Om skolavslutningen ....

I morgon-tv diskuteras detta med den kvinnliga prästen i Sävare församling som säger nej till att ha skolavslutning i kyrkan, då det från skolans håll ska dikteras villkor inför själva avslutningen. Inget prat om Gud eller Jesus och ingen välsignelse.

Jag tycker att det är modigt gjort av prästen.
Och rätt.

Det är hur många människor som helst som anser att det här med religion är enbart påhitt och dravel, men detta till trots mer än gärna gifter sig kyrkligt, går i julottan och sjunger med i psalmerna och självklart ska skolavslutningen också vara i kyrkan!

En mig närstående herre är ateist, men står ett par gånger per år och sjunger hallelujasånger i olika kyrkor och när jag frågar hur han får ihop det, säger han att det ..."är ju så vackert".

Jo, jag tycker att det är jättefint med avslutningar just i kyrkan, men då borde också prästerna själva få styra över innehållet.

Så tycker jag.
Amen.

Nån slags resumé, avsnitt 412

Lånad bild från nätet.

Det händer - tro det eller ej - allt oftare att jag glömmer att ta med mig mobilen när nånting trevligt ska inträffa. Ungefär som att själva livet kommer emellan.
Så var det till exempel igår när Eva från Tyresö och hennes ganska långe man kom och hämtade mig och så fick jag göra dem sällskap till golfrestaurangen i Haverdal. (Om någon tror att friherrinnan och jag själv är okontanta, så är det inte så. Hon har haft sin syster från Linköping på besök i snart en veckas tid och då tycker jag att dom får rå om varandra).

En ljuvlig lunchbuffé var det .., dels en fransk fiskgryta, men även rester av rimmad oxbringa med pepparrotssås och en så blomkålssoppa till förrätt, för den som så önskade. Nittio kronor kostar det hela, men då får man ju verkligen förse sig som man önskar.

Efteråt, när jag kom hem, däckade jag  t o t a l t.
Jag skyller på omslag i vädret, eller möjligen nån förkylning på gång.
Eller nån slags matkoma.
Låg på soffan och frös nåt hemskt, drömde om en rejäl yllefilt att svepa om mig i och harry låg intill och var go som gull.

Några timmar senare kändes det bättre.
Vi har en superbillig prenumeration av Svenska Dagbladet och där råkade jag läsa en krönika av Lotta Lundberg, där hon berättar om äventyret att segla tvärs över Atlanten.
Såååå bra skrivet!
Insåg att jag missat dom två första avsnitten, så jag tog en gratisprenumeration på nätet - för samma tidning - och kunde på så sätt läsa ikapp.
Verkligt intressant var det!

Visst är klänningen fin?
Det tyckte jag med och beställde ett exemplar via en annons på instagram.
Ack, vilken besvikelse!
Tyget är mer som nåt hårt plastigt papper, ja, rent ut sagt hemskt var det och glöm fri retur, men det visste jag!
Paketet kom dessutom från Kina och det är väl i och för sig inte värre än att vi köper t-shirts eller annat som är tillverkat i Indien eller Bangladesh, men ändå.

Såväl pv som jag själv är Riktiga Pensionärer idag, det vill säga, inget arbete i faggorna.
Detta är vad pv ska ägna sig åt ......

När Emil och Emma var små och jag var ensamseglare, brukade jag ta dem till stranden vid Ystad Saltsjöbad och där, i havet, fick dom dyka mellan mormors ben. (mina, alltså). Oj, så roligt dom tyckte att det var! Om och om och om igen dök dom .., och ibland var det min tur och det var inte riktigt lika enkelt, det var ju nästan så att jag fastnade ibland.

En till som tycker om det här med vatten, är lillkillen Elliot.
Nu ser det ju ut som om han ber en bön för livet - och det kanske han gör - men pappan skriver att åååå, så han - den lille - njuter av att få varmt vatten över den lilla kroppen!
Då ser det ut så här.
Härligt med en blivande badkompis! tänker hon som är farmor och längtar efter att få hålla om honom. Men snart så.

Nu ska jag ge mig av till apoteket Ekorren i Getinge och köpa ögondroppar.
Ajöken, sa fröken.

Torsdagsfönstret .....

Ett fönster från Pershyttan och det var Ulrika som varit alert med håven.

Tack! säger jag.

Hur gör dom ...?

Ett av mina absoluta favoritprogram i P1 är Vetandets värld.
Idag, när jag kände mig trött och hurven, låg jag på soffan och lyssnade till ett fascinerande reportage om en fjäril och hur i all världens dagar den kan navigera och hitta rätt?

Tusen kilometer flyger den och vet precis, trots att den aldrig varit där tidigare!

Vill man veta mera om den fjärilen, kan man klicka in sig här.

 

Nån har blivit kändis .....

En snäll och klok man i sina bästa år, från Vaplan.

Här kan man lyssna till honom.

Onsdag ....

Klockan 06.40 får jag ett sms från J på jobbet. Kan jag tänka mig att ta ett pass från kvart i åtta till ett. För ovanlighetens skull säger jag nej. Pv, som har haft en hemsk natt med klåda på händerna (nu börjas det .., minns hur det var i fjol!!) och som inte vill cykla dom två milen med allt pollen som tycks överfalla honom, skippar cykeln idag. Alltså är jag utan bil. Elcykeln är för övrigt kaputt.

Trots att jag inte behöver förklara mig, gör jag det och det gör mig så irriterad.
Varför behöver jag känna sånt dåligt samvete, när jag nu ändå inte är schemalagd?  Kanske för att jag minns hur det var när jag själv skulle få fatt i någon som kunde hoppa in akut? Frustrationen när ingen svarade ..., listan med namn som man prickade av allt eftersom.
Kanske är det därför.

Onsdag idag .., det som alltid var min lediga dag.
Ska klippa ner ännu mer av riset som pv sågade ner i måndags; mängder med sly från slänten.
Igår när jag stod där i nån timmes tid och med sekatören i handen, satt en liten ekorre i ett träd fem meter bort och höll mig under noggrann uppsikt. Kanske samme ekorre som var morgon kommer och äter frukost bland alla solrosfrön?

Tänker på pv och hur hemskt det var för honom igår efter jobbet.
Vi möttes i stan där Harry fick klorna klippta (man skulle kunna göra en pausfilm i tv som visar hur annars frimodiga hundar - typ kampvarianten - förvandlas till små lamm med svansen under magen, nästan darrande .., när dom närmar sig klipp-bänken) och jag fick köra hem, såna besvär med ögonen hade han, pv. Mest satt han och blundade. Arma människor som är så pollenallergiska.
Väl hemkommen blev det bums i duschen och sen låg han mest på soffan och med händerna för ögonen. Jo, jag minns att det varit så här förr om vårarna, men inte så här mycket.

Och sjösättning av båten i övermorgon.
I sommar tänker vi oss att segla söderut igen, men ännu längre.
Limhamn blir ju ett perfekt stopp (vem kan bo där i närheten .., kanske en liten prins Elliot?)  och Ystad. Men så vansinnigt roligt!

Nu ska det läsas morgontidning.

Dagens fönster ...

Så här skrev hon, madame Turtlan:

"Ett fönster från min älskade stad, en kväll i april".

Staden är Karlstad, men det kanske många redan visste.

En enda gång har jag besökt Karlstad och det var 1969 .., på semester i Norge med mamma, pappa och min bästa kompis Eva och då tog vi vägen förbi Karlstad och hälsade på pappas chef Sven Molin, som då bodde i Kil med sin familj.

Tack för fönstret! (Du har varit ovanligt flink ett tag .., har två till som väntar).

Tisdag förmiddag ....

Jo, det går utmärkt att besöka återvinningen i Falkenberg utan att hyra en släpvagn. Så mycket som möjligt föser jag in i bilen, som ju verkligen inte är nåt stort schabrak. Fem tunga sopsäckar med våta löv (minst två år gamla), ett tungt betongrör, diverse elprylar som inte fungerar, hårdplast och annat. Harry får följa mig med .., han sitter i baksätet intill en piedestal i trä som en gång tillhört friherrinnan.

Efteråt svänger jag in i Slöinge och stannar till utanför Solhagas bageri.
Så här ser det ut just intill bilen.

Klockan är ännu inte åtta när jag närmar mig butiksdörren och jag tänker att jag nog får vänta en kvart eller så, men nej, dom har öppnat lite tidigare än vad som som anges på hemsidan ("ja, vi hade en kund som så gärna ville handla lite tidigare .."), så jag kliver bara in.
Sånt kallar jag omtänksamhet; att inte hålla såååå strikt på minuterna, ja, om man nu är klar med det mesta, förstås.

Och så det vackra morgonljuset som silas i genom fönstret i det lilla bageriet. Vid pilen där uppe till vänster, ligger valnötsbrödet som jag köpte. Ett av de i särklass godaste bröd jag smakat och det var ännu ljummet när jag fick det i påsen!

Knallhård skorpa (som pv inte alls gillar, alltså får jag ha brödet för mig själv ..).

Och rejäla valnötsbitar som blandats i degen ...

Där inne är så ombonat och vackert.
Tänk, vad sånt betyder när man tittar in i en butik!

Även idag flödar solen, men det blåser.
Det stora gröna parasollet hade vi glömt att ta ner igårkväll; nu låg det på altanen och jag hoppas att det går att skruva fast igen.

Pv cyklade vid sextiden till jobbet .. (två dagar bokade den här veckan för hans del) och själv är jag - om inget annat inträffar - fri fram tills på lördag, då vankas två dagar-på-raken-arbete och jag ska nu försöka få undan lite av allt ris som pv sågade ner i slänten igår. (Inte slänten mot vägen, utan på entrésidan). När slyn försvann (mycket återstår) kom rena berget i dagen och oj, så fint det blev!

Tisdagsfönstret ...

På väg hem från Eva från Tyresö och hennes familj, råkar jag titta in i hallen.
Ett fönster speglar sig i tavla - eller en inramad affisch - av Eugène Jansson.

Om denne för mig okände konstnär, kan man få veta mera, om man klickar in sig här.

Påsken 2019 ....

Det var mycket värme den här påsken - som ju ännu inte är tillända -.
Mänsklig värme och rent fysisk värme, närapå hetta.
Påskdagens morgon körde jag till Solhaga bageri och köpte ett valnötsbröd med så hård skorpa att pv föredrar sitt eget, betydligt mjukare bröd till frukost.
Nästan hemma passerade jag fyra ryttarinnor på var sin islandshäst. Stannade bilen och frågade om jag fick ta några bilder, jo, det fick jag, men jag väljer den här, där sällskapet är på väg till det som kallas för Guds gröna ängar.

Ännu en bild från Skallkrokens hamn.
Bakom det här lä-skyddet med bord där vi åt lunch, där finns ytterligare sittplatser med bord.
Himla praktiskt!
Där satt igår ett äldre par från någonstans i trakten av Halmstad och kvinnan ångrade att hon inte hade baddräkten med sig .., nu blev hon sååå badsugen!

Middagen  hos vännerna från Tyresö.

Det här klippet från DN som jag fann på instagram och som fick mig att smajla.

Spirean på väg att slå ut. Igår hackade jag upp jorden runt buskarna och fyllde på med ny jord .., vattnade rejält, så rejält det nu går att vattna med några spannar fyllda med vatten .., men ändå, lite mera liv kanske det blir.

När vi kom hem igår efter middagen i Haverdal, upptäckte jag detta på stentrappan.
Det var en hälsning från påsk,- och sommargrannarna vilka köpte huset av Gun och Göran och som nu varit här i ett par dagar och återvänt hemåt igen.
Vi hejar mest på varandra och så blir det lite småprat om väder och vind och torkan och gräset - om det har vuxit eller inte - det är aldrig någon större samvaro, men dom är bra grannar.
Gun och Göran såg vi ju nästan dagligen, då dom var enormt flitiga på tomten, men dom här är mycket yngre och superenergiska på sitt sätt (på alla sätt), ja, den där småpratssamvaron funkar jättebra.
Desto mer förvånad blev jag över vad som väntade när vi kom hem!
Så vänligt!
Så glad jag blev!

Annat som gladde.
Ja, förstås alla bilder av lillkillen som kommit susande från landet Skåne!
Faster Maria och faster Anna som fått hålla i och rå om ., och kusinerna Emma och Emil som gjort samma sak. Under det senaste besöket i Väsby sa Emma, när vi satt och pratade en kväll, att "ååå, vad jag längtar tills jag får familj, mormor!"
Det måste ju betyda att hon ser sin egen familj som nån slags bra grej; att det är roligt att ha barn, om man nu har turen att få några, det är ju sannerligen ingen självklarhet.
Min mamma hade flera missfall innan jag kom till världen; nåt litet pyre försvann ute på en hjortronmyr, minns jag att hon berättade.
Lägg därtill att man också - av olika orsaker - kan välja att  i n t e  sätta barn till världen.

Nåja, ännu mera påskglädje och man blir man förstås glad för dom småttingar som kommer!
Den här goe lillkillen kom på besök på självaste långfredagen, det är Edvin förstås, snart nio månader ung. Hans morfars ständiga fråga har varit "har han börjat krypa ännu?" och nu kan det från vanligtvis välunderrättat håll meddelas, ja, att "nu kryper Edvin!"
Hurra! (Men nu blir det mera jobb för hans pappa och mamma och vänta bara tills han börjar gå!)
Jag tror att det är hans pappa, Patrik Ljungman, som tagit bilden.
Visst är han go som gull!

Nånting som också gjorde mig glad - och fortfarande gör det - är det icke-arrangerade dramat på fönsterbrädan, i fönstret som vetter ut mot sommargrannarna.
Jag upptäckte det av en slump och gick och smajlade flera timmar efteråt, bara vid tanken på vad som utspelats sig utan att vi haft en aning om det.
Där ligger Kapten Haddock som förmodligen redan gått hädan och nu är det den stackars hundens tur. Ska han klara sig?
H u r  kan man tycka sånt är roligt?
Ja, säg det.

I skrivande stund ägnar sig pv åt att installera robotgräsklipparen. Det går framåt, tror jag.
Själv ska jag bjuda honom på kaffe.
Från min syster i Australien meddelades att långfredagen varit den varmaste på etthundra år!
Så varmt är det inte här, men tillräckligt.

En riktigt fin Annandag Påsk till er alla!

Ett annandagpåskfönster ....

När jag såg den här bilden hos hon som en gång kallade sin blogg "londongirl" och som delar operaintresset med t.ex Rexxie, då föll jag  p l a d a s k!
Är det inte helt ljuvligt?

Och vad gjorde jag då?
Jo, jag frågade helt sonika om detta inte finge bli ett dagens-fönster och tänka sig, det fick det!

Tack Lisbeth!
Och visst måste ni som tittar in här hålla med om att det är ett bli-glad-av-fönster?!

Och så var det söndag ....

Så här ser det ut i Skallkrokens hamn; ja, dom där sittplatserna jag berättade om.
Det ser kanske inte så fint ut, men det är onekligen väldigt praktiskt. Och så får man oftast lä för vinden. Idag räknade jag till tre såna här på vardera långsidorna och så finns det vanliga runda träbord med sittplater till också.
Här satt vi och åt lunch. Lammstek i skivor (rester), plus en sallad på strimlad rödkål, romansallat, lite olja över och örtsalt, samt en hel del solroskärnor. Jättegott! (Allra godast blir det om man blandar ner finhackad färsk grönkål). Över allt detta pressar jag rejält med pressad citron!
Så fräscht!
Doppade oss gjorde vi också, men hu, så kallt det var och jag tyckte aldrig att jag blev varm om armarna efteråt. Men skönt, förstås. Som alltid.

Och så här ser sjöbodarna ut, mer på nära håll. Det ser så himla mysigt ut när man ser människor sitta utanför sina bodar och dricka kaffe och jag skulle sååå gärna vilja se hur dom - bodarna - ser ut inuti.
Eller rättare sagt; hur dom används.

Klockan 18.00 var vi bjudna till Eva i Tyresö och hennes man, samt dottern (mattväverskan) och lill-Karin. Jag har väl aldrig i mitt liv sett gulligare servetter än dom här! Vi bjöds på hemgravad lax med dillstuvad potatis (såååå smarrigt!) och till förrätt var det perfekt kokta sparris med en slags sallad ovanpå av kokt ägg i små bitar, rostade hassselnötter och en god olja, ja, nånting annat också. Citron, kanske.

Det blev prat om allt möjligt.
Om personliga egenskaper .., vad man fallit för hos sin partner .., vi pratade om cirkusdjur och om cirkusen som Karin och Maja besökt tidigare under dagen .., det blev prat om affären och att det nästan var rensat i hyllorna (enormt med kunder) och att den färska dillen var slut .., och om böcker pratades det också och lill-Karin berättade om föreningen Vågbrytarna som familjen har, där man - om jag minns rätt - tävlar om vem som doppar sig flest gånger under sommaren.

Från deras sommarhus till stranden tar det väl tre minuter att gå till havet och man går som genom en liten djungel, ja, det är så fint.

På en gren hade någon satt fast en liten påskkyckling!
Åååå, så påhittigt. Och vilken överraskning!

Nu är vi framme!
Det var bara en som skulle bada och det var Karin. Om ni bara kunde ana hur långgrunt där är .., nästan så att man kan promenera över till paradisön Anholt, som tillhör Danmark!
Längst bak går Maja som vävde den där fina mattan som vi fick!

Längst där ute står hon och då är det ändå en bra bit kvar tills hon kan doppa sig rejält!
Stranden i Haverdal är enormt bred och helt annorlunda än vår i Stensjö, och ändå är det bara fyra kilometer som skiljer den ena från den andra.

Efteråt.
På väg hem till morfar och mormors stuga.
I morgon blir det tåg hem till Tyresö, tillsammans med Karins mamma Maja.

Ja, det är onekligen så vackert i Haverdal.

Och där står pv och Evas man och pratar om nånting som jag inte har en aning om. Dom står på kanten och det hela speglas i vattnet.

Vad har vi annars gjort idag?
Jo, pv har vaxat båten nästan klart ., jag har grävt runt spireabuskarna och lagt på ny jord .., det har ordnats inför robotgräsklipparen .., jag har hängt ut tvätt och gått på två rundor med harry (pv dom övriga) .,. jag har också sett hur björkarna börjar skira, men inte i grönt, utan i brunt. Så hemskt! Det har inte kommit något regn på en månads tid, nu stundar snart bevattningsförbud, precis som i fjol ..,  och åkrarna ligger ökentorra .., det är damm överallt ., bakrutan på bilen ser ut som hade vi kört några kilometer i Sahara.
Klimatångest .., ja, det kan jag verkligen säga att jag har.
Måtte vi snart få regn!

Påskdagsfönstret ....

Vid vår andakt på dymmelonsdag såg jag det fina fönstret.
Snö kvar, men sol.

Allt gott.

Cecilia N.

// Tack Cecilia för att du tog dig tid!