Om man inte har vuxit upp med ... 

.... blommande fruktträd - eller fruktträd öht - är det såklart mer än ljuvligt att på sin egen tomt ha äppel, plommon och körsbärsträd och allra vackrast i blom är ju äppelträden! Tänk, att nånting kan bli så sinnligt, mjukt och fint! 

Det här trädet står till vänster om växthuset och ger bara små, små, små äpplen som vi inte gör något av. Nere i slänten vid vägen, står det äppelträd som ger den godaste frukten .., men pv har ingen aning om vad det är för sort.

Ute på gården har vi Ingrid Marieträdet; vindpinat och slitet, men oj, så många äppelpajer vi ändå fått därifrån, ja, ni fattar. 

Idag är det dags för Sonja att lämna sjukhuset för att komma till Nymansgårdens korttidsboende. Det var där friherrinnan tillbringade en hel månad och där var så  l u g n t  och fridfullt och  v a c k e r t! 

Förmodligen åker vi dit i eftermiddag och hälsar på och ser hur det går. Ska plocka en liten bukett med gullvivor och ta med. 

Det var där, på Nymansgården, som det var som en konstutställning i korridoren! 

För övrigt ...?

Tittade på SVT:s utrikesbyrån igårkväll och sååå intressant det var. Den tidigare statsministern Stefan Löfven var en av gästerna och jag tänkte att han känns så lugn och trygg. Kanske beror det på hans dialekt .., eller att han ofta har ett litet snett leende på lut? Ulrika Bergsten (tidigare utrikeskorrespondent i Asien och Europa) var också med (såå bra!), liksom en helt ny bekantskap, nämligen Jacob Lovén (techpoddare) och allt flöt liksom på. 

Lyssnade för några dagar sedan till en kortare SR-debatt mellan två olika partiföreträdare och jag tänkte att näää, jag kommer inte att stå ut med detta fram till valet! Det hela kändes så förutsägbart! Då var det så befriande med Utrikesbyråns gäster där alla fick tala till punkt. Dessutom tycker jag att programledaren Rebecca Randhava är såååå bra!

Här en länk till gårdagens avsnitt som handlade om Kina. (Saknar verkligen Kina-podden i Sveriges Radio. Nu, när den verkligen skulle ha behövts .., då får den inte vara med längre! Hur tänkte man?

Dagens fönster ...

En fönsterbild från Österlen kom som en överraskning, ja, det var den 25:e april och s o m  jag undrade var jag "lagt" den bilden .., men nu, så! 

Så här skriver avsändaren, den rara Christel: 

"Hej! 

En fönsterbild kanske? 

Den är inifrån vår husvagn nere på Löderups Camping. 

Hälsa Pv gott tillfrisknande från mig.

Kram från Christel i Skåne."

Men vem var konstnären ...?

Utanför entrén/ingång nr 19 på Halmstad sjukhus, stannar jag till och tittar på skulpturen som står ett stycke därifrån. 

Det är då, när vi hälsat på hos Sonja som ligger på rygg och sover så gott när vi kommer med kaffe och tårta. (Det som var kvar från i lördags). 

Med Sonja är det väl inte alldeles så där jättebra. 

"Jag har fått för mig att jag skulle till Linköping ..", förklarar hon och hela natten har hon hört flygplan susa förbi ovanför sjukhuset. 

"Men nattsköterskan sa att det hade varit alldeles lugnt, inga flygplan alls ..", fortsatte Sonja lite leende och tyckte att det kändes aningen underligt. 

Idag är det vårdplanering för hennes del. Kanske blir det ett korttidsboende under en period? 

Nåväl. Så kramade vi om henne och sa att det var ju i alla fall tur att hon inte befann sig i Linköping, hur trivsamt det nu än kan vara där och så tackade vi för oss. 

Och där ute stannar jag till vid skulpturen och letar - men förgäves - efter en liten plakett som ska berätta vem konstnären är. Nej, där är tomt. Ingen som helst upplysning om något sådant och jag tycker att det är så enbarmligt dåligt. 

Bildgooglade när jag kom hem och fick svaret att detta är ett verk av Peter Mandl, f. 1947 och boendes i Påarp utanför Halmstad. 

Gjutet i brons och med en sockel av granit. 

Peter Mandl föddes i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien och flydde med sin familj till Sverige när Warszawapaktens styrkor invaderade Prag 1968. 

Mandl är - förutom på flera ställen i Halland och i Höllviken -  representerad vid Nationalmuseum i Stockholm. 

Så nu vet vi det.

Det där brödet ....

Igår läste jag hos walkaboutsweden; det handlade om surdegsbröd och vad detta kan ställa till med, i alla fall när man inte längre är tonåring med starka tänder. 

På Ica Maxi finns ett bröd som jag verkligen älskar .., men köper det sällan och tur är väl det. Får det ligga i sin papperspåse i 2 dagar, tycker jag att det är ännu godare, men problemet blir då att skiva brödet. 

Det hände en gång att pv hämtade en mindre elektrisk såg för att visa det vansinniga i att inte ha brödet i en plastpåse (men då försvinner ju själva känslan för mig). Hittills har allt gått bra. 

Om detta berättade jag alltså i en kommentar hos Barbro och hon gratulerade mig till att ha starka tänder. (Vilket jag aldrig har haft, men just vad gäller det här brödet, så har jag klarat mig.)

 Elva minuter senare ska vi dricka kaffe och jag skär med visst besvär en skiva av det torra brödet och tar en tugga. 

På EN ENDA GÅNG kände jag vad som hänt! En provisorisk fyllning tackade för sig. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Den här tiden i maj, men för 12 år sedan, kom det här fönstret susande från Porto och landade i min inkorg. Text följde med också ..., nästan som en morgonbetraktelse som kändes så .., varm och fin. 

Här är den. 

"Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

T a c k   annannan! Läs förresten hennes inlägg om hur det kan vara att införskaffa en så enkel sak som dammsugarpåsar.

Malå för någon dag sedan och rena trolleriet!

Maria på kvällsrundan med hundarna, tog bilden.

Så är det vardag igen. Låg lite längre än vanligt och lyssnade då på play till SR:s Fågelsångsnatten som är något av det bästa jag vet. Jag FATTAR INTE hur människor kan urskilja olika fågelarter. då. när det är ett enda sammelsurium av kvitter! 

För mig är fågelkvitter det bästa som finns .., och jag har sagt till pv att om jag blir medvetslös och hamnar på sjukhus eller om jag är döende, snälla, låt mig ha hörlurar och lyssna till vilket avsnitt som helst av Fågelsångsnatten och helst när det sänds från någonstans i Västerbotten. 

I helgen visade Karin mig nånting helt fantastiskt. Jo, det hade jag hört talas om, men inte testat själv, men det hade hon gjort. Den här bilden sitter på fotoväggen i vår hall. Det är mamma som sitter med händerna knäppta nära sin mormor. 

Men så hade Karin gått in på ChatGPT och bett "den" färglägga det svartvita fotografiet och då blev det här. 

Och plötsligt förstod jag .., ty mamma berättade ibland att hennes styvfar Haqvin brukade säga att "Ditt röda hår dej vittne bär, att du av rävasläktet är". 

Nu ska jag själv försöka få hela bilden i färg. 

Något helt annat: Alla vi som tittar på Nyhetsmorgon .., nog borde väl  Agneta Strandäng få betalt av tv4, för ingen har väl fått in så många vackra morgonbilder när det är dags för vädret.

Och nu går pv ut och arbetar i det nya rummet. Han har i det närmaste byggt in sig själv. Dörren in till lill-hallen ska nu tas bort och då kan två fönster komma på plats, sen är det inomhusjobb som gäller.

Ps. Ett underbart måndagsinlägg från Portugal, kan man finna här.

Några minuter senare testade jag själv. Bad ChatGPT att färglägga bilden. Rena trolleriet!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönsterbiudrag från Eva i Jämtland, detta från maj 2013.

Det var då det ....

Det allra bästa med att arbeta i butik .., det var detta att helt fritt få texta skyltar! 

Det behövde inte ens handla om extrapriser, utan det kunde vara gratulationer till Charlotte Kalla när hon vunnit något stort lopp .., eller när Kronprinsessan och Prins Daniel gifte sig .., eller att sädesärlan äntligen uppenbarat sig. 

Den biten kan jag verkligen sakna. 

Och när det röjdes i omklädningsrummet i butiken, hittades den här skylten och av kilopriset på bananer att döma, kan man ju ana att det var många, många år sedan den här gjordes och detta av någon som verkligen hade konstnärliga anlag! Och bara detta att få till själva skylthållaren, måste ha tagit lite tid! 

Ingen visste vem som hade textat skylten,

Och på bussen i själva Liverpool och stopp vid ett rödljus, hann jag ta upp mobilen och fånga det här fönstret, där någon verkligen hade textandets gåva! Såååå snyggt och nästan som att läsa tidningen!

Efteråt ....

Vykortet - som gjorde mig så glad - kom från Eva i Jämtland - och det var 2013

Tre dagar med inte enbart kalasfirande, men även gäster och fullt runt matbordet i uterummet och mycket prat och skratt och i lördags lunchbuffé på Tylöhus och allt som hör till och Sonja som hamnat på medicinakuten och Britt (som tillsammans med Ecke hade tänkt komma hit i lördags, men så blev Britt sjuk), ja, efter allt detta, sov jag två timmar rakt av när allt återgått till det vanliga. M e n .., så trivsamt det har varit! 

Vi har förunnats helt underbart väder alla tre dagarna, så det har varit full fart på de skånska pågarna; det har spelats fotboll och det har kappsprungits och Elliot har försökt sätta rekord på att springa runt huset (20 sek)  och det har lekt skola (Anna som fröken). 

Men nu är det över.

Och katterna kom och hälsade på gammel-matte, men kanske inte så fort som hon hade önskat. Det är väl därför vi tycker så mycket om katter - vi som har dem - dom gör som dom vill. 

När vi sagt hejdå och plockat undan lite, bryggde vi kaffe och körde till sjukhuset där Sonja nu ligger på avdelning 61. Hon hade vaknat på morgonen och hade liksom ingen styrsel på benen och ingen vet väl riktigt vad som drabbat henne, men i morgon blir det någon slags vårdplan i alla fall. 

Själv är jag väl också redo för inläggning .., tre dagar utan ett blogginlägg! Eller så vittnar det om att man blivit mer normal.