Söndagsfönstret och en titt bakåt ...

... var en gång mitt, fångad i mitten av april för tretton år sedan. 

I april 2013 höll vi fortfarande på med Det Bästa som hänt under varje vecka. 

Och för tretton år sedan, då såg tillvaron ut så här. Harry och Sigge som håller koll. Harry med svansen i behåll. 

Vresroshäcken som skiljer vår tomt från grannens, var på sedvanligt vis nerklippt. Då bodde Gun och Göran här sommartid. Nu är häcken helt vildvuxen och grenar repar ibland mot bilen. 

Frågade trädgårdsmästaren om det inte vore läge att klippa ner den lite? 

"Nej, jag är tacksam så länge den får stå kvar, den är så taggig att ta hand om ...", svarade mannen.

Mossfolk fångade den här helt ljuvliga bilden av en blåsippa, men hon gladdes även åt utflykten till Kilsbergen, åt koltrastens flöjtande och att hunden Cosmos magsjuka äntligen hade gått över. 

Ulrika skickade in en bild, men utan text .., och menade att bilden räckte .., det här var hennes bästa just då. 

Hedgrenskan hade, tillsammans med barnbarnen, varit på kosläpp! Så spännande och roligt, tyckte hennes sällskap.

Och Ingela i Malå berättade livfullt om sitt bästa.

"Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor. 

Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket. 

Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka. Eller kanske hellre den känsla de väcker."

I Jämtland hade Gunnar deltagit i det så kallade "Skutskjutet" i Åre och helt ledbruten hade han varit i  d a g a r  efteråt!

 Och själv var jag lättad över att den ring som jag förlagt under veckan i Sälen, att den kom med posten!

Ringen var tillverkad av en silversmed i Ystad och presentkortet - som möjliggjorde det köpet - hade jag förärats av generösa arbetskamrater, oklart varför? Kanske när jag flyttade hit till landet Halland?

Så var vårt bästa den här veckan i april år 2013.

Under köksbordet ....

Det var där, när jag skulle dammsuga bort lite katthår, som jag upptäckte den. En alldeles underbart söt liten kaninunge. Död. Tack och lov att den inte levde och tack och lov att den inte var blodig. Kanske hade någon av katterna strypt den? 

Å, den var så fin .., som ett litet gosedjur!

Det är detta som är så förfärligt med katter och ibland även med hundar. Och även med oss människor. För några dagar sedan kalasade jag - utan dåligt samvete  - på lammstek hos Ecke och Britt och kyckling äter jag utan bekymmer. 

Tala om dubbelmoral. 

För övrigt? Hälsade på hos pv idag och han hade ett helt annat kroppsspråk. Det har slagit mig så många gånger, detta att när människor har svåra smärtor eller är sjuka rent allmänt, så .., ja, det är som om man åldras tio år rakt av. 

Och sen, som genom ett mirakel, så susar åren tillbaka till rätt läge, när samma människa kvicknat till. 

Minns när Sonja opererades för gallsten och vi hälsade på henne .., hur förskräckt jag blev; hon var alldeles vit i ansiktet och såg sååå mycket äldre ut. Några dagar senare: fräsch som en nyponros! 

Så här såg pv ut när jag hälsade på honom idag. Nu var han sig lik. Så fin!

Hittade ingen fler bok att ta med mig .., men jag ska titta igenom hyllorna ännu en gång. 

Tror inte på alltför tjocka volymer, det orkar eller hinner man nog inte med, utan så där lagom vore ju perfekt. 

Nu är det kväller. 

Tittar på Mästarnas Mästare i efterhand och tycker att producenten draaaar ut spänningen/väntan att få sätta igång tävlingarna onödigt länge, t.ex vid nattduellen. 

Men hu, så trött jag är!

Dagens fönster ...

Flera fönster i ett .., alla vid utgången från ortopeden, det vill säga, om man inte vill ta vägen via huvudentrén.  

Där, i entrén sitter flera såna här konstverk, men jag tycker nog att texten är lite väl flåshurtig, detta att gott humör är den bästa läkaren.

Nej, det tror jag inte riktigt på. 

Att man mår bättre om humöret inte är i botten, så är det förstås. Men ändå.

Ny dag ..., nämligen fredag.

Ja, så är då operationen överstökad och oj, så skönt! Det blev stift för pekfingerfrakturen, samt att man tog en sena från ovanför handleden och lappade ihop den sena som blev sargad,. Långfinger-frakturen fick en platta som skruvades fast och som håller ihop det hela och slutligen bandagerades de två fingrarna ihop och så gips på allt detta. 

"Jag fick välja färg .., jag tog grönt", sa pv. 

Ja, det passar väl den som är Miljöpartist.

Oj, så trött han var när jag kom upp för att hälsa på och uppmuntra lite. Även idag hade jag med mig utrensade böcker, nu blev det ytterligare fyra stycken, alla har jag tyckt om, men kommer inte  att läsa om dem. Hade som målsättning att finna lite tunnare exemplar; ty är man opererad eller ska opereras, kan det kanske vara svårt att koncentrera sig alltför mycket. Man kanske inte orkar med en tjock bok.

Friherrinnan bidrog med godis till den alltid, alltid sötsugne herr Göransson. Såå glad han blev!

Efter besöket, på väg till parkeringen, stannade jag till vid det här trädet. Så bedrövligt att jag inte kom på  v a d  för sorts träd det var!

På en bänk intill satt en äldre herre, så jag bad om ursäkt om jag störde honom, men visste han möjligen vad detta var? 

Han sa knappt  fyra ord (dock inte namnet på trädet), så sa jag att "men du kommer väl från Norrbotten ..?" 

Jodå, så var det. Från Gällivare, ursprungligen och hans pappa hade varit Gällivares trädgårdsmästare, men se, såna här träd fanns ju inte där uppe, inte då, i alla fall. 

Då gick jag närmare , tog en bild och googlade. Ja, men såklart  .., det var ju en LÖNN!!

En liten, liten kvist fick följa med hem! 

Svängde sedan förbi affären, handlade till friherrinnan och mig själv och formligen  s t ö p  av trötthet när jag klivit in i köket. 

Så  t o t a l t  slut på. 

Någon timme senare ringde pv och berättade att nej, han får tydligen inte lämna sjukhuset i morgon. Det blir ännu en omgång med intravenös antibiotika och det tackar vi för .., hu, vad som kan hända när ett verktyg som använts ute och säkert inte var så rent, orsakat eländet. 

Sepsis .., vill man inte få. 

Pratade med min systerdotter Rita ikväl. Den 5:e maj ska deras fina dalmatiner Samba avlivas. Därmed försvinner den sista av Harrys kompisar.

Resumé över en torsdag ...

Planterat tomatplantorna, i alla fall fem av de sju som pv inhandlade i Varberg .., hackade loss övervuxet gräs på den nedersta granitstenen vid ytterdörren .., t u n g t  var det och jag tänkte att detta kan ju aldrig pv göra med en skadad vänsterhand. 

Vattnade försiktigt, dels plantorna, men även i rabatten. Det är redan otroligt torrt i markerna och det är väl endast en tidsfråga innan vi får bevattningsförbud här i södra Sverige. 

Hälsade på pv på avdelning 81. Han ligger ensam på salen, tv finns - men endast kanal 1 - ja, sånt överlever man ju. 

Det blev lite prat om vad som hänt .., en sköterska kom in och meddelade att någon operation blir det inte idag, så nu skulle han - som inte fått i sig annat än dropp sedan 8 i morse - få middag!

Ack, vilken kulinarisk höjdare för en som är jättehungrig .., det blev falukorv med potatismos. Han lät överlycklig. 

Hade mobilen med mig. Råkade trycka av ett slags självporträtt. 

Hilda, som arbetar på sjukhuset, men med tandrädsla och annat, kom upp när jag körde hemåt. Roligt för honom. 

Så blev jag bjuden på middag hos Ecke och Britt och vilken middag, sen! Britt hade stekt lamm i ugnen .., där var en stor potatisgratäng, kålrabbi/lökhalvor/morötter skurna på längden - i ugnen tillsammans och så vansinnigt gott! Sonen Jonas - nybliven pensionär - gjorde vitlökssmör till allt detta och så var där familjlen Bengtssons råkostsallad som är så god - gjord på rivna morötter/rotselleri, små ärtor, apelsiner, lite ananas kanske - samt citronsaft över allt detta. 

Lite, lite, lite rött vin fick jag i ett glas, vilket resulterade att jag blev kvar längre än vanligt. Sista timmen satt vi i deras orangeri där citronträdet bar mer än 30-talet frukter .., kamelian var på gång att blomma och olivträdet hade växt rejält. 

Tog sikte på Stensjö och fick samtal från Sonjas son Mats - kusin till pv - som undrade hur det var med honom. Mats har - sedan två månader tillbaka - tagit skuttet in i pensionärshagen och om detta pratade vi ganska länge. Den där känslan av frihet, men också ..., detta att man inte är behövd på samma vis. 

Nu har jag täckt över plantorna i växthuset .., diskat undan, gett katterna mat (dom kom springande och mötte mig när jag parkerade bilen .., å, vilken lycka!), mejlat min syster i Australien och hoppas innerligt att pv blir opererad i morgon. Den första ortopedläkaren menade igår att man ska inte vänta för länge när det gäller såna här skador. Herr Göransson tycks tämligen förnöjsam .., får morfin när det blir för tufft och tog sig an den enda bok som fanns i dagrummet, nämligen den här. 

Själv donerade jag två böcker som fick göra mig sällskap till avdelningen. En var skriven av Marianne Bokblad (Pigan, tror jag titeln var), den andra av Valérie Perrin (Färskt vatten till blommorna), men så dåligt utbud på en ortopedavdelning, där man i alla fall kan tänka sig att somliga blir liggande lite längre. (Katten på första bilen satt på amdra sidan gatan, när jag lämnade Ecke och Britt).

Spridda skurar från en torsdag i april ...

"Men det här har du ju redan skrivit om på Instagram!" tänker säkert någon. 

Javisst, men bloggen är ju som min dagbok och det är här jag går tillbaka när jag funderar över vad vi gjorde i april månad år 2026.

Jo, men då blir det först ett besök på torget i Varberg. Dit är det fem mil och jag slås - i alla fall sedan vi passerat Falkenberg - hur oändligt vackert det är i Halland. 

I Varberg är det torgmarknad varje onsdag och lördag och alltid såå mycket människor som strosar längs alla blomster till försäljning och det mesta relativt billigt, i alla fall i jämförelse med t.ex Plantagen.

På torget säljs även kläder, ofta i grälliga färger och endast i en storlek - en för alla -, ostar alla möjliga sorter, grönsaker, potatis, fisk .., ja, det är en livlig kommers på torget. Och kyrkan i närheten - verkligen i n ä r h e t e n, hade kanske begravning på gång, för oj, så länge klockorna ringde! Och på utplacerade bänkar sitter människor och tar igen sig lite. Det är verkligen ett l e v a n d e  torg, i motsats till många andra jag sett. Halmstads, t.ex, som nu är under renovering. 

Problemet med Varberg är att där är så knepigt att hitta parkeringsplatser.

Nu hade vi tur, där fanns en ledig ruta avsedd för bilar som ska laddas med el, annars ska man snirkla runt bland trånga gator och 15-minutersparkeringar.

Nåväl. Köpte tre pelargonior för 100 kr, samt plocksallad och bladpersilja, allt har nu planterats. 

Pv satsade på ett antal olika sorters tomatplantor.

Därefter till den lilla hamnen i Galtabäck, söder om Varberg. Där brukar vi ta kafferast åtminstone en gång per vår/sommar, ofta när svalorna anlänt och pilflyger mellan fiskebodarna, men nu var det förstås för tidigt .., dom bidar nog sin tid. 

"Få se nu ..., tog du med dig något smarrigt ...?" tror jag att pv tänkte. 

Smarrigt för pv är t.ex morotskaka .., wienerbröd eller liknande. 

För mig är det smörgåsar.

Och termosen från körvännerna i Malå var med den här gången. 

(Förra året fick vi dricka vatten). 

Det blåste iiiisvindar och fikarasten blev inte långvarig. 

Därefter tog vi sikte på Skogskyrkogården i Falkenberg, där pv:s ungdomskamrat Magnus ligger begravd. 

Magnus - denne till synes genomsnälle smålänning - dog i fjol efter en tid med cancer och hans gravplats ligger nära en liten slingrande bäck! 

Åååå, så vackert där är!

Omtänksamt av de som sköter kyrkogården att där finns en sekatör att använda sig av! 

Påskliljor, långa rabatter med narcisser, hyacinter .., ja, det var som att promenera i Edens Lustgård (där har man ju varit ofta ...), tänkte jag. 

Kan man tänka sig något så fint ....?

Inte jag, i alla fall. 

Och någon slags kornell (Google säger Korallkornell) i bladsprickningstider.

Och hela tiden hörde vi småfåglar .., bofinken som mallar sig över att den kommer från Jönköping .., och såklart alla koltraster! 

I början av kyrkogården, sett från parkeringen, finns sju krigsgravar där besättningen på en brittisk Lancaster liggrer begravda. 

Texten här under - från den 12/9 2014 - kommer från Hallands Nyheter och är författad av Lars Wikander. 

"Mellan den 8 och 14 september 1944 flöt de sju flygarna i land på svensk mark, mellan Skrea och Björkäng. De var delar av tre besättningar vars plan hamnade i havet runt Anholt.

Det fanns en bestämd orsak till att planen tog den förbjudna vägen över det neutrala Sverige. Målet var att bomba två tyska hamnar, Stettin och Königsberg, dagens Kaliningrad. De var ut- respektive inskeppningshamnar för tyskarnas krigsmateriel till östfronten. Königsberg låg så långt bort att bensinen inte skulle räcka tur och retur utan denna genväg.

I skymningen den 29 augusti hade 900 Lancasterplan startat från olika flygplatser i sydöstra England. Av dessa drog de första 300 mot Berlin för att distrahera tyskarna. Resten flög mot nordost. Tre av planen träffades av eld från tyska jaktplan över Danmark. Två av dem störtade i havet runt Anholt. Det tredje fick en speciell historia.

Ett Lancasterplan har sju mans besättning. Piloten och färdmekanikern, bakom dem navigatören och telegrafisten. Dessutom tre skyttar, en främre som också är bombfällare, en övre och en bakre.

I det tredje planet fanns den australiensiske piloten Kevin Humphris. Två i hans besättning ska senare hamna i Falkenberg. Han berättar:

– Vi var över den danska östkusten då vi träffades av ett tyskt jaktplan bakifrån. Phil Aviet, vår akterskytt, blev svårt skadad och vårt stjärtparti fattade eld. Jag dumpade bomblasten och det är något som fortfarande bekymrar mig. Jag vet ju inte om den kan ha dödat några danskar eller orsakat skador på oskyldiga människor.

Det skulle visa sig att en av bomberna hamnade i en förstad till Randers. Flera hus förstördes och skadades och sex människor dog.

Piloterna skickade telegrafisten Stratford och övre skytten Fallon för att släcka elden och undsätta den 20-årige Aviet. Under tiden de försöker med det är Humphris tvungen att nödlanda på havet utanför Anholt.

I de höga vågorna bryts planet på mitten. De tre bak i planet följer med i djupet. Stratford kommer att flyta i land på Anholt, Fallon och Aviet blir två av de sju på Skogskyrkogården.

De fyra övriga räddas av danska fiskare och förs i land på Anholt. Där väntar tyskarna och flygarna får tillbringa resten av kriget i tyskt fångläger."

Och vid foten av var och en av de sju gravstenarna, stod en liten flaska med skotsk whisky. Vi stod en bra stund och tänkte på hur unga dessa flygare var .., 19, 20, 22 år ..., och en av dem, var enda barnet till Cyril och Louisa Aviet i Sussex i England. Såå mycket sorg och bedrövelse med krig!

Dagens fönster ...

Ett soligt och hjärtevärmande fönster kom från annannan som just nu befinner sig landet Skåne. 

Kanske - men bara kanske - är bilden från hennes barndomshem?

Vackert ljus blev det i alla fall. 

Tack! säger jag , och tack även till dig Bert i Luleå, det glömde jag nog igår - att tacka för att du tog dig tid att fånga fönster under besöket i Apulien!