Invasion ....

Igårmorse, precis när åskan kom över oss, översvämmades vardagsrumsfönstren av stora, äckliga flugor - modell spyvariantten - och jag höll på att bli galen! 

Det spelade ingen roll hur många gånger jag öppnade fönstren och viftade ut dem, några sekunder senare var där lika många igen!! 

Berättade detta för Maja i Skåne och fick då bilder som visade att det var likadant där, men då rörde det sig om små, små. små knott. Fönsterbrädan ut mot gatan, den var prickig av små flygfän! 

Vad gjorde vi då ...? Jo, jag hämtade den burk med Radar vilken bidat sin tid i tvättstugan och det känns verkligen inte bra, då flugorna sedan ligger och sprattlar och blir förvirrade, men till slut infinner sig ju döden. 

Jag undrar hur många hundratals flugor som nu trängs i vår dammsugarpåse? 

Nu på morgonen har jag putsat fönstren, såväl ut, - som insidor och hoppas att detta elände ger med sig. Pv gissade att det kunde bero på grannens kor - eller kodyngan - men vi ser ju knappt vare sig kor eller kalvar och några hästar är här inte längre.

Bilden här ovanför togs igårkväll, då, det efter den olycksaliga förlustmatchen fick bli ett dopp i skymningen. Innan vi åkte hemåt, var där som en liten parad med - kanske deppiga - fotbollsentusiaster i gula t-shirts och med SVERIGE skrivet på ryggen, vilka nu hade siktet inställt på ett härligt bad. I det vattnet låg nog sedan en hel drös med grusade förhoppningar!

Idag är det söndag, om ni inte visste det. Vi ska straxköra till Skallkroken där pv ska fixa med något elektriskt i båten .., själv tänker jag bada i omgångar och brassestolen får följa med, samt solskyddsmedel och vatten i flaska. Kanske några skivor meloner också. I eftermiddag tänker jag hämta upp madamen i Steninge, så även hon får svalka sig.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem i Skellefteå: 

"Här kommer några midsommarfönster från Bonnstan, när festen är över och de flesta gått hem. Här syns det verkligen hur olika alla hus och kamrar är."

//Tack ellem! säger jag. Nästa gång vi besöker Västerbotten, då  m å s t e  vi titta på detta!

När det inte går som man tänkt sig ...

Ja, man kan ju trösta sig med kloka ord av Buddha, nu, när vi förlorade stort mot Nederländerna. 

Om den svenska journalistkåren kunde behärska sig en aning och inte skruva upp guldförväntningar efter en enda match, så skulle inte fallet bli så stort. 

Själv ägnade jag mig åt att på min mobil skriva brev till min syster i Australien. Det var inte så klokt, för i och med det fick jag målresultaten tidigare än pv .., så han satt där och var kanske lite glad, men jag  v i s s t e  .., det hade blivit ännu ett mål för motståndarna!

Nåja. Det är som det är. 

Vilken underlig dag det här har varit! Ösregn och åska på morgonen ..,. så blev det uppehåll och pv klippte gräset .., det blev vansinnigt kvavt ., svetten lackade .., vi körde till Skallkroken och jag tog ett längre bad i havet. Så har vi tagit ut den gamla ytterdörren som satt där det en gång var huvudingång till huset (innan min tid) och pv är suverän när det gäller att flytta saker! Nu blev det rullpinnar under dörren och så hjälptes vi åt och fick dörren på skottkärran och så småningom ut i garaget. 

Kanske hade vi tänkt fira (eventuell fotbollsvinst) med gårdagens nötkaketårta, men så blev det inte. Jo, tårta, men det var också det enda.

Nu blir det ett kvällsdopp i Skallkroken! Halleluja!

Dagens fönster ...

.... fångades i mitt sovrum nu på morgonen. 

Klockan var halv 6 .., och Vickan låg och sov så gott mellan pelargoniorna, men satte sig upp och sträääckte på sig lite när matte kom med mobilen.

Efteråt ....

Midsommarafton 2026. 

Varmt som kring Medelhavet. 

Tidig frukost för sjuåringen och hans farmor. Vi sitter i soffan Ektorp. Katterna får mat. 

Resten av dagen består av hinderbana ute på tomten .., att handla, ordna lunch, gå ned till stranden .., bad i havet, upptäckt av mängder - verkligen MÄNGDER - av blåmaneter som inte bränns, men ändå. 

Klockan 17.00 blir det dans runt stången och hundratals deltagare. Dragspel och fiol, långa klänningar, unga män i vita byxor och skjortor .., brassestolar .., trift och styvmorsviol. 

Torrt gräs. 

Efteråt hembakad nötkaketårta på vår altan. Grannen Birgitta som fått lämna sjukhuset,  gör oss sällskap. 

Vid halv sju tackar Maja och pojkarna för sig och från Anders har det kommit underbara små filmsekvenser från Paris. Han konstaterar att Paris tycks vara i avsaknad av elspark-cyklar, däremot vimlar det av elcyklar att hyra och det är på det viset han tar sig fram. Han verkar trivas, 

Vid 21-tiden blir det fotboll på tv, men nä, jag orkar inte titta. Öppnar ytterdörren och hör grannarna på växthussidan sjunga allsång,kanske snapsvisor? Hör orden halleluja och nånting om Satan, jo, säkert snapsvisor. Alla verkar glada.

Fortfarande inget förmaksflimmer för min del. Det är som ett mirakel.

Spridda skurar från några midsommaraftnar ...

Så här såg det ut på den tiden det begav sig ..., frukostfika vid 9-tiden och för ovanlighetens skull var jag med .., annars arbetade jag ju alltid eftermiddag/kväll. Från vänster Joakim (försvann till Norrköping), chefen Mange som nu är rent av magerlagd och femton år yngre (oerhört snäll som chef) och längst till höger, Hemköps egen Adonis (Sonjas ord): Erik, som jag tror kom att läsa ekonomi någonstans norrut. 

Midsommaren 2008. Då hade jag börjat sällskapa med pv, men det skulle dröja ytterligare två år innan jag tog språnget och lämnade Ystad. På midsommaraftonen gick en hel skock människor från Kärrvägen i Steninge i samlad tropp mot ängen där det skulle bli dans runt stången. 

Jag - som verkligen känner mig oerhört obekväm enbart av tanken på att gå i någon som helst tropp - gick så långt bak i ledet som det var möjligt. Tycker däremot det är jättefint när andra är med på sånt här.

Midsommaraftonen 1992. Utdrag ur min dagbok. Tommy var arbetade i Göteborg på fotbolls-EM (arbetade) och jag var ensam med barnen med hemma.

Maria var då 20 år och hade nog flyttat till Sthlm, Anna var 16 och Anders 6 år. 

Och förmaningstal höll jag också. 

Från vännen Turtlan/Annica i Värmland kom den här midsommaraftonsbilden och då den lades in på bloggen, berättade hon om en axel som gått ur led - ja, hennes, alltså -. 

Bilden är från deras sommarstuga, den som ligger paradisiskt till.

Midsommarafton 2022 blev minnesvärd. Vi blev då nedbjudna till Ecke och Britt som då var betydligt piggare än vad som är fallet nu. 

Så här skrev jag efteråt: 

"Vi satt ute vid husväggen och Harry, som känner sig sååå trygg hos Ecke och Britt, låg mest på det så torra gräset och lyssnade till förbipasserande eller blev omklappad av någon av ungdomarna vilka var på väg ned till stranden.

Det blev - som vanligt - prat om allt möjligt. 

Det blev prat om att vara troende eller inte och det visade sig att tre av fem runt bordet hade vuxit upp i ett frireligiöst hem .., alla var vi kvinnor. 

Räknade vi oss som troende? 

En kanske gjorde det .., en hade blivit less på alla stränga frikyrkoregler i ungdomen och tackat för sig och själv är jag nöd-troende, vilket väl är det sämsta av allt. 

En enda en av oss har lämnat svenska kyrkan, är definitivt inte troende, men är å andra sidan den som tillbringar mest tid inom kyrkans väggar. Det är  alltså pv som sjunger i kör.

Så hemåt. 

Vi satt ute på altanen och och lyssnade till högljudd musik och allsång (enbart män) som hörts i timmar från något av husen ovanför oss ..., ja, det fick mig att bli såååå, så glad. Innan jag gick i säng, tog jag mig en promenad dit .., tvekade en stund ., stod dold bakom en häck innan jag vågade mig fram, men gick sen in på tomten och tackade - framför allt den unge mannen som var ansvarig för musiken - för all den glädje detta givit mig! 

Han trodde förstås att jag skulle läxa upp dem .., en snart sjuttioårig madame som uppenbarade sig så där oväntat, men jag skyndade mig att förklara .., ja, jag ville bara säga  t a c k! Dessutom var det helt underbar musik! (Det visade sig vara ett femtontal unga män som firade midsommar tillsammans .., det visste jag inte när jag gick dit).

Har jag någonsin i mitt liv fått så många kramar från aningen lulliga unga män? 

Nej, det tror jag inte. 

Var väl om möjligt ännu gladare när jag gick hemåt."

Se där. Det finns många midsommaraftnar att tänka tillbaka på. Och lovad vare att man har bloggat och kan återuppväcka sina egna minnen, de som legat och skvalpat i det fördolda.

Nytt liv ....

Stiger upp vid 7-tiden ..., går ner och gör frukost. 

Känner på en gång att det är annorlunda. 

Tror inte att det är sant ..., kollar på pulsmätaren och ser fina, fina vågor och bra puls. 

Har hur mycket energi som helst. 

Inte tillstymmelse till flimmer!! 

Efter badet i havet igåreftermiddag mötte jag en kvinna som arbetar på hjärtmottagningen/avdelningen i Halmstad och hon frågade hur det var fatt med mig och jag sa som det var och berättade om betablockeringen som nästan tar kål på mig. 

"Ta den på kvällen i stället ..., så känner du dig inte så slut på!" sa hon leende. 

Nu vet jag ju inte om det hade med detta att göra, men något flimmer har jag inte längre. 

Tänk .., bara tänk om det håller i sig!