Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Idag satt jag längst fram på metron och kunde se genom vindrutan. Fångade också hur föraren kliade sig i mustaschen."

// Tack annannan! säger jag. 

En bättre dag ...

.... blev det verkligen idag. Ångesten över bilen som fick tillbringa gårdagen, samt natten mot idag, längs med den enormt stora, röda ladan .., den har tackat för sig. 

S o m  jag har skottat för att om möjligt frigöra den relativt korta bilturen från ladan till vår uppfart. Det är de sista 25 meterna som är kritiska, fram till korsningen till Edjervägen. 

Medan jag stod där och  borstade av all snö som täckte rutorna, kom en boende från Stora Stensjö körande i en helt översnöad bil och berättade att hans fru fastnat i snövallen just vid Eckes sommarhus och det var precis det jag hade oroat mig för. 

Det går väl an att bli stående, men inte så att man blockerar för andra bilister med kanske högre bilar och med dubbdäck? 

"Jag kan köra före dig, så ser vi hur det går, försök ta lite sats och fastnar du så hjälps vi åt ..", sa den vänlige mannen. 

Det fungerade! Det finns inte ord för den lättnad jag kände .., för tänk om gårdsägaren (som är åldrig och inte bor på orten) inte kommer och plogar gården och vägarna som löper där, hur länge skulle jag då bli stående där?

Här stod bilen och kurade hela natten, undrade kanske vad den hade gjort för ont för att bli lämnad där?

Tio meter hitom bilen, var det flera decimeter med tung snö och spårigt och just vid korsningen hade plogbilen orsakat en rejäl vall med hårdpackad snö.

Vår uppfart/nerfart. Har skottat undan så mycket jag har orkat, men snön är tung och det är inte lätt att veta var man ska slänga den. Enklare är det på gården. Där finns nu gångvägar från ytterdörren till garaget, en annan gång till fröautomaten i hörnan av tomten och så har jag skottat på altanen och framför uterummet, där pelargoniorna står och längtar efter sommar. 

Uppfarten är brantare och längre än den ser ut att vara på bilden.

Nu står bilen här och bidar sin tid. Det är helt okej. Får jag inte bort snön - eller töar det inte - inom de närmaste dagarna, så får jag ladda bilen inne i Halmstad. 

Ja, ja. Allt detta är ju i det stora hela bagateller. 

För övrigt har jag tittat på 20 km skiathlon och nästan gråtit av glädje .., nu är det curling, som jag väl inte bryr mig sååå mycket i, men tv:n är påslagen, detta till trots. 

Ännu mera för övrigt: idag kunde jag nästan sätta upp håret som förr i världen. Det tar sig.

Körde bums och handlade en säck ved och diverse matvaror som fyllde två bärkassar. 

Kom hem, fyllde en tredjedel av veden i en sopsäck som jag drog uppför backen med höger hand och två tunga bärkassar från Hemköp i den andra. Det gick det med, men jag tror att min vänstra arm och hand blev aningen längre än den varit tidigare ,-).

Dagens fönster ....

 Ännu ett fönster som fångats av den idoga madamen annannan! Så fint! Och i fönstret speglar sig fotografier inom glas och ram. Tack! säger jag att du tar dig tid.

Ett fönster (eller två) .., busväder och lite annat.

Ja, jag är helt ärligt för trött och slut på för att ändra bilden, så den kommer på rätt plats - eller göra den mindre - det får vara så här. Sov mer än urdåligt natten mot idag. Lyssnade till USA-podden på besök i Göteborg (inte alls så bra som vanligt ..), Rysslandskorrespondenterna (alltid bra!), Det politiska spelet (tycker jag om!), P1 Kultur med Saman Bakhtiari (vilken bra programledare) som bland annat handlade om artisten Hannes (helt ny bekantskap för mig, han lät lite osäker ...) och så handlade det också om Sveriges Radios Lyrikpris (jättebra!). 

Tänk, om allt man lyssnat till verkligen hade lagrats i hjärnans arkiv. Så är det i alla fall inte för mig. 

Lämnade sängen vid sjutiden och häpnade över hur  t y s t  det var. Det var all snö förstås! Åt rejäl frukost och gick sedan och skottade fram några gångar .., till bilen, till fröautomaten och lite framför garaget. Snön visade sig vara  t u n g. Borstade av bilen, då lossnade vänster vindrutetorkarblad och det var helt omöjligt att få det på plats. Om detta blev det en ännu längre historia (körde till slut till Hemköp och fick hjälp av underbare Stefan som - efter många om och men - lyckades få torkarbladet på plats (halleluja!), för fullkomligt livsfarligt var det att köra utan sikt på förarsidan. 

Kustvägen har dessutom passager där snön kommer farande rakt från öster eller väster .., nu från öster och det var inte mycket till sikt jag hade. På hemvägen däremot var allt okej. 

Nu har plogbilen varit här och plogat Ejdervägen, så nu ska jag gå ner och skotta bort den plog-vall som blir var gång den varit förbi. Tack och lov att den väl börjar att ploga på Birgittas sida, så får vi liiiiite mindre snö hos oss. (Birgitta har ställt av sin bil för närvarande). 

En sak till: tittade i morse på tv4 och deras fredagspanel med bland annat Göran Greider, en lång drasut till man vars namn jag just nu inte lyckas hitta, samt Amanda Sokolniki och det var nästan hopplöst för henne att komma in och få prata (i alla fall när jag tittade), för såååå ofta avbröt Greider eller den andre mannen. Så himla oförskämt!

Dagens fönster ...

Så kom ännu ett fönster från annannan i Portugal och jag undrar verkligen var den skånska madamen  befann sig när bilden togs ..? 

Och vilket vackert tegeltak där nere! 

Tack! säger jag.

Om stickning, drömmar och en del annat ...

Igår var det alltså kalas för rara Anne-Marie och kalaset hölls, som alltid, hos vägg-i-vägg-grannen och A-M:s bästa vän Lena, allmänt kallad "friherrinnan" här på sidan. 

Det var dessa två, hunden Bessie (som var så förälskad i Harry och spetsade öronen och tittade sig omkring när hans namn nämndes) och hennes matte Ingrid och så jag själv då. 

Sååå trevligt vi hade det!

Ingrid har, efter ett yrkesliv som påminde om mitt eget (ofta i någon slags butik, senast på Mio Möbler i Halmstad), precis gått i pension och om detta pratade vi ganska länge. Ja, om hur förändrat livet blir när man inte längre har några måsten över sig. I alla fall inte yrkesmässigt. 

Vi kom också att prata om att det är tillfälligheter som styr - eller i alla fall påverkar - våra liv. Den som sett filmen "Sliding doors", förstår kanske vad det handlade om. I mitt fall var det en då nittonårig Tommy som arbetade som fritidsledare, men som råkade gå in på Arbetsförmedlingen i Lycksele, upptäckte broschyrer som skulle locka ungdomar att söka till polisskolan. Av bara farten tog han en broschyr, fyllde så småningom i och blev antagen. Vi kom då att flytta till Sollentuna (polisskolan låg i Solna) och sen hände ju allt annat. 

Nu satt vi i skinnsoffan Ingrid och jag själv och jag blev så varm inombords av att se hennes fot där under bordet .., med sockan på, som hon själv stickat.

"Ja, jag vet att här kan vara golvkallt ...", sa hon leende. 

Bessie har tidigare varit daghund hos friherrinnan och hennes matte visste förstås hur det kunde vara.

Tänk, att kunna åstadkomma sådant här! För den som likt jag själv är totalt imbecill vad gäller handarbete, så är detta som trolleri. 

Bilden visar Ingrids julvantar som hon stickat. 

Vi pratade även om nattliga drömmar och vad sådana kan betyda för ens sinnesstämning. 

Natten mot idag befann jag mig i Karlstad hos Turtlan och hennes M .., jag var över mig av förtvivlan över en liten hundvalp som trakasserades av andra hundar och jag försökte rädda den lilla valpen, men skulle samtidigt skynda mig till jobbet i Malå och hittade då inte nycklarna till affären! 

Ett enda sammelsurium var det .., Turtlan som visade mig sina fina blommor och jag själv som hade ångest över att komma för sent och NYCKLARNA .., var hade jag lagt dem?

När det väl blev morgon, slog det mig att det nog var den alltför höga värmen i sovrummet som var orsaken till all denna ångest.

Onsdag ...

Lika kyligt idag och än värre vind! Looog såå när jag hämtade kundvagn på Hemköp (dom står ute i ett skjul) och vi som möttes där, vi var lika våldsamt rufsiga i håret båda två!

Vid delikatessdisken blev det småprat med städaren som jag möter nästan dagligen och alltid känner jag mig i vägen. 

Nu fick jag veta att han kom från Syrien, var 55 år, hade fem barn och att en av dem - en son - läser till ingenjör på Halmstad högskola. 

Hemma i Syrien hade han (pappan, alltså) egen butik där han sålde grönsaker och ja, han pekade med handen mot olivoljor och annat. 

I sju år hade han och familjen varit här; såväl han som hans fru städar lite överallt i Halmstad, men den äldre kvinnan som stod intill och log så varmt, nej, det var inte hans fru, sa han och skrattade gott. Imponerande att börja ett nytt liv i ett annat land, dessutom så långt från hemlandet, och ändå ha lärt sig pass bra svenska. Hade jag klarat att lära mig arabiska? Tveksamt.

Mannen hette Abdullah i efternamn - det trodde jag var ett förnamn - och jag sa mitt namn förstås. Ja, men det var trevligt och intressant. Dessa städare som nästan dagligen finns i butiken, som gör ett så oändligt viktigt jobb, men som ändå är på något sätt osynliga. Nu kanske städpersonalen har paus på något annat vis .., kanske har dom inte ens rast inplanerat i städningen, men jag har nog aldrig varit med om att dom blir inbjudna till gemensamt fika i personalrummet. Inte i en enda butik där jag arbetat.

Julkort nr 2 kom från Stockholm och det var den rara Lisbeth som stod som avsändare. Lisbeth som under bloggtiden var "Londongirl" och senare "Tankevågor". Lisbeth som när jag fyllde 60 år ringde upp och tillsammans med sina elever sjöng och gratulerade på födelsedagen. Sååå vansinnigt glad jag blev och jag blir det fortfarande, bara jag tänker på det. Om jag får gissa, tror jag att bilden är tagen från deras ö i Stocksholms skärgård.

Dagens fönster ...

Och så kom ett fönster från hedgrenskan i Trelleborg. Så här skriver hon: "Godmorgon! Ett fönster dök upp som minne på fb. Fotot togs genom vårt köksfönster för 5 år sedan."

/Tack Kerstin! (Jag tycker ju så mycket om speglingar ...).