Kväller i landet Halland ....

I ett badrumsskåp i Skåneland hittade jag en liten medicinburk och på etiketten stod det "För morgonhumöret". S o m  jag log.

Det kan jag säga, att det läkemedlet ska jag be att få utskrivet till mig själv. Helt obegripligt är det att jag känner mig så ur form på morgnarna och jag kan irritera mig på alla möjliga småsaker. Och tyvärr, väldigt ofta på pv. 

Precis så var det idag. 

Vid 11-tiden bjöd den snälle pv på kaffe med tillbehör ute på altanen. Där hade vi flyttat trädgårdsbordet mer bakåt, så där så det inte skulle bli så krångligt för Ecke att ta sig in i uterummet, då, när vi skulle kalasa på surströmming. Mer svängrum, liksom. 

Allt eftersom kaffet inmundigades, blev humöret allt bättre och plötsligt hände något som vi nog sent kommer att glömma. 

Jo, trädgårdsstolen som jag satt i .., den gled iväg på det hala trägolvet och plötsligt (där finns inget staket, utan buskarna är stora och har agerat skydd) hamnade jag - som i slow motion - bland spireabuskarna, med huvudet nästan i backen och med benen rakt upp i vädret! 

Det var inte långt ifrån att pv pinkade på sig av någon slags hysterisk glädje, ja, vid åsynen av sambon .., hon som gjorde totalt fruktlösa försök att ta sig upp. 

"Nä, vi får nog kontakta Jägsells och be dem komma med en lyftkran!" föreslog han och tycktes rent av omåttligt lycklig. 

Efter många försök (tur att pv är stark!) lyckades han få upp mig, men tänk, om han inte hade varit hemma, då hade jag blivit liggande där tills någon människa hört mitt rop på hjälp! Jag satt fast som i en rävsax.

Bilden visar hur det såg ut EFTER baklängesfallet. Tänk er att hela stolen tippade iväg .., jag hade huvudet långt ner och benen riktade mot himlen. 

Måhända var det baklängesfallet som satte sprätt på energin, för den tycktes plötsligt outsinlig. I ett huj putsade jag inalles åtta fönster på utsidan (sex rutor på varje, pv tog de två översta, då han inte litade på att sambon skulle ha särskilt bra balans av att stå på en ranglig trappstege, byggd av honom) och av bara farten tog jag även tvättstugans och gästrummets fönster. 

Och ikväll, innan mörkret föll, tog jag mig an den batteridrivna gräsklipparen i någon halvtimmes tid, då batteriet tackade för sig. 

Nu är det kväller. 

Pv har åkt in till stan på körövning .., jag tittar på Rapport .., lät Vickan smaka naturell yoghurt (tyckte hon om!) .., och kajorna har varit alldeles konstiga idag .., flugit fram och åter i omgångar och känslan var att det var oro i luften 

Tända ljus här i vardagsrummet nu när klockan är lite över 20.00  och tänk, i morgon lär vi ska få upp mot +21 C. 

Jodå, vi hann med att doppa oss även idag, pv rent av två gånger och det händer inte ofta.

En händelserik dag, med andra ord.

Säg till exempel "hon i grön dräkt ..."

Sitter och tittar på Riksmötets öppnande och alla finklädda riksdagsmän och kvinnor - blivande och såna som varit med länge - på väg in till sina platser. Samir Abu Eid och en skåning vars namn jag inte kommer ihåg, är kommentatorer hos SVT och berättar vilka vi ser. 

Problemet är bara att man inte får några ledtrådar, särskilt om ett det är ett obekant namn. Då hade det varit bra om herrarna t.ex sagt "jaha, där till vänster i grön klänning, där kommer *namnet på den det gäller*, så man vet vilka dom menar.

Det var allt. 

Tack för ordet.

Ps .Och inte visste jag att Amanda Lind (Mp), att hennes mamma var från Norsjö, bara 5 mil från Malå. Och ännu mera .., hennes pappa heter Erik Hugo - född i Lycksele - är tydligen kyrkoherde i Malå-Sorsele pastorat. Ds.

Dagens fönster ...

Ett gammalt fönster från Ecke och Britts sommarhus, det som nu ägs av yngste sonen. När bilden togs var det uppenbarligen regnigt - eller hade kanske just slutat att regna -. Idag, på månaden septembers näst sista dag, väntas det bli molnigt men upp till +21 C  ute!! 

Gräsklippning står åtminstone på min agenda.

Och dopp i havet blir det alldeles säkert.

Om filmen ... 

Å, den var hemsk och underbar, allt på en gång. 

Såå mycket elände till en början att jag tänkte att .., nä, detta uthärdar jag inte.

Men ..., så mycket hopp, värme och kärlek också.

Den får nästan en 5:a av mig .., pv hjälper D med matten och kan inte svara just nu. Jag gissar att han kommer att säga en 4:a, eller en stark 3+. Vi får väl se.

Ps. Han sa en 4:a. Ds.

På morgonen ....

Vaknar tidigt, men ligger kvar i sängen och lyssnar förstrött till P1-prat. Det är inte ofta programmet "Ring P1!" får mig att spänna öronen, men programledaren Nicke Nordmark, jag tycker verkligen att han är så sympatisk; kanske beror det på dialekten och hans lugn? 

Vickan har då lämnat platsen intill mig och tagit ett skutt upp på fönsterbrädan. Där ligger hon ihopkurad och tittar ut över den lilla del av världen som är hennes. Ja, så mycket ser hon nog inte .., det är mörkt ute vid sextiden. Fönstret står liiite på glänt.

Pratar med Den Äldsta som idag - för ovanlighetens skull - har ett extrapass på jobbet; ett dagpass. Nu (vid 6-tiden) har hon lämnat Charlie hos Emma och Fabian och är på väg till Karolinska. Dagpasset varar från 07 - 16.30 och hon berättar att timmarna bara  s u s a r  iväg! Samma avdelning (många respiratorpatienter), men ändå så annnorlunda och delvis andra arbetskamrater.

Pv, som tittade på fotbollsmatchen igårkväll (Norge-Portugal ..., nu blev nog din P glad, annannan), ligger nästan en timme längre än sin sambo och vi sitter framför tv:n och det är nyheter och mycket handlar om valet. Jag säger att inte ett dugg förvånad är jag över att Vänsterpartiet väljer Andreas Norlén till talman, ty att sitta med en s-märkt talman/kvinna och berätta om sina tankar och strategier när det gäller samarbete/ministerposter med just S och C, det måste ju kännas hur underligt som helst.

Och Centerpartiet ..? Hur har dom tänkt sig det hela? Det förstår jag inte heller; det är ju stängt åt två håll. Om detta pratar vi ganska ofta, pv och jag själv. 

Bilden - texten kanske vore något för de olika partiledarna just nu - togs när vi var i London och firade min 60-årsdag, ett halvår efter att den inträffat, ja, mer än så, det var just i september och det blev helt underbara dagar tillsammans med Anna, Micke, Maria, Emma, Emmas kompisar, pv förstås och jag själv. Det blev helt enkelt en resa jag aldrig kommer att glömma.

Och det var då som vi var på konsert i Hyde Park och någon (kanske båda?) av döttrarna hade shoppat nya bh:ar ..., och förevisade dem för oss andra. 

Och framåt kvällningen såg det ut så här i parken! Earth Wind and Fire uppträdde och jag var så lycklig så det kändes som om jag skulle gå i små bitar! Det var tiotusentals människor där och på storbildsskärm visades stycken från Albert Hall (Last Night of The Proms) och klickar ni på länken, så förstår ni hur det var.

Måndagsfönstret ...

Ännu en fångst i den portugisiska fönsterhåven - tack annannan -! 

Men jag förstår inte vad dom här järngrejorna är som hänger i hållarna ...., jag får helt enkelt inte ihop det?

Man kan ju nästan tro att det är dörr, men då kommer man ju rakt in bland väskorna (trodde först att det var kuddar ..)?

Härligt träd där inne!

Aldrig mera kaffe .... 

,,, i alla fall inte efter klockan 17.00. Nu blev det betydligt senare och när klockan var 02.00 var jag fortfarande pigg som en lärka och fick tvinga mig i säng. Vickan tycktes förvånad .., vad hade nu flugit i matte, vara uppe så länge? 

Och nu söndagmorgon. Då kan känslan vara som på bilden.

Bara plus 6 ute, men blå himmel. Jo, men det kan bli en fin dag. Tittar lite på SVT - en film som handlar om den förfärliga branden i Notre Dame. Tänk, att det är sju år sedan, det trodde jag inte.

I morgon filmstudio på Röda Kvarn. Då visas filmen "Unga mödrar", i regi av Jean-Pierre och Luc Dardenne. Följande stod bl.a att läsa i Fredrik Sahlins DN-recension av filmen:

"De belgiska bröderna Dardenne är, som alltid, ute i ett ömmande ärende i en film fylld av patos och en sekulär tro på godhet. Fint, absolut, men ändå inte akut lockande. Lite… väntat. Man har väl blivit smått blasé – men det dröjer inte många minuter in i ”Unga mödrar” innan mina känselspröt sitter fastklistrade mot bioduken.

Jeanne-Pierre och Luc Dardenne excellerar i grenen humanistiska dramer djupt rotade i samtiden men de ägnar sig i första hand inte åt samhällskritik, här delas inga politiska dagsedlar ut. Politiken ligger istället i dramats bakgrund, som fond och förutsättning."

Filmen fick en 4:a i betyg. 

Här lite om handlingen. 

Och jag som blev mamma vid 18 års ålder, kanske kan känna igen mig lite?

Bröderna Dardenne är födda 1951 och 1954.

Så här ser dom ut, de båda herrarna.

Dagens fönster ...

Om man befinner sig i regionen Baskien i norra Spanien, då finns det risk (eller möjlighet) att man passerar en butik som säljer just baskrar. 

Det var vad Sofia Lindmark i Skåne gjorde, ja, i våras. 

Jag stannar så gott som alltid till när jag upptäcker stickers på stuprör eller andra ställen. 

Det gjorde uppenbarligen även Sofia och passade då på att göra lite reklam för egna företaget Fisky Business.

Hur förvånad hade jag inte blivit om jag råkat passera just där och upptäckt deras lilla reklam-sticker! 

Tack för lånet av bilden, Sofia!

Idag i Skallkroken .... 

Eller rättare sagt, ikväll i Skallkroken. Klockan närmade sig sju och det var då som båten med de två hummerfiskarna kom och lastade av hummertinorna vid kajen och sedan iväg till ordinarie båtplats. 

Alldeles tomt var det i burarna, icke ett liv! 

För den som har vuxit upp i inlandet, är detta med hummerfiske något väldigt annorlunda och exotiskt. Och hemskt. Det finns inte på kartan att jag skulle kunna koka humrar/kräftor/krabbor levande, jag får ångest enbart vid tanken, men det kanske har med ens uppväxt att göra? 

I unga år fick jag göra pappa sällskap i skogen för att vara med på harjakt. Det blev första och enda gången, kan jag säga. S o m  jag grät när den lilla harpalten föll död till marken, allt på grund av ett skott från pappas gevär. Men ett skott och pang - död, det kan jag ändå ta .., men att kokas levande, nej, hu, så hemskt!

Har jag då aldrig ätit hummer eller kräftor? Jodå, så det är dubbelmoralen i ett nötskal.

Frånsett detta med humrarna, så blev det två dopp i havet. Kanske var det sexton grader? Om det finns ETT enda ord som beskriver hur det är att bada när vattnet blir svalare, så är det ordet LIVGIVANDE. 

Efteråt satt jag länge i vindskyddet med solen i ansiktet och bara tog in allt det fina. 

Klappade en stor, grå pudel som visade sig heta August och höll honom i kopplet medan hans matte tog ett dopp i bara mässingen. Ja, hon tog också två dopp, bara för att det var så skönt och ofta är ju det andra doppet skönare än det första.

Sista timmen tillbringade jag i klubbstugan där pv och kvällens hamnvakt (den senare börjar när hamnvärden går hem, dvs kl.19.00 och blir där till 02.00 på natten) språkade om eventuella gästbåtar eller om det hänt något särskilt, vilket det i n t e  hade gjort. Alla tio ställplatser var bokade och upptagna; alla svenskregistrerade.

Dagens fönster ... 

 

Ett skyltfönster som kanske håller på att putsas (tänker på hinken nedanför stegen), det fångade den idoga annannan. 

Flera fönster kom samtidigt och jag svarade att nu tycktes hon verkligen i toppform. 

Så här svarade hon: "Det är att jag har gått lite andra vägar än vanligt. Typ en parallellgata, eller som nu, bara på andra sidan gatan! Då ser man annat."

Tack! säger jag.