I Antjes växthus ...

Hur många sorters tomater som helst. Varmt och fuktigt. Växthusdoft. 

Och gurkor, chili och aubergine. 

Ja, det var ett härligt besök. Antje som är född i Berlin, men inte säger sig vilja återvända. Hon och maken bor på toppen av åsen. På två handmålade skyltar - just innan man är framme - står att vi ska köra sakta och att hålla eventuella hundar kopplade. 

    Det bästa idag ...

... det var nog ändå mötet med det här charmtrollet, lilla Blessie, huskatt hos Antje och hennes man Lennart som driver "Antjes blomsterverkstad" i närbelägna Skipås. 

Det näst bästa var att pv varit så idog och snart är klar med dörr nummer två. Det skrapas, slipas och målas och blir så fint. 

Att dom hemgjorda blomlådorna är målade och på plats, är också underbart. Så fina, tycker jag. 

I morgon ger vi oss av söderut, till landet Skåne. Det blir övernattning hos min syster och systerdotter utanför Hörby .., det blir besök på Åbergs Trädgård i Ystad och även hos mina barns pappa och hans fru och hunden Lykke och senare iväg till Malmö och sonen med familj. Till minstingen, som snart inte längre ÄR minst i den klanen. Inte många veckor kvar nu. 

Ja, du lilla krabat som ännu vilar i din mammas mage .., om du bara visste hur mycket vi alla ska älska dig!

    En lördag i juni ....  

Mulet till en början, men så tittade solen fram. Blåsigt som vanligt. Pv ägnar förmiddagen åt att skrapa färg på en av alla dörrar som det vimlar av i huset. Enbart i hallen kan man räkna till FEM stycken! En till tvättstugan, en till badrummet, en till pannrummet, en till gästrummet och den sista till köket!!  Två av dem är spegeldörrar, övriga tre är gamla och ytterhöljet är av nånting som liknar målad masonit. Dessa ska - så småningom - bytas ut. 

Att leva och bo i ett gammalt hus, ja, då tar jobbet liksom aldrig slut. 

Frånsett det vanliga .., fixat frukost, plockat undan, pysslat i blomlådorna (dom nya gröna som pv gjort och jag målat) har jag rensat "min hylla". En stor bunt av mina och mammas brev ska jag lägga i en riktig kartong och sen får jag väl se vad det blir av dem. 

Hittar operationsjournaler från 2001 (hysterektomi, man befarade en tumör, det var endometrios), 2009. 2014 och 2017. Läser om våldsamt illamående efter varje operation. 

Hittar också tre minnesanteckningar från tre olika somrar och jag är så glad att jag har dem kvar!

Ofta är det så - i alla fall för mig - att åren liksom bara löper in i varandra och om någon frågar vad jag gjorde sommaren 2015, så har jag ingen aning. Jag måste liksom ha nånting att binda upp minnena i .., typ en operation .. eller en resa.

Nu renskriver jag dom blekta bladen och ska ta hand om dem. 

Och jag läser och kommer ihåg .., minns min första sommar som ensamseglare .., fyrtionio år var jag och hade aldrig bott ensam i en lägenhet. Så mycket nytt! Tog tåget till Alingsås och hälsade på min svägerska och svåger .., det blev ett ljuvligt bad i sjön Sävelången och dagen därpå tåg till Stockholm och vandrarhem tillsammans med Emma och Emil. Vi såg en skäggdopping-hona med ungar på släp och en orm låg vid bryggan! 

Dagen därpå blev det lunch på indisk restaurang med en stilig man - tio år yngre än jag själv var och ursprungligen från längst upp i Norrbotten men sedan många år tillbaka boendes i Sthlm - och jag tänkte att hoppsan ..,  kunde det verkligen vara på det viset ..., trots att jag närmade mig den aktningsvärda åldern av hela femtio år!

Minns också att jag var så bekymrad över att mitt hår hade blivit bångstyrigt efter båtturen från Grinda.

Efter lunchen blev det kaffe på en annan restaurang och jag fattade aldrig vitsen med att byta. 

Varför gå till annat ställe och dricka kaffe? Mannen bakom disken frågade vilken sorts kaffe jag önskade  .., sortimentet var i mina ögon enormt och jag sa "tack, vanligt kaffe bara!" och kände mig som den lantlolla jag var. 

Sånt kommer jag ihåg när jag läser minnesraderna. 

Ler för mig själv.

Blir glad. 

Allt är skrivet i någon form av staccato och Vän av Ordning får väl blodstörtning vid åsynen av detta, men det var ju bara ämnat till mig själv. 

Nu ska jag ge mig ut på jakt efter plantjord och kanske några fina blommor till en av lådorna.

    Dagens fönster ....

.... finns i ett gult hus på en kulle. 

Och jag önskar att jag hade kvar den barnatro som en gång fanns .., då kändes det som om man hade skyddsänglar runt om sig!

      Fredagkväll ....

Hittar bilder från 2015 den här tiden i juni. Det var då Anders och jag själv reste till AP och Micke som då bodde och arbetade i Accra i Ghana. Vilket äventyr det var! På flygplatsen i Amsterdam var vi dom enda vita som väntade på att få gå ombord och det var en hälsosam upplevelse att vara i minoritet. Precis alla var så fint och elegant klädda; män som kvinnor! 

Och så tio dagar i nånting som var så totalt annorlunda. Marknader, dofter, ljud, mörkret. 

Ja, det var en resa som etsat sig fast. 

Vackra klänningar. 

Och konsten att bära saker på sitt huvud. 

Första dagarna var jag totalt slut på .., det vimlade av intryck och jag hade svårt att liksom sortera allt. Det var som att befinna sig i en centrifug. 

Och vilken trevlig reskamrat jag hade!

Att resa med sin son som då var tjugonio år .., det kändes tryggt.

 I Frankrike ....

...  väntas temperaturer på mellan fyrtio och femtio grader till helgen. 

Så gräsligt hemskt. 

Det går fort nu. 

    Och för övrigt ....

... fick jag idag pisk av pv i DN:s Nutidskryss. 

Han hade full pott - nio rätt - och själv hade jag åtta. 

Nu går han omkring och är mallig värre ,-).

    Äventyr .....

Igår var det så dags för utflykten till havs, tillsammans med ett antal män och kvinnor från äldreboendet i Harplinge. Dom allra flesta visade sig vara kvinnor, vilket väl är det logiska .., kvinnor överlever män .., och när vi lade till vid kajen där mastkranen är, såg vi många av dem sitta i rullstolar och jag tänkte att men gode tid .., hur ska detta gå! 

Det gick bra. 

Pv var den förste att lägga till och så fick vi då - med hjälp av personal - ta emot underbara Stina och Else-Britt (eller Elsebritt ...?) i vår båt och vi var nog minst fyra personer som stöttade och höll i och det fungerade bra. Vilken oändlig lättnad!

Det tog inte lång stund förrän Harry lade sig alldeles intill Stina och vilade sitt huvud i hennes knä. 

"Så varmt och gott det blir .., han är så fin!" sa hon flera gånger och Harry tycktes så trygg. 

Här sitter hon, Harrys nya vän Stina som hade arbetat i familjens butik .., som älskat att spela golf och förvånansvärt enkelt tog sig ombord!

Och i mitten Susanne som sköter om bemanningsplaneringen på boendet. Oj, så rar och fin hon var! Och längst till höger Elsebritt som vuxit upp ett hundratal meter från affären och varit en trogen kund i densamma. 

Det var så rörande att se och höra hur personalen stöttade och peppade E när hon skulle komma ombord .., för här var det sååå mycket rädsla med i bilden, men se, det gick också bra! 

En fender tappades i havet och jag tänkte att jaha, nu är den förlorad. Så imponerad jag blev av hur pv snabbt vände skutan .., lämnade rodret till mig och så fram med båtshaken och fiskade upp fendern!

Ja, det blev en härlig tur och vi var kanske fem, sex båtar som var ute i kanske en timmes tid och alla hade två, tre från boendet - plus personal - med sig. Efteråt bjöds det på grillmiddag uppe vid hamnföreningens klubbstuga och en liten orkester spelade härliga, gamla godingar .., ja, men det var bara så helt underbart! (Alltså, det var boendet som bjöd sina .., ja, vad ska man säga ..., "hyresgäster".)

Anders - båtgrannen - berättade att det serverades vin till maten till den som så önskade och någon hade tagit sig en svängom på altanen .., ja, jag har inte ord nog för min beundran för dom så arrangerat detta!

Bilden: min Siciliana-pizza, bestående av sardeller, kapris och oliver (kruttorra och smaklösa).

Hela dagen hade jag haft en sån anspänning inför den här utflykten och för min inre syn såg jag hur passagerarna skulle få enorma problem att ta sig ombord - eller av -. När jag berättade det här för personalen, så sa dom bara att "vi säger alltid att Det Ska Gå!" oavsett vad det gäller och då löser sig det mesta. 

En man vinschades helt enkelt ombord från mastkranen .., och knepigast var det att få upp mannen som bara har ett ben; det blev svårt honom att liksom få stöd (mer som "ta sats") men det löste sig också med hjälp av många stöttande armar - såväl från personalen samt andra som bara fanns på plats. 

Efteråt var jag sååååå lättad och glad (nästan gråtmild) och vi blev kvar i hamnen .., pv körde och hämtade var sin pizza från Harplinge och där kom en stor norsk motorbåt och lade till en bit ifrån oss och mannen sa att dom nu kom från Bohuslän, men där var REDAN så många båtar, så dom valde att gå mer söderrut. 

"Vilken underbart fin liten hamn!" sa mannen.

Ja, det är fint och ombonat i Skallkroken, det tycker jag också. 

Och här finns en länk till äldreboendet som har så gott rykte.

         Dagens fönster ...

En älsklingsbild .., från farstutrappan/ingången till det som var min mammas barndomshem. 

Hos mormor i Dikanäs. 

Och tänk, att jag som sitter här i landet Halland, kan känna doften därifrån hur enkelt som helt.

 För övrigt .....

... strulade det rejält med tekniken i kvällens Rapportsändning klockan 19.30. 

Stackars, stackars den arme programledaren som såg ut som om han helst ville ta sin penna och försvinna. 

Kanske är det sommarvikarier som håller på att skolas in .., ja, vad det nu än månde vara, så måste det ju vara ett rent helvete att sitta där och annonsera det ena inlägget efter det andra och det bara strular.

 Det ena och det andra ....

Bilden: när vi möttes i fjol i Ystad och firade min systers födelsedag. Hon är född 1941. 

Det är nästan ett helt år sedan vi sågs, min äldsta syster, hennes dotter och jag själv. På söndag ska det bli av! Å, så jag längtar och så glad jag blev när det passade för dem. Min syster har gjort illa sig i foten, vägrar uppsöka akuten och är väl därför tämligen handikappad. Kanske kan vi skjutsa henne dit? 

(Torde vara tveksamt .., men kanske). 

Bilden: på min systers kylskåpsdörr. 

Alltså fixar vi mat och tar med oss. Tur att jag köpte en fin pajform idag (skink, - och broccolipaj är smarrigt!), en paj kan man ju lätt förbereda och bara värma upp. Eller så kanske vi kan grilla?

Annat?

Jo, igårkväll tittade jag på kanal 5 och programmet "Naked attraction", ett slags dejtingprogram där deltagarna uppträder nakna och där en man eller kvinna får välja mellan ett antal kvinnor eller män.

Inga kläder som skyler, alltså. 

Den som ska välja sin drömdejtperson får då först titta på mottagarnas nedre del av kroppen och så blir  det brösten, hur rösten låter, leendet och till sist hela människan. 

Vad tyckte jag?

Ja, nu var ju mannen ifråga (han som skulle välja) otroligt vänlig och peppande och tyckte precis alla var superfina, gulliga och vackra, men ..., nej, för mig är det helt ointressant.

Det enda som kanske är bra, är väl att så många olika kroppstyper visas. 

Där var små och större bröst, någon var väldigt slank, en annan lite mullig .., gemensamt var dock att dom flesta var väldigt tatuerade och såg ut som småflickor nertill - det vill säga  - helt rakade och ofta med piercing. 

Jag kände mig som om jag vore född på 1700-talet.

    Dagens fönster ...

Det var en rejäl fönsterhåv madamen i Karlstad hade med sig, då, när hon och M besökte Wiksfors bruk i Långserud - alltså i Värmland -. Om det bruket kan man läsa här. 

Tack Turtlan! säger jag.

     Nu är han fri ....

Kort sammanfattning: (kan det vara möjligt att jag kan fixa en sådan ..?). 

Härligt med pv hemma. Inga fler tidiga morgnar när klockradion ringer vid femtiden. Ja, inte på ett par månader i alla fall. Vi firar med rabarberpaj tillsammans med friherrinnan och A-M. Allra mest pratar vi om olika nyanser av grönt, ja, det gäller den blomlåda som pv gjort och som jag valde färg till. 

Några timmar senare blir det middag. Rårakor (riven potatis, morötter och palsternacka) och stekt bacon. Lingonsylt till. Ljuvligheter så gott. 

Därefter en sväng till Skallkroken. Vi städar båten; dammsuger, torkar golv och väggar och sist av allt tar jag mig ett dopp. Varmt och skönt. Det var sammanfattningen det. 

Så till något annat.

För några år sedan skrev jag följande om minnesorden i DN, det handlade om Nadja:

"Ägnade morgonen åt tidningsläsande. Minnesorden om Nadja Ambjörnsson gjorde mig varm  l å n g t  in i hjärteroten! Allt som oftast handlar minnesrunorna om människor med aldrig så fina titlar,, vilka ordenssällskap de tillhört ..., ja, det blir ett enda långt uppräknande av deras insatser och det är ju inget fel i det, men inte träder direkt bilden av människans personlighet fram. Det gjorde det däremot när jag läste om Nadja. Och så underbart med ett foto till!"

   Tisdag ....

Underliga drömmar mot slutet av natten. 

Vaknar vid fyratiden, skriver ned drömmen för att inte glömma. 

Känner mig "oriven" inuti. 

Det är likadant med Harry. 

Alldeles orolig är han .., gömmer sig under bordet .., vill inte komma nära. 

Jag masserar honom i nacken och på ryggen ., går sen på ännu en promenad och då förstår jag. 

Någon tik är i löpen .., då blir han så här.

Körde till affären vid halv åtta och köpte bröd. 

På väg dit, bara efter några hundra meter, ser jag en rävunge som tittar fram i skogsbrynet, vid sidan av vägen. 

Jag stannar ..., och så blir det några sekunder när våra blickar möts. 

Räven är mörk i pälsen och ser lite tunn ut. 

Blicken är vaken. 

Blinkar med lyset till mötande bilister .., utifall att räven tänker sig att springa över.

Det gör den inte; den vänder om. 

Alldeles varm inombords blir jag.

Ja, om jag tänker efter .., hur många levande rävar har jag sett i mitt vuxna liv?

Inte många, desto fler som legat överkörda på någon motorväg.

Och varför är det så många som inte tycker om rävar? 

Särskilt jägare. 

(Jo, jag fattar .., räven tar småvilt, och kanske även katter, men vi är många som äter kyckling, små kalvar, lamm och kossor ..., det blir ju bara en massa dubbelmoral!)

I butiken är det den där stämningen som man känner igen på morgnarna. 

En slags koncentrerad tystnad.

Alla är upptagna med sitt. 

Brödhyllorna är fyllda med nybakat bröd och mer håller på att gräddas .., Pernilla fyller på i frukten .., någon annan plockar upp charkvaror (undrar hur många hundra kilo livsmedelsanställda lyfter varje dag ..?) och i mejeriet står Karolina. Och se där, där är Klara som läser statsvetenskap i Linköping men nu - ännu en gång - ska sommarjobba i affären.

Kommer hem. 

Läser ett mejl från min syster i Australien. 

Så här skriver hon, bland annat (Rigmor är vår äldsta syster, f.d. sjuksköterska).

"En sköterska kom i morse och lade om mitt knä även om vi båda enades om att det ser helt läkt

ut. Efteråt åt jag frukost och gjorde mig i ordning för dagens utflykt, som var till shoppingcentret.

Där gick jag till posten och betalade några räkningar, till apoteket för mera medicin och sedan

veckohandlade jag .  Det var nog tur att jag hade en shoppingvagn att hålla i för mot slutet

började mina ben vissna.......    

När jag kom hem måste jag ju packa upp allt också,  men allt gick bra, så nu är jag nästan NORMAL igen. På torsdag har jag fått tid hos min frissa för klippning  för första gången sedan 30.5 - skall bli

jätteskönt!!!!

Nu skall jag bara slappa resten av dagen.

Har sagt åt Rigmor på skarpen att gå och röntga foten, men hon är ju som alla andra sjuksköterskor,

som av nån anledning inte verkar tro på vetenskapen.....".

Obs: hon går till posten och betalar sina räkningar! När upphörde detta i vårt land? 

Nu ska jag dammsuga!

Over and out.

    Dagens fönster ....

Ja, här kommer ännu ett fönster fångat i Värmland av Turtlan. 

Och det var här hon var på besök. 

Tack! säger jag. 

    Nej, en dag till ....

Varje dag tror jag att det är den sista arbetsdagen för pv, men nu är det så att i morgon lär den ska inträffa. Betygspapperen som han ska skriva under, var ännu inte utskrivna. Nu gör han sig i alla fall redo för övning med Halmstad Kammarkör. Den kören ska uppträda i England någon gång i sommar, men husets herre har tackat nej till att göra dem sällskap. Kanske är det seglingen som hägrar?

Med jobbet är det så att han meddelat vikariepolen att han nästa läsår, det vill säga, från och med i höst, kan tänka sig att hoppa in och arbeta, men då väljer han ju själv när och hur. I år har han haft tre egna klasser och så blir det ju inte som vikarie. 

Ungefär så var det.

Igårkväll hade vi gäster på grillmiddag. 

Vi började vid fyra och kanske blev dom här i fyra, fem timmar och oj, så mycket prat det blev! Väldigt mycket om fördomar. Har man såna? 

Såklart att man har, men kanske av olika slag!

Den allra största fördomen är väl som bekant att man inte har några.

Bland annat diskuterade vi livligt detta med om man absolut inte fick ingå äktenskap med någon från sitt eget land, skulle det då bli problem och när i så fall? Och varför. Vore det knepigare att ingå äktenskap med en indisk man, än någon från t.ex Finland?

Våra gäster träffades på ett dansgolv när dom båda var i tjugoårsåldern .., dom har haft ungefär liknande uppväxt och båda har ett syskon var. Dom delar värderingar i det mesta och har haft liknande yrken. Väldigt samspelta. 

Båda har haft mammor som säkerligen var inombordsstarka, men där - som jag har förstått det - mannen var den som bestämde. Den enas mamma fick matpengar tilldelade av sin make.

Och jag själv?

Pappa med sin eländiga uppväxt, men som ändå lyckades bra och kom upp sig; som fick någon slags revansch. 

Mamma uppvuxen i en stor familj där hennes pappa dog tidigt och mormor tog hand om hus och hem och var en såååå s t a r k  kvinna, precis som mamma. Och likadant med mina äldre systrar. Jag undrar om det är därför jag ofta har haft svårt att underordna mig manliga chefer? 

Det var så intressant det där pratet ., att liksom försöka utröna hur mycket som vi påverkas av vår uppväxt. 

Ett tag pratade vi om Muhammeds hustrur, om vilka jag sannerligen inte hade mycket koll; för att inte säga noll koll. Det hade däremot en i sällskapet.

Ja, så där kan det surras när man väntar på att middagen ska bli klar .., och när man sen väntar på jordgubbarna och mangobitarna och lite efteråt också.

     "Tänk .., om det funnits ett piller!"

Efter promenaden med Harry (hör lärkan precis hela tiden!) slår jag en signal till väninnan i Dalarna. 

Hon, som om några år kan ha hundraårskalas. 

Mycket har hänt hos denna skärpta kvinna .,. ja, så mycket att hon knappt vet var hon ska börja berätta. 

Och hon berättar om när hon backade ut bilen ur garaget och inte hade stängt bagageluckan ordentligt och vad som blev kontentan av detta ...( nu har hon ingen bil) och därefter om när hon råkat lägga trädgårdshandskarna ovanpå spisen och slagit på ugnen - trodde hon - med resultat att handskarna tog eld och det blev brand som hon visserligen kunde släcka, men nu är hela huset fyllt av SOT och en saneringsfirma är på plats och det tar nog minst en vecka att gå igenom allt. 

Alla garderober, linneskåpet med alla dukar och lakan .., allt. 

"Mitt blodtryck är nu uppe i nästan tvåhundra ..", säger hon. 

Och hon säger att drömmen vore ju att allt tagit slut; att hon  ä n t l i g e n   finge somna in, men det är ju hopplöst! 

"Jag tänkte .., å, så skönt om hela alltet brunnit upp och jag med, då behövde ingen ta hand om nånting och jag har ju dåligt hjärta, men det tycks ju aldrig ge upp!"

Sen pratar vi lite om allt möjligt; om saneringsarbetarna som just nu rengör hela huset .., om vad som blommar i hennes trädgård .., och vad som hänt - eller inte hänt - här i Halland, men mest om hennes frustration över att livet bara fortsätter utan att ta hänsyn till vad hon själv helst av allt vill.

"Men .., om det nu funnits en läkare som skrev ut piller till dig, som gjorde dig tillviljes .., skulle du ta dem?" frågar jag. 

Inte en enda sekunds tvekan. 

Ja, det skulle hon.

        Måndagsfönstret ....

Här kommer ett reprisfönster från 2016. Det är som vanligt .., jag ramlade över det när jag skulle se hur försommaren såg ut det året. Där var bilder med röda vinbär färdiga att äta och det kan jag säga, att så är det minsann inte nu. Ännu är dom ljust gröna och våldsamt sura. 

Nå, men hur var det med fönstret? 

Jo, madamen med det synnerligen goda minnet, Cecilia N, ägnade sig då åt pilgrimsvandring och så här skrev hon - bilden följde med -. 

Återigen tack Cecilia!

"Fönstret i vårt första härbärge i Saint Jean Pied du Port. När jag vände ryggen åt det började vår vandring mot Santiago di Compostela.
Första etappen var väldigt brant åt båda håll. 

Först uppåt. 

Sen över en dimmig hed. 

Och sen ner genom en bokskog brant som en slalombacke.
Så småningom kom vi fram till ett härbärge med vänliga människor.
Jag var så trött så man skulle kunnat tro jag hade åkt Vasaloppet."

    Kommer inte ihåg ...

... var jag såg det, kanske från någon film från instagram, men det var i alla fall ett klipp från en livsmedelsbutik någonstans i USA och jag höll på att ramla baklänges, så fruktansvärt höga priser var det på enbart grönsaker!

Och rejäla prisökningar märks ju tydligt även här hos oss och även på andra varor. En grillad kyckling som på extrapris kunde kosta 29:95, är nu uppe i 49:- när det är kampanj! Ost som på kampanj kunde kosta 69:90 kilot, är nu på annons uppe i 90:-/kg! För att inte tala om kött och kaffe, ja, det är väl bara början. Tänk, en ensamstående kvinna med låg pension - oj, så kännbart det måste bli -!

Pasta kommer förstås också att gå upp pris (vetet ....), ja, det är väl bara havregryn kvar att kalasa på? Förr i världen lär det ha vimlat av fisk här i havet. Det gör det inte numera. Till detta så kommer då höga drivmedelspriser. Ja, just nu tycker jag att det är underbart att ha el-bil och låg elkostnad.

Ja, det var några söndagsfunderingar.

       Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.