Nattens äventyr ...

Vid frukosten (den inmundigas vid halv sju här i huset, med påföljd att när klockan är tio, är jag rätt hungrig ...) berättar jag för pv att jag i natt mötte jag självaste Liemannen. Jo, han stod vid motsatta sidan av sängen och tittade på mig, svartklädd med någon slags kåpa/huva över huvudet och jag satte mig till hälften upp och tänkte att jaha, du är här nu?

Om jag blev rädd? Nej, inte alls. Det var mer som en bekant som tittade in.

Detta berättade jag för pv när han kom ner för frukost och han höll just på att tända eld i kaminen, när han i sin tur vittnade om hur underlig natten varit. 

"Det är nästan inte klokt ..  jag drömde att jag var Robinson Crouse!" sa han. 

Man kan nog med fog undra vad som rör sig i våra hjärnor nattetid. 

Nåväl. 

Vid 4-tiden nu på morgonen, lyssnade jag till en repris av Kropp & Själ i P1. Programmets titel var "Lidandets pris" och sändes från Bokmässan i Göteborg. En reporter Ninos Chamoun (?) gick runt och ställde frågor till olika människor och oj, så lättsamt och intressant det blev! Klart hörvärt! 

Idag bär det alltså av till Skåne och bilden visar en annan resa, men med tåg. Då från Edinburgh till London och småundulaterna vilka jag fyndade på loppis i just Edinburgh, togs upp från ryggsäcken och fick titta ut över landskapet som susade förbi. 

Våra medresenärer, ett ungt par som mest spelade kort under resans gång, tittade storögt på pv som småpratade med fåglarna och sa "ja, titta nu .., se så vackert det är och ni har väl mest sett insidan av ett hus förstås ...!"

En riktigt fin fredag önskar jag den som tittat in här.

Dagens fönster ...

Den skånska madamen -  boendes i Porto - är tydligen på tjänsteresa i Pisa, i Italien. 

Ni kan tro att det har plingat till i mobilen när håven tömdes .., jo, minsann .., där var det fönster i parti och minut! 

T a c k, annannan, säger jag.

Ny månad .., ny giv på handen.

Och överallt ligger löv. Vårt körsbärsträd ser så skruttigt ut och likadant med eken, den som mest av allt tappar - inte enbart sina löv - utan även kvisten som dessa sitter på. 

Pv rensade sly nere vid vägen igår .., väldigt mycket stickig slån och vid halv åtta i morse körde vi en fylld slägvagn med mängder med ris plus lite annat och släpvagnen hade pv hyrt för ett dygn på Hemköp och klockan 09.00 nu idag skulle den vara återbördad. Tänk .., vi svängde in på parkeringen några minuter innan bara! 

Bilden: Ystad. 

I morgon är en ny dag. Jag blev akut Ystad-sugen, bara så där tjopp och frågade pv om han kunde tänka sig en övernattning på Stationen och han sade omedelbart "javisst!" Det är underligt med pv. Om jag frågar om han vill han en eller två smörgåsar till frukost, så svarar han alltid "jag vet inte". Men såna här frågor; om vi möjligen ska boka en resa till Grekland, ja, då hakar han genast på. (Det sista var bara ett exempel). 

Kollade genast på booking.com och upptäckte att där fanns ett enda ledigt rum, så det bokades bums. Så roligt! Även om jag besökte Skåne under de fem dagarna hos min syster, så var det ju enbart där och/eller i Sjöbo. Nu blir det mer som på riktigt .

Grannen Annelie har lovat att ge katterna mat och se till dem såväl i morgonkväll som på lördagförmiddag, så det känns bra. Någon övernattning i Bunkeflo blir det inte; då där råder "hela havet stormar" .., ett nytt kök och golv ska komma på plats med allt vad det innebär, men vi hinner i alla fall titta in och säga hej innan vi åker vidare till Ulf i Örtofta.

Även den här bilden är från Ystad, men den togs för tolv år sedan. 

Sist av allt .., tack och lov att man inte blev högt uppsatt politiker som tilldelats ett sonderingsuppdrag (eller väntas få ett dylikt), ack, vilket tjyv, - och rackarspel detta ändå är.

Dagens fönster ...

Och här var det även små fönster i ett större ..., inte illa! 

Tack annannan som tog dig tid!

Bästa på länge ...

Full karutta igår och något mindre sprutt idag. Gjorde en jätteladdning med ratatouille som kommer att bli till många luncher eller middagar, eller möjligen om vi får gäster. 

Och ikväll det längsta badet hittills - på månader - i ett kanske 16-gradigt hav, men utan maneter. Efteråt bestämde vi oss för att plocka fram neoprenhandskarna .., det är som vanligt om händerna jag fryser mest efter ett svalt höstbad. Eller mest? Alltid. 

Så har vi haft Sonja, hennes dotter Maria och hennes tvillingpojkar Alfred och Elliot på lunch/middag, vilket alltid är lika trivsamt. Pojkarna är 12 år och så artiga och vänliga och jag tänkte (och sa) hur roligt det skulle ha varit om deras morfar Gösta varit i livet.

Så kan jag tänka om min egen pappa som knappt hann lära känna sina barnbarn, jo, två av dem, men det har ju tillkommit flera och inte minst barnbarnsbarn . Och när mamma väl kom hem från Bolivia, ja, då hade herr Alzheimer tagit hennes hjärna i besittning och då blev det som det blev.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan/Annica i Karlstad: 

"Här är ett fönster fångat i Jönköping. Om jag minns rätt någonstans i centrala staden där någon placerat ut en stol. Ganska grått och trist, men ändå ett fönster som håvades in. 

Hälsningar Annica."

//Nej, inte alls grått och trist, jag tyckte genast om det! Lite ruffigt, inte det minsta inställsamt. 

Och de vita bilarna som skymtar, gör sitt till .., liksom grafittin och fönsterblecket. 

Tack! säger jag.

 Kväller i landet Halland ....

I ett badrumsskåp i Skåneland hittade jag en liten medicinburk och på etiketten stod det "För morgonhumöret". S o m  jag log.

Det kan jag säga, att det läkemedlet ska jag be att få utskrivet till mig själv. Helt obegripligt är det att jag känner mig så ur form på morgnarna och jag kan irritera mig på alla möjliga småsaker. Och tyvärr, väldigt ofta på pv. 

Precis så var det idag. 

Vid 11-tiden bjöd den snälle pv på kaffe med tillbehör ute på altanen. Där hade vi flyttat trädgårdsbordet mer bakåt, så där så det inte skulle bli så krångligt för Ecke att ta sig in i uterummet, då, när vi skulle kalasa på surströmming. Mer svängrum, liksom. 

Allt eftersom kaffet inmundigades, blev humöret allt bättre och plötsligt hände något som vi nog sent kommer att glömma. 

Jo, trädgårdsstolen som jag satt i .., den gled iväg på det hala trägolvet och plötsligt (där finns inget staket, utan buskarna är stora och har agerat skydd) hamnade jag - som i slow motion - bland spireabuskarna, med huvudet nästan i backen och med benen rakt upp i vädret! 

Det var inte långt ifrån att pv pinkade på sig av någon slags hysterisk glädje, ja, vid åsynen av sambon .., hon som gjorde totalt fruktlösa försök att ta sig upp. 

"Nä, vi får nog kontakta Jägsells och be dem komma med en lyftkran!" föreslog han och tycktes rent av omåttligt lycklig. 

Efter många försök (tur att pv är stark!) lyckades han få upp mig, men tänk, om han inte hade varit hemma, då hade jag blivit liggande där tills någon människa hört mitt rop på hjälp! Jag satt fast som i en rävsax.

Bilden visar hur det såg ut EFTER baklängesfallet. Tänk er att hela stolen tippade iväg .., jag hade huvudet långt ner och benen riktade mot himlen. 

Måhända var det baklängesfallet som satte sprätt på energin, för den tycktes plötsligt outsinlig. I ett huj putsade jag inalles åtta fönster på utsidan (sex rutor på varje, pv tog de två översta, då han inte litade på att sambon skulle ha särskilt bra balans av att stå på en ranglig trappstege, byggd av honom) och av bara farten tog jag även tvättstugans och gästrummets fönster. 

Och ikväll, innan mörkret föll, tog jag mig an den batteridrivna gräsklipparen i någon halvtimmes tid, då batteriet tackade för sig. 

Nu är det kväller. 

Pv har åkt in till stan på körövning .., jag tittar på Rapport .., lät Vickan smaka naturell yoghurt (tyckte hon om!) .., och kajorna har varit alldeles konstiga idag .., flugit fram och åter i omgångar och känslan var att det var oro i luften 

Tända ljus här i vardagsrummet nu när klockan är lite över 20.00  och tänk, i morgon lär vi ska få upp mot +21 C. 

Jodå, vi hann med att doppa oss även idag, pv rent av två gånger och det händer inte ofta.

En händelserik dag, med andra ord.

Säg till exempel "hon i grön dräkt ..."

Sitter och tittar på Riksmötets öppnande och alla finklädda riksdagsmän och kvinnor - blivande och såna som varit med länge - på väg in till sina platser. Samir Abu Eid och en skåning vars namn jag inte kommer ihåg, är kommentatorer hos SVT och berättar vilka vi ser. 

Problemet är bara att man inte får några ledtrådar, särskilt om ett det är ett obekant namn. Då hade det varit bra om herrarna t.ex sagt "jaha, där till vänster i grön klänning, där kommer *namnet på den det gäller*, så man vet vilka dom menar.

Det var allt. 

Tack för ordet.

Ps .Och inte visste jag att Amanda Lind (Mp), att hennes mamma var från Norsjö, bara 5 mil från Malå. Och ännu mera .., hennes pappa heter Erik Hugo - född i Lycksele - är tydligen kyrkoherde i Malå-Sorsele pastorat. Ds.

Dagens fönster ...

Ett gammalt fönster från Ecke och Britts sommarhus, det som nu ägs av yngste sonen. När bilden togs var det uppenbarligen regnigt - eller hade kanske just slutat att regna -. Idag, på månaden septembers näst sista dag, väntas det bli molnigt men upp till +21 C  ute!! 

Gräsklippning står åtminstone på min agenda.

Och dopp i havet blir det alldeles säkert.