lördag 24 augusti 2019

Det bästa ....


.... idag, det var i alla fall middagen hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge make, men inte bara själva middagen (som alltid är  u n d e r b a r t  god!), nej, den där lilla sparven som håller hus hos dem och på alla sätt och vis i världen vill komma in i deras vardagsrum, den gjorde min dag!

Den där lilla krabaten som var så totalt orädd och som plötsligt befann sig på min axel och som här: sittandes på trädgårdsstolen intill mig!!

"Den måste ju ha blivit rubbad på nåt sätt!" sa Eva.

Själv tror jag att den tycker alldeles väldigt mycket om herr och fru H och därför gärna vill umgås lite extra med dem.


Detta bjöds vi på; en gryta med bland annat räkor i och den har blivit något av en favorit.
Såååå god är den!
Nu stundar ytterligare några dagar här i Halland för Eva och maken, därefter bär det av hem till Tyresö igen. Eva som i minst tjugo år har haft problem med sina lungor, ska genomgå en bronkoskopi, vilket hon väl inte direkt trånar efter. På onsdag - sista dagen här för den här gången - blir det middag och den halvlånge maken önskade sig min fisksoppa.
Så får det bli!


På deras matbord står alltid det här saltet, inköpt i Grekland.
Ja, saltet är numera kanske inte från Grekland, men förpackningen.


Mellan tre och fyra i eftermiddag spelade pv och den halvlånge badminton i Söndrumshallen.
Själv satt jag på stranden vid hamnen i Skallkroken fram till halv fem .., en och en halv timme och det var precis lagom. Simmade länge .., det var lagom kallt eller varmt i vattnet och det kändes inte gruvsamt att doppa sig.

I vanliga fall är jag nästan alltid ensam här där jag sitter (på bilden, alltså), nu var det gott om folk lite här och där och där var många som badade; däribland ett äldre par där kvinnan låg i och simmade länge, medan hennes vithårige make stod och liksom höll koll.

Flera segelbåtar kom in till hamnen .., andra seglade söderut, kanske till Mölle eller Torekov?
Man vill ju inte komma alltför sent till en hamn, då det kan vara ont om plats. Från Skallkroken till Torekov tog det i somras kanske fyra timmar för oss, ja, att nå fram.

Nu har vi tittat på Finnkampen, jag har - tror jag - hört musfällan slå igen bakom spisen .., pv är ute med harry och ska sedan vattna det idag planterade pelar-plommonträdet. För att kunna få trädet på plats, skulle en vinranke-rot grävas upp. Jag kan lova er att det var inte gjort i en handvändning; till slut fick pv binda fast en typ bogserlina runt roten och så dra med bilen.
Nej, det hjälpte inte helt .., så det blev handkraft på slutet.

I morgon ska det dessutom grävas för det som ska bli en ny rabatt, eller rättare sagt, en utvidgning (har jag verkligen stavat rätt ..:?) av densamma, den mot sydväst.

Och själv har jag ont i halsen och min systerdotter har drabbats av nån slags "lungkollaps" och är krasslig värre, men inte döende, skrev hon i sitt sms. Det tackar man för!

Nu blir det sängen!
Over and out.
Dagens fönster ....


"Kamerala villan i Mörbylånga. 
Det är Sockerbolagets före detta kontor som nu är renoverad till utställningslokal. 
Ha det!

//Ja, så skriver hon vars blogg hette Benved och som på instagram går under namnet evainterrail.
Och visst är det ett alldeles omåttligt vilsamt fönster!!! Stort tack! 

fredag 23 augusti 2019

Hos polisen ....

Fredagar blir under höst, - och vårterminen fria dagar för pv och jag är ju såklart alltid fri, om jag nu inte tackat ja till att hoppa in extra. Alltså hade jag bokat tid för att förnya våra pass (dom gick ut samtidigt) på polisstationen i Halmstad. Det hela gick geschwindt; jag tycker faktiskt att det senare fotot blev bättre än det förra (nu med gråvitt hår) och innan vi blev uppropade fick vi tusen frågor av två små systrar, Ellen och Ingrid, vilka också skulle få nya pass, ja, inte den minsta.
Oj, så goa ungar!
Och vi fick veta att dom skulle resa till Turkiet, men inte deras pappa, bara mamma, mormor och så småtöserna! "Ja, inga hemligheter här inte ...!" sa mamman och log. Vad mamma hette, det berättade
också storasystern.
En ung kvinna kom och slog ned sig mellan oss och småtöserna och då togs allt om igen.
"Så ni ska ut på en tjejresa ...?" sa den unga kvinna och log.
Jo, så var det ju.


Efteråt en sväng på Plantagen som - till min förvåning - hade stor REA.
Jag köpte en hel del perenna växter som var nedsatta med 70% (!!!) och så åkte två större växter med - till ordinarie pris - bland annat den här pilörten (inte den på bilden) som jag blev så förtjust i hos Anna och Micke!


Precis överallt .- inte enbart på Plantagen - ser jag dom här "Solhattarna" och nu kunde jag inte hålla mig .., dom har fått följa med hem, plus mörk Alunrot, en ganska stor fylld höstanemon och lite annat. Pv köpte ett plommonträd, då det gamla har somnat in. Det fanns vare sig Opal eller Viktoria, så det blev nåt annat, vars namn jag inte lade på minnet.


Nu ska husets herre först hämta lille Edvin från förskolan, därefter köpa hem mera jord, så kan vi utöka ena rabatten och helst ska jag hitta nån stor sten så vi får lite liv i det hela. Det blir kul!

Ajöken, sa fröken.


Värmlänningarna ....


Det här är alltså Annica/Turtlan (hitochditochdatt på ig), den rara värmlandsmadamen från Karlstad .., och så var det ju hennes Martin förstås, ja, som var här på besök i dagarna två, eller egentligen tre, men två övernattningar.
Förutom att vi igår tillbringade kanske två timmar på stranden i Haverdal (badade i friska vågor och upptäckte en man och en kvinna på stranden och kanske nån yngre person och vi sa "dom är nog fransmän!" och vi sa det samtidigt Annica och jag själv och vi funderade över vad det var som gjorde att vi slogs av den tanken ...), hann vi även med ett besök i Falkenberg, på pizzera Lilla Napoli.
(Jag arbetade först mellan tre och sju).
Och nej, hon är inte tatuerad, det är gardinens spetsmönster som oväntat dök upp på hennes arm

.
Det är inte det enklaste att få bord på det här minst sagt annorlunda stället, beläget alldeles intill Mekonomens parkering och utan minsta lilla flashig stajling. Jag minns pizzerian i Malå, den som till en början mest såg ut som en operationssal (iskall belysning), men den här har ändå en slags härlig charm och så är  personalen så vanvettigt trevlig!

Vi togs emot och fick en lektion i det speciella med deras pizzor och Annica/Turtlan berättade att hon minsann ätit pizza i just Neapel och så blev det lite surr om det och till sist tilldelades vi bord nr 11 och kunde - i ordets rätta bemärkelse - knö in oss på två långbänkar.
Här på bilden sitter man under ett plasttak, sen sitter den här delen ihop med ett vanligt partytält som inte används vintertid. Där var det också fullsatt.


Och bara så man vet ...


På många vanliga pizzerior finns en uppsjö av olika pizzavarianter, här är det sju, åtta stycken att väja på. Martin valde den här.


Annica och pv satsade på var sin pizza med lite hetare salami.


Och jag den jag alltid tar ... den med sardeller. Det här är den utan jämförelse godaste sardellpizza jag någonsin smakat! Inte hälften så råsalt som den kan vara och sardellerna var hela. Notera att där inte var någon ost på pizzan. Lätt tio av tio poäng.
Andra tyckte så här.


Absolut knökfullt var det och vi fick vänta längre än förra gången på maten, men det spelade ingen roll .., det var bara trivsamt. Till vår stora överraskning fick vi veta att Annica just igår hade födelsedag!! Grattis igen, Annica!


Ska man driva en pizzeria i en lite ruffig lokal, på en ruffig parkeringsplats eller i närheten av en sån .., då är det kanske lika bra att löpa linan fullt ut; det vill säga att helt skippa supermodern inredning och allt sånt, nej, dom kör hela racet. Som ytterkrukor till spretiga blommor används tomma burkar där förmodligen tomatsås en gång hållit till .., och av bara farten kan man ju göra en lampskärm också av det hela!


När kalaset är tillända får man sköta betalningen på egen hand; ja, man knappar bara in på en Ipad vad man har ätit (pizzorna kostar 90 kr) och vad man nu blir skyldig. Lätt som en plätt! Och vilken tilltro till kunderna! Vin och öl betalas vid en särskild liten avdelning i serveringsdelen.
Vi knappade inte in nånting - pv och jag själv - vi blev schangdobelt bjuda av karlstadfolket.
Tack snälla!
Och där utanför föll mörkret.


Jo, det har verkligen varit två givande dagar och kvällar också.
Allt möjligt har vi pratat om. Om hur det är att vara sjöräddare (Martin) och allt vad det innebär (och det innebär mycket) .., hur många sjöräddare det finns där han arbetar och allt möjligt annat.
Här en länk till Hammarö sjöräddningssällskap, dit Martin hör hemma.

Och samma sak med Annica som arbetar som sjuksköterska och då mest med patienter med lungproblem. Så intressant att t.ex få höra hur komplicerad telefonrådgivning kan vara och vad Annica själv tänker på vid såna samtal (hon måtte vara som klippt och skuren för sånt!).
Alltid lika intressant att få en inblick i andra människors vardag och man tänker att oj, så lite man vet om så mycket!

Nu på morgonen blev det lite stressigt, då pv och jag själv hade tid för passfoto på polisstationen i Halmstad och skulle vara på plats vid halv tio. När vi kom hem låg den här lappen på köksbordet.
Behöver jag säga hur varmt det blev i hjärtat!!

Dagens fönster ...

...fångades i Lilla Stensjö för några år sedan.


Det här huset fångades även det i Lilla Stensjö.


Bild nr 2 visar samma hus i vinterskrud.



Och även det här .., taget någon gång i slutet av 1800-talet. Jag undrar om det inte är samma hus som hus nummer 1, på den översta bilden. Kan i alla fall vara. Den sista bilden vet jag inte vem som agerade fotograf, men övriga är mina.

Nu måste jag fråga någon som verkligen har lite hum om hur det ligger till med Lilla Stensjö .., kanske Lasse eller Tina eller Erland, som rår om marken och hyr ut huset?

torsdag 22 augusti 2019

Torsdag i augusti .....


Det tycks som om det ska bli en alldeles ljuvlig sensommardag .., och redan vid åttatiden var solen på gång och än varmare är det nu, en halvtimme senare!


Jag har varit uppe sedan lite drygt sex .., pv gav sig av till jobbet den tiden och nu har jag dukat och gjort i ordning nästan allt inför frukosten. Uppe i gästrummet (det som en gång var Hildas rum), tronar Turtlan och hennes Martin. Dom kom igår och vi hann med bad i havet och mat och ännu mera mat och en paj på olika bär och en massa båtprat och resor och annat. Och mycket om Liverpool, där Martin varit i omgångar å jobbets vägnar (hans förra jobb på Saab i Linköping).
Till Liverpool och fotbollsmatchen åker ju pv, Emil och jag själv, men inte förrän om åtta veckor.


Nej, Martin har inte fallit på knä inför husets herre, han är i färd med att fånga harry på bild.


Den här värmlandsmadamen till vänster på bilden (sjuksköterska, har rest massor runt världen!, lugn och trygg) hade dels en egen blogg "Turtlan" (hon tycker om sköldpaddor och färgen grönt, det gör jag med - tycker om grönt - alltså) och vi måste ha bokstavskänt varandra i långt mer än tio år.
Tredje gången är det vi träffas och det är hur trevligt som helst.
Nu blir det morgondopp - eller förmiddagsdopp - i havet!

Dagens fönster ...


Ett typiskt Guy-fönster kom seglande in till mejlkorgen idag!
Ett inga-krusiduller-fönster.

"Ett glömt fönster", skrev han.

Och någon kanske undrar hur det står till med Guy?
Jo, då kan jag berätta att denne herr Jonsson, han har problem med ögonen  (troligen grå starr), men det är hopplöst att komma till en läkare i rimlig tid - tretton månader får han vänta - och så har han minst en krånglande höft.

Men för övrigt verkar han ju ändå vid gott mod, ja, jag menar, har han fönsterfångarblicken ännu kvar, då är det inte hoppet alldeles ute!

Tack Guy! säger jag.
(Och vilken tur att flytvästen ligger där inne på bordet och förgyller bilden!)

onsdag 21 augusti 2019

Dagens fönster ....


"Här kommer ett fönster från Åmsele, från våra hemmagrannars sommarstuga."

Vem skriver så?
Jo, den relativt nyblivna friherrinnan ellem i Skellefteå.

Tack ellem! Så vänligt av dig!

tisdag 20 augusti 2019


Vad jag såg ...

Och så blir det en längre promenad än vanligt med harry.
I sydost är himlen mörkblå, nästan lilafärgad.
Vid huset nere vid havet står en man och fixar nånting vid sin carport.
När vi passerar tittar han upp ..., hälsar och säger "hoppas att molnen tar en annan väg, annars kommer du att bli dyblöt!"
Jag säger att vi klarar oss nog.


Det mesta är utblommat.
Vid Sölves hus sprätter Harry mer än vanligt med bakbenen och svansen står rakt upp.
Av dom båda ettriga terrierna syns inte ett spår och vid trappan har en rullstolsramp kommit på plats.
Runt huset finns ett slags trädgårdsgaller och även om Sölves hundar inte tar sig över, är det alltid lika spännande för harry att passera just där.
Är hundarna på plats och ute på tomten, börjar bakbenssprättandet redan nere i backen.
Dom är ju ändå två mot en och vem vet om gallret håller? tänker han kanske, den inte alltför modige Harry.


Mitt emot Sölves hus ligger prydliga små sommarstugor eller mer som enplanshus med lika prydliga gräsmattor och rabatter.
Det lilla som blommar är gult, förutom den röda Rudbeckian som jag nu har sett i flera rabatter och snart har även jag druttat dit .., jo, men den är fin! Bilden - med dålig skärpa, mitt fel - har jag fotograferat av från boken "Hjälp, vi har fått en trädgård!"av Erik Sidenbladh.


Den här, alltså.
En trivsam bok att bläddra i .., inte så pretentiös och ja, jag tycker om den!
(Klicka gärna på länken, där får man ett blädder-smakprov på hur boken är upplagd!)

Går vidare ut på kustvägen och över till cykelbanan - den som är en del av Kattegattleden -.
Förutom några blåklockor i dikesrenen .., så ser jag utblommat Kungljus och så den här blomman som också är hög och gul och vänder sig mot ljuset (nånting med natt, nattljus tror jag att den heter!) .., där är enstaka små röda vallmo .., nån slags vädd ..., det jag tror är kamomill .., ja, sen allt högvuxet gräs som är så vackert just nu.

Jag hör en gröngöling och möter en cyklist som vinkar glatt.
Olles vätskedepå, på krönet av cykelbanan, har tackat för sig, ja, Olle går väl i skolan förstås.

Nästan hemma kommer regnet, lugnt och fint.
När jag stänger ytterdörren öser det ner.
Dagens fönster ...


Från Monica - Monet - kom genom rymden åtta fina fönster och det här var den sista bilden och den som jag föll pladask för.
Så här skriver Monica:

"Sist, en annan typ av fönster. Det är bakrutan på min mormors Chrysler Valiant 61 som hon köpte och körde i Linköping och som jag sedan fick och körde under några år på 1980-talet. Den såldes sen till två mycket kunniga bilentusiaster varav den sista lyckats spåra mig och nyligen kom på besök för att visa upp den bevarade klenoden i mer än originalskick! Jätteroligt!"

//Tack Monica, det var snällt av dig med bilderna! hälsar bloggmadamen. Och läcker bil också.


måndag 19 augusti 2019

En måndag ....


Oj, så länge sedan jag arbetade en måndagmorgon!
Det visade sig vara nya rutiner i kassan; det skulle skrivas ut journaler och rapporter, skyltar skulle bytas ut på "trottoarpratarna" (skyltställen som inte står på någon trottoar, utan utanför butiken bara) och jag sopade golvet, torkade av kassorna, tömde papperskorgar, gjorde pantmaskinen fin och skickade sex påminnelser för inte uthämtade paket .. , ja, det var mycket att göra och jag kände hur svettig jag blev i huvudet!
Nåväl, allt gick bra.


Hade en äldre herre i kassan - han hade en lång fjäder i mössan - och så sa han plötsligt att han just idag hade födelsedag. "Kan du gissa hur gammal jag är ..?" sa mannen och då förstod jag ju att han nog såg yngre ut än han kanske var. Vad jag  i n t e  förstod, var  h u r  mycket yngre!!

Jag gissade att han var född 1947, alltså sju år yngre än jag själv.
Nej, så var det inte, han var född 1925!!!
Det är ju helt sanslöst! Nittiofyra år!! Tala om välhållen.

Och där var en familj från Luxemburg som var här på husbilssemester, ja, dom hade t.om varit ganska långt norröver och menade att där var så vackert. Det här var deras första besök i vårt land och dom var - sa dom - helnöjda!



Ja, det var en trivsam dag på jobbet. Pernilla var på golvet och var så omtänksam .., körde undan pyramiden av kundkorgar bara så där utan vidare .,. tog kassa två utan att man ens bett om det, ja, hon var en riktig pärla! Det var för övrigt dom andra också.

Kom hem vid halv två och gick på lång promenad med harry. Solen strålade.
Satt ute i solstolen .., sen i loppisfåtöljen .., och nu funderar jag på att köra till stranden för ett dopp.


Längs harrypromenaden blir man varse att det ännu blommar lite i dikeskanterna.


Pv har höstens första körövning ikväll .., jag ska försöka komma mig i säng i vettig tid och i morgon har Elin erbjudit sig att ta ett extrapass, om utifall att någon är sjuk även i morgon.
Skönt, då blir jag helt fri.

Och på onsdag kommer så Annica/Turtlan och Martin på besök!!
Så trevligt det ska bli.
Dagens fönster ....


"Fönster i dörren på toaletten i Öviks kyrka. Dörren som jag tydligen glömde att låsa. Fasan som jag kan drömma mardrömmar om. Men det var inte så himla läskigt i verkligheten. (Att någon öppnade när jag satt där ....)".

Så skriver den här madamen!
Tack att du tog dig tid med håven!

Pling i min mobil ...

Vaknar lite över tre och kan omöjligen somna om.
Tittar på Line of Duty som jag missade igår (då jag i stället såg en suverän DOX- dokumentär "Minding the Gap").

Vid fem får jag ett sms.
Kan jag möjligen jobba till tre?
Nej, det kan jag inte, men till ett.

Tur att man är morgonpigg.

Amerikansk dokumentär från 2018.Oscarsnominerad dokumentär om tre vänner som växer upp i en liten stad i det amerikanska rostbältet. På sina skateboards rullar Zack, Bing och Keire igenom en ungdomstid fylld av tricks, fester och droger. Men vuxenlivet pressar på samtidigt som gamla sår rivs upp och hotar ödelägga deras vänskap. Kan de bryta det sociala arvet och skapa sig en framtid trots allt? Nära och personligt filmad under 12 år i Rockford, Illinois. En dokumentär av Bing Liu.
Kan ses i SVT Play till lör 16 nov 23.59 (3 månader)
Rättigheter i SVT Play: Kan bara ses i Sverige

söndag 18 augusti 2019

Dagens fönster ....


Under ett besök utanför Köpenhamn - det var ett par år sedan - hade jag turligen håven med mig.
Då fångades det här fönstret och det var i Sjælør.

Nu vet ni det.
Brevet från kungen ...


I förrgår när vi var bjudna på lunch hos Ecke och Britt, då blev det prat om forna tider, om än inte så långt tillbaka som på bilden, den från 1895. Ecke frågade om vi hade läst böckerna om Eftra, den församling som vi tillhör och byn som ligger kanske sex, sju kilometer norrut.
Nej, det hade vi inte.

Men nu har vi åtminstone tagit oss en titt i den första av dom tre böckerna.
Sååå intressant!
Bilden här ovanför visar patron Liberg och hans anställda och huset i mitten, längst till höger på bilden - bakom hästarna - det är alltså det hus som vi kallar för "polska ambassaden". Att vi kallar den så, det beror på att på parkeringen står alltid fem, sex polska bilar och där, i det tjusiga huset, bor ett tiotal polacker vilka arbetar på ett närliggande slakteri.
Om jag inte minns fel, så är det ägaren till slakteriet som även är ägare till huset.

Huset till vänster på bilden .., det får vi inte ihop vad det är, kanske brann det en gång ner?
Jag har verkligen suttit med näsan och tittat på den här underbara bilden.
Där är torparpigor med räfsorna i högsta hugg .., där är Store Johan som sitter med rundkullig hatt i den nedre raden - tvåa från vänster - och man förstår ju varför han kallades så.

På Harplinge kyrkogård upptäckte jag en annan Paridon och fastnade för namnet.

Och så är där torpardrängen Paridon och majerskorna Emma, Beata och Emma och så alla andra.

År 1670 skriver landshövdningen Johan Hård af Segerstad till kungen, med en önskan att "låta transportera säteriförmånerna från Skipås (bara 1 km drygt härifrån) till Stensjö. Som friherre var han nämligen berättigad att ha inneha två sätesgådrar och han begärde då att få bruka Stensjö som säteri, jämte två halva gårdar i Ugglarp i gärdeslag med stensjömarkerna och en hel gård i Torp, samt en halv gård i Risarp.



Han fick svar av kungen, Karl den XI:e. Det är han som är på bilden.
Så här skrev han - kungen - och man kan konstatera att det inte bara är jag själv som har svårt att fatta mig kort ......

"Vi Carl med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Wendes konung, Storfurste till Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Livland, Karelen, Brehmen, Verden, Stettin, Pommern, Cassuben och Wenden, Furste till Rügen, Herre över Ingermanland och Wissmar, så ock Pfalz, Greve vid Rein i Bauyern, till Julich, Cleve och Bergen Hertig, gör veteriligt, att alldenstund General Lieutenanten oss älsklig, ädel och välbördig Johan Hård haver för en tid sedan tillbytt sig under dess lilla köpte säteri Skiepåhs i Halland en gård där hos Stensee Bendh, samt tvenne små fjärdedels hemman också Skiepåhs kallade, alla uti ett byelag belängna, och med dem med våra kommisariers tillåtelse sammanlagt och med stort bekostande uppbyggt, på vilka friheter han nu underdånigt söker.

Vår nådiga konfirmation och fastställelse, varför hava vi härmed  och i kraft av detta Vårt öppna brev av gunst och nåde i anseende till bemälte General Lieutenanten gode och berömlige gjorde tjänster samt i kriget tagit stor skada av fienden, då gården blev alldeles avbränd, efter han om fiendens förehavande vid Halmstad, hade givit oss kunskaper, unnt och beviljat honom samt hans hustru, barn och efterkommande där underlagda hemman. Det alla som vederböra har sig hörsammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungliga secret bekräfta låtit. Datum Linköping den 10 juni 1684-
C A R O L U S.
L.S."

Mer från den - i mitt tycke - fantastiska boken, kommer vad det lider.
Pv och min rödvitrandiga syster, dom är hejare på historia och kan det här med kungar.
Det kan inte jag. Jag har helt enkelt inte varit intresserad.
Men nu, kanske.
Om det nu skulle finnas någon fler obildad människa som råkar läsa här, så kan man bättra på sina historiekunskaper - då framför allt när det gäller den här kungen - här. Prick här.