Här är han - Charlie -!

Och den här bilden lade Emma upp och jag lånar den.

Vi åkte alltså på förmiddan till Bredaryd, inte så långt från Värnamo, för att träffa Maria och Emma som skulle hämta lille Charlie. Att åka genom den småländska storskogen med samhällen fyllda av industrier är ingen höjdare, men det är ju tur för vårt land att det finns idoga smålänningar som skapar arbetstillfällen, men aldrig, nej, aldrig att jag ville bo så!

Träffpunkten blev pizzerian i Bredaryd och där fick vi så hälsa på den här lille krabaten som lade sig platt på rygg när Harry kom fram och nosade - ja, det gäller att visa att man inte är farlig - och Nelly fick också hälsa och sen åt vi var sin pizza (varför görs pizzorna numera så vansinnigt stora, så där så dom väller ut över tallriken!!?) och så blev det lite prat och lite mera hälsa på den goe lurvtussen och sen vidare hemåt, men åt olika håll.

I behov av en offentlig toalett (som jag inte hittade) tittade jag in i Wärdshuset i Bredaryd. 
Men såååååå fint!
Frånsett ett "damrum" på ett hotell i Egestorf och toaletterna i London på Copthorne Tara - hotellet - har jag aldrig satt min fot i nånting så ombonat och välkomnande, ja, det gällde för övrigt hela foajén! Fantastiskt!

Nu är vi hemma igen och hundarna är glada och oj, så roligt det ska bli för Böhlanders att få hem nytillskottet! Maria är ju uppvuxen med hundarn och katter och har alltid drömt om egen hund. Nu föll maken till föga och verkar lika entusisastisk han! Hurra!

(Om någon undrar är han en blandning av flatcoated retriever och golden retriever).

Påsk ....

Långfredag.
Då åker vi till affären och handlar och hälsar på i personalrummet.
Lagret översvämmas av varor; det är grå plastbackar precis överallt och i mitten av bilden ser man hur Pernilla kämpar för att styra in deras leverans i charkkylen.
Underbart att träffa rara arbetskamrater och kunder!
Där var t.ex. familjen som bor i Shanghai i Kina och båda arbetar på Ikeas inköpsavdelning. Om detta - att bo i Kina och vad som skiljer och hur dom trivs (underbart bra!) - pratade vi en stund, men också om glädjen i att vara hemma i Halland igen.

Långfredag blir den vackraste dagen hittills!
Mest hela tiden är vi utomhus.
Jag räfsar en liten hög nere vid vägen, allt medan pv tar hand om högen med skal från solrosfröna och Nelly, hon lullar på lite som hon vill.

Mellan varven blir det lite gos med husse.

Och jag är så innerligt, innerligt tacksam för att hon klarade pärsen för en tid sedan!!

I lilla "lunden" uppe mot backen ser det ut så här.
Det är så vackert så det är inte sant!
Från vanligtvis säkra källor som det brukar heta, har jag fått veta att detta är nunneört.
Tack Mian!

Kvällen dessförinnan hade vi besök av Hilda och Patrik som bjöd på en underbart god vegansk pastasallad; jag ska lägga ut receptet sedan, det var kanongott!
Senare på kvällen ägnade sig Hilda åt att försöka knåpa ihop en 30-poängskurs på högskolan; ja, vilken skulle hon nu välja? Och jag fick frågan hur jag skulle göra? Ja, då valde jag nog kurserna där psykologi ingår.

Pratade länge med Anders igår och han var ledig och hade planer på att åka ut till nån skog och leta fina fotomotiv .., "ja, jag är less på att fotografera ände!" sa han.

Nu blev det inte änder heller, däremot en liten gravplats och åååå, så jag tycker om den bilden!

Hela gårdagen översvämmades av värk och mera värk och eftermiddagen tillbringades på soffan Ektorp. Strong Pills fick träda i tjänst, men såna mår jag inte bra av heller, så det är en knepig balansgång. Och man blir lätt deprimerad. I alla fall ledsen.

Nåväl .., kvart i elva igårkväll sände SVT "Mannen på taket", en film som jag såg på 70-talet i Stockholm och det var första gången jag upplevde att publiken applåderade när sluttexten rullade.
Och tänk, den var precis lika bra nu!
Vilka skådespelare!
Och repliker som låter naturliga och inte uppstyltade .., rollfigurer som verkar trovärdiga och en helt fantastisk Carl-Gustaf Lindstedt och en ung och snygg Sven Wollter.

Dessförinnan hade jag tittat på en fantastisk direktsändning från Colosseum i Rom; en "korsvägsandakt". Vilken ljussättning!!! Så totalt genomtänkt! Så vackert! Och människor stod där med sina levande ljus och såg så tagna ut och jag tänkte att så olika det är här i världen ..., där verkade tron vara något v e r k l i g t!
Här är en länk till programmet.



Annat som hände?
Jo, jag låg på soffan och lyssnade till P1-prat om detta att ha långtråkigt och där dök ingen mindre än Sven Teglund i Luleå upp - ni vet - "Promenader och utflykter", men det var en hemlös och säkerligen även tandlös man som fastnade i mitt hjärta, nämligen mannen från London som om och om igen sjöng om en slags tillit till Jesus. Det var alldeles i slutet av programmet.
Oj, så det rörde mig och jag låg på ihopkrupen på soffan med en filt över mig och lyssnade till den här mannen som sjöng så .., ja, jag kan inte ens beskriva det, det bara  v ä r m d e!

Nu lägger jag ut förklaringen på youtube över hur den här inspelningen kom till; den är jättelång och det är bara om någon är intresserad - jag tycker själv att det var fascinerande -!

För övrigt åker vi idag lite norrut, till Bredaryd, där vi ska träffa äldsta dottern och Emma som idag ska hämta hem hundvalpen Charlie! Så underbart roligt! Det ska bli byteshandel också - Maria har bakat sina bullar som är världens godaste och i utbyte får dom gifflar -. Svärsonen skrev i ett sms att "en bulle motsvarar tre gifflar" ..., då förstår ni.
Ja, vi bara åker dit och träffas en stund, det får bli som en liten utflykt.

Och här är förklaringen till sången.

"Jesus' Blood Never Failed Me Yet is a 1971 composition by Gavin Bryars. It is formed on a loop of an unknown homeless man singing a brief stanza. Rich harmonies, comprising string and brass, are gradually overlaid over the stanza. The piece was first recorded for use in a documentary which chronicles street life in and around Elephant and Castle and Waterloo, in London. When later listening to the recordings, Bryars noticed the clip was in tune with his piano and that it conveniently looped into 13 bars.[2] For the first LP recording, Bryars was limited to a duration of 25 minutes; with the invention of the cassette tape, Bryars was able to complete a 60-minute version of the piece; and later, with the advent of the CD, a 74-minute version.

Bryars says:

In 1971, when I lived in London, I was working with a friend, Alan Power, on a film about people living rough in the area around Elephant and Castle and Waterloo Station. In the course of being filmed, some people broke into drunken song - sometimes bits of opera, sometimes sentimental ballads - and one, who in fact did not drink, sang a religious song "Jesus' Blood Never Failed Me Yet". This was not ultimately used in the film and I was given all the unused sections of tape, including this one.

When I played it at home, I found that his singing was in tune with my piano, and I improvised a simple accompaniment. I noticed, too, that the first section of the song - 13 bars in length - formed an effective loop which repeated in a slightly unpredictable way. I took the tape loop to Leicester, where I was working in the Fine Art Department, and copied the loop onto a continuous reel of tape, thinking about perhaps adding an orchestrated accompaniment to this. The door of the recording room opened on to one of the large painting studios and I left the tape copying, with the door open, while I went to have a cup of coffee. When I came back I found the normally lively room unnaturally subdued. People were moving about much more slowly than usual and a few were sitting alone, quietly weeping.

I was puzzled until I realised that the tape was still playing and that they had been overcome by the old man's singing. This convinced me of the emotional power of the music and of the possibilities offered by adding a simple, though gradually evolving, orchestral accompaniment that respected the tramp's nobility and simple faith. Although he died before he could hear what I had done with his singing, the piece remains as an eloquent, but understated testimony to his spirit and optimism."

This is only for listening "pleasure", those who like this song probably have it, I uploaded it because there was no full version of it on youtube yet, I didn't put any visuals, because the audio is the most important here."

Dagens fönster ...

Egentligen ett långfredagsfönster, men det går lika bra idag, nu, när det är påskafton.
Så här såg det alltså ut hos Ulrika i Närke igår. ö
Vitt på marken!

Jag är evigt tacksam att jag bor i Halland, där pv klippte gräset igår och där gullvivorna blommar i rabatten. Å andra sidan kanske vi får snö idag.

Skärtorsdag 2017 .....

Av alla årets högtider tycker jag helt klart bäst om påsken.
Det var då mina storasystrar kom hem från Stockholm, Karlskoga, Umeå eller Arvidsjaur, beroende på vilket år det var. Det var då vårvintersolen kom fram hemma i Malå och det var då vi satt ute i snödrivorna mot sjön till och solade och det droppade från altantaket och det var på hela taget avslappnat och trivsamt.

Ibland kom faster Anne-Marie och farbror Karl-Johan på besök från Moskosel och då var det ännu trevligare. Faster Anne-Marie var kort i rocken och pratade på ett nasalt vis och skrattade ofta och mycket. Så småningom flyttade hon, maken och min kusin till Småland, till Alvesta, där hennes bror Gösta redan bodde.

Nu är livet annorlunda.
Mamma och pappa är sedan länge borta .., min ena syster bor i Australien och den andra i Skåne.
I landet Halland hörs inget takdropp, däremot flöjtar herr Gransångare flitigt från morgon till kväll.

Och äntligen hämtade pv lådan med påsksakerna; den han burit in i krypvindan; ett utrymme ägnat för viga gymnaster eller akrobater som kränger sig ut och in från trånga utrymmen.
Nu står dom - alla kycklingarna och några tuppar - tillsammans med herr och fru Undulat (som fick göra oss sällskap hem från Edinburgh i somras) på fönsterbrädan i vardagsrummet.

Efteråt taggar dom bilden på Instagram ....

Vad gör vi en sån här dag?
Jo, vi åker till affären och i foajén står fem töser från klass 5 i Haverdals byaskola, ja, det säljs hembakade kakor och bullar och jag frågar om jag får ta en bild och lägga ut och det får jag.
Efteråt slår vi oss ned i personalrummet och så blir det sedvanligt småprat med Bodil, Hampus, Erik och så småningom även chefen. Jag som älskar att vara ledig, längtar ihjäl mig efter att stå i kassan!

Att mötet med alla barn och ungdomar är det allra bästa med mitt jobb, det har jag sagt tusen gånger.
Så är det verkligen.
Glada, frimodiga töser står här och ger tummen upp och ropar "Glad Påsk!"

Efteråt är jag dödens färdig - mer behövs inte -.
Friherrinnan kommer på kaffe och döm om vår förvåning (och inte minst Harrys!!) när hon på sedvanligt vis, så här på skärtorsdagen, har transformerats till tjusig påskkärring med kvast och allt!
Så här såg hon ut när hon ännu arbetade just den dagen och ni må tro att det uppskattades av kunderna och framför allt alla småttingar!

Hon hinner knappt åka hem så kommer hon tillbaka, nu som blomsterbud.
Åååå, det är chefens mamma Anna-Lisa som skickat med en krya-på-dig-bukett!
Anna-Lisa är så oändligt vänlig och när jag var ny i affären och kände mig oduglig bland post och spel, så  var hon alltid så stöttande och rar.
Nu står buketten så fint på rumsbordet.

Bomullskoftan som jag bara  ä l s k a r.

Friherrinnan är förtvivlad; hon har tappat sin plånbok och nu blir det till att leta och leta och leta ännu mera.
Själv fixar jag till en skink,- och broccolipaj ..., jag har klippt Nellys päls ., pv har kört runt med gräsklipparen och ikväll kommer Hilda och Patrik hit och ska bjuda på pastamiddag.

Har jag sagt Glad Påsk?
Inte?

Då gör jag det nu:  Glad och trivsam påsk till er alla!

Ny utflykt ....

Men inte till Stockholm och Hötorget som på bilden - som togs för något eller några år sedan - utan till närbelägna Falkenberg.
Dit åkte vi, efter en värknatt som nog slog alla rekord.
Såååå slut på - såväl mentalt som fysiskt - som jag kände mig när jag ropades in till sjukgymnasten, vet jag inte att jag varit på länge!

Och så blev det sträck och tänj och pressa och mäta svullnaden (som återigen har ökat, nu är det det opererade benet 5 cm tjockare än det andra) och det här onda i foten, nej, det trodde hon inte hade att göra med protesen, hon trodde mera att det kom från baken. Från rumpan. Nån slags nästan-ischias.

Så satte hon igång att trycka på vissa punkter på stjärten och vore det nu inte så att jag inte är någon sylfid, så hade jag nog flugit upp i taket, så ont gjorde det!
Nu ska pv få ägna sig åt liknande tryckeri, så får vi se hur det går.

Det var alldeles fullt med patienter i det vackra väntrummet, med stora fönster ut mot Ätran och än en gång stod jag och beundrade tavlan av konstnären Axel Olsson och färgerna är klarare än på min bild och jag kände hur oändligt mycket jag tycker om den.
Kanske är det kvinnan med sjaletten, hon som står där längst nere till vänster ..., och bordsduken .., skålen med frukt .., eller så är det alltsammans?

Nu är vi i alla fall hemma igen.
I brist på annan sysselsättning har jag - från soffan Ektorp - följt med i socialdemokraterns partikongress i Göteborg.
Liiiite påminner det om barndomens väckelsemöten i Filadelfia hemma i Malå; allt som fattas är väl tungotalet, men där fanns också sånt som var bra.
LO:s ordförande Karl-Bertil Thorwaldsson visade sig till exempel vara en lysande talare!
Rolig, dessutom.
Ardaran Shekabari - civilministern - var också bra.
Och inte minst den inte alltför ålderstigna kvinnan med mörkt lockigt hår som var mötesordförande och svingade klubban med fart och fläkt. Hade jag varit i hennes sits - med teknik som mellan varven strulade - hade jag garanterat drabbats av migränanfall och säkert hade jag kräkts också.

Nu är det mitt på dagen.
Pv fixar med en gardinstång som ska upp i "Gunnars rum" ..., himlen är grå ..., det blåser friskt.

Ja, ungefär så är det.

Dagens fönster ...

.... finns här, i ett gult hus på en kulle, allt uti det där landet som heter Halland.

Nån slags resumé ....

Så här kan en dag och en natt i april se ut.
Då vaknar man vid fyratiden på morgonen och har så ont i vristen och vaden - i det opererade benet - så man vet inte till sig, så ont gör det.
Jag tycker mig vara en smärttålig person, men det här är så tufft.

Och jag vrider och vänder mig i sängen .., byter ställning .., ligger åt andra hållet, lyfter benet och låter det ligga under en stor kudde .., jämrar mig och pv säger snälla saker.

Och så - plötsligt - som vore man skjuten med ett pistoskott - domnar man bort.
Smärtan försvinner och man sover i flera timmar!

Sen blir det morgon och vackert väder.
Pv arbetar ihärdigt utomhus; rensar i växthuset, kämpar för att ta bort en stor sten som dykt upp i slänten mot vägen ..., allt medan jag fyller på jord i några blomlådor/korgar .., lagar middag .., ligger i underbara solstolen i säkert en och en halv timme och bara  v i l a r ...,senare åker pv till stan på körövning .., allt medan Nelly och jag själv delar plats på soffan och jag tittar på Rapport och senare det här fågeläventyret hos SVT. 

Jo, jag brukar verkligen tycka om P1-programmet Nordegren & Epstein, men igår eller förrgår när herr Nordegren ansåg att fågel-programmet var rent ut sagt bedrövligt (vilken naturligtvis alla får tycka), så var en av orsakerna att där var "en massa B-kändisar" som deltog i programmet.

Helt ärligt ser jag hellre ett antal nya människor (eller relativt nya), än att i varje program mötas av samma kändisar - förmodligen A-kändisar -,  den ene mer gapig än den femte! På ett sätt tycker jag att det var en slags von-oben-attityd, av herr Nordegren.

Bilden från i fjol eller förrfjol ....

Och det känns som vardag igen.
Politiska partier bjuder över varandra i detta med hur många poliser som ska tillsättas ..., medias roll när det gäller terroristbevakningen diskuteras fram, - och baklänges ..,från affären sms:ar den som är schemaansvarig och undrar om jag möjligen kan tänka mig att flytta fram min sommarsemester en vecka, från v. 29 till v.30 och jag svarar att det kan jag.

Och jag tänker på Turtlan som var med om allt det hemska i Stockholm och jag tänker också på hur rörd jag blev när hennes arbetskamrat/läkaren i programmet "Sverige idag" berättar om vad hon gjorde och tänka sig, där skymtar även Turtlan i sjukhuskorridoren.

Här finns en länk till reportaget och man klickar sig bara fram till 8:30 ungefär, så börjar det hela. Turtlan är längst sv dem alla.
Och vilken fantastisk (läs:rar) människa denna Pernilla verkar vara!

Nu är det kväller.
I morgon väntar besök hos sjukgymnasten i Falkenberg och annars är det väl lugnt och fridfullt här i det gula huset på kullen. Ingen stare har ännu börjat flöjta från hustaket .., kanske får vi i sommar ingen fågelfamilj där uppe under tegelpannan?

Uppdatering: tro det eller ej: det regnar! 

Dagens fönster ....

Idag är det tisdag och solen strålar.
Pv är på gång att köpa ägg i det stora hönseriet inte långt härifrån - snart kommer väl alla hönorna få komma ut och njuta av våren - och själv ska jag försöka putsa lite fönster.

Kanske.

Börja om från början ...

Avdelningen sömnproblem: det är ju tämligen självklart att om man vilar middag på dagen, så kan det bli knepigare att somna på kvällen. Igår höll jag mig vaken precis hela tiden, gick i säng vid tiotiden och sen var det hopplöst att stämma träff med John Blund.
När  klockan var kring midnatt gick jag ner till Nelly som låg ihopkurad och sov så gott på soffan Ektorp .., jag tittade på Mastersfinalen i USA - enormt spännande var det!! - därefter ett helt underligt program som handlade om "våra pinsamma kroppar" (amerikanskt förstås) där man fick följa människor som hade diverse problem med bröst, penisar och annat.

Vid 3-tiden gick jag upp till sängkammaren igen .., drog för gardinerna så att månskenet skulle hålla sig borta och låg sedan och tänkte på allt och inget. På affären också. Tänkte att nu stundar påsk; nu får vi inte glömma att ta hem färska kryddor som timjan, rosmarin och mynta ., och färska rädisor och annat som det går mycket av .

Halv nio kom pv upp och sa att jag glömt stänga köksfönstret som - när han kom ner på morgonen - stod helt öppet. Jaha, ja. Det var mycket som gick fel för mig igår. En skåpdörr till köket lyckades jag fördärva också och som pricken över i hade en hårklämma hamnat i tvättmaskinen och så fick husets herre ta sig an detta. Ja, jag låg liksom inte på plus, det kan jag säga ,-)

Än värre blir det senare idag.
Nu stundar nämligen röjning och släp är bokad och ska hämtas vid 12-tiden.

Halleluja!

(Och i Egypten har mer än fyrtio människor dödats i ett bombattentat i två kyrkor. Den artikeln hamnar långt ner .., ja, under "Zlatans nya klassmål"på Aftonbladets webb.)

Måndagsfönstret ...

Ja, jag utgår ifrån att även det här fönstret kommer från Tavira i Portugal och det är Karin i Bjäresjö som tog upp fönsterhåven och sen susade bilden hit, till landet Halland.

Tack Karin!

Liten utflykt till Skåne ...

Två Jungfrumän, mellanbarn och båda har två bröder; en storebror och en lillebror.

Mulet på ditvägen, men just innan vi närmar oss Helsingborg dyker solen upp och himlen blir blå och åkrarna är dammtorra och här och där ser man stora jordbruksmaskiner - jättelika är dom - och dammet yr och jorden är ljust brun. Man tänker att snart  m å s t e   det komma regn!

Det skiljer tretton minuter mellan Mejas husse (som kommer körande från Ystad) och oss själva och Meja blir förstås överlycklig när hon ser vem som kliver ut ur den vita Kian .., åååå, är det självaste husse!!

Sen tar vi en gemensam fika/lunch inne på Ikea.
Mina barns pappa väljer en kopp kaffe, medan pv och jag själv tar var sin rödspätta med potatis, lite sås/dressing och kanske tretton (max) små gröna ärtor. Nåja, gott ändå.

Och jag tänker att livet är gott när jag ser dom här två männen som sitter mitt emot mig.
Den ene är pappa till mina barn och med honom har jag haft ett jättelångt förhållande/äktenskap, det hann bli silverbröllop och fler år än så och snart har jag tillbringat nio år tillsammans med pv, det är fullkomligt otroligt så fort tiden går!

Vad pratar vi om?
Segelbåtar, sjösättning, Portugal, god mat, bra priser, viktuppgång, träning, Toughest i Malmö, hundarna och terrordåd.

Att spankulera omkring på Ikea är rena döden i grytan om man har kryckor och fastän vi vet precis vad vi ska ha, blir det tröttsamt i benet. Rullgardiner och hyllplan/konsoller var det viktigaste, men som alltid hamnar fler saker än så i den gula plastbagen.
En slags rullvagn  i tre plan som ska stå i badrummet (hittade jag) ..., en gratängform .., rullgardinen och några skärbrädor .., ja, men det är allt.

Efteråt - då stannar jag i bilen - skyndar sig pv in på Väla och handlar upp lite från ett presentkort.
När jag sedan kikar in i påsen från Team Sportia upptäcker jag ett par jättefina blå shorts och en t-shirt med samma mönster som badrumsvågen - nåt slags marmorerat - och jag säger inget om den saken, men tänker desto mera.
Ja, ja.
Han tycker väl att min gudrun-sjödén-tunika är måttligt vacker, så det jämnar säkerligen ut sig.

Nu ska glada hundar få middag, allt medan rullvagnen Molger monteras och sen ska det väl blir liiite mera ordning och reda i badrummet. Kanske.

En söndag i april ...

Pv har börjat sitt påsklov och vi äter frukost tillsammans.
Äggröra och bacon. Hundarna har fått sitt.
I ett drickglas på arbetsbänken står den här vackra blomman - en kamelia - som Britt kom med igår.
Ecke och Britt har en inglasad altan - med värme - i sitt hus i stan och där blommar just nu kamelian som allra bäst!

Och så här såg det ut igår när friherrinnan kom med födelsedagsgodis till jubilaren; Nelly, alltså.
Hon fyllde då tretton år och nu hade den alltid så vänliga friherrinnan rullat köttbullar av hundmat på burk och i den ene "bullen" fanns en svensk flagga, den var till Nelly såklart.
I väntan på att kalaset skulle ta sin början satt hundarna på parad och stirrade hänfört på detta ljuvliga, men att få alla tre på bild samtidigt, nej, det kunde man glömma!

Idag är sista dagen som Meja är här, för den här gången.
Om några veckor är det dags igen, då hennes husse och matte ska susa iväg till Budapest.

Ja, det är söndag och från tv:n hörs pratet om terrorism och radikalisering och ständigt dessa frågor.
Just igår längtade jag efter Ring-så-spelar-vi som ställdes in .., ja, ååå, vad jag saknade en "vanlig lördag" och vi sa, på kvällen, att nu får det väl ändå vara nog.
Å andra sidan (ja, jag är just en sån ...) har vi ju ett val - att stänga av tv:n -.
Att trycka på den röda knappen och sedan lyssna till nånting annat.

På sociala medier kan vi läsa om upprördheten över att Åhléns i Sthlm rear ut rökskadade varor, ja, efter det som hände och många säger att dom nu aldrig mera ska sätta sin fot i Åhléns butik.
Egentligen förstår jag inte upprördheten; Åhléns är ju också drabbade och vad är alternativet?
Kassera alla varor, rakt av? Ja, om försäkringarna täcker beloppet någorlunda vore det ju ett alternativ, men miljömässigt ...?

Om butiken använt ordet "Utförsäljning av rökskadade varor" i stället, kanske det känts annorlunda?
Och om jag själv hade varit ägare av en butik i närheten av där detta hänt, skulle jag då lynchas om jag försökte rädda det som räddas gick,  rent ekonomiskt?
Nja, helt enkelt tycker jag inte att det är.

(Men hade jag fått ett sms i min mobil om REA på Åhléns, kanske jag känt samma sak).

Så länge övar jag mig på att känna igen dom "svenska skogsträden".