Bilder från en skåneresa ....
S o m jag älskar dessa småresor!
Nu blev det Ystad igen och det var väl ett halvår sedan vi senast var där och dom här utflykterna tjugo mil söderut, dom gör mig så lycklig!
Först ett besök och övernattning hos min syster på vischan utanför Hörby.
Huset på bilden tillhör grannen, men Rigmors hus ser nästan likadant ut och ligger på min vänstra sida när jag står och tar bilden.
Inte långt därifrån finns även ett ridhus, flera hästhagar och så, några hundra meter bakom min rygg, ligger själva byn vars postadress är Västerstad och så några nummer.
Hos sin storasyster känner man sig alltid hemma.
Jo, det är precis som att komma hem.
Vi sitter i vardagsrummet och tittar på tv och pratar om den stora råttan som såväl Anticimex som min syster med alla medel försöker fånga in, men det är är rent hopplöst och nere vid listen vid diskbänken står en stor råttfälla och listen är ihoptejpad och där är en stor mortel som håller emot själva listen och min syster har stängt för hålet där råtteländet gnagt sig in med nån metallskiva, men skräcken är ju att den bara biter sig in på något annat ställe.
Anticimex har verkligen ställt upp men säger att råttor är
oerhört smarta, och råttgift, jovisst, men vem vill ha en död råtta under golvet eller ..?
På morgonen när jag stiger upp, kollar jag genast in mot köket .., nej, listen och allt är intakt.
På väggen i köket hänger en massa vykort.
Somliga känner jag igen mer än andra.
Och på kylskåspsdörren ett urklipp som jag tycker stämmer in på pricken med min syster.
I huset finns även Tara, denna ljuvligt försiktiga och snälla dalmantiner.
För närvarande har hon problem med bakpartiet .., så vi får se hur det går .., hon är tio år och alltså ingen direkt ungdom.
Lördag-förmiddag tackar vi för oss och tar sikte på Ystad.
Först ett besök på Möllers bageri (pv tänker på elvakaffet) och att sitta där inne är som att befinna sig i ett hav av vänlighet, ty dit kommer kunder som en gång handlade på Fridhems Livs där jag tillbringade tretton år totalt och jag blir alldeles sprall-lycklig över att komma ihåg namnen på dem .., där är Gun-Britt och där är Barbro och där fru Grå och hennes man!
Och bilden blev aningen suddig, men ni förstår ju ändå.
Strax bakom den grå bilen är alltså fönstret som tillhörde min lägenhet och går man sen bara rakt över gatan, ja, där var närbutiken där jag arbetade.
För första gången på länge tycks någon bo i såväl min, som i ovanpågrannen Eriks lägenhet.
Och den forna paradgatan (som gick till regementet) har nu delats av och träd planterats (betydligt färre p-platser) och det kommer nog att bli fint när det är klart.
Tittar in på innergården och så många minnen som tjoppar upp.
Midsommarfirande tillsammans med Erik och övriga på gården .., den första tiden som ensamseglare och övergivenhetskänslan när andra hade grillkvällar och det doftade så gott (det doftade par-lycka).
Och genom den här porten gick jag när det var dags att tvätta .., eller när jag tog cykeln till jobbet.
Knarret i dörren. Dunsen när den gick igen.
Den där röda färgen som jag tyckte så mycket om.
Vid ettiden svängde vi förbi hos exet och hans fru och lämnade av Harry för övernattning.
Jag vet nog ingen människa på jorden som är mer matintresserad än just mina barns pappa (och även hans pappa) och medan vi tittar på skidskytte bjuds vi på smörrebröd från nån handlare i Abbekås och senare vankas middag och ännu mera skidor och till slut åker vi till Stationen där vi ska bo, allt medan Harry får ha soffan helt för sig själv, då hans kompis Meja inte längre lever.
S o m han funderar var hon är!
Det är tredje gången vi har bokat in oss på
Stationen som är ett Bed&Breakfast alldeles vid järnvägsstationen i Ystad, ja, huset har tidigare varit stationshus och där man checkar in, ja, det är ju den forna biljettluckan.
Vi har fått olika rum alla tre gångerna och i helgen såg det ut så här.
Nyförälskade som absolut vill ligga nära varandra, bör välja ett annat rum än nr 37, men för oss som hängt med ett tag fungerade det bra.
Underbart sköna sängar var det!!
Ingen tv finns på rummet och inget badrum eller toalett, men bara utanför dörren finns ett stoooort badrum med t om tvättmaskin och torktumlare, strykbräda och strykjärn. Ett litet kök finns också, med fri tillgång till kaffe och te.
Det blåste småspik och och regnade och promenaden i stan blev inte så lång som vi hade önskat.
Nåja. På Pressbyrån inhandlades kvällsfika till kaffet och så satt vi i allrummet och löste DN:s lördagskorsord.
Men först hade pv tagit sig an korsordet liggandes i sin säng.
Det kändes som om man låg i ett ko-bås ,-)
Korsordet fixade vi tillsammans senare på kvällen.
Söndagmorgon.
Frukost i allrumet/frukostmatsalen med utsikt över hamnen och Bornholmsterminalen.
Mannen i den gröna tröjan såg så himla snäll ut.
Han såg ut som en som var lugn och tillfreds.
Och glad.
Från vårt frukostbord såg vi dom första passagerna komma lämna terminalen.
En buss stod en bit ifrån och inväntade passagerare och samma buss hade en stund tidigare släppt av andra som skulle med vändande färja. Det hade blåst nåt hemskt hela natten och morgonen och vi tänkte på sjösjuka och hur hemskt det kan vara på en båt såna gånger.
Vid tiotiden tog vi sikte på Malmö, men inte den vanliga vägen (E65:an) utan tog 101:an som går
aningen närmare havet .., förbi Snårestad, Skivarp, Anderslöv och så till sist Malmö till Anders och Maja.
Sååå roligt!
Det är nu bara drygt två veckor tills en liten kille ska titta fram och om något år eller två kanske den killen kallar mig för farmor!
I sängkammaren stod en spjälsäng .., i gästrummet en ny barnvagn .., ja, hjälp, vilket annorlunda liv som väntar dem!
Allt som allt en himla trivsam helg i landet Skåne!
Men åååå, nästa gång hoppas vi på solsken!
Nu snart till jobbet, för ett pass mellan tre och åtta!
Ajöken, sa fröken.
