Dagens fönster ...

Elva fönster fångade i Karlstad utav ellem, det är ju inte fy skam! Vackra fönster också. Kanske känner Turtlan/Annica  igen byggnaden? 

/Tack ellem som var så flink under din road-trip söderut!

Möte på Hemköps parkering och lite annat ...

Egentligen möts vi vid kassan, kunden och jag. Det är en man i 75-80-årsåldern och jag frågar så där lite i förbifarten hur han har det. 

Jo, det är bra, säger han. 

Sen visar det sig att vi har parkerat intill varandra och då stannar han upp och säger att ..., ja, han har haft lungcancer och kommer från sjukhuset precis nyss, där han genomgått en röntgenundersökning. 

Så blir det tyst några sekunder. Och så säger han att man hittade två små prickar, högst troligt metastaser. Att det spridit sig, alltså. 

Vad säger man då? 

Jag säger ingenting, för jag hittar inte orden .., men lägger vänsterhanden på hans arm och han förstår ändå. Vilken oro för honom! Men fin bil har han .., en nästan ny Audi och nu ska han åka hemåt och vi säger hejdå och i bilen tänker jag på alla dessa livsöden som passerar revy i affären, eller några ögonblick ute på parkeringen.

Och osäkt kommer jag ihåg den här dikten, den som mamma så ofta reciterade.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

/Hjalmar Gullberg

Därefter åkte vi till Sonja och hälsade på henne i någon dryg timme. På ett litet bord i hennes lägenhet stod det här fotografiet - säkert har det kommit på plats nu när Sonjas lägenhet är tömd -. 

Å, fina Sonja .., så ung du var! 

Och framför fotoramen låg en liten poesibok där Sonjas vänner skrivit hälsningar. Året var 1947 och då var hon fjorton år. 

En av hälsningarna fick mig att le så hääär mycket: "Måtte i din levnads soppa, lyckans frikadeller hoppa!" 

Klasskamraten som skrivit detta hette Carin Christiansson och kom från Strömsnäsbruk. 

Man undrar vad det blev alla dessa vänner som tecknat så fina blommor och lämnat avtryck i boken. 

Och så här fint tecknade och skrev någon som hette Marianne. 

"Om du en gång uti nattens timma, få se en stjärna på fästet glimma. Så tänk på vännen, så tänk på mig, som aldrig, aldrig kan glömma dig. 

Traryd den 23/1 1947."

Titta så fint hon fångat blåklockan!

När vi kom hem från besöket hos Sonja, blev pv alldeles yr i huvudet och fick bums gå och lägga sig på soffan. Lågt blodtryck hade han också; undertryck på kring 40 och 50. 

På uppmaning av "Dr Böhlander" - numera Eikedahl - kontaktade han 1177 och inte var det underligt att trycket ökade allt eftersom .., ty tre gånger kom han fram så han var nummer 1 i kön, då samtalet bröts! 

Nåväl, det blev besök på akuten och jag körde hem och tänkte att det kan bli många timmars väntan där. Det blev det inte alls. Efter dryga timmen ringde han och var färdig att hämtas. Nu mådde han bra och trycket hade ordnat sig. Så bra! Vi ska ju köra till Skåne i morgon och barnvakta medan mamman arbetar natt och pappan ska på 30-årsfest.

Dagens fönster ...

Tänk, vad det vimlar av kyrkor i Skåne! 

Från annannan kom den här bilden av Håslövs kyrka. Så här skriver hon: 

"Den (kyrkbilden från nätet)  ser verkligen helt absurd ut, tycker jag. Typisk skrytkyrka, tänker jag. 

Den var överdimensionerad redan när den byggdes, 300 platser! Men det är Skånes bästa jordar, så bönderna hade väl pengar. 

Här ligger Ängavallen, det är därför jag var där. Rekommenderar verkligen besök där om ni vill se djur som har det som djur ska ha det, och äta gott. 

Och här fönster mer på nära håll. 

Tack annannan! säger jag.

I september 2013 ..... 

... hajade jag till när jag i Dagens Nyheter råkade läsa minnesorden om den för mig okände Axel Mark. 

Nu läste jag detta ännu en gång och kom, precis som då, att förundras över vad som formar en människa och hur intressant det är att få ta del av olika livsöden. 

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster fångat i Borgvik som ligger i Grums kommun. 

Rättare sagt på konsthallen Sliperiet.

Utan att vara lokalpatriot så är det ett underbart ställe och alltid besöksvärt!

Hälsningar Annica."

// Tack Annica! Såå läckert

Glädjepiller ....

Inte perfekt skärpa, men oj, så glad jag blev när den lilla violen tittade upp från blomlådan - den, närmast ytterdörren -. 

Tidigare i våras såg det ut så här. De är ju inte så att glädjen är kortvarig, men  s o m  jag hade önskat att det sett ut så här hela sommaren! Och ja, jag vet att man kan klippa ner dem nästan helt efter blomningen, men det tar ändå sådan tid innan de visar sig igen, så ..., nu är det pelargonior där i stället.

Den största glädjen är ändå katterna. Tänk, att få överta två kattsystrar och efter ett halvår är vi helt accepterade, ja, tidigare än så, men nu: fullt ut!

Igår, i väntan på födelsedagsgästerna, sträckte jag ut på soffan Ektorp i uterummet och då kom genast Paddan och hoppade upp och ville bli kliad.

Och igårkväll när jag tittade in och sade godnatt till pv, följde Vickan med .., men så snart jag gick mot mitt sovrum, SKUTTADE hon före mig, hoppade upp i sängen och kurade ihop sig i den där provisoriska bädden/korgen som jag snurrat ihop. 
Hon ligger i den varje natt. 

Onsdag idag. Växlande molnighet ute och så där lagom blåsigt. 

Ska ta ett dopp i havet .., köpa fisksoppa från fiskbilen utanför Willys ..., hämta ut paket till såväl friherrinnan som mig själv på Hemköp och pyssla om blommorna i mitt sovrum. 

Och  s o m  jag längtar tills riksdagsvalet är överstökat! 

Så innerligt less är jag på alla intervjuer, allt spekulerande och alla mätningar hit och dit och analyser, utspel och löften. 

Skallkroken, ja. 

Stenen som skymtar där lite till höger i bild, det är den jag vill simma till och så tillbaka, men det är alltid kämpigt när det blåser. 

Sist var det motvind på tillbakavägen och jag fick ägna mig åt avslappnande ryggsim ett tag. 

Pv står ofta på piren och håller koll.

Dagens fönster ...

Från Sunne i Värmland kom dessa fönster och då kanske ni anar att det är Annica/Turtlan som var där på besök. 

Just det, så var det. 

Tack Annica att du tog dig tid!