torsdag 21 mars 2019

Dagens fönster ...


.... som badar i ljus och vilken utsikt .., ja, allt detta finns hos Gunnar i Jämtland.
I Vaplan.

Och på den altanen har vi ätit den hetaste fisksoppa vi någonsin smakat .., det gick åt flera liter vatten för att svalka våra strupar! Gunnar hade nämligen i "Det-bästa-lotteriet" vunnit het chili, odlad och mald av Birgitta i Västmanland och Gunnar öste väl i så det räckte och blev över.
Ja, så het var det länge sedan man var :)

Det var jag själv som bad kocken om lov att få låna bilden.
Kanske påminner den mig om alla åren i mitt barndomshem (som senare blev mitt eget hem), då vi från soffan i vardagsrummet hade en liknande utsikt. Kanske var det därför jag föll så pladask?

Tack för lånet, Gunnar.

onsdag 20 mars 2019

Resumé ....


... över en dag som snart är tillända.

Ja, den innehöll inga större sensationer, men ett trivsamt besök av den för dagen nyklippta friherrinnan som kom och hämtade spelbilagan till lördagens trav (hon gör andelar till affären) och med sig hade hon lilla daghunden Bessie (möjligen Bessy) som har förmånen att tillbringa dagarna hos ovan nämnda friherrinna och bättre kan väl en liten hund inte ha det?

Sigge kände att det här var en liten krabat - bara fem, sex månader - och gjorde sig inte ens besväret att gå ut, han kröp ihop i loppisfåtöljen och sov vidare.


Så har jag tagit sedvanlinga promenader förstås .., konstaterat att myrorna är i full fart (blir det kallt drar dom sig in i stacken och ligger väl under tjocka filtar och kurar ...) och jag har hört bofinken och antingen rödhake eller gärdsmyg, jag kan omöjligen skilja dem åt!


Mitt emot raden av postlådor (en är vår) ligger Ecke och Britts gula sommarhus, plus det mindre huset där jag brukar fånga fönster, samt en Friggebod.
Det gråvita huset på kullen, tillhör en familj från Täby som är här kanske tre veckor per år, men då är dom desto mer effektiva. Mannen i huset påminner om en duracellkanin, sån energi har han!
Trevliga människor hela familjen.


Ecke och Britt har en jättelik syrénhäck längs vägen och där blommar var vår mängder med blåsippor! Tänk, att nånting kan vara så vackert! Dom här skönheterna fångades idag.

Och när jag satt ute i solen kom Britt gående uppför backen och slog sig ned hos mig.
Hon är åttionio år, två år yngre än maken och berättade att han nu - troligen - ska få en pacemaker, då han har såna problem med hjärtat.
Tjugo i vilopuls nattetid .., och mer eller mindre ständigt flimmer.

Om detta satt vi och pratade en stund, men även om hur det hade gått för pv på Vasaloppet .., om mitt högra öga som är så irriterat och att jag fått tid för besök på vårdcentralen i morgon .., om tillbyggnaden av deras mindre hus (ska bli dusch och toalett) och om hur det är i affären där jag nu och då gör inhopp. Det är mer eller mindre (läs: mer) kaos just nu, innan alla kylar och frysar har bytts ut och kassorna flyttats och allt sånt.

Ikväll kom förresten ett sms från Jocke, vår butikschef.
Kunde jag tänka mig ett förmiddagspass i morgon?
Det kunde jag.
Nu har jag fått ihop sex dagar den här månaden.
Jo, det blir bra.
Mera onsdag ...


Reprisläser DN från helgen och inser plötsligt varför jag älskar mina klänningar: jo, det är förstås för att där finns snedfickor - stora och rymliga -! Jag tillhör ju heller inte den delen av mänskligheten som bär handväska och då är det perfekt med fickor.


Igår var det strålande solsken och efter timmarna på jobbet satt jag nog i två timmar ute och bara gottade mig åt inte-regn. Idag är det som vanligt igen. Jag eldar i kaminen .., tittar på morgonprogrammet och "fascineras" av kvinnan som just idag (och många andra dagar) har på sitt ansvar att ta hand om det kulturella i programmet.
Total förvirring!
Jag förstår inte om hon menar allvar eller om hon är dåligt påläst.
Eller så kanske det är mig det är fel på; att jag inte fattar att det här är ett modernt sätt att presentera kulturnyheter på?

Andra tar mindre plats.
Till exempel Marie Agerhäll som intervjuas av programledaren och som hela tiden förminskar sig själv.
Det slår mig - under intervjun - att en man aldrig skulle uttrycka sig på det viset -.
För övrigt är jag själv duktig på den biten. Kan omöjligen ta en komplimang .., skyndar mig att byta ämne.


Nu peppar jag mig själv.
En upp-piggningsbild, helt enkelt.


Bad i Steninge, till exempel.
Måtte stegen komma på plats snart!


Efteråt.
Glädjen.
Det är mycket nu ....



Det förfärliga i Nya Zeeland där så många människor sköts till döds .. och så cyklonen i sydöstra Afrika och det är ju så hemskt så man tappar andan.

Det är mycket som stämmer till eftertanke.

Själv åt jag nyss en avocado.

(För att producera ynka 1 kg avocado går det åt 2000 liter vatten.
 1 kopp kaffe = 140 liter vatten ... ja, om någon inte orkar se filmen som det länkats till).
Dagens fönster ...


Ännu fler fönster från Rom!

"Några fönster och ett alldeles fantastiskt tak från en kyrka vi besökte på förmiddagen!
Man behöver inte vara religiös för att njuta av sånt här!" skriver Renée från Malå.¨

Tack snälla! säger jag.

tisdag 19 mars 2019

Så var det dags ...


Jo, men det kändes på gränsen till ovant att arbeta igår - nu var det flera veckor sedan sist - men det gick ändå, mest tack vare underbara Linn som hade koll på var allt finns i butiken, ja, nu när det är byggkaos och kassaskåp och annat temporärt har flyttats.
Sååå bortkommen jag kände mig!

På bordet i fikarummet låg påskgodis .., kanske någon säljare som lämnat .., och dom här lite hård-sega på bilden, kunde jag inte motstå. Inte många, men två tog jag.

Och sen vanligt kassajobb.
Rara kunder som alltid och många som jag inte alls kände igen!
Många barnfamiljer.
Och så stamkunderna .., dom man lärt känna under årens gång.

Kom hem kring halv nio .., tittade på Bonusfamiljen (bästa svenska serien på länge!) , pv kom hem från kören vid tiotiden och innan jag gick i säng kom ett sms susande genom rymden. Kunde jag möjligen tänka mig ett morgonpass, kassajour/mejeri, från halv åtta till halv ett?

"Ja, det kan jag ..", skrev jag.

Och nu är det bara en timme kvar innan jag ska iväg.
Dagens fönster ...


Renée i Malå har varit på vift, ja, susat iväg till Rom!
Och tänk då så omtänksamt att i resväskan lägga ned fönsterhåven!

Så här skriver hon: "Skickar en bild från Petersplatsen i Rom. En MASSA fönster!
Och från balkongen i mitten brukar påven stå och vinka ibland. Så underbar resa detta är!"

Tack Renée! säger jag.
Dagens fönster ....


"Kycklingar och ägg från egen produktion" tillhandahåller det här matstället i centrala Porto.

Då anar ni nog vem som fångat fönstret.

Just det.

måndag 18 mars 2019

Bilder från en skåneresa ....


S o m   jag älskar dessa småresor!
Nu blev det Ystad igen och det var väl ett halvår sedan vi senast var där och dom här utflykterna tjugo mil söderut, dom gör mig så lycklig!
Först ett besök och övernattning hos min syster på vischan utanför Hörby.
Huset på bilden tillhör grannen, men Rigmors hus ser nästan likadant ut och ligger på min vänstra sida när jag står och tar bilden.

Inte långt därifrån finns även ett ridhus, flera hästhagar och så, några hundra meter bakom min rygg, ligger själva byn vars postadress är Västerstad och så några nummer.


Hos sin storasyster känner man sig alltid hemma.
Jo, det är precis som att komma hem.

Vi sitter i vardagsrummet och tittar på tv och pratar om den stora råttan som såväl Anticimex som min syster med alla medel försöker fånga in, men det är är rent hopplöst och nere vid listen vid diskbänken står en stor råttfälla och listen är ihoptejpad och där är en stor mortel som håller emot själva listen och min syster har stängt för hålet där råtteländet gnagt sig in med nån metallskiva, men skräcken är ju att den bara biter sig in på något annat ställe.
Anticimex har verkligen ställt upp men säger att råttor är oerhört smarta, och råttgift, jovisst, men vem vill ha en död råtta under golvet eller ..?
På morgonen när jag stiger upp, kollar jag genast in mot köket .., nej, listen och allt är intakt.


På väggen i köket hänger en massa vykort.
Somliga känner jag igen mer än andra.


Och på kylskåspsdörren ett urklipp som jag tycker stämmer in på pricken med min syster.


I huset finns även Tara, denna ljuvligt försiktiga och snälla dalmantiner.
För närvarande har hon problem med bakpartiet .., så vi får se hur det går .., hon är tio år och alltså ingen direkt ungdom.


Lördag-förmiddag tackar vi för oss och tar sikte på Ystad.
Först ett besök på Möllers bageri (pv tänker på elvakaffet) och att sitta där inne är som att befinna sig i ett hav av vänlighet, ty dit kommer kunder som en gång handlade på Fridhems Livs där jag tillbringade tretton år totalt och jag blir alldeles sprall-lycklig över att komma ihåg namnen på dem .., där är Gun-Britt och där är Barbro och där fru Grå och hennes man!


Och bilden blev aningen suddig, men ni förstår ju ändå.
Strax bakom den grå bilen är alltså fönstret som tillhörde min lägenhet och går man sen bara rakt över gatan, ja, där var närbutiken där jag arbetade.
För första gången på länge tycks någon bo i såväl min, som i ovanpågrannen  Eriks lägenhet.
Och den forna paradgatan (som gick till regementet) har nu delats av och träd planterats (betydligt färre p-platser) och det kommer nog att bli fint när det är klart.


Tittar in på innergården och så många minnen som tjoppar upp.
Midsommarfirande tillsammans med Erik och övriga på gården .., den första tiden som ensamseglare och övergivenhetskänslan när andra hade grillkvällar och det doftade så gott (det doftade par-lycka).


Och genom den här porten gick jag när det var dags att tvätta .., eller när jag tog cykeln till jobbet.
Knarret i dörren. Dunsen när den gick igen.
Den där röda färgen som jag tyckte så mycket om.


Vid ettiden svängde vi förbi hos exet och hans fru och lämnade av Harry för övernattning.
Jag vet nog ingen människa på jorden som är mer matintresserad än just mina barns pappa (och även hans pappa) och medan vi tittar på skidskytte bjuds vi på smörrebröd från nån handlare i Abbekås och senare vankas middag och ännu mera skidor och till slut åker vi till Stationen där vi ska bo, allt medan Harry får ha soffan helt för sig själv, då hans kompis Meja inte längre lever.
S o m  han funderar var hon är!


Det är tredje gången vi har bokat in oss på Stationen som är ett Bed&Breakfast alldeles vid järnvägsstationen i Ystad, ja, huset har tidigare varit stationshus och där man checkar in, ja, det är ju den forna biljettluckan.
Vi har fått olika rum alla tre gångerna och i helgen såg det ut så här.
Nyförälskade som absolut vill ligga nära varandra, bör välja ett annat rum än nr 37, men för oss som hängt med ett tag fungerade det bra.
Underbart sköna sängar var det!!
Ingen tv finns på rummet och inget badrum eller toalett, men bara utanför dörren finns ett stoooort badrum med t om tvättmaskin och torktumlare, strykbräda och strykjärn. Ett litet kök finns också, med fri tillgång till kaffe och te.


Det blåste småspik och och regnade och promenaden i stan blev inte så lång som vi hade önskat.
Nåja. På Pressbyrån inhandlades kvällsfika till kaffet och så satt vi i allrummet och löste DN:s lördagskorsord.


Men först hade pv tagit sig an korsordet liggandes i sin säng.
Det kändes som om man låg i ett ko-bås ,-)
Korsordet fixade vi tillsammans senare på kvällen.


Söndagmorgon.
Frukost i allrumet/frukostmatsalen med utsikt över hamnen och Bornholmsterminalen.
Mannen i den gröna tröjan såg så himla snäll ut.
Han såg ut som en som var lugn och tillfreds.
Och glad.


Från vårt frukostbord såg vi dom första passagerna komma lämna terminalen.
En buss stod en bit ifrån och inväntade passagerare och samma buss hade en stund tidigare släppt av andra som skulle med vändande färja. Det hade blåst nåt hemskt hela natten och morgonen och vi tänkte på sjösjuka och hur hemskt det kan vara på en båt såna gånger.

Vid tiotiden tog vi sikte på Malmö, men inte den vanliga vägen (E65:an) utan tog 101:an som går aningen närmare havet .., förbi Snårestad, Skivarp, Anderslöv och så till sist Malmö till Anders och Maja.
Sååå roligt!
Det är nu bara drygt två veckor tills en liten kille ska titta fram och om något år eller två kanske den killen kallar mig för farmor!
I sängkammaren stod en spjälsäng .., i gästrummet en ny barnvagn .., ja, hjälp, vilket annorlunda liv som väntar dem!

Allt som allt en himla trivsam helg i landet Skåne!
Men åååå, nästa gång hoppas vi på solsken!

Nu snart till jobbet, för ett pass mellan tre och åtta!
Ajöken, sa fröken.


söndag 17 mars 2019

Dagens fönster ....


"Bara på andra våningen har man vaknat ...", skriver madamen från Skåne som bor i Porto, alltså i Portugal, om nu någon till äventyrs skulle ha glömt just den biten.

Tack Anna!! säger jag.
Eller annannan.

(Missa för allt i världen inte hennes inlägg som handlar om recept, minnen och annat. Underbart är det!)