Nystart en onsdag i slutet av maj ...

Glädjen hos pv är så stor,ja, detta att ha blivit gipsbefriad.

När det var dags för sänggående igårkväll, letade jag fram den allra mjukaste handduken (den som vi köpte i lilla, lilla butiken på väg till havet i Gerani) och så lindade vi om de nu befriade fingrarna, så där så dom fick lite skydd under natten. 

Tänka sig vad Biltemas silvertejp är bra!

Det hela var mest bara för att skydda fingertopparna, så inte pv av misstag skulle slå dem mot väggen eller sängkanten. 

Jodå, det fungerade bra! 

Knappt hade han ätit frukost, förrän han var igång med bygget igen. 

Och eucalyptusbladen ska bytas ut idag. Fnösktorra är ordet för dagen. 

Berättade för pv att jag tidigt på morgonen lyssnade till Söndagsintervjun med såväl Sven Nordqvist (Pettson och Findus ..), som Frida Stranne. 

Den senare är bördig från Halland och oj, vilken integritet den kvinnan hade! 

Måste lyssna ikapp fler av de inbjudna, det händer nämligen att jag somnar ifrån efter 20 minuter och får börja om från början och så där håller det på. 

Inte undra på att katterna numera hellre ligger i pv:s sovrum, eller som Vickan, i uterummet. 

På bordet i "mellanrummet" såg det ut så här, när jag passerade. 

Det bordet ska målas i en ljusgrå kulör. På Olof Viktors Café och Bageri i Glemminge (utanför Ystad) fanns bord i exakt den färgen .., kanske finns de kvar ännu? 

Letar bilder från bloggen som ska visa just den kulören. 

Jo, här var en! Här tillsammans med Anders och fika i caféet. 

Hittar ännu ett inlägg som - bland annat - handlar om Olof Viktors. 

Det skrevs den 15:e juli 2010 och handlade om min sista kväll i Ystad, ja, i min lilla 1:a. 

Pv var där och var mig behjälplig, han hade ännu inte blivit gråhårig (vi hade ju inte varit tillsammans så länge då, haha ...), men var lika solbränd som vanligt. 

Så var det.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster fångat av Bodil på Hemköp, nu på semester för att fira 10-årig bröllopsdag på den grekiska ön Skiathos! 

(Men Mange och Bodil har varit tillsammans mycket, mycket längre än så .., det tog väl bara tid för herrn att fria ,-).

Fönstret är beläget i ett litet kapell på toppen av en ..., ja, stor klippa ett litet berg, välj själva. 

Minns jag rätt skrev Bodil att det var 200 trappsteg upp till toppen! Inget för mig alltså, som dessutom inte är någon vän av höga höjder.

Där gäller det att ha bra skor och bra balans. 

Modiga damer på väg ner, ja, säkert herrar också. 

Någon som varit där?

Tack Bodil! Fönster mottages tacksamt!

Kväller och fingerböjning ...

Gipset borttaget, liksom de två stiften som drogs ut med en liten avbitartång. Tjopp! sa det, så åkte först det ena stiftet och därefter det andra. Dessa satt på långfingret. 

Nu övar herr pv flitigt att böja och sträcka och säger att han tycker att det känns .., tja, ganska bra. 

"Titta!" säger han och visar att han fingrarna rör sig någon liten millimeter. 

Men hu, pekfingret ser ju inte direkt trevligt ut. 

Sällan eller aldrig har jag väl hört så mycket surr i ett väntrum, som idag. Tre äldre-äldre personer, en kvinna och två män och oj, så många gemensamma bekanta de hade! Kvinnan var lite rundlagd och såg så glad ut .., och pv konstaterade efteråt att "ja, inte kunde man tro att hon var över åttio!"

Intressant sedan att göra honom sällskap in till arbetsterapeuten. Hon påminde väldigt mycket om Turtlan i Karlstad; kanske var det därför jag tyckte att hon var så rar. Korta händer .., inte små direkt, men tvära. Hon tycktes varm och fin. Bruna ögon och hade samma namn som båten i Karlstad - Amalia. 

- Varför jag följer med in? 

Ja, främst för att jag tycker att det är så oerhört intressant och såklart att jag frågar om det är okej, ja, för såväl pv som den han ska träffa. Läkaren förklarade så bra och jag frågade henne hur det känns att ha ett yrke där man så påtagligt kan förändra människors tillvaro? 

Jo, så var det ju, men så var det också annat som liksom förtog det hela. Dessa ständiga besparingar .., på personalsidan .., men även rent materiellt .., "att vi inte kan köpa in det allra bästa som behövs till operationerna för att man i stället väljer något som är 5 öre billigare per platta hos en annan fabrikant", till exempel. 

Så åkte vi och handlade, hämtade ut apotekspaket till friherrinnan på Hemköp,  kom hem och stöööp på soffan Ektorp. H u r  kan man bli så trött, jo, kanske för att jag steg upp vid femtiden även idag och man kan fundera vad som nu tagit åt en? Satte mig på stentrappan och bara  t o g  i n  allting ..,  släppte ut katterna .., fyllde på vatten till fåglarna ..., fixade sedan frukost till mig själv och lät pv sova ut .

Visst är den lilla blomman vacker? Det är en jordgubbsblomma.

Dagens fönster ...

"Lördag förmiddag hos frissan i kvarteret." 

Så skriver annannan och jag fascineras av allt detta kakel som det vimlar av i Porto, ja, kanske i hela Portugal. Det där gröna på vänster sida av bilden ...,oj, så fint tillsammans med det mörkare gröna runt fönstren/fönsterna!

Tack annannan! säger jag.

Idag ..... och igår.

... är det så dags för att pv att bli befriad från gipsen på sin vänstra hand. 

S o m   han har längtat efter detta!

Att få doppa handen i ljummet vatten ..., försöka böja pek,- och långfinger, ja, allt detta som var så naturligt för fyra veckor sedan. 

Och kanske entledigas jag från att flera gånger per dag knäppa upp knappen i skjortan, den längst nere vid manschetten på den gipsade handen? Eller att skära upp kött eller pizza, men allt detta är ju bagateller. 

Och så två bilder som kom till familjechatten igår. 

Då hade Anders och Viggo cyklat till en park någon kilometer eller två från hemmet och där fick Viggo vara med om nånting nytt och spännande, ja, för honom, alltså. 

Väldigt spännande! 

"Viggo, vad är det du har i muggen ....?" frågade pappan. 

"Det är såna som ska bli grodor", blev svaret. 

"Jaha, grodyngel, alltså ...". 

Efteråt fick de små liven återvända till vattnet.

Tänk, vad det betyder med såna här små filmer till familjechatten! 

Det är ju ett sätt att få följa med.

Och AP körde söderut och hälsade på hos Tristan, som hela tiden höll sig intill henne! 

Hästglädjen håller i sig, även utan egen häst. Nu rider hon någon annans och gläds åt att Tristan har det så bra.

Och den äldsta skickar solnedgångsbilder från Malå. Tre månader kvar nu.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Bodil, min före detta chef (eller i alla fall gift med chefen) och under min tid ansvarig för kontoret på Ankaret: 

"Hej Bettan! Här kommer ett fönster från Skiathos till dig. Hoppas att det ger dig nån glädje! Och vet du, i morgon firar vi 10 år som gifta på samma hotell som vi gifte oss på."

Tack snälla Bodil! säger jag.

Hemmavid ...

Det finns inte ord för hur mycket jag fascineras av hur pv fixar det här bygget, ja, med en hand. Visserligen har han stöd av gipset, men ändå!

Två fönster (de på bilden) har han fått på plats, han har isolerat invändigt, fått upp hälften av panelen på gaveln, sågat och haft sig .., fått tänka till extra mycket när fönsterblecken skulle på  plats och i morgon ska det köpas mera virke, grundfärg och panel. 

Förmodligen blir det tvärstopp på tisdag, då när gipsen tas bort; ty fingrarna som opererats är ju pinnstela och ska förstås rehabiliteras innan han kan använda dem fullt ut. 

Säkert är dom känsliga också.

Den gamla tunga ytterdörren har han också fixat att ta loss. Handsågat itu sju karmspikar som höll den på plats och nu får vi hjälpas åt att få ut den, via kök, hall och dörren i hallen.  

Här skymtar man långsidan. Allt ska målas i samma gula kulör som övriga delen av huset. 

Egentligen tycker jag nog att grundfärgen är vackrare.

Här är uppfarten som är betydligt brantare än den blir på bild. Jag har nu övat mig i veckor på att backa ner, utan att behöva börja om ett par gånger. 

Hur jag gjorde tidigare? Jo, vände bilen på plats, men det förstörde ju gräsmattan.

Och hur det går? Jodå, det går allt bättre, men jag lyckas alltid komma för långt till vänster på bilden.

Och ja, jag använder mig av sidospeglarna. 

Det känns alltid liiiite bra när även män måste börja om när det backas.

Har jag någonsin sett en vackrare tulpan? Den växer vid husknuten hos Anders och Åsa nere på andra sidan vägen. 

(Anders är Ecke och Britts yngste son).

I gläntan vid vår vedbod får det växa lite som det vill. Det är vackert det också. 

Och likt små öar på gräsmattan blommar styvmorsvioler i sällskap, men dom kom inte med på bild. 

Klippte nästan hela framsidan idag - paus någon gång när orken tröt - och pv tog sista biten, den närmare slänten. Det var medan jag ordnade med middagen. 

Violerna klipps inte, däremot rök en hel hop maskrosor som ju är jättefina under blomning, men måttligt vackra som dunbollar. I alla fall på gräsmattan.

 Och så ett kvällsfönster från ellem ...

Den tionde maj, det var i den vevan vi firade AP:s 50-årsdag, då kom den här bilden till min mejl. Där har den legat och känt sig halvt mobbad i drygt 2 veckor, men nu så! 

Så här skriver avsändaren, som alltså är ellem i Skellefteeå: 

"Här kommer kaminfönstret där jag sitter i stugan. Nu är vattnet på och jag har städat. Ska nog sova här några nätter nästa vecka:"

// Tack ellem! Så rart av dig! Ja, du är väl igång och simmar som bäst, eller är det för varmt i vattnet nu ..., ja, för dig, din friskus?

Bästa tiden ...

Men så tänker jag ju i april, maj och augusti också. För att inte tala om månaden september! Minns första åren i Skåne, då vi hade ett jättestort rapsfält bara utanför tomtgränsen .., hur den där söta doften kom insinglande genom sängkammarfönstret! Vilken lycka. (Bilden togs idag, på väg till Slöinge. I Skåne är det ju rapsfält överallt, känns det som!)

Och våren 1969 när klass 9A åkte på skolresa till Hamburg och jag stod i tågkorridoren och för allra första gången i mitt liv såg blommande rapsfält! Det var knappt att jag trodde mina ögon! 

Tänk, om man då vetat att detta skulle bli en del av ens liv.

När man utflyktar sig ...

       

Bilden från 2017, när vi hade Maja och Anders (inga småpojkar fanns då) på besök. 

När det blir vår och sommar, då förändras vår tillvaro. Rabarberpajen vaknar till liv .., det blir kaffestunder hos grannar och jag planerar för surströmming här nästa vecka. Om vädret tillåter, är vi utomhus mest hela tiden. 

Igårkväll, när vi egentligen hade tänkt ha grillat till middag, frågade pv om vi inte kunde köra till Skepparstugan i Steninge. De förra ägarna har efter hur många år som helst tackat för sig - och inte kan det bli lätt att vara den som tar vid. Nåväl. Vi åkte dit, upptäckte att på verandan - i solen - var det fullsatt och inte en enda människa kände jag igen! 

Det tog tid innan vi fick beställa och ännu längre tid innan vi fick våra pizzor, men det är väl förlåtligt så här i början och innan all personal är på plats. Allt är förlåtligt så här i början, känner jag. 

Tittade efteråt in hos friherrinnan (bor 2 minuters promenad från Skepparstugan) och A-M som satt i vardagsrummet hos den förstnämnda och där vittnade om en himmelskt god hälleflundra, inhandlad hos fiskhandlaren Andreas som var onsdag har sin fiskbil utanför Hemköp.

Också bild från 2017

Sen hemåt. VM-hockey och Sverige som fick pisk av Norge, aj, aj, aj .., ja, det var inte roligt. Jag struntade helt enkelt i eländet och gick i säng. Vaknade 05:00 av ett ihärdigt ko-ko:ande .., det var göken som måste ha suttit alldeles här intill. En timme senare gick jag ner och gjorde mig frukost, släppte ut katterna, gav dem mat, rensade kattlådan och förberedde pv:s frukostbricka, t.om skalade hans ägg och plockade in mynta till hans te. Kände mig som en God Sambo, ja, fattades väl bara glorian. 

Två timmar senare kom han ner. Inte undra på att den mannen är trött, som han arbetar med bygget!  Alla fönster är nu på plats och såväl idag som igår sågade han till panelbrädor. I övermorgon plockas gipsen bort. I skrivande stund spikas det. Pang-pang-pang-pang!

Dagens fönster ...

... fångades under förra höstens resa till Malå. 

Tänk, så många ödehus vi såg längs vägen! 

Och vilka ljuvliga små ställen, många av dem i Hälsingland! 

Sörfjärden och Norrfjärden .., där vi tog rast och drack kaffe vid (Botten-)havet och pv tog sig ett lunchdopp.

Det var ställen som vi inte ens visste fanns och det var vindpinade tallar och bara sååå vackert!