Dagens fönster ...

.... fångades i mitt sovrum nu på morgonen. 

Klockan var halv 6 .., och Vickan låg och sov så gott mellan pelargoniorna, men satte sig upp och sträääckte på sig lite när matte kom med mobilen.

Efteråt ....

Midsommarafton 2026. 

Varmt som kring Medelhavet. 

Tidig frukost för sjuåringen och hans farmor. Vi sitter i soffan Ektorp. Katterna får mat. 

Resten av dagen består av hinderbana ute på tomten .., att handla, ordna lunch, gå ned till stranden .., bad i havet, upptäckt av mängder - verkligen MÄNGDER - av blåmaneter som inte bränns, men ändå. 

Klockan 17.00 blir det dans runt stången och hundratals deltagare. Dragspel och fiol, långa klänningar, unga män i vita byxor och skjortor .., brassestolar .., trift och styvmorsviol. 

Torrt gräs. 

Efteråt hembakad nötkaketårta på vår altan. Grannen Birgitta som fått lämna sjukhuset,  gör oss sällskap. 

Vid halv sju tackar Maja och pojkarna för sig och från Anders har det kommit underbara små filmsekvenser från Paris. Han konstaterar att Paris tycks vara i avsaknad av elspark-cyklar, däremot vimlar det av elcyklar att hyra och det är på det viset han tar sig fram. Han verkar trivas, 

Vid 21-tiden blir det fotboll på tv, men nä, jag orkar inte titta. Öppnar ytterdörren och hör grannarna på växthussidan sjunga allsång,kanske snapsvisor? Hör orden halleluja och nånting om Satan, jo, säkert snapsvisor. Alla verkar glada.

Fortfarande inget förmaksflimmer för min del. Det är som ett mirakel.

Spridda skurar från några midsommaraftnar ...

Så här såg det ut på den tiden det begav sig ..., frukostfika vid 9-tiden och för ovanlighetens skull var jag med .., annars arbetade jag ju alltid eftermiddag/kväll. Från vänster Joakim (försvann till Norrköping), chefen Mange som nu är rent av magerlagd och femton år yngre (oerhört snäll som chef) och längst till höger, Hemköps egen Adonis (Sonjas ord): Erik, som jag tror kom att läsa ekonomi någonstans norrut. 

Midsommaren 2008. Då hade jag börjat sällskapa med pv, men det skulle dröja ytterligare två år innan jag tog språnget och lämnade Ystad. På midsommaraftonen gick en hel skock människor från Kärrvägen i Steninge i samlad tropp mot ängen där det skulle bli dans runt stången. 

Jag - som verkligen känner mig oerhört obekväm enbart av tanken på att gå i någon som helst tropp - gick så långt bak i ledet som det var möjligt. Tycker däremot det är jättefint när andra är med på sånt här.

Midsommaraftonen 1992. Utdrag ur min dagbok. Tommy var arbetade i Göteborg på fotbolls-EM (arbetade) och jag var ensam med barnen med hemma.

Maria var då 20 år och hade nog flyttat till Sthlm, Anna var 16 och Anders 6 år. 

Och förmaningstal höll jag också. 

Från vännen Turtlan/Annica i Värmland kom den här midsommaraftonsbilden och då den lades in på bloggen, berättade hon om en axel som gått ur led - ja, hennes, alltså -. 

Bilden är från deras sommarstuga, den som ligger paradisiskt till.

Midsommarafton 2022 blev minnesvärd. Vi blev då nedbjudna till Ecke och Britt som då var betydligt piggare än vad som är fallet nu. 

Så här skrev jag efteråt: 

"Vi satt ute vid husväggen och Harry, som känner sig sååå trygg hos Ecke och Britt, låg mest på det så torra gräset och lyssnade till förbipasserande eller blev omklappad av någon av ungdomarna vilka var på väg ned till stranden.

Det blev - som vanligt - prat om allt möjligt. 

Det blev prat om att vara troende eller inte och det visade sig att tre av fem runt bordet hade vuxit upp i ett frireligiöst hem .., alla var vi kvinnor. 

Räknade vi oss som troende? 

En kanske gjorde det .., en hade blivit less på alla stränga frikyrkoregler i ungdomen och tackat för sig och själv är jag nöd-troende, vilket väl är det sämsta av allt. 

En enda en av oss har lämnat svenska kyrkan, är definitivt inte troende, men är å andra sidan den som tillbringar mest tid inom kyrkans väggar. Det är  alltså pv som sjunger i kör.

Så hemåt. 

Vi satt ute på altanen och och lyssnade till högljudd musik och allsång (enbart män) som hörts i timmar från något av husen ovanför oss ..., ja, det fick mig att bli såååå, så glad. Innan jag gick i säng, tog jag mig en promenad dit .., tvekade en stund ., stod dold bakom en häck innan jag vågade mig fram, men gick sen in på tomten och tackade - framför allt den unge mannen som var ansvarig för musiken - för all den glädje detta givit mig! 

Han trodde förstås att jag skulle läxa upp dem .., en snart sjuttioårig madame som uppenbarade sig så där oväntat, men jag skyndade mig att förklara .., ja, jag ville bara säga  t a c k! Dessutom var det helt underbar musik! (Det visade sig vara ett femtontal unga män som firade midsommar tillsammans .., det visste jag inte när jag gick dit).

Har jag någonsin i mitt liv fått så många kramar från aningen lulliga unga män? 

Nej, det tror jag inte. 

Var väl om möjligt ännu gladare när jag gick hemåt."

Se där. Det finns många midsommaraftnar att tänka tillbaka på. Och lovad vare att man har bloggat och kan återuppväcka sina egna minnen, de som legat och skvalpat i det fördolda.

Nytt liv ....

Stiger upp vid 7-tiden ..., går ner och gör frukost. 

Känner på en gång att det är annorlunda. 

Tror inte att det är sant ..., kollar på pulsmätaren och ser fina, fina vågor och bra puls. 

Har hur mycket energi som helst. 

Inte tillstymmelse till flimmer!! 

Efter badet i havet igåreftermiddag mötte jag en kvinna som arbetar på hjärtmottagningen/avdelningen i Halmstad och hon frågade hur det var fatt med mig och jag sa som det var och berättade om betablockeringen som nästan tar kål på mig. 

"Ta den på kvällen i stället ..., så känner du dig inte så slut på!" sa hon leende. 

Nu vet jag ju inte om det hade med detta att göra, men något flimmer har jag inte längre. 

Tänk .., bara tänk om det håller i sig!

På´t igen!

Hur många gånger har jag skrivit om att vi har röjt i garaget, hyrt en släpvagn från Hemköp och känt oss nöjda? 

Men se nu .., nu när fönstren som stått inplastade och väntat på att komma på plats (i kanske sju, åtta år .., minst!) äntligen fått lämna carporten, då har vi börjat röja rejält. 

Oj, så mycket skrot som trängts där inne! Porslin som ingen varit intresserad av .., små och större bord, gamla burkar med målarfärg, trasiga presenningar, en rostig stege, ja, i morgonförmiddag ska allt detta och mer därtill hamna på återvinningen i Falkenberg. 

En stor kyl ska flyttas och hamna intill frysboxen och i kylen fanns mängder med kvarlämnad öl från förra sommaren, då Emil med kompisar var här. Några platta burkar surströmming fanns också. Filéer, tyvärr. 

Från Maria kommer ljuvliga bilder från hennes 2-dagars roadtrip på egen hand.

Minns när vi själva åkte hem till Malå just efter midsommar; det var dagarna efter att Ulf och Ines hade gift sig. 

Aldrig hade jag sett Ångermanland och Västerbotten i sån vacker försommargrönska och på båda sidor om vägen växte ängsblommor! 

Det var som att möta våren än en gång! 

Och Anders är i Paris och Anna har anmält sig till någon slags tävling ("typ crossfit", skrev Tommy) i oktober. Full fart mest hela tiden. 

På rullande stenar lär ingen mossa växa. Själv går jag mellan varven in i gästrummet och småpratar och kelar lite med Vickan och på mig växer nog mossan lite nu och då. 

Av sommarhusgrannarna fick vi veta att dom igår eller idag hade upptäckt denna lilla kattmadame (Vickan, alltså) inne hos dem och när dom skulle försöka få ut henne, blev hon alldeles panikslagen innan hon hittade dörren! Kanske var det därför hon satt på uterumstaket .., måhända kände hon sig trygg där uppe?

För övrigt ..? Ser bilder från G7-mötet i Davos där Donald Trump ser mer eller mindre bortkommen ut. Trött, kanske? Slut på? Han lär ju inte sova mer än några timmar per natt och det kan väl omöjligen hålla i längden?

På tv .... 

Midsommarväder

Midsommarmat

Bästa midsommarpotatisen

Midsommartrafiken

Skruttig tv-reklam (förutom Ikeas med våningssängen och fler barn i familjen)

Valet, valet, valet!

Tre månader kvar, man blir galen!

G7-möte

Trump

Macron

Drömstart för Norge i fotbolls-VM

Dagens fönster ...

... fångades igår, inne på Halmstad Sjukhus och på väg från målpunkt C till huvudentrén. 

Nu håller till och med jag - som har så uselt lokalsinne - på att hitta riktigt bra inne på sjukhuset med alla korridorer och hissar hit och dit.