onsdag 17 april 2024

Cyberattack eller ...?

Onsdagmorgon. Vi sitter i vardagsrummet och tittar på Morgonstudion i SVT. Eld i kaminen. En katt som sover gott i gropen på soffan. Då hojtar pv till! 

"Hör här .., nu är det tågstrul, alla skyltar visar fel destination i hela landet! säger han. 

Om - jag säger OM - detta är en cyberattack, då inser man hur oerhört sårbara vi är numera. Om man nu inte visste det redan.

tisdag 16 april 2024

Dagens fönster ....


... fångades i rum nr 7 på hotell Rinno i Vilnius. 

Två lika stora fönster - öppningsbara, tack och lov - fanns och vi hade alltid dem öppna, om än inte fullt ut. 

Vid sängen skymtar en bordslampa. Oj, vad jag kan sakna en riktig läslampa med riktat ljus. 

Nu var vi ofta så trötta på kvällarna (pv med sin allergi), så vi hade kanske inte orkat läsa så mycket, men  O M  man nu varit riktigt pigg ..?

Här en länk till hotellet om någon skulle bli intresserad.

(Ja, nu råkade jag lägga in det här idag tisdag, men då får det gälla även som onsdagsfönster).

Sett på stan i Vilnius ...


Rökfri zon, betyder det här, men det förstår man nog utan att ens behöva tyda texten. 

Snyggt tecknat, tycker jag. Det röda filtret gör ju alltsammans. 


Och en låda för hundbajspåsar. Vi såg inte många - om ens någon enda - slängd plastpåse med innehåll på trottoarer eller i parker. 

Och apropå slängda, så EN säger EN elsparkcykel som inte var parkerad där den skulle vara! 


Men gott om grafitti! Eller vanligt klotter.

En solig dag i landet Halland ...


Nåja, den blev regnig också vad det led och när jag sitter här och skriver ser jag genom köksfönstret hur mörkblå himlen är där borta i öster ..., det kan bli väldigt mycket mera nederbörd. 

Men mer än halva dagen bjöd på solsken och ganska friska vindar. 

Svängde förbi pv som började med vårjobbet inför sjösättningen. Presenningarna plockades ner och det skrapades och sandpapprades,så att det kanske .., till helgen blir målning av? 

Själv tog jag med mig kaffe i termos och lite tilltugg och så satt vi där och surrade om Harry och om lite annat. 

Det är inte många gånger jag har sett pv i kostym, men jag ska ärligt säga att jag föredrar honom så här. Knappt hade han kommit hem, så hämtade han spillvirke, kapade brädor och nu är han på väg in till stan för körövning. 

Själv eldar jag i kaminen och skrollar förstrött på sociala medier. Det handlar om brand i det danska börshuset .., cyberangrepp på Norrmejerier vars produktion ligger nere ..., (oj, så sårbara vi är!), personal på ett slakteri i Skåne som varit allmänt vedervärdiga mot djur som skulle avlivas .., och så det förfärliga som hände i Skärholmen. På tv4 sitter Anna Kinberg Batra och försöker förklara sig, nej, det här blir nog hennes fall. Hon har - i alla fall som jag själv har fattat det - varit omåttligt populär som landshövding i Sthlm, men säg den glädje ..., nej, detta tror jag inte att hon klarar av. 


Mycket jobb med presenningarna. Nu är dessa hopvikta och får en härlig vila i garaget tills segelsäsongen är tillända.

 Dagens Fönster ...


Fönstren kom till under ett besök i Upplands Väsby, då vi var barnbarnsvakter av någon anledning. Den nyblivne 5-åringen, som då kanske var bara 3 år - om ens det - satt med mig i soffan och så "rit-byggde" vi hyreshus och flyttade in, nästan halva släkten. 

Krångligare än så behöver det inte vara.

måndag 15 april 2024

 Måndag, ny vecka och ny giv ...


Hittar en gammal bild från 2014 och funderar ett ögonblick över varför sängen stod nere i vardagsrummet. Ja, just det ja, jag hade fått min andra knäprotes, då i mitt vänstra ben.(Det som nu krånglar nåt hemskt). Och på soffan ligger en älskad hund som har tio år kvar att leva. Det är inte klokt hur mycket man kan sakna en hund. Hur många gånger per dag som man sväljer och sväljer. 

Men det går bra också. 
Vaknade till fågelkvitter som har fortsatt hela dagen. För en stund sedan - vid fem i eftermiddag - såg och hörde jag rödhaken sitta längst uppe i en gammal björk och som den sjöng! Och det mesta har skjutit fart medan vi var borta, utom den största klematisen som tycks helt förtorkad. Gullvivor, tulpaner, humlen, ja, hur mycket som helst har vaknat till liv! 

Läser DN. 


Ser en bild på den forne presidenten och tänker att han har åldrats, han också. Plötsligt ser jag inte bara mig själv och hur huden förändrats och blivit slappare, ja, hela ansiktet (inte bara ansiktet) dras liksom mot marken och hundbettet från 1960 under mitt vänstra öga, har blivit till en liten påse. Snyggt är det inte. Det går fort i utförsbacken. 


Ännu en bild från 2014 den här tiden i april. Blommande hägg. Den doften kände jag ofta i Vilnius, särskilt uppe på kullen vid den gamla kyrkogården som jag tyckte så mycket om. En enda grav från tvåtusentalet såg jag, men det kanske fanns flera. De flesta var minst 150 år gamla.

Nu ska jag kolla gratängen i ugnen. En vanlig måndag blir det lammstek med gratäng - köttet köptes till extrapris och den är ganska stor och kommer att räcka till flera middagar.

Dagens fönster ....


... finns här i det gula huset och den stora monsteran fick igår flytta in - om än tillfälligt - i badrummet, där den duschats och fräschats upp. 

Den ska nog få ny plats, då de jättelika bladen tar så mycket ljus. 

Och ja, vi borde ha likadana ytterkrukor, det ser jag ju nu .., men det blir liksom aldrig av. 

Skönt att vara hemma. 

Pv är sedan någon timme tillbaka igång i uterummet (det gamla) och gjuter förstärkningsgrejs, därefter väntar mattehjälp hos grannens dotter, samt träff med den man som ska hyvla grusvägarna vilka hör till Vägföreningens ansvar. 

Själv ska jag åka till apoteket i Getinge, försöka få ett samtal med någon på vårdcentralen i Slöinge, besöka på biblioteket i Harplinge för att återläman Litauen-boken, jag ska putsa några fönster och slänga tvätt i maskinen. Och solen strålar!

söndag 14 april 2024

Home is where the heart is ... 


... stod det på en liten träplatta vilken mamma i juni 1967 hade köpt som souvenir i New York. Plattan hängde på väggen i köket och man såg den dagligen.  

Det är väl ungefär så jag känner det just nu. 

Eller: när vi kom med tåget till Malmö Central och stod och väntade på bussen som skulle ta oss till Bunkeflo. 

Jag tyckte att precis allt var så vackert och tågresan från Karlshamn bjöd på trevliga samtal - ja, men bara detta att kunna förstå och göra sig förstådd - vilken glädje!

Malmö är verkligen sååå grönt och fint!

Kom till sonen med familj och där pågick 5-årskalas för hela förskoleklassen - det var småkillar och det var tjejer i tyllklänningar och det var grillad korv med bröd och saft och senare någon slags glasstårta och flera av barnen hade någon av föräldrarna i sällskap och alla rymdes på innergården. Någon av barnens föräldrar hade sitt ursprung i Makedonien ., en annan i Rumänien, en tredje i Kosovo och en fjärde i Togo! Vilken skillnad i jämförelse med mina egna och mina klasskamraters föräldrar, då, när det begav sig. Alla var nog från Västerbotten.

Viggo tyckte nog det var lite väl busigt med alla barnen, så det gjordes ett försök att få honom att sova i vagnen på definitivt icke-sovtid, men se, det hjälpte inte. Medan jag gick där och drog vagnen slogs jag återigen av hur vackert det är i vårt land. 

Och nu hemma. Båda kattskötarna har gjort det med den äran och Sigge hade inte magrat ett dugg och låg på sängen i gästrummet och tittade yrvaket på matte när jag öppnade ytterdörren och kom in. Kokade bums fisk till honom och sen har han kommit och gått och låtit sig kelas med. Nu har han gått ut. Det är så bra med kattluckan .., detta att han själv väljer och så har vi aldrig stängt uterumet helt, så där kan han också vara. (Men allt katthår visar tydligt vad han föredragit - gästrummet - där han aldrig annars brukar ligga!)

Ska inte trötta ut er med mina evighetslånga inlägg, men ni är väl inte sämre än att ni kan skumma igenom bara, ja, när ni inte orkar längre. 

Tack till den som hängt med under resans gång!

lördag 13 april 2024

Lördagsfönstret ...

.... fångades här i frukostmatsalen nu på morgonen .., den allra sista i Vilnius. 

De övriga morgnarna har vi varit maximalt fem personer som ätit frukost samtidigt, men idag var det annorlunda. 

Redan när jag öppnade dörren från vårt rum ut till korridoren, hörde jag en kvinna i min ålder ropa "Bonjour!" (till mig alltså) och det var första gången någon gäst på hotellet hälsade på det viset. 

Det var inte i rummet intill heller, utan tre rum bort! 

Nu visade det sig vara ett sällskap på sexton fransmän/fransyskor i vår ålder vilka frukosterade tillsammans, så värdinnan i köket hade det hon gjorde med att hinna med. 

Två timmar kvar innan det är dags att checka ut. 

Här sitter vi på dubbelsängen och gör just ingenting. Lyssnar lite till Ring-så-spelar-vi med Lasse Persson som programledare. Jag tycker att han låter så himla sympatisk!

Ett enda brunnslock har jag fångat under dessa fyra dagar. Det blev det här. 

Min högra Eccosko fick göra locket sällskap på bilden.

fredag 12 april 2024

Dag 3 i Vilnius ...


Nu ska jag  berätta om den här dagen, den bästa dagen i Vilnius. 

Under våra senaste resor har vi helt och hållet missat att besöka kyrkogårdar och det är ju nästan det bästa jag vet! 

"Bästa ..?" 

Ja, jag tycker att det är så rofyllt att vandra bland gravstenar vilka vittnar om människors livsöden, må så vara att oftast blir det ju endast deras antal år på jorden som man får ta del av. Men .., ändå.

Redan innan vi kom hit hade jag ett hopp om att nu, skulle vi inte glömma bort kyrkogårdarna! 

Och  så - halleluja för nätet - fick vi tips om den här kyrkogården, belägen höööögt uppe på en kulle och med utsikt över en å kanske - vid namn Vilna - ett biflöde till floden Neris. 

Hjälp, så fint här var! 

Kyrkogården visade sig vara polsk/katolsk och med gravstenar nästan helt övervuxna av naturen och där var vinda, rostiga och sneda kors och marken översållad av till synes utblommad scilla. På många av gravarna kunde vi se var plastblommorna från marknaden hamnat. 


På somliga gravstenar fanns ännu gamla bilder av den döde kvar. På andra var själva fotografiet utplockat. 


Innan vi kom till kyrkogården hade vi gått i flera kilometer och innan vi tog oss an den ALLRA sista biten - en sååå lång uppförsbacke som aldrig tycktes ta slut - tog vi paus utanför en hårsalong och drack kaffe och tog en god kaka från frukosten i morse. 
Tänk, att mera behövdes inte .., så fick man (jag) nya krafter. 

Efter att sedan ha vandrat omkring på kyrkogården skulle vi så ta oss in till stan igen. (Kyrkogården ligger i ett område som heter Uzupis och är som en egen republilk här i Vilnius .., vi tänkte på danska Christiania).

Från själva kyrkogården löpte en våldsamt brant stig ner mot vattnet och det var med nöd och näppe jag klarade mig från att dråsa iväg i väldig fart.


Att gå uppför under lång tid och därefter försöka spjärna emot när det bär iväg utför, det är ett rent elände med knäproteser, i alla fall för mig. 

Men sååå ljuvligt att ändå ha fixat det. 
Fortsatte promenaden längs vattnet .., pv såg träd fällda av bävrar och vi hörde småfåglar kvittra och på andra sidan vattnet - fina, förmodligen nybyggda hyreshuskomplex, men inte höga. 





Så här, som på bilden här ovanför mina utmattade  ben t.ex. 

Fortsatte så promenerandet och såg trappor som såg ut att gå rakt upp till himlen och  jag sade till pv att "nej, jag gör det bara inte!"

Vid en park där det tydligen brukar vara marknad, slog vi oss ned och vilade en stund. Så skönt! 

När orken återvänt (pv har ork så det räcker till allt, jag har det  i n t e  och det känns pinsamt, men så är det), lämnade vi stolarna och knatade iväg igen.

Hoppade på en lokalbuss med okänd destination .., åkte med i någon halvtimmes tid, över floden Neris .., och tog en annan buss tillbaka. Alltid lika intresssant att se hur det ser ut. Ruffigt. Ganska likt Belgrad 1986. 
 
Sist av allt blev det ett besök på den georgiska restaurangen Chačapuri, nära järnvägsstationen. Igår åt vi här i närheten, på lokal restaurang, och ägaren fick rekommendera något typiskt för trakten - det blev potatisbullar med gravad lax i små bitar -. Jag kan säga att våra rårakor hemma är godare. 



Nu, på Chačapuri, valde vi dumplings i den godaste buljong jag någonsin smakat och jag tänkte att dumplings ..., det är ju egentligen nästan bara som en tunnare sorts klimp med innehåll ..., men mycket godare! 

Som huvudrätt tog vi två olika varianter med kött, tillsammans med ljuvliga grönsaker - grönkål, granatäppelkärnor, valnötter med mera  - ja, det var en höjdare. 


Vi tog alltså två huvudrätter och delade dem mellan oss. Det här var den ena. Jättemört kött!

I lokalen satt två grupper med ungdomar i 20-årsåldern kanske. Den ena bestod av enbart asiater, den andra av ..., ja, kanske georgier? Lägg därtill hög musik och vi hade sååå svårt att höra vad kvinnan som tog upp beställningen sade.

Kom sedan hem .., däckade totalt. Har så ont i mitt vänstra knä som jag knappt kan böja, men det är väl efter nerförsbranten .., det är betydligt tyngre att gå nerför med knän som har som pinnar inuti sig. Nåja, lite ormsalva på det onda, så ska det väl bli bra.

Dagens fönster ...

... fångades här i Vilnius och jag tycker att själva byggnaden är så läcker, ja, som ett utropstecken. När pv googlade upptäckte vi att det är ett museum .., och här kan man läsa om just detta. 

Idag är det alltså näst sista dagen här i Litauen. Gråmulet ute, men enligt väderprognosen väntar inget regn. Härligt. Att fotografera i skarpt solsken är nästan omöjligt, det blir aldrig bra, men mulet väder .., sååå mycket enklare! Eller kvällssol. 

På agendan idag ...? Pv har givit sig av för att köpa bussbiljett inför morgondagens 4-timmars bussresa till Klaipeida. Själv hoppas jag  att vi kommer oss till en kyrkogård och det borde väl inte vara omöjligt. Det är inte som hemmavid eller i Malmö eller Ystad, att kyrkogårdarna ligger nära centrum -eller rent av i centrum - men vi såg dem längs vägen hit.


Inte många gäster här på hotellet, i alla fall inte att döma av antalet besökare i frukostmatsalen. 

Det var vi och annan herre, en som kanske också sovit dåligt och som - efter att ha tackat för sig - kom in med väldig fart och hämtade sin på bordet kvarglömda plånbok! 

Och det är inte som i Tyskland eller England där alla hälsar godmorgon - även till obekanta - jag menar, när det är frukost.

Äntligen hör jag en liten fågel kvittra! Här är så tomt på småfåglar. 

Hemma är det som en orkester av fågelsång tidiga vårmorgnar ..., men här - s å  t y s t - !

torsdag 11 april 2024

Torsdagkväll i Vilnius ...


En slags summering av dagen. 

Då blev det besök på en marknad inte långt ifrån järnvägsstationen och det var uppför mest hela vägen dit. 

Aldrig någonsin har jag sett så många olika sorters plastblommor som här i Vilnius!! Då menar jag på marknaden. 

Måhända säljs dessa färggranna blomster för att sättas ut på kyrkogårdar?











Precis som i Lettland/Riga kunde man se olika grönsaksinläggningar på marknaderna, eller burkar med syrade grönsaker.
Bakom stånden står oftaste äldre damer med blonderat hår och jag kan säga att ingen tycks finna något nöje med sitt arbete. Inte ett leende så långt ögat kunde se.


Ett besök i Vilnius stora katedral hann vi även med. Jättestor, men inte prålig, vilket föll mig i smaken. 
Så slog vi oss ned och lyssnade till lite orgelmusik .., och pv drömde nog om att få stå där framme med Kammarkören och sjunga något tjusigt. 

Här formligen vimlar av kyrkor! 

Och helt otroligt rent på gator och torg är det .., knappt att man sett ett enda skräp! Jo, en plastmugg på en grön plätt .., men inga cigarettfimpar .., inget slängt papper!

Nu är klockan snart sju på kvällen och vi tittar på svenska nyheter och tänker att nu har väl våldet ändå slagit alla rekord - jag tänker på pappan som sköts så kallblodigt inför ögonen på sin son -.

Over and out.

På frukostmenyn ... 

Allt är som på de flesta andra hotell vi besökt, förutom att alla gästerna får en meny så snart man dyker upp i frukostmatsalen. 

Pv väljer äggröra med skinka och själv tar jag den vanliga - ja, med enbart ägg.

Idag var det en värdinna i matsalen och så hade hon en annan kvinna med sig, vilken nu skulle läras upp. Värdinnan visade henne hur det hela skulle gå till. Med typ en borste som vi sopar  trappan till övervåningen hemma med,  försvann brödsmulor raskt från bordsdukarna. Jaha ja, på det viset! 

I receptionen sitter en ung kvinna som endast arbetat på hotellet i en månads tid. Alla är vänliga.


Dagens fönster ...


Så här skriver avsändaren: "Vet inte varför jag blir så glad av att tåget heter just Stellan Sundahl? Kanske för han var en så rolig figur i min barndoms teve."

// Ja, vem  minns inte Stellan Sundahl  och "Kryddan" Pettersson i underbara programmet Helt apropå!

På väg till Karlshamn i måndags upptäckte vi ett pågatåg med namnet "Fader Gunnar". Vi förstod ingenting. 

Nu vet vi däremot vem denne Gunnar var. 

Tack annannan!

(Ps. När jag befann mig på dejtingsidan för hundra år sedan, hörde en man av sig som hette Christer. Han lät trevlig och skrev himla bra. En dag skulle han hålla ett föredrag i en kyrka och jag undrade om han var präst? Nej då. Det visade sig vara denna Kryddan. Tur för honom att han slapp mig! Ds.

onsdag 10 april 2024

Onsdag i Vilnius ...


Gårdagkvällen började bra. (Slutade bra också). Vi besökte då den nepalesiska restaurangen alldeles intill vårt hotell - det hade jag kollat upp innan på google.maps - och det tog en stund innan vi hade bestämt oss. Här är det pv som funderar. 

Han tog något med kyckling, själv valde jag lamm. 

Allt suveränt gott! 

Därefter en promenad i omgivningarna. 


Stannade till i en tämligen stor park (här finns hur många parker som helst, men inte lika pyntade som i Riga och inte alls så mycket blommor heller) och slog oss ner på en ledig bänk. 

Sååå många människor (mest småbarnsföräldrar) var ute och småttingar sprang hit och dit .., någon jagade en duva .., en liten pojke grät och ville inte alls gå hem .., och många hundägare var tydligen ute på kvällsrundan .., somliga hundar sprang lösa och lekte med varandra, andra var kopplade.

Vid halv åtta började många av småbarnsföräldrarna tacka för sig. Vi satt kvar ännu en stund. 


På hemväg till hotellet såg vi mängder av ruffiga hus och lika mycket grafitti .., liksom sprayat i flykten. 

Dom små dörrarna är antingen soprum eller något slags förråd. 

På husets kortsida fanns en stor judestjärna och på väggen intill ett anslag, helt skrivet på litauiska. 

Jag tänkte att detta kanske var något viktigt som hade med det judiska att göra. Googlade när vi kom hem, då visadet det stå följande: "Kära invånare. Släng inte bygg- och grovavfall i närheten av containrarna. Pylimo str 36, gemenskap."

Så var det med den saken. 

Går man lite längre sträckor, passerar man helt olika byggnadsstilar och parker. Och ju närmare centrum vi kom, desto fler butiker. I pyttesmå "Narvesen", mer som Pressbyrån, uppmanas man att sköta betalningen själv, allt medan personalen pysslar med annat. Alldeles enkelt var det inte .., särskilt som all text visade sig vara på litauiska. 
Igårkväll handlade vi frukt (supergoda plommon!) i en annan liten butik där det var samma system. En äldre kvinna (expedit) sprang fram och åter och gjorde i ordning en telefonbeställning, medan vi andra stod i lång kö och väntade på att betala. Nåja, det gick det med, men hjälp, så stressad hon var!

En i mina ögon fin husvägg vid en mindre park. 

Mera ..? Här är mycket bilar och bussar och här finns även trådbussar. Alla tycks PACKADE med passagerare. 

Människor är klädda ungefär som hemma i Sverige .., många kvinnor i 35-årsåldern bär beigefärgade byxor med överdel i samma färg. Många är blonda, men inte superblonda, utan mer naturligt. 

Har sett EN enda färgad människa; en man som tömdes sopor. 

En kvinna i 50-årsåldern sopade gatan med vad som liknade en vanlig sopborste och vid en port igårkväll, satt ett helt sällskap ute på trottoaren och tycktes ha det trivsamt. 

Nationalsporten här är basket och det förvånar mig inte, många - särskilt männen - är långa. Elsparkcyklar ser man hur många som helst, men inte en enda en har legat slängd på trottoaren! E-cyklar måste vara suveräna här! 

Tre e-cigg-rökare har vi sett, det är allt, men så är vi kanske inte på ställen där såna flockas. 

Floden heter Neris och på motsatta sidan från där vi promeneradse, stod skyskrapor eller i alla fall höghus .., samlade. 

Högst upp på en av dem, hälsades Putin välkommen till domstolen i Haag. 

Ukrainska flaggor hänger på många balkonger, men det är ändå färre än i Lettland. 

Swedbank och SE-bankens bankomater har vi stött på flera gånger och även här i Vilnius, precis som i Riga, är Swedbanks kontorsskrapa S T O R. 

Nu är klockan halv tre hos oss, halv två hemma, alltså. Jag sitter på hotellets innergård och inte långt ifrån mig sitter även två kvinnor i 25-30-årsåldern och arbetar med var sin laptop. 

En av dem har vackert kopparrött hår och snurrar ideligen ett finger runt en av hårslingorna. Och vilken snygg lugg hon har; en sån som jag drömmer om!

Tills för en halvtimme satt även pv här, men han har svårt med pollenallergi idag och valde att gå in på rummet. 

Tidigare idag ett besök i KGB-muséet. Här kan man läsa ett norskt reportage därifrån. 

Skolklasser (mellan och högstadium) kom med sina lärare .., mobiltelefoner beordrades att stängas ned och inte bäras omkring .., det blev knepigt det, kunde jag se. 

Så har den andra dagen här i Vilnius varit. I morgon ska det - tack och lov - bli åtskilligt svalare. Just nu fläktar det skönt från en ..., hängsalix, tror jag. En stor gran - mer som i stil med en tuja - står här också och det kan vara en lind vars grenar hänger över flickornas bord. 

Nu vet ni. Ajöken, sa fröken .

Dagens fönster ...


... kommer från Arvidsjaur och det var Guy som höll i håven. 

Så här skriver han: "I dag är den första varma vårvinterdagen då solen skiner och det är varmt ute, 10 grader.

Hälsningar Guy."

Tack, herr Jonsson! säger jag.

tisdag 9 april 2024

Dagens fönster och lite till ... 

Framme i Klaipeda vid niotiden på morgonen och efter att ha transporterats från färjan via en skyttelbuss, var ju frågan hur vi skulle ta oss in till centrum. Vare sig taxi eller bussar fanns vid terminalen.
Dryga sex kilometer hade jag ingen större lust att gå, i värme och med ryggsäck och resväska, om än på hjul. 

Nåväl, vi började gå och pv kollade kartan .., men fick ingen riktig kläm på det hela - kartan var  ju också mer som en turistbroschyr -, så han gick till sist fram till en kvinna som tankade bensin och undrade om hon kunde peka åt vilket håll centrum låg?

Det kunde hon och vi började promenera. Men så plötsligt kom hon ifatt oss och sa att hon kunde skjutsa  oss, ja, hon skulle ändå köra till sitt jobb. 

Sååååå vänligt! Väskor och ryggsäckar fick ligga i bagageluckan och så skjutsades vi till busstationen som låg en bra bit från där vi var! Under tiden berättade hon (någon frågade) om allt möjligt. Att hon arbetar som fastighetsmäklare (just nu igång med ett samarbete med en spansk firma), hon var trettiofem år och hon berättade också om många litauers oro för kriget och alla ukrainska flyktingar som kommit till Litauen, inte minst til Klaipeda. Hon berättade också att hennes namn var Asta och det namnet är som ett blomnamn. Jag tänkte att det kanske betyder Aster?

Under den kanske tio minuter långa eller korta resan till bussterminalen, kunde vi konstatera att åtminstone Klaipeda är bra mycket mer slitet och ruffigt än t.ex Riga. Jag hoppas verkligen att om denna Asta någonsin besöker vårt land, ja, att hon blir lika fint bemött som vi själva blev. 

Bilden av ungdomarna och den fina hunden, den tog jag när pv gick för att ta ut  pengar. (Inte alls! Den togs av annannan när hon var i Lund!)

Innan bussen avgick hann jag springa in i en livsmedelsaffär där jag köpte två köttfärsfyllda piroger (starka!) som var så vansinnigt goda och som blev till lunch när  vi väl satt på bussen. Måhända var vi tio, elva passagerare totalt och vi spred ut oss så gott det gick. Jag kan säga att chauffören var av det mer hetsiga slaget vad beträffar bilkörning; det var som ett rally blandat med häftiga inbromsningar!

Ingen ventilation .., det blev allt varmare .., gardiner drogs för ..., och jag fläktade mig med en broschyr som handlade om glasriket i Blekinge. 


Framme i Vilnius vid halv tre. Bilden här togs när det var rast vid ett jättefint ställe längs vägen. Såå fina planteringar och det doftade BARR och fick mig att åka baklänges i tiden. 

Bussresan tog allt som allt fyra timmar och oj, vilket böljande vackert landskap som vi kunde skåda där vi satt och flämtade i bussen! Så mycket som var annorlunda! Om detta ska jag skriva senare. Nu ska vi ut och promenera lite. 

Ajöken, sa fröken.

måndag 8 april 2024

Ombord ....


Avresa 18.30 från Karlshamn och nu i hytten. Hur fint som helst! Ja, fint och fint, men helt okej!  Minns när AP och jag själv (1991) åkte färja från Göteborg till Harwich (tror jag) i England och vi fick hytt just ovanför bildäck. Här har vi hytt på tionde däck och hör knappt motorerna! Pv har tagit sig an fredagskrysset i DN som vi påbörjade igår. Nu är det bara 1 ord kvar. Nu inget! Härligt! 

Måndagsfönstret ...

"Lycklig resa till Litauen och härliga upplevelser i grannlandet! När du kommer hem finns det här fönstret till dig - det är taket i entrén till Norrtälje Sjukhus som är dekorerat så här med ljusinsläpp från fönster överallt."

// Den som skrev så och hade håven med sig, var Monet. Tack! säger jag. 

Kram från Monet

söndag 7 april 2024

Resumé över en söndag ...


Det får bli i staccatoform kanske, ty nu väntar en god smörgås innan vi gör natt. (Nej, det är inte hälsosamt, men man sover himla gott efteråt. Pålägg? Visst! Cognacsmedwurst! Luktsalt kan jag tyvärr inte bjuda på.)

Men detta har dagen bjudit på. Ett besök på en plantskola i Kulladal (stadsdel i Malmö), dopp i poolen som inte är uppvärmd och iiiiskall. Igår två minuter, idag tre. 

Vi har bjudits på god middag (halloumi, curry, kikärtor, kokosmjölk,sötpotatis och goda kryddor för övrigt) och vi har suttit ute och druckit kaffe och ikväll bestämde 5-åringen och jag själv oss för att övernatta i den koja som fanns här från början, en där sonen lagt in golv. 

Om det var spännande? Det kan ni tro. 

Det pratades lika mycket som igår och jag förvarnade om att det kunde bli kyligt under natten, jo, det var okej att då bli inburen. 

Fåglar kvittrade .., vi hörde de ständiga flygplanen på väg till Kastrup och Öresundstågens susande till och från Köpenhamn. 

Vi såg en liten spindel i taket och jag hoppades att inga små eller större möss skulle komma  på besök, men det sa jag inte.

Efter kanske en halvtimme blev det tyst och jag hörde hur andningen förändrades. 

Så föll mörkret och det blev som vi trodde svalare och nu ligger han i sin säng, men ett l i t e t  äventyr blev det ändå. 


Tidigare i eftermiddag råkade vi hamna på någon kanal som visade Vi på Saltkråkan. Nej, det ville inte 5-åringen titta på. 

Nå.., programmet fortskred och ni kan tro att såväl han som minstingen satt som gjutna och tittade och looooog och blev lite orolig när Saltkråkebarnen smet in i Södermans hus och letade en klocka!! 

Plantskolan (Trädgårdspaletten) var så fin! Utanför kassadisken stod ett bord med gratisböcker och jag valde "Svensk konst efter 1945 ..." och jag tycker så mycket om den och ska ta med den på resan. 

Här en målning av Ola Billgren, 1972. 













Och här en av Sten Eklund, 1942. 

En på alla sätt och vis bra dag.

Spridda skurar från landet Skåne ...


Lördag: Solsken från morgon till kväll, två 2-minutersdopp i en iskall pool tillsammans med sonen, kaffe på trädäcket, två busiga hundar .. en timme eller två i en lekpark och lite till. 
En granne som klipper gräset och grannen intill vars två hundar springer på andra sidan staketet. Två terrier, modell större. På eftermiddagen säger son och sambo hej och "glöm inte penicillinet till minstingen!" och nej, det gjorde jag inte, men det ska villigt erkännas att det blev en pärs utan dess like att agera sjuksyster ..., och detta att överlista en liten krabat på 1 år och 8 månader för att få i honom medicin .., nej, det var inte det enklaste.

Nattning av en femåring. Prat om Döden .., om Harry, min pappa Ivar .., och allt möjligt annat. 
"Farmor? Du kanske dör före mig, då kommer jag att sakna dig jättemycket, jag blir nästan ledsen nu ...", säger han som funderar över precis allting, även om blodomloppet och "farmor, hur kommer man egentligen till himlen ...?" och jag säger att det vet jag faktiskt inte.


Söndag: Gråmulet ute. Morgonpigg minsting och pv som fortfarande är krasslig. Kollar väderleken i Vilnius. Plus 23 grader och neråt. Helt sanslöst. Annorlunda fågelljud här än hemma. Mer fiskmåsar.

Och nu, när klockan är tio i åtta på morgonen .., sover föräldrarna .., och genom vardagsrumsfönstret ser jag hundägare passera .., kanske morgonrastningen .., på himlen syns flygplan på väg att gå in för landning på Kastrup .., (igår mängder med x på himlen .., minns min då dementa mamma som så fascinerat tittade upp och utropade "Eliza Eliza! Nu har någon ritat x på himlen igen!") och pv ligger på soffan och sjunger om Den blomstertid som kommer för den minste som sitter på hans mage. 

Lite senare: Pv forfarande på soffan och i hans knä minstingen som sovit dåligt mellan oss natten mot idag. Ära och pris för barnprogram på tv! Just nu Babblarna. 

I morgon bär det av.

Dagens fönster ...

I fredags kom den här bilden susande och landade i min inkorg. Så här skriver avsändaren: 

"Hej! Det finns fönster att fånga på alla de möjliga ställen. Var detta är fångat är inte svårt att gissa. Sitter i däckverkstadens lilla fikahörna i väntan på däckbyte. Här var håven med.

Turtlan i ett snöig Solastan’ ☀️"

// Tack Annica! säger jag. Vi kör fortfarande med vinterdäcken, men nu när det nog inte långt borta till att byta ut dem.