Idag har hon kalas ....!

I oktober 2024 ställde jag här på bloggen frågan vad man lekte med som barn, eller vad man drömde om att arbeta med, som vuxen. 

Så här svarade Solveig i Dalarna: 

"Jag är född 1946 och uppvuxen i  Norra Kasker i Lappland, ja, i skogen utanför Arjeplog i Norrbotten 

Mina två systrar var betydligt äldre än jag själv, så jag kommer nästan inte ihåg att jag lekte på något speciellt vis. Hade väl helt enkelt ingen lekkamrat där ute i skogen. 

Nej, jag lullade säkert på där hemma .., vi hade ju timmerhäst, hund och katt och på alla bilder av mig har jag en hund intill mig! Och så så läste jag mycket böcker! Vi hade Djurens Värld (tyckte bäst om att läsa om hundarna) och uppslagsböcker, jag kommer inte ihåg om det var Norstedts eller .., men jag kommer ihåg baksidan på en av dem, det stod: A - Asunden! Det var långt till skolan - 3 kilometer - och den sträckan gick jag ensam" berättar Solveig, som kom att arbeta som bibliotekarie och nu som pensionär, ja, då deltar hon i skrivarkurser (och bor ute i skogen!) Här är hennes blogg.

Och just idag fyller denna energiska och levnadsglada kvinna 80 år. Stort GRATTIS Solveig!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem:

"Hittade det här fönstret från 2021, en novemberdag i Luleå. 

Hos min konstnärliga vän som hjälpt mig att klippa till och sy en tunika av linnetyget på bordet."

//Det fönstret känner jag igen .., minns att jag försökte zooma in och titta på hennes alster där på staffliet! 

Tack ellem!

Artonde augusti ....

Nej, det är inte ofta - om någonsin - som jag citerat Buddha här på bloggen, men jag tycker ju verkligen att detta är kloka ord.

Den artonde augusti blev en fin dag. 

Solsken. 

Ljust blå himmel och ett till vissa delar turkosfärgat hav. 

Jag har putsat köksfönstret och vattnat rejält bland blommorna. 

Och vi har druckit kaffe i omgångar, då såväl Annelie som Birgitta - helt oberoende av varandra - tittat förbi och vi har badat i havet , njutit av god fisksoppa och känt en otrolig glädje över att ögonoperatioen för Eckes del, tycks ha gått bra. 

Om jag förstod det rätt, så var det hornhinnan som nästan briserade och nu är ögat bortplockat och narkosen som man var aningen orolig för (Ecke har bara drygt 1 år kvar till 100!), tycks ha fortlöpt utan bekymmer, i alla fall enligt Britt. 

Oj, så glad hon lät är jag nyss talade med henne! Bilden togs när dom ännu bodde i sommarhuset. Hur många år har dom varit gifta? Sjuttio, kanske? Eller sextiofem? Båda två har varit lärare; Ecke yrkesvalslärare och Britt småskollärare.

Så har vi konstaterat att antalet cyklister på Kattegattleden - cykelbanan som går från Göteborg och söderut - torde ha slagit alla tidigare rekord! 

Det finns inte ord för hur många turister vi sett med nationalitetsflaggor bak på sina cyklar och det har varit småbarn i cykelvagnar/lådor på danskt vis och det har varit sju-åttaåringar som cyklat själva mellan föräldrarna och det är inte enbart jag själv som dragit mig för att cykla in till Ankaret. 

Pv pratade idag med en bekant från Ljungby som bor i Steninge och den mannen har helt enkelt inte vågat eller velat ge sig ut i detta inferno! Men idag .., idag såg det annorlunda ut! 

Knappt två cyklister upptäckte vi härifrån och till Haverdal!

Cyklar man härifrån och söderut, har man ju vägbanan alldeles intill och en tämligen hög kant däremellan och möter man då en antal familjer med cykelvagnar och där många kan cykla i bredd, känns det osäkert eller det känns som vore det lätt att hamna med ena däcket utanför trottoarkanten och då är man på körbanan.

"Ibland möter jag äldre kvinnor som ser nästan skräckslagna ut",  berättade pv. 

Det är inte enbart antalet cyklister som ökar .., det gör även husbilar, vanliga bilar och husvagnar, för att inte tala om motorcyklar som kommer likt ilskna getingar längs den inte alltför breda vägen!

Nåja, nu är det som vanligt igen. 

Aldrig har vi heller sett så många tyska husbilar som i vår och sommar! I förrgår räknade vi till fem tyska, två svenska och en norsk husbil, på ställplatserna i Haverdal. 

Idag fyra tyska, två från Belgien och två svenska.

Handlar man på Ankaret, har man de senaste månaderna hört lika mycket tyska som svenska, bland kunderna! Och mest troligt har det också varit rekord vad beträffar gästbåtar i Skallkroken! 

Ja, inte är det underligt .., med alla dessa värmerekord längre söderut och inte minst skogsbränder .., vi får nog ställa in oss på att så här kanske det blir framöver.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hs på en kulle och här bor ju vi. 

Pelargonian i mitten, den fick vi av madamen i Portugal, men just då hemma för att tömma sitt barndomshem, ja, det var nästan tömt redan och i ett av rummet stod färdigpackade flyttlådor. 

Jag tycker verkligen så mycket om det här fönstret. Det vetter mot havet till .., mot väster och det ger ofta ett så mjukt ljus.

Inne på sluttampen ...

Återstår nu endast tre arbetsdagar på sjukstugan i Malå, ja, för äldsta dottern, Maria. Det var för två och ett halvt år sedan som hon tog hundarna med sig och "flyttade hem", efter trettiotvå år i Stockholm, Rågsved, Inverness i Danderyd, Lagnö och Upplands Väsby. 

S o m  hon har trivts i Malå, såväl med jobbet på sjukstugan, som med boendet och alla vänner. Att ha arbetat med respiratorpatiener på KS (eller akuten på Danderyd) och hamna på en vårdcentral i inlandet, ja, men vilken skillnad det blev, men det gick bra förstås, det blev liksom ett helt annat slags jobb och så mycket kärlek hon har fått från patienterna! Åååå, det blir nog känslosamt att säga farväl när det är dags.

På torsdagkväll efter kvällspasset tar hon hundarna och kör söderut. Så väntar en veckas ledighet, därefter åter till jobbet på CIVA på Karolinska (först lite inskolning), där hon arbetade innan flytten hem.

Bilden visar vyn från vårt f.d. hus i Malå. Maria var 6 år när vi lämnade Kungsängen och flyttade hem ..., direkt efter gymnasiet susade hon och kompisen Lotta iväg till Sthlm .., så vände hon åter efter skilsmässan och nu tillbaka igen. Till Emma och Emil .., till AP och alla vännerna och ett nytt slags liv.

Dagens fönster ...

Från Kristinehamn i Värmland kommer här en hel svärm med fönster! Det är ellem som var redo med håven och så här skriver hon:

 "Här kommer en drös fönster från Kristinehamn. Det är min gamla gymnasieskola som är utbyggd och ombyggd, Brogårdsgymnsiet. 

Tycker de har lyckats bra att passa ihop det gamla och nya."

//Tack ellem! Har du kört bil ner själv, eller blev det något annat färdmedel ?

Och så här kunde det se ut på ett gammalt vykort.

Första gången ...

Aldrig någonsin hade jag sett något liknande som detta, i Habo Kyrka i Västergötland! 

En slags ram med mängder med garntrådar i olika färger och jag förstod ingenting! 

Aha, så här var det alltså! 

Helt nytt för mig!

Och på ett bord intill fanns alltså korgar med garn; bara att välja vad man ville att bönen skulle handla om. Någon som sett detta i någon annan kyrka? (Noterar att korgen där de gröna trådarna låg - markerande skapelsen och klimatet - är tom. Ja, hade jag valt själv, så hade det nog blivit den färgen.

Dagens fönster ....

Så här skrev avsändaren som var annannan: 

"Vilken fönsterbild! Japansk illustratör som jag följer på Instagram."

Illustratörens namn är Akira Kusaka.

// Tack! säger jag och ler åt månskärvan som dinglar runt kattens svans.