Pelle-tänk....

Vad då?

Obekvämt?

Nädå.

Det går hur bra som helst att sitta så här.

Och bra utsikt över matbordet har man också.

Över räkgrytan.

Den skulle man gärna vilja få en smakbit av.

Kväll i landet Halland ..

Då blir det pensionatvärdens goda räkgryta med ganska eller mycket sting och där sitter vi kring bordet .., pv själv .., hans mamma och hans kompis Lotta.

I en stol lite för sig själv, ligger Pelle.

Han ligger där och putsar pälsen och lyssnar väl förstrött till pratet.

Pensionatvärdens mamma är kort i rocken och har ekorrpigga ögon.

Alldeles otroligt snäll är hon.

Nu berättar hon om en insändare hon har skrivit; ja, Dagens Ros.

Just det.

Pelle .., han bryr sig inte så mycket.

Morgon på pensionatet ...

Ring-så-spelar-vi från radion.

En uppringande kvinna med slutsiffra åttio och som bor i närheten av Hudiksvall, berättar att hennes dotter Viktoria nu fyller 18 år.

Det är då som pensionatsvärden hämtar gitarren.

(Efteråt säger herr gitarristen: "ojdå, värst vad den är ostämd ....!"

Dagens fönster ..

... kom susande genom rymden från Island och herr Sjörövare.

Det var Kjelle som hade varit och seglat i Västindien och mellanlandat just på Island, det var han som tog och skickade bilden.

Fredagsfönstret ...

... kommer från Finngården Rikkentorp.

Det var vännen Ellis som var fotograf.

Tack snälla, rara!

(Och min datorskärm har insomnat och jag kan inte läsa mail som är skickade till min comhem-adress. Den här går dock bra. bisse151@gmail.com)

Litet möte med Leif ..

Det är när jag sitter och tittar på sädesärlan som jag upptäcker en man uppe i slänten .., bara femtio meter bort knappt.

Mannen står och tittar upp i skyn .., mot en telefonstolpe och jag frågar om han har hittat nåt spännande?

Det är så det börjar.

Resten finns här.

I stället för att stå bakom kassan ...


räfsar jag löv - tre hela skottkärrelass -

och kvistar

lägger undan långa brädor

och kortare

gör fint på uteplatsen

vitsippor på bordet

"nästa år kan man ha ett träbord med hål i och ett stort naturfärgat parasoll ..., nu gäller det att plantera idén hos pensionatsvärden ...", tänker jag

ser sädesärlan vippa omkring på allt det nyräfsade

gosar med pelle

lägger mig raklång på rygg och tittar på herr stare som sitter på tv-antennen och friar högljutt

dricker vatten med en citronskiva i

påminner mig själv om att i helgen hämta vildkaprifol från skogen

och rotskott från humle

eldar så att jag får varmvatten till duschen

och nu .. ner till havet

nån som vill göra mig sällskap ..?

Om äckelorden. Och gullesiffrorna.

Med ord och siffror har jag ett alldeles speciellt förhållande.

Siffran fyra tycker jag så mycket om, men inte siffran sju.

Öht tycker jag inte alls om udda tal.

Men fyra .., ååå, det låter så mjukt och fint.

Så där som en mjuk säng. Ett skönt stoppat täcke.

Finorden är många.

Omtänksam.

Varsam.

Varmt.

Vänskap.

Nästan alla börjar på v.

Och så finns där alla äckelorden.

Snor, är det äckligaste ordet jag vet.
(I min barndom deltog jag flera somrar i rad i simskola. Vi höll till vid Solviksbadet och vattnet var iskallt. En av mina lekkamrater var också med. Ofta simmade vi intill varandra .., vi tog simborgarmärket och simmade fram och tillbaka och fram och tillbaka mellan bryggorna och räknade längderna. Den flickan hade alltid grönt snor i näsan och jag ville simma en bit ifrån henne .., jag var så rädd att det skulle hamna i vattnet!)

Och bajs.

Någon hjärnskrynklare skulle förstås bena ut det hela och säga att jag lider av svåra komplex från barndomen.

Ja, ja.

Säkert är det så.

Och du då ...?

Dina finord ...?

Och dom andra ..?

Förväntan ...

På baksidan av pensionatet trängs några stora syréner.

Snart så ...

Nä, men har man sett på maken ...!

På väg nerför backen för att fånga torsdagsfönstret, tar jag mig en titt i det som lär vara pensionatvärdens garage.

Ja, någon bil har jag aldrig sett där inne, men kanske ändå ...?

Och jag ler för mig själv.

Där finns i princip allting, ja, det är som att titta in i drakens mage, så där som Bamse gjorde.

Måhända är pensionatsvärden släkt med Moster Mjölgumpas man .., ni vet .., han som ...?


Det förunderliga med pv, det är att han på vissa områden har en rent perfekt ordning.

I cd-stället står skivorna uppradade enligt något Visst System .., likadant med alla vinylskivorna.

Hans byrålådor är ett u n d e r av ordning och han vet på pricken vad som finns och var det finns när det gäller köksskåpen.

Själv är jag mer hött-om-bött.

I min lägenhet finns två garderober.

Om man öppnar den vänstra, riskerar man att bli ihjälslagen, ty då kan allt rasa ut .., där har jag bara öst in och klämt igen dörren.

I den högra är det ganska bra.

Och för mig är det så, att om jag mår bra psykiskt och känner mig i harmoni, då spelar det inte så stor roll om det är lite rörigt.

Känner mig jag däremot trött och slut på .., då är det väldigt viktigt för mig att ha ordning i skåpen.

Jag tror faktiskt att herr pensionatsväden är en ytterst harmonisk man.

Faktiskt.

Dagens fönster ..

... har ni sett förut .., det tillhör det lilla gula huset nere i kurvan.

Men .., här ute på landet, här finns inte så många fönster att välja bland, så, ni får ta det här.

Jag hade just druckit kaffe och kalasat på äggröra med knaperstekt bacon och så tog jag kameran och gick nerför backen för att fånga fönstret.

På mig hade jag en turkosfärgad sarong från Thailand och så min vita särk.

Håret rufslockigt.

"Inte kommer det nån nu inte ...?" tänkte jag .., för här ser man knappt några bilar.

Gissa, om det kom någon bil.

Gissa, om dom körde sakta.

Gissa, om jag ville försvinna från jordens yta för ett ögonblick.

Till Ellem ...

Från Skellefteå, nästan hemifrån, kommer en önskan från Ellem.

"Snälla .., kan jag inte lägga in en bild på vitsippor .., så hon har nånting att längta till!"


Så det gör jag.

Dessa hittade jag i slänten här vid pensionatet.

Jag vinglade iväg med pv:s snedgångna träskor på fötterna .., snavade bland små brännässlor och tittade noga så där inte skulle dyka upp någon orm .., och så upp med kameran.

Såååå söta och fina är dom, sipporna!

Ledig dag ...

Sitter på stentrappan och dricker kaffe.
Gosar med Pelle.
Ryktar hans päls.
Borstar bort katthår från mina långbyxor.
Fixar middag.
Räfsar bort pinnar och löv.
Hjälper pv med veden.
Diskar.
Planterar kryddväxter.
Tar upp en drunknad mus från tunnan med regnvatten.
Tänker länge på den lilla musens öde.
Vilken hemsk död!
Får nästan ont i magen.
Mumsar på gröna druvor.
Kollar vinrankan på den inbygda altanen .., nu grönskar kvistarna.
Apropå vindruvor, alltså.
Läser sms.
Kollar bloggar.
Beslutar mig för att duscha.
Får present av pensionatsvärden .., duschkräm med vaniljdoft.
I love it!
Eller så var det med honung?
Kämpar med korsordet.
"Ska jag hjälpa dig ...?" frågar pv.
"Ja, gärna ...", säger jag.
Efteråt .., målar han fönsterkarmar och klipper gräsmattan, men i omvänd ordning.
Själv inväntar jag Gokväll.

Ja, jag är trots allt femtiofem år.

1 min och 22 sekunder av livsglädje.

Jag säger bara en sak: kolla morrhåren!

Igårkväll sms:ade jag den rara arbetskamraten Malin och frågade om hon kunde tänka sig att ta min torsdagstid.

En bra stund satt jag med mobilen i handen och tvekade innan jag tryckte på "sänd meddelande".

Jag tänkte på lönen som kommer att bli åtskilligt lägre i maj .., det var väl mest den biten?

Men ..., det var ungefär i trakten av Ängelholm, då, när solen sänkte sig rakt ner i havet .., som jag bestämde mig.

Malin svarade att det skulle hon gärna göra.

Och nu sitter jag på en stentrappa i landet Halland och gör i-n-g-e-n-t-i-n-g.

Jo, jag har småpratat med grannen Göran (f.d lärare från Småland, har Ordning & Reda på sin tomt .... oerhört vänlig ..) .., jag har kört till Haverdal och handlat middagsmat på Hemköp och några kryddväxter från handelsträdgården alldeles intill.

I fjol den här tiden hade jag också varit i just Haverdal och handlat, det var veckan efter mammas begravning .., och på tillbakavägen såg jag hur marken var översållad av vitsippor och jag tänkte att aldrig mer ska jag kunna plocka en bukett och ge henne .., aldrig mera prata med henne .., aldrig mer nånting som har med henne att göra och jag var så ofattbart ledsen.

Och väl tillbaka på pensionatet kom pensionatsvärden och jag själv att sitta i var sin trädgårdsstol av vit plast och jag lade upp benen i hans knä och tårarna rann nerför mina kinder och inte ett pip sade jag.

Inte han heller.

Människor som anser att man ska prata ut om allting, dom tycker förstås att sånt är konstigt .., ja, att man inte har någon kommunikation.

Det tycker inte jag.

Man kan nämligen ha tyst kommunikation.

Och det hade ändå inte hjälpt att förklara.

Idag .., ett år senare, såg jag också vitsipporna och jag tänkte på mamma, men jag grät inte.

Jag tänkte att jag trots allt fick ha henne i åttiosex år och att det är så livet är.

Nu står en liten bukett med vitsippor på pensionatets rumsbord.

Och jag ..., ja, jag sitter på en trappa av sten och har kaffekoppen intill mig och mest hela tiden tittar jag roat på en svartvit katt som ligger på det torra fjolårsgräset och putsar sin päls.

Mer behövs inte.

Inte för mig.

Så är det.

Den som tycker om att resa, på riktigt såväl som i tanken .., ni glömmer väl inte att skutta in på Joms sida, där han berättar om sitt äventyr i Thailand.

Så här skriver denne härlige pensionär från Norrbotten:

"I Bangkok hämtar jag mina nya solglasögon och nu ser jag så hård ut i dem att jag funderar på att komplettera tatueringen med skägg och hästsvans och sedan söka medlemskap i någon änglaförening."

Och då kommenterar den lika härliga hemifrån-ingela så här:

"Du har väl inte flint (eller begynnande sådan) som ska kompletteras med hästsvans? Som Anders Borg ungefär? I så fall vill jag nog avråda frisyrplanerna på det bestämdaste! Och tatuera inte någon kroppsdel som kommer att tänjas ut med tiden! Om du inte väljer en vissnande tulpan eller något passande."

Ååå, hur roligt är det inte att följa honom på Äventyret!

"Förmiddag på pensionatet ..."

Regi: bloggmadamen

Kamera/film: bloggmadamen

Producent: bloggmadamen

Medverkande: Mians blomfrön i pv:s plastkrukor .., en karta med blodtryckssänkande piller .., en ljusstake; högt älskad av pensionatsvärden ..., men inte av regissören .., en liten nageltång (hur kom den dit ...?), en norra-västerbotten-almanacka .., en avocadoplanta i gul kruka ., ett par läsglasögon (av 13 totalt ...), samt en sovande pElle.

En slags utsikt ....

Näää, man kanske skulle ta sig en knäckebrödsmacka?

Dagens fönster

... finns på pensionatet i landet Halland.

Bakom kullarna ligger havet.

På uppresan från Ystad igår, kunde man verkligen följa vårens ankomst.

I Malmö och Lund är buskarna redan gröna och utslagna och kastanjerna på väg att blomma.

Och körsbärsträden!

Som alltid är västra sidan och inlandet ett par veckor före Ystad.

Här .., har det stått mer som stilla.

I slänten på pensionatet blommar drivor med vitsippor och björken har fått musöron, ja, kanske mer än så?

Jo, men det går framåt.

Nästan det bästa som finns ...

Igårkväll på tåget.
Jag fastnade på ordet längst till höger som handlade om ryttare.
Ringde min hästägande dotter, men kom inte fram.
Fick hjälp av pv senare på kvällen.
Jaha ...! Spanska Ryttare .., då förstår jag.

... det är att ha ett helt olöst korsord framför sig.

Att vika tidningen så där som man vill ha den .., kolla att favoritpennan är med (nä, inte blyerts ..) . och så sätta igång.

Det förunderliga med korsord, det är att man kan fastna på något ställe och rent hopplöst är det att ta sig vidare .., men så låter man det hela vila några timmar eller över natten och kan man tänka sig .., nästa gång man tar sig en titt på det hela, då kommer man på precis hur det skulle vara!

Jag ä l s k a r att lösa korsord!

Som yngre var det Snipp Snapp i Året Runt och på min byrå hemma i Malå stod en vit pigtittare som jag hade vunnit som första pris, ja, i just den tidningen och med just det korsordet.

Alla korsordsälskare har sina favoriter.

För mig är det Kvällsposten.

Min störstasyster är en hejare på att lösa tidningen Vi:s olika korsord och dom är, åtminstone enligt mitt sätt att se det, riktigt knepiga.

Och australiensyrran är likadan.
Ja, inte knepig, men ... korsordsgalen.
Gissa, vad jag i veckor har sparat till henne ..., nu när hon kommer hem till Sverige på visit om en månad.

Just det.

Drivor med korsordsbilagor.

Till anna of sweden ..

... som vill se hur bloggmadamen tar sig ut.

Ja, ja .., en blott arton sjutton år gammal bild blir väl som bäst?

Lägg till xx antal kilon, så kanske du kan tänka dig ..-)

Hemresa ....

Vid infarten till Ängelholm .., tar jag fram kameran från ryggsäcken.

Solen är på väg ner i havet .., den ser ut som en självlysande apelsin.

Sms susar fram och åter genom rymden.

En massa glädje känns det som.

Om att "sko av sig" och lite annat ..

"Bettan! Glöm ej lungröntgen kl.14.30!" hade jag skrivit på min anslagstavla på jobbet.

Och när klockan är lite över två susar jag iväg på cykeln och parkerar utanför sjukhuset .., tar hissen till plan 3 .., känner inte igen mig sedan jag var där med mamma .,. ny reception, jaha ja ..,, och så hittar jag en ledig stol i väntrummet.

Nu har jag lärt mig .., så på skånskt vis hälsar jag på de övriga ..,"hej på er alla ..!" när jag slår mig ner.

Och där till höger om mig upptäcker jag Lilly som var trogen kund i lilla affären, ja, tillsammans med maken Nisse som inte längre är i livet ., och intill henne sitter dottern som är i min ålder.

Vi pratar om kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år och vi pratar om alla ägare som har kommit och gått i den affären.

"Jag handlar där ännu, men det är lite annorlunda numera, om man säger så .., mannen i kassan brukar sitta och titta på arabiska filmer i sin dator, den står vid kassabandet .., och ibland pratar han i sin mobil, men allra mest står dom och röker utanför entrén ..", säger Lilly.

Mitt emot mig sitter en man i svårbestämd ålder.

Hans högra öga är helt igenmurat och alldeles lilafärgat, jag har god lust att fråga honom om han har åkt på däng, men vågar inte?

Det finns gränser.

Och där är en annan man i rullstol och en lång herre som slår sig ner och genast tar av sig skorna.

"Han sko av sig ...", som min pappa skulle ha sagt.

(Sa vi verkligen så? Jo, det tror jag. "Jag måst sko av mig ...").

Efter en kvart kanske, kommer en sköterska och ropar upp mitt namn.

Jag hänvisas till nåt som liknar en skrubb där jag får ta på mig en vit landstings-t-shirt och jag känner nästan inte igen mig själv .., ty till min förvåning kan man tro att jag har yppiga bröst .., jag, som aldrig nånsin har åtsittande kläder, ja, det här blir en ny upplevelse!

Att röntga lungorna går i ett huj; det är som ett löpande band bara.

"Vänd dig om, håll andan .., andas ut!"

"Stå stilla!" Fyll lungorna, håll andan! Andas!"

Efteråt får jag lämna T-shirten i en tvättkorg (vilket slöseri .., använd i fem minuter!) .., och sedan är allt klart och jag cyklar hemåt i solskenet.

Nu stundar tågresa till landet Halland och till pEllegubben!

Åååå, vad jag längtar!

Tisdagsfönstret ...

"Här hittade jag en krokiteckning i kol, ganska stor, som donerats till god vän med skärgårdshus i Vagnsunda.

Båda hans försommarvardagsrumsfönster speglar sig i bilden av den unge mannen i fosterställning.

Och kikar man noga ser man att fotografen själv också finns med på bild.

Väl bekomme trots den dåliga pixelkvaliteten.

Madame M."

Pling i min inkorg!

Madamen i södra Frankrike berättar i ett inlägg en hårresande historia som handlar om hur det kan krångla sig, detta att bo i utlandet och ha kontakt med någon svensk myndighet.

Jag har åtminstone två goda vänner som arbetar eller har arbetat åt Försäkringskassan och båda har blivit utbrända eller i alla fall, rejält svedda i skinnet.

Det kan sannerligen inte vara lätt att arbeta i en myndighet där det förändras hit och dit och där allt till slut blir ett enda kaos.

Till syvende och sist måste det ju till största delen bero på ledningen.

Nåja.

Till min australiensyster, som blir pensionär i november, skickar jag alltså länken till madamen i Frankrike.

Så där för att varna henne lite.

Ja, så hon inser vad som kan hända.

Eller inte hända.

Och så får jag svaret:

"Vi har jobbat hårt i trädgården hela helgen med sånt som vi normalt brukar göra i maj, precis innan vintern kommer, men nu ville vi ha det gjort innan vi åker till UK.
Så fikusen är kraftigt nerklippt och paketerad.
Det blev 16 sopsäckar.
(Det var den fikusen som min syster skulle beskära i fjol i april .. då, när hon ramlade i backen och slog huvudet i en betongmur .... och nästan seglade iväg till mer himmelska sfärer. I år fick den höjdrädde maken ta sig an trädet.)

Solen skiner från molnfri himmel, det är kalla nätter och morgnar, dagstemp. ligger runt 24C, men man lovar regn och rusk till på torsdag, inte för att jag tror på det, men man kan ju alltid hoppas.

Nu skall jag laga middag, Cumberlandrullader blir det i dag med kokt potatis och sallad, samt färsk ananas till dessert.

Kramar
Birgitta

P.S. Historien om Försäkringskassan var bekant. Har själv väntat på ett besked sedan september 2008. Ds.

Måndagkväll ...

Blir jordgubbar med grädde och mozzarellaost i skivor, men inte samtidigt.

Och skymning.

På tv:en ett program om hur stress påverkar oss människor.

Babianer slåss.

En tiger jagar en zebra.

Själv löser jag, efter visst besvär, Kvällspostens korsord.

Fastnar på något enstaka ord.

Hittar rätt.

Därefter telefonprat och mycket skratt med rar vän från och i Norge.

Efteråt tänker jag att .., en grundförutsättning för riktig härlig vänskap, det är nog att man har samma sorts humor.

I morgon är en ny dag.

Bildskärmsinlämning hos CD-data .., lungröntgen .., tågresa till landet Halland.

Sånt.

I mitt nästa liv, om det finns nåt sånt, ska jag gifta mig med en försäljare eller reparatör av datorer.

Det har jag i alla fall bestämt.

Bara så ni vet ....


Min datorskärm har fått fnatt och det bara durrar och flimrar och jag blir kräksjuk av att sitta här.

Det är väl nån mening med det också.

Tack och lov finns herr dataexperten, ni vet .., "Björkäng ligger vid Varberg. Upplysningsvis" ..., och han har lovat att höra av sig.

Jag tror inte att jag lyckas att fixa det ändå.

Så länge får ni ha en skön måndagkväll.

Och så var det födelsedag igen ...!

'

Idag fyller Hilda 21 år.

Hilda är pensionatsvärdens dotter och enda barn.

Därtill är hon nog den lugnaste människan jag i mitt liv har träffat .. och hon är otroligt duktig på att teckna och drömmer kanske om att ägna sig åt nånting kreativt.

Precis som sin pappa - och kanske sin mamma också ..? - har hon betstämda åsikter .., skriver insändare och vet vad hon tycker.

Men hon åker inte Vasaloppet.

Här kommer ett stort grattis från mig!

Måndagsfönstret ...

"Hej!

Skickar dig ett fönster ifrån Frösö sockenstuga.

Där hade vi idag en "Att uttrycka livet" dag.

I en hörna fanns kläder och skor för provning. Det finns en glädje och en lekfullhet i att prova kläder. Så där som man gjorde som barn.

Att våga leka är inte alla förunnat.

Hos mig fick de måla idag, inte heller det är det alla som vågar.

Desto roligare när de vågar ta steget, ett steg mot lekfullheten i tillvaron.

Mer lek åt folket!

Kram Eva."


// Och jag säger ... tack, snälla rara!

Herr Alzheimer ...

Tittar på detta.

Nästan outhärdligt blir det.

Jag ser mamma framför mig .., och kommer ihåg testerna på geriatriska mottagningen och hennes rädsla och litenhet och ..., lättnaden, när allt var över .., hennes armsvett .., och händerna i knäet och en önskan om att vi ska köra till Möllers och köpa "något gott".

Så jag hatade dom där testerna!!

"Tjugofem poäng av tjugonio ...".

Och sedan ... åren går och poängen rasar iväg neråt.

"Femton poäng ....".

"Ann-Gerd .., kan du skriva hur mycket klockan är ...?"

"Två poäng ...".

En enda lång förnedring är det, för den som är sjuk.

Och jag minns all återhållen gråt.

Hos mamma och hos mig.


Och sorgen.

Ännu en insikt ...

Anders, Maria, Anna och Emma.
Moster Anna är nog en stor förebild för Emma.
Tänk, att ha en moster som tar med sig systerdottern på shoppingrunda .., det var födelsedagspresenten som Emma fick!
Ibland får Emma följa sin moster till stallet och pyssla med Taurus ..., och ibland sover Emma & Emil över hos moster och morbror.
Då ligger dom alla på en madrass på golvet.

Det var efter skilsmässan .., när trettiofyra års förhållande föll i små bitar, som Anna sa att .., det hade i alla fall det med sig, att syskonen kom varandra nära.

Det blev annorlunda.

Dom blev liksom kärnan.

Det blev viktigare att hålla ihop.



Och ikväll kommer ett mail till min inkorg och jag läser ...

"Syskonskaran och finaste Emma på fotboll (såg Mickes KB spela seriepremiär). Supermysigt! Varm choklad, mackor, kex, filt, grisöra till Nelsan - allt var i sin ordning."

Ett eftermiddagsfönster ...

... kommer seglande från södra Frankrike och susar oförfärat in genom mitt söderfönster och landar bekvämt i mappen som heter "Fönster".

Avsändare är madame Monet.

Så här skriver hon;

"Här är ett pyttefönster på en av sjöbodarna vid vattnet i den gamla skärgårdsbyn Vagnsunda på södra Yxlan i Stockholms skärgård.

De står där än, vindpinade.

Den här har säkert anor från 1700-talet."


//Tack snälla! säger jag.

Dagens skörd ...

Det händer, men inte ofta, att kunder ger mig handlingslappen när allt är klart.

"Här har du .. ja, jag vet ju ....", säger dom då leende.

Det var precis vad Inga-Lill gjorde idag.
(Folie, sprayflaska, doftmedel och dusch ... nånting ..,skulle inhandlas).

Inga-Lill och hennes man (som dagen till ära hade någon slags skepparmössa på sig ..) bor inte alls långt från affären och om deras dotter Malin skrev jag en gång ett inlägg.

Men då .., visste jag inte alls vem den rara Inga-Lill var.

Det vet jag nu.



Och så är det alla dom andra .., dom som jag hittar i kundkorgarna.



Eller i chipshyllan.


Eller på golvet.



I kundvagnen.



Och ibland får jag en trave med lappar i handen.

"Kan du slänga det här ...?" frågar kunden.

"Jomenvisst ...", säger jag och ler glatt.

Som trolleri ...

Den här medicinen .., den förändrar på något underligt vis min tillvaro.

Nätterna blir längre.

Känns längre.

Det är precis som att man drar ut timmarna med ett gummiband och drömmarna blir oändliga.

När klockan är fem vaknar jag och tittar på klockan.

Somnar om.

Vaknar igen och tänker att nu har det nog gått två timmar .,. men det har det inte alls .., väggklockan visar på kvart över fem!

Så jag kontroller en extra gång .., klockradion och mobilen .., ?

Nej, det är verkligen så.

Tabletten är liten som ett myrägg nästan och jag begriper inte att en så pytteliten sak kan förändra så mycket.

Och nu är klockan snart halv åtta och jag ska cykla till jobbet.

Flödande sol.

Klarblå himmel.

Om det här fina står sig, ska jag cykla ner till stranden i eftermiddag.

Det är vad jag ska göra.

Tre fönster från Zululand ....

Så här skriver värmlandsdmadamen om ett besök hos en familj i Zululand, i sydöstra Sydafrika.

"Vi fick hälsa på hemma hos en familj i deras tre enkla hus.



Ett hus var kök, i ett hus sov man i och i det tredje bodde andarna efter avlidna släktingar.

Så bor man där.



Allt var i en sån prydlig ordning även om standarden i våra ögon mätt var mycket enkel.

Runt om fanns en fin trädgård med staket och tvätten som hängde på tork.

Ett fascinerande besök!"

Turtlan."


// Och ååå, vad ni är underbara med alla era fönster som ni skickar hit!! hälsar bloggmadamen.