Om filmen ... 

Å, den var hemsk och underbar, allt på en gång. 

Såå mycket elände till en början att jag tänkte att .., nä, detta uthärdar jag inte.

Men ..., så mycket hopp, värme och kärlek också.

Den får nästan en 5:a av mig .., pv hjälper D med matten och kan inte svara just nu. Jag gissar att han kommer att säga en 4:a, eller en stark 3+. Vi får väl se.

Ps. Han sa en 4:a. Ds.

På morgonen ....

Vaknar tidigt, men ligger kvar i sängen och lyssnar förstrött till P1-prat. Det är inte ofta programmet "Ring P1!" får mig att spänna öronen, men programledaren Nicke Nordmark, jag tycker verkligen att han är så sympatisk; kanske beror det på dialekten och hans lugn? 

Vickan har då lämnat platsen intill mig och tagit ett skutt upp på fönsterbrädan. Där ligger hon ihopkurad och tittar ut över den lilla del av världen som är hennes. Ja, så mycket ser hon nog inte .., det är mörkt ute vid sextiden. Fönstret står liiite på glänt.

Pratar med Den Äldsta som idag - för ovanlighetens skull - har ett extrapass på jobbet; ett dagpass. Nu (vid 6-tiden) har hon lämnat Charlie hos Emma och Fabian och är på väg till Karolinska. Dagpasset varar från 07 - 16.30 och hon berättar att timmarna bara  s u s a r  iväg! Samma avdelning (många respiratorpatienter), men ändå så annnorlunda och delvis andra arbetskamrater.

Pv, som tittade på fotbollsmatchen igårkväll (Norge-Portugal ..., nu blev nog din P glad, annannan), ligger nästan en timme längre än sin sambo och vi sitter framför tv:n och det är nyheter och mycket handlar om valet. Jag säger att inte ett dugg förvånad är jag över att Vänsterpartiet väljer Andreas Norlén till talman, ty att sitta med en s-märkt talman/kvinna och berätta om sina tankar och strategier när det gäller samarbete/ministerposter med just S och C, det måste ju kännas hur underligt som helst.

Och Centerpartiet ..? Hur har dom tänkt sig det hela? Det förstår jag inte heller; det är ju stängt åt två håll. Om detta pratar vi ganska ofta, pv och jag själv. 

Bilden - texten kanske vore något för de olika partiledarna just nu - togs när vi var i London och firade min 60-årsdag, ett halvår efter att den inträffat, ja, mer än så, det var just i september och det blev helt underbara dagar tillsammans med Anna, Micke, Maria, Emma, Emmas kompisar, pv förstås och jag själv. Det blev helt enkelt en resa jag aldrig kommer att glömma.

Och det var då som vi var på konsert i Hyde Park och någon (kanske båda?) av döttrarna hade shoppat nya bh:ar ..., och förevisade dem för oss andra. 

Och framåt kvällningen såg det ut så här i parken! Earth Wind and Fire uppträdde och jag var så lycklig så det kändes som om jag skulle gå i små bitar! Det var tiotusentals människor där och på storbildsskärm visades stycken från Albert Hall (Last Night of The Proms) och klickar ni på länken, så förstår ni hur det var.

Måndagsfönstret ...

Ännu en fångst i den portugisiska fönsterhåven - tack annannan -! 

Men jag förstår inte vad dom här järngrejorna är som hänger i hållarna ...., jag får helt enkelt inte ihop det?

Man kan ju nästan tro att det är dörr, men då kommer man ju rakt in bland väskorna (trodde först att det var kuddar ..)?

Härligt träd där inne!

Aldrig mera kaffe .... 

,,, i alla fall inte efter klockan 17.00. Nu blev det betydligt senare och när klockan var 02.00 var jag fortfarande pigg som en lärka och fick tvinga mig i säng. Vickan tycktes förvånad .., vad hade nu flugit i matte, vara uppe så länge? 

Och nu söndagmorgon. Då kan känslan vara som på bilden.

Bara plus 6 ute, men blå himmel. Jo, men det kan bli en fin dag. Tittar lite på SVT - en film som handlar om den förfärliga branden i Notre Dame. Tänk, att det är sju år sedan, det trodde jag inte.

I morgon filmstudio på Röda Kvarn. Då visas filmen "Unga mödrar", i regi av Jean-Pierre och Luc Dardenne. Följande stod bl.a att läsa i Fredrik Sahlins DN-recension av filmen:

"De belgiska bröderna Dardenne är, som alltid, ute i ett ömmande ärende i en film fylld av patos och en sekulär tro på godhet. Fint, absolut, men ändå inte akut lockande. Lite… väntat. Man har väl blivit smått blasé – men det dröjer inte många minuter in i ”Unga mödrar” innan mina känselspröt sitter fastklistrade mot bioduken.

Jeanne-Pierre och Luc Dardenne excellerar i grenen humanistiska dramer djupt rotade i samtiden men de ägnar sig i första hand inte åt samhällskritik, här delas inga politiska dagsedlar ut. Politiken ligger istället i dramats bakgrund, som fond och förutsättning."

Filmen fick en 4:a i betyg. 

Här lite om handlingen. 

Och jag som blev mamma vid 18 års ålder, kanske kan känna igen mig lite?

Bröderna Dardenne är födda 1951 och 1954.

Så här ser dom ut, de båda herrarna.

Dagens fönster ...

Om man befinner sig i regionen Baskien i norra Spanien, då finns det risk (eller möjlighet) att man passerar en butik som säljer just baskrar. 

Det var vad Sofia Lindmark i Skåne gjorde, ja, i våras. 

Jag stannar så gott som alltid till när jag upptäcker stickers på stuprör eller andra ställen. 

Det gjorde uppenbarligen även Sofia och passade då på att göra lite reklam för egna företaget Fisky Business.

Hur förvånad hade jag inte blivit om jag råkat passera just där och upptäckt deras lilla reklam-sticker! 

Tack för lånet av bilden, Sofia!

Idag i Skallkroken .... 

Eller rättare sagt, ikväll i Skallkroken. Klockan närmade sig sju och det var då som båten med de två hummerfiskarna kom och lastade av hummertinorna vid kajen och sedan iväg till ordinarie båtplats. 

Alldeles tomt var det i burarna, icke ett liv! 

För den som har vuxit upp i inlandet, är detta med hummerfiske något väldigt annorlunda och exotiskt. Och hemskt. Det finns inte på kartan att jag skulle kunna koka humrar/kräftor/krabbor levande, jag får ångest enbart vid tanken, men det kanske har med ens uppväxt att göra? 

I unga år fick jag göra pappa sällskap i skogen för att vara med på harjakt. Det blev första och enda gången, kan jag säga. S o m  jag grät när den lilla harpalten föll död till marken, allt på grund av ett skott från pappas gevär. Men ett skott och pang - död, det kan jag ändå ta .., men att kokas levande, nej, hu, så hemskt!

Har jag då aldrig ätit hummer eller kräftor? Jodå, så det är dubbelmoralen i ett nötskal.

Frånsett detta med humrarna, så blev det två dopp i havet. Kanske var det sexton grader? Om det finns ETT enda ord som beskriver hur det är att bada när vattnet blir svalare, så är det ordet LIVGIVANDE. 

Efteråt satt jag länge i vindskyddet med solen i ansiktet och bara tog in allt det fina. 

Klappade en stor, grå pudel som visade sig heta August och höll honom i kopplet medan hans matte tog ett dopp i bara mässingen. Ja, hon tog också två dopp, bara för att det var så skönt och ofta är ju det andra doppet skönare än det första.

Sista timmen tillbringade jag i klubbstugan där pv och kvällens hamnvakt (den senare börjar när hamnvärden går hem, dvs kl.19.00 och blir där till 02.00 på natten) språkade om eventuella gästbåtar eller om det hänt något särskilt, vilket det i n t e  hade gjort. Alla tio ställplatser var bokade och upptagna; alla svenskregistrerade.

Dagens fönster ... 

 

Ett skyltfönster som kanske håller på att putsas (tänker på hinken nedanför stegen), det fångade den idoga annannan. 

Flera fönster kom samtidigt och jag svarade att nu tycktes hon verkligen i toppform. 

Så här svarade hon: "Det är att jag har gått lite andra vägar än vanligt. Typ en parallellgata, eller som nu, bara på andra sidan gatan! Då ser man annat."

Tack! säger jag.

Efteråt ...

Så här såg det ut när surströmmingarna lämnat burkarna och hamnat i fem av sex magar .., ja, det är pv som sitter där och pustar ut. 

Han fick i stället kalasa på rökt eller gravad lax, samt det goda tunnbrödet från Släppträsk utanför Malå, ja, det brödet hade Maria skickat ner då hon ännu bodde i Malå och så fick denna delikatess vila i frysen tills igår. 

Så trivsamt det är med lunch eller middag tillsammans, även om jag blir aningen stirrig inför såna här begivelser .., jag kände hur det började sticka lite i hjärttrakten och log för mig själv .., ja, det var timmarna innan det hela tog sin början. 

Och här sitter Annelie, granne två hus bort, på samma sida av vägen. Ja, som där vi bor. 

Annelie har alltid så fina stickade tröjor; enkla i modellen och aldrig mönstrade! 

Hon hade dessutom med sig en smulpaj till efterrätt, samt glass! Sååå gott! 

Birgitta hade - förutom att koka mandelpotatisen - tagit med sig en burk hemgjord plommonsylt. Den smakade vi på igårkväll .., mums!

Och Britt kom med den alla sötaste lilla bukett med små Fairy-rosor, vilka nu står i ett lika litet glas i uterummet. 

"Jag tog dom sista jag hittade i trädgården!" sa hon leende.

Och Birgittas vänstra hand.  

Birgitta (1 år från nittio) är den mest tekniska av oss alla, det konstaterade vi samfällt igår och i alla fall när det gäller lösenordshantering på våra mobiler/laptops etc.

En fena på att sy på kreativt sätt är hon också och måla, ja, det är mycket den kvinnan kan.

Förlåt att min fot kom med, det tänkte jag nog inte på.

Och Eckes högra hand. En hand som varit med i snart nittionio år! 

Ecke berättade förresten om ett ögonblicksminne från sin - om det var barndom eller ungdom må vara osagt - jo, men Ecke är född 1927 och det han kom ihåg hände hösten 1935, då var han alltså 7 år (född i december) ! 

Jo, Ecke hade befunnit sig utomhus och hade då, förmodligen genom ett öppet fönster, hört Frédéric Chopins "Sorgemarsch" och den mäktiga musiken hade påverkat Ecke så starkt. 

Marschen hade spelats med anledning av svenskfödda Drottning Astrids begraving i Belgien. 

Britts händer? 

Nej, nej, hon tyckte absolut inte att dom var nånting att visa upp, nej, hennes hand gömdes i tröjärmen.

Under ett loppisbesök någonstans i vårt land, köpte jag för länge sedan ett antal exemplar av gamla Husmodern. 

Tidningen var från 1935 och detta var omslagsbilden. 

Och så här skrev jag då om detta. 

Nåväl ..,  tre timmar senare (efter lunchen) skjutsade jag först pv till hamnvärdskapet i Skallskroken .., därefter Ecke och Britt hem till sig i Halmstad. 

Tanken var ett dopp i havet vid 19-tiden när pv:s pass var avklarat, men det skippade vi. 

Solen hade för övrigt gått ner när jag svängde in på parkeringen och vi kunde konstatera att nio av tio ställplatser var upptagna.

Idag är det båtupptagning och pv gav sig av redan vid 7-tiden i morse. Härmed är det definitivt  slut på seglingssäsongen, den som för vår del blev till nästan ingenting. En säger en .., seglats till Torekov med övernattning, det var allt. Nåja, det kommer hopefully nya båtäventyr vad det lider.

Dagens fönster ...

Flera fönster på en bild .., och bilden togs av Sofia Lindmark, då på besök i San Sebastian, i Spanien. 

Så här bland annat, skrev hon: "Vi tog en glass och strosade igenom stan. Sa till varandra att San Sebastian är en stad en gärna kommer tillbaka till utan barn för att kunna gå all in i på deras restauranger och barer."

Sofia (med ursprung i Norrbotten)är sambo med pv:s brorson Hannes och driver restaurangen Fiskydockan i Västra Hamnen i Malmö och så har dom ju dessa "food-trucks" som åker runt i Skåne och säljer fisksoppa och annat som har med fisk att göra. Vilket d r i v dom har! (Glömde nämnda restaurangen på Hanö i Blekinge!)

Bilden togs i våras, men kom till Facebook först igår. Jag tyckte bilden var såå läcker och frågade om lov .., jodå, det gick bra! Tack Sofia!