söndag 25 september 2022

Uppdatering ...

Fick nu på morgonen ett sååå vänligt mejl från kundtjänst hos TotalAV och således är ärendet avslutat och jag kan andas ut. 


Härligt!

En dryg hundralapp i månaden dör man förstås inte av, men om man nu inte vill fortsätta med det abonnemanget, borde det ju vara en enkel sak att avsluta det hela. 

Det är likadant med dagstidningar, tycker jag. 

Att klicka ja till ett abonnemang är ingen konst, men när det gäller att avsluta, kan det i vissa fall vara långt mycket knepigare. Ofta får man ringa till kundtjänst och det är ju smart uträknat, för då kan det säkert vara så att många  t v e k a r  och tycker att det känns obehagligt. Jo, det är jag övertygad om.

Nåväl.

Nu kan jag släppa detta.

Söndagsfönstret ....



Från Eva på Rödön kommer det här fina fönstret. 

Eva, som nu har fullt upp med tre hundar i den lilla stugan, hon skriver så här: 

"Hej!

Nu var det mycket längesen jag skickade ett fönster till dig. 

Här kommer ett från baksidan av vårt härbre. 

Jag tycker att ormbunkarna ramar in så fint. De grävde vi upp från skogen för några år sen och har nu vuxit sig stora 

Kram från mig!
Eva". 

/ Tack Eva! säger jag.

lördag 24 september 2022

Utnötningsmetoden .....














Forts från tidigare: 

Att avsluta ett abonnemang hog TotalAV, tycks ungefär lika svårt som skulle man tilldelas högsta vinsten på Lotto. Man meddelar att man vill tacka för sig .., men får sedan ideliga mejl där man ska klicka i nya uppgifter och man hänvisas till det "Seniora teamet" och man tilldelas en femsiffrig kod för att verifiera sin uppsägning, men den koden man se i skyn efter. 

Noll kod. Nada. 

Helt öde i inkorgen förutom reklam från Lyko och mejlet från min syster. 

Förmodligen tänker kundtjänst att "krånglar vi bara till det tillräckligt mycket, ger den seniora kunden upp och blir kvar som kund". 

Jag har meddelat dem att hellre spärrar jag mitt bankkort och beställer ett nytt. 

Forts i nästa nummer.

Dagens  fönster ....













..... fångades av den vars signatur skymtar i det nedre vänstra hörnet. 

Guy i Arvidsjaur, alltså. Tack snälla! 

fredag 23 september 2022

Och så var det pv:s tur ...


Pv är mycket mera strategisk än sin sambo. 

Jag svarar snabbt. 

Han sitter och funderar och utesluter. 

Till sist blir han klar.

Resultatet: 9 rätt av 10.

Det visar sig att även han hade fel på youtube-frågan.

Nutidstestet ...



Tycks hopplöst att svinga mig över 8 rätt. 

Hade fel på sportfrågan (tvekade länge, men valde bort det rätta alternativet .., å!) samt youtube-grejset.


Ett annat fönster  ...


... fångades på Steens Väg i Stora Skipås, bara någon kilometer hemifrån och det var där, hos skådespelerskan Eva von Hanno som de här vackra fönstret fångades. 

Det var igårkväll, alltså.

För min del började det hela för flera år sedan, när Eva - som är norska - var kund i affären i Haverdal. 

Hon gick alltid klädd i olika blå nyanser och i kläder som jag tyckte var fina och så sa jag väl att det var så himla snyggt och det ena gav det andra .., jag ställde fler frågor .. och fick veta att hon ofta tillbringade somrarna i det stora huset med utsikt ner mot havet och lite till.

Så en dag, det var ett par år sedan, frågade hon om jag var intresserad av att komma på enmans-teater i hennes kök?

Det var jag egentligen inte, för det är så eländigt att jag är verkligen ingen teatermänniska .., jag blir närmast generad i såna sammanhang och fråga mig inte varför! Men jag tackade i alla fall ja och pv:s kusin Maria gjorde mig sällskap. Vi var väl ett tjugotal - mest kvinnor - som satt i Evas sommarhuskök allt medan hon spelade Shirley Valentine - kvinnan från filmen med samma namn - den kom 1989.

Har man missat denna pärla till film, så handlar det om en medelålders kvinna som hittar sig själv. Den är underbar och jag minns hur stark jag  kände mig efter att ha sett den!

Och sen teatern då i Evas kök. 

Jag föll handlöst. Pladask. Pang, i trägolvet!


Och nu var det dags igen, för ännu en föreställning och även den här gången i köket och samma pjäs. 

Först samling ute i höstkvällen och lite småprat (flera var kunder från affären) och därefter välkomnades vi in i köket och fick slå oss ned  på köksstolar eller i någon soffa, var vi nu hittade plats.

En långbent herre - kanske Evas man - agerade sufflör och det vittnar  ju om en styrka att våga erkänna att man tappar bort sig ibland. 

"Få se ..., var var jag nu?" kunde Eva säga och då svarade herr sufflören. 

"Nej, det har jag redan sagt .." fick han till svar och vi log och tänkte att det hela var så väldigt mänskligt.

Första halvan av pjäsen utspelar sig i huvudpersonens kök och  hon lagar mat på riktigt ., skalar  och steker potatis,  gör äggröra .., och jag sitter mest och tänker att oj, om hon glömmer smöret i kastrullen .., bara det inte tar eld! Det gjorde det inte.

Andra halvan - efter pausen - får alla gå en trappa upp och då befinner vi oss plötsligt i Grekland.

Ett enormt panoramafönster vetter mot havet och är inringat av smålampor, ja, som en riktig scen! 

Efteråt blir det vickning i andra änden av den enorma övervåningen och det är vackert dukat och många har haft med sig som till knytkalas och det står vackra fat med sallader och pajer och annat smått och gott överallt!



Titta, så fint det var!

Frånsett att en äldre-äldre dansk dam som satt intill Sonja och mig, ja, att hon helt plötsligt svimmade och fick skjutsas hem av sin dotter ., så blev den här kvällen till sån stor glädje.

Och som ni ser, fortsätter det mesta i blått.

(Ja, jag vet, det låter som om jag mött Jesus .., som om jag skådat  Ljuset ,-). 

Så var det med det här fönstret och med kvällen i Skipås!

Ajöken, sa fröken. 

Igen.

Fredagmorgon 

Vilka modiga människor  det finns i vår värld! Kvinnor i Iran som bränner sina slöjor och i något slags  ursinne/förtvivlan klipper av sig håret och förmodligen retar livet ur höga potentater vilka anser att kvinnor inte ska locka män i fördärvet. Dessa män som tydligen är så oerhört lätt-lockade.

Och i Ryssland .., modiga människor som protesterar mot kriget och därmed riskerar femton  års fängelse!

Skulle jag själv våga detta ..? Jag kan inte tvärsäkert säga "ja, självklart!"

Och  som jag älskar sånt här. 

När byxor dras ner. 

Offentligt.

Dagens fönster ...



Ännu ett fönster från Värmland och från ellem (som ju egentligen bor i Skellefteå). 

Tack ellem! 

torsdag 22 september 2022

När man blir snål ...

Rensar i mina månatliga räkningar och upptäcker att jag betalar 109:- för ett antivirusprogram. 

Hoppsan, det tänker jag genast avsluta. 

Mejlar till företaget och meddelar att jag inte längre är intresserad av deras produkt och att jag härmed avslutar min prenumeration .., vänliga hälsningar och så vidare. 

Får svar idag.





Nu har jag meddelat Gia Romans att jag inte är det minsta intresserad av en 1-2-1 session och framhärdar i att jag vill avsluta mitt abonnemang. 

Och tänka sig, att avsändaren eskalerat mitt fall till deras seniora tekniska team vilka FÖRVÄNTAR sig att jag ska planera den omtalade sessionen. Jo, jo. 

Vi får väl se vad resultatet blir.