Idag hände det ...

Pv upptäckte två sädesärlor ute på vår gräsmatta. 

Lägg därtill två citronfjärilar - kanske just dom som svirlade omkring för ett par veckor sedan -, men ändå.

Och så blev det då fredag ...

Nej, så här ser det inte ut ännu .., allt växer så långsamt .., så långsamt! Lite börjar det skira i grönt i buskar och en del träd, men oj, vad det tar tid i vår. Nåväl, lika så gott det .., ibland exploderar ju våren och sommaren och det känns mer som om allt vore över innan sommaren ens är på gång. 

Nästan dagligen pratar vi om detta att det känns som om småfåglarna har försvunnit. Nu hör ju inte pv kvittret, men på måndag .., då! Då får han sin nya hörapparat och det ska bli intressant att se om fågelsången då uppenbarar sig för honom. 

Alldeles strax ska vi åka till Falkenberg och göra oss av med det allra sista (hopefully). Elva eller tolv sopsäckar ska tömmas, samt diverse annat "rat". Och ja, ni har helt rätt .., det tar aldrig slut.

Dagens fönster ....

... fångades av mig själv. Det var många år sedan, men jag hade nog stannat till vid det även idag. 

Tack Elisabet, säger jag.

Läsvärt ....

Såååå fint han skriver om vardagligheter och våren och alla fåglar och fjärilar. 

Bilden visar en björktrast ., målad av denne man som har sån fin hand med bokstäverna. 

Tavlan hänger nu inramad i vår trappa till övervåningen. Belyst så vackert. 

Här kan man ta del av konstnärens senaste inlägg, det som bland annat handlar om just björktrasten och regnet.

Finalen ...

Medan pv hade den unga flickan D här (matte-träning), tittade jag på finalen av Demenskören. Det var nu de skulle uppträda på Södra Teatern i Stockholm och Drottning Silvia fanns på plats och det tycktes vara hur mycket publik som helst. 

Jag vill inte spoila om någon ännu inte har tittat på programmet, men kan ju säga som så .., att har du lätt för att bli gråtmild/rörd (som pv, t.ex som alltid får torka tårarna när han tittar på Barnmorskorna i East End i London), då är det läge att ta fram en handduk eller hushållspapper och ha i beredskap innan programmet tar sin början. 

Tidigare på eftermiddagen hade vi spontant besök av Eva och Ulf. Det var väl mest den senare som var intresserad av hur det går med cementgolvet i uterummet och efter titt där inne (eller utifrån), blev det kaffe med gott fikabröd från Börjes Konditori i Harplinge och prat om precis allt möjligt. 

Ulf har såväl forskat som undervisat på KTH i kemi och kom nu att ta upp detta med hur det forskas om hur man  separerar koldioxid från luften (till intresseföreningen kan sägas att han tittade inte på mig när frågan kom upp) och själv vittnade jag om den häpnad jag kände, då, i min ungdom .., när jag insåg att det vatten vi dricker är samma vatten som funnits på jorden i miljarder år, det vill säga, att inte vattnet kom uppifrån bara, om och om igen. Ja, just det, så lite förstod jag då. 

Då tänker jag på besöket hos frisören, t.ex, där det färgas hår och allt färgmedel som spolas ut i avloppet  - tänk, all världens frisörbesök och hårfärg som ska renas - för att inte tala om hur många miljarder människor som äter blodtrycksmedicin och därefter kissar ut resterna av detta! Allt detta och mycket mera tänker jag på var gång jag borstar tänderna och jag önskar sååå att jag inte visste hur det går till, detta med att vi dricker det vatten som varit med om så mycket. Hu!

Vi kom även att prata om Ernst Thiel och Thielska Gallerit på Djurgården i Stockholm. Eva hade under en period i sitt yrkesliv arbetat i Hassela och då fick ungdomarna/eleverna någon gång besöka Thielska Galleriet och om detta berättade hon livfullt. Själv googlade jag herr Thiels namn och oj, vilket liv den mannen hade levt. Nu måste jag försöka hitta en biografi om honom. 

Numera är Eva rejält handikappad av sin reumatism och hon är den som förr i tiden var den som lagade vansinnigt goda middagar. Sedan något år eller två tillbaka är hon så förvärkt, hennes högra hand fungerar ytterst dåligt och då blev det maken som tog vid vad gäller matlagning. 

"Ni skulle bara veta vilken underbar vitvinssås han gör när vi har fisk till middag!" brukar hon säga lyriskt. 

Och nu går han inte längre enbart efter recept, utan vågar sig på att laga mat lite mera på känn. Tänk, så bra .., en man född 1944 som gör karriär i hemmets vrå!

Bilden här ovanför hittade jag på nätet och nu kommer jag inte ihåg  v a r? Om ni känner igen den och vet som målat detta, hojta gärna!

Plötsligt händer det ...

Så blev det då äntligen dags för att få det som ska bli grunden för golvet på plats. Cementen, alltså. 

Här står Mattias, sommarhusgranne men bor uppe på åsen sett från oss och denne vänlige man är byggare (född 1974 och mellanbarn) och väntar på att allt ska sätta igång. 

Det var Mattias som skötte detta att fösa cementen på plats. 

Nere på vägen stod cementbilen och själva slangen drogs via hydraulisk kran ovanför ekens topp och in i det som ska bli ett slags vardagsrum. 

Mattias i arbetstagen. Han har egen byggfirma och efteråt satt vi i uterummet och han berättade om när han i 20-årsåldern var klar med sin snickarutbildning, ja, då blev det tvärstopp och var hopplöst med jobb (däremot, när han började utb., då var det helt annorlunda!), men nu är han alltså helt sin egen.

Mannen som körde cementbilen stod med själva "styrpaketet" (heter såklart något annat) och jag tänkte att det påminde om när Elliot håller i sin handkontroll. 

Vi fick veta att han (inte Elliot) t.om kör till Köpenhamn och arbetar med detta! 

På skalan från 1 - 10 hur  bra han trivs med jobbet, svarade han (efter en stunds tvekan) nio. Inte illa. 

Pv:s fina arbetsskor fick en egen plats där ute. Den till vänster saknar sula. 

"Jaaaa, jag ska köpa nya ., dom finns på Lantmännen i Harplinge!" säger han. 

Nu ska cementen (blev mycket cement här i inlägget) vila i 6 timmar, så kommer Mattias med slipmaskinen. Värmeslingor under. Därefter blir det någon form av trägolv. Inte laminat, bara.

Oj, så skönt när detta blir klart .., alltsammans alltså. Och nej, ingen dörr ut blir det. I det här huset vimlar det av dörrar (enbart i hallen SEX dörrar!!) så jag sa att aldrig i livet .., det blir en enda dörr in till köket och lillhallen, fast i omvänd ordning. 

Dagens fönster ...

"Godmorgon! 

Framför mig på flyget igår satt den här bedårande pojken som tittade så förundrad när vi landade. 

Fönstret blev skarpt, han blev suddig, och det var ju faktiskt bra."

Så skrev annannan och jag säger  t a c k  snälla! 

(Minns glädjen när vi - hela familjen - reste till Kreta för två år sedan och Elliot frågade om han fick sitta intill mig, vid fönstret. Det fick han.)

Dagens fönster ...

I mitten av april 2012 kom det här fönstret susande till min dator. Avsändare var min kusin Barbro, som då hade bloggen "Mellansystern" (det var hon också, hon var nr 2 av 4 syskon). 

Det var Barbro som var så vanvettigt energisk. Hon tycktes aldrig vara stilla .., vävde mattor, gardiner, plockade bär, odlade .., och studerade långt upp i åren, bara för att det var så roligt! 

Tyvärr drabbades Barbro av demens och dog på tok för tidigt, det var i januari 2023 som hon dog. 

Om det här fönstret skrev hon så här: "Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området."

Här en stolsdyna som hon vävt i fina färger.  

Och här en disktrasa som Barbro såklart vävt. Den gick som vinst i Det-bästa-lotteriet. 

Och hemvävda gardiner, förstås. Ja, så blev det då två fönster från henne idag. Tack Barbro .., kanske du  befinner dig någonstans där allt är uppenbarat, även blogginlägg från en kusin i Halland!

Skillnader ... 

Tänk, att man glömma så lätt! Igårkväll när vi satt och tittade på nyheterna, kom de här bilderna från Maria. 

"Oj, så vackert och så ljust ute!" sa jag. 

Sen tittade jag lite mer noga på bilderna .., men oj, dom var tagna efter klockan 21.00 och här hos oss, ja, här var det becksvart ute!

Den här bilden är tagen precis nedanför mitt barndomshem. Eller kanske mitt för hundgården, den som fanns där då. 

Färgerna påminner lite om dessa ranor vilka hängde på väggarna norröver, ja, på 70-talet, kanske?

+ 7 ute nu på morgonen, gråmulet och ingen sol.