Idag ...

Härligt med vardag. Är man pensionär, blir alla dagar till små guldpärlor, i alla fall om man får vara frisk och har mat för dagen. Vi gick lillrundan i morse .., drack sedan kaffe ute på altanen och högtalarpratade med exet som vi kommer att träffa hos AP fredag till lördag. När samtalet var klart, sa pv: "Ja, alltid lika trevligt att prata med Tommy!" Tänk, vad sånt betyder. Sigge låg utsträääckt på trädgårdsbordet, lät sig klias lite under hakan och blev glad över en bit salami. 

Tidigare idag ringde friherrinnan och undrade om jag kunde tänkas agera färdtjänst och skjutsa henne till vårdcentralen i Falkenberg, ja, för röntgenundersökning kvart över två. Ja, det går såklart bra och då kan jag passa på att besöka återvinningen. 

Och i det dagliga mejlet från Australien vittnar min syster om hur tomt och tyst det blev när sonen med fru och hunden Luna nu återvänt till Portland, nästan sextio mil från Adelaide, längre söderut. Eller mer mot sydöst. Om stigande matpriser skriver hon också och det har inte hänt på alla år vi brevväxlat.

Dagens fönster ...

Jodå, ni ser dem nere till vänster på bilden och det var Turtlan i Karlstad som besökt Lerinmuseet och då köpte detta kort, en bild på Lars Lerins akvarell, alltså. 

Hur kan man bara komma på tanken att måla en orientalisk matta till höger om helt vanliga, trista grå hyreshus? Jag brukar säga att bloggaren Stationsvakt har en hjärna som ingen annan har - i alla fall ingen som jag känner - , så oerhört fantasirik och påhittig, men det gäller nog också Lars Lerin. 

Tack Turtlan! säger jag.

Snäll och omtänksam granne ...

... ringde vid 21-tiden och ville bara säga att hon precis sett en stor och fin räv hos grannen intill, dom som också är våra grannar, men två hus bort och som sällan eller aldrig är här. 

"Ja, jag ville bara varna Sigge ...", sa den omtänksamma grannen, som heter Annelie.

Från Antikkulan ....

Hamngatan i Malmö. 

Om någon skulle fråga mig hur jag tror den här människan var .., så skulle jag säga att detta måste vara en glad typ och som kanske har lite bråttom. Hen förkortar ordet hjärtligt och "stora och små", där blir och-et något annat. Jag tror också att det är någon med bra självkänsla som skrivit detta. 

Kanske en chef? (Tänker på 5:an i översta raden. Ja, ja, jag är ju ingen grafolog, men tycker att det är väldigt intressant det här.)

Så är det söndagkväll ...

Gullvivorna prunkar som allra bäst och aldrig har så många dykt upp i rabatten och lite på andra ställen också. Blåregnet ser ut som grå videkissar och är på gång .., klematisen växer så det knakar och vi har haft besök av såväl stenknäck som - kanske - svartvit flugsnappare. 

Har läst DN från första till sista sidan .., läste  s a k t a  när jag kom till dödsannonserna och minnesorden .., och korsordet blev klart igår. 

I det nymålade-golv-utrerummet står en liten vas fylld med vitsippor. Undrar hur många år det ska ta innan jag upphör att förundras över att jag kan plocka vitsippor hur mycket jag vill, även om det är under en begränsad tid. 

Lite planerar vi sommaren. Segla runt Själland, få med goda vänner ombord, pv som ska till Åland med kören, jag som vill åka norröver och som också vill återvända till sol och varmt hav och småpojkar på stranden, besöken som är inbokade. Ja, lite sånt. 

Ja, ja. Nu är det söndagkväll. En bra dag har de varit.

Söndagsfönstret ...

... fångades i Toledo i Spanien och det var den flitiga annannan som hade håven redo!

Tack! säger jag.

Spridda skurar från en lördag i april ...

Tjugosjätte april .., oj, vad det går undan!Valborg nästa vecka. 

Den här dagen har till stor del tillbringats i bilen. Körde först och handlade till friherrinnan, som nu, när cortisonet tackat för sig, är om möjligt ännu sämre och har svårt att ta sig fram. A-M gjorde mig sällskap till Ankaret. En äldre-äldre man ville så gärna köpa en kopp kaffe, men fick veta att kaffeautomaten var ur funktion ., vilket han inte riktigt förstod. Å, så jag önskade att jag hade haft en termos med kaffe tillgängligt, men det hade jag inte.

Pv har tillbringat nästan hela dagen i hamnen. Flera båtar har kommit på plats; mest segelbåtar - de som har motorbåtar kan ju lätt lasta dem på egen trailer och backa ned dem till vattnet -. 

Men så skulle pv:s trailer flyttas till sommarplatsen och den trailern, den fungerar inte som en vanlig släpvagn, nej, här for ena hjulet lite hipp som happ och till slut kom en båtgranne - Dan - och så hjälptes vi åt att flytta den för hand. 

Och så träffade vi Eyra (eller Eira) som visade sig vara sju år och så fin och kelen! Titta, så fint hon blickar upp mot pv.

Åkte hemåt. Pv hjälpte friherrinnan att få upp frysen från förrådet i källaren och därefter på plats i köket och i samma veva kom A-M med sin rullator och skulle se V75-loppen tillsammans med Lena.

Fint väder hela dagen. 

Trump kom i blå kostym och blå slips till påvens begravning och meddelade därefter i en intervju att såklart ville han komma till Rom .., han hade minsann haft många katolska väljare i det här valet "fast jag förstår inte varför jag inte fick fler röster av dem ..?" sa han leende. Jahaja, det var alltså därför han ville vara med, för att smörja världens katoliker.

Pv bjöd för övrigt på ljuvlig lunch på Göstas i Steninge. Han valde - som så ofta - Steningeburgare (modell STOR) och själv valde jag en sparrissoppa som var såväl vacker som jättegod! Trevligare personal än på Göstas eller Skepparstugan (samma ägare) finns nog inte. 

Många obekanta ansikten bland gästerna .., däribland ett sällskap löpare vilka tog rast med fika, innan de gav sig av mot Halmstad. Starten hade gått i Falkenberg, så vi räknade ut att det blir drygt fem mil som de då har sprungit när målet är nått. Alla hade typiska löparkroppar .., väldigt smala och många med långa ben. (Cyklister har ofta små stjärtar, tycker jag, men det hör ju inte hit). 

Så har den här dagen varit. Hittills, är det väl bäst att säga.

Dagens fönster ...

Igårkväll var det grundmålning av golvet i uterummet som gällde, nu är det på riktigt. Så fint det blir! Här inomhus är det endast i mitt sovrum som trägolvet är kvar som det var, men målat i vitt. 

Jag överdriver inte om jag säger att jag ÄLSKAR att gå på trägolv och jag tycker aldrig att det blir detsamma med tjusig ekparkett eller olika laminatgolv, nej, för mig blir det inte samma känsla. Pv däremot bryr sig nog inte alls, bara det är ett golv.

Filmtips ...

Har man inget annat för sig - eller om man har det och tänker att den här filmen vill jag verkligen se - då kan jag rekommendera SVT 1 klockan 12.20, idag fredag.

Då visas den italienska filmen "En alldeles särskild dag" från 1977, (manus och regi: Ettore Scola) och med en helt suverän Sophia Loren i en av huvudrollerna! 

Hon är mästerlig här och spelar mot Marcello Mastroianni, ja, han är bra han också. 

Producent till filmen var Carlo Ponti, som för övrigt, i två omgångar, var gift med Sophia Loren. 

Från Wikipedia: Handlingen tilldrar sig den den 8:e maj 1938 då Hitler besöker Benito Mussolini i Rom. Då de allra flesta går man ur huse, väljer hemmafrun Antonietta att stanna hemma och får då besök av grannen Gabriele (dvs Mastroianni). 

Jag minns att jag tyckte att filmen var ..., så fantastiskt bra och inte minst Sophia Loren, denna undersköna kvinna.

Ps. Själv har jag ju endast begåvats med ett enda namn, men se, Sophia Lorens föräldrar, dom drog till ordentligt, nämligen: Sofia Costanze Brigida Villani Scicolone! Det sistnämnda är väl efternamnet. När detta skrivs är hon nittio år! Ds.

Dagens fönster ...

För många år sedan gjorde jag friherrinnan sällskap i hennes bil och plötsligt stannade hon till utanför det här huset i Särdal. "Ska vi inte titta in och se om Britta och Gunnar är hemma ...?" föreslog hon och det kunde vi ju göra. Deras trädgård var helt ljuvlig och översållad av förgätmigej! Och tänk, så smart med upphöjda rabatter, särskilt när man har kommit till åren.

Britta (född i Särdal 1927, död 2024) och Gunnar Ljusterdal (född i Munkfors, Värmland 1931, död 2018) var kunder i affären och alltid så vänliga. 

Det var oftast herrn i huset som handlade, i alla fall under min tid på Ankaret. Britta var textilkonstnär  och hade bland annat vävt alster till olika kyrkor. Här en mässhake i Uppsala Domkyrla och här ännu en matta som jag tycker är så fin! Och här en domprostkåpa.  Och ännu flera mattor!

Och hennes - nej, inte vänstra - men väl högra hand, fångade jag då när vi var där på besök, friherrinnan och jag. 

Gunnar kom att under trettiosju år arbeta som riksdagsstenograf, men hann även med att - under tjugotvå år - vara redaktör och ansvarig utgivare för legendariska Grönköpings Veckoblad. Bilden tog jag under besöket hos honom och Britta. 

Den sista gången jag träffade honom - det var i början av juli 2018 - hände följande:

"En eftermiddag när jag själv hade handlat, hjälpte jag Gunnar ut med varorna. Han gick dåligt, snubblade lätt och tillsammans med en annan kund, hjälpte vi honom på benen igen.
Det gick  l å n g s a m t  för honom att ta sig till bilen.
Jag lastade in kassarna i baksätet och frågade om han verkligen skulle köra hem själv?
Om han ville, kunde jag skjutsa honom.
Nej, nej, det var ingen fara, sa han.
Han kunde vägen utantill - "jag kan köra den i blindo!"sa han och det var ju bara tillfälligt det här att han snubblade lite.
Dagen därpå fick jag höra att denne genomsympatiske man -  på väg hem från affären - hade kört av vägen - jo, han levde, det var inte det - men därefter dröjde det inte länge förrän det var slut."

Härliga människor var det, såväl Britta som Gunnar.