Kväller ....

En bra dag. Blev bjudna på halv-3-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt på Friggebodens altan, den som har eftermiddagssol och det blev prat om allt och inget. 

Om testamenten .., äktenskapsförord, ogräsbekämpning .., om rödstjärten som kom och drack vatten från fågelbadet .., och pv sa att nu, med nya hörapparaterna, kan han höra långt mera fågelkvitter än tidigare! 

Vi pratade även om att ta oss an våra surströmmingsburkar, men först måste jag få fatt i Släppträskbröd hemifrån. 

Ikväll SVT:s "Muren". Aldrig är jag så imponerad av pv som när vi tittar på det programmet. 

Han måtte han världens bästa minne .., jag fattar inte hur så mycket kan ha fastnat i hans hjärna, men så har han ju studerat i många fler år än jag själv. 

Men ändå. Helt otroligt är det. Tröstar mig med att vi hade lika många rätt på DN:s Ordkunskap idag (1 fel vardera, men på olika ord) och lika eländigt dåligt båda två på Nutidsquizzen (5 rätt av 10), det var nog det sämsta på länge. Hu! För övrigt märker jag att efter Covid hänger jag absolut inte med när det gäller att svara snabbt; det går bara inte. 

Några veckor efter att jag kom hem från sjukhuset, gjorde jag ett tappert försök att tävla med en man som jag flera gånger per vecka tävlat mot (någon slags allmänna frågor av olika svårighet) och då hade jag tappat nåt så hemskt .., ja, jag blev vettskrämd och har sedan dess inte vågat ge mig något liknande! 

Annat som hänt? Jo, upptäckte i morse årets första mördarsnigel; en mager liten krabat som låg på skiffergången. Den snigelns liv blev kort. Tjopp, bara. 

Grannen Sara som bor i Sthlm mest hela året, dök upp igår och har ägnat dagen åt att städa i garaget. Måhända blir hon här ett par dagar. 

I morgon är det lördag och om det blir någorlunda fint, tänker jag ta mig ett dopp i havet.

 Dagens fönster ...

Ja, hur glad blir man inte när man upptäcker ett riktigt handskrivet kort/brev i postlådan! Under tjugo års tid,med mamma i Sydamerika och en syster i Australien, fanns det nästan alltid ett par-avion-brev bland all reklam och oj, så roligt det var! S o m  vi skrev till varandra. Mamma torde dessutom ha slagit halvt världsrekord i författande, ty det var inte enbart till oss hon riktade sina rapporter om vad som sig tilldragit hade.

Numera ..., är det tunnsått med dylikt och det gäller såklart åt andra hållet också. Det är om vi är på resande fot eller ..., ja, Postens Vykort med sina egna bilder, ja, sånt, men riktiga, handskrivna brev .., nej. Dessutom har det ju blivit förfärligt dyrt med porto och till min syster mejlar jag. 

Nåväl, men för några dagar sedan hände det!

Ett vackert kort (målat av avsändaren!) från Eva på Rödön (förr Frösön) som visar kyrkstallarna på just Rödön. Om detta bloggade Eva om för fjorton år sedan. Här kan man ta del av detta.

Tack snälla Eva! Så glad jag blev!

Malå, tisdagkväll ...

Och tänk, när almöken/rallarrosen börjar blomma här längs Kärleksstigen! Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... speglar sig i tavlan med den inramade postern, den med motiv av en katt på en åker, omgiven av ett antal svartvita skator ( konstnär var Sven Ljungberg). Det här var igår. 

På köksbordet finns inte bara en prickig duk, utan också en trefärgad katt - Vickan -, den keligare av systrarna katt. Och så min älsklingklänning alla kategorier, tyvärr nu så flitigt använd, så där så att tyget är närapå genomskinligt. 

Nu återstår endast fyra dagar, därefter befrias pv från gipsen. 

Jag tror inte att det - i alla fall till en början - blir särskilt mycket enklare då för honom, eftersom de två skadade fingrarna nu ska tränas upp och säkerligen är lite ömma. 

Idag var ändå en ganska stor dag. Det här var första gången sedan olyckan som han bredde sig en smörgås, skivade osten själv, samt skalade ett ägg. Jo. Det tar sig.

Så här ser originalet ut. 

Ännu en av Sven Ljungbergs katt-skator-motiv.

Om man inte har vuxit upp med ... 

.... blommande fruktträd - eller fruktträd öht - är det såklart mer än ljuvligt att på sin egen tomt ha äppel, plommon och körsbärsträd och allra vackrast i blom är ju äppelträden! Tänk, att nånting kan bli så sinnligt, mjukt och fint! 

Det här trädet står till vänster om växthuset och ger bara små, små, små äpplen som vi inte gör något av. Nere i slänten vid vägen, står det äppelträd som ger den godaste frukten .., men pv har ingen aning om vad det är för sort.

Ute på gården har vi Ingrid Marieträdet; vindpinat och slitet, men oj, så många äppelpajer vi ändå fått därifrån, ja, ni fattar. 

Idag är det dags för Sonja att lämna sjukhuset för att komma till Nymansgårdens korttidsboende. Det var där friherrinnan tillbringade en hel månad och där var så  l u g n t  och fridfullt och  v a c k e r t! 

Förmodligen åker vi dit i eftermiddag och hälsar på och ser hur det går. Ska plocka en liten bukett med gullvivor och ta med. 

Det var där, på Nymansgården, som det var som en konstutställning i korridoren! 

För övrigt ...?

Tittade på SVT:s utrikesbyrån igårkväll och sååå intressant det var. Den tidigare statsministern Stefan Löfven var en av gästerna och jag tänkte att han känns så lugn och trygg. Kanske beror det på hans dialekt .., eller att han ofta har ett litet snett leende på lut? Ulrika Bergsten (tidigare utrikeskorrespondent i Asien och Europa) var också med (såå bra!), liksom en helt ny bekantskap, nämligen Jacob Lovén (techpoddare) och allt flöt liksom på. 

Lyssnade för några dagar sedan till en kortare SR-debatt mellan två olika partiföreträdare och jag tänkte att näää, jag kommer inte att stå ut med detta fram till valet! Det hela kändes så förutsägbart! Då var det så befriande med Utrikesbyråns gäster där alla fick tala till punkt. Dessutom tycker jag att programledaren Rebecca Randhava är såååå bra!

Här en länk till gårdagens avsnitt som handlade om Kina. (Saknar verkligen Kina-podden i Sveriges Radio. Nu, när den verkligen skulle ha behövts .., då får den inte vara med längre! Hur tänkte man?

Dagens fönster ...

En fönsterbild från Österlen kom som en överraskning, ja, det var den 25:e april och s o m  jag undrade var jag "lagt" den bilden .., men nu, så! 

Så här skriver avsändaren, den rara Christel: 

"Hej! 

En fönsterbild kanske? 

Den är inifrån vår husvagn nere på Löderups Camping. 

Hälsa Pv gott tillfrisknande från mig.

Kram från Christel i Skåne."

Men vem var konstnären ...?

Utanför entrén/ingång nr 19 på Halmstad sjukhus, stannar jag till och tittar på skulpturen som står ett stycke därifrån. 

Det är då, när vi hälsat på hos Sonja som ligger på rygg och sover så gott när vi kommer med kaffe och tårta. (Det som var kvar från i lördags). 

Med Sonja är det väl inte alldeles så där jättebra. 

"Jag har fått för mig att jag skulle till Linköping ..", förklarar hon och hela natten har hon hört flygplan susa förbi ovanför sjukhuset. 

"Men nattsköterskan sa att det hade varit alldeles lugnt, inga flygplan alls ..", fortsatte Sonja lite leende och tyckte att det kändes aningen underligt. 

Idag är det vårdplanering för hennes del. Kanske blir det ett korttidsboende under en period? 

Nåväl. Så kramade vi om henne och sa att det var ju i alla fall tur att hon inte befann sig i Linköping, hur trivsamt det nu än kan vara där och så tackade vi för oss. 

Och där ute stannar jag till vid skulpturen och letar - men förgäves - efter en liten plakett som ska berätta vem konstnären är. Nej, där är tomt. Ingen som helst upplysning om något sådant och jag tycker att det är så enbarmligt dåligt. 

Bildgooglade när jag kom hem och fick svaret att detta är ett verk av Peter Mandl, f. 1947 och boendes i Påarp utanför Halmstad. 

Gjutet i brons och med en sockel av granit. 

Peter Mandl föddes i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien och flydde med sin familj till Sverige när Warszawapaktens styrkor invaderade Prag 1968. 

Mandl är - förutom på flera ställen i Halland och i Höllviken -  representerad vid Nationalmuseum i Stockholm. 

Så nu vet vi det.

Det där brödet ....

Igår läste jag hos walkaboutsweden; det handlade om surdegsbröd och vad detta kan ställa till med, i alla fall när man inte längre är tonåring med starka tänder. 

På Ica Maxi finns ett bröd som jag verkligen älskar .., men köper det sällan och tur är väl det. Får det ligga i sin papperspåse i 2 dagar, tycker jag att det är ännu godare, men problemet blir då att skiva brödet. 

Det hände en gång att pv hämtade en mindre elektrisk såg för att visa det vansinniga i att inte ha brödet i en plastpåse (men då försvinner ju själva känslan för mig). Hittills har allt gått bra. 

Om detta berättade jag alltså i en kommentar hos Barbro och hon gratulerade mig till att ha starka tänder. (Vilket jag aldrig har haft, men just vad gäller det här brödet, så har jag klarat mig.)

 Elva minuter senare ska vi dricka kaffe och jag skär med visst besvär en skiva av det torra brödet och tar en tugga. 

På EN ENDA GÅNG kände jag vad som hänt! En provisorisk fyllning tackade för sig. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Den här tiden i maj, men för 12 år sedan, kom det här fönstret susande från Porto och landade i min inkorg. Text följde med också ..., nästan som en morgonbetraktelse som kändes så .., varm och fin. 

Här är den. 

"Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

T a c k   annannan! Läs förresten hennes inlägg om hur det kan vara att införskaffa en så enkel sak som dammsugarpåsar.