Från det ena till det andra ...

Söndag. Vaknar till minus 15 ute och det är  lika kallt inomhus.

Å, jag hade natten mot idag ställt timern på alldeles för långa uppehåll innan värmen skulle pytsas ut .., ja, ja, jag har mig själv att skylla. 

Eldade friskt och har det nu skönt här inne. 

När jag tittade på termometern för en stund sedan, visade den på minus 3. Hej å hå .., nu värmer solen!

Tittar på skidskyttesändningen och en stressad ledare .., och journalisterna vill såklart veta vad som gått galet hittills. 

Lite senare: Men HURRA!!! HURRA! Guld till Martin Ponsiluoma som ser så sympatisk ut. 

Läser DN och får hjärnsläpp när det berättas om att den amerikanska ministern för inrikes säkerhet, Kristi Noem, tydligen avskedar människor helt godtyckligt - så där lite hipp som happ -, å, det kan ju göra en galen! 

Och en 60-årig kvinna i vårt land har skickat 18 miljoner kronor till en påhittad Mick Jagger, i tron att denne ville inleda en romans med henne. Tänk, vad hormoner kan ställa till det för oss människor! Kvinnan har tydligen varit  en trotjänare inom Solna kommuns förvaltning och det var så hon kunde få fatt i miljonerna. 

DN skriver: "För en kollega berättade hon att hon inlett något slags förhållande med Mick Jagger och att de skulle gifta sig. Kvinnan sade också att Mick Jaggers fru snokat reda på deras relation och i vredesmod spärrat rockstjärnans bankkonton. Detta ska enligt kvinnan vara anledningen till att den påstådde Mick Jagger bett om hjälp med pengar."

Oj, vilket elände! Stackars människa som blivit så förblindad av kärlek. 

För övrigt? Det lär ska bli lagligt att jaga björktrast och så förvånad jag blev! Här brukar jag aldrig se några dylika, men nu, när det har varit kallt ute, då visar dom sig. När det natten mot idag var femton minusgrader .., ja, då tänkte jag på lilla rödhaken .., oj, så kallt det måste bli för den! Kanske för alla fåglar? 

En av koltrastarna satt länge alldeles stilla och stirrade in i snödrivan, men flög så småningom iväg. Kanske bara ett sätt att spara på energin ., detta att hålla sig lugn. Fyller på fröautomaten minst två gånger dagligen, slänger ut äppelskivor ..., och bjuder på lite vildfågelblandning mellan varven och havregryn uppblandat med rapsolja.

En sak är säker: det blir en dyrbar månad det här.

Dagens fönster ...

I Dalarna, närmare bestämt i Mora, befinner sig i helgen Turtlan och hennes äkta hälft. Där bor och arbetar hans ena dotter, så det kanske stundar många besök där i halv-norr och titta, vilken fin julgran som sitter på väggen. Huset ligger alldeles nära målet i Vasaloppet skriver hon. 

/Tack Turlan! Det var ingen dålig fångst du fick i håven .., fler bidrag står och väntar på sin tur!

Lördag ...

Vilken dag! 

Strålande solsken, klarblå himmel .., mängder med småfåglar vid eken! 
Räknar till tolv koltrastar, en björktrast (den senare är betydligt tuffare och schasar omedelbart bort koltrastarna om de kommer för nära äppelskivorna som jag slängt ut!), några ynka blåmesar, då och då någon nötväcka, talgoxar förstås, en grönfink och en liten, tunn rödhake!

Jag hörde takdropp och  trumvirvel från antingen hackspett eller gröngöling .., samt kvitter från rhododendronbuskaget hos grannen. 

(När jag ny lyssnar på Naturmorgons tips .., tror jag att det var en gröngöling som trummade.)

Ställde ut en stekgryta i järn med ljummet vatten och genast kom en koltrast och lät sig väl smaka av detta.

Då och då körde en bil förbi .., inte många människor var ute och promenerade, kanske för att det är så ishalt på Ejdervägen. Bruntgrönt gräs tittade fram. 

Nu skidskytte. Känner snart en slags mättnad på OS-sändningarna .., nu var det mer pliktskyldigast som jag satte mig framför tv:n. Tittade på stafetten och satte närapå kaffet i halsen när stackars Ebba Andersson formligen slog en kullerbytta när hon kom nerför någon av backarna och därmed halkade rejält på efterkälken. Nåväl, suveränt bra gjort av lagkamraterna att åka ifatt och lyckas ta silvret!

Alla-hjärtans-dags-fönstret ...

... är väl egentligen mer en liten lucka i hönshuset, det som fanns hos Gunnar som då bodde i Vaplan. Det var Gunnar som skickade in bilden i "Veckans bästa" ., om nu någon kommer ihåg det. Det handlade om glädjen över att hönsen nu började våga sig ut, efter en lång vinter. 

Ett reprisfönster. Tack igen, du snälle Gunnar!

Och plötsligt kommer den farande ...!

Lämnade herrarnas längdskidåkning och gick ut och satte mig i solstolen i stället. 

Eller: hade svårt att sitta stilla, tog i stället snöskyffeln och skottade fram en kvadrat där jag skulle sitta. Gjorde det lite prydligt. Lite bättre i alla fall. 

Tog mig med en bytta med skivade äpplen som jag slängde ut, några hamnade på uppfarten och det var ju dumt .., där har fåglarna inget skydd av buskarna. 

Och så plötsligt ..., ljudet av panikflaxandet och skriken av koltrastar, duvor och småfåglar vilka flyger åt olika håll, men också fraset i luften när sparvhöken ger sig av ner mot Eckes till -  dock utan synligt byte -. 

Aj, aj! Jag  m å s t e  komma ihåg att alltid lägga äppelskivorna nära syrénbuskarna, så där så det finns lite skydd. Bilden visar mina fotspår när jag plumsade iväg till vedboden. Jag är inte ensam som lämnar spår efter mig .., överallt syns små och större avtryck i snön. Hade Harry varit i livet hade han haft fullt upp med att nosa i alla spår.

Försöker fixa till lite där Erland skottat med traktorn .., hör ljudet av droppande vatten från stuprännan och konstaterar att Edjervägen på några timmar har blivit nästan snöfri! 

Lyssnar samtidigt till Radiosporten, som för övrigt är vida överlägsna allt vad diverse tv-produktioner åstadkommer! 

Tidigare idag ett besök i Slöinge där jag köpte mig en semla från Solhaga bageri. 

Semlorna görs efterhand, så man hinner stå en stund och vänta på att grädde vispas och semlan ska fyllas, vilket är ack, så förödande för ens sviktande karaktär .., då hinner man nämligen ta sig en titt på andra delikatesser. Då är det lätt att bli snärjd av den lede frestaren. 

Expediten är ett under av vänlighet. Är det någonting Solhaga är fenomenala på, så är det att anställa fin personal. 

För min del föll valet på den helt vanliga, gammaldags semlan, den till höger. Den med typ .., wienerbröd som botten, nej, den får vara. 

(Semlorna på disken är enbart skådebröd). 

Nästan hemma, bara några kilometer från avtagsvägen från kustvägen, ser jag hur många svanar som helst ute på den nu helt snötäckta åkern. Det här är bara en bråkdel av dem alla! Läste på sociala medier om en man som upptäckt  m ä n g d e r  med döda fåglar i trakten av Sthlm någonstans. De flesta som kommenterar gissar på svält, kyla och/eller fågelinfluensa. 

Så kan det vara, den här fredagen den 13:e februari 2026.

Fredag i landet Halland och Dagens fönster ..

"Vad då, fönster ...?" tänker kanske någon. Jo, det är den andra juli 1986 vid halvåttatiden på morgonen och gossen som vilar på mitt bröst, är bara halvtimmen gammal. Så lättad jag var! Det var tio år sedan jag senast låg på förlossningen, då på Karolinska och nu visste jag med bestämdhet, att det här var sista gången. Och fönstret i förlossningsrummet skymtar i bakgrunden.

Den lille pojken som var stor och vägde nästan 5 kg och var 56 cm lång, hade tydligen begåvats med lika lång underläpp som sin mamma. Hans pappa tog bilden.

För övrigt kan meddelas att det är - 3 C ute idag .., det blåser förstås som vanligt och det är fullt program med OS-sändningar att titta på.  Eldar i stora pannan ..,  har förberett för lunchen .., och längtar tills man kan hänga ut lakan på tork. I Frankrike är närapå en halv miljon människor utan elektricitet .., även i Portugal och Spanien har stormen Nils dragit fram och orsakat raserade motorvägar och avbrott vad gäller el .., en cyklon har dragit fram över Madagaskar och i trakten av Vilhelmina är det minus 32 grader Celcius. 

Kanske skulle man köpa sig en semla idag?

 Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal (tror jag) och då anar ni förstås vem som fångat bilden. Just det. Den skånska madamen. 

Tack! säger jag. (Nästan lite spöklikt ....).

På Hemköps parkering ... .

... blir det småprat med två andra kvinnor. 

Vi konstaterar unisont att män rör sig på ett helt annat sätt, ja, när det är halt på parkeringen. Kvinnor går försiktigt - försiktigt med små steg, medan män - i alla åldrar - går som vore det världens bästa underlag på marken! Detta har jag tänkt på sååå många gånger och fascinerats av .., jag fattar det inte .., är det månne något genetiskt? 

När vi hade Harry, då kunde pv - utan problem - gå i kvällsmörkret nerför åsen (johanssonrundan) där det kunde vara isfläckar och stenigt och såå halt och där gick han obekymrat. 

Samma sak med män och segelbåtar. Dom bara kliver på .., håller sällan i sig i något stag .., balanserar liksom helt obehindrat och tar sig av och på, på det viset. 

Teorier .., någon?

Det lär ju vara så att män utsätter sig för betydligt fler risker än kvinnor .., kör fortare, klättrar högre .., ja, på det viset. Måhända bättre självkänsla? Att kvinnor oftare än män bryter handleder vid halka, det tror jag mer beror på att män i högre grad tar bilen och därför inte promenerar lika ofta.

Bilden från juni 2021 då jag stöp på altanen, dock inte på grund av halka. Pv stönade .., såg förstås seglingssäsongen försenas. Jag var iklädd baddräkt när fallet inträffade och pv menade på fullt allvar att han skulle skjutsa in mig till sjukhuset i denna mundering. Så blev det inte, kan jag säga. 

 

Dagens fönster ...

"Också ett fönster - på en dörr!" skriver avsändaren som är annannan. 

Tack! säger jag. 

Sååå snyggt Jag tycker att det påminner i färg och stil om den i mina ögon så vackra gravstenen i Steninge kyrkby. 

Kanske är det själva texten "Artur" som gör att det påminner om bilden från annannan?