tisdag 26 mars 2019

Få inte panik ...


Ler fortfarande åt den lilla lappen som satt på väggen nära jobbets dator ...
Av texten att döma kan man utläsa att någon (det behöver nödvändigtvis inte vara undertecknad) kan drabbas av PANIK om det tar lite tid ....
Dagens fönster ...


Så här skriver Guy som var den som hade håven redo:

"Ett fönster i Hanoi. I den här delen av staden blir några gator till restauranger, då bord och stolar sätts ut. Motorcyklarna får problem att komma fram.
Vid tiotiden börjar man stänga ner och vid tolvtiden stänger t.om nattklubbarna, sägs det."

måndag 25 mars 2019

Idag ...


Bästa dagen - vädermässigt - på evigheter.
Ljuvligt.
Filmtajm vid halv två.
Jag kommer aningen senare än vanligt och då är salongen nästan fullsatt och den fåtölj på balkongen som jag brukar välja, är upptagen. Alla andra också. Den enda som är ledig är den som inte har någon spärr bakåt; det blir som en tandläkarstol när den är helt i nedfällt läge.
Bestämmer mig för att hålla i mig i sidoräcket av balkongen.
Det är få lediga platser och jag känner mig obekväm med att inför alla gå omkring och tränga mig fram.
Att bli alltför synlig.



Jag hade sett fel på filmprogrammet och förväntade mig Cold War .. det var det inte alls, det var "När fjärilarna kommer", en turkisk film.
Annorlunda. Jättefint filmad. Ett vackert turkiskt landskap.
Hus av sten. Barndomsuppgörelser. Frågor. En far som är död.Galenskap.
Ändå så ..., ja, jag kan inte sätta ord på det.
Filmen har blivit rikligen prisbelönad, kanske var jag för trött?
Efteråt mådde jag illa och trodde att jag var på väg att få ett njurstensanfall.
Köpte mig solglasögon och ville kräkas när jag åkte hemåt.
La mig på soffan .., drog en filt över mig .., strök med handen över Harrys framben - det som han älskar - och när jag slutar lyfter han tassen över min hand .., så där som "fortsätt matte!"
Så jag fortsätter.


Pv har körövning.
Jag tittar på Vem bor här och fascineras över hur människor kan få till sina hem så perfekta?
Hur jag än bar mig åt, skulle jag inte fixa det.
Det är inte bara pengar det handlar om, det är nåt annat.
Själva känslan.

Därefter Bonusfamiljen som är det bästa jag vet.
Nog märks det att manusförfattarna själva upplevt skilsmässor och personerna är inte alltigenom det ena eller andra. Inget är svartvitt.

Nu är klockan snart elva och jag ska göra natt.
Om inget annat inträffar är jag fri i morgon, men onsdag och torsdag är det jobb.

Jo, det är den! 


Jag har oerhört svårt att skilja på sången när det gäller Rödhake eller Gärdsmyg.
Båda två har vi här på tomten och jag tycker att dom är helt ljuvliga!
På promenaden ner till havet idag (jag gick Johansson-rundan) hörde jag hela tiden sången som jag tänkte var antingen rödhake eller gärdsmyg, förmodligen den förstnämnda (skrivna).

Tog fram mobilen för att försöka fånga den på bild, men det var hopplöst, den drillade lite .., sen, så snart jag stannade, flög den femtio meter kanske och började om .., och någon bild fick jag inte. Nå, jag har andra bilder av rödhaken, men jag mer som tänkt att spela in den under konserten.



Men så här fint sjunger den!
Den satt högst uppe i träden, med fin utsikt över sin del av världen.
På webbsidan fageln.se kan man läsa följande om den lilla krabaten.
Boet byggs ofta på marken under någon buske men kraven tycks inte vara så rigorösa. Bon har hittats i gamla sängar, rockfickor, järnvägsvagnar, bilar och även i ett mindre flygplan. I sistnämnda fallet följde den ruvande honan med på flygfärderna. I boet läggs oftast 6 ägg som är vitaktiga med mörka prickar på. Tidschemat för en häckning är för bobygget 4 dagar, äggläggningen 5 dagar, ruvningen 13 dagar, och sedan 14 dagar till innan ungarna lämnar boet.



Och här lilla gärdsmygen!
Nu hör jag ju att den låter nästan som en kanariefågel!
Och så det där knäppande ljudet .., så låter den när sigge närmar sig syrénbuskarna där den förmodligen har sitt bo sommartid.
Ja, ja.
Nu ska jag snart ge mig av in till stan, för filmeriet.

Prat med sonen ....


Just när jag ska till att dricka första koppen kaffe, ringer sonen.
Han är på väg till Karlsborg för ännu ett veckopass där uppe och då har han alltid gott om tid att surra. Vi börjar prata om film. Jag visste - helt ärligt- inte att han hade ett sånt filmintresse och jag frågar om han har några favoriter.
Jo, det har han ju.
"Den gröna milen", t.ex .., och så några jag inte har sett och sist av allt, "Höstlegender".
Aha, den kommer jag mycket väl ihåg, den tyckte jag också om och jag tror mig veta vem som spelade, men kommer absolut inte på namnet på en av männen.
"Brad Pitt", säger sonen, men nej, det är inte honom jag tänker på, det var förstås Anthony Hopkins.



Och jag berättar om filmstudion där det idag/ikväll visas Cold War och tipsar om att många av dom där superbra filmerna jag sett i vinter, går att hyra på t.ex. Triart.se.



Den här, "Allt för min son", som nog är bland det mest andlöst spännande (egentligen fel ord, men jag hittar inget annat ., gastkramande, skriver nån recensent, ja, kanske mer så ..), tipsar jag om.
För 39:- kan man hyra den i fyrtioåtta timmar, det är ju ingenting!
Inte är det ofta jag ser skådespelare som är så fullkomligt suveräna i sin rollgestaltning!

En efter en ...

Igårkväll såg jag dokumentären om Josefin Nilsson.
Vilket livsöde!
Och tänk, att detta våld drabbar tusen och åter tusentals kvinnor dagligen!!!

Jag undrar verkligen hur ledare för t.ex .Dramaten nu ska reda ut detta?
Kommentarer på Dramatens hemsida - eller på andra sociala medier - vittnar om nånting som närmast liknar blodtörst. Blir den kände skådespelaren, Örjan Ramberg alltså,  (det är många kulturmän nu .., men våldsamma män finns förstås överallt) ställd åt sidan? Kommer han att våga visa sig offentligt? Honom tycker jag inte ett dugg synd om, däremot hans barn.
Ja, det ska bli intressant att se vad som händer.

ch tänk tanken om alla andra män som tar till knytnävarna också drogs fram i ljuset!!
Nu kurar dom väl i någon mental grotta, i trygg förvissning om att dom klarar sig .., att till deras kök eller vardagsrum når inget strålkastarljus.

(Och jag tänker också att det finns så fina, rejäla kulturmän .., som Benny Andersson och Hannes Holm, t.ex. vilka båda är med i dokumentären!)

Under några månader i mitt liv, gick jag en vårdbiträdesutbildning.
Där togs detta med kvinnomisshandel upp och jag - som aldrig varit i närheten av nåt sånt - var väldigt kategorisk och menade att man måste gå efter första slaget. Min bänkkamrat var en tystlåten kvinna i min ålder, boendes i fjällvärlden nånstans .., och efter några lektioner berättade hon öppet om hur oändligt svårt det var, det här att gå direkt, vid första smällen. I alla fall för henne, så hade mannen vid det laget redan lyckats knäcka hennes självkänsla så pass rejält, att detta att få stryk .., bara blev pricken över i.
Det hade tagit henne många år innan hon till slut vågade bryta sig loss.


Såja, nu har även min syster i Skåne ringt.
Hon lät så otroligt pigg och glad, så där så jag nästan började gråta.
Gråta? Varför det?
Jo, för att jag kände hur mycket det betyder att ha syskon som ringer och småpratar.
Vi pratade också film; hon brukade gå väldigt ofta på dagbio under åren i Lund.
Och i morgon skulle hon köra till Helsingborg och hjälpa barnbarnet med hämtning av möbler.

Over and out.

söndag 24 mars 2019

Lördagkväll i .., uterummet.


Nej, det här är inte uterummet, men mobilen fick ligga och vila igårkväll, så det får bli den här i stället. Det var Sonja och hennes son - alltså pv:s fem år yngre kusin - Mats som var här och ååå, så underbart trivsamt det var!
Allt blev lyckat!

I närapå fyra timmar satt vi bland tända ljus och en värmefläkt i det där så innerligt älskade uterummet och det blev prat om allt möjligt. Om vad vi tycker om våra yrkesval och hur det kom sig att en blev lärare, en annan ekonom (efter att först ha utbildat sig till fritidspedagog), en sjuksköterska och en kasssörska. Vi pratade också om våra bästa grenar, eller jag frågade efter såna och någon sa, efter visst funderande, "jag tror att jag är en bra pedagog".

Vi pratade också om hur vi trivs med tillvaron just nu .., vem som bestämmer/bestämde i ett förhållande (om nu någon gör just det) om personliga egenskaper .., om släktskapets betydelse - eller inte - ja, jag tyckte på nåt vis att vi kom varandra nära.
Det kändes som om vi öppnade dörrar.
Inte helt, kanske, men dom ställdes i alla fall rejält på glänt.


När Sonja och Mats tackat för sig, slog jag mig ned i vardagsrummet och tog mig en promenad på Instagram. Jag hade tidigare på dagen (då på Facebook) sett ett inlägg som gällde Josefine Nilsson, sångerskan i Ainbusk Singers och jag förstod ingenting. Nu begrep jag!
Och jag tittade in på #dramaten och trodde inte mina ögon!
Nej, jag har inte sett dokumentären, men ska göra det.

Hundratals som kommenterat var upprörda över att kvällstidningarna inte skrivit nånting dagsfärskt om Örjan Ramberg, men det kan man ju förstå att nu är dom försiktiga .., vis av vad som hände Benny Fredriksson (Stadsteaterns chef) .., jag undrar jag hur diskussionens vågor har böljat fram och åter på olika redaktioner runt om i vårt land .., hur mycket vågar man skriva?

Nu är det söndagförmiddag.
Solen strålar .., från där jag sitter ser jag människor som är ute och promenerar .., jag ska räfsa i slänten och kanske ska vi elda upp allt ris från trädfällningen tidigare i vintras.
Pv kämpar med DN:s lördagskryss. Tidningen fick ligga oläst då vi hade gäster, men nu har vi tagit oss an den. Fem minuter vardera.

Lite senare: nej, vi har kört fast!
Långordet på vänstersidan är bara klart till två tredjedelar och om någon vet vad som fattas, får ni inte säga det.

Nu säger pv att vi ska elda!



Lägger in den här .., det var den här sången som Mats, pv:s kusin, kunde utantill.
Han sjunger också i kör.

Dagens fönster ...


"Fönster från Hanoi.
Det är februari och fönstret är prytt med julgranskulor inför nyåret, Tét.
Som alltid störs fotot av luftledningar, som dock är ovanligt välordnade.
Blommor i krukor som vi har, ser man mycket sällan inomhus."

Vem skrev nu detta ...?
Jo, Guy, förstås!
Tack snälla!

lördag 23 mars 2019

Ullarp, kattungar och lite annat ...


Lördag.
Inget sms om jobb och jag blir så glad, även om jag blir lika glad när det väl bär till, men helgerna känns viktiga och då är ju även pv ledig.

Ikväll blir det middag tillsammans med Sonja och hennes son Mats (pv:s kusin, alltså)och jag förbereder så gott jag kan . Det ska bli små västerbottenspajer med löjrom på toppen som förrätt, därefter stekt lax och så nåt gott till kaffet sen. Men allra mest ser jag fram emot att ha dem här, Sonja och Mats.
Sonja är alltid svårbedd och säger hela tiden "men jag skulle ju ha bjudit er, nu är det min tur!"
Hur viktigt är sånt när den ena parten är halvvägs till nittio?
Vi är betydligt piggare än Sonja och jag har sagt - även till henne - att det gäller att ta vara på tiden, för vad vet man ..., och då gäller det även oss som är tjugo år yngre.
Alltså försöker jag att få till ett par middagar i månaden tillsammans.

Körde till Ullarp, bara några kilometer härifrån, och handlade livets nödtorft.
Ägg (ett flak för 55:-), sparris och King Edvard-potatis.
Tidigare på morgonen cyklade pv till Ankaret och handlade allt det övriga.


Nej, jag kan inte svära på att jag - om äggen vore kokta och skalade - att jag direkt skulle känna skillnad, men vi tycker att dom är sååå goda och äldsta dottern och mina barns pappa, dom ber alltid att jag ska ta med mig några flak när vi träffas.


Utbudet i den lilla butiken har ökat markant.
Nu finns där allt från olika sorters potatis (större och mindre påsar), morötter, palsternacka, rotselleri, citroner, avocados. egenproducerad honung, sparris, dill, broccoli och säkert mer än så.
Allt är förstås inte från egen odling, men inte nödvändigtvis dyrare än i andra, större butiker.

Mitt swishande krånglade, så kvinnan som bor på gården och driver butiken, ja, jag ringde henne och förklarade, så vi stod ute på gårdsplanen och pratade en stund. Om vad?
Ja, om detta med hur man exponerar varor (och det kan hon!) och att hon litar på sina kunder och att det i familjens kök just nu ligger fyra små kattungar.

Innan jag åkte iväg till Ullarp, hade jag besök av två damer från Jehovas Vittnen.
Om detta skrev jag på instagram, så jag kan väl säga att jag var lika mesig som alla andra gånger när vi fått besök av dem och jag stod och småpratade en stund, tog foldern som berättar om vad som komma skall (hoppas att det dröjer, men människor i Mocambique eller Venezuela kanske drömmer om paradiset redan nu ..) och jag snirklade in mig på den äldre kvinnan som gick med käpp och då blev det surr om knäproteser och därefter tackade dom för sig.

Köpte påskliljor igår och en stor bukett tulpaner. Det blev till tre vaser .., och som jag njuter! Pv kämpar med solfångarna som han påstår "går baklänges", tidigare på morgonen hade han fullt sjå med att få cykelns bakhjul på plats (punka) och solen strålar och jag förbereder småpajerna.

Over and out.
Dagens fönster ....


Här kommer ett dörrfönster på kapellet på Gamla Kyrkogården i Ystad .., fångades av Solbritt, ni vet,  solupp ... på instagram.

Tack Solbritt!
Vilket annorlunda fönster!



Här en så fin samling vykort från forna tiders Ystad!



Och här ännu en, med rörliga bilder!



Avslutar med nåt vackert att lyssna till.
Å, som jag spelade den här LP:n med Thorstein Bergman där han tolkade Dan Anderssons visor.
Håll till godo!
(Och vad har det med Ystad att göra? Ja, jag tänkte på gäss och så blev det tankeflykt).


fredag 22 mars 2019

Ett kvällsfönster från Skåneland ...


Madame Hedgren-Jörgensen pytsade iväg två kvällsfönster igår.

Det här är det ena.

Allt fångades i Trelleborg.

Här kan man få ta del av tre minuter och fjorton sekunder av Trelleborgs historia.

Tack Kerstin!
Allt möjligt ....


Så är förmiddagspasset avklarat och det började så här ..., att jag drog ut blomvagnarna, förutom pallen med suveränt exponerade tulpaner!! Det är den nye - Jocke - son gjort så här fint och chefen sa att det blev ju kanonbra i stället för att ha dem liggande i sina kartonger och till och med att en kund frågade om hon fick ta en bild av allt det vackra .., "ja, men så fint det var!" sa hon.
Jag tyckte precis likadant och hade redan fångat allt detta på bild.
Tänk, vad rätt exponering gör!
Det är likadant med t.ex färsk sparris. Har man dom liggande platt på rygg i disken, märks dom knappt .., men ställ dem lite på snedden så blir effekten en annan!


Den här ut,- och ombyggnaden, den gör att man verkligen får upp ögonen för olika yrkesgrupper.
Hela hyllsektioner flyttas och idag hade vi en "team-ledare" på plats och han hade stenkoll på hur allt skulle vara och den här hyllgången som var mikroskopiskt trång nu när det målades om, den tömde han raskt .., flyttade den högra sektioner och plötsligt såg det ut som på bilden här nedanför!


Ja, jag är så imponerad av den som projektleder det hela!!
Att ha överblick .., att veta när vad ska göras .., när kylsektioner och annat ska byta plats eller bytas ut .., när innertaket ska komma .., och allt med det elektriska! Det kan jag säga, att den gåvan har jag sannerligen inte begåvats med.


I delikatessen har dom andra gåvor; ja, t.ex. förmågan att sälja in sina varor!
Vitlöksbröd med lite skinka och så ruccolasallad ovanpå, det blir så här fint och allt serveras på en bricka för kunderna att provsmaka.
Älskar sånt här!
Det är Marie och Cornelia H.D. som kamperar där idag.


Man får vara tacksam för de gåvor man förunnats. 
Själv tilldelades jag gåvan att inte ha förstånd att vara rädd för att fråga om man får ta en bild, ja, det är inte det sämsta ,-)
Den här unga mamman var såååå fin i håret och hon hade snurrat ihop det här för allra första gången och jag  t v e k a d e  en sekund eller två och så frågade jag om jag möjligen fick ta en bild och inte nog med det .., dessutom lägga ut den på sociala medier? 
Jo, det gick ju jättebra!
Titta, så fint det var!! 

Vid kvart över tolv kom pv och åt sin lunch i vårt personalrum, sen körde han hem mig vid halv tolv och nu är han hos tandhygienisten i stan och här sitter jag och ser fram emot en helg här hemma och kanske en liten solstråle eller tre! 
Livet känns så bra.(Men jag skulle vilja bli lite piggare och slippa ögoneländet .., det har krånglat även idag!)

Ps. Och vet ni!! I den gamla inglasade altanen har vi bara rockwool som innertak och pv säger att han räknar med att det rummet - där sååå mycket ska göras - kanske blir klar till jul. Det är nog tur att det dröjer, för där inne ser jag hur den ljuvligaste av små fåglar - en gärdsmyg - håller på att bygga bo bland all rockwool. Och ni skulle höra hur den sjunger! Det är så hjärtat nästan går sönder!! Ds.

Fredagmorgon ....


Det är rent obegripligt hur genomtrött jag har varit den senaste veckan!
Det är som om all energi bara har slörpat iväg som det sista i badvattnet och jag somnar inom två minuter och sover så hårt.

Igår blev det i alla fall arbete i fem timmar och där är jag hur pigg som helst.
Och det var så underbart roligt!

Jag tänkte .., efter ett par timmar bakom kassan .., att mötet med alla möjliga människor, det ger så mycket, så där så det kändes som om hjärtat skulle sprängas.
Många pratar om pensionen.
Dels dom som - precis som jag själv - är nyblivna friherrar eller friherrinnor - och andra som står på tur. Där var en kvinna som berättade hur hon njöt av varje dag hemma. Hon hade för några år sedan drabbats och behandlats för cancer, blivit friskförklarad men då, fast det var något år kvar tills den riktiga sista-på-jobbet-dagen, beslutat sig för att gå i förtid.
Och detta att vara hemmavid och få tonåriga barnbarn på eftermiddagsbesök (hon skulle bjuda på våfflor), ja, men det var för henne själva sentensen av ett gott liv.
Och så förstås, att ha fått livet åter.

Överallt i affären ser man karlar med verktyg.
Bakom ryggen på mig i kassan målades det för fullt. Vi pratade (jag frågade) om hur det är att vara målare; fördelar och nackdelar .., om han trivdes med jobbet, vad som var bäst ., och lönen. Kanske blev jag inte sååå förvånad, men det var rackarns vad dom tjänar bra, hantverkarna!


Vi var fyra stycken på morgonen.
Marie i delikatessen, Jocke - nye butikschefen - Mange - ägaren - och jag själv.
Medan jag gjorde i ordning kassorna, var Marie i full fart med att ordna några bufféer.
Å, så makalöst vackra dom blev!


Visst är det fint!
Och tänk, vad dom här slingorna med grönt betyder i allt det hela!
Så enkelt .., och så lockande!

Nu är det fredagmorgon och även idag blir det arbete, från kvart i åtta till halv ett (pv ska till tandläkaren, så jag får sluta lite tidigare). Att ha en kvart på sig för att göra i ordning kassorna, dra ut alla kundvagnar och blomsterställningar, ta in tidningarna och få i ordning .., nej, det blir för stressigt.
Jag vill vara på plats vid kvart över sju, allra senast halv åtta.

"Så mycket du jobbar!" säger en del.
Nej, verkligen inte.
Det här är det fjärde arbetspasset den här månaden och ytterligare två pass är inbokade.
Helt perfekt!

Lyssnade nyss till väderleksrapporten.
Det skulle bli solar över hela landet, FÖRUTOM på västkusten.
Jaha, ja.

Ajöken, sa fröken.
Dagens fönster ....


"Kycklingar och ägg från egen produktion tillhandahåller det här matstället i centrala Porto!"

Så skriver hon som är uppvuxen inte långt från där sigge kom till världen .., i Skåne, alltså, men fönsterfångerskan bor, som ni väl känner till, i Portugal. I Porto.

Här en länk till hennes blogg.