Fyra månader kvar till 99-årskalas ...

På förmiddagen idag blev det ett relativt kort besök hos Ecke och Britt, inne i Halmstad. Jag hade med mig pannacottorna (de som blev bra - inlägget här under berättar om eländet -), som båda två tycker så mycket om.

Vi skulle mer som bara önska honom välkommen hem igen, efter operationen.

Alltså blev det ett relativt kort besök, men Britt bjöd på kaffe och det blev en hel del surr, bland annat om massmedias intervjuer med politiker och Ecke upprördes över att mänsklighetens just nu viktigaste problem (enligt hans sätt att se det - nämligen MILJÖN - knappt nämns i sammanhanget. 

På bilden kan man tro att Ecke är bekymrad, men så var det inte. Det var vår granne Birgitta som ringde och bjöd dem på lunch nästa fredag. 

När det ringer på Eckes mobil, svarar han Siri och säger nåt i stil med .., "Siri, ta emot samtalet!" Och Siri gör som han säger. 

Senare på dagen blev det Skallkroken och ett långt bad i ett ännu behagligt hav, för dagen utan maneter. En segelbåt gav sig iväg från hamnen .., en tysk segelbåt kom och lade till och pv var dem behjälplig med att få tamparna på plats. Förutom paret ombord - en man och en kvinna - var där också deras 2-årige lille son med nästan orangefärgat hår och kvinnan var duktig på att prata svenska. 

"Ja, jag försöker ..." sa hon med lite tysk brytning. (Med det typiska tyska a:et, ungefär som i ordet "man" eller kantarell.)

Den lille gossen som visade sig heta "Pet", satt i en slags bilstol inne i båten och den arme gossen hade varit sjösjuk tidigare under dagen, men var nu pigg och glad igen. I fyra månader hade familjen varit till havs .., seglat den svenska östkusten upp till Göta Kanal, därefter tvärs över och så västkusten ner och idag till Skallkroken. Hemmahamn är Lübeck i Tyskland. Kanske finns någon slags föräldraledighet även i Tyskland? Jo, det gör det.

"Systemet kallas för Elternzeit (föräldraledighet från jobbet) och kompletteras av Elterngeld (statlig föräldrapenning). Föräldrar har rätt att vara lediga utan lön i upp till tre år per barn, samtidigt som de har ett starkt lagstadgat skydd mot uppsägning."

Själv satt jag på det relativt nya trädäcket och läste boken "Kära Faster" av Valérie Perrin, en diger historia på 525 sidor.

Nu gäller det att lägga på ett kol, då lånetiden är begränsad, då fler står i kö för att läsa den.

Så har den här dagen varit. (Och Maria arbetade till klockan 21.00 igår och körde sedan ner till sitt nya boende. Några hundrastningar längs vägen, men det var allt. Och det hade gått jättebra! 

Bilder har kommit från hennes "nya" promenadväg med hundarna.

Den här dagen ....

Ja, den blev strulig så det räcker och blir över. Pannacottorna till Ecke och Britt .., där fick mer än hälften slängas, då jag pytsade i SALT i stället för vaniljsocker i grädden/syltsockret. (Gjorde två omgångar, det var den senare omgången där det blev fel .., i den första laddningen hade jag en vaniljstång). 

Den lilla burken från Dansukker med etiketten Vaniljsocker, den burken var tom förra sommaren och fylldes med just salt .., ja, men perfekt att ha i båten .., med litet lock och allt. 

Nu hade pv tagit hem burken eller var det kanske jag själv hur som helst hade jag glömt vad som hänt .., att den inte alls innehöll vaniljsocker. Ååå, sicken besvikelse!

Senare idag gjorde pv pannkakssmet .., jag stekte bacon till och satte in plåten i ugnen. 

Efter 20 minuter tittade pv till den och sa att det var ju då underligt hur den såg ut, pannkakan. Vad som hade hänt? 

Jo, vi köpte ju ny spis i vintras eller höstas och med vanliga "vridknappar" - åååå, så bra -! i stället för touchfunktion. Problemet är att markeringarna på dom vita knapparna är hart när omöjliga att se och jag har ofta tänkt markera med en tuschpenna på vridknappen, ni vet, den där finns såväl över, - som undervärme. 

Gjorde jag det? Svar: Nej. Fläskpannkakan gräddades således endast på undersidan.

Alltså fick vi äta en pannkaka med en pizzaliknande hård botten, men med en inte fullt ut gräddad ovansida. Blev den god? Nej. Inte alls.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Barbro i Tranemo. 

"Hej Elisabet.

Jag sitter och tittar på bilderna från vår utflykt till Skåne (och Tony sitter mittemot). 

Vi bodde på något som heter Lydinge Resort, lite inlands från Helsingborg. Målet för resan var Falsterbo Photo Art Museum men vi hann ju med "att göra" Helsingborg också.

De här små badstugorna vid sandstranden längst ut mot havet tycker jag är så charmiga. 

Kanske har du hört talas om att de är hotade på grund av erosion och av en informationslapp på en av stugorna så förstod jag att det pågår någon typ av protest/kampanj för deras bevarande. Hur man nu stoppar erosion? Kanske går det att bygga något slags skydd?

Så fort jag såg fönstret med den lilla segelbåten så tänkte jag på dig. - Det här ska Elisabet (och Thomas?) få tillskickat sig.

Roligt med utflykt, men jag ÄLSKAR att komma hem.

Kram/

Barbro (och Tony) ."

Tack Barbro! säger jag. Så omtänksamt av dig! 

Och bilder som är så mycket "avsändarens stämpel", eller avtryck.

Torsdag ...

Bilden: En gång fanns den som poster/affisch, men tyvärr inte längre. Sven Ljungberg var konstnären.Om jag säger att jag  ä l s k a r   den, är det ingen överdrift.

Kör in till affären för att handla det sista till pannacottorna. Upptäcker en till synes oändlig räcka av cyklister; alla i vår ålder eller äldre, på väg norrut och i samlad tropp. Minst femtio på rad! Tänker på när någon buss eller lastbil ska köra om dem på kustvägen .., den där det ännu inte är någon gång, - eller cykelbana, är smalt och eländigt och en låååång backe, där det nog kan bli dålig stämning.

I Särdal ligger mängder med inplastade balar och ljuset är så vackert mot den stubbade åkern, men jag hittar inget bra ställe att parkera på. Dessutom hänger regnet i luften. Upptäcker att somliga lövträd börjar skira lite i gult. Majsfälten - vilka nu tycks finnas precis överallt - det var likadant i Västergötland, tycks färdiga för skörd. 

Har idag inhandlat ett stort antal korsordstidningar till min syster i Australien. Hjälp, så dyra dessa nu har blivit; en betingade ett pris på mer än sjuttio kronor, många ligger på kring fyrtio. 

För övrigt kan meddelas att gransångarna nu upphört med sina serenader .., sädesärlor såg jag i Skallkroken .., några svalor också. Nässelfjärilarna, vilka förra veckan vimlade omkring bland den blommande myntan, är som uppslukade från jordens yta. 

Ibland hörs råbockens skällande och samma sak med korna på andra sidan vägen; var morgon står någon och råååmar högljutt.

Det är väl ungefär så det är.

Dagens fönster ...

... fångades här i gula huset. 

Tavlan hittade jag på loppis för en ytterst billig penning. 

Konstnärens namn svävar vi i total  ovisshet om, men jag föll likväl pladask och tycker att den är så fin.

Om Ecke ....

Tänk, att operationen gick så bra! 

Nu är han hemma igen, men så trött och slut på. 

Två veckor av våldsam smärta och kanske oro också (men det skulle han nog inte erkänna ...), men nu är det överstökat. 

Välkommen hem fina Ecke! 

I morgon ska jag komma med några pannacottor!

Efteråt ...

Ja, bilden stämmer verkligen inte med dagens verklighet, då vi begåvats med rena skyfallsliknande skurar, men då får det bli den här bilden i stället. 

I dryga tre timmar har vi haft Eva och Den Halvlånge på besök. Vi har ätit grillad fläskytterfilé med ugnsrostade grönsaker .., men först av allt hade vi avocado med löjrom och gräddfil, lite citron och en dillkvist. Allt smakade bra. Jordgubbar till dessert. 

Och som vi pratade där vi satt i uterummet, allt medan regnet smattrade mot plasttaket! 

Om vad surrade vi? Jo, om dofter vi kommer ihåg från barndomen (jag minns den där metall-kallaktiga doften från mejerit hemma, inte långt hemifrån) och ljudet när mjölkkannorna lastades och liksom åkte iväg på rullande metallhjul som låg som en tågräls in från lastbryggan, eller är det sista en egen konstruktion?

Vi pratade även om den finländske konstnären Erik Bruun och hans säl, den som Eva och Ulfs dotter Maja blev så otroligt förtjust i ..., bilden, alltså. Denne herr Bruun som i år blev 100 år  är kanske mer en illustratör.

Här finns ännu fler alster av honom. Oj, så mycket fantasi den mannen måtte ha begåvats med!

Och så pratade vi om fullkomligt hopplös sjukhusskyltning (inne på sjukhuset), bland annat på Karolinska i Huddinge .., om innehållet i vissa läkemedel och vilka biverkningar dessa kan åstadkomma .., och om hur anpassningsbara katter kan vara - bara byta hem och finna sig så väl tillrätta - och den omåttliga glädjen för den som får ta hand om dem och hur detta kan förgylla tillvaron. 

Om Seaside i Haverdal, det nya "boendet" för turister, inte långt från legendariska Margits Kiosk, pratade vi också.  

Om oron för en koloskopi, att finna en tumör och få stomi .., hann vi med, samt lite om Marias flytt tillbaka till landet Uppland ..., och lite om Lidingöloppet och Midnattsloppet i Malmö, ja, det blev helt enkelt mycket surr. 

Hela tiden låg Vickan och sov på röda kudden och Paddan kom in och gömde sig under soffan Ektorp (vi har en i uterummet, en som vi fick gratis), gästerna tackade för sig och jag langade in tallrikar och annat genom det öppna fönstret, tog mig an disken och tittar nu på Uppdrag Granskning. (Tur att man har medicin mot högt blod-tryck. Det handlade om fusk med rot och rutavdrag).

Från min syster i Australien kom idag ett  kuvert innehållande tolv femtiolappar; det är andra gången hon skickar pengar i ett vanligt kuvert och jag är alltid lika orolig att brevet ska öppnas av någon som inte har ärliga avsikter. Hon vill att jag ska köpa korsordstidningar - inte för enkla - och posta dem till henne. Jodå, det ska jag göra.

Utfrågningar ....

Centerns partiledare får frågan om hon föredrar morgonsex eller på kvällen. Hon svarar lydigt. 

Jimmie Åkesson får en fråga huruvida hur noggrannt han rengör toalettstolen. Han svarar också. 

Ebba Busch om hon är singel eller inte. Hon vägrar att svara. 

Är detta relevanta frågor inför ett riksdagsval?

Ja, jag bara undrar och vet i alla fall vad jag tycker.

Idag har hon kalas ....!

I oktober 2024 ställde jag här på bloggen frågan vad man lekte med som barn, eller vad man drömde om att arbeta med, som vuxen. 

Så här svarade Solveig i Dalarna: 

"Jag är född 1946 och uppvuxen i  Norra Kasker i Lappland, ja, i skogen utanför Arjeplog i Norrbotten 

Mina två systrar var betydligt äldre än jag själv, så jag kommer nästan inte ihåg att jag lekte på något speciellt vis. Hade väl helt enkelt ingen lekkamrat där ute i skogen. 

Nej, jag lullade säkert på där hemma .., vi hade ju timmerhäst, hund och katt och på alla bilder av mig har jag en hund intill mig! Och så så läste jag mycket böcker! Vi hade Djurens Värld (tyckte bäst om att läsa om hundarna) och uppslagsböcker, jag kommer inte ihåg om det var Norstedts eller .., men jag kommer ihåg baksidan på en av dem, det stod: A - Asunden! Det var långt till skolan - 3 kilometer - och den sträckan gick jag ensam" berättar Solveig, som kom att arbeta som bibliotekarie och nu som pensionär, ja, då deltar hon i skrivarkurser (och bor ute i skogen!) Här är hennes blogg.

Och just idag fyller denna energiska och levnadsglada kvinna 80 år. Stort GRATTIS Solveig!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem:

"Hittade det här fönstret från 2021, en novemberdag i Luleå. 

Hos min konstnärliga vän som hjälpt mig att klippa till och sy en tunika av linnetyget på bordet."

//Det fönstret känner jag igen .., minns att jag försökte zooma in och titta på hennes alster där på staffliet! 

Tack ellem!

Artonde augusti ....

Nej, det är inte ofta - om någonsin - som jag citerat Buddha här på bloggen, men jag tycker ju verkligen att detta är kloka ord.

Den artonde augusti blev en fin dag. 

Solsken. 

Ljust blå himmel och ett till vissa delar turkosfärgat hav. 

Jag har putsat köksfönstret och vattnat rejält bland blommorna. 

Och vi har druckit kaffe i omgångar, då såväl Annelie som Birgitta - helt oberoende av varandra - tittat förbi och vi har badat i havet , njutit av god fisksoppa och känt en otrolig glädje över att ögonoperatioen för Eckes del, tycks ha gått bra. 

Om jag förstod det rätt, så var det hornhinnan som nästan briserade och nu är ögat bortplockat och narkosen som man var aningen orolig för (Ecke har bara drygt 1 år kvar till 100!), tycks ha fortlöpt utan bekymmer, i alla fall enligt Britt. 

Oj, så glad hon lät är jag nyss talade med henne! Bilden togs när dom ännu bodde i sommarhuset. Hur många år har dom varit gifta? Sjuttio, kanske? Eller sextiofem? Båda två har varit lärare; Ecke yrkesvalslärare och Britt småskollärare.

Så har vi konstaterat att antalet cyklister på Kattegattleden - cykelbanan som går från Göteborg och söderut - torde ha slagit alla tidigare rekord! 

Det finns inte ord för hur många turister vi sett med nationalitetsflaggor bak på sina cyklar och det har varit småbarn i cykelvagnar/lådor på danskt vis och det har varit sju-åttaåringar som cyklat själva mellan föräldrarna och det är inte enbart jag själv som dragit mig för att cykla in till Ankaret. 

Pv pratade idag med en bekant från Ljungby som bor i Steninge och den mannen har helt enkelt inte vågat eller velat ge sig ut i detta inferno! Men idag .., idag såg det annorlunda ut! 

Knappt två cyklister upptäckte vi härifrån och till Haverdal!

Cyklar man härifrån och söderut, har man ju vägbanan alldeles intill och en tämligen hög kant däremellan och möter man då en antal familjer med cykelvagnar och där många kan cykla i bredd, känns det osäkert eller det känns som vore det lätt att hamna med ena däcket utanför trottoarkanten och då är man på körbanan.

"Ibland möter jag äldre kvinnor som ser nästan skräckslagna ut",  berättade pv. 

Det är inte enbart antalet cyklister som ökar .., det gör även husbilar, vanliga bilar och husvagnar, för att inte tala om motorcyklar som kommer likt ilskna getingar längs den inte alltför breda vägen!

Nåja, nu är det som vanligt igen. 

Aldrig har vi heller sett så många tyska husbilar som i vår och sommar! I förrgår räknade vi till fem tyska, två svenska och en norsk husbil, på ställplatserna i Haverdal. 

Idag fyra tyska, två från Belgien och två svenska.

Handlar man på Ankaret, har man de senaste månaderna hört lika mycket tyska som svenska, bland kunderna! Och mest troligt har det också varit rekord vad beträffar gästbåtar i Skallkroken! 

Ja, inte är det underligt .., med alla dessa värmerekord längre söderut och inte minst skogsbränder .., vi får nog ställa in oss på att så här kanske det blir framöver.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hs på en kulle och här bor ju vi. 

Pelargonian i mitten, den fick vi av madamen i Portugal, men just då hemma för att tömma sitt barndomshem, ja, det var nästan tömt redan och i ett av rummet stod färdigpackade flyttlådor. 

Jag tycker verkligen så mycket om det här fönstret. Det vetter mot havet till .., mot väster och det ger ofta ett så mjukt ljus.