lördag 22 augusti 2020

Annorlunda ...

En tyst morgon.
I fyra morgnar har jag  i n t e  varit först ner från övervåningen, nej, när jag tassat ner för att - tror jag - inte väcka övriga, sitter då oftast lillkillen i soffan med sin mamma eller pappa.

Ibland hör jag små dompsteg mot parketten och anar då att någon redan har lämnat sängen. Då går jag själv ner.

Och idag, för övrigt?
Blåsigt.
Någon tur med båten blir det inte.
Pv väntar på offert från olika marinor/varv i Bohuslän, för att få kostnadsförslag inför bytet av båtdäcket.

Vi tittar också på ett program som heter "Storbritanniens charmigaste byar" med underbara Penelope Keith som ciceron. Hon är så charmig och jag kommer ofta på mig med att sitta och le mest hela tiden.
Och vilka byar!!
Det är som att vandra omkring i "Hem-till-gården-miljöer"!
(Emmerdale Farm .., någon som minns? Jag älskade den serien, då, i början när den sändas).


Slutligen .., stort GRATTIS till turtlan/Annica/hitochditochdatt som idag har födelsedag! Ser på sidan om stjärntecken att hon är född precis på gränsen mellan Lejonet och Jungfrun. Nja, jag tror nog att du är mer åt lejonethållet ,-)

fredag 21 augusti 2020

Fem dagar ....


... tillsammans, det är inget annat än en ynnest för den som annars - som mest - ses en eftermiddag och halva dagen därpå! Men nu .., fem dagar! Vilken glädje!

Halv sex om morgnarna vaknar den som är yngst och det är inte alltid att hans farmor varit uppe samtidigt, faktiskt nog bara en eller två gånger! Sen är det full fart mesta delen av tiden, ja, förutom siesta mitt på dagen.

Innan dom tackade för sig gick vi Johansson-rundan och förutom hästar och får, upptäckte vi en liten lurvig tusenfoting eller i alla fall nåt i den stilen.


Så här ser det ut när vi gått en tredjedel kanske.
Blommande ljung.
Någon enstaka människa såg jag.


Och en liten skönhet i en skreva.


Utanför bild, men till vänster vid det vita staketet, står Erland som har elva travhästar.
Erland är över åttio år, men still going strong.


Kommer hem ..., det packas ihop inför resan till Skåne och under tiden ägnar sig minstingen åt att slänga in tvätt i maskinen. Dagens Nyheter och diverse annonsblad står inte högt i kurs - in med dem bara -!
Och efter varje iläggning, stängs luckan.
Och öppnas.


Pv har många goda sidor, men den jag nog tycker allra, allra bäst om, det är nog det som bilden här ovanför visar.
Pilen markerar hans onda hälsena, som ändå har blivit aningen bättre.
Med hans hörsel är det däremot illa ställt. Igår användes för första gången text till nyhetsprogrammet.

Om tio dagar fyller pv sextiofem år och som en för-tidig-sextiofemårspresent fick han av Anders och Maja en förstoring av nya båten; tagen med hjälp av drönaren den där dagen när vi var ut i flera timmar och hoppade i från aktern .., ja, tavlan var inramad och allt, och då fick han även veta att han är en så fin bonusfarfar.
Sånt värmer hjärtat.


Efter fem dagar tillsammans med den där minstingen (kramar och pussar) och hans pappa (som flyger med drönare och Harry som tror att det är en enorm insekt och blir sååå skraj!) ser det ut så här, ja, när allt är som vanligt igen.

Som stendöd.
I koma.

För övrigt?
Jo, vi har idag lyssnat till USA-podden, men även nystartade Kinapodden, även den från Sveriges Radio. Så otroligt mycket som jag inte vet om Kina!! Nu vet jag i alla fall lite-lite-lite mera. Programledare är Lasse Johansson (SR) och frånsett att det pratades i munnen på varandra (kanske satt dom medverkande inte i samma studio?) och att det var premiär, så blir det nog intressant att pricka in även den podden.
Här en länk till premiärprogrammet som ska sändas varannan lördag.

Och nutidstestet i DN, det vann Pv stort idag, ja, i alla fall stort över mig.
Bedrövligt! Nu ska här läsas på inför nästa veckas test .., jag har knappt ögnat nyheterna någon tid i veckan.

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångerskan: "Window time! Det som lyser i fönstret är reflex av fönstret mitt emot, som i sin tur reflekterar den sista kvällssolen. En fin effekt som tog mig med förvåning på kvällspromenad i Porto."

Då vet ni.
Det var annannan förstås.

Tack! säger jag.

torsdag 20 augusti 2020

Resumé av en torsdag ...

Svalt och skönt på morgonen.
Frukost i uterummet tillsammans med malmögänget.
Lillkillen leker med potatispressen och låtsas att den är en lastmaskin.


Vid åttasnåret skjutsar sonen mig till affären för inköp av frukostbröd.
I vanliga fall brukar jag sätta en kalljäst deg kvällen innan det är dags för frukost, men jag är så slut på efter att ha umgåtts med lillkillen som har energi för ett halvt kärnkraftverk och nu blir det köpebröd.
Stannar till i Särdal och tittar på hästar och i Steninge och inspekterar en cementblandarbil. Stort intresse från lillkillens sida!!

Så blir det en cykeltur till Ullarp i akt och mening att köpa lammfärs, men det är slutsålt.
Fortsätter till Ugglarp (först av allt en lååång härlig nerförsbacke .., möter en man som jag känner igen från affären .., han har rastat sin hund och vi hejar .., och jag tänker att det betyder så mycket att inte vara anonym!), ser en massa nybyggen i det som heter "Lissinge by med stor annonsskylt som lockar med "badrocksavstånd till havet" .., handlar grönsaker, tar några bilder och sen hemåt.

När övriga är ute på stan, alternativt är i båten och fixar, vaskar jag hall, - och köksgolvet. Två mattor åker i maskinen.

Fläskpannkaka -made by pv - till middag.
Sen prat och mera prat.
Och pv uppvaktas i förtid inför sin 65-årsdag och en förstorad drönarbild av segelbåten, då, den där härliga dagen när vi var ute i flera timmar! (Nu smällde musfällan igen!!)

Det blir också prat om yrkesval, hur man har trivts och trivs med sitt arbete (vi har då sett polisprogrammet där man har fått följa en klass från polisskolan under trettio år och fram tills nu) .,. vi pratar husbilar - för och nackdelar - ser ett program om britter som letar sommarhus i Kroatien och då blir det prat om semestrar och skulle vi kunna tänka oss att ...?
Sånt.
Läser detta på nätet och känner att jag nästan hatar den ryska regimen.

Nu är klockan snart elva och alla har gått till sängs, utom jag själv.
Imorgon åker dom hemåt.
Jag minns att min pappa alltid berättade hur tomt det blev var gång vi varit på besök hemma och sedan tackat för oss. (Nu hör jag den minsta gråta!).
Precis så känns det redan nu.

onsdag 19 augusti 2020

Onsdagkväll i landet Halland ....


Dagarna bara susar iväg.
I morgon är det den tjugonde augusti.
Värmen fortsätter.

Och vi har fortfarande besök av Anders, Maja och lillkillen.
Att tidigt på morgonen mötas av små, knubbiga och alldeles sammetslena armar runt ens hals, det är inget annat än lycka.


Igår stranden i flera timmar. Bad och lek och bara detta att vara tillsammans. I söndags tror jag att det var som pv räknade till nästan nittio bilar på parkeringen innan havet, igår var det gott om plats, nästan tomt.
Mest äldre par med solstolar.
Det påminde om solsemestrar vid Medelhavet.


Idag utflykt till Varberg för ena gänget och efter några timmar sammanstrålade vi i Träslövsläge (där Eva Grelsson i 12-årsåldern var  på semester med sina föräldrar!) och åt pizza på restaurangen alldeles vid havet och en liten snabbfotad krabat sprang halvnaken i timglassand och vi fick veta av en man att man nog finge gå minst tvåhundra meter ut i havet, ja, innan vattnet når midjan.
Regnet kom innan vi testade och så åkte vi hemåt, via Siaglass i Slöinge.

Fisksoppa till middag och prat om vad som får oss på dåligt humör.
Översitteri var en sån sak.
Och jag berättade om den där tandsköterskan som behandlade mig såååå mycket annorlunda - sämre - när jag första gången kom på besök efter skilsmässan och hur ledsen och rent ut kränkt jag kände mig och ilskan när jag var klar med besöket och sa vad jag tyckte - än idag förstår jag inte var jag fick kraften ifrån -.


Ännu en dag blir sonen med familj kvar.
Det är så att hjärtat nästan går sönder av glädje.
Och på morgonen tar jag minstingen och vi går då fram till den tovade kossan som hänger i fönstret och pussar såväl den som svalan i trä (handgjord av någon människa i Kina) och sist av allt den gröna draken som hänger i vardagsrummet - den får också en puss -.
Rutiner.
Ett sätt att binda minnen.


Efter utflykten tog jag cykeln och gav mig av till Harplinge med vindruvor (dom sista, tror jag .., nu blir dom fort skämda) samt tomater till Sonja.
Hon var så glad och visade mig att hon nu tar sig fram betydligt enklare och att hon också kan ta sig ur sängen själv. Hurra!!
Tjugofem kilometer inalles, mest på lägsta växeln.
Det känns bra.
Smörjer väl några leder i benen.
Hopefully.


Så här såg det ut när vi var ute i måndags. Det är pv som hänger i badstegen.
Vilken ljuvlig dag det var.

Innan jag gör natt .., grattis igen till vännen Bente i Norge som fyller pensionär i dag! Vi har ringt och sjungit för henne och det var som alltid trevligt att språkas.
En till som fyller år Solveig i Dalarna .., född och uppvuxen i Arjeplog. Grattis till dig också, kära Solveig!

måndag 17 augusti 2020

Jo, men det blev ....


... en sååå trivsam kväll tillsammans med vännerna Ecke, Britt, Birgitta (värdinna) och så vi två. Vi satt ute på altanen hos Birgitta - i skugga - och med avstånd från varandra och surströmmingen var himmelsk och för första gången i mitt liv tyckte jag inte att snapsen var vedervärdig, kanske tänkte jag på Torgny Lindgren - det var nämligen Norrlands Aqvavit -.

Men oj, så eländigt det är med Ecke!
På bara några veckor har hans ynkliga synrest nu blivit till nästan  n o l l.
En ny mobil med syn-stöd har inhandlats och ja, man kan ju tänka sig själv hur det blir.

"Numera är jag mest bara en black-om-foten och hade jag inte Britt, hade jag förstås varit på ett äldreboende!" sa denne man som har sån integritet.

Birgitta - som har arbetat som kanslist inom skolväsendet - berättade om hennes första dag på Östergårdsskolan i Oskarström, utanför Halmstad.

"Där stod Ecke och en annan rektor (?) och tog emot oss och dom var så glada och vänliga, ja, jag glömmer det aldrig! Ecke, då var du fyrtiotre år!" sa Britt.

Nu har det gått femtio år sedan dess.
Minst.


Pratade med Sonja tidigare idag.
Hon nästan kvittrade.

"Du förstår Elisabet, det är så många vackra män som kommer hit och hjälper mig och nästan alla kommer från andra länder och en hade så vackert , burrigt hår så jag frågade hur han bar sig åt .., jo, han smorde in det med olivolja och liksom gnuggade in det hela och det var sååå fint, ja, dom är så vänliga!"

Att tiderna för besöken blir lite hipp-som-happ, ja, det spelade ingen roll.
Tänk, vad pratglada besök kan åstadkomma!
Heja dig, Sonja!
Dagens fönster ....


Minns ni Anitha?

Anitha sm var gift med Per-Erik som spelade gitarr och sjöng på bloggträffen i Steninge för hundra år sedan .., om nu hundra är elva? Inte långt därefter dog Per-Erik och nu bor alltså denna rara fönsterfångerska i Bureå.

Om ett annorlunda liv, berättar hon här.
Tack snälla, rara! säger jag.

"Hej!

Skickar ett foto av ett fönster i Stavaträsk. Det satt i en byggnad som liknade ett bönhus, kapell eller dylikt. Vet inte vad det var, men såg ut att inte hade används på länge.

Jag hamnade i Stavaträsk genom att jag såg att de hade öppnat ett café i gamla affären. Den affären hade drivits av en kusin till min far, så jag blev nyfiken på hur det såg ut där.

Det har varit en annorlunda sommar i år. Eftersom jag tillhör riskgruppen så har jag fått hålla mig ifrån folk. Har mest hållit mig hemma. Träffat familjen utomhus, inte fått krama om barnbarnen, jobbar hemifrån m.m. Hade inte varit utanför Bureås gränser på flera månader. Så förra veckan fick jag nog och tog bilen och körde till Malå. Bodde två nätter på hotellet (kunde ju inte bo hos någon av mina vänner där pga Corona).  Hälsade på flera av mina vänner. Helt underbart!

Hade ett oväntat besök under sommaren också. Min (halv-)bror med fru hälsade på. Jag hade aldrig träffat honom tidigare så det blev ett spännande möte. Eftersom jag inte kunde ta emot dom i min lägenhet så lånade vi sonens (som var borta på semester) altan och satt där, fikade och pratade i timmar!

Är nu inne på min sista semestervecka. Vet inte hur det blir med jobbet – om jag ska fortsätta jobba hemifrån eller hur det blir. Men det löser sig nog. Längtar efter mina underbara arbetskamrater, fast vi har träffats ändå några gånger. Brukar vara till dom och fika ibland – utomhus. Tur att jag har nära på jobbet, fem minuters promenad.

Många kramar från mig!

Anitha (i Bureå)

söndag 16 augusti 2020

Tre timmar till havs ...

Kapellet (takdelen) får sitta uppe, så får vi - och framför allt Harry - skugga.
Mellan varven ideliga bad från båten.
En dyker, en tar sig ned för stegen.


Det är fem eller sex steg på badstegen och man måste häva sig upp rejält och jag känner att jag blir starkare för var gång. Pv badar näck, det gör inte jag. Nån slags blygsel kanske och det är inte så att jag inte är van hemifrån, när jag var barn. Såväl pappa som mamma gömde sig inte bakom handdukar.
Och ja, jag tror att det är skönt.
Ni behöver inte övertyga mig.

Vi ligger bara och driver .., ankaret får vila.
Pv tar bort lite havstulpaner som slagit läger på skrovet .., själv ligger jag bara och skvalpar omkring i tjugogradigt vatten och tänker att havet ser ut som sammet. Jag tänker också på den dagen - för en dag kommer den ju - när min aska ska strös ut i havet.

Men förhoppnings dröjer det.
Så länge ska jag platta luggen lite och sen promenerar vi nerför slänten och äter surströmming hos grannen Birgitta.

Ajöken, sa fröken.
Ett liv till ....


Lördag blir en föreberedelsedag.
Cyklar till affären och handlar mat inför kvällens middag - det ska bli grillspett - med tillbehör. Möter friherrinnan och får lasta in tung matkasse i hennes bil. På hemväg bjuder hon på kaffe och Finn Crisp, ja, vi har sagt hej och tack till Budapetsbakelser och kladdkakor med grädde. Det går det med.

Vid femtiden kommer Eva med sin halvlånge man, han som har så tjockt och mörkt hår och snart kan ha hästsvans. Vi sitter ute i trädgården ., har flyttat bordet till absolut-solfritt-läge och blir där i fyra timmar kanske. Allt möjligt avhandlas, däribland tidningsannonser.

Den halvlånge säger att han alltid blir full i skratt när han ser bilder som här ovanför; det vill säga, annons för ett särskilt slags vin och då illustreras det ofta så där så  att vinet inte ligger stilla i glaset, utan mer symboliserar att man nyss tagit sig en klunk, eller är i färd med att göra det.
Tänk, det har jag  A L D R I G  reflekterat över, men nu kommer jag förstås att se om det stämmer! Däremot har jag lagt märke till att det vimlar av annonser för just vin.


Det tycks ska bli lika hett ute idag, som igår - om inte värre -.
Vi bestämmer oss för att göra i ordning matsäck och så går vi ut med båten ., badar från den och  njuter av vinddraget.

I morse, när jag ännu inte kände mig helt sugen på att lämna sängen, låg jag kvar och lyssnade till Vetenskapsradion på SR-play.

Ett handlade om långvariga effekter av covid19 hos människor vilka INTE legat på sjukhus. Här en länk till programmet.

Ett annat avsnitt handlade om stress, främst hos kvinnor och då kanske i synnerhet arbetsrelaterad stress. Här är den länken.

Nu ska vi iväg! Önskar den som tittar in här en härlig söndag!
Några av er har kanske redan börjat arbeta, andra ska i morgon stämpla in igen.
Lycka till! hälsar pensionären.