Och plötsligt kommer den farande ...!

Lämnade herrarnas längdskidåkning och gick ut och satte mig i solstolen i stället. 

Eller: hade svårt att sitta stilla, tog i stället snöskyffeln och skottade fram en kvadrat där jag skulle sitta. Gjorde det lite prydligt. Lite bättre i alla fall. 

Tog mig med en bytta med skivade äpplen som jag slängde ut, några hamnade på uppfarten och det var ju dumt .., där har fåglarna inget skydd av buskarna. 

Och så plötsligt ..., ljudet av panikflaxandet och skriken av koltrastar, duvor och småfåglar vilka flyger åt olika håll, men också fraset i luften när sparvhöken ger sig av ner mot Eckes till -  dock utan synligt byte -. 

Aj, aj! Jag  m å s t e  komma ihåg att alltid lägga äppelskivorna nära syrénbuskarna, så där så det finns lite skydd. Bilden visar mina fotspår när jag plumsade iväg till vedboden. Jag är inte ensam som lämnar spår efter mig .., överallt syns små och större avtryck i snön. Hade Harry varit i livet hade han haft fullt upp med att nosa i alla spår.

Försöker fixa till lite där Erland skottat med traktorn .., hör ljudet av droppande vatten från stuprännan och konstaterar att Edjervägen på några timmar har blivit nästan snöfri! 

Lyssnar samtidigt till Radiosporten, som för övrigt är vida överlägsna allt vad diverse tv-produktioner åstadkommer! 

Tidigare idag ett besök i Slöinge där jag köpte mig en semla från Solhaga bageri. 

Semlorna görs efterhand, så man hinner stå en stund och vänta på att grädde vispas och semlan ska fyllas, vilket är ack, så förödande för ens sviktande karaktär .., då hinner man nämligen ta sig en titt på andra delikatesser. Då är det lätt att bli snärjd av den lede frestaren. 

Expediten är ett under av vänlighet. Är det någonting Solhaga är fenomenala på, så är det att anställa fin personal. 

För min del föll valet på den helt vanliga, gammaldags semlan, den till höger. Den med typ .., wienerbröd som botten, nej, den får vara. 

(Semlorna på disken är enbart skådebröd). 

Nästan hemma, bara några kilometer från avtagsvägen från kustvägen, ser jag hur många svanar som helst ute på den nu helt snötäckta åkern. Det här är bara en bråkdel av dem alla! Läste på sociala medier om en man som upptäckt  m ä n g d e r  med döda fåglar i trakten av Sthlm någonstans. De flesta som kommenterar gissar på svält, kyla och/eller fågelinfluensa. 

Så kan det vara, den här fredagen den 13:e februari 2026.

Fredag i landet Halland och Dagens fönster ..

"Vad då, fönster ...?" tänker kanske någon. Jo, det är den andra juli 1986 vid halvåttatiden på morgonen och gossen som vilar på mitt bröst, är bara halvtimmen gammal. Så lättad jag var! Det var tio år sedan jag senast låg på förlossningen, då på Karolinska och nu visste jag med bestämdhet, att det här var sista gången. Och fönstret i förlossningsrummet skymtar i bakgrunden.

Den lille pojken som var stor och vägde nästan 5 kg och var 56 cm lång, hade tydligen begåvats med lika lång underläpp som sin mamma. Hans pappa tog bilden.

För övrigt kan meddelas att det är - 3 C ute idag .., det blåser förstås som vanligt och det är fullt program med OS-sändningar att titta på.  Eldar i stora pannan ..,  har förberett för lunchen .., och längtar tills man kan hänga ut lakan på tork. I Frankrike är närapå en halv miljon människor utan elektricitet .., även i Portugal och Spanien har stormen Nils dragit fram och orsakat raserade motorvägar och avbrott vad gäller el .., en cyklon har dragit fram över Madagaskar och i trakten av Vilhelmina är det minus 32 grader Celcius. 

Kanske skulle man köpa sig en semla idag?

 Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal (tror jag) och då anar ni förstås vem som fångat bilden. Just det. Den skånska madamen. 

Tack! säger jag. (Nästan lite spöklikt ....).

På Hemköps parkering ... .

... blir det småprat med två andra kvinnor. 

Vi konstaterar unisont att män rör sig på ett helt annat sätt, ja, när det är halt på parkeringen. Kvinnor går försiktigt - försiktigt med små steg, medan män - i alla åldrar - går som vore det världens bästa underlag på marken! Detta har jag tänkt på sååå många gånger och fascinerats av .., jag fattar det inte .., är det månne något genetiskt? 

När vi hade Harry, då kunde pv - utan problem - gå i kvällsmörkret nerför åsen (johanssonrundan) där det kunde vara isfläckar och stenigt och såå halt och där gick han obekymrat. 

Samma sak med män och segelbåtar. Dom bara kliver på .., håller sällan i sig i något stag .., balanserar liksom helt obehindrat och tar sig av och på, på det viset. 

Teorier .., någon?

Det lär ju vara så att män utsätter sig för betydligt fler risker än kvinnor .., kör fortare, klättrar högre .., ja, på det viset. Måhända bättre självkänsla? Att kvinnor oftare än män bryter handleder vid halka, det tror jag mer beror på att män i högre grad tar bilen och därför inte promenerar lika ofta.

Bilden från juni 2021 då jag stöp på altanen, dock inte på grund av halka. Pv stönade .., såg förstås seglingssäsongen försenas. Jag var iklädd baddräkt när fallet inträffade och pv menade på fullt allvar att han skulle skjutsa in mig till sjukhuset i denna mundering. Så blev det inte, kan jag säga. 

 

Dagens fönster ...

"Också ett fönster - på en dörr!" skriver avsändaren som är annannan. 

Tack! säger jag. 

Sååå snyggt Jag tycker att det påminner i färg och stil om den i mina ögon så vackra gravstenen i Steninge kyrkby. 

Kanske är det själva texten "Artur" som gör att det påminner om bilden från annannan?

Ett kvällsfönster från Trelleborg ...

Ett fönster som jag missat helt och hållet och som kom den 5:e februari och hedgrenskan var avsändare. 

Tack Kerstin!

Bilden visar verkligen hur vädret är i vinter.

Onsdag ...

Vaknade med mängder av energi, men det varade inte mer än några timmar. Plus-minus-noll ute .., skottade undan lite och försökte få det aningen finare än vad Erland - skottaren - åstadkom med sin traktor. 

Köpte vildfågelblandning igår och gläds åt alla småfåglar som plötsligt dyker upp ..., annars är här ju mest bara nötväckor (har jag inte sett till på ett tag) och pilfinkar. Bergfinkar har jag i alla fall känt igen, samt en grönfink. 

Satt i soffan och tittade på skidskyttet när jag hörde skatorna tjattra något alldeles förfärligt och jag tänkte att nu är någon katt på besök. Så var det inte alls; det var två skator som nästan såg ut att försöka ta död på en tredje och jag  F L Ö G  upp, öppnade fönstret och ropade "men LÄGG AV HÖR NI!" och precis varenda fågel gav sig av. Skatan som jag trodde var döende, flaxade iväg.

Särskilt vintertid träffar jag nästan inga människor som promenerar här neremot havet till. Och är det någon som kommer gående, har de ofta hörlurar och lyssnar väl till musik eller pratar med någon kompis, det är nog bara om det är någon äldre, ja, som det blir lite surr. 

Annat är det på sommaren. Tänkte idag på hur många rara människor vi mötte under året som har gått, 2025. Som Susanne och Thomas på bilden .., från Regensburg i Tyskland. Vana seglare under många, många år, men nu hade de kommit med husbil och stod parkerade i Skallkroken. 

Och så tänkte jag vidare att jag ska minsann göra ett collage av dessa människor som råkade komma i ens väg .., så där så man minns dem och minns glädjen. 

För att inte tala om den fina hamiltonstövaren  Borka som jag mötte i hamnen på Ven. 

Hamiltonstövare var den ras som jag växte upp med. Vi hade kennel - Malådalens Kennel - och nästan varje vår fanns i huset småvalpar. 

Där brukade vi sitta vid valplådan i källaren - det var pappa och jag - och vi tittade på valparna och vi funderade på vem som hade den finaste "teckningen" och helst skulle alla ha en vit svanstipp. I åtta ljuvliga veckor fanns valparna i huset och SOM jag grät när förväntansfulla människor kom för att hämta sitt nytillskott. Plötsligt var där tomt i källaren! Och inga småvalpar som sprang omkring på gräsmattan. 

Stövare har för övrigt världens lenaste öron. 

Jo, hundar som vi mötte ska minsann också få vara med i collaget.

Dagens fönster ...

Gråväder ute idag och termometern visar på plus-minus-noll. Då kan ett övergivet hus någonstans i det som kallas "Norrlands inland" (dock inte fjälltrakter) få dyka upp igen. Ett relativt stort hus, verkar det som och man kan undra om det hade varit någon slags samlingslokal, då i husets ungdom?

Man skulle kunna göra en långsam film (typ pausfilm) med enbart bilder av vårt lands ödehus, eller tänk, att få veta vad som utspelat sig i dessa byggnader?  Det tycker jag hade varit intressant. 

Tittade sent igårkväll på en annan film, utlagd på youtube och den filmen gjorde mig verkligen ..., så behaglig till mods. Jag hade googlat på "kattuggla" (hörde den hoa när jag stod vid det kvällsöppna fönstret) och kom då - fråga mig inte hur - in på ett konto vars titel är "lifeinthesibirianforest1". Det är två bröder i 25-30 årsåldern kanske, som byggt sig en liten timrad stuga mitt ute urskogen, bland granar höga så dom nästan når till himlen och i sällskap finns också den allra mest underbara hund - glatt svansviftande mest hela tiden - som heter Hugo. Nästan ingenting sägs i filmerna .., en av bröderna torde väl vara den som filmar och ingen musik är det heller, enbart naturljud. 

U n d e r b a r t   rogivande. Om jag låg i en sjukhussal, typ som när jag var sjuk i covid, och hade en tv-skärm framför mig på väggen, då .., hade jag älskat att se just nånting sånt här!

För övrigt? Iskyla i Malå igen .., men pv tycks lugn, han har fått ihop fler mil på snö än han brukar få innan det är dags för Vasalopp. Och Eva i Tyresö fick åka in akut på Södersjukhuset igårkväll .., oj, så sjuk hon är, stackars lilla Eva! Hoppas att det ordnar sig.

Det man knappt tror är sant ...

Bilden: Fr v Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler. 

Natten mot idag när jag vaknat och  inte kunde somna om, lyssnade jag till reprisen av P1-programmet "Norsken, svensken och dansken".  Så här presenteras programmet: "Svenska Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler pratar likheter och skillnader mellan våra skandinaviska länder. Ett samarbete mellan Sveriges Radio, norska NRK och danska DR inom ramen för Nordvision."

Det här avsnittet hade rubriken "Norge rasar ihop" och när allt radades upp .., det handlade om Epstein och norska politiker .., ja, en f.d. statsminister, en toppdiplomat, en kronprinsessa, en f.d. utrikesminister och programmet handlade även om Putin, ja, det var en härva som var alldeles bedrövlig. Konspirationsteorin att Putin har en hållhake på Trump, (vad gäller Epstein).., togs också upp. 

Helt enkelt är det inte att hänga med när norska och danska blandas med svenska, men i stort sett fattar man ändå det mesta. Klart hörvärt var i alla fall programmet och jag kan säga det är tur att man har många hakor, ty efterhand som jag lyssnade, dråsade hakorna i .., nej, inte golvet, men väl i sängen! Tur att jag ska renbädda idag! 

Och man tänker .., vad kommer härnäst? Kommer vi att få läsa om högt uppsatta politiker/företagare m fl i vårt land som haft med Epstein att göra? Lite har vi fått reda på, men är det verkligen allt? Inget förvånar mig längre.

Dessutom: inte rasar Norge ihop! Där finns ju den evige vinnaren Kläbo och därifrån kommer den ständige målskytten Håland och alla vanliga, hyggliga norrmän och kvinnor och där finns ordföranden i Pv:s skid-fan-club: fina Bente ..., och så många andra!

Dagens fönster ...

Och pilen visar väl att kunderna får gå in till höger, lite vid sidan om. 

Tänkte, när jag såg skyltfönstret, att den här butiken hade nog den amerikanske presidenten - han som är så mycket för guld och glitter - ja, där hade han nog gärna tittat in.

Annannan tog bilden!  Tack, säger jag.