Dagens fönster ...

Flitig fönsterfångerska är annannan i Porto, men se, här befann hon sig på Olof Viktors Café (och bageri) i Glemminge, inte långt från Ystad. 

Tack för bilden! jag.

(Kan det möjligen vara ett gäst-toalettfönster?)

Och åh, så jag tycker om den här sortens insynsskydd!

Malå igår ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Och som ni ser har isen börjat riva och när det väl inletts, då brukar det gå undan.

Dagens fönster ...

Så har Vickan funnit en ny favoritplats; den ovanpå byrån, alldeles här vid soffan. 

Där ovanför hänger en tavla med en målning gjord av min före detta helt underbara svägerska Elenor, då, när hon gick i fjärde klass. 

(Det är alltså i den tavlan som fönstret speglar sig.)

Ska lämna in den och höra hur den mer kan komma till sin rätt, den är ju bara målad på brunt papper. 

Eller måhända har papperet en gång varit vitt? 

Eleonor är storasyster till Tommy och från sekund 1 har jag tyckt sååå mycket om henne!

I omgångar har jag försökt få reda på om hon fortfarande befinner sig på ett demensboende, ja, om hon öht är i livet, men det är hopplöst. Vare sig sonen eller hennes barnbarn vill berätta hur det är fatt. Nu har jag givit upp.

Brev från mig, så där så hon inte skulle glömma hur mycket jag tyckte om henne. 

Och när hon bodde i Alingsås och var pigg och kry. Lilla Nelly på besök insåg snabbt att där, där var det minsann en kvinna som mer än gärna delade med sig av lite kokt påläggsskinka.

Tre dagar in i maj månad ...

Nu går det undan. Maj månad. Och bilden är från något tidigare år och jag har den som målbild, ty just nu är där enbart utblommade påskliljor modell mindre. 

Igår fick vi besök från Bunkeflostrand. Pv hade nämligen ringt Anders och frågat om han kunde tänka sig att komma upp och hjälpa honom med båtvaggan + däcken (stooora och tunga!) som skulle sättas på vaggan och det kunde han. Så vid halv elva kom Anders och pojkarna och frånsett en lätt lunch ("Vad vill ni ha pojkar ...? " Svaret kom bums: PANNKAKOR!!") blev det ett par timmar i hamnen.  

Det lektes kurragömma i båten och det blev fika i båten och jag tog ett dopp i havet och det gjorde även sonen och den yngste, som dessutom råkade skrapa ena benet illa på väg upp på stegen. 

Tur då att hans pappa hade en första-hjälpen-väska i bilen, ty detta var nog att jämställa med en operation för Viggo .., som sedan haltade omkring här hemma. 

Men oj, vad det måste ha gjort ont!

Nåväl, skadan glömdes dock bort när vi idag fiskade krabbor, vilket var den egentliga orsaken till besöket i Skallkroken. Undrar om det finns  n å n t i n g  som fångar deras intresse så till den milda grad? Även nu kaffe och fika, men i klubbstugan och tillsammans med Festis blev det munkar som pappan köpt. Vi räknade till kanske .., elva krabbor, vilka förstås återbördades till havet efteråt. 

Och idag ..., tyst i huset när sällskapet vände åter hemåt. 

Tittade på min äldsta systers favoritprogram Landet Runt idag. Rördes så hjärtat blev alldels varmt av inslaget där Emil Lindström (västerbottning) berättade om hur han och hans kompisar räddade en älg från drunkningsdöden. Tala om att vara naturlig inför kameran och så där charmig som jag tycker att många män är där hemma. Charmig, på ett inte inställsamt vis. 

En bit in i programmet, nämligen 11:45, kan man ta del av detta. Och inte visste jag att Landet Runt kan ses över hela världen! Undrar om min syster iu Australien har koll på det?

Spännande natt i pannrummet ....

(Figuren på bilden har inget att göra med texten.) 

Det här blev en äventyrlig natt, må ni tro. 

Vid halvtre-tiden vaknade pv av att det "rasslade" och levde om i pannrummet - där vi har kattluckan -. För ovanlighetens skull var det pv som vaknade och gick ner för att undersöka vad som var på gång. Jo, minsann! Själv sov jag gott.

I pannrummet fanns då den svart-lurviga katten, den som så ofta stryker omkring här, samma katt som jag en gång upptäckte i sovrummet nattetid (där hade jag ställt matskålen till Sigge) och nu, nu hade den förstås smugit sig in under kvällens gång och därefter inte tagit sig ut (ja, vi låser alltid kattluckan nattetid, så att den här krabaten inte ska ta sig in). Måhända satt jag och tittade på kungens födelsedagsfirande och glömde bort att hålla koll mot köket, där matskålen står på golvet. 

Nu var problemet att inkräktaren inte tog sig ut. Man kan ju ana paniken.

Den svarta katten blev naturligvis vettskrämd när pv försökte få ut den .., den tog sig upp på vattentanken som är STOR och HÖG och det tog tid innan pv lyckades förmå den att hoppa ner och ut igen. Måtte den nu ha blivit avskräckt från besök här inne! (Matskålen var renslickad ...). Och nej, jag tror inte att den är husvill - den ser välmående ut, men är alltidsååå skygg). 

Det är så roligt .., för Vickan och Paddan höll sig lite på avstånd .., så där som .., "ja, ja, pv .., sköt du det här, vi tycker att det är ganska läskigt med den här inkräktaren!"

Nu blir det till att installera en kattlucka där endast våra katter tar sig in.

1:a maj fönstret ...

"Hej!

Ett Valborgsfönster från Acksjöns kapell i fina Mariebergsskogen.

Ikväll manskör som sjöng ut vintern och in med våren. Majbrasa därefter.

En annan dag så gifte vi oss inne i det här kapellet.

Nu susar fönstret iväg till landet Halland.

Hälsningar Annica."

// E: Och den dagen, det var i augusti 2023, så satt vi på trappan till kapellet och Harry var med och så väntade vi på brudparet med gäster - vi var där i god tid för att hitta rätt -. 

Det visade sig bli en sån fin vigsel och där fanns anslag på bänkarna - reserverad plats för allehanda tidningar från hela världen - (påhittigt) och en härlig präst var där också. Efteråt middag och fest i ett koloniområde och så många trevliga, rara och lättsamma värmlänningar att surra med. Fina minnen alltsammans! Tack Annica och Martin!

Brudparet. Så fina. 

Och buketten, i närbild. Så mycket glädje i den!