fredag 14 augusti 2020

Denna dagen ett liv ...


Vad har hänt den här dagen?
Jo, ganska mycket.

Jag har cyklat till Slöinge för att hämta ut ett paket och den cykelturen blev bökig värre, då pv föreslagit en mindre trafikerad variant (läs: i ödeskog och nästan på åker!) och hade jag använt njurbälte, ja, då hade det nog känts bättre.
Men till slut kom jag till den här asfalterade lilla vägen och det var som den allra ljufvaste musik! Och jag såg hästar, kossor, får och blommande cikoria.

Det blev nästan tre mil även idag och även om jag har elcykel, använder jag så långt det är möjligt den lägsta växeln. I riktigt branta och sega uppförsbackar, får batteriet hjälpa till lite mera.


Så svängde vi förbi Sonja med pv:s vansinnigt goda skink,- och blomkålsgratäng ., därefter till en kvinna som ibland kommenterar här på bloggen och hennes och makens trädgård, ja, det är nog den vackraste jag någonsin skådat!
Inte så där exakt perfekt, utan mer som att vandra omkring i en djungel!

Efteråt iväg till båten.
Nästan varje dag är vi ute några timmar .., två, tre .., och låter båten driva lite och vi badar från badstegen och det är så underbart att det går inte att beskriva! Att på en gång hamna i djupt vatten när badar, ja, men så härligt! (Sexton meter var det just där).

En enda liten makrill nappade på kroken, men den fick återvända till sitt rätta element.
Stackars liten, så rädd den ska ha blivit.

I morgon blir det ny sväng på havet, men också ett besök hos Sonja och senare på kvällen middagsgäster. På söndag är vi bjudna till rara grannen Birgitta, tillsammans med Britt och Ecke, på surströmmingsmiddag! Och på måndag kommer sonen med familj från Malmö! Bara en massa glädje att se fram emot.

Ajöken, sa fröken.

torsdag 13 augusti 2020

Så blev det ....


Hur gamla kan köksstolarna vara?
Eller så här: hur länge har dom funnits i huset?
Jo, pv säger att han köpte dem på nån antikgrej eller möjligen loppis när han nyss köpt huset och det var 1987.
Nu skulle dom i alla fall få ny färg.


Och det fick dom.
Blev som sprillans nya, frånsett några bitmärken från tiken Molly - minns någon henne - den här hunden som vi hade hand om i fem veckors tid och som var sjövild?
Hon bet sönder vår Ektorpssoffa, några dörrlister och kämpade även med en av stolarna.
Ändå tyckte vi så mycket om henne.


Här är hon, Molly. 
Hon hade nog alla bokstavkombinationer som bara finns att tillgå, men go och fin likväl. 

Så har vi även idag varit ute till havs, nu med pv:s före detta kollega Caroline, även hon mattelärare. Ja, inte bara med henne, utan även med hennes man, för övrigt namne med pv. Thomas, alltså.

Det blev några härliga timmar tillsammans .,. bad och prat och fika och mera prat. Väldigt mycket handlade det om Alzheimer, då två av oss har haft det på nära håll. Den där rädslan, pratade vi om. Låter det hemskt? Trist? Kanske, men det var skönt att dela erfarenheter och våga berätta om det som ibland oroar.
Sen var det lika mycket glädje också.

Nu mot sängen!
(Och Sonja verkar ha fixat första dagen hemma, dock med hjälp från hemtjänsten. Ska åka dit med middag i morgon till henne, för inte förrän på måndag drar den hjälpen igång).
En tidig morgon i augusti ...


... tar jag min krycka (som jag tror tillhör min systerdotter Rita; kryckan har Landskrona Bois färger påklistrade i tejp) och cyklar iväg till Harplinge. Det är nämligen idag som Sonja ska få komma hem till sin eget hem idag och det vill nog till att hon har en krycka till hands. Sen ska hon ha hemtjänst också ett antal gånger per dag och rullator också, ja, det blir nog bra.

I Harplinge finns en gammal väderkvarn och intill den en frisersalong.
Där utanför står frisörskan och röker .., det blir några ord växlade ., och hon är ledsen och och orolig och berättar att sambon just då är hos veterinären med familjens katt och det är nog slutet som väntar.
"Jag pussade henne och sa hejdå innan jag åkte hit", säger hon och jag anar känslan.


Tar inte vanliga vägen hem, utan väljer en sträcka som är helt ny för mig.
Den går rakt mot väst eller sydväst och till min förvåning upptäcker jag ett slags "slott" på vänster sida .., där är i alla fall tinnar och torn!
Kommer fram vid Lynga Lax butik, ja, t.om hitom den .., tänker att här har pv cyklat hur många tusen gånger som helst och hur blir det nu, när han inte alls har något jobbärende in inne i Halmstad?


Det märks att det är höst.
Jag ser gullris, renfana, ulliga och utblommadet tistlar ., björnloka .., små gula blommor och några rosaröda som liknar nejlikor .., harklöver .., röllekor i mängder (i Harplinge är det en hel äng fylld med röllekor och någon klok gräsklipparmänniska har låtit den få vara i fred!) .., och på tomter ligger nedfallna äpplen på marken.

Handlar i affären.
Pratar med Emma, Hanna F, David, Victor och Jocke.
Hejar på bekanta kunder på väg in eller ut i butiken.
Utanför entrén står en lastpall med jordgubbar från Halland.

Och sen ..?
Ett mindre berg av kläder ska strykas ., tvätt hängas upp .., kanske blir det en tur till havet och pv finputsar det sista på köksstolarna, som fått helt ny färg.
Ungefär så.
Dagens fönster ....


"Skickar ett fönster från Furunäsets sjukhus till dig.
Jobbade där ett år innan jag flyttade söderöver. Underbart ställe att jobba på!

Kram från Babsan."

//Elisabet skriver: googlar på Furunäsets sjukhus och följande står då att läsa.
Tack Babsan för fönstret! Var det mentalsjukhus när du arbetade där?

onsdag 12 augusti 2020

Onsdagkväll ....

Har tittat på SVT:s program där ett stort antal utrikeskorrespondenter fick berätta om sin arbetstillvaro och det var hur intressant som helst! Det kan inte vara lätt att vara Stefan Åsberg och ha Carina Bergfeldt intill sig .., hon får mycket beröm från tittarna och det är hon ju värd - dom är helt olika varandra som korrespondenter - men nog måste det kännas inombords.


En som jag verkligen kommer att sakna är Christoffer Wendick, jag tycker att han har varit sååå bra under sin tid som korre.

Annat?
Ute till havs även idag.
Två timmar, kanske mera?
Ingen fångst, men ett härligt bad, hängades i badstegen efter båten.
Såg en sjöfågel som pickade på en död säl utan huvud.
Ingen tumlare idag.

Pv frågar mig ofta "hur många knop tror du att vi gör nu?" och jag har blivit en fena på att gissa rätt. Man lär sig.

Nu mot sängen.
Husets herre tittar på det sista avsnittet av brittiska serien "Fearless", den som han hela tiden har tyckt varit så spännande. Jag började titta när serien började, men slutade.
Den var FÖR hemsk.

Adiós amigos! 
(minns ni ...?)

Om och om igen ...


Nej, jag hade nog aldrig klarat att göra som mamma, flytta till ett ökenområde med fyrtio graders värme - eller mer som hetta -, den saken är säker. 
Men ute till havs fläktar det ändå och igår, precis som tidigare dagar, lämnar vi hamnen och går ut några kilometer .., låter båten driva med vinden (bara förseglet uppe), badar från badstegen, vi hänger liksom med bara, man håller sig i det nedersta trappsteget och låter sig dras med. 
Det är mer än underbart! 

Igår ropade pv "Elisabet! Du har en tumlare bara femtio meter ifrån dig!"

Så läckert! 
En liten val, alltså, ja, den minsta valen. Den ser ut som en tjockmagad delfin .., en lite Karlsson-på-taket-aktig delfin och för en gångs skulle såg jag inte enbart ryggfenan, utan hela ovansidan! 

Pv dörjade makrill och när vi nästan var i hamn, fick han äntligen napp!
Det blev stekta makrillfiléer till sen kvällsmiddag, med potatismos och grönsaker till.
Hjälp, så gott!


Så här ser det ut när man kokmmer in mot hamnen. 
Det lilla vita huset uppe på stenpiren ..., till höger på bilden, det är där människor står och tar bilder av solnedgången. 

Om ni visste så roligt det är att nu känna sig säker när det gäller det som ska göras när vi lägger till. Vi är dom enda som ligger med aktern mot bryggan (lättare för såväl harry som mig att ta oss av båten) och pv har blivit en fena på att använda bogpropellern och backa in i vår plats! 

Nu ska jag  dammsuga och hänga tvätt, men inte samtidigt. 

Ps. Igår när vi kommit i land, blev det småprat med två äldre män som stod och tittade på när vi kom in mot bryggan. Den ene är kund på Ankaret, där jag arbetat. "Saknar du inte affären ...?" sa den mannen. Jag sa att nej, det gör jag inte, inte jobbet i sig. Då log han och sa så snällt "Men Bettan, vi saknar dig!" Undrar om den mannen till fullo förstod hur mycket såna ord betyder!! Jag var glad resten av kvällen, ja, jag är glad ännu! Ds.
VARNING! 

Fick igår ett meddelande på messenger från en rar väninna i Ystad.
"Det är ju du Elisabet!" stod det - eller nåt sånt - och så en länk att klicka på.

Jag tänkte att hon väl funnit några gamla fotografier eller nån film, men så var det inte, det var ju bluff/phising! Nu är mitt facebook-konto tillfälligt spärrat, så jag kan inte varna där, men om ni får nånting från mig, så öppna inte!


tisdag 11 augusti 2020

Magisk kväll på Kattegatt ....


När vi igårkväll - efter kanske två timmar ute till havs - hade tagit ned seglet och gick för motor in mot hamnen, stod som vanligt en samling människor längst ute på piren för att titta på solnedgången.

Väl hemkommen upptäcker jag på Haverdalssidan att en kvinna fångat vår båt på väg in .., det är jag som står längst fram i fören och det är precis samma känsla som när jag var liten och satt på sommarstugeräcket och låtsades att jag red på prärien .., det här att stå där framme och känna vinden mot ansiktet!
Vilket frihetskänsla!

Hon som tog bilden och fångade ögonblicket, heter Therese Christopher och jag tänkte att det blir ett fint minne att ha kvar.



Själv vände jag mig om och tog den här bilden -. Men titta på strålarna/skuggorna som omger den övre delen av molnen! Så läckert!

Den här sommaren har jag lärt mig så mycket när det gäller seglingen.
Vi sa igårkväll, att nu går det i ett huj när vi ska iväg (av med kapellet och göra i ordning allt), det tog inte tio minuter och lika fort går det när vi ska av båten!

måndag 10 augusti 2020

Det var länge sedan sist ...

Eller egentligen inte sååå länge.
Ett halvår, kanske.

Men nu är paprikorna förhållandevis billiga (29:95 kilot) och jag har kvar ett mindre paket lammfärs i frysen, så det blir som bäst.
Förväller paprikahalvorna, steker färsen i curry tillsammans med lök och vitlök och sist av allt i med stora vita bönor, mer som för att fylla ut.

Och så pytsar jag färsblandningen i paprikorna, häller på riven ost och gratinerar i ugnen.
Till detta bulgur och sallad, plus jättegott med mango chutney!

Pv åt tre halvor.
Jag en stor.
Två är kvar tills i morgon.

Over and out.
Måndag i augusti ....
(Lars har namnsdag ...).


Pratar med Sonja som fortfarande befinner sig på Bäckagårdens korttidsboende.
Jag frågar hur det går?
Jo, det går si så där .., kanske ska hon stanna kvar den här veckan och ytterligare en, för det gör så ont när hon gåtränar och hemtjänst ska hon ha till en början när hon väl kommer hem igen, säger Sonja.

Och jag undrar om hon brukar sitta i dagrummet nånting?
Jodå, det gör hon också.
"Vi är några stycken som sitter där och ibland sover alla och ibland blir det lite småprat", säger hon och jag hör hur hon ler genom luren.


Gårdagen tillbringades till största delen i hamnen.
Först ett par timmar till havs och ljuvliga bad i havet .., och vi lyssnade till Marie-Louise Ekmans sommarprat (som vi båda tyckte om!) och knåpade med DN:s fredagskorsord som vi ännu inte har fått ihop ..., och det fläktade skönt .,. blev mera vind efter hand och vi vinkade till Lasse som kom i sin segelbåt, den som nu ska säljas.

Jag minns tydligt att jag någon gång (kanske flera) talat om att solnedgångar inte är min cup of tea, men man kan ju ändra sig. Sällan eller aldrig har jag sett dess like som i Skallkrokens hamn.

Redan någon halvtimme innan solen tackar för sig, samlas människor uppe vid det lilla, lilla huset längst ut på piren. Det är därifrån man har bästa utsikten.
Bilden tog jag när jag varit och diskat


Det är så otroligt välordnat i hamnen!
Fräscha toaletter och duschutrymmen och så omtänksamt alltsammans.
Lägg märke till så gott om sittplatser och bord där finns!


Och flera klotgrillar och bord ..., ja, någon eller några har verkligen tänkt till när det här gjordes!


Alla tio ställplatserna har varit upptagna praktiskt taget hela sommaren.
Längre till vänster, men inte i bild, finns en vanlig parkering och även där står husbilar och antingen väntar på att någon ska ge sig av - det är trots allt väldigt praktiskt med tillgång till el och alla faciliteter - eller så väljer man helt enkelt det alternativet.
Det är ju dessutom gratis.
Hela dagarna ser man husbilar som kommer körande och får vända .., nähäpp, fullbelagt!


Här syns det lilla huset från solnedgångsbilden.
Vi valde att övernatta i båten och nu var det betydligt lugnare än tidigare under veckan.
Vaknade vid tvåtiden av att det regnade.
Tog ett morgondopp innan vi åkte hemåt.


Bilden: båtgrannen vars båt heter Alina; sammansatt av initialerna av dom tre döttrarnas namn.

Vår närmaste båtgranne - på ena sidan - ett par i fyrtioårsåldern kanske - med tre döttrar, dom hade igårkväll återvänt från Hallands Väderö där dom, enligt en av döttrarna, "hade legat på svaj". Tur att dom har gummibåt och på så sätt kan ta sig i land.

Den här båten har likadant teakdäck som vårt, men deras lades om förra hösten och det kan jag säga .., att det kostar  m u l t u m. Mellan varje bräda fästs en gummilist som ska förhindra vatten att tränga in .., och är träet nedslipat sedan tidigare, då finns inget annat alternativ än att byta ut rubbet.
Båtgrannen hade seglat båten till varvet i Ellös i Bohuslän och där hade han själv hjälpt till vid "nåtningen" som det heter och ändå blev det så dyrt.
Men sååå fint.


På väg att packa ihop - det var i morse -.
En sväng till affären .., färskt bröd och så hemåt.
Tvätt i maskinen och allt hann torka, ty sen kom regnet och mullrandet.
L j u v l i g t.
Och tack till Tony Bennett som underhållit mig så fint medan jag skrivit detta (och samtidigt ätit lite lunch).

söndag 9 augusti 2020

Blandad kompott en söndagmorgon ...

Morgondopp i havet.
Tendens till algblomning.
Ljuvligt svalt vatten.

Hemåt.
Naturell yoghurt med färska björnbär.
Dagens Nyheter.

Ett alldeles för löst kokt ägg.
Kaffespill på nystrukna linnetunikan.

Hullerombullerlivet.
>