onsdag 20 juni 2018

Dagens fönster ...


Ännu några fönster från Gent i Belgien.
Den igår opererade svärsonen tycks må bra och hoppas förstås nu kunna bli lika rörlig som i fornstora dagar. Ja, man får ju tänka på Vasaloppet också.
På messenger berättar han att sjukgymnasten visat sig på morgonen.
"Hon kom som ett yrväder!" skriver han.
Jo, det är min erfarenhet att sjukgymnaster, dom är som energiknippen hela bunten!

Om man vill och har tid och lust, då kan man ta sig en promenadtur i den här staden, med hjälp av Google Maps. Klicka här bara.



Gent på 3 minuter .., kan man få här!
Och så får man öva på skoltyskan också.

Väl bekomme!
Onsdag ...


Ja, det bilden visar är den oretuscherade sanningen.
En soffa där den sjuke pv har legat tillsammans med harry (där serverades te och smörgås) ., en bukett från rabatten .., min hudkräm som jag har flera flaskor av (en är märkt Bettan och står ofta intill kassan på jobbet) .., där är mitt sista ordinarie arbetsschema ..,några böcker .., och på den vänstra delen av soffan ligger instruktionshäftet till robotgräsklipparen.

Det högra fönstret visar utsikten mot det som är tänkt ska bli ett stort vardagsrum.
Nån gång, alltså.
Pv började storslaget men kom av sig och nu har småfåglar gömt solrosfrön i rockwoolen i taket och på vissa ställen har sjoken lossnat och det ser förstås hemskt ut, men ska väl åtgärdas nu när den idoge får gott om tid.
Egentligen tycker jag att det känns onödigt.
Andra människor flyttar till mindre boenden när dom blir äldre, vi utökar.


Och pv är sjuk; ligger däckad i feber och förkylning och harry ligger troget vid sin husses fötter.
Det är väl tur att eländet brukar gå över tämligen snabbt, för till veckan, kanske redan på måndag, ska det ju seglas.


Och idag arbete från halv tre till kvart över nio.
Fyra pass kvar.


Igår kom med posten ett härligt brev och så en gorillateckning!
Nej, det var inte det här .., det här har Hilda tecknat och målat när hon var yngre och man ser ju redan då att valet av yrke - hälsopedagog - nog är det rätta för henne.

Gorillan .., och gräs och sol och två moln.

Det där brevet som kom och gladde så mycket, det var lite av tankeöverföring med det .., ty jag hade också - någon timme tidigare - gjort i ordning ett brev/paket till avsändaren, men det går inte iväg förrän idag.
Tänk, att det kan vara så roligt att vara brevvän med en treåring!

Tittade precis till sjuklingen som ligger i Gunnars Rum.
Stackars krake.
"Ja, jag låg i natt och tänkte på allt som måste vara klart inför seglingen ...", sa han.
Själv gav jag honom en Treo i morse.
Ja, jag vet .., Treo är för värk, men säg vad inte en Treo kan åstadkomma .., han blev i alla fall piggare.

Ungefär så.

tisdag 19 juni 2018

Ett fönster från Belgien ...


En av svärsönerna har nu på morgonen legat på operationsbordet i Gent, i Belgien, och fått sin onda höft åtgärdad. Men innan dess, tänk, då fångade han några fönster till svärmor (ja, enligt önskemål, men ändå!).

Tack snälla! säger jag och krya på dig nu.

// Gatan har fått sitt namn efter Julius De Vigne och om den mannen kan man läsa att han var advokat, politiker, författare och var bosatt i Gent.
Tisdag ....


För ovanlighetens skull en tisdag utan arbete; det blir i morgon i stället.
Nå, det här var nästan ännu bättre.

Kanske är det så, att om man nu vet att det närmar sig slutet av yrkeslivet, då är det som när det vankas semester .., då vill man bara komma just till den punkten. Så känns det nu.
Det är som om all världens trötthet samlats i kroppen - eller så är det dubbleringen av blodtrycksmedicinen - den som doktorn gjorde i ett huj, utan att ens kolla hur mitt blodtryck såg ut.
Han måtte ha varit stressad.

Hur ser en ledig tisdag ut?
Jo, ungefär som andra lediga dagar, med den skillnaden att pv är fri.
Han sitter här mitt emot mig och syr på båtens sprayhood; nu är det nog snart klart , men oj, så åbäkigt det är! För den som inte känner till begreppet, så är sprayhood ungefär som ett vindskydd, ungefär som det där man satte framför forna tiders sparklådor hemma i Malå, men det här är ju i nån slags kraftig nylon, typ.

Det blåser friskt ute .., men av och till tittar solen fram.
Och jag har hämtat ut ännu en klänning från annodesign.se.
Jag älskar deras klänningar!
Den här är i precis samma modell som dom blå jag har, men i ett annat tyg.
Tyget skulle kunna heta Bullerbyn, tycker jag.

För övrigt är allt gott och väl.
Den där samlingen ...


.... av rara kunder, den har jag påbörjat.
Liv, 7 år, är en av dem.
Alltid så försynt och vänlig.


Länge, länge kallade jag henne för Siri; ja, det var rent hopplöst att komma ihåg vem som var vem.
Nu, den senaste tiden, har jag äntligen fixat det.
(Till mitt försvar kan jag ju säga att det är många småttingar att hålla reda på och deras syskon också).

Liv är yngst av tre sytstrar, född i november (skorpion som friherrinnan) och förutom att hon är en stor djurvän, så tycker hon om att leka med sin Barbiedocka. Eller hon kanske har flera?

måndag 18 juni 2018

Måndagsfönstret ....


... finns hos Sonja i Harplinge.

Skåpet står i köket och det är köksfönstret som speglar sig i skåpdörren.
Lång cykeltur ...

Ute på promenad med harry.
Nästan hemma möter jag en man i min ålder - kanske äldre - som på engelska frågar om den där cykelvägen leder till Halmstad.
Det finns en skylt märkt "Kattegattleden", men pilen pekar till vänster.

Jag säger att han bara ska fortsätta rakt fram och när han kommer till Steninge och till vandrarhemmet, då finns det gratis saft/lemonad till kattegattcyklister.

"Aha .., på så sätt!" säger mannen.

Han har idag cyklat från Falkenberg och ska vidare ner till Köpenhamn.
Egentligen bor han i Bremen, i Tyskland.

Ett kort möte blir det, sen cyklar han vidare söderut och jag tar harry och går hemåt .,. hittar största sekatören och ansar två lönnar och en björk nere i slänten.
Sista dagarna ....


Söndageftermiddag och jobb tillsammans med Erik.
Det var vi två och mängder med kunder och jag undrar jag hur många steg Erik skulle ha fått på sin räknare, om han nu hade haft en sån? Ideligen fick jag ropa på hjälp till kassa 2 och att inventera frimärksrullarna för att se vad som skulle beställas hem, det tog flera timmar - det som i vanliga fall görs på ett kick -.
Inte så att det var ovanligt mycket frimärken (det är tilläggsporton som finns i olika valörer, 50, 40, 30, 20, 21, 10, 9, 5, 2 och 1-kronors), men hela tiden kom annat emellan.
Sju minuters rast blev det.

Jag tänkte, när jag körde hem, att nog kommer tillvaron att bli åtskilligt fattigare utan alla dessa möten som uppstår i en butik.
Där var lilla rödhåriga Emilia som berättade att familjen skulle resa till Florens .., där var kunden Lasse vars fru legat sjuk men piggnat till och då önskade sig Skogaholmslimpa med gott pålägg (ja, det hade hon drömt om) och Lasse uppfyllde hennes önskan och sa att nu hade han i alla fall gjort sitt för tillfrisknandet. Och där var mannen som sedan något år eller mer tillbaka är ensamseglare och som skickat många brev till en kvinna i Sydamerika och nu - äntligen - hade han varit där på besök och efter en stunds prat tog han upp sin mobil och visade en bild på en vacker kvinna som såg så rar ut.

"Nej, det är inte nåt sånt ...", sa mannen och log.
Men nog undrar jag. Han såg väldigt glad ut när han visade bilden.

Just innan stängning dök till min förvåning Hilda och Patrik upp i kassan!
Dom hade varit i Ullared och handlat sånt som behövs när en liten krabat snart ska komma till världen och jag blev så häpen - och så glad - av att se dem!
Nu är det inte långt kvar. En månad bara.
(Själv har jag alltid gått över den beräknade tiden .., som längst två veckor).


Nu är klockan kvart i sju.
Jag har varit vaken sedan halv fem och kaffet är klart .., pv sover .., med harry intill sig .., och jag har huvudvärk och ska ta mig en Treo.

Svalare ute.
Sticketröjan har fått träda i tjänst.


Icke publicerade kommentarer ...

Upptäcker att jag har mängder med kommentarer som inte är publicerade och jag förstår ingenting, för jag har ingen kommentatorsgranskning.

Finns det nån som har Blogger som kanske kan hjälpa mig med inställningarna?

(Men nu plötsligt ser jag dem ..., jag har varit inne i layouten/kommentarer och fibblat .., kanske har det rättat till sig? Friherrinnan, du kan väl kolla om det går att kommentera nu? )


söndag 17 juni 2018

Äntligen! 


.... kommer regnet!
Pv - flitig läsare av SMHI:s prognoser - var lätt besviken igårkväll när dom uteblivna 20 millimetrarna nederbörd bara blev till en fjärdel .., men nu, söndagmorgon, hör jag hur regnet slår mot uterumstaket. Det är där, i en av fåtöljerna, som sigge krupit ihop och sover så gott.


Och igårkväll: ett så underbart roligt jobbpass!!
Frånsett att den nya ac-anläggningen brakade samman och orsakade ett mindre Niagarafall mellan kassorna (kylmontören kontaktades bums och Elin torkade upp allt vattnet i rekordfart), så var det så vansinnigt roligt att arbeta! Mesta delen av tiden var jag på golvet och fyllde upp så gott jag kunde, gjorde brödvagnarna (två stycken nu på sommaren), räknade kassorna, frontade och fyllde på i mejeriet, gräddade bröd och så var det ju inhopp i kassan, men ändå, det var länge sedan man kände att man verkligen hann med nånting! Ååå, så roligt det var!

Kom hem vid halv tio och då var jag totalt ledbruten, men så lycklig!
Den där tillfredsställelsen .., att veta att vi tillsammans gjort ett bra jobb, det är verkligen härligt!


Men priset blev högt.
Bilden togs nu på morgonen.
Nåväl, bara sex arbetspass kvar.


Vaknade som alltid vid halv fem i morse och lyssnade då - för säkert femte gången - till avsnitt 137 i USA-podden. Det är som förgjort: jag somnar alltid ifrån det på kvällen, men nu lyssnade jag igenom hela avsnittet. Tänk, jag har hängt med i alla avsnitten och det som bara skulle bli analyser och annat inför det amerikanska valet, det tar aldrig slut i och med att det blev en sån oförutsägbar president!

Medverkande i det här avsnittet var även Sveriges Radios korrespondent i Washington, Kajsa Boglind. Googlade på henne och fann detta.

Stor glädje blev det också när Elin tackade ja till att arbeta två timmar längre på måndag, vilket innebär att jag hinner se matchen mellan Sverige och Sydkorea! Så kul! Sen väntar en ledig tisdag.

För övrigt intet nytt under solen; den som vi - tack och lov - inte ser skymten av just nu. 
Måtte det regna länge! 

Dagens fönster ...


"Utsikten från kartisen under dagens mastervarv på Odensprinten i Hallsberg"
 
Ja, det är väl ingen tvekan om vem som är avsändare av bilden?
Nej, just det. 
 
Världens - i alla fall just då - lyckligaste Ulrika!

lördag 16 juni 2018

Så påhittigt så det är inte sant! 


Det finns få saker som gör mig så glad, som när nån tänkt till lite extra!
Som här, till exempel.

Barbro (Walkaboutsweden) och Tony åker till Älmhult och besöker Ikeamuséet och där kan man slå sig ned i en soffa, knäppa en bild och så hamnar man på ett "alldeles eget" katalogomslag! Så genialiskt!

Man kan ju bara tänka sig hur många som gör som dom här rara människorna (jag sprider vidare just nu) och så får Ikea gratisreklam! Mig gör det inget; jag tycker om hela konceptet med Ikea.

Och så  f i n a  ni blev, herrskapet från Brämhult!
(Tack att jag fick visa bilden!)
Och hon skriver så bra ...

Den här madamen med rötterna i Skåne.
Lördag ...


Pv ägnar sig åt att stapla ved, ja, mer än så, att köra proppfyllda skottkärrlass upp för backen och därefter stapla allt i vedboden. Åttiofem lass har han räknat ut att det blir.


Inte för mitt liv begriper jag hur han ska allt att rymmas, men kanske ändå ...


Och igår ett spontant besök hos Sonja i Harplinge.
När Sonja och Gösta bodde inne i Halmstad, eller i Haverdal för den delen .., såg deras köksbord alltid ut så här. Ungefär som mitt datorbord där jag nu sitter.  Mest var det då kokböcker eller recept som låg spridda på bordet.
Och  s o m   jag log när jag igår såg det här!
Det är såååå mycket Sonja och så härligt befriande!


Här hos oss.
Träskålen är ett minne av min morfar, Erhard Westerlund.
Den lilla benvita keramikskålen köpte jag vid en sluss längs Göta Kanal .., i en hantverksbod.
Och nästa veckas schema ligger under tumstocken.


På väg hem hämtade jag ut ett paket från Gudrun Sjödén; en klänning - den på bilden -. Jo, men den var härlig ., somrig och skön och färger som jag tycker om. Lite väl genomskinlig i motljus bara.
En ny behå köpte jag under dagarna i Upplands Väsby och den hade jag på mig här .., jo, men det blir ju åtskilligt snyggare, men inte hälften så skönt ....

Senare på kvällen middag hos friherrinnan.
Snart har hon sin alldeles egna lägenhet som hon inte behöver flytta ifrån .., ååå, så underbart, men nu var vi i Haverdal och bjöds på hennes kalasgoda pannbiffar med lök och sås och det var bara sååå trevligt.

Och nu lördag.
Jag har ett eftermiddagspass (kväll), precis som i morgon och på måndag, onsdag och lördag, torsdag och söndag är förmiddagar och det känns ljuvligt. Ja, ljuvligt att sluta med en förmiddag.


Pv räknar ner till seglats tillsammans med mina barns pappa.
Planen - om vindarna är bra - är att dom ska segla från Halmstad till Anholt, ön som ligger precis mitt mellan Danmark och Sverige. "Anholt nord" kommer man ju ihåg från väderleksrapporten förr. Kanske nu också.
Då blir det nattsegling; det som dom tyckte var så roligt sist.

Pv berättade igår om hur underbart vackra stränderna är just på Anholt. 
På bordet framför mig står Singersymaskinen .., nej, det fungerade inte laga segelbåtens sprayhood med vanliga maskinen (vilket jag inte trodde heller, men pv ...), så det får bli nån annan variant.
Och alldeles nyss knackade det på dörren och nån ropade ho-hoooo!

Det visade sig vara grannen Jeanette som bor i början av Ejdervägen.
Hon hade med sig två jättestora bitar smörgåstårta (hennes mamma Mona hade gjort hela alltet) och nu blev det så mycket över och varsågoda, här har ni till kaffet!

Ofta när man tackar människor, säger dom "det var så lite så".
När någon av arbetskamraterna drar undan varukorgar från kassan .., eller har fyllt på med bärkassar. "Det var så lite så". 
Nästan alltid är det så.

Men .., det ÄR inte "så lite" .,. det betyder så oändligt mycket .., detta att någon har tänkt på en.
Igår .., ett brev i postlådan från Uppsala och så vackra fotografier/bilder!
Tack Babsan!

Det där lilla, det betyder så mycket.
Visst är det så!