Halmstad tur och retur ...

Först ett besök hos arbetsterapeuten för pv. Inte kan då någon människa klaga på bristande engagemang från sjukvårdens sida, vad beträffar att få igång hans rörlighet i de två sargade fingrarna på vänsterhanden. Den ordinarie terapeuten har semester och den nya tar det hela på allvar. Nu har han fått uppmaning att träna handen 1 gång i timmen! 

Medan han visar upp vad han kan, väljer jag att sitta i sjukhusfoajén, mest för att det kan vara intressant att se människor komma och gå (betänk att vi bor på landet ...), men det är skralt med den varan. Döm om min förvåning när jag plötsligt upptäcker friherrinnan som kommer gåendes mot mig! Så roligt! Hon har besökt ögonmottagningen och raskt avbokar hon färdtjänsten hem till Steninge och väljer att göra oss sällskap till Sonja. 

Vi har med oss kaffe och koppar, men en rar kvinna i personalen säger att "det bjuder vi på" och så kommer hon med såväl koppar som kaffetermos. Såå vänligt! 

All personal visar sig vara hit till landet invandrade kvinnor, men från olika håll och kanter. Om nu dessa skulle skickas tillbaka? Vem kommer i så fall i deras ställe? 

Ja, jag vet, jag har skrivit om det nästan var gång vi har besökt Sonja eller när man själv varit inlagd, men så är det ju; sjukvården skulle ju haverera utan alla dessa kvinnor eller män. 

Som så ofta sitter Sonja i "sin" fåtölj i dagrummet när vi kommer. 

Oj, så glad hon blir av att se Lena/friherrinnan!

I köket - som ligger i anslutning till dagrummet (ett av två)  - förbereder en gladlynt kvinna lunchen, som idag skulle bli korv stroganoff. Till kvällen vankas smörgåstårta! 

Och vid ett bord, lite för sig själv, sitter en man och pratar och gestikulerar .., och ideligen sträcker han sin högra hand mot någon som bara han ser. 

Och när vi sitter i dagrummet kommer en kvinna försiktigt tassande och frågar försynt om vi har en sax? 

"Nej, men jag såg en i köket", svarar jag. 

Aha .., hon drar lite i sin lugg och visar .., det är den hon vill klippa. Det kan jag säga redan nu, hamnar jag på ett boende, göm alla saxar, eller se till så jag inte får luggen i ögonen!

Så blir vi hos Sonja i en dryg timmes tid och vi pratar om boendet och att hur bra det än är, så kanske man saknar detta att sköta sig själv - eller mer att  r å  sig själv -. 

"Ja, precis ..!" säger Sonja.

Och detta att känna sig till besvär .., att ens barn till exempel nu får tömma ens tidigare boende .., den känlan får man nog lägga åt sidan. Livet går i en cirkel. 

Under många år är man förälder och tar hand om sina barn och under årens gång måhända även barnbarnen.. , så blir man äldre och rollerna förändras. 

Och pv berättar om den kommande seglatsen till Bohuslän, kanske tillsammans med sina bröder och andra "gubbar" och när Ulf (som drabbades av stroke och nu lever ensam) kommer på tal, leeer Sonja och säger att denne pojke har allt en alldeles särskild plats i hennes hjärta. 

"Ni vet, Ulf  föddes ju morgonen efter Göstas och mitt bröllop och Gunvor, (höggradigt gravid och syster till Gösta) och Viking var ju där på bröllopet, ja, det blev allt lite speciellt!" säger hon. 

Det var den 3:e november 1957.

Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin i hela mitt liv sett ett vardagsrum fyllt med fler prydnasprylar, tavlor, tidningsurklipp inom glas och ram ., än i frukostmatsalen på Albertsgården i Norra Häljaröd i Skåne. 

Kanske var det värdinnans mamma - hon som drev det hela från början - som åsetadkommit allt detta och så bara fortsatte Diana att driva det vidare i samma anda?

Hemtrevligt var det i alla fall, bland alla gäss och hundar i keramik eller porslin!

Ps. När jag lyriskt berättade om det här boendet som var så personligt, ja, för min syster i Australien, fick jag till svar. "Inte kan man då tro att vi är släkt! Aldrig att jag ville välja ett sånt boende, nej, jag föredrar stora, internationella hotellkedjor utan krusidull!" Läste och looog. Nej, vi är verkligen så totalt olika! Ds.

Dagens fönster ...

Det tredje fönstret som fångades under Turtlan och hennes M:s roadtrip, det är det här. 

Så här skriver hon: Hej!

"Här fångade håven ett fönster med tillhörande gardiner och ett större antal burkar.

Fönstret finns i Skärhamn på Orust närmare bestämt hos Styckens bageri och speceri. 

Vi köpte med oss några bullar men om man vill sitta där och dricka kaffe med tillbehör, så kan man sitta vid detta fönster."

//Tack Annica som tog dig tid! Så omtänksamt.

En annorlunda torsdag ... 

Så underlig tillvaron kan vara! 

Vaknar vid 6-tiden och har överdjävulskt ont i min högra höft, bara så där poff! Kan knappt gå. Pv hämtar kryckan som jag en gång fått låna av min systerdotter Rita (och som bär Landskrona Bois färger) och jag haltar omkring här hemma och undrar vad som hänt. 

"Ja, men ring vårdcentralen!" säger han. 

"Aldrig i livet, inte efter en enda dag med sån värk, nej, det gör jag inte!" får han till svar. 

Tar Alvedon, lägger mig på soffan .., somnar och sover i 2 timmar. Har väl varit spänd, förstås. 

Drömmer att jag har kraftigt flimmer - eller är det inte en dröm ..., jag vet inte -!

Pv kommer hem från friherrinnan som han hjälpt att installera - eller mer .., sätta ihop en gasolgrill. 

Jag berättar att det känns lite bättre i höften och vi kör till Skallkroken där pv ska kolla båtmotorn; nej, den går inte helt rent ännu - kanske har det kommit in fukt i dieseltanken - och jag tar ett låååångt dopp i ett våldsamt blåsigt hav .., håller hela tiden i mig i badstegen .., längst ner .., och vågorna slår ideligen över mig. Känner mig som vore jag i en annan dimension. Såååå ljuvligt. 

Efteråt pratar vi middagsmat. Å, så  jag längtar efter något nyttigt .., kanske en grekisk sallad .., och vi bestämmer att så får det bli, men först en sväng till affären för att köpa det som fattas. Därutanför står den röda Åleds-pizzabilen och då glömmer jag bort det där nyttiga och föreslår att vi köper en pizza och delar på den. Så det gör vi. Ja, ja, så mycket var det med hälsosamma. 

Åker hem. Pizzan är jättegod och vi har vitt vin kvar och slår upp var sitt glas.

Sen blir det kväll. 

Tittar på SVT-play; ett program som handlar om Vindelälven och det är så vackert. 

Reprisläser mejlet från min systerdotter vars mor - min äldsta syster - varit på en minnestest.  Kommer ihåg precis hur det var när jag själv följde mamma; det gällde samma sak. Googlar olika termer .., sådana som jag glömt bort benämningen på, t ex  "ekekutiv test" .., och adas-test.

Så där har dagen varit. Omtumlande. Härlig. Lite rörig. Lite annorlunda.

Inte långt kvar nu ...

Maria är nu inne på sina sista veckor i Malå och nu har hon ledigt i flera dagar - då det ska VRÄKA ner regn -! 

Men en vacker himmel över Malån ., det fick hon i alla fall fånga igårkväll. 

Tänk, att det kan bli så vackert!

I bilen på väg till 4-årskalas ...

Fotot från SR:s hemsida, men det var Katarina Josephsson som höll i kameran. 

Så här var det. På väg till Landskrona och utställningen "Flykten", hade vi lyssnat till P1 och så blev det gudstjänst från Ahlsviks hembygdsgård på Svartsö, det visade sig vara en repris från något tidigare år. Jag tillhör väl de nödtroendes skara, men såna här sånger .., dom gör mig så innerligt glad! 

Men det ska jag säga .., vilken glädje det var att lyssna till all denna sångglädje och det var psalmer som man åtminstone kunde kanske de två första verserna på och jag höjde volymen och sjöng med, om och om igen! 

Följande psalmer var det: 

SvPs 200: I denna ljuva sommartid (P Gerhardt/N Söderblom)
SvPs 11: O store Gud (C Boberg/trad)
SvPs 249: Blott en dag (L Sandell/O Ahnfelt)
SvPs 231: Oändlig nåd (J Newton, A Frostenson/trad)
Sv 251: Var jag går i skogar, berg och dalar (C O Rosenius/O Ahnfelt)
Mrs Crawford's Favorite (trad)
SvPs 300: O hur saligt att få vandra (J Blomqvist/R Lowry)
Överlåtelsebön (liturgisk text/A Forsslund)
SvPs 235 Han har öppnat pärleporten (F Bloom/A Dulin)
Tibast (A Forsslund, P Gardemar)

Och jag minns hur ofta pappa brukade sjunga om "Var jag går i skogar, berg och dalar", särskilt när han körde bil! 

Stort tack till producenten Katarina Josephsson för reprisen av programmet! Du gjorde min dag!

Torsdagsfönstret ....

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan i Karlstad: 

"Hej!

Ett litet fönsterbidrag. Denna gång från Särö. Vi svängde ner dit för en fika på väg mot Göteborg denna då blåsiga dag.
Lite kringelikrokiga vägar innan vi kom ner till havet och Särö båtklubb.

Ja fikat blev mer än blåsig, men så fin miljö. Hit gick det tydligen åka tåg förr för sommarlediga göteborgare.

Synd att järnvägen revs tänker jag men numera kan man cykla på banvallen.

Hit åker jag gärna tillbaka men då en något mindre blåsig dag!"

// Tack Annica! säger jag.

 Minnesbilder att plocka fram i vinter ...

Bilden uppe till höger visar solnedgången över Skälderviken. Huset med den lite rufsiga trädgården fanns i Skåne-Tranås. Mjölkkannan på det sista boendet. En sån mjölkkanna hade vi i min barndom och till mejeriet tog det kanske 5 minuter att gå. På tillbakavägen kunde man svinga kannan fort-fort, utan att mjölken rann ut. Fjärilen välkomnade oss hem igen. Det vimlade av fjärilar bland myntans blommor.

Onsdag känns som en måndag, kanske för att det var så mycket som hände sedan i söndags .., kalas och två övernattningar och besök på utställningen "Flykten" i Landskrona .., det är sånt vi annars gör på helgerna. När jag hör hur energiska andra människor är, får jag alltid så dåligt samvete. Hur är man funtad när man - som jag själv - kan sitta ute och titta på småfåglar eller fjärilar och inte tränar jag heller som man förstås borde göra och jag stickar inga tröjor. 

Vattnar i växthuset och rensar lite ogräs .., jo, läser någon bok eller två. Helt underbart tycker jag att det är. Min äldsta syster sa ofta - när hon var sig själv - att vi förmodligen är miljöskadade av uppväxten hemma och mamma som aldrig var stilla; som alltid flängde omkring och gjorde hon inte det, var hon på jobbet och tog extrapass och körde hem till Dikanäs över dagen och hann med Vilhelmina och Tresund också och städade i mormors lagård, så där av bara farten. 

Och pappa som så ofta sa ..."Men Ann-Gerd, kom och sätt dig här en stund!"

Ingen av oss syskon har ägnat någon större tid åt träning, om alls någon. Det är tur att vi har havet nära, så jag i alla fall kan ta längre simturer.

Någon mil och lite till ifrån det sista boendet, ligger Arild. Arild är som en pralin .., med vackra hus i trä och med mycket snickarglädje och hortensior lika storvuxna som de vi såg i Bretagne! I Arild växer mullbärsträd och vi såg en vinodling i närheten! Känslan var att vi befann oss utomlands.

Anslagstavlan i hamnen. 

Och jag undrar hur det är med katten Melody. 

Är hon ännu i livet?

Vissa anslagstavlor är som dagböcker. Inte den övre, men många andra. 

Idag har pv tagit tåget till Ystad för att vara Tommy behjälplig med att reparera en gammal åkgräsklippare som en gång funnits i Hörby, hos min syster med familj. 

Vår bil är på service i Halmstad .., så pv fick en gratisbiljett från mitt skånska Sommarkort. 

Elva dagar kvar att utnyttja alla resor inom Skåne. Det är så suveränt, detta att jag kan låna ut kortet (via mobilen) under valfritt antal timmar. 

Hilda, Maja, Anders, Karin och nu pv, har fått använda dom fria biljetterna. Jag fullkomligt älskar konceptet, som ju finns på fler ställen - bland annat har Hallandstrafiken också något liknande - 

Följande står att läsa på Skånetrafikens hemsida, vad gäller Sommarkortet.

"Du som är inloggad på Mitt Konto i appen kan låna ut din sommarbiljett 31 gånger, men bara en gång per kalenderdygn. Du kan låna ut den till fem olika mottagare. Med Mitt Konto har du även tappa bort-garanti, om du skulle behöva byta mobil."

Dagens fönster ...

"Hej!

Ja detta är ett fönster fångat på gräsmattan till Antikkulan utanför Ängelholm.

Hade gärna tagit med det hem, men till vad? Bygga ett växthus?

Nja, det fick stanna kvar till någon annan kund."

//Så skriver Turtlan, som hade håven redo när hon och maken M var på roadtrip söderöver.

Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar från Albertsgårdens B & B i Norra Häljaröd ...

Här är kvinnan som driver det här ljuvliga boendet beläget nära Arild och som har Skälderviken alldeles intill. 

Diana heter hon som jag tycker ser så dansk ut. 

"Inte kan man väl säga att någon ser just dansk ut ...?" säger pv. 

Jo, det tycker jag verkligen. Går man i city i Köpenhamn förundras jag ofta över hur till synes starka danska kvinnor ser ut att vara och då menar jag inte muskelmässigt.

Dom går liksom raka i ryggen.

Här fångade jag Diana från köket. 

Hon hade dukat så fint på vårt bord, där ingenting saknades.

Och min glädje är lika stor var gång jag bor på hotell eller B & B och där finns ren naturell yoghurt. 

En cafédel finns i den skånska längan ..., och vi fick veta att vår och sommar kan det komma busslaster med besökare och allt bakas av Diana. Hembakt i ordets rätta bemärkelse. Våfflor serveras också.

Vi bodde en trappa upp i ena längan och trappan var BRANT och man fick hålla sig noga i träräcket. "Tur att vi inte har någon alkohol i bagaget ..", sa pv leende, ja, med tanke på att det nog gäller att veta var man sätter fötterna. Inget boende att rekommendera för den som kanske är handikappad på ena eller andra sättet. 

En trappa ner finns köket där gästerna kan använda spis, mikrovågsugn och övrig köksutrustning .., där finns vattenkokare och kaffebryggare, kylskåp och bestick och knopparna på de övre skåpen, såna hade min svärfar Sture, fast på gula dörrar. 

På köksbordet står en gammal radioapparat. Undrar vad dagens unga tror att detta är ..?

Så här såg vårt rum ut. Enkelt och utan krusiduller. Sängen var skön och täcket behagligt tunt. Fint var det med balkongen där utanför. Där satt vi och drack kaffe efter kvällsdoppet. Ett jättelikt träd; en kastanj, stod ute på gården och duvorna koooooorrrrade. 

Ett vackert grönt köksbord med två gröna stolar fanns bakom den högra sängen. I ena hörnet tronade en vacker fåtölj, plus en herrbetjänt med gott om krokar att hänga kläderna på. Toaletten (där var rent och fint) var belägen utanför dörren, dusch fanns en trappa ner. 

Frukosten serverades klockan halv 9, vilket är ovanligt sent för vår del, men det var kanske det danska paret  i 30-årsåldern som hade valt tid och det var helt okej. Här var det inte buffé, utan bordet var dukat så fint när vi slog oss ned och så fanns ett bord med yoghurt och musli, olika sorters te och lite annat.

För detta + rummet betalade vi 1147 kronor för oss båda och det tycker jag inte var farligt. Sänglinne och handdukar ingick i priset. Det var helt enkelt helt ljuvligt att vara där och hela tiden upptäckte vi något nytt .., det kändes som hade man tagit skuttet in i någon av Pettson och Findus böcker. 

Fem katter och en tandlös liten hund som hette Dunder fanns på gården, men vi såg endast två av katterna, varav den på bilden här intill var så kelig och sällskaplig. 

Hunden, en liten krabat som visade sig heta Dunder, var snäll och fin och kom och viftade så glatt på svansen när vi gick in genom grinden. 

En ålderstigen gammal bakelittelefon (som påminde mig om den på sjukstugan i Malå för hundra år sedan ...) stod ute på stentrappan och bidade sin tid - eller mest troligt hade den väl vilat i hur många år som helst - och den långa bryggan besökte vi på kvällen när det var dags för ett kvällsdopp i det väldigt grunda vattnet. Som jag  ä l s k a r  såna här små skyltar med text! 

Ja, det här var ett härligt boende - på så många sätt och vis -. Dessutom en ren lyckträff. Jag bokar nästan alltid via booking.com och bara någon enstaka gång har vi blivit besvikna - det var i Skottland - där rummet luktade mögel. Kyle of Lochalsh, hette staden. 

Men detta - boendet som vi föll pladask för - var alltså i Norra Häljaröd i Skåne.

Tisdagsfönstret ...

Tänka sig, att söndag - tisdag på vift, med två övernattningar; den första på gästgiveriet i Skivarp inte långt från Ystad och den andra (igår till idag) på Albertsgården i Norra Varalöv, inte långt från Arild, alltså vid Skälderviken .., jo, men tänka sig att det kan generera sån otrolig glädje och inre sprutt! 

Fönstret fångades på det senare stället. 

Frånsett 4 -årskalaset i Bunkeflo, blev det en massa strul längs vägen, mest på grund av laddeländet till bilen. 

Nu var det fullt på flera laddställen och det är ju  inte underligt i semestertider då många, även utländska bilister,  ska fylla på med el. 

Det hela blev en lång historia som tog TID och tärde på det annars så goda humöret hos pv. Resan hem till Stensjö, den skrinlade vi. Vid infarten till Sjöbo, från Malmö räknat (vid stora rondellen), fanns en MER-laddare och den var suveränt bra och vi fick pytsa in det som behövdes. Underbart!

Då hade vi redan innan dess tappat styrfarten på humöret och jag föreslog pv att vi helt enkelt skulle ta ännu en övernattning någonstans. Kollade på Booking.com och fastnade för Albertsgårdens B & B i Norra Varalöv, inte långt från Arild. Alltså vid Skälderviken.

Om detta har jag berättat på Instagram, så jag tar det i morgon här, men jag kan säga att jag tyckte mig ha hamnat rätt in i paradiset!  

Mitt hjärta är så sprängfyllt av tacksamhet över allt fint vi fick ta del av, så jag måste lugna ner mig lite inombords. Återkommer.