Dagens fönster ...

 

Eller kanske mera "kvällens fönster". 

Flera stycken, till och med. 

Och pv i målarklädena och gröna figurnr som dinglar i fönstret .., och tavelramen i uterummet, med bilden av Harry.

Tisdagkväll ....

Den här otroligt varma sommaren - hittills i alla fall - har sannerligen tärt på mina blommor. 

Ja, "mina och mina" .., men det är jag som köper, planterar eller sår, så det får stå "mina". 

Men, men. 

Dels värmen, dels att jag mådde så dåligt när det flimrade som värst och när jag kände (och fortfarande känner) av medicinen och blev så förfärligt trött .., ja, allt detta sammantaget tog knäcken på det mesta. 

I den hår lådan växte de allra ljuvligaste små violer/penséer, men dessa deppade ihop förfärligt efter på tok för kort tid. Bert i Luleå tipsade om att jag kunde klippa ner dem rejält, då skulle det komma nya, fina violer, men jag gav upp. Nu har där vuxit ogräs och det ser ut så här. Pv tycker att det är hemskt. Själv säger jag att det är en slags installation. 

"Ja, ja .. ,men det är ju så här naturen är .., nu får vi se vad som händer i den blomlådan!" svarade jag. 

Han tycktes tveksam. 

Så här såg det ut i våras, ja, i alla tre blomlådorna. 

I den stora glaserade krukan, den som jag kånkade på och höll i famnen när jag ramlade och bröt handleden (då med hårdpackad fjolårsjord i krukan), där ser det nu ut så här. 

Förr om åren växte där salvia. Det var då det. 

Liiite fint är det ändå, även om ogräset tränger sig på. 

Och så här fint var det sommaren 2023.

Men nu är det 2026, alltså. Ingrid-Bergman-rosorna ser mest ut så här. 

Längst till höger syns blåregnet; det enda som vuxit rekordartat i sommar!

Nåväl, det är ju ändå inte hela världen om ens rabatt tappar geisten .., men det känns lite trist att det så fort blev så här. 

Vi får se hur det blir. 

För några veckor sedan, var den rabatten så fin, så fin. 

Nu .., väller gurkörten åt alla håll och kanter och jag har sparat den till alla humlor och andra flygfän vilka troget kommer och besöker dess blå blommor, men nu är den enbart risig. 
Och stickig. 

Lavendeln har brett ut sig och hänger ut mot gräsmattan. Har i flera dagar tänkt klippa ner den, då blommorna nu mest är skräpiga .., men det känns inte rätt, då mängder med kålfjärilar fladdrar omkring bland själva blomdelen, även om den är på upphällningen. 

Ja, så här eländigt är det just nu. Sekatören är redo .., det mesta ska klippas ned i den här rabatten. 

För övrigt är allt gott och väl. Långa bad i såväl havet här hos oss (med brännmaneter som brände mig REJÄLT på såväl benen som armarna!) och manetfria bad senare på dagen, vid 18-tiden, men då i Skallkroken. Härligt!

Äntligen ....!

Av en händelse råkar jag titta på det andra avsnittet av danska. "Matadorerna - Dynastin Maersk", det som sändes ikväll. 

Det första avsnittet av tre har jag missat, men ska titta på det nu. Som alltid med danska serier vimlar det av bra skådespelare. 

Med kompromisslös disciplin utmanar Møller H.N. Andersen, mannen bakom handelskompaniet ØK. Hemma uppfostrar han sönerna Hans och Mærsk med samma hårda hand. Mærsk drömmer om en plats i rederiet, men fadern tvivlar på att han duger.

I rollerna syns Jacob Lohmann, Oscar Giese, Sonja Richter och Jesper Christensen. Regi av Johannes Fonnesberg och Giacomo Campeotto. Serien har originaltiteln Dynastiet Mærsk och 7.7 på IMDb. Går att se på SVT Play.

Slut på ....

 

För några timmar sedan tackade han för sig och åkte hem med pappa och mamma som kom från bröllopet i Onsala och hämtade upp minstingen. 

A hade varit fotograf - det har han varit ett par gånger nu när det gäller bröllopsbilder - och jag tycker att han är himla bra på det hela.

Nu är här tomt och tyst. 

Igår blev det ett glapp när Viggo inte hade nånting att göra och pv sa att "vad ska vi nu hitta på ...?" 

Jag svarade att det är ingen absolut lag att barn konstant måste vara sysselsatta .., det kan vara väl så hälsosamt att inte ha ett späckat schema. 

Att ha tråkigt. Man överlever det med. 

Så småningom kom jag ihåg en hemköpskasse där diverse Legogrejer fanns och bland dessa upptäckte vi två små, små gubbar - en polis och en bandit - och dessa höll minstingen sysselsatt hur länge som helst.

Men körde till Skallkroken gjorde vi, där en i sällskpet tog ett skönt dopp, medan pv hämtade sin kvarglömda laddsladd till mobilen och Viggo fick kika i en hink där fem krabbor kalasade på en räka. 

En strid ström med badande kom - mest via cykel - trots att regn och åska hängde i luften.

Det var inte fullt bland ställplatserna, men det kanske berodde på att vi var där innan klockan var 13.00. då det är bytestid. Så småningom kom såväl regn som mullrande åska och ett rejält dunder var det. 

Nittonde juli idag. Ännu är det mycket kvar av sommaren, i alla fall här i Halland. Att temperaturen sjunkit rejält gör mig inget  - tvärtom - jag tycker att det är ljuvligt. Även natten mot idag låg jag i gästrummet. Fönstret rejält på glänt. Katterna hoppade ut och kom in igen .., Vickan kurade ihop sig bakom vid mina ben och Paddan låg på golvet, på trasmattan. 

Jag kände mig som den rikaste människan på jorden.

Lördag ....

Tanken var ju att pv och Viggo skulle övernatta i tältet, men se, av detta blev intet. 

"Farmor, det var jättemånga spindlar och flugor i tältet!" sa Viggo, som annars är en tämligen modig ung herre. 

Själv låg jag i gästrmmet, det som en gång hette Gunnars Rum , sedemera Marias rum och numera bara Gästrummet. 

Fönstret på glänt.

Lugnt och fridfullt. 

Och idag ett morgondopp efter frukosten. 

Ska man till stranden - där det är grusväg - måste man såklart springa och jag bara  v ä n t a d e  och jodå, plötsligt stöp han med ansiktet i smågruset. 

Väl hemma igen lekte vi sjukstuga. Jag var sjuksyster förstås och rengjorde såret med handdesinfektion och en spruta fick han såklart och ett fint plåster.

Därefter var allt frid och fröjd. 

För övrigt har dagen bestått av boccia-spel (alla tre vinner lika ofta)  och det är himla roligt. 

Nu spelas fotboll ute på gräsmattan och jag undrar vem som har roligast, den yngre eller  sjuttioåringen?

Igårkväll upptäckte jag hos SVT-play en helt underbar dokumentär-serie som heter "Sjukhuset - Med livet i händerna". 

Det handlar om tillvaron på Rigshospitalet i Köpenhamn och var verkligen så intressant. 

Varmt. 

Mänskligt. 

I ett av avsnitten sägs det att detta med ablation (när man bränner av vissa nerver kring hjärtat, för att blockera impulserna, de, vilka skapar flimret) var danska läkare först med, men se, det förstår jag inte.

Inte när jag läser 

på om det hela, i alla fall. 

Två av sköterskorna är kompletta änglar och kanske är det det danska språket som gör att det låter så mjukt och vänligt .., men jag upplever att det är en så familjär stämning på avdelningarna. 

"Ja, ja .., det är väl för att det är tv-inspelning ...?" säger den mer cyniske (eller realistiske) tittaren, men jag känner ändå så här. Men oj, så omodern inredning på vissa avdelningar! 

Just nu säger Viggo att "det är som evighet innan pappa och mamma kommer ....!" Det hjälper dock att slå ihjäl flugor med flugsmällan för att den känslan - åtminstone tillfälligt - ska försvinna. 

Så är det här i gula huset.