lördag 6 december 2014

Idag var det ....


... fem år sedan detta hände.

Då, var det en söndag.
Tre veckor kvar till julafton ...


Och jag vet precis varför jag valde att flytta söderut.
Ledig dag ...


Och äntligen är pv lite bättre - eller mycket - och vi tar harry och går på promenad.
Johansson-rundan.

Träffar en kund från affären, en kvinna i 30-årsåldern och hon har sin lilla tös Siri med sig.
Siri är en av dom där småttingarna som jag kan äta upp, så go är hon!
Det blir lite småprat .., Siri berättar att hon fyller år på sommaren (i augusti) och lillasyster Alva som sitter i vagnen, ja, hon fyller år i december.

Och vi ser två ekipage med häst och kusk som ger sig ut på träningsrunda och i hagen står två ston och tittar åt vårt håll.

Sen vidare förbi Fabrikör Johanssons enorma bygge där man aldrig ser skymten av en människa .., därefter lilla tullhuset och sen vyn mot havet till och vänder man huvudet till höger, ser man Falkenberg och flera vindkraftverk .., tittar man rakt fram, är detta vadf man skådar.

Det är en alltigenom ljuvlig dag.

Bäcken porlar .., och nästan hemma är det som en liten konsert av finkar och sparvar, alla sitter dom i syrénhäcken och kvittrar som galna!


Mitt eget bästa ...


(Jag kan på en gång säga till dig afBabs, att det är näsduksläge nu!)

Mitt eget bästa är egentligen inte mitt; mitt bästa är det som hände vännen H som, vid 50 års ålder  - helt plötsligt - fick två halvsyskon .. och att han träffade dem och att allt kändes bra, ja, mycket mer än bra, han låter överlycklig!

Och om man från födseln lämnas till ett barnhem på Söder i Stockholm och åtta månader senare blir bortadopterad, då ska man egentligen inte finnas med i några rullor bland biologiska syskon, men här hade Skatteverket gjort fel och det är alltså helt och hållet tack vare detta som det hela uppenbarades; ja, att den där "halva" brodern ringde upp H och presenterade sig och allt vad det förde med sig.

Först blev det, några dagar senare, middag på restaurant ..., och igår middag och övernattning hos H:s "lillebror" med familj.

Tänk, att då nästa morgon kunna läsa följande, ja, det är skrivet till H, från hans brors fru:

"Min älskade lilla familj...

Tack älskade svåger för att du kom in i vårt liv!
Vi är så glada/tacksamma för att du och din familj kom in i vårt liv!
Vi är en liteeeen familj och välkomnar fler familjemedlemmar".

Jag kan säga som så ..., att fast jag var tät i näsan nu på morgonen, så behövdes ingen Nezeril.

Dagens fönster ...


.... finns i Vikmanshyttan i Dalarna och det var Ulrika som hade håven redo.

fredag 5 december 2014

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den här veckan är det svårt att välja mellan vad som varit det bästa:
1. Förkylningen bättrar sig, om än långsamt, och huvudet klarnar lite åt gången nu på tredje veckan.
 

2. Mattan såldes på Bukowskis för 13000:- och jag är supernöjd och jag tror att moster gnuggar händerna och gläds i sin himmel   

3. En filmsnutt från Gospelkörens konsert med Martin Stenmarck i november kom ut på Youtube. Det räckte med några sekunder för mig och sedan var jag där igen. I mars startar det igen och då står jag där på nytt! 

Här kan du se oss!    
(Jag står bakom Martin och syns inte förrän ca 6 min in då han böjer sig ner. DÅ syns mitt lila hår lite grand)

Bästa hälsningar
Ann
Det bästa för Eva på Frösön ...


 Hej på dig!

Det bästa i veckan var:

1. Söndagens utflykt till Rödön. Adventsgudstjänst i den kyrka där vi gifte oss, där barnen är döpta och konfirmerade. När församlingen tog i med slutpsalmen "Var glad", då kände jag verkligen glädje. En fin stund.

Därefter åkte vi till vår kompis lilla café nere vid sjön, fikade gott hembakat bröd och myste i hennes varma lilla caféstuga.

2. Att jag fick en oväntad summa pengar. Så välbehövligt i jultider.

Kram Eva
Det bästa för Lena i Östersund ...

Hejsan Elisabet!
 
Om man som jag gör, bor i samma lilla stad som sina vuxna barn och deras familjer så är det inte helt ovanligt att man oväntat och oplanerat träffar på varandra på stadens gator och torg eller som i detta fall på ICA.
Glädjepirret som kändes häromdagen när jag oväntat hörde ett av barnbarnen diskutera med sin syster om VEM som egentligen skulle få äran att köra mjölken i sin lilla varukorg det pirret var STORT. 
 
Dramat utspelades samtidigt som jag funderade över sådana viktigheter som röd eller blå jästförpackning. Leendet från barnbarnet som fick syn på mej mitt i köramjölkdisskusionen, det leendet var härligt. 
 
-Mooormoor, hördes och så var diskusionen om VEM som skulle köra mjölken på en gång glömd och slut.
 
Sen blev jag väldigt glad över att jag klarade mej från att bryta armar, ben och nacke häromkvällen när Östersunds gator hastigt förvandlades till en enda iskana. Fast det är en glädje av en annan grad. 
 
Den där barnbarnsglädjen  den är så speciell, att ha dem nära, att få vara med i deras vardag och att lite då och då få låna dem en dag eller två, det är så fantastiskt roligt och speciellt.
PS: Om jag inte blir trött av att lek
 
Glada hälsningar.
Lena i Östersund
 
//Elisabet skriver: se där, nu har proppen lossnat, nu har vi Lenas andra bidrag och jag blir så glad, så glad, så glad! 
Det bästa för Eva i Tyresö ...


Hurra!
Jag ska få en hörapparat. 
De frågade vilken färg. Så oviktigt!

Den är metallfärgad och innehåller dataprogram och blir ett bra hjälpmedel .

Landstingsbidrag 6000 kr för två öron,  jag ska alltså få två! I januari .
Så skönt  det ska bli.

Det är tröttsamt att alltid skärpa sig

Från Eva i Tyresö
Dagens fönster ... 


.... hämtas från ett album med bilder från tio år tillbaka nästan.

Fönstret var mitt .., handen och kameran likaså .., hästen var en handmålad julhälsning från fotografen/författaren Anja Notini.

Platsen var Regemenstagan 19 A i Ystad.
Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Godmorgon.

Dotter och barnbarnet varit här.Alldeles underbara dagar.
Här har det varit sjukhus,frisersalong ,bio,trollerier ,pysselverkstad.

Vi har varit på Leos lekland där Morfar också åkte kana och tyckte det var göj.

Vi har haft så mysigt.

På vägen till Arlanda tar den lilla min hand och säger "Jeg kommer att sakne deg Mommo"och då både värmer det och gör ont i ❤️

Kram Babsan.

torsdag 4 december 2014

häxbrygd

syster eva i jämtland skickar recept via mobilen

så jag kokar upp skivad ingefära, vitlök i klyftor, pressar i citron och lägger i en Vick Honungtablett
silar av och häller i gröna tekoppen
den med sprickor längs kanten

ja, ja.

receptet var inte precis så
men här fanns ingen honung
och man kan ju dutta i lite hur som helst

"hur känns det, käre pv?" säger jag när allt är urdrucket
och han har tippat omkull tekannan på fina mattan

lite, liiiite piggare kanske

det tycker jag nog att han ser ut att vara

men nu har han gjort natt

Det bästa den här veckan ...


Eftersom den ärade notarius publicus ännu är helt utan röst, ja, i alla fall i det närmaste, så
förmodar jag att det inte blir någon dragning på söndag.
Han är liksom slut på som artist.
Just nu.

Men ni får väldigt gärna dela med er av det som värmt era hjärtan den senaste tiden!

I morgon ska jag ta en bild av vinsterna och kanske kan vi styra på dragningen lite.

Ni är sååå välkomna med era bidrag!

Förra veckans vinnare blev Turtlan i Karlstad (som fick det fina kattkortet, "kattinstallationen" som pv kallade den) och Lena i Östersund som minsann hade nybörjartur och vann fina små guldhjärtan att hänga i fönstret eller granen!

Mitt eget bästa - hittills - är att knäet som igår var praktiskt taget obrukbart, ordnade till sig!
Vilken outsäglig lycka.
Stor glädje också att prata med en sköterska som var vänlig och förstående och vi ställde ungefär samma diagnos, då förstår ni ju att hon var klok också ....
Braskande rubriker och prat och prat.

Som en enda röra är det ...

Första arbetsdagen den här veckan och jag säger till A-M i charken att ååå, hur ska man uthärda när man blir pensionär och det blir vinter? På sommaren är det förstås ingen konst .., men vintertid!

Om detta pratar vi en stund .., allt medan jag plockar in Östras Bröd, gräddar vårt eget .., tar emot mejerivaror och lite annat.

Vi pratar också om den här gode vännen som helt plötsligt fick veta att han har två halvsyskon.

"Ja du, det fick jag också veta .., två halvbröder har jag som dök upp helt plötsligt och du anar inte så roligt det var .., vi kom varandra riktigt nära!" säger A-M leende och med ögon som har blivit blanka och tårfyllda. Hennes kinder är röda. Här pratar vi känslor.

Och kaos råder i vårt svenska samhälle .., kvällstidningarnas rubriker handlar om utgången av budgetförslaget och om nyvalet och jag tänker att ..., å, så hemskt, nu väntar sex månader av hätska debatter och jag tror inte att nånting längre är givet.

Innan arbetsdagen är tillända står jag en stund ute på lagret och surrar med arbetskamraten, hon som är kolonialansvarig. Vi pratar om detta med att hinna med eller inte, om personalmöten och julbord och vilka dagar som är kämpigast.

Från Hässleholms sjukhus ringer en vänlig sjuksköterska och får höra om eländet igår, då, när mitt gamla protesknä havererade totalt och hur jag inte kunde belasta benet det minsta lilla och fick gå med kryckor. Innan det blev kväll hade det ordnat upp sig.

Nu får jag tid att prata med läkaren som opererade mig, danske Sören Nånting, som ska ringa upp mig den sjunde januari. Sen får vi se vad som händer.

Och nu blir det eftermiddagsfika tillsammans med friherrinnan. Hon kommer när som helst.
Dagens fönster ...


... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle, men nära en liten bäck, allt uti landet Halland.

onsdag 3 december 2014

Ansvar och mera ansvar ...


Hela dagen har vi suttit framför tv:n och följt debatten om hur det skulle bli med budgeten.
Den med Stort B. 

Mellan varven har pv besökt vårdcentralen och fått veta att allt rör sig om ett virus ..,  mitt högra knä tappade styrsel och kryckorna fick hämtas ur hallgarderoben .., det har bakats olika stora lussekatter .., sovits på soffan (den sjuke) och tittat på ännu mera debatt. 

Det här hur människor visar upp sig, är hur intressant som helst. 

I veckan har jag sett hur en av SVT:s programledare i Gomorronprogrammet nästan tystnat när hon hamnat intill en annan programledare .., alldeles tydligt blev hon närapå stel och otvungen, allt medan den andra tog över helt och hållet. 
Det var hemskt, jag fick nästan ont i magen! 

Här var det också skillnader. Pv häpnade.

I riksdagens talarstol ser man också skillnader. 
Några läser innantill och med entonig röst .., det låter som ett evigt valtalande och då tappar jag intresset. 

Ulla Andersson (v) är duktig på att prata om Viola på långvården eller Karin som är undersköterska, men sånt kan man också ledsna på ..., Magdalena Andersson såg trött ut och det kan man väl förstå .., moderatledaren som ännu inte är ledare visar inga känslor .., en rundmagad skånsk socialdemokrat talade så att jag lyssnade .., det gjorde även en relativt ung centerpartist som heter Emil Källström och som jag tror kommer att bli partiledare för Centerpartiet någon gång.

I bänkarna satt andra ledamöter och fibblade med sina telefoner .., finansminister Andersson knaprade på en chokladkaka och hämtade ett glas vatten .., och såg ut att kolla frisyren i någon monitor.

SVT:s Hannes Nelander hann nästan få skägg ...

Det gjorde även Leif Pagrodtsky som intervjuades i Rapport. 
För honom var det viktigt att få styr på luggen .., ja, när han trodde att han inte var i bild. 
Ja, det förstår jag. 
Vem har inte problem med luggen?

Och Rapportuppläsaren, ja, hans skäggväxt kom fram allt mer under dagens lopp.
Det här gjorde du bra, Hannes!

Sånt där kan man tänka på under en riksdagsdebatt.

Dagens fönster ...


Det blir många reprisfönster just nu, men det går väl bra?

Kommer ni ihåg Maggan som hade second-hand-affären mitt emot min lägenhet?

Fina Maggan med sin lika fina golden retriver Jonna (helt rätt Eva!).

Maggan med sina vackra naglar och som ofta satt ute på trappan och tog sig en cigarett.
En onsdag ....


Och pensionatvärden är om möjligt ännu risigare, ringer vårdcentralen som ringer upp inom tjugo minuter (helt fantastiskt!) och nu får han tid för ett läkarbesök en dryg timme senare.

Medan han förklarar hur det ligger till, sitter jag som vanligt i loppisfåtöljen och lyssnar på samtalet.
Och jag ler för mig själv när jag hör honom säga ..."jodå, jag har en sån bra vårdarinna här hemma, hon ser alla akutprogram som finns på tv och anser sig vara fullärd läkare vid det här laget ..".

Ungefär så.

Det är grått ute.
Småkallt.

Godmorgonprogram från SVT ..., regeringskris ..., småfåglar som väntar på mat.

Jag berättar för den sjuke om nattens mardrömmar .., hur jag förklarar för en f.d. chef att jag mår så dåligt när jag är hemma, men den chefen är inte min nuvarande, nej, det visar sig vara Ulf Johanson som ledde skutan på Nilahallen i Malå, då, under min sista tid där.

"Förlåt att jag strular till det .., förlåt ..!" säger jag om och om igen.

Nåja, det är blott intet mot för hur det strular i det politiska livet och jag tänker på SD som igårkväll tog tillfället i akt och höll ett brinnande valtal innan Det Viktiga Beskedet skulle komma .., oerhört smart var det ju ..., och jag tänkte att .., vad hade resultatet blivit om alla reportrar och fotografer helt sonika tackat för sig och lämnat lokalen och så hade "talmannen" fått stå där alldeles ensam och rabbla statistik.

Nu blir det kaffe och nyheter och allt börjar om från början igen.




tisdag 2 december 2014

Det där mötet ...

En dörr som öppnas ....


Kanske kommer ni ihåg vännen som levt ett 50-årigt liv och en kväll i  förra veckan fick ett samtal från någon som presenterade sig som vännens "halvbror"?

Allt hade uppdagats vid en släktutredning efter ett dödsfall.

Det bestämdes då att den uppringande brodern, och även en halvsyster ..., och så 50-åringen, ja, att dom skulle mötas på en restaurant igårkväll.

Dom skulle träffas för allra första gången. 

Tänk er själva vilket möte!
Vilken anspänning!

"Hur gick det ..?" frågar jag.

Och han som - från att ha varit ett endabarn - plötsligt har fått två halvsyskon, nästan svämmar över av glädje.
Rent av lycka.

Jo, men allt hade gått bra .., dom var så rara och fina.

"Du förstår .., jag blev alldeles varm ...., det var helt klart ett av mitt livs största ögonblick ...", säger han som har blivit storebror.

Varm i hjärtat .., ja, det blev minsann jag också.

Dagens fönster ...


... reprisfönster igen, från Ystad och det som en gång kallades för Engelska Bokcaféet.

En liten röd pil (det var under min pil-period) pekar på titeln Ellis Island.

Ja, just det .., det var då som stickmadamen kallade sig för ellis.

i sjuksalen ...

på morgonen ringer pv till vårdcentralen
tjugo minuter senare ringer dom upp

själv sitter jag i loppisfåtöljen och tittar på statsministern som just då är i tv

och som vanligt när pv pratar med någon inom vården
låter han piggare än vanligt
förminskar sina problem
säger att han sover gott

och jag himlar med ögonen
tänker
att hur ska dom förstå
hur dålig han egentligen är

eller
i alla fall så totalt kraftlös

nåja
är det likadant i morgon
får han boka tid
säger sköterskan

själv blir jag uppläxad av den kraftlöse sambon

"och det ska du säga, du som vägrar att gå till doktorn och säger att allting går över av sig själv!"

säger han
och låter upprörd


måndag 1 december 2014

Dagens fönster ...


... finns i Köpenhamn.

Och det var madamen i ett gult hus som tog bilden, jag tror att det var i januari 2008.

En weekend som handlade mycket om jazzmusik .., om underbar mat på en turkisk restaurant som hette eller kanske ännu heter Istanbul .., besök på ett konstmuseum som visade nordisk konst och mycket annat.

Detta var alltså före pv:s tid, men inte långt före.
Denna dag intet liv.

Trött liten kisse på en solstol i Turkiet. Året var 2004. Tror jag.

Eller i alla fall måttligt med liv.

Ungefär så.

Den ene krasslig, hostig och eländig och helt utan ork .., och den andra utan rygg.

Nu kan det bara bli bättre.




söndag 30 november 2014

Och så ett kvällsfönster ...


... från Hedemora i Dalarna.

Då anar ni nog.

Just det.

Ulrika höll i håven.
Dagens fönster ...


Det får bli ett ystadfönster det

Mitt gamla.
Och här är vinnarna! 



En hes och krasslig notarius publicus försöker fixa dragningen.

Jodå, det blev två vinnare och stort grattis till er båda!

Och framför allt:  t a c k  för att ni så generöst delar med er .., tack också till Monet i Frankrike och Lena i Steninge för dom fina vinsterna!
Ulrikas utmaning, dag 30.


Dagens tema är "Gammal" och detta är i sanning en gammal bild, tagen 1913 och visar min mammas farmor och farfar.

Den unge mannen vid den högra dörren, är min morfar, Johan Erhard Vesterlund.
Han föddes den 6:e augusti 1895 och dog av brusten blindtarm nyårsaftonen 1925.
Då var han trettio år och nybliven trebarnspappa.

På bilden är han alltså arton år.
Det bästa för mellansystern ...


Det bästa som hänt är att jag har fått ett jättefint gammalt skåp av grannen som jag kommer att fylla med fina vävgarner.

Kram från kusinen.
Det bästa för Lisbeth/ Tankevågor i Sthlm ...

Foto: Lisbeth och hennes skolbarn - vilken ljuvlig bild -!

Har klarat hela veckan utan mina kollegor som har varit sjuka.
Tungt har det varit. Men vilka underbara barn jag har i min klass.

När jag läste saga i fredags (gick in och jobbade på min lediga dag) så var det alldeles tyst och en magisk stämning i rummet. Jag älskar att läsa för dem och gör det alltid med stor inlevelse….

Vi hade tänt första adventsljuset och i fönstret glittrade en ljusslinga.
Då när jag slutade läsa så började alla att applådera!
Underbara, fina, fantastiska barn! Vad jag läste? Första kapitlet ur Mio min Mio.

Lisbeth/Tankevågor.
Idag blir det dragning ....

Barnbarnsglädje för Lena ...

Och följande har delat med sig av glädje och värme:

Det var Lena i Östersund (första gången hon är med, hurra!!, hurra!) som fick agera häst och galoppera fram och tillbaka, när barnbarnen var på besök


Monet i Frankrike .., henne glädje handlar också om barnbarnsglädje .., nämligen dottersonen som bor i Frankrike och har skrivit att han älskar sin mamma, på svenska!



Det bästa för Lisbeth i Stockholm (känd som Tankevågor), ja det är detta:

"Har klarat hela veckan utan mina kollegor som har varit sjuka. Tungt har det varit.
Men vilka underbara barn jag har i min klass. När jag läste saga i fredags (gick in och jobbade på min lediga dag) så var det alldeles tyst och en magisk stämning i rummet.
Jag älskar att läsa för dem och gör det alltid med stor inlevelse….
Vi hade tänt första adventsljuset och i fönstret glittrade en ljusslinga.
Då när jag slutade läsa så började alla att applådera! Underbara, fina, fantastiska barn!
Vad jag läste? Första kapitlet ur Mio min Mio."



Turtlan i Karlstad .., hon känner sig glad och lycklig över flytten till huset och att där ryms så många goda vänner och nu hade det blivit arbetskamratsmiddag hemma hos Turtlan.



Ann i Göteborg var rusig av glädje över körens framträdande tillsammans med Martin Stenmarck.
Vilken lycka att få vara tillsammans och sjunga och ha roligt!


Gunnar i Jämtland har åkt skridskor på blank-is, eller var det kanske spark?



Eva i Tyresö gladdes - och kände tacksamhet - över ett välfyllt kylskåp. Helt annorlunda var det i Evas barndom, då hennes mamma fick vända på slantarna och kylskåpet ekade tomt.



Lena i Steninge har haft soteld i skorstenen .., brandkåren från Getinge kom till undsättning, allt gick bra, men tänk, så det hade kunnat sluta! Nu blev det glädje över det lyckliga slutet.



Själv gläds jag alldeles omåttligt åt den lilla fotoboken med mina egna bilder, bilder som gör mitt hjärta varmt .., och bilden här ovanför gör inte boken rättvisa, det är som alltid för mörkt här inne och sidorna är lika vita och fina.
Men glad blir jag.
Till exempel av lille Sigge som krånglar sig in där det som allra mest trångt, i en liten plastkorg i tvättstugan!

Någon fler som vill vara med?
Ni har fram till klockan 11 på er!