Nästa fredagkväll ...

Fikapaus i segelbåten .., den ligger i lilla hamnen på ön Ven och Ellis sitter där i båten, hon har ont sin fot efter ett vådligt pladaskfall och vi har en helt underbar, underbar tillsammansdag och solen strålar och allt känns bara bra och pv har lagat mina sandaler och hjälpt mig att lösa ett korsord.


... får Pelle och jag själv besök från landet Halland och snälla Hanna E har erbjudit sig att ta min söndag, så blir jag ledig efter klockan halv två på lördag.

Längtar jag?

Om!

Kväller ...

Den tredje arbetsdagen av tretton-på-raken, vaknar jag och är dunderförkyld.
(Vilket inte förvånar mig .., på tåget hem från Halmstad hade jag två andra resenärer som satt och snorade och nös intill mig, från Halmstad till Lund ..., åååå, jag tänkte nog tanken ..., det här kommer aldrig att gå bra!)

Och ful och anskrämlig känner jag mig när arbetskläderna åker på.

Minst femton år äldre!
Om inte tjugo!

Vaktmästaren på Fridhem, Christer, säger .., när han står i kassan ..., "du ser trött ut idag Bettan ..?" och det är bara förnamnet och precis vad man inte vill höra.

Men dagen susar iväg förstås och vi har hur mycket som helst att göra.

En till synes äldre man "demar" Ryvita bröd och diverse mjukostar och på kassabandet kommer det ena ryvitapaketet efter det tredje och det blir en ovanligt lyckad demonstration, trots att mannen verkligen inte har dukat upp speciellt sinnligt. Det är mer rakt på .. och mjukosten brer han med en stor tandad brödkniv.

Nåja, han har tydligen andra kvaliteter.

Hannah, Hanna och Emelie är duktiga i kassan och det hela flyter på bra.
Halv två tackar Karina och Lasse för sig och då dyker Rickard upp, ännu solbränd efter en vecka i solen.

Och själv tar jag mig an frukten .., öser på med clementiner, äpplen, päron och apelsiner .., fyller på bakpotatis som vi har till extrapris ., frontar hyllor - särskilt den med rödkål på burk -ty sådant går mycket nu i gås, - och kalkontider och sedan tar jag överhyllorna med allt toalett, - och hushållspapper och sånt är tacksamt, det blir fint och går dessutom fort.

Barnmat är värst.
Burkar överallt och det är trångt i hyllorna och allmänt bökigt.

När klockan äntligen, äntligen är sju cyklar jag hemåt.

Det är knappt jag tror mina ögon!

Inte en enda vindpust där ute!!

Kav lugnt!

Och varmt.

Nu har jag tvättat arbetskläderna (för hand) och ska lägga mig på soffan och läsa en bok av Håkan Nesser och jag lovar att jag kommer att somna inom femton röda eller gröna!!


(Men nu kommer jag ihåg nånting trevligt!! Vi hade en kontrollant hos oss idag som köpte en 6-pack öl och jag nekade honom då han inte hade leg. och den mannen var sååå vänlig, ja, så vänlig var han, att på papperet där det står vem som satt i kassan, stod det ..."kvinna, 40 +".
Lasse skrattade och sa att fyrtiplus, det kan minsann betyda sjuttiofem .., men se, det tror inte jag och nästan frisk blev jag på studs ..-)

Bloggträff, avsnitt 73 ...

Bara så ni hänger med i svängarna .., två datum finns just nu på agendan .., lördag vecka 21 .., eller lördag vecka 23 (förmodligen Pingst ..., är det någon som funderar på att gifta sig, så kan ni ju göra det samtidigt ..-).

Förslag på plats: Steninge Vandrarhem alldeles nära havet i landet Halland.

Vad säger ni?

Också en slags insikt ...

Vissa morgnar, så där när man har stigit upp och passerat spegeln och drabbats av chock och föfäran..., ja, då om någonsin, inser man fördelen med att endast vara sambo med en skumögd katt.

Hos Gunnar i Vaplan ...

Titta, nu har jag fått med f e m fåglar .., en fladdrar där lite till vänster om burken ., tre befinner sig rätt nära densamma och en sitter på staget vid talgbollen!

Är jag nära fågelboksvinsten nu, Gunnar?

(Gunnar har en tävling, där den som lyckas fånga flest fåglar på bild vinner).

Lördagsfönstret ...

.... finns i det iskalla badrummet på hotell Mercer i Dublin.

Att stå barfota på kakelgolvet var nästan omöjligt .,, men pv är en påhittig man, han tog den i badrummet väggfasta hårfönen och så fick den hänga rakt ner och blåsa ut varmluft .., se där .., lite bättre blev det!

Ett sent kvällsfönster och bloggträffstankar ...

.. från södra Frankrike kommer här, och en tjock och sömnig katt får också vara med på bilden.

Tack Monica!

Nu är klockan halv elva och jag ska göra natt.

Pelle sover hos mig, nära, nära .., på kudden intill mig .., hela natten!

Bästa kompisar är vi.

Och en pensionatsvärd ringer och berättar om den kommande släktfesten i morgonkväll och om hembakade Dajmtårtor och valnötsbröd och om dukat långbord och att få huset varmt och han säger, tröstande, när jag pratar om KBT och annat .., att "det blir nog bra det här ändå".

Den pensionatsvärden är en snäll människa.

Och apropå fester, så tänkte jag på det här med bloggträffen, den som inte får bli nånting märkvärdigt, utan mer som bara att träffas, äta gott (var och en betalar för sig ..) .., alla som har instrument får gärna ta med sig .., pv har massor med sångböcker .., ja, lite sånt .., vad ska vi säga .. sista helgen i maj nästa år .., vad säger ni om den saken?

Tar vi mitt i sommaren har många så mycket annat för sig ..?

Vecka 21?

Lördagen den 23:e maj?

Alternativt ... lördag v. 23 ... då är det röd dag dessutom på lördagen, vilket ju inte innebär nånting alls för vanliga människor som alltid är ledig helgerna?

Vad säger ni?

Var?

Antingen i Ystad eller .., det finns ett härligt vandrarhem i Steninge, inte långt från pensionatet i Halland .., alldeles vid havet ...?

Och det beror ju också på hur många vi blir?

Säg vad ni tycker!

Allt vad i viljen ...

Bild: Hasse.

Det finns absolut ingen svensk diktare som jag tycker så mycket som Dan Andersson.

Och när Ylva från Umeå ringer och engagerat berättar om detta .., då tänker jag osökt på dom här raderna.

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Vill någon fler vara med och hjälpa till ...?


Mer att läsa om Tatiana finns här.

Och skulle det nu vara så ...

... att ni känner för att veta hur det gick till när Martin och Owen bad mig att ta en bild av dem .., eller hur det egentligen var ställt med den gamle mannen som pysslade för sig själv där inne i antikvitetsaffären .., ja, då kan ni klicka er in hit.

Och så blev det afton den andra dagen ..

Faktiskt kan man tro att julruschen redan har börjat eller kanske är det allt som ska handlas inför Fars Dag
( i Malå säger vi "farsta", ungefär som förorten Farsta utanför Sthlm .., här säger man FarsDag, så där som samma melodi som skulle man säga Fars Hatt, men med extra betoning på det sista a:et och hela ordet hänger ihop., som när vi säger "vars dåå?") och vi har fyra kassor öppna och ibland tre och två av arbetskamrterna är sjuka och schemat får i all hast skrivas om.

Sista timmen har jag Lasse framför mig i kassan mittemot och han sitter där så lugnt och smajlar för sig själv.

Vi säljer adventskalendrar med godisinnehåll och Tindra Glögg med olika smaker och där finns dom som köper lussekatter från Pågens och hur många som helst laddar upp med julpepparkakor.

Och så kalkon och gås, förstås!

En gås väger nästan tre kilo, ibland mera ..,. och tar tid att steka i ugnen!

När klockan närmar sig fem, kommer den snälle Magnus och löser av mig.

Då blir jag kvar en stund och packar i varor till kunderna i några av kassorna och det är faktiskt ett sant nöje, för åååå, så glada dom flesta blir, speciellt ensamma kvinnor.

Och nu är jag hemma och lyssnar till cd-skivan med Skogens Ljud.

Tänka sig, att i mörkaste november flöjtar herr Koltrast i mitt vardagsrum .., allt medan Pelle jamar och vill ha kokt fisk som kokar på spisen!

Så har vi det.

Så är det här just nu.

Morgon ...

Och strax cykeltur till affären och arbete från halv åtta till fem.

Detta är dag 2 av 13.

I morgon är det sovmorgon.

Idag ....

... vet jag en som fyller år!

En pojke från grannbyn som jag var dödligt förälskad i när jag var kanske fjorton, femton år ..., och som så snällt hörde av sig till mig när jag hade det knepigt, för några år sedan.

Då, när jag fick den där mentala härdsmältan.

Idag har han födelsedag och när jag lärde mig det engelska morse-alfabetet då kom jag aldrig ihåg vad bokstaven N var .., och då sa han, för det var han som lärde mig det där (som jag nu har glömt, allt utom hotel, romeo, juliet, alfa, Charlie, echo, india, mike, november, papa, Quibec, Victor, Xylon, Zebra .. Yankee) ..., jamen, tänk på när jag fyller år ..., i november!"

Ja, så var det ju! N - är november!

Så nu säger jag: grattis Sven-Erik!

Fredagsfönstret ...

Ett värmlandsfönster! Kanske du fått det tidigare?

Det är i alla fall från Bjälverud.

Vem som tog bilden?

Jo, vännen Jom.

Ett nästan-midnattfönster ..

... från Alhambra i Spanien! (ni bara MÅSTE klicka på länken .., det är helt ljuvligt gjort!!)

(Tänk, det kommer fönster från Skellefteå ., från Storgatan i Arvidsjaur eller från Vietnam .,. från södra Frankrike och från Ångermanland .., från Västmanland och från norra Skåne! Det är som en enda stor present och jag hinner inte lägga in alla som det är tänkt .., men jag sparar dem en och en!)

Kvällens bild togs av den här madamen. (som skickade flera bilder på en gång!)

Arvbetsdag 1 av 13 ..

I somras. Den där dagen då Emil var skeppare.

Det gick bra.

Jag beslutar mig för att bara ta en dag i taget; att absolut inte tänka på tretton-dagar-på-raken.

Allt flyter på som det ska och somliga kunder handlar redan nötter och ischoklad och lite julgrejs, kanske vill man vara ute i god tid .., och jättelika djupfrysta kalkoner eller gäss säljs på löpande band och lite annorlunda, eller mycket annorlunda, är det allt mot för hemma i Västerbotten.

I ett par timmars tid frontar jag hyllor.

Vår affär har inget lager i den gamla vanliga betydelsen, utan varor som inte går in i hyllorna ställs på "överhyllan" och så får man stå på en slags pall på hjul och strääääcka sig och ni kan ju tänka er när man ska lyfta ner stora förpackningar med rödbetsburkar och vingla med hela plattan och man är livrädd att tappa alltsammans!

Det är nästan det bästa jag vet, detta att göra fint i hyllorna.

Att dra fram och "fronta" och vrida etikettssidan utåt, allt sånt.

Totalt meningslöst egentligen, men ändå inte.

Och Maria ropar och frågar om jag kan ta ut kycklingarna från grillen och Magnus möblerar om i mejerikylen .,. Maria "hon som går som en cowboy", hon har ont i ett knä och går verkligen inte som John Wayne längre, tvärtom, och i morgon ska hon till doktorn och kolla vad som har hänt?

Vid kassastolen har vi Icas adventskalendrar och vi delar ute lite så där hipp som happ och en flicka med korkskruvslockigt hår blir så glad och hennes storasyster får också, men hon är inte med .., och en annan tös visar upp sin stora tygkanin som minsann heter Stampe.

Stampe har röda kläder på sig och sitter i en egen liten vagn och en manlig kund stjäl en grillad kyckling och jag pratar med en man som är från Östersund.

Ungefär så blir den här dagen.

När jag kommer hem möts jag av en våldsamt jaaaamanade Pelle som vill ha, nej, KRÄVER, att få kokt alaskapolock och medan fisken kokar, springer han omkring i köket och lever rövare .., av rädsla att matte inte ska höra honom!

Det gör jag.

Och så ringer pensionatsvärden.

I landet Halland ska det bli släktfest i helgen, ja, upp mot tjugo personer ska samsas på pensionatet och det blir knytkalas och nu måste det städas och röjas och jag får veta vad det blir för mat och lite sånt och säkert blir det Samlad Tropp och jag är ganska glad att jag arbetar igen min irlandslediga helg och då får jag dåligt samvete, för pensionatsvärden träffar gladeligen alla vänner som dyker upp här i Ystad och ja, jag skäms nåt alldeles förfärligt, men det hjälps inte .., jag är ändå lite glad.

Det är konstigt det där, att man kan bli osäker och blyg i vissa sammanhang, men absolut inte i andra.

Eller inte.

Just så är det.

Fingrarna i kors ....

Hos bland annat Ica säljs jättestora chokladaskar från danska Jakobsen .., chokladasken är rektangulär och vit och med de allra mest förförande bilder av läckra praliner på utsidan.

En sådan ask köpte jag förra året och även där förra och jag har ALDRIG i mitt liv ätit godare choklad!
(I fjol gömde jag asken för mig själv .., jag föste in den längst uppe på kylskåpet, nästan helt omöjlig att nå .. nåja, det finns ju stolar ....!)

Så .., nu har jag köpt en ny ask.

Den rymdes knappt i cykelkorgen .., den fick stå upprätt.

Om jag har smakat?

Nej, men vad tror ni egentligen om mig!?

Längtan.

Det är väl plasket, förstås.

En bonusbild ...

"Hmmm...nu har jag hittat mängder av fönster när jag har gått igenom mina "digitala resor".
Jag skickar dom så kan du använda dom hur du vill.

Jag tänkte att du kanske någon gång får fönstertorka, och då kan det ju vara bra att ha några i reserv...

Ev har jag skickat några av dem förut. Jag har tidig demens, har noll koll.

Ja, det första fotot är inget fönster alls utan ett magiskt ögonblick då morgondimman lättade över byn La Roque Gageac, Dordogne i Frankrike.

Tänkte att du kanske skulle gilla det fotot, så det slinker med."

Avsändare var den här madamen, som den 29:e mars i fjol "tittade åt vänster ....".¨'


(Bilden är klickbar. Och värd att klickas på.)

Förmiddag ...

Bild: Christer ... - Björkängsmannen -.

Idag börjar jag mitt tretton-dagar-på-raken-pass och det känns ju inte så där våldsamt upplyftande.

Så länge tröstar jag mig med koltrastsång från en cd med naturljud ....(den spelade jag ofta för mamma ...), nybryggt Zoegaskaffe och en tunnbrödmacka med skivor av lammstek som pålägg.

Och plötsligt översköljs jag av längtan efter detta.

Gunnar i Vaplan ..

... ni vet, i Jämtland, han har en tävling på sin webbkamerasida .,. den som tar en bild där flest fåglar syns vid "matbordet", vinner en fågelbok.

Det var fyra fåglar som trängdes vid matskålen när jag klickade på "snapshot", men en hann förstås flyga iväg.

Nu gäller det att s p a n a ....!

Allt är relativt ...

Bild: från vännen Hasse.

Aldrig känner jag mig så frisk och lycklig, som när jag läser den här bloggen!

Tack du underbara människa som berättar!

Torsdagsfönstret ..

Det är fredagmorgon den 31:a oktober och vi har övernattat på hotell Castlecourt i lilla Westport, på Irland.

Nu är vi på väg till bilen som står parkerad uppe på en höjd ..., det är kyligt i luften .., solen är på väg upp ..., och vi passerar längor av hus där alla fönster har vita spetsgardiner.

I ett av fönstren står en samling med små prydnadssaker.

Då blir det tvärstopp.

"Vänta lite ...! Jag ska bara ....!" hojtar jag till pensionatsvärden.

Och från anoraksfickan plockar jag så upp herr Canon.

Ett sent kvällsfönster från Irland ..

Och vem står där, i anorak och stickehalsduk, om inte .., bloggmadamen!

Onsdagkväll

Obama och McCain och mera Obama och världen hoppas och Jesse Jackson gråter .., stora tårar rinner nerför hans kinder och hos mig ringer telefonen, allt medan Pelle sover på sin grå fäll på golvet och det doftar vitlök från köket.

Det är lammsteken.

Mats Nyström läser nyheter i Sportnytt.

Snart är ljuset nedbrunnet och det är inte långt till Advent och inte till julafton heller.

"Vad ska du göra på julafton mamma?" frågar yngsta dottern och jag säger att jag arbetar hela helgen och att jag ska tillbringa själva julaftonen hos min störstasyster på landet utanför Hörby.

Det här blir första julen utan mamma.

Jag tänker inte på henne varje dag (vilket ger mig dåligt samvete), men ofta.

Jag tänker på hennes lena händer och på tjocka håret som jag borstade var gång jag besökte henne och jag tänker på kvällen innan hon dog när jag satt vid hennes säng och höll hennes vänstra hand i min och jag pussade på kinden och sa att hon hade varit en sån bra mamma och jag tänker på när jag var väldigt ung och hade benvärk och hon satt vid sängkanten och masserade mina ben.

Fort-fort-fort masserade hon.

Snabb, som alltid.

Att det kan bli så ... tomt?

Natten till idag drömde jag att jag bar en liten hundvalp inuti min tröja; jag hade den mot bröstet och där låg den och sov så gott.

Man kan undra över vad sånt betyder.

På med hatten flickor!


Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller
Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej.
(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre.
Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten lite tidigare i vårt liv ....?

Rättelse.

Och så meddelas det från "vanligtvis säkra källor" .., att pElle, precis som alla andra handjur, faktiskt tycker om lammkött också.

Inte bara kokt torsk som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Nej, vitlöksspäckad lammstek är toppen! hälsar herr Katt.

Kama ....

Rolig reklam ..., det är kul!

Vi är bäst!

Den som troget läser här, vet att jag älskar jag tidningen VI.

Ja, jag verkligen ä l s k a r den!

På den lediga dagen som är idag, ligger jag på soffan och läser den här tidningen från första till sista sidan.

På bordet intill mig brinner ett ljus.

Vid mina fötter ligger pElle och sover.

Och så läser jag och läser och läser.

Anneli Rogeman skriver, apropå detta med hur vi ser på vår värld och det som händer oss, så här på sin vänstersida:

"Då kommer jag att tänka på något en god vän berättat: Bokförläggaren Adam Bromberg (som dog 1993) råkade befinna sig på samma plats på sin semester som en av sina medarbetare. När han och medarbetaren kom tillbaka undrade förlagsvännerna hur de haft det?

- Regn varannan dag, en misslyckad semester, sa medarbetaren.

Men Adam Bromberg svarade.

- Det var en underbar vecka. Solsken varannan dag."

Så är det ju.

På sidan 8 finns en spalt som visar svenskans mest felstavade ord.

Ett av dem är abonnemang. (abbonemang är fel).

Ett annat parentes. (parantes är fel)

Fler krångelstavade ord finns här ....

Restips.


Sugen på ett besök på en pub i Dublin ..?

Och lite sprallglad musik?

Då är du välkommen hit.

Ahaaaaa ....


Jaså, ni känner inte till vita-gardinlagen?

Men det gör jag.

Numera.

När allting bara tjorvar sig ...

Då kan det bli så här ...

• Pelle vill absolut inte ha torrfoder och inte kattmat på burk och definitivt inte nykokt fisk. Nej, han vill ha kokt torsk, så enkelt är det. När jag går förbi honom, slänger han ut en klo och river mig på benet. Han är surast i världen.

• Telefoninstallationen - jag bytte operatör från Tele 2 till Com Hem -, ville sig inte alls till en början. Nu har jag en flera meter lång, grå sladd som slingrar sig likt en orm i djungeln .., från soffan förbi loppisfåtöljen, framför dörren och bakom tv:n, tills den, sladden, äntligen når modem-lådan. Till en början är telefonen stendöd och jag tänker förfärliga tankar om all teknisk utrustning, inte minst såna där förfärliga bloggar som säger "nej tack, du har redan förbrukat ditt utrymme!" och så får telefonoperatören en släng av sleven också.

• När jag sedan, glad i hågen (ja, jag var ganska försiktig ändå med pengar på Irland ..) loggar in mig på internetbanken, står där ett meddelande att man inte ska inbilla sig att saldot stämmer, ty där har blivit ett "tekniskt missöde". Det också.
  

• Och medan allt detta händer .., tänker jag på att från och med i morgon arbetar jag tretton dagar på raken ...., tretton dagar ..., och hur lycklig blir man då, det kan man grunna över.

• Ungefär så är det.
  

Ny dag ...

Hela natten mot idag har min klockradio varit påslagen och jag har, i sömn, men ändå närvarande, lyssnat till slutspurten av det amerikanska valet.

I drömmen har jag varit med och firat Obamas seger och när jag vaknade visste jag knappt vad som var verklighet?

Men så är det .., den endaste 47-årige Barack Obama blir Amerias näste president och måtte nu inget hända honom .., jag tänker på alla vettvillingar som inget hellre önskar än att sätta fingret på avtryckaren och jag tänkte och tänker också på Obamas två barn och hans hustru .., oj, nog måste det kännas oroligt.

När mina egna barn var små, hände det ibland att vi på besök i Stockholm eller Göteborg passerade husväggar där någon klottrat "Skjut en snut!" och eftersom deras pappa var och ännu är polis .., skyndade man sig förbi husväggen och hoppades att ingen av dem hade hunnit läsa vad där stod ..., och i fallet Obama finns det säkert tusentals galningar som mer än gärna vill sätta stopp för hans kommande gärning som president.

Nu är det bara att innerligt h o p p a s att allt går bra.

En verkligt stor förlorare i nederlagets stund visade sig John McCain vara!

Heder åt sådana människor!

Lediga-dags-fönstret ...

"Hej Elisabet!

Klart att du har massor av fösnter nu, inte minst från din sköna Irlandsresa.
Men om du vill ha en lite annorlunda fönsterbild någon gång, så får du gärna använda den här. Min lille Kasper väntar i sin bur på att matte äntligen ska komma och göra så att något händer!
Att sitta i buren är inte kul...

Ha det gott - har sagt det tidigare men upprepar - en härlig blogg du har!

Bästa hälsningar ...."Berit Elisabet"

Sverige är vackert!

Åååå, verkligen!

(Och glöm inte att klicka ...)

Flera norska fönster .., nu från Barbro ...

...., ja, Babsan ni vet .., från Piteå ursprungligen.

På besök hos dottern i Oslo, plockades kameran fram!

Tack! säger jag.

Tisdageftermiddag ...

Fönsterbild: Monica A.

Så här skriver hon:

Här en hotellfrukost med utsikt. Fina hotellet Hostellerie Berard i La Cadière d'Azur består oss med underbar frukost och tillika vy över det vackra landskapet!

Monet."


Eftermiddag.

Dis och dimma ute.

Skånsk höst, eller möjligen vinter.

Och jag ska cykla till Åhléns och hämta ut modemsladden, ty jag charmades av en pratglad ung man från företaget som inte vill att vi ska komma bort, utan Hem .., och nu har jag plötsligt inget liv i min telefon och alldeles totalt hade jag glömt att där ska kopplas om eller installeras,l så det är vad jag ska ägna mig åt; att installera.

I n s t a l l e r a.

Efteråt, när jag har dammsugit och bjudit Pelle på middag och plockat bort lite, ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och jag ska tända ljus och lyssna till vacker musik och kanske titta på Gokväll och jag ska ligga där och lyssna till asfaltsplasket när bilar kör förbi där utanför.

Men mest av allt ska jag tänka på den där tystnaden i Connemara.

(Det är ju väldigt konstigt, när jag tittar på den här texten n u .., är den normal i storleken ., men när jag publicerar den .., då är den plötsligt liten!! Nu tror jag att Blogger har fått spader eller hjärter!)

Ett extrafönster ...

"Welcome back to Sweden!

Jag förstår att du har en mängd fina fönsterbilder från resan till Irland! Jag skickar ändå en bild med en viss brittisk anknytning från staden Dalat i Vietnam.

Inne på bordet kan man se en modell av London Bridge.

Jag är fullt medveten om att Irland inte tillhör Storbritanien Storbritannien .., men ändå...

Jom."

Dagens fönster ...

...., jo, som ett slags fönster är det verkligen .., kommer från tecknaren Christina Alvner.

Tack snälla! säger jag.

En slags insikt, om än lite väl sen.

Ja, det visste man ju inte, att det finns möjlighet att uppgradera sitt bloggutrymme.

Det är vad jag har gjort nu; till det tiodubbla.

Jojo.

Om Mary, Maggie och Garreth.

På tåget mellan Dublin och Galway.
Småflickor som leker Stora Damer och gör sig fina.


För den som eventuellt är intresserad, så finns det mera bilder från Irland och mera om alla dessa vidunderliga möten med härliga människor .., här.

Till er alla!

När jag sent igårkväll kom hem från Irland, hade min inkorg närapå översvämmats av kommentarer och mail och nu betar jag av dem allt jag bara kan .., så tro inte att jag struntar i det ni skriver .., man blir bara såååå glad, så glad!

Tack till er alla!!

Och så skulle jag vilja säga en sak till dig, just du.

Längst uppe till höger på din sida, där står några rader om detta med att låna bilder.

Ibland, men inte ofta, händer det att jag hittar mina bilder på någon annans sida och då har jag blivit lite putt .., och man kan verkligen fråga sig varför?

Det är en sak om någon säljer bilderna vidare och säger att "det här har jag tagit .., varsågod och betala mig!", men det lär man inte göra med mina bilder.

Så vad är det jag är så egenyttig för?

Att inte jag ska få beröm?

Jag skämdes faktiskt ögonen ur mig när jag såg vad du hade skrivit!

Precis så, skulle min mamma ha sagt.

"Ta och låna en bild om ni behöver den!"

Nu säger jag detsamma, men med tillägget .., ni kan ju ändå gärna visa varifrån den kommer.


Elisabet.


// Och alla irlandsbilder kommer ni att hitta här, bara så ni vet det också.
Det är mycket ni ska veta ..-)

Ett sent kvällsfönster från Norge ...

"Sender deg ett vindusbilde av rådhuset i byen der jeg bor, Hamar.

Det er jeg som av og til legger igjen spor under kommentaren -B- inne på bloggen din."


// Och jag säger: TACK snälla B .... för bilden!

Bara så ni vet ....

Bilder från resan till Irland, kommer ni att hitta här.

Det här att jag inte får till bilderna klickbara när jag laddar upp dem i Photobucket, gör mig bedrövad.

Nu lägger jag alla irlandsbilder i en egen blogg.

Och ja, ni får sucka och pusta ....,-)

Konsekvensanalys ...

Klockan 06.34 ringer telefonen!

Det är pensionatsvärden .., han är i chock.

"Ja, nu har jag vägt mig .., jag har gått upp två kilo under dom här dagarna i Dublin!!" utbrister han förfärat.

Tur att man inte har någon badrumsvåg, tänker jag.

Det bästa ...

... med att resa, är alla underbara människor som man, mest av en händelse, råkar träffa.

Så där som två äldre gentlemän som studerar gamla mynt .., ja, mannen till vänster säljer gamla mynt och när jag frågar om jag möjligen får ta en bild av två stiliga herrar .., så ler de båda männen och en har nästan inga tänder och han säger att .."ska det verkligen va nåt att ha på bild ..?"

Kepsförsedda farbröder.

Raringar, rakt av.



Mynt i massor ...!!

Dagens fönster ..

.... finns på 57 Drumcondra Road i utkanten av Dublin.

Där bodde vi alltså de två sista nätterna.

Bed & Breakfast .., irish frukost med stekt ägg, vita bönor i tomatsås, bräckt skinka och två korvar, samt en varm tomathalva.

Och så rostat bröd .,. marmelader .., te eller kaffe ., mjölk och flingor.

Hemma igen ...

Här bodde vi alltså de två sista nätterna.
57 Drumcondra Road.
Värdpar är Joseph från Rumänien och hans hustru.
Frukost intogs i matsalen .., med öppen spis och burspråk mot gatan.
Boendet hade jag bokat hemifrån .. och vilken tur vi hade!


Så är resan till Irland tillända och efter att ha stigit upp vid sjutiden i morse .., ätit frukost hos Josef och hans hustru tillsammans med andra bed&breakfastboende .., tog vi bussen till flyget; en dubbeldäckare .., och där, längst uppe, satt ingen mindre än den här madamen och jag bara gapade!

Det visade sig att vi skulle åka med samma flyg hem.

Ryan Air hade avgång efter klockan elva, irländsk tid, (tolv hemma) och vi landade lite våldsamt och skumpande på Säve flygplats utanför Göteborg just vid två.

Och så blev det bilfärd till Alingsås och middag hos svägerskan (tack du underbara, rara människa!) och sedan iväg med pv:s bil till landet Halland .., göra eld i hans panna ... (tio grader varmt i gula huset ..) .. skjutsa mig till stationen i Halmstad .., ståplats till Helsingborg och ..., sitta till Malmö .., invänta tåget till Ystad .., och nu: hemma!

Trött.

Tröttast.

Det här har varit en alldeles helt ljuvlig resa!


Och vi var inte dom enda gästerna som trivdes på det här pensionatet.

I hela mitt vuxna liv har jag drömt att komma till Irland och inte det minsta besviken blev jag .., tvärtom, det visade sig vara ännu mer härligt än jag hade jag kunnat drömma om!

Såååå vänliga människor ..., rent och fint .. (knappt ett skräp på trottoarerna!!, mycket renare än i Sverige!) .., vackra gamla hus .., ett mjukt och inbjudande landskap .., och omväxlande .., ja, och så detta att kunna förstå och göra sig förstådd, bara det är ju hur trevligt som helst!


Från alla håll och kanter har turisterna kommit!
Liselotte Lundqvist och Pär Käller från Skellefteå t.ex, bodde där i slutet av maj.

Vi har gapskrattat hur mycket som helst och pv har varit den allra bästa reskamrat jag kunnat tänka mig.

Bloggmadamen är ingen festprisse som vill vara ute halva nätterna på krogen .., - jag önskar ibland att jag hade varit mer av den sorten, för man kan lätt känna sig som en .., tja, torrboll -, nej, jag blir kvällstrött och vill gärna sova på natten, men är i gengäld pigg som en lärka på morgonen.

Att då ha ressällskap av någon som är ungefär likadan .., det känns som bäst.

Nu ska jag hasta mot sängen och gosa med Pelle!

I morgon är allt som vanligt igen.

Upp i ottan.

På plats bakom kassan!