Lördagmorgon .... 

Sista oktober är det också. Det blev en fin månad .., det känns som om det hände mycket. 

Vi tillbringar en lördag i Ystad, bor på Stationen och jag kommer jag att prata med en man som sitter och fiskar flundror vid kajen och på kvällen blir det laxmiddag hos Tommy och Karin i Bjäresjö. 

Sen vidare till Malmö, upplever renoveringskaos i ett hus i Bunkeflo och sist av allt: gemensamt fika på Geijersgatan i ett mysigt café.

Den 9:e  oktober säger vi hejdå till Eva och Ulf i Haverdal, ty morgonen därpå ska dom köra hemåt. Eva har blivit allt svagare rent fysiskt de senaste åren och nu, mer än någonsin. Får vi ses nästa vår?

Dagen därpå, den 10:e oktober, köper jag en liten burk inlagda sardiner utan att tänka på priset. Fyra fem pytte-pytte-små fiskar  - ljuvligt goda - visar sig senare kosta mer än 100 kronor!

Den 12:e oktober vaknar jag vid 3-tiden på natten av en ihärdigt råmande kossa och jag får ont i hjärtat. Vi får dagen därpå veta att orsaken till råmandet beror på att man tagit kalven från henne. Då får jag ännu mer ont i hjärtat.

I mitten av den här månaden besöker vi Stockholm,  övernattar hos Maria och därefter 2 nätter på 9 kvm på Långholmens Hostel. Vi hälsar även på hos Emma och Emil och sista kvällen är vi bjudna på middag hos Anna i hennes alldeles egna lägenhet.

På söndagen, på väg tillbaka till landet Halland, tar sig pv ett dopp i Stavsjö. Jag avstår.  

Den 22:a oktober är vi bjudna på middag hos grannen Annelie, tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. En ljuvlig köttgryta står på bordet. 

Den 24:e oktober hälsar vi på min syster i Västerstad, tittar som hastigast in hos Tommy och Karin i Bjäresjö (överraskningsbesök), upplever renoveringskaos hos Anders med familj i Bunkeflo och bor på hotell i centrala Malmö. Underbart är det! Bästa medicinen (enligt mitt sätt att se det) mot eventuell höstdepression. 

Och nu är vi inne på den sista oktoberdagen. 

Hilda (som igår sprang ett lopp i Falkenberg) och Edvin har sovit över här hos oss .., här är eld i kaminen och senare idag ska pv och jag själv hälsa på dels Ecke (Britt och sonen Jonas åker till Lund över dagen), men vi ska även till Sonja och lunch blir det på golfkrogen som i morgon stänger för säsongen. Var det inte alldeles nyss som dom öppnade?

Dagar och veckor bara susar förbi! Ju äldre man blir, desto snabbare går det. Läser någon yngre här och tänker .., äh, så  är det väl ändå inte, så kan jag säga att jo, just så är det.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin tyckt så mycket om vår ek, som i höst? Nej, det tror jag inte. För några år sedan friserade pv den; sågade ner de grenar som hängde ner mot marken och "luftade upp den lite" och då blev det genast lite enklare att sitta där i skuggan, ja, under varma sommardagar.

Idag ser det ut som på bilden.

Moster Gunhild ...

 

Igår kom ett sms från min kusin Elin som berättade att moster Gunhild - Elins mamma  och änka efter mammas lillebror Olaf - nu inte längre är i livet. 

Det visade sig att Gunhild hade drabbats av en liten tumör i ena njuren, som därefter utvecklades till två sorters cancer lite överallt. 

"För en månad sedan fick hon det sista beskedet och avsade sig då all behandling. Igårkväll kom jag till Dikanäs. Nu på eftermiddagen somnade mamma in lugnt och stilla, med mig och ett barnbarn vid sin sida", skriver Elin. 

Bilden togs när pv och jag själv hälsade på i Dikanäs när vi gjort vår "Norrlandsresa" och var på väg hem till Halland. Det var i juli 2014. 

Ååå, jag tyckte så oändligt mycket om denna moster Gunhild.  "Ingen har väl lenare kinder än Gunhild ...!" skrev jag under bilden. Den glada stövaren med den vita svanstippen hette Hector.

Elva år senare, i början av september förra året, tittade vi återigen in hos henne i huset där min mormor en gång bodde. 

Gunhild - lite tunnare än tidigare - satt då vid spisen i köket och tyckte att det var lite kyligt i huset. 

Efteråt skrev jag så här: 

"Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hon skulle ha till att  elda i spisen."

Så var det.

Näst sista oktober ...

Igår strålande solsken, idag  n ä s t a n-duggregn och vått i gräset. 

Något annat. Med katter, i alla fall våra, är det så att mat som vissa dagar är klara favoriter, blir andra dagar ratade rakt av. Det är nästan så att man ser hur förfärligt äckligt dom då plötsligt tycker att anka/tonfisk/siklöja/lamm smakar och detta - dissandet av viss mat - kan lätt göra en galen. Om nu detta var så gott vecka 43 .., varför är det då oätligt vecka 44? 

Om man dessutom betänker att en liten pytteburk endast innehåller 80 gram och att kilopriset då blir 112:50, ja, då kan man bli rejält frustrerad.(Än värre är det ju med t.ex kattgodis vars kilopris lätt som en plätt kan nå oxfiléhöjder!)

Nåväl, det som  h e l t  ratas i skålarna, det lägger jag till slut på "ratbordet" vid slänten och det försvinner snabbt när skatorna flyger förbi och upptäcker vad som finns på menyn. Skatorna blir säkert hur lyckliga som helst och det är ju bra att maten kan glädja någon ...,. och det var förresten  då  jag kände att det var fuktigt i gräset, när jag gick ut i sandalerna.

Biblioteksskylten som jag älskar.

Igår blev det ett besök på biblioteket i Harplinge. Många barn var där .., kanske var där något arrangemang för höstlovslediga småttingar? Små skor stod på prydlig parad i bibliotekets hall.

På min mejl hade jag dagen innan fått ett meddelande att den bok jag reserverat och stått i kö för, nu äntligen hade kommit. Löpnummer 126 i "hämta-hyllan".

Härligt! 

Det var den här boken, som väntade på mig. 

För övrigt? Såg nu på morgonen ett klipp på sociala medier där Donald Trump sin vana trogen är omåttligt oförskämd mot en Reuter-journalist som ställer en helt relevant fråga till den amerikanske presidenten och därefter blir totalt ustkåpad och dumgjord och får veta att han ser förskräcklig ut. 

Undrar  h u r  många gånger man ska komma att tappa alla hakorna, innan den här perioden med Trump är över? 

(Bilden: Vid biblioteket .., alla torra lönnlöv som samlats i en prasslig hög!)

Dagens fönster ...

Hemkomna från 1 veckas sol och lagom värme i Grekland, blev det övernattning på Landvetters hotell för Turtlan och hennes M. Jag har råkat radera i min inkorg där hon berättade om det här boendet, men hon tyckte om det i alla fall och menade att det kändes hemtrevligt. Det tror jag det! Tack Annica!

När jag letar på nätet, får jag en känsla av att det kan ha varit Landvetter Airport Hotel det handlar om; åtminstone ser jag kuddar med det här tyget på någon soffa .., så kanske?

Kalas en onsdag i slutet av oktober ...

Hurra, hurra för fina Britt som idag har kommit till nittiosjuårdagen .., bara tre år kvar till hundra! Två år yngre än Ecke. 

Eftersom vi hade rörmokare på plats här hemma, var det osäkert om vi skulle hinna gratulera henne, men se, VVS-mannen (som visade sig heta John) arbetade raskt och vi kom iväg någorlunda medan det var dagsljus. 

Där hade då redan Birgitta och Annelie varit, men vi fick träffa Sten och Barbro; han är - precis som Ecke - uppvuxen i Ystad och detta är stolta skåningar må ni tro. 

Britt är född och uppvuxen i Nässjö i Småland, läser väldigt mycket, är kreativ och konstnärlig och alltid så personligt klädd. 

Här en bild medan de ännu tillbringade vår, sommar och höst i huset här snett mitt emot oss. 

Hur många år sedan kan det ha varit när bilden togs? Tolv, tretton? Minst.

Små akvarellhälsningar i form av ett bokmärke .., från Britt. 

Och skriver annorlunda gratulationshälsningar gör hon också. 

Och hon älskar att bada i havet, även om det blir allt mer sällsynt, då hon och Ecke numera tillbringar mesta delen av tiden i sitt trivsamma hus i Halmstad.

Kalaset, ja. 

Vi satt vid matbordet tillsammans med Sten och Barbro, där var två vaser med mängder med rosor i .., det var tre sorters kakor och en god tårta och där var även sonen Jonas, numera pensionär och rätt nyligt hemkommen från en veckolång (eller kort) resa till Armenien och det bjöds på Cava och kaffe och blev prat om allt; från Trump till Ystad, till att arbeta inom rörbranschen (Sten) och ha varit lärare i biologi och kemi (Barbro). 

Prat blev det också om hur hummerfisket gått .., visste vi möjligen hur det var med den saken ... (visste vi inte) .., om olika bilar (Audi, BMW och Kia) .., om att inte uthärda det ständiga pladdret från morgon-tv (Ecke) ..., om Halmstad BK:s eländiga fotbollssäsong .., favoritmaträtter (bruna bönor med fläsk, svarade Ecke .., Britt tyckte om det mesta som var lite salt .., Sten sa Skånsk äggakaka med fläsk, pv nämnde sin egen anrättade lever med mycket sås .., ja, lite så ...) och efter en och en halv timme tackade vi för oss och åkte hemåt, ja, det gjorde även Sten och Barbro.

Lagar god (och säkerligen lite salt) mat, gör hon också, denna rara Britt. 

Här var det lax på gång. 

Nu är vi i alla fall hemma igen, till mörker och till ett  nytt rum som redan fått upp lite värme, då golvvärmen är på gång. 

H ä r l i g t! 

Där inne blir det således inga element. 

Medan vi var på kalas, ringde Anders och sa att "Just nu passerar vi Karolinska Sjukhuset och pojkarna har fått se var faster Mia arbetar ...". 

Allt gott och väl alltså och den trygge John Carlsson läser Västnytts nyheter prick nu.