Onsdag - åter till livet -.
Efter att i måndagskväll ha hämtat hem pv (hans äldre bror skjutsade honom till Simlångsdalen, där vi möttes, så hade vi lika långt båda två), började jag att tackla av.
Efter några timmar, vid midnatt, utbröt ett kräkkalas utan dess like och igår var det inte mycket med undertecknad. Hu! Vilken lycka att komma hem till detta, för pv! (Eller inte).
Således blev vi knockade alla vi som träffats i Bunkeflo! Först Viggo, därefter Elliot, så jag själv, så Anders och slutligen Maja som legat risig i ett helt dygn.
Jaha. Då har vi provat detta också ,-). Enligt vanligtvis välunderrättat håll - dvs Maria - har vinterkräksjuka grasserat även i Malå, så vi är inte ensamma.
Nåväl. Idag känner man sig som en ny människa och sååååå lycklig över att åter ha fyrbeningar i huset! Lilla Vickan, den spräckliga, kom då och då fram till mig igår när jag låg i sängen och noooosade lite och slickade mig i pannan och jag tänkte att detta är ändå livet.
Turtlan undrade i en kommentar (orkade inte svara igår) hur man vänjer katterna vid att vara utomhus, när dom nu är på främmande mark. Jo, det har gått bra. Först var det sagt att kanske en vecka inne, sen pö om pö ute, men det skippade jag.
Igår fick dom vara ute och så höll vi koll .., såg att den ena var djärvare (den spräckliga, Vickan), hon hoppade upp på vedtraven och t.om på garagetaket .., båda hittade till växthuset där solens strålar spred lite värme (läs: dom bajsade i jorden ...) och kattluckan är funnen och vi har på kort tid lärt oss att båda vill ligga i gropar på soffan ..., ja, lite sånt.
I skrivande stund ser det ut så här ..., till höger om mig, ovanpå soffdynan, där ligger Vickan och sover så gott, till accompanjomang av Susie Arioli som sjunger lite jazzigt.
Det är en sån ljuvlig glädje att ha djur omkring sig, ja ååå, så jag inser vilket tomrum det blev utan vare sig Sigge, Nelly, pElle och inte minst Harry! Det är som att bli mamma igen.
När jag i morse berättade det för Maria som var ute på morgonpromenad med hundarna, svarade hon att .. "ja, det hade vi nog alla förstått, att det skulle bli just så."
Igår orkade jag knappt röra min laptop, men tack för lycka-till-hälsningarna i era kommentarer!
Och hur härligt är det inte att bli jordad mentalt, nu när det verkligen är Hela havet stormar med Trump som någon slags kapten. "Har du tänkt på att han har blivit smalare, har ny frisyr och inte längre har brun-utan-sol i ansiktet ...?" sa jag till pv. Kanske har denne man börjat med bli-smal-sprutor? Men tänk om man också kunde injicera doser av måttfullhet och mindre av hybris och oförskämdheter!
Och stackars Ukraina som väl nu känner sig helt övergivna, eller i alla fall rejält kastade under bussen.
Har jag all nämnt pv:s Vasalopp? Nej, det blev verkligen inte vad han hade tänkt sig. Inga spår alls och människor som föll kors och tvärs och han sa att detta var det värsta skidföre han varit med om under alla nitton år (nu blev det ju inte längre än till Mångsbodarna) med ont i vristerna som följd av all lössnö och då tyckte han att det kändes tröstlöst att fortsätta. Han hade helt enkelt för ont i fötterna och nu ropar han från köket att "ja ju mer jag tänker på det, ju mer ångrar jag att jag inte fullföljde det hela!"
Jag ska villigt erkänna att detta hade jag ALDRIG i mitt liv förväntat mig, men vittnar kanske om att han blivit klokare med åren ,-).
Har ni inte tittat på dokumentären "Brytbussen" som finns på SVT-play så kan jag varmt rekommendera den. Det handlar just om skidåkare som brutit.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)

