka in på bloggen och upptäckte att oj, då .., här visas det fönster! 

Bilden togs av samma Fru Hansson sommaren dessförrinnan, alltså i april 2010. 

Tack till dig Fru Hansson (för övrigt samma efternamn som min mormor hade som ogift).

Torsdag ....

Och den här morgonen bjuder på sol och blå himmel och när jag går här ute och tittar till påskliljor och  penséer (framför allt de senare), tycks de ha klarat sig. 

Nja, aningen frostnupna, men inte så mycket. 

Den som slagit följe här på bloggen under årens lopp, vet att jag ofta blivit halvt galen på Herr Gransångares enveta sång. 

Men tänk .., att det skulle hända att jag började sakna den! Inte en enda strof hittills .., ja, tills igår. Då .., helt plötsligt, hördes den sjunga lite trevande och det i precis samma veva som vårens andra citronfjäril fladdrade förbi borta i slänten! Stor glädje! 

Men .., ännu ingen sädesärla på vår gräsmatta.

Och just intill där pElle och Sigge är begravda, där blommar nu nunneörten!

Så snart jag kommer mig till någon plantskola ska jag införskaffa mig en ny Rosenrips-buske. SOM jag älskar den! Vår tidigare som givit så mycket glädje, den bara dog - lugnt och förhoppningsvis fridfullt - och utan att vi vet varför. Rör man vid bladen, doftar det vinbärsbuske. 

För övrigt? Våffelkalas igår tillsammans med Eva och den halvlånge från Tyresö, tillsammans med deras dotter Maja (kunde tas för att vara en italienska med sitt mörka hår), maken/sambon Ted och dottern Karin. 

Så här såg det ut när två av herrarna diskuterade texten på den - delvis skinnklädda - termosen vilken pv förärades av körvännerna i Malå. 

Alltså .., vilken breddgrad Malå ligger på (den 65:e) och hur långt det egentligen är till Malå från Stensjö och lite sånt. 

Vi var sju personer runt bordet i uterummet och då var det skönt att ha fått låna friherrinnans våffeljärn (1-våfflad) så kunde pv därmed grädda tre våfflor åt gången. Perfekt!

På kvällen, när gästerna tackat för sig (och Maja fått punktering på sin cykel - det skedde i Steninge - tittade vi på två avsnitt av danska polisserien "Uniformen".  När klockan närmade sig 23.00, då orkade inte pv längre (han är nästan alltid i säng före mig), men jag fortsatte och när klockan närmade sig halv två, då var det slut. 

Sicken  sevärd serie!

Köpte ny vaxduk till uterummet igår; den skymtar på bilden. Det är inte alldeles enkelt att hitta enfärgade vaxdukar, men den här var vårligt ljust grön och helt enfärgad. Billig också, inhandlad på Fynda i Falkenberg för 57 kr/metern, om jag minns rätt. Så var det.

Ajöken, sa fröken.