måndag 22 oktober 2018

Dagens fönster ...


... finns i Halmstad.

Vi åkte nämligen in igår för att titta på en lägenhet till en av pv:s allra bästa vänner under åren, hon som arbetar i Umeå - har arbetat i Halmstad - och nu vill tillbaka till landet Halland.

Det var en lägenhet på sjätte våningen och med ljusinsläpp från två håll.
Balkongen visade sig vara pytteliten och inget för den som har minsta anlag för svindel och hissen inget för den som har klaustrofobi, men för övrigt visade det sig vara ett fint boende.

När tittandet var överstökat (vi filmade och tog bilder och skickade dem norrut ..), tog vi trapporna ner. Sex våningar .., breda marmortrappor och jag fixade det galant! Det är som ett mirakel och det finns inte ord för hur tacksam jag är för den senaste knäoperationen!
Tänk, att få ett helt nytt liv!
En hel drös med livserfarenhet ...



Och jag bara älskar sånt här!

söndag 21 oktober 2018

Så här var det ....



.... tidigare idag.
På Mekonomens parkering och lite till ....


Det var i svt-programmet Landgång med Anne Lundberg och Pål Svensson, som jag första gången hörde talas om pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg. Det var dit Pål skulle åka för att lära sig bara äkta napoletanska pizzor och vi tänkte att dit ska vi väl åka någon gång. 

Men man åker inte bara dit på en höft .., man får gå in på nätet och beställa en "deg" och till när man vill ha den och så får man komma dit och antingen hämta sin pizza, eller så får man veta exakt när pizzorna är klara och så slår man sig ned och väntar. 


Själva pizzerian ser mer ut som en arbetarbod och är belägen vid Mekonomens parkering. 
Längs långsidan finns som ett partytält och där är är långbord, enkla träbänkar .., ja, och lamporna är uppochnedvända konservburkar modell större, där tomaterna en gång förvarats. Åtta sorters pizzor tror jag att det finns på menyn och himmelskt goda är dom! 

Glöm pizzasallad; sånt serveras inte i Neapel (kanske inte i hela Italien) så det man får är sin pizza. 
Vill man ha vin eller öl, köps det i baren, som väl mest är en enkelt bord och betalar gör man själv efteråt - för allt - enligt ett enkelt system, man bara pekar på en skärm med bilder på det man valt, himla praktiskt! 


Enkelt .., så enkelt.


Och tydliga instruktioner.


Vi åkte dit tillsammans med Eva från Tyresö och hennes inte-alls-så-långe-man. 
Tre av oss valde en fyllning med tunna skivor av salami, den fjärde - som var jag - tog som vanligt den med sardeller och oliver. Jag älskar den! 


Pizzorna kostar nittio (menyn från hemsidan är nog inte uppdaterad)  och det är långt billigare än många andra pizzor som jag smakat under årens lopp! Inte långt från affären i Haverdal fanns för två, tre år sedan en pizzeria som sålde en sån här pizza för 130:-, ja, sardellpizzan var mycket dyrare än andra och jag frågade varför? På den var det knappt tre små sardeller och jag vet vad en liten burk dylika kostar och att då hela pizzan skulle blimycket dyrare, nej, det köpte jag inte (fast jag ju gjorde det). Jag brukar ALDRIG gnälla när jag är ute och äter, men den gången tyckte jag att det var fel .., det var nästan ocker.


Det här med anslag uppsatta av personalen, det kan verkligen säga olika saker.
En gång i livet hade jag en chef vars fru plötsligt började arbeta i butiken och det utan någon som helst affärsvana. Det kan gå hur bra som helst, men i det här fallet var det så uppenbart att hon inte trivdes - eller helt enkelt inte hade rätta känslan - och det kunde man ofta utläsa från hennes textade anslag.
Ett satt på dörren in till lagret.
Där stod: "Kunder förbjudet!".
Jag föreslog att vi skulle skriva "Endast personal", men det ville hon inte.

På Lilla Napoli finns en skylt - förutom den här - där det stod: "Om du orkar och har tid, får du gärna ställa disken här" och så fanns där ett bord där tallrikar och glas kunde lämnas och besticken i en vattenfylld balja. Tänk, vilken skillnad det är på hur skyltar skrivs!


På väg till Falkenberg skymtade jag Skogskyrkogården och det var ett sånt ofattbart vackert ljus, så jag bad att vi skulle tvärstanna så kunde jag ta några bilder, ja, på väg hem. Men vid det laget hade solen gömt sig och allt jag såg var den här skylten och jag log för mig själv.
Jo, minsann .., det gäller att drabbas av hjärtstopp under personalens arbetstid.


Så styrde vi kosan dom två milen söderut .., tog en kopp kaffe och löste klart lördagens korsord i DN .., skjutsade därefter hem Eva och maken (och tackade för den här sommaren, nu dröjer det nästan till påsk innan dom är här igen) och sist av allt till Skallkrokens hamn.
Medan pv plockade loss båtbatteriet (som är ett bilbatteri), tog jag mig ett dopp.
Fem simtag kanske, inte mera., det sista under ytan.
Tog mig utan besvär upp för bryggan.

Kände mig stark.



Dagens fönster ...


Ja, det kan jag säga, att såna här fönster har nog aldrig visats  på den här sidan.
Dom kommer från Japan; från Kanazawa på Hoshu-öns västra sida.

Oj, vilket kringelkrokigt bygge!
Tänk, att komma ihåg hur allt ska vara .., att följa ritningen!


Drog upp bilden lite .., och fascineras än mer!



Två minuter och tjugoen sekunder av en liten dos Kanazawa så här på morgonen!
Ja, men så intressant att se hur där ser ut!

Tack till annannan i Portugal .., det var hon som tog sig en titt i största fönsterhåven och hittade hur många fönster som helst!

lördag 20 oktober 2018

Multikulti ....

Från vännen Sture kom den här filmen och alldeles varm i hjärtat blir jag!

Sture bor i Närpes i Finland.
Dagens fönster ...


Igår fönster från Babraham i England och idag olika sorters fönster - nyare och äldre - från Skellefteå i Västerbotten.

Tack ellem som tog dig tid att ta fram håven!



När jag - på youtube - lite förstrött letar efter en kort film om Skellefteå, kommer det här upp.
Det kanske är lika intressant som en film där någon - under tretton minuter - kör bil genom Skellefteå.

Här får, den som vill, lära sig hur man lägger en fin makeup.
Själv tycker jag att kvinnan som uppenbarligen vet hur man gör, är vackrast naturell.


fredag 19 oktober 2018

Fredagkväll ...


Dom här dagarna med sol och värme, det är som om dom aldrig tar slut.
Vad gör vi?
Tja .., vi fortsätter med garageröjningen och fyllde idag nästan ett helt gallersläp. Åtta fönster, plastbyttor, metallgrejs, en trasig darttavla .., och ändå återstår mycket. Brokadsoffan och två fåtöljer, en gammal kökssoffa som inte är fin .., plus ett gammalt skåp. När vi får iväg dom sakerna, då kommer det att bli sååå mycket rymligare i garaget!
Och så ska det inhandlas såna här kraftiga L-krokar som man hänger upp och där man kan lägga virke, jo, men det blir bra.

Efter återvinningsbesöket blev det lunch på Haverdals golfrestaurang.
(Baconlindad köttfärslimpa med tillbehör, till förrätt en supergod rotfruktssoppa gjord på kålrötter, morötter och potatis!, allt för 95:- och typ buffé).


Därefter hamnen i Haverdal.
Allt medan pv röjde i båten (detta ständiga röjande ...) och Harry satt i bilen ..., tog jag sikte på den lilla bryggan .., tog av mig kläderna och på med baddräkten och så blev det en liten simtur och huvudet under ytan och så upp på bryggan. Numera har jag sååå mycket bättre balans, att det som vållade mig problem i början av sommaren, går lätt som en plätt numera!

Ett helt år har det tagit för mig att bli helt okej efter bytet av knäprotesen!
Ett helt år.
Men vilken lycka det är .., att kunna röra sig nästan obehindrat (kan inte stå på knä på hårt underlag, men det behöver jag ju inte göra heller).

I morgon är det lördag och alla tycks friska i affären och pv kom plötsligt på att han ju inte har någon inkomst nästa sommar, så det blir till att lägga undan.
Jo, jo.

Nåja, allt går.

Dagens fönster ...



Från Babraham, en liten by utanför Cambridge, kommer dagens fönster.

Den som håvade in såväl fönster som dom härliga brittiska skorstenarna/murpiporna, var den skånska madamen som bor i Portugal. Annannan, alltså. 

Tack snälla! säger jag.



Och har ni vägarna förbi och tycker om Etta James - det gör jag - då borde ni stanna till!
Titta, bara vad som är på gång!

Jack Prescott - som för övrigt verkar vara en hyvens ung man - han studerar just i Barbraham.
Eller forskar. Eller kanske båda delarna.

torsdag 18 oktober 2018

Torsdag ...


Igår blev det jobb från tre till åtta och det kändes bra.
Sakta men säkert vänjer jag mig vid det här annorlunda livet och nu börjar detta att vara hemma och fri, bli det normala. Det känns bra. Och det som jag kanske oroade mig mest för; hur pv och jag själv skulle få en fungerande tillvaro med så mycket tid tillsammans, det fungerar bättre än jag hade trott.
Man hittar nya roller. Eller hittar ett sätt att få ihop det hela.

Och jobbet?
Till min glädje var Carina också på plats (hon är också pensionär); den som är mejeriansvarig var ledig och hur roligt var det inte att se Carina bland juicer och ostar och ibland också mitt emot mig i kassan! Carina som har ont i sina knän och som väl till slut också hamnar på operationsbordet.
För min egen del blev det mest kassaarbete och så fyllde jag på frukt och frontade i mejeriet (då hade C gått hem), ja, lite sånt. En tämligen lugn kväll blev det.

Och pv säger att det fungerar bra att undervisa på grundskolenivå.
En av eleverna hade sagt att han väl kunde bli kvar, då han var så bra på att "förklara".
Så roligt för honom!


För övrigt?
Vi pratar lite om vad som komma skall ., nästa sommar, till exempel.
Om vi alla är friska och krya och allt är som det ska, tänker vi vaccinera Harry så han kan följa med om vi till exempel seglar till Danmark.
Att jag också vill se Anholt, ön mellan Halland och Jylland, dit pv oftast har tagit sig via en nattseglats. Det är en alltför lång sträcka att ha en hund ombord .., men det går båtar från Varberg till Anholt, den kan jag och Harry ta och så möts vi på Anholt .., stället som pv påstår är så nära paradiset som man kan tänka sig.


Nu ska jag hänga upp pv:s badrock som jag tvättade igår ..., bilden är från flera år tillbaka och är nog tagen från sängkammarfönstret.., undrar vad han har i handen? (Jo, nu vet jag .,. han plockade förstås mördarsniglar!)

En riktigt fin dag önskar jag den som eventuellt tittar in här!



Dagens fönster ...


... får bli ett favoritfönster - av kända orsaker förstås -.

Vi var på besök hos pv:s kusin Pia och hennes man i Skåne .
Det var på den tiden när lillpigan var i livet.

Och i famljen fanns då två hundar som fick vara stanna kvar utomhus, då, när vi kom och där satt dom och tittade in genom dörren på den där lilla krabaten som tycktes helt orädd och också var det.

"Vad är du för en ...?" tycktes dom tänka.

"Och vad gör du här?"

"Vi är rätt stora, har du ingen respekt för oss?"

Nej, det hade hon inte.

Hon tänkte mest på mat.