lördag 26 mars 2011

Två kvällsfönster från ....


... Skåne, närmare bestämt från Landskrona.

Och inte visste jag att Landskrona är så vackert!

Å andra sidan är det mycket man inte vet här i livet.

Fönsterfångerska var stickmadamen Ulrika.


//Ps. Glöm inte att ställa fram klockan i natt! Ds.
kväller ...

solljus genom knappt genomskinliga fönsterrutor

snödroppar i en vas på bordet

och tv-sportens jan svanlund finns inte längre

tänk

det känns som om en nära bekant har försvunnit

Städtajm ...


Så här fint blir det på matbordet när alla pappershögar har tagits bort.

Vi är två som hjälps åt .., ja, att lägga dit papper, alltså.


Här hamnar pappershögarna, i väntan på en mer rejäl sortering.

I den grå byttan trängs julkort och andra hälsningar, tillsammans med en hårborste.
En turisthandbok om London skymtar också.

På den högra sidan, ovanpå skrivaren, ligger ännu mera papper.

Det är räkningar (pv:s - mina är betalda -, jag är en sån som betalar mina samma dag lönen kommer) och där finns också ångestframkallande pensionspapper ..., två album och två klippböcker.


Observera att även mamma använder ordet "underbar"!
Det är således genetiskt!

I det ena albumet berättar mamma om en resa genom Sverige och Norge.
Året är 1950, ett år innan hon gifte sig med pappa.

Här har hon besökt Ystad.
Så här skriver hon:

"Vi ha haft vackert väder. Rent så att jag fått riktig solbränna i mitt ansikte.
(Jag har ju annars tagit fram en konstgjord solbränna varje gång de retats om Ystad - varför vet jag inte -.
)
Fullt så känsligt är det nämligen inte."

Mamma rodnade ofta .., nu funderar jag på vem hon egentligen träffade just i Ystad?
Vad var det för man?


I ett blått album är det mest bilder från Dikanäs med omnejd.
Mamma längst till höger.
Det hade lika gärna kunnat vara AP.
ofattbart lik sin mormor, är hon!


Och jag bläddrar även i en av mina klippböcker.

Under några års tid hade jag en krönika (ja, det hette kåseri på den tiden) var lördag i hemtidningen Norra Västerbotten.

Helt fri var jag att välja ämne.

Här har jag varit på barndop i Rådhuskirken i Århus, Danmark.

Och tydligen var jag lika lycklig även då .., det är ju för bedrövligt så enjängd man är.

Upphittat ....


Någon planerar mycket noga.

Tre butiker ska besökas.



Någon ska göra paj ....



Någon annan övar sig på olika sje-ljud.

Inte kan det vara lätt för t.ex invandrare att begripa sig på denna härva av olikheter.

Förmiddag i landet Halland ..



Strålande sol och klarblå himmel!

På tv-antennen sitter herr Stare och låtsassjunger, ja, han härmar någon annan fågel.

"Sitt där du och ha det skönt ...!" säger jag med snällaste rösten.

Koltrastarna, som jag matat med äppelskivor precis hela vintern (även nu), tackar matmor genom att flytta någon annanstans och sitter väl där och flöjtar så vackert.



Lille sigge nilsson, denne egensinnige katt som är en sån ensamvarg.

"Nä, nu ska jag ut och kolla lite ...", kanske han tänker.

På marken ligger avklippta roskvistar - vassa och taggiga -.

"Varför kan du a l d r i g bära bort sånt här på direkten ...!" säger jag till pv.

(Det är sånt man säger när man har varit tillsammans ett par år.)


Tulpanerna tar sig ...



Och här bor grannen,, just nedanför det gula huset på kullen.

Tre lördagsfönster från Stockholm ...



"I väntan på våren - här en stuga med ovanligt söta fönster i koloniområdet vid Karlberg, anlagt 1909.

Bakom kolonistugorna i bergssluttningen på Kungsholmen finns stora tråkiga kontorsbyggnader med många fönster, men de här är finast!"

Vem som var ute med fönsterhåven?

Jo, Annika Bryn.

(Annika blir irriterad när jag länkar till nånting som man inte vet vad det är - själv tycker jag att det är så himla spännande -, men bara för hennes skull, så ska jag nu göra som hon vill. Se där .., jag är liiiite läraktig!)

fredag 25 mars 2011

efteråt ...

tio timmar på jobb

då orkar man inte så mycket mera

vittjar posten

- blir glad åt handskrivna rader -

äter middag

och lägger mig sedan raklång på soffan ektorp

tittar på så ska det låta

en massa flams

tycker att herr programledaren är jobbig

men det kanske beror på mig

att jag är trött och slut på

på min mage ligger pElle

han är glad att matte är hemma

sigge har gått en trappa upp och lagt sig

ensamvarg som han är

och i morgon har livet återvänt

så är det

Födelsedag ...


Bilden från Söder i Stockholm, där Sven hade vernissage i höstas.


Idag fyller Sven år.

Jag vet nästan ingen som skriver så ..., filurigt, med så mycket glimten i ögat, som just Sven.

Och ingen som tar ner världhändelser på så väldigt lokal nivå.

Porsö-nivå.

Ja, Svens blogg är helt enkelt underbar!

Dessutom tycks detta vara en himla sympatisk människa.

Stort grattis från mig!

(Idag skulle även min pappa ha fyllt år, kommer jag plötsligt ihåg.
101 år, om han hade fått vara i livet!)

Idag ....

... är längsta dagen på jobbet.

Kvart i nio (blir kvart över åtta, jag vill vara i god tid och inte stressa) till kvart över sju.

Mesta delen i kassan, bland ATG, Lotto, Keno, semlor (plu 635), Hallands Nyheter och Göteborgs Posten .., lösviktsgodis (plu 5325) och mängder av påskliljor i kruka ( 3 för 30:-, plu 405).

Och så har jag äntligen lärt mig ett plu-nummer som varit hopplöst att komma ihåg, nämligen 4351.

"Okej, jag tänker på att 43 är ett år innan min australiensyster föddes och 51 är året innan mina barns pappa kom till världen, det blir lätt som en plätt!"

Problemet är bara att nu kommer jag inte ihåg vad det v a r som hade det numret.

Fredagsfönstret ...


"Hej du lilla pärla i landet Halland.

Sänder dig ett foto från mitt köksfönster där solen flödar in varje morgon.

Kan ibland bli meditativ när jag tittar ut.

Så underbart med ljuset...."

Avsändare - tillika fönsterfångerska - var den här madamen.

torsdag 24 mars 2011

l i v e t ...


någon är utom sig av förtvivlan

någon väntar smått och räknar veckor

någon annan orkar inte längre

och väljer att ta sitt liv

någon är upp över öronen förälskad

och ringer minst två gånger per dag

och vittnar om längtan

och räknar dagarna

- trettio stycken är det -

"gud, vad det är spännande!" säger hon

själv dricker jag te

och äter en halv semla

på fönsterkarmen ligger pElle och sover
Och gratis är det också ...

Det finns uppenbara fördelar med att vara sambo.

En sån sak - nästan den bästa - är när man får benmassage i soffan.

Härlig Wileda-olja och hårdhänta tag, så där så man ropar "aaaaooooaaaj!", när massören kommer åt små muskelknutor.

Efteråt blir det s t r e t c h n i n g av spända lårmuskler (läs: tunga lyft i mejeriet, men jag får skylla mig själv som tackade nej när chefen erbjöd sig att lyfta tunga backar, men jag tänker fixa det själv, även om baksidan av låren blir som betong!) och ben som pekar rakt upp i taket och längre bakåt än så.

"Herremin, hur kan du vara så vig!" säger pv häpet.

Det är väl mest allt hull som till sist tar emot.

Annat som är trevligt är att man har någon att dricka kvällskaffe med.
(Och möjligen dela en semla med ...).

Ett eftermiddagsfönster från Halland ..-



"Hej!

Himla kul att läsa din blogg, speciellt när det händer saker på jobbet :)

Tänkte dela med mig av mitt ena köksfönster, egentligen är det inte så fint men det får mig att må bra.

Sitter alltid i köket och pluggar när det är fint väder, hela köket blir så ljust och barnen leker på lekplatsen på andra sidan gatan.

Då kan man drömma sig bort ett tag från pluggstressen.

Anledningen till att det bara är en gardin är för att jag trodde att det var två i paketet, tji fick jag. Sen var den alldeles för lång med och symaskin äger jag inte, så det fick bli en knut.

Den lilla "asken" som står där, med två fack i, ett för "café" och ett för "the" som det står, är köpt på tinzimara. En mysig affär i halmstad, teet är tyvärr slut, det dricks allt för mycket i tentatider... Men kaffebönorna är de samma som jag la i när "asken" köptes, varken jag eller sambon dricker kaffe!

Det är lite skavt här och var och målarfärg som droppat när vi målade om här, men det gör det bara mer personligt tycker jag!

Om det är dåligt väder sätter jag mig hellre i vardagsrummet med neddragna gardiner och tända ljus och deppar...

Det var skönt att ta paus från plugget och skriva om ett fönster, första gången jag gör det i mitt liv :)

Vi ses på jobbet!

Kram Emmeline."

// Bara så ni vet .., Emmeline är 21 år och när hon i söndags kontrollerade bäst-före-datum i affären, då for hon omkring som en målriktad missil! Hon är makalöst effektiv och duktig och när hon inte helgjobbar i butiken, läser på hon på högskolan.

När tiden blir knapp ..



"Kommer du ihåg honom .., ja, du vet .., han satt vid samma bord som oss ..?" säger pv.

Jo, jag kommer ihåg.

Han satt mitt emot mig; vi pratade en hel del med varandra.

Ungefär jämnåriga är vi.

Nu har mannen fått veta att tiden är utmätt, ja, det är den ju för oss alla, men för honom mer ändå.

Kanske ett halvår kvar att leva? hade läkaren sagt.

Ett halvår.

Sex månader.

Om det vore jag själv.

Vad skulle jag göra då?


Vad vore viktigt att hinna med?

Sånt kan man tänka på när videkissen är på väg att slå ut.

Fyrtio minuter ...


... sittandes på en klipphäll med ansiktet mot solen och livet vänder åter.

Trötthet förbyts mot stillhet.


Och jag tänker att detta måste vara ungefär som meditation.

Eller nån slags själslig terapi.

Ett sätt att rensa hjärnan.


Tankar på arbete .., på datumkoll och mejeriorder (beställde jag tillräckligt, eller för mycket?) läggs åt sidan .., jag håller kikaren i höger hand och spanar efter ejdrar .., ser ett enda par som gungar upp och ner i blåsten.

På stranden ligger ilandfluten tång .., snäckor .., musselskal .., danska mjölkförpackningar från Hirtshals på Jylland .., ett rep .., drivved och några plastpåsar.



Och där finns spår av andra människor.


Hos grannen ...

Nästan hemma .., då har jag vinden i ryggen och det blir på tok för varmt.

Halsduken åker av .., kappan knäpps upp.

På grannens tv-antenn sitter herr stare och siiirlflöjtar .., jag hör bofinkesång och känner alldeles tydligt hur det doftar jord och vår.

Möjligen hundskit?
Viktigheter ...

Klockan sju-noll-noll ringer telefonen.

Det är pv.

"Du kan tro att det gick undan in till stan .., 46.21 på 24 km .., jag undrar om det inte är rekord, ja, det var en härlig medvind!" utbrister han lyriskt.

"Ojdå .,. ja, men det var ju trevligt" säger jag.

Själv gottar jag mig åt brödet från Thores Bageri.

Dagens fönster ...



... finns i Västernorrland, närmare bestämt på Österåsens Hälsohem.

Där stod Anita och kom på att ett fönster vore ju alldeles perfekt att fånga!

Och det gjorde hon.

Det tackar man för.
Längtansbilder ....


Signaturen "Lundafarmor" skickar en länk med de allra ljufvligaste bilder.

Jag säger bara det.

Ååå, vilket vackert land vi bor i!

onsdag 23 mars 2011

På jobbet ...



Det finns saker jag verkligen beundrar när det gäller affären där jag arbetar.

Att det är en mindre butik - i alla fall långt mindre än där jag arbetade tidigare - hindrar inte den som är ansvarig inköpare att slå på stort .., att köpa hem stora mängder.

Alla som arbetar i butik vet att "mycket säljer mera".

Har du tjugo apelsiner för 12:95 i disken, så kommer inte kunderna att bli särskilt lockade.

Har du däremot gjort en stört - som på bilden - säljer du jättebra!

(Tänk på Hötorget i Stockholm! Vilket enormt arbete handlarna lägger ner på att få en fin exponering av sina grönsaker! Där kan man tala om m ä n g d e r .. och vilket färgspel!)



Likadant är det med vårblommorna.

Det tas hem mycket mer blomster än vad jag är van vid sedan tidigare, men hjälpas, vad människor handlar!

Allt detta står utanför entrén och dras in på kvällen (och ut på morgonen igen) och den som har god syn, skymtar en pall med toalettpapper också.

Till höger om dörren står ofta minst en, ibland tre, burar med vedsäckar.

Idag har affären haft besök av en kontrollant från Hemköp, som gör stickprov och ser efter hur det fungerar med datumkoll och allt sånt.

Det kan jag lova er, att man blir lite skakis i benen vid åsynen av den mannen, för hur lätt är det inte att missa ett utgånget datum bland tusentals varor!!

Och plötsligt kommer jag ihåg ...!



Sextio minuter vid havet, sittandes på en fleecefilt och någorlunda i lä, och det är isande kallt!

Tittar i kikaren och ser några få ejdrar .., längre ut sitter en flock skarvar .., en kråka flyger förbi .., några trutar .., och nu och då gäss.

På stranden går en pappa och hans lille son.


Inte långt från parkeringen, ja, där naturreservatet tar vid (fast åt andra hållet), ligger sommarhusen på rad.
Dom flesta har stooora tomter (nästan helt kala) som vetter mot havet!

Där kan man tala om utsikt.
"Fast alla människor vet väl hur vatten ser ut ?" konstaterade pv saktmodigt när jag en gång förde detta med havsutsikten på tal.
Så där värst impad lät han inte.

Och jag ger upp och går hemåt .., vittjar postlådan och pratar en stund med grannfrun.

Tre glada hundar hoppar och skäller och jag sträcker mig över staketet och småpratar med dem .., kliar bakom öronen .., frågar var hon har köpt dem.

Vi pratar uppfödare och tidigare liv.

"Du vet, min man var gift med en veterinär och hon hade hundar ..", säger grannen.

Då, plötsligt, kommer jag ihåg!

"Jag fattar det inte .,. det är som om jag känner igen honom, jag känner igen rösten!" har jag sagt till pensionatsvärden, när jag har träffat grannens man.

Nu vet jag.

Alla vi som såg tv-dokumentären "Himlen kan vänta", minns kanske kvinnan som hade drabbats av en hjärntumör .., hon som arbetade som veterinär, hade hästar och hundar och var gift med en sån omtänksam man.

Ja, just det!

Det är han som är grannen.

Det är han som snart ska bli tvåbarnspappa!

Drömmen om en trädgård ...


Tidig vår i Ystad.
Ännu har inte alla blommor fått komma ut.

Den första sommaren som husägare på landet utanför Ystad, blev nästan magisk.

Är man uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter och aldrig har sett ett blommande fruktträd förrän i tonåren (en skolresa till Skelleftehamns badhus och bussen passerade Medle eller Myckle och aldrig hade jag sett något så vackert ...."det är blommande äppelträd!" sa den som visste ..), ja, då blir fruktträd det första man planterar.

"Barrväxter är väldigt tåliga ..., det vore kanske nånting ..?" sa innehavaren av Ystad Plantskola.

Barrväxter .., nä, aldrig i livet!

Det blev fruktträd i form av körsbär, äpple, plommon och så småningom en hägg, bara för "hemifråndoften".

Och ner i den skånska myllan åkte buskar av alla de slag och i krukor hade jag rosmarin, lavendel, mynta .., mot husväggen planterades vildkaprifol och klematis.

För den som under många år varit van vid tall och gran och här och där någon enstaka rönn, var detta som att komma till himmelriket.


Utanför det gula huset på kullen fanns tidigare endast en f.d. dansbana mot söderväggen.
En "dansbana" anlagd till pv:s 50-årsdag. (Ja, han tycker om att dansa).
En slät yta, utan några blomster.
Förra sommaren hade dansbanan förvandlats till en grönskande oas.
Någon var så lycklig.


Efter nio år på landet flyttade jag till lilla ettan i stan.

Där fanns ingen trädgård, inte ens en balkong.

Men på stentrappan ut mot gatan, där gjorde jag mig ett litet rede.

En egen liten trädgård .., en enkel variant bestående av pelargonior, lavendel och andra kryddväxter.

Allt utom en jättepelargonia, fick vara kvar och för mig blev dom där blommorna till en sån ofattbar glädje!


Så här kom den att se ut, dansbanan.

Mot husväggen planterades även stockrosor, under livlig protest från husägaren.

"Ja, men Elisabet, hur skulle det se ut om alla hyresgäster började anlägga rabatter mot gatan ..!" sade han upprört.

Ja, h u r skulle det se ut?

Förmodligen helt underbart.

Den där drömmen om en egen liten plätt att glädja sig åt .., den finns hos många.

Nu är min lilla stentrappeplätt utbytt mot en annan plätt, i landet Halland, men glädjen är densamma.

Här är en som har skrivit om just detta .., om vad en egen - en aldrig så liten trädgård - kan betyda .., och hon har skrivit om det på ett sätt ., ja, så där så man blir alldeles varm i hjärtat.

Onsdagsfönstret ...



"Ett fönster, utan glasruta, i en restaurang i Hanoi.

Fönstret fungerar som också som altare, därav frukten och rökelsepinnarna.

Hälsningar Guy."

(Ni följer väl med i hans resedagbok från Vietnam. Hur intressant som helst är det att läsa om en helt annorlunda tillvaro.)








tisdag 22 mars 2011

Angående skäggstrån och kvinnor ...

Så skriver madamen i Portugal så här:

"Avdelningen sånt vi kvinnor borde tala mer om.

Tre svarta skäggstrån på hakan och en del ljusa mjuka som är störande långa får jag hålla efter. Och jag räknar med att det blir värre. Fast hakan är oöm. Ondast gör överläppen, de där stråna längst ner mot läpparna är djävulska, de får faktiskt växa fritt rätt ofta.

Men jag har det ändå bättre förspänt än många av mina sydeuropeiska systrar.

Vad gör man när man är tjugo år och har hakan och kinderna fulla av mjuka svarta fjun?
Och som med ålderns rätt blir grövre.

Att kindpussa en äldre dam här kan vara en sträv upplevelse.

Ps. Vid fyrtio och ett halvt, alltså, glömde jag att säga.
Jag fick nys på dem nån gång vid trettiofem.
Minns fortfarande tillfället, en hotellspegel i en uschlig liten ful stad i norra Italien en ful februaridag.
Som gjord för såna upptäckter. Ds."

//Elisabet säger: värst är att sitta i bilen i motljus och råka titta i backspegeln .,. då kan man få en kalldusch av värsta slaget! En dag tittade jag noga när jag hade dom starkaste läsglasögonen på .., jag höll på att svimma! Massor av strån och ingen hade sagt nåt. Tur att man är tillsammans med en inte alltför ung man som också behöver läsbrillor ..,-)

Kväller ...


Tre såna här anoraker har jag nu inhandlat.
Det borde räcka tills jag dör.
"När den dagen kommer kan du begrava mig i en sån, jag älskar dem ju!" sa jag till pv häromdagen.

En sak är ju säker, det är tur att man inte arbetar som rubriksättare i någon tidning.

Men kväller är det och fem timmar på jobbet går i ett huj!

Att arbeta i mejerikylen är roligt .., man ser ett konkret resultat av det man har sysslat med, även om det inte varar någon längre stund och att göra fint och fronta och hålla ordning, jo, det tycker jag om.

Och vi (chefen, Johanna och jag själv) talar om missar som man kan göra vid beställningar.

Själv minns jag en sommarhelg när jag hade klickat på fel knapp på datorn och i stället för 24 askar med jordgubbar fick vi 24 lådor!

Panik! (allra helst som jag var fruktansvarig).

Således ringde jag runt till alla närliggande vårdhem och gruppboenden och lockade med alldeles härligt färska jordgubbar till deras patienter och så - efter stängning - tog jag bilen och körde iväg med den ena lådan efter den tredje och respektive boende fakturerades efteråt.

Tänk, allt gick åt .., sicken lättnad!

Sånt pratar vi om.

Fem timmar på jobbet och ändå får man eftermiddagskaffe, det är jag sannerligen inte bortskämd med. Nu sitter man kanske sällan mer än fem, tio minuter, men det gör sitt till ändå .., att få sträääcka på benen och ta en slurk kaffe.
(Ibland en kaka också).

Och nu är det som sagt var kväller.

Strålar solen i morgon också, blir det några timmar nere vid havet innan det är dags att köra till affären - klockan två går reveljen -.

Två till sju.

Åååå, så jag trivs!

Havet, ja.

Snart blir det nog ett dopp i iskallt vatten.

En massa eftermiddagsfönster ...



Stickmakerskan, hon som påstår sig vara helt utan lokalsinne, befinner sig som bekant i Skåne.

I Landskrona.

Till havet hittar hon inte alltid - inte på en gång -, men fönster fångar hon!

Det tackar man för.
Avdelningen elände ...

Allra värst är att rycka bort hårstrån som sitter just under nästippen.

I mitten av överläppen.

Det gör djävulskt ont.
insikt nr 391 ...

Den som skriver långt

tycker om att läsa kort

Sånt här till exempel

I love it!

För att inte tala om sånt här!

(Fulltständigt u n d e r b a r t!)

Två timmars terapi ...


Ja, jag tror att bilden är klickbar.

I två timmar blir jag sittande här där pilen visar .., med ryggstöd och allt och visserligen aningen kallt om rumpan, men ändå .., himmelskt, är det.

Och jag har kikaren med mig och tittar mellan varven på tiotalet ejdrar.

Dom simmar parvis .., går ibland iland och lägger sig på släta klipphällar .., putsar fjädrarna .., bevakar positioner .., och så ner i vattnet igen.


Som ni ser är bloggmadamen rejält klädd; kalasbyxor och allt.

Själv skickar jag mms till dom enda som jag tror bryr sig i fågellivet; till Gunnar i Jämtland (som sedan ringer och berättar om massor med snö och så vitt och ljust ute att man måste kisa med ögonen och nu är han less på snön, hur vackert det än är!) och till Mian i Västergötland .., och jag ringer till Kent i Småland (som ligger på sin säng med sitt brutna och gipsade ben) och gratulerar honom på namnsdagen och det blir en massa prat om allt möjligt och på det hela taget känns livet rikt.

Ja, jag vet.

Det är trist och enahanda att läsa om evig lycka.

I morgon ska jag verkligen försöka gräva upp nåt elände att skriva om.
Vänskap ...

Om en hund som är trofast.

Det handlar den här filmen om.

Tack Anita!

Dagens fönster ...



Fyra oskarpa fönster från Halmstad.

Och en liten bit av en innergård.

När bilden togs (jag sträckte fram kameran genom en låst gallergrind), hördes mängder med fiskmåseskrän - sommarljud rakt av -.

måndag 21 mars 2011

Apropå Tom Jones ...

Igår mötte jag en kund ungefär vid fruktdisken.

Trots att vi var inomhus, bar hon mörka och helt ogenomskinliga solglasögon.

Jag frågade hur det var med henne, ja, så där allmänt bara.

Då lyfte hon på sina glasögon och visade ett par blågrönsvullna ögonlock, fyllda med suturer.

"Detta som du ser, är rena rama fåfängans marknad .., jag har lyft mina ögonlock på kirurgisk väg .., dom började bli så slappa och hängde ner ...", sa kvinnan och log.

Nu kändes det redan bättre.

Och så satte hon på sig glasögonen igen.

Halmstad - Helsingborg t o r.


På anslagstavlan.

En timme prick tar tandläkarbesöket.

Värst av allt är borttagningen av tandsten.
När maskinen härjar i framtänderna, ilar det som om apparaten vore strömförande ., ja, det låter ungefär som när man drar med naglarna mot svarta tavlan, den som väl numera är grön?

Och precis som sist ligger jag raklång i den säkerligen ergonomiskt utformade stolen och stirrar upp i taket och konstaterar att även nu heter lysröret "Philips Master, TLD 36W/820", möjligen är siffran något högre på det sista numret?

Från en liten radio intill hörs nyheter.

I Jemen har generalerna bytt sida och slåss nu med folket, i stället för emot.

Tandläkaren och sköterskan nickar mot varandra .., säger att oj, vad det händer mycket just nu.

I Helsingborg känns världen större.

Medan jag ännu sitter i väntrummet, kommer en ung tös och hennes pappa och slår sig ner.
Flickan har sjalett runt huvudet och talar ett för mig främmande tungomål .., hon och pappan pratar med varandra och flickan tolkar för kvinnan i receptionen.

Intill mig sitter Birthe från Helsingör.

Hon säger att det är så otroligt mycket billigare att besöka tandläkare i Sverige än i Danmark och resan över, från Helsingör till Helsingborg, tar ju bara en kvart - tjugo minuter .., det är då rakt inga problem.

"Och jag syns det är så dejligt här ...", säger hon leende.



Efteråt blir det en sväng på Bokia .., studerande av en rund anslagstavla och väntan på hemfärd.

Anslagstavlan visar en något förvandlad Tom Jones som kommer till Helsingborg i augusti.

Så dödens less jag är på alla artister som ändrar sitt utseende!

Snart ser alla likadana ut .., samma stela ansikten utan mimik.

Tack, jag föredrar människor av kött och blod där man ser att livet har satt spår.


Och så tågresa hem igen.

Bläddrar i tidningen Vi och ler åt "Vi-bilden".

Rubriken är "Utan brallor i New York".

Så här står det: "I januari genomfördes den tionde årliga "Åk tunnelbana utan byxor"-dagen i New York. Tretusenfemhundra resenärer tog på ett givet klockslag av sig byxorna mitt i rusningstrafiken, till allmän förtjusning - eller avsky -."

Det visar sig att fenomenet har spridit sig till fyrtioåtta städer jorden runt och kallas "en manifestation för knasighet".

Helt ärligt blir jag glad när jag läser (och ser) sånt här.

Vilka härliga människor!


Tittar ut genom kupéfönstret.

Ängelholm .., Båstad .., Laholm .., världen passerar revy.

"Min" del av världen - en pytteliten bit -.

I morse var det snöblandat regn i luften .., nu, några timmar senare, börjar det klarna upp.

Väl framme i landet Halland ringer jag till Sonja och Gösta och frågar om dom blir hemma .., och i så fall, bjuder dom på kaffe, om jag håller bröd (det goda från Thores bageri)?

"Du är så välkommen lilla vän ...!" säger Gösta.

I två timmar blir jag där och vi sitter i vardagsrummet med högt i tak och pratar om det ofattbara som har hänt och hur det känns att ha förlorat ett barn - om än i aldrig så vuxen ålder - och på spiselhällen står två fotografier av den som inte längre finns och mellan varven tar gråten överhand och vi säger att tillvaron ibland är en gåta och inget förstår man.

När jag går därifrån, tänker jag på hur mycket Sonja och Gösta har kommit att betyda i mitt liv.

Ungefär så.



Lite senare: baratradgard säger i en kommentar att hon tror att det är själva bilden som är fixad. Så kanske det är. Men i så fall tycker jag att mr Jones är en stor tönt som låter det ske.

Att håret är grånat är bara snyggt, tycker jag .., det är rynkorna under ögonen och kinderna jag tänker på ...

Så här ser han ut på en bild från nätet.
Två får frysas ner ...

Idag blir det tågresa till Sundets Pärla, för besök hos tandläkerskan.

För en stund sedan ringde jag till Thores Bageri på Karbingatan, - ja, i Helsingborg -.

Det var där, i den lilla, lilla butiken med en livsfarligt brant trappa ner till själva affären, som jag köpte det överjordiskt goda fruktbrödet, - det var vid det förra besöket -.

Nu slog jag dem en signal.

"Javisst, jag lägger undan tre bröd till dig!" sade expediten glatt i andra änden av luren.

Vilken l y c k a!

Och en sak vet jag .., att sluta med bröd, det skulle för mig vara som att kapa en bit av glädjen här i livet.

Måndagsfönstret ...



... hittade stickmästarinnan Ulrika i Skåne, närmare bestämt i Landskrona.

söndag 20 mars 2011

En dag på jobbet ..


På väg till Haverdal i morse.
Dimma och mera dimma.

Så här ser min dag ut.

Först tar jag hand om kassorna, fyller in morgontidningarna (Hallands Posten, Hallands Nyheter, Göteborgs Posten, DN, Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Sydsvenskan), skriver in returerna, tar emot kvällstidningarna, skriver in hur många vi har fått, går in på datorn och fyller i alla returuppgifterna på såväl dags, - som kvällstidningarna + bilagorna (är tidningarna inte buntade sedan kvällen innan, får det göras) .., fyller på tobak .., bärkassar, öppnar butiken.

Då har E tagit ut tre burar med vedsäckar, två jättelika vagnar med påskliljor och penséer, en pall med kaffe och en med apelsiner och stället som gör reklam för våra semlor och allt detta ställs utanför affären.


Utanför butiken - detta var i höstas -.

Därefter fortsätter min dag så här: jag tar emot kunder förstås, lämnar ut paket, tar emot spel på hästar och Lotto .., tar hand om mejeriet, kollar datum, fyller på, går till disken med youghurt, ägg, ost, kaviar, etc och fyller på och kollar datum .., därefter är det fruktens tur .., rensar och fyller på .., bananer, apelsiner, päron, tomater, ja, rubbet!

Löser av E till fika/lunch.

Hon i sin tur ägnar nästan hela dagen åt att kolla utgånget datum .., hon är 21 år och makalöst effektiv och hinner med hur mycket som helst och därtill är hon andrakassörska.


Exempel på meny i spelmaskinen.
Det gäller att trycka rätt.
E:s tumme liknar en tå .
"Oj, nu kommer den med på bild!" säger hon leende.

Innan stängning är det ungefär samma sak som på morgonen: allt som drogs ut, ska tas in för natten .., tidningsreturerna skrivas in .., ja, allt sånt .., och när klockan är fem och det är dags att stänga, har vi ganska lång kö och får stå båda i var sin kassa.

När jag kommer hem, är jag rätt mör, med betoning på "rätt".

Och i morgon är jag ledig och ska åka till tandläkerskan i Helsingborg.
På agendan ...

Och nu stundar jobb.

Halv tio till fem.

Igårkväll var såväl pv som hans storebror här i huset, när jag - totalt ledbruten - kom hem.

Det bjöds på fläskpannkaka och det diskuterades vindkraft, vilket är storebroderns hjärtefråga nummer ett och något han kommer att propagera stenhårt för, nu i dessa kärnkraftseländestider.

Alldeles enkelt är det förstås inte.

Aldrig så miljömedvetna människor, även de som är emot kärnkraft, kan förvisso tänka sig att satsa på vindkraft, men inte i sin egen närhet.

Andra tycker att älvar på inga villkor får byggas ut (finns det några ännu inte utbyggda kvar ..?).

Vad återstår, kan man fråga sig?

Söndagsfönstret ...


... finns i Glemminge, på Olof Viktors Café & Bageri.

Och den som i sommar har vägarna förbi Skåne i allmänhet och Österlen i synnerhet, rekommenderas att ta sig en sväng förbi detta paradis!