Söndagkväll ....
Vi tittar på Antikrundan.
Antikrundan är ett sånt program som åtminstone jag själv blir glad av.
Inga större åthävor .., många blir glada när experterna berättar hur mycket besökarnas medhavda föremål är värda och ibland faller ägaren till föremålet i gråt och då gråter nästan vi också.
(Vi har även tittat på Landet Runt som är ett trivsamt program, men VARFÖR denna skvalmusik som ligger med som bakgrund i de olika reportagen!! Man blir galen!)
Igårkväll struntade vi andra program och av en händelse kom jag in på SVT-play och där såg vi ett helt underbart program - säkerligen som gjort för oss som varit med ett tag här på jorden -.
Titeln var
"Minns du det landet" och den som gjort dokumentären var Olle Häger, den legendariske filmmakaren.
Vi satt tysta här i vardagsrummet .., pv i sin fåtölj och jag i soffan och efteråt - av bara farten - såg vi ännu en dokumentär av Olle Häger, nämligen
"Minnet av Messaure". Ren svensk historia, berättat på ett så ömsint och naket sätt var det; det gäller båda filmerna.
Idag har inte mycket blivit gjort. Pv har arbetat ute i den gamla inglasade altanen, ja, mellan varven han tittat på skidåkning på tv, tillsammans med mig. Vi åt ljuvligt god middag ..., några bitar oxfilé inköpt till extrapris inför nyår och det var evigheter sedan detta låg på våra tallrikar! Såååå gott!
I morgon har pv tid för besök på Hörselmottagningen inne i Halmstad och själv har jag sparat tio, tolv tusen i ett huj, tack vare att min Iphone som inte tagit emot samtal och inte gått att ringa ut på, plötsligt återuppstod från det halvdöda. (Jag kunde skicka meddelanden, dock). Det kändes som om jag vunnit på Lotto.
Har pratat ganska länge med min systerdotter, hon som känns som den lillasyster jag aldrig hade. Hon är tretton år yngre än sin moster, som är jag. Vad pratade vi om? Jo, om demens .., om att bli mamma till sin mamma .., om hur man kan hjälpas åt och lite annat. Min äldsta syster har arbetat som sjuksköterska och sådana sätter man inte på plats, så där alldeles enkelt. Det var likadant med min mamma. Detta skrivs med värme.
Läser om vårtecken på nätet. Här har jag idag återigen hört hackspetten trumma mot något träd .., jag har hört korp (underbart!), skattjatter ., kråkor, irriterade nötväckor som larmat när katten Paddan kommit spatserande på tomten .., men jag har inte sett några fågelsträck ., inga tranor .., men bofinken har börjat flöjta lite mer vårligt.
Har klippt ner resterna av myntan (den vid ytterdörren), och alla humlestängler ..., och annat som mest var i vägen.
Och pv har burit sin svarta polotröja och aldrig är han så fin som i den och jag tänkte att det är himla skönt att ha honom hemma igen.
På instagram såg jag en film där ungdomar tillfrågades om de kunde nämna några berömda kvinnor, ja, så här på kvinnornas egen dag. Det var dåligt med den varan, men Kardashian, henne tog de med.
Jag tänkte på andra kvinnor .., inte berömda, men viktiga i mitt eget liv. Det är mest mammor jag minns från min uppväxt. Snälla, omtänksamma mammor till mina kamrater. Papporna fanns där i bakgrunden, men ingen av dem satte avtryck på det viset.
Sånt tänkte jag på den här söndagen den åttonde mars, år 2026.