Och jag säger bara en sak: detta är en av de vackraste filmer jag någonsin har sett.
Lågmäld, helt u n d e r b a r.
På en skala från 1 - 5 får den en 5:a.
lördag 23 oktober 2010
Nu har vi sett den ...
Och jag säger bara en sak: detta är en av de vackraste filmer jag någonsin har sett.
Lågmäld, helt u n d e r b a r.
På en skala från 1 - 5 får den en 5:a.
Sannerligen en insikt ...
Eftermiddagsringer till min syster i Hörby, men den som svarar är hennes barnbarn, Nathalie.
Tjugosex år.
Lång och rödhårig.
Den absolut lugnaste människa jag vet.
Oerhört kreativ.
En kort stunds prat bara.
Efteråt översköljs jag av "å-vad-jag-älskar-henne-känslor!"
Härligt är det ...
 |
| Ja, jag hittade ingen bild som passade. Det får bli den här. |
.... när mina barns pappa och pensionatsvärden diskuterar räkgryte-recept via telefonen.
I mitt nästa liv ....
... ska jag i alla fall inte bli mattelärare på gymnasiet.
När pv berättar om elever som ägnar lektionstiden åt spel på mobilen ...., eller att käfta emot så där rent allmänt .., eller att helt enkelt utebli från dom flesta lektionerna .., då tackar jag min skapare att jag har arbetat som kassörska.
... ska jag i alla fall inte bli mattelärare på gymnasiet.
När pv berättar om elever som ägnar lektionstiden åt spel på mobilen ...., eller att käfta emot så där rent allmänt .., eller att helt enkelt utebli från dom flesta lektionerna .., då tackar jag min skapare att jag har arbetat som kassörska.
Åååå ....
... så jag älskar den här lille krabaten, - skåningen sigge nilsson -!
Igår låg jag på soffan Ektorp och läste mastodontromanen av Joyce Carol Oates - "Vad jag levde för" -, (i den här boken skriver Oates precis en "karl" ., det är, i alla fall till en början, oerhört mycket sex och rakt-på-sak .. och jag bara gapar och tänker att hade en detta varit en "Jim Oates" som skrivit boken, hade jag säkert tänkt att .. men gud, vilka schablonbilder av kvinnor och män han målar upp! men hon skriver så underbart och jag kan omöjligen lägga den ifrån mig, annat än korta stunder .. ) och nästan hela tiden medan jag ligger där, har jag en liten sigge på mitt bröst och han kryper inte, han draaaar sig uppåt liggandes på rygg, ja, när han vill komma närmare .., ungefär som på bilden.
Och ikväll blir det mera film.
Under ett par års tid var jag flitig medlem på den här sidan.
(En sak kan jag konstatera .. jag har inte brytt mig om att hyra filmer som inte verkar falla mig i smaken ... och Hitta Nemo skulle nog inte få en 5:a idag ,-)
Då var det filmtittande i princip varje helg, men nu har det varit dåligt på den fronten.
I min ljufva ungdom sparade jag alla biobiljetter från Forumbiografen i Malå och på baksidan av biljetten skrev jag ner handling och betyg.
Utbudet av filmer var väl inte särskilt överdådigt ., det var en hel del Clint Eastwood (typ ...för en handfull dollar .., den onde-den gode - den fule ..ja, sånt), men själva känslan .,.att köpa biljett av tant Ellen, en ask salta katten eller pastillerna Nickel .., av dottern Christina eller sonen Anders .., gå uppför trappan ..,. se Ellens (Manfred? eller Joel ..?) man stå vid dörren och sedan låta honom riva biljetten (så småningom stod Anders - deras son - där uppe), och sist av allt .., slå sig ner i fåtöljen med manchesterklädsel.
Vilken lycka!
 |
| Men i min ungdom var förpackningen avlång. Allra godast var den vita pastillen med svag rosa rand. |
Vilken förväntan!
Så småningom blev det Saga, - och Sturebiografen i Lycksele som fick ta del av mitt studiebidrag och samma sak då, biljetterna sparades och tyckandet noterades prydligt.
Ack, att man inte har sparat allt detta!
Återkomsten ....
 | |
| Pick-pick-på ekollonen ... Den lille eken planterades av pv för kanske tio år sedan? Och det ska jag säga er, att räfsa upp eklöv, är ingen höjdare! |
Såja.
Nu har han återvänt, han som hälsade på precis varje dag i vintras.
Det var herr Fasan som i vintras nästan retade livet ur den då väldigt ungdomlige sigge nilsson.
En sigge nilsson som ihärdigt försökte smyyyyyga sig på den där stora, kaxige typen med den pråliga fjäderdräkten.
Aldrig hann sigge upp honom!
Jag undrar jag hur det ska bli i vinter?
Dagens fönster ...
.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
Och just dom här blommorna, "Gåsfot" sa nån att dom hette, har jag sån otrolig tur med.
Dom växer och växer och jag delar och sätter nya plantor och de tar aldrig slut!
fredag 22 oktober 2010
Filmfestival i landet Halland ...
Tre filmer blev det och jag log för mig själv när upptäckte att jag plockat alla tre från facket med filmer som börjar på A.
Nästa gång blir det B.
Film nr 1 är Mike Leighs "All or nothing".
Mike Leigh är en av mina absoluta favoriter (jag säger bara "Hemligheter och lögner") .., men pv drog öronen åt sig när jag läste vad filmen handlar om, ja, jag kan inte påstå att han direkt såg ut att längta efter filmkvällen.
"I ett nedgånget område i södra London bor snabbköpskassörskan Penny och hennes man, taxichauffören Phil.
Dottern Rachel städar på ett äldreboende och sonen Rory som är arbetslös, ligger mest på soffan och tittar på TV.
Familjens grannar består av alkoholiserade föräldrar och desillusionerade ungdomar.
Phil och Penny har gradvis glidit ifrån varandra och förhållandet befinner sig i kris.
En dramatisk händelse förändrar plötsligt allt."
Film nr 2 är klassiska Adams Revben med mina favoriter Spencer Tracy och Katherine Hepburn.
Å, den har jag sett flera gånger, men tycker att den är suveränt bra!
Och bättre skådespelare vet jag inte om det finns.
Min pappa, han älskade Katherine Hepburn och Spencer Tracy, "det var en riktig karl det!" tyckte han.
Hur väl som helst minns jag när pappa såg filmen om "Den gamle och havet" - med just Spencer Tracy - och pappa satt i soffan och tog upp sin blårödrutiga näsduk från byxfickan och om och om igen torkade han tårarna .., den var ju så sorglig!
Film nr 3 heter "Avsked" och är en japansk historia som fick Oscars för "Bästa utländska film".
En annorlunda handling och å, så spännande det ska bli att se en japansk film!
(Pensionatsvärden som tycker om actionfilmer och spännande saker ..., suckade när jag högläste på dvd-omslagets baksida. Det blir nog en dyster helg för honom det här ...).
Men jag glömde ju .., "Hitta Nemo", den hyrde jag också.
Den tycker han nog om.
Ack, att vi bara hade en platt-tv en sån här gång!
Brottningsmatch i affären ...
Den där kvällen på Ica i Ystad, då när jag fick vara med och stå och hälsa kunderna välkomna till vip-kväll .., då hände det minsann grejer!
Trängseln var e n o r m och i all röra råkade inte bara vip-kunder komma in i butiken, nej, där uppenbarade sig även .., ja, just det .., en brottsling.
Men finns det "redia skånska kaärar" bland kunderna, så ordnar det hela upp sig.
Heder åt såna människor, såna som har c i v i l k u r a g e!
Ja, all heder åt herr Friedenman!
Design som inte fungerar ...
Ibland - eller rättare sagt: ganska ofta - har jag en känsla av att man ändrar saker, bara för sakens skull.
"Inte kan vi ha likadan design på en blomvattenkanna år efter år, nej, in med något nytt!", tänker säker fabrikanterna.
Och så kontaktar man en designer som tar fram en vattenkana som ser lite annorlunda ut, så där som den på bilden.
"Himla läcker!" tyckte nog fabrikanten.
Men ack, så opraktisk!
Fyller man kannan ordentligt, blir den baktung och vattnet rinner ut från "påfyllningshålet", - vid den rosa pilen - och på parketten ser man sedan små pölar med blomvatten.
Tanken var att vi skulle ha två kannor, en för övervåningens blommor och en nere.
Den här kannan har varit med länge och fyller verkligen sin funktion.
Den är helt enkelt BRA!
Och det finns annat som ofta krånglar ...
 |
| Eländes elände ... |
Lika illa är det ibland med häftapparater.
Jag undrar hur många sådana jag har haft bekymmer med?
Häftklamrarna tjorvar ihop sig och innan man har häftat ett papper, har tio klammer förbrukats!
Absolut bäst är den gamla, vanliga sorten, avlång och ganska tung.
Men ..., nageltänger, dom är väl likadana allesammans?
Oh, no!
Det finns nageltänger (nagelklippare, om det är bättre ...?) som är närapå helt obrukbara för människor över fyrtio år (ja, naglarna förändras tyvärr med åren ..).
Detta var tre exempel på dålig och inte genomtänkt formgivning.
Nu kommer jag på en sak till: det finns urdåliga pincetter, såna som det inte alls är något "grepp" i!
Har du själv några exempel?
Berätta gärna!
Och just det, detta är inget annat än i-landsproblem, ja, knappt ett problem ens, men jag tycker ändå att det är intressant att se hur man kränga iväg närapå odugliga saker.
(På Ica Maxi finns t.ex. inte en enda "vanlig" blomvattenkanna längre.).
-
När det gäller hålslagare och häftapparater så
binder de äldre med västländersvinner de äldre med hästlängder! På jobbet har vi några såna som är från nittonhundrakallt och som inte blivit slängda som tur är. De funkar absolut bäst! Tex blir det alltid fyra hål av hålslagaren och inte tre och nästan ett till.
Här hemma så är det stekpannan. Jag har tagit över mormors gamla stekpanna. Absolut bäst att steka i och den ser som ny ut på stekytan trots många många års användning.
Detta börjar lukta " - Det var allt bättre förr...." ;-))
Och jag köpte en gång en tandborste som bara inte funkade! Och en diskborste!
Man tror kanske att det inte har så stor betydelse hur en sån enkel sak är konstruerad, men att det har ...!
-
Oj, oj... marknaden formligen ÖVERSVÄMMAS av dåliga look-alikeprodukter, tex vitlökspressar!
Köpte en sådan en gång på ett Tupperwareparty. Inte billig - men totalt värdelös! Tacka vet jag den "vanliga" modellen som finns i de flesta matvaruaffärer.
Flera har säkert även svurit över unkna KONSERVÖPPNARE! Även jag.
Underligt att så mycket obrukbart godkänns för produktion...
Elisabet säger: Ja! Vem har inte köpt en billig vitlökspress där det inte händer just nånting, hur mycket man än pressar ...? pv har en sån.
Titta så fint!
Länken har jag lagt ut på facebook, men alla kanske inte skuttar omkring där?
Här är den också.
Länken har jag lagt ut på facebook, men alla kanske inte skuttar omkring där?
Här är den också.
Vid sjutiden ...
... på morgonen alltså, är det becksvart ute och det rister i huset av stormen!
Någonstans i landet Halland har det uppmätts orkanbyar i natt och helt förvissad är jag om att det måste ha varit här.
Man kan bara fantisera om hur mycket bråte som nu ska ha flutit iland.
Plast .., rep och snören .., och ännu flera danska mjölkförpackningar.
Fredagsfönstret ...
.... finns i Köpenhamn.
Bilden togs för snart tre år sedan, då jag tillbringade en weekend just där.
torsdag 21 oktober 2010
Ny bok på gång ...
Den här hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster, honom har jag svårt att förhålla mig till, men det beror säkerligen på att min humor inte stämmer med andras, så jag har lagt den på lagring - boken - och kanske tar jag mig an den senare.
Kanske.
I dess ställe har jag nu en mastodontroman på 647 sidor.
Eftersom jag aldrig läser sittande och på så vis håller boken i händerna (eller handen, om det är en lättviktig pocketvariant), kan man väl kanske räkna med att få nån slags inflammation i handleden eller överarmen, det är bara att välja, ja, innan den sexhundrafyrtiosjunde sidan är tillända.
Det är den här jag nu kalasar på.
Mer att läsa om författaren finns här.
När kläderna åker av ....
Cecilia N, ni vet, madamen med det suveräna minnet, har skickat en länk som får mig att le.
Och den som inte vill se en tjusig och långbent madame i evadräkten, bör inte klicka här.
Nä, nä.
Gör nånting annat i stället.
Och pv .., ajabaja .., du har ved att klyva!
(Cecilia skriver att man ska ha hög volym på musiken när man tittar, ja, det är Henry Mancinis orkester som spelar och bra tajming i madamens rörelser ..).
Cecilia N, ni vet, madamen med det suveräna minnet, har skickat en länk som får mig att le.
Och den som inte vill se en tjusig och långbent madame i evadräkten, bör inte klicka här.
Nä, nä.
Gör nånting annat i stället.
Och pv .., ajabaja .., du har ved att klyva!
(Cecilia skriver att man ska ha hög volym på musiken när man tittar, ja, det är Henry Mancinis orkester som spelar och bra tajming i madamens rörelser ..).
Ett mitt-på-dagenfönster ..
 | ||
| "Ratans medelvattenstånd ...", är det inte så det brukar låta i väderleksrapporten ....? |
Från ellem i Skellefteå kommer dom här bilderna.
Den övre visar "mareografen" i Ratan.
Se om detta hade jag absolut noll koll.
Förut, alltså.
"Ratan upplevde sin riktiga storhetstid under 1700-talet då Ratan blev "Norrlands hamn" i och med att hamnen blev s.k. stapelplats för Västerbottensstäderna Umeå, Piteå, Luleå och Torneå.
Ratan ansågs nämligen ha den förnämsta hamnen längs hela Norr- och Västerbottenskusten.
Med stapelplats menas en hamn där städernas fartyg var tvungna att gå in och förtulla de varor de hade med sig. En sjötullkammare inrättades, tullhus uppfördes på Rataskäret och magasin för de olika städerna byggdes. Lots och tullpersonal byggde hus på fastlandet och odlade jord.
Det sista krig som utkämpades i Sverige, kriget mot Ryssland 1808-1809, innebar svåra prövningar för Ratan.
Den 20 augusti 1809 drabbade svenskar och ryssar samman i ett stort slag med Ratan som slagfält och de invånare som kom tillbaka fann sina gårdar sönderskjutna, sina tillhörigheter skingrade och sina förråd plundrade.
För dig som besöker Ratan idag finns minnena från kriget kvar i form av värn och krigsgravar samt ett och annat kulhål i en del hus."
Allt detta och mer därtill, hittar du här.
Och nu vet man ju plötsligt lite mera.
Tack för det, ellem!
 | ||
| Syskonen Westerlund, på den tiden det begav sig. |
Natten till idag har jag tagit hand om min döda mamma.
Jag har, med den allra största omsorg, bäddat ner henne i en grön sovsäck och gjort så fint i kistan och efteråt har vi begravningsakt i en källare och min storasyster och hennes dotter är också med, det är ont om stolar, men vi tränger ihop oss bäst vi kan.
Sedan befinner jag mig i Grekland och Emma är med och dyker i ett turkosfärgat hav.
 |
| "Mormor! Om jag hoppar först, kommer du sen då?" Det tar tid, men till sist tar jag språnget .... |
Vi äter middag på en liten restaurang och där träffar jag Gudrun Burwall, f.d. klasskamrat från tiden i Malå och plötsligt är jag hemma i Malå och cyklar längs Uddvägen och där skymtar jag ännu en klasskamrat, det är Mikael Hultdin från Springliden och jag ropar "GRATTIS på namnsdagen Mikael!" och han sträcker handen i luften och tackar för hälsningen.
Sist av allt upptäcker jag att dr Böhlander har slarvat bort nycklarna till affären där jag arbetar, men Karina - från Ystad - hon hittar dem, liggandes på ett sängbord.
"Det är dom här röda, va ..?" frågar hon.
Då blir allt lugnt och fridfullt.
Och det är väl ungefär då som pv kommer och väcker mig och säger att nu får jag sköta eldningen själv, ty nu cyklar han till jobbet.
onsdag 20 oktober 2010
Någon som....
... tittade på Uppdrag Granskning ikväll?
Någon som behöver blodtryckssänkande medicin efter detta ..?
Ja, här finns några kartor Losartan över.
Bara så ni vet.
... tittade på Uppdrag Granskning ikväll?
Någon som behöver blodtryckssänkande medicin efter detta ..?
Ja, här finns några kartor Losartan över.
Bara så ni vet.
Hmm ....
Med posten kommer ett stort brunt kuvert.
Avsändare är "Sahlgrenska Akademin" vid Göteborgs Universitet.
Till mig?
Kassörskan Nilsson?
Javisst!
Och jag öppnar och läser.
"För drygt 20 år sedan besvarade Du ett frågeformulär om luftvägsbesvär, astma och allergisjukdomar. För ungefär 10 år sedan gjorde vi en uppföljning med ett nytt frågeformulär och nu vill vi göra ännu en uppföljande undersökning."
Så står det.
Och jag, som älskar att fylla i frågeformulär och nästan pinkar på mig av glädje när någon från Statistiska Centralbyrån ringer och undrar om dom möjligen ..(längre hinnar dom inte .., "ja, gärna!" utbrister jag då) kan få ställa några frågor .., jag hämtar en penna, sätter mig vid bordet och gör mig redo.
Å, där är hur många frågor som helst.
Röker jag (nej) och så fall, hur många cigaretter per dag.
Har jag under det senaste året besvärats av andnöd? (nej).
Men så ändras frågorna .. nu ska man plötsligt uppge sin längd, sin ålder, sin vikt och sitt midjemått.
Dom tre första frågorna är lätta att besvara (ja, jag höftar lite på vikten .., antagligen blir den något lägre än vad den är .., men fem, tio kilo hit eller dit ...?), men så är det ju det är med midjemåttet.
Helt ärligt har jag inte kontrollerat mitt midjemått (finns där alls någon midja ..? det står att man ska mäta i navelhöjd, jahaja, det är alltså fler som inte hittar midjan ...) på de senaste femton åren och något måttband tror jag absolut inte finns i huset och leta ? ...nja, den frågan är nog inte så viktig, så den får vara.
Och så skuttar jag glad i hågen vidare.
Det går som en dans.
Men ..,. döm om min förvåning när jag ska försluta kuvertet och där hittar något vitt, pappersaktigt som tar emot.
Ojdå.
Vad är nu detta?
Ett måttband!!
Ett typ-ikea-måttband!
Jo, jo ..., det var finurligt värre av den Sahlgrenska Akademin.., det måste jag säga.
Men .., drar man ner lite på vikten, så får man förstås minska på omfånget också, eller hur?
Och kanske lägga till lite på längden?
Bara lite, lite.
Det tycker ni också, ja?
Just det, precis vad jag trodde.
Och nu är kuvertet postat.
Med posten kommer ett stort brunt kuvert.
Avsändare är "Sahlgrenska Akademin" vid Göteborgs Universitet.
Till mig?
Kassörskan Nilsson?
Javisst!
Och jag öppnar och läser.
"För drygt 20 år sedan besvarade Du ett frågeformulär om luftvägsbesvär, astma och allergisjukdomar. För ungefär 10 år sedan gjorde vi en uppföljning med ett nytt frågeformulär och nu vill vi göra ännu en uppföljande undersökning."
Så står det.
Och jag, som älskar att fylla i frågeformulär och nästan pinkar på mig av glädje när någon från Statistiska Centralbyrån ringer och undrar om dom möjligen ..(längre hinnar dom inte .., "ja, gärna!" utbrister jag då) kan få ställa några frågor .., jag hämtar en penna, sätter mig vid bordet och gör mig redo.
Å, där är hur många frågor som helst.
Röker jag (nej) och så fall, hur många cigaretter per dag.
Har jag under det senaste året besvärats av andnöd? (nej).
Men så ändras frågorna .. nu ska man plötsligt uppge sin längd, sin ålder, sin vikt och sitt midjemått.
Dom tre första frågorna är lätta att besvara (ja, jag höftar lite på vikten .., antagligen blir den något lägre än vad den är .., men fem, tio kilo hit eller dit ...?), men så är det ju det är med midjemåttet.
Helt ärligt har jag inte kontrollerat mitt midjemått (finns där alls någon midja ..? det står att man ska mäta i navelhöjd, jahaja, det är alltså fler som inte hittar midjan ...) på de senaste femton åren och något måttband tror jag absolut inte finns i huset och leta ? ...nja, den frågan är nog inte så viktig, så den får vara.
Och så skuttar jag glad i hågen vidare.
Det går som en dans.
Men ..,. döm om min förvåning när jag ska försluta kuvertet och där hittar något vitt, pappersaktigt som tar emot.
Ojdå.
Vad är nu detta?
Ett måttband!!
Ett typ-ikea-måttband!
Jo, jo ..., det var finurligt värre av den Sahlgrenska Akademin.., det måste jag säga.
Men .., drar man ner lite på vikten, så får man förstås minska på omfånget också, eller hur?
Och kanske lägga till lite på längden?
Bara lite, lite.
Det tycker ni också, ja?
Just det, precis vad jag trodde.
Och nu är kuvertet postat.
Här kommer betygen ...
1. Joyce Carol Oates - Älskad, saknad (vilken recension ! jag blir rörd bara av att läsa den sista raden ....) får en 9:a.
2. Joyce Carol Oates - Blonde - får en 7:a.
3. Karl Ove Knausgård - Min kamp - får en 6:a.
(Jag har verkligen tänkt över det där .., för Knausgård är ju så otroligt hyllad, men jag går inte och tänker på boken, så där som jag gör med bok nr 1. )
4. Torgny Lindgrens - Minnen - ja, det är ju helt obegripligt .., han är ju en av mina stora favoriter och ändå blir det bara en 4:a.
(Det finns avsnitt som är underbara, men i det stora hela gav den boken mig nästan ingenting.)
Just nu läser jag Jonas Jonassons "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".
Flera kvällar har pv legat intill mig och gapskrattat och läst om den gamle mannen som hoppar ut genom fönstret.
Själv tycker jag att omslaget är så enbarmligt fult (gult och rött tillsammans är inget för mig ..., och nä, just det, det ska väl inte spela någon roll när man väljer en bok, men det gör det bevisligen ..), så bara det har fått mig att ..., "njaaa, jag vet inte ...", men häromkvällen tänkte jag att .. .ja, ja, jag kan väl .. och till min förvåning upptäckte jag, efter att ha läst några sidor, att jag låg där under täcket och skrattade högt.
Ajabaja, vad var nu detta!
Men, men .., jag har inte hunnit så långt ännu.
Den blir nog sämre vad det lider, haha.
När trycket stiger ...
Igår hade jag, som så ofta annars, ställt sängkammarfönstret lite på glänt och glömde väl bort det hela ..., och när pv kom hem från jobbet, muttrade han lite (läs: mycket ...) och sa att "tala om att elda för kråkorna".
"Ja, ja, men dörren var i alla fall stängd!" sa jag, liksom till försvar.
Och förresten hade vi inte eldat heller.
Säkert var det därför som han inte eldade under gårdagskvällen .., nej, som bestraffning (helt rättmätigt i och för sig ..) skulle jag väl idag få hämta ved och fixa värme själv.
Så det gjorde jag.
Hej å hå, det var rena eldarevalsen!
"Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!"
Ungefär så var det.
Och så, efter någon timmes tid, börjar såväl den röda pannan som alla ledningar och en stor behållare på golvet att mullra och närapå hoppa omkring .., ja, alla som har haft en vandrande tvättmaskin vet jag menar.
P a n i k!
Och jag kollade alla vred och reglage och det mullrade och stånkade och nu var det inte långt ifrån att pannan började promenera in till köket och jag kollade datorn (hitta.se) och ringde Sturegymnasiets matte-lärarrum och nej, "Thomas har träff med sina elever, dom som han är mentor för ..", sa den vänliga damen som sade sig heta Lena och jag sa att ..."ååå, jag tror att pannan flyger i luften! be honom ringa genast när han blir fri!"
Om jag säger som så, att mtt annars så låga blodtryck vid det laget hade rusat upp i oanade höjder, överdriver jag inte.
Och så, efter kanske en kvart, ringde han.
Lugn och sansad och snäll, som alltid.
"Hmm, få se ... har du satt i den vita kontakten .., den som pumpar vattnet från pannan ..?" frågade han.
Och jag kollade.
Nä.
Det var just det jag inte hade gjort.
Pannan stormkokade!
Precis som vanligt ..
"Ja, vad då? Jag hade inte alls tänkt norpa ost från bordet!
Jag ville bara sträääcka på mig lite!"
.... ja, så snart sigge nilsson hör att jag börjar duka bordet och dra kastrullen (kokt ägg) från spisen .. och hälla upp kaffet i älsklingskoppen, då lämnar han bums soffan och så kommer han och sätter sig på köksstolen.
Det är då han vill ha o s t!
Då kan det se ut så här, ja, medan han väntar.
(Och ja, just det! Aldrig mera ska jag prata till filmandet !!)
Lågtryck ...
tisdag 19 oktober 2010
Så här blev det.
Det är ju så här, att jag hade förfärliga problem med nya redigeringsprogrammet hos Blogger, när dom nu bytte.
Fortfarande kan man använda den gamla versionen, men den lär ska tas bort, så jag tänkte att det är lika så gott att man vänjer sig.
Och ännu har jag inte lärt mig riktigt hur det går till .., det här med bildtext, t.ex. är ett eländes elände! Man kan knappt skriva mer än tre ord under bilden, sen hoppar den - texten - iväg någon helt annanstans!
Då går jag alltid tillbaka till den äldre versionen och skriver in den, men hur länge till ...?
Och så var det detta med "header".
Christina Alvner erbjöd sig generöst att hjälpa till .., jag skickade bilder (som var för små ..) och till slut var jag tillbaka på ruta ett .., började om från början med bara bloggrubriken .., letade mig fram bland bilder som jag inte hade förminskat och hittade några få exemplar.
Testade en header med får i en hage - så vackert - men då skulle jag bli bunden till den gröna färgen och det vill jag i n t e vara.
Hittade den här - tillräckligt stor för att kunna kapas på längden och höjden - och nu ska jag försöka vänja mig vid den.
Stranden är här i Stensjö, bara fem minuters promenad härifrån.
/Kvällens bl.tryck. 128/73 ... ännu håller det sig på plats.
Det är ju så här, att jag hade förfärliga problem med nya redigeringsprogrammet hos Blogger, när dom nu bytte.
Fortfarande kan man använda den gamla versionen, men den lär ska tas bort, så jag tänkte att det är lika så gott att man vänjer sig.
Och ännu har jag inte lärt mig riktigt hur det går till .., det här med bildtext, t.ex. är ett eländes elände! Man kan knappt skriva mer än tre ord under bilden, sen hoppar den - texten - iväg någon helt annanstans!
Då går jag alltid tillbaka till den äldre versionen och skriver in den, men hur länge till ...?
Och så var det detta med "header".
Christina Alvner erbjöd sig generöst att hjälpa till .., jag skickade bilder (som var för små ..) och till slut var jag tillbaka på ruta ett .., började om från början med bara bloggrubriken .., letade mig fram bland bilder som jag inte hade förminskat och hittade några få exemplar.
Testade en header med får i en hage - så vackert - men då skulle jag bli bunden till den gröna färgen och det vill jag i n t e vara.
Hittade den här - tillräckligt stor för att kunna kapas på längden och höjden - och nu ska jag försöka vänja mig vid den.
Stranden är här i Stensjö, bara fem minuters promenad härifrån.
/Kvällens bl.tryck. 128/73 ... ännu håller det sig på plats.
Inställt ...
Egentligen .. hade jag planerat att ta bilen och köra dem fem milen rakt norrut, till Varberg, för att lyssna till Birgitta Stenberg.
Förra gången var det en av Sveriges Radios korrespondenter som föreläste, men då kom jag för sent och fick ingen biljett, trots att det var en dryg timme tills det hela skulle börja.
Nu struntade jag i det.
En av anledningarna var att madame Stenberg igår var med i "Sommarpratarna" och jag tyckte att hon såg rätt oengagerad ut och tio mil en mörk och regnig kväll, nej, det får vara.
I stället ska jag åka in till Halmstad och besöka biblioteket .., sedan titta in hos Sonja och Gösta och sist av allt, hämta pv från körsången.
Så får det bli.
Och köttsoppan ser ut att bli hur god som helst.
Egentligen .. hade jag planerat att ta bilen och köra dem fem milen rakt norrut, till Varberg, för att lyssna till Birgitta Stenberg.
Förra gången var det en av Sveriges Radios korrespondenter som föreläste, men då kom jag för sent och fick ingen biljett, trots att det var en dryg timme tills det hela skulle börja.
Nu struntade jag i det.
En av anledningarna var att madame Stenberg igår var med i "Sommarpratarna" och jag tyckte att hon såg rätt oengagerad ut och tio mil en mörk och regnig kväll, nej, det får vara.
I stället ska jag åka in till Halmstad och besöka biblioteket .., sedan titta in hos Sonja och Gösta och sist av allt, hämta pv från körsången.
Så får det bli.
Och köttsoppan ser ut att bli hur god som helst.
Nä, rättvist är det inte ...
Åååå, så nöjd sigge nilsson är!
När matte kokar köttsoppa, får han kalasa på köttslamsor som blir över.
Oj, så man äter .., nästan så magen står åt alla håll och kanter!
pElle, som inte var hemma när gästabudet gick av stapeln, får nöja sig med Mjau kattmat på burk.
Hej å hå ....
Nu har jag fått till den, så bloggrubriken är lagom stor.
Eller liten.
Njaaaa,så pjåkigt kanske det inte blev och nu förstår jag hur man gör!
Tack Christina!
Nu ska jag försöka leta reda på bilder i rätt format.
Enjängda Elisabet ...
Nej, jag skickade hela tiden för små bilder till den generösa och arbetsvilliga Christina, så nu börjar jag om från början igen.
T a c k ändå, Christina!
Nu ska jag försöka ta mig fram på min testblogg och se om jag hittar nånting som känns som "jag".
Och aldrig blir man fullärd ...
Medan lunchmaten är i ugnen, lyssnar jag till detta.
Aldrig i hela mitt liv har jag hört talas om att man säger att man "vattnar träden", när man menar att man vattnar krukväxterna!
A l d r i g!
Är detta något som är typiskt för Bohuslän, eller ..?
Medan lunchmaten är i ugnen, lyssnar jag till detta.
Aldrig i hela mitt liv har jag hört talas om att man säger att man "vattnar träden", när man menar att man vattnar krukväxterna!
A l d r i g!
Är detta något som är typiskt för Bohuslän, eller ..?
Det är inte ofta jag möter människor längs lilla slingervägen, men idag, när jag ska hämta posten, då händer det.
Först av allt ser jag nosen på en gråspräcklig whippet och sen kommer förstås matte.
Ganska länge blir vi stående i solgasset och det blir prat om hundar .., ("Mandus" är hennes sjätte whippet och jag berättar att i Malå fanns i min ungdom en kvinna, Addie Bergström, hon hade just whippets och jag har alltid tyckt så mycket om korthåriga hundar .., nu står jag och klappar Mandus som nosar på min högra sko ...) .., om vilken ras man tycker om och varför .., om arbetslöshet och om arbete ("du är lärare, eller ..?" säger jag och kvinnan svarar .."ja, jag har arbetat som textillärare i Gnesta, söder om Stockholm) ., om var man bor och varför ..(hon bor i Varberg och jag säger att det måste vara en av Sveriges vackraste städer) och vi pratar också om mörkrädsla och skräcken för inbrott.
Sånt.
Hela tiden står jag med en bunt post i ena handen och det är varmt och skönt ute .., regnet har för länge sedan upphört .., himlen är höstigt ljusblå .., och flaggvimpeln hos grannen i det lilla gula huset, vajar i vinden.
Det känns bra.
Allt känns bra.
Renovering pågår ...
Om ni tycker att det har blivit förändrat här på sidan, så jepp, det har det.
Och om ni - mot förmodan - tror att det är undertecknad som kan sånt här, så tror ni fel.
Det är madame Alvner allt uti Västmanland som har varit så vänlig och tagit fram ett alternativ som skulle passa den här sidan.
Vad tycker ni?
Signalerar den "Elisabet"?
Svar till sign. "undrande madame i landet Halland".
Om ni tycker att det har blivit förändrat här på sidan, så jepp, det har det.
Och om ni - mot förmodan - tror att det är undertecknad som kan sånt här, så tror ni fel.
Det är madame Alvner allt uti Västmanland som har varit så vänlig och tagit fram ett alternativ som skulle passa den här sidan.
Vad tycker ni?
Signalerar den "Elisabet"?
Svar till sign. "undrande madame i landet Halland".
Platsbanken idag ...
Kurs med ica-gänget på hotell Saltsjöbaden i Ystad.
Fotbollstränare Damlag
Sandlyckan Kullavik Idrottsförening
Ja, ska nu Emma träna på Real Madrids hemmaarena, då kanske man ....?
Inte det, nähäpp.
Timmanställda Personliga Assistenter - Varberg
Frösunda LSS AB
Publicerad: 2010-10-18, Annons-ID: 5368393
Det är mycket särskrivning i platsannonserna, kan jag lova.
Och timmanställd med två m .., kan man bli också.
Församlingsvärdinna
Onsala Församling och Pastorat
Publicerad: 2010-10-18, Annons-ID: 0010-263233
Kungsbacka 
, 1 plats
Onsala församling söker en församlingshemsvärdinna/-värd Onsala församling utlyser en tjänst som församlingshemsvärdinna/-värd i Onsala församlingshem. Tjänsten är en tillsvidareanställning och omfattar 75 %. Att vara värdinna/-värd i Onsala församlingshem innefattar ett vänligt och serviceinriktat bemötande av gäster, dopfamiljer, organisationer m.fl. Du är ansiktet utåt mot besökare och gäster i huset. Dina huvudsakliga arbetsuppgifter: 1. Du skall aktivt verka i caféverksamhet, förbereda och samordna bl.a. fika och soppluncher, kyrkkaffe m.m. 2. Sköta tvätt, stryk- och mangelhantering. 3. Ansvara för blommor och dekorationer i församlingshemmet. 4. Ansvara för inköp av köks- och hushållsinventarier. 5. Ansvara för matvarubeställningar till församlingens verksamheter. , 1 plats Nja, det är det här med manglingen ...
Fullfjädrad markarbetare sökes!
Uniflex Sverige AB Göteborg
Publicerad: 2010-10-13, Annons-ID: 1774912
Varberg , 1 plats Vi söker omgående en markarbetare för kunds räkning! För uppdrag hos en av våra kunder i Göteborg söker vi nu en självgående markarbetare. Uppdraget kommer starta inom två veckor och kommer pågå i två månader. Jobbet är inne på Ringhals varpå du kommer få genomgå olika kontroller och tester innan man får verka inom området. Du skall kunna VA och Ytskikt! Låter detta intressant? I så fall vill vi komma i kontakt med dig, ansök redan idag !
, 1 plats Vi söker omgående en markarbetare för kunds räkning! För uppdrag hos en av våra kunder i Göteborg söker vi nu en självgående markarbetare. Uppdraget kommer starta inom två veckor och kommer pågå i två månader. Jobbet är inne på Ringhals varpå du kommer få genomgå olika kontroller och tester innan man får verka inom området. Du skall kunna VA och Ytskikt! Låter detta intressant? I så fall vill vi komma i kontakt med dig, ansök redan idag !Garanterat en ung man som har skrivit detta.
Och jag minns ett kåseri eller ett reportage från hemtidningen, jag tror att det var Robban Tedestedt som stod som författare .., det handlade om ett borttappat ord; nämligen det lilla ordet "att".
Det tänker jag på när jag läser den här annonsen.
Vi söker studerande chaufförer!
Maxkompetens Göteborg
Publicerad: 2010-10-13, Annons-ID: 1774997
Varberg , 2 platser
Vi söker studerande chaufförer för deltidsarbete!
.. is looking for washing and cleaning staff, as well as a trained barista.
We are a service and expect you to feel proud and happy when you leave a clean and tidy room after you!
We can offer a variety of services within our business. You always have a responsibility to maintain excellence in your work area.
, 2 platser Vi söker studerande chaufförer för deltidsarbete!
Och det vimlar av bemanningsföretag!
Här är det Maxkompetens i Göteborg som annonserar.
Robert's Coffee is looking for Staff
HALMSTAD COFFEEHOUSE AB
Publicerad: 2010-10-12, Annons-ID: 1774623
Halmstad , 1 plats
, 1 plats .. is looking for washing and cleaning staff, as well as a trained barista.
We are a service and expect you to feel proud and happy when you leave a clean and tidy room after you!
We can offer a variety of services within our business. You always have a responsibility to maintain excellence in your work area.
måndag 18 oktober 2010
Mormor åker till London ...
... men Emma, 13 år, får i samma månad åka till Madrid, tillsammans med andra talangfulla fotbollsungdomar.
Och tänka sig ..,. träna på Real Madrids hemmaarena.
Gissa, om någon inte kommer att kunna sova i natt.
(Någon = Emma).
Bilden är från ifjol, då BSK flickor -97 vann Gothia Cup och Emma kramas om av sin mamma, dr Böhlander.
I år tog laget brons och det var hur kul som helst att vara där och titta på!
Nu ska en stolt och glad mormor gå och lägga sig.
Varje kväll leker vi doktor ...
Ja, vi kollar blodtrycket på varandra.
Mitt tidigare höga tryck, gick i Ystad ner med medicin.
Här ute på landet, nära havet, har det blivit allt lägre .,. en kväll visade mätaren på 110/67.
Så när min medicin tar slut, ringer jag vårdcentralen och frågar om jag kan få testa att vara utan piller under en tvåveckorsperiod eller en månad, om jag lovar att kolla trycket en gång per dag och noga skriva upp resultatet?
Stiger det, så får jag naturligtvis höra av mig och börja om igen.
Jodå, det går bra, men det är på mitt eget ansvar, säger sköterskan.
Igårkväll 128 / 83
Ikväll 125 / 75
Detta är tredje dagen utan medicin.
Spännande är det.
Ja, vi kollar blodtrycket på varandra.
Mitt tidigare höga tryck, gick i Ystad ner med medicin.
Här ute på landet, nära havet, har det blivit allt lägre .,. en kväll visade mätaren på 110/67.
 |
| Det är väl glädjen med sigge som blir till medicin? |
Så när min medicin tar slut, ringer jag vårdcentralen och frågar om jag kan få testa att vara utan piller under en tvåveckorsperiod eller en månad, om jag lovar att kolla trycket en gång per dag och noga skriva upp resultatet?
Stiger det, så får jag naturligtvis höra av mig och börja om igen.
Jodå, det går bra, men det är på mitt eget ansvar, säger sköterskan.
Igårkväll 128 / 83
Ikväll 125 / 75
Detta är tredje dagen utan medicin.
Spännande är det.
Såja ...
... då har jag lagt bok nummer två åt sidan.
Och nej, jag håller inte alls med resencenten; jag tycker visserligen att den tidvis är lysande, men ibland rent av tråkig.
Och helt ärligt tycker jag också att det blir lite väl mycket självskryt, även om det lindas in på nåt vis.
En femma (av 10) får den.
Det är klart att jag inte bara läser böcker, nu, när jag tillhör Utanförskapet.
Jag diskar och bakar och dammsuger alla golven på nedrevåningen, jag slänger tvätt i maskinen, hämtar in posten och hänger ut tvätten, jag pratar med Emma som är sjuk och hemma från skolan och jag tittar in på platsbanken och noterar att det idag finns trehundratjugonio lediga arbeten i landet Halland (allt från radiofysiker vid Ringhals kärnkraftverk, till processtekniker, analysledare, affärsman, entreprenör, thai-kock, pizzabagare - erfarenhet krävs - , lärare, sjuksköterskor, psykologer och läkare), men mellan allt detta så läser jag.
Som en stor nåd är det.
Och ingen skriver som Torgny Lindgren.
På sidan 56 berättar han om sin moster, Hildur, hon som emigrerade till Amerika och plötsligt bara försvann.
Breven till Tanacross kom oöppnade tillbaka till avsändaren, skriver han.
"Men moster Hildur förblev länge försvunnen.
Död var hon inte, bara försvunnen.
Ack, vilka öden uppfann vi inte åt henne!
Hon hade blivit bortrövad av vilda indianstammar, gangstrarna i Nordamerika höll henne fången och skulle hava en lösensumma, hon hade insjuknat i gula febern, hon sökte ännu guldet .....
Men plötsligt kom ett brev från henne, avstämplat i Vancouver.
Hon ville hava receptet på långfilet."
Punkt.
Utdrag från "Minnen" av Torgny Lindgren.
"Han gjorde golv i köket, byggde till kammaren och salen, timrade bakstugan och tre andra uthus, murade fyra murstockar och spisar, snickrade nya möbler till hela huset, (den stora drickesådrade chiffonjén står nu i mitt arbetsrum),byggde två båtar till Långträsket som blåsvart och fiskrikt bredde ut sig nedanför köksfönstret, han begravde fyra av sina barn och sin första hustru i kistor av stortallar som han sågat och länge torkat just för det ändamålet, han köpte fioler åt de tre sönerna, likaledes köpte han gitarrer åt döttrarna, han grävde sjutton kilometer diken och nyodlade tolv tunnland hårdlandet, han utförde oräkneliga bouppteckningar, med min mor vid handen stod han vid stranden av Björknäsviken och hörde kyrkklockorna förkunna att världskriget börjat, han grävde stordiket ner mot Storviktjärn, där ännu hjortronen mognar före alla andra hjortron i Norsjö socken, han gifte sig med systern till den första hustrun, hon som dog i kräftan, då behövde han inte leta främmande kvinnor.
Och han gjorde mycket som jag har glömt, ja som hela världen har glömt."
Bild:
Lagården i Kalvträsk, den som en gång tillhörde min farmor och farfar.
Från Kalvträsk är det inte många mil till Norsjö och Raggsjö.
Kanske är det därför som Torgny Lindgrens sätt att skrivprata, går rakt in i mitt hjärta?
I fjolsomras var första gången i mitt liv som jag gick runt lagården .., ja, jag klev bland brännässlorna och smygtittade in genom spruckna rutor.
Tänkte .., att här sprang pappa och farbror Gösta som småpojkar .., här lekte faster Alice och Ann-Marie och här byggde farbror Erland den där bössan som var fullkomligt livsfarlig.
Och en väldigt ung pappa såg stövaren jaga ekorrar, glömde alldeles bort att ta hem korna och fick stryk av han som var min farfar.
Allt det tänkte jag på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)