Kväller ...

På väg ner till lilla hamnen stannar vi till halvvägs., en liten svart svansviftande hund och jag själv genar hemöver .., förbi fabrikör Johanssons stora hus och sen höger mot det som liknar en liten herrgård, men där det numera enbart står polskregistrerade bilar på infarten.

Jag kallar tegelhuset för Polska Ambassaden.

Björnbären håller på att mogna.

Och över himlen hörs tornseglarns skriiiiin!
(Det känns som Ystad .., sommarkvällar med lägenhetsfönstret öppet mot gatan och just dessa ljud!)

Sen är vi nästan hemma och Harry vet precis och viftar på svansen och springer uppför slänten, å, så han känner igen sig!

Nu är klockan nio.

På ett bord ligger pElle och sover .., i en soffa den svarta hunden och ihopkurad på den inglasade altanen - mätt efter en rejäl bit makrill - (som tröst för att den där hunden hela tiden vill jaga just sigge, som inte förstår att det gäller att sätta sig i respekt genom att INTE fly ...) finns sigge nilsson.

Ute till havs lägger pv ut nät.

Och så ett kvällsfönster ...

.... som kommer susande genom rymden från ... Värmland!

Så här skriver avsändaren:

"Jag får även ja ge mitt bidrag till fönsterjakten.

Fönstret finns på en lagård i Sandsjötorp, Storfors i Värmland.

Håll tillgodo. Ska försöka fånga fler.

Hälsningar

Eva I Värmland."

Stillsam lycka ...

... är det som känns i hjärtat när man kommer körande hem från stan

parkerar på infarten

och möts av en liten svart krabat

som kommer springande

- glatt viftande på svansen -

ja, som inte vet till sig av glädje

och tar emot matte.

På menyn ...

Nyfångad makrill.

Jysses, vilken lycka!

Subtropisk värme.

Vi går ner till havet och klipporna ..., baddräkt och badbyxor är med .., stenarna är hala .., och Harry får testa att simma i ungefär tio sekunder och allt går bra.

"Jag simmar mot land, ja, jag tar mig inte upp på så hala klippor!" hojtar jag till pv.

Så ser jag dem lulla iväg, han och hunden .., och där - längst uppe på hällarna, nära vägen -, står en rejält stor islandshäst och intill pv promenerar en liten hund som tittar förundrat på det stora djuret .., och jag simmar och simmar och dyker och undrar vad som finns på botten, men är glad att jag inte vet.

Sen hemåt.

Hela tiden möter vi människor på väg ner till havet.

"Ååååå, så söt han är!" säger dom unisont och jag tänker på sonen som - när han var ute med en liten Meja på promenad i Ystad -, menade att detta var det bästa raggningstricket någonsin .., att ha med sig en valp på stan.

Hemkomna får vi sallad och vaxbönor av grannen och jag gör en omelett innehållande chorizobitar ..., till detta förvällda bönor och blomkål, och så vanlig sallad och stooora oliver fyllda med fetaost.

Så enkelt.
Så ljuvligt gott!

Vi sitter ute på altanen.

Från hallen hörs ett ihärdigt och ytterst irriterat skall.


Aldrig har vinrankans blad varit större än i år!
Och det är där under, längst ner, som Harry har gömt sig och tagit siesta.

Det visar sig att pElle har lagt sig precis mitt på hallmattan och nu vågar inte Harry passera, inte utan att husse lockar och säger att det inte alls är farligt!

Efteråt lägger han (hunden) sig i skuggan under stora vinrankeblad.

Vi konstaterar att livet är himla gott att leva.

Förmiddag i landet Halland ...

Ååå, så ljuvligt med ledighet!

Då blir det frukost ute på altanen .., och regnet som utlovats, det lyser med sin frånvaro!

På bordet står pv:s kaktus; i vanliga fall en anskrämlig histora, men titta .., är det inte som ett enda stort mirakel!!?

Hur kan en stickig kaktus förvandlas till en sån här väldoftande skönhet?

För mig är det inget annat än ett rent under.


Hur många av er har ätit salmbärssylt?

Inte jag.

Men nu, nu har jag.

Ja, jag visste helt ärligt inte ens att det fanns något som heter salmbär.

Och det ska jag säga er, att detta slår hjortronsylt!


Som en gänglig kalv är han.

Och medan vi läser DN och GP, springer lille Harry hit och dit och roar sig bäst han kan.

Pinnar, en svart strumpa, en gammal sko, en gul boll, en petflaska .., och så vinrankan .., allt hinner han med!

Glatt viftande kommer han och hälsar på mellan varven.

"Jaaa, du är fiiiin du sigge, pElle, nej, Harry !" säger jag.

Det är precis som min pappa - som -, när han ropade på någon av oss döttrar, hann med alla våra namn.

Och så kämpar vi med ett knivigt korsord från igår.

"Elisabet! Tegelstenar .., vet du vad det blev? Jo, romaner!" hojtar pv utifrån altanen.

Såna korsordsklurigheter gillar jag.

S k a r p t.


En stund senare ligger en gammal katt och en tonårig hund och tar igen sig.

Tidigare på morgonen har hunden skällt och haft sig mot pElle .., åååå, så han vill ha igång honom och få leka och jaga honom runt gräsmattan .. men det räcker med att pElle bara tittar upp, så hoppar den ystra hunden minst en halvmeter bakåt!

pElle .., han vet minsann hur man får r e s p e k t.

Lördagsfönstret ...

... finns i Skåne och där var Turtlan med sällskap på semester alldeles nyligen.

Och tänk, att bloggvännerna är så rara så dom kommer ihåg att ta med sig fönsterhåven!!

Tack snälla till er alla!

(Och ja, Turtlan, jag älskar stockrosor! Du hade alldeles rätt.)

Mer om hennes semester kan ni läsa här.

Är det möjligt ..?

Idag är en dag som går till Historien.

Jag har nämligen fått ett mail från min störstasyster.

Nu ska här letas fram en blyertspenna och ritas ett kors i taket.

Om Eva med det varma leendet ...


För några dagar sedan hade jag en sån rar kvinna i kassan.

Pensionär, kanske?

Jo, det tror jag.

Kortväxt .., söt .., hon hade världens varmaste leende.

Ögon som glittrade av nånting som liknade livsglädje.

"Å, vilka snygga glasögon du har!" sa jag, för det hade hon verkligen.

Eller mera: glasögonen klädde henne p e r f e k t.

Och kvinnan log ännu mera och jag kände att ååå, vad hon såg rar ut!

Idag hade jag henne återigen i kassan och jag tänkte att "hon arbetar nog inom sjukvården .., eller så är hon småskollärare .., hon ser så otroligt snäll ut?" och när ingen annan kund hörde på, frågade jag rakt ut vad hon arbetade med.

Eller mera så här: "får jag fråga en sak ..., arbetar du som sjuksköterska?"

Nej, det gjorde hon inte .., men det var nära.

"Jag har varit biomedicinsk analytiker och haft mycket kontakt med patienter, så lite rätt - eller mycket - har du ändå ...", sa kvinnan.

Då kom jag ihåg att just detta finns det bloggvänner som sysslar eller har sysslat med.

Så det berättade jag om.

"Ja, jag har arbetat på Karolinska, jag heter ...., Lilliehöök .., kanske någon av dem känner igen mitt namn ...?" sa kvinnan och log.

Så var det.

Är det ett namn som klingar bekant för någon?

Anna i Sheffields mamma, t.ex?

Ett kvällsfönster ....

... från Ångermanland, om jag inte missminner mig.

Det är den alltid så energiska kusinen Barbro som fångade utsikten genom familjens båtfönster.

Så här skriver hon.

"Ett fönster från båten som ligger här nere vid bryggan i vårt sommarparadis på Malmön, Höga kusten. Kram från kusinen."

Och tack och bock! säger jag.

Sannerligen en insikt ...

Nästan var gång jag gör nutidstestet i DN och ser resultatet, beslutar jag mig för att fortsätta med prenumerationen av ovan nämnda tidning.

Jag m å s t e förbättra mig!

Det är kanske det som är avsikten med testet också.

Lite senare:

Ja, ja ..., det är väl inte mer än rätt att det är jag som betalar prenumerationen.

Det är undertecknad som måste skärpa sig.

När pv var klar med testet, stod följande att läsa:

Nutidstestet vecka 30.

9 rätt av 10 möjliga.

Av de 2911 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2791 (95%)

Förvåning ....

Åååå, vid besöket i affären - just när man står vid kassan -, grips man av längtan efter en mintstång.

Så man köper tre.

Tre för tio kronor.

Och man går till bilen och medan man kör ut från parkeringen beslutar man sig för att bums kalasa på en av stängerna.



Då visar det sig att det inte alls är mint.

Det är lakrits med rabarbersmak, hallonsmak.

Som man inte alls tycker om.

Efterlysning ...!

Finns där någon i Lund eller i dess närhet, som har ett rum eller en lägenhet att hyra ut?

Undrar gör god vän hemifrån, vars släkting - en ung man -, ska studera arkeologi och behöver någonstans att bo.

Eller om ni har någon bekant som möjligen kan ha ...?

Hojta gärna i så fall, till bisse151@gmail.com, så vidarebefordrar jag tipset.

Om sånt man får ....

... men som man inte har bett om.

Och som enbart "givaren" tjänar på.

Det berättar Anitha om.

Lite senare: Rexxie tycker att Anitha ska skaffa sig e-faktura.
Så här svarar hon då.

Anitha sa...

Rexxie:
Ja, jag vet att det finns e-faktura!
Ja, jag vet att jag kan byta!

Men det är hur Telia införde förändringen hux flux som jag reagerar mot.... byte från fyra till tolv fakturor per år utan att jag bett om det! För mig är det inga problem, jag vet hur jag ändrar tillbaka (varför måste JAG ändra när det är de som prackat på mig det????), men tänk på alla äldre som inte har dator, inte förstår hur de kan ändra, som kanske inte förstår att det blir dyrare etc. Tror knappast att t.ex.70+ arna vill ha e-faktura (förutom ett fåtal), och alla har inte nån som hjälper dom med det heller.

Nej, i dagens datoriserade samhälle diskrimineras en stor del av befolkningen - de äldre samt övriga som inte vill, inte kan hantera en dator. Varför måste de betala för det? (och alla har inte någon som hjälper dom)

När det gäller e-faktura så nog det vara bra, men vad händer om jag skulle bli långvarigt sjuk (eller dö) och inte kan kolla mina e-fakturor och betala dom? Kanske inte kan kommunicera med mina anhöriga. Hur ska de kunna gå in och betala mina räkningar när de inte ens vet vilka som finns?

Dagens fönster ...

"Hej.

Maken och jag var på Ven förra veckan.

Det var första gången, men tyvärr var det regn så gott som hela dagen, så det får bli fler besök i bättre väder.

Vi åt på Hamnkrogen i Kyrkbacken - den godaste helstekta rödspätta jag ätit på länge eller någonsin!

Fönstret är från en fiskebod i Kyrkbacken.

Kram från fru Grå i Ystad."

// Fler som vill vara med och bidra med fönsterbilder?
Maila i så fall bilden till bisse151@gmail.com. Jag blir sååå glad för alla bidrag!

Sommarpratarna ..., so far.

Timbuktu, Henke Larsson, Carl Bildt och Babben Larsson .., är några som fick mig att lyssna mer än vanligt.

Besviken blev jag på Jan Carlzon som radade upp alla sina meriter, samt vilka priser han hade tilldelats.

Det kändes så o n ö d i g t.

(Senare, klockan 13:11. När jag lyssnade till sommarprogrammet av J.C. tappade jag lusten att lyssna mer uppmärksamt, ja, vid uppräknandet av alla utmärkelser. Nu har jag lyssnat om igen på programmet och får aningen dåligt samvete när jag hör hans kärleksbudskap. Förlåt J.C. Men det där meriterandet, det hade jag kunnat avstå.)

Längtar gör jag att lyssna till Alice Bah .., Ghita Norby (med danskt ö som jag inte fixar att få till), Yukiko Duke .., Leif GW Persson, Cecilia Uddén .., samt inte minst den här mannen.

Uppdaterat:
Nu vet jag varför detta med Jan Carlzon blev så fel för mig.
För några dagar sedan skrev jag om säpoexperten som satt i tv om kvällarna och pratade om terror, men hela tiden hade ett snett leende i mungipan.
Han var liksom inte synkroniserad.
Precis så var det - enligt mitt sätt att se det -, med herr Carlzon.
En man som pratar om vikten av att behandla alla lika; att alla delar i en organisation är lika viktiga .., att en sån man börjar vifta med alla titlar och utmärkelser han har fått .., nej, då tror jag inte längre på det.

Ett kvällsfönster från ....

... Östergötland, för ovanlighetens skull.

Nämligen från Valla fritidsområde.

Och där var stickmadamen Ulrika och hennes rally-Marcus på visit.

I gröngräset ...

En liten snigel kommer sakta emot mig, där jag ligger raklång på gräsmattan.

Här råder ingen stress.

Och så lätt hänt att jag hade trampat ihjäl den.


I någon halvtimmes tid har Harry roat sig med att riva och slita sönder en bananlådebotten; själva papperet.

Efteråt - mitt i leken - blir det siesta.

Ingen visste bestämt vilka blandningar som fanns hos valparna, ty mamman var en hund som familjen tagit hand om från ett "hund-hittehem".

Jo, att pappan är en alldeles riktig svart labrador, därom råder inga tvivel, men för övrigt är det illa ställt med härstamningen.

Men att stövare finns med i bilden är lätt att se .., det är bara att titta på svanstippen!

Och tänk, inte en enda gång har den här valpen kissat inne!

Det är bara att öppna ytterdörren, så springer upp i backen och gör sina behov.

På flygplatsen ....

Idag har Mamma Pilfink haft flygövningar med alla sina småttingar.

Start, - och landningsbana var taket på grannarna Gun och Görans friggebod.

Och åååå, så spännande att flaxa iväg .., och en liten krabat trillade nästan ner vid vårt körsbärsträd, men lyckades vingla sig hemåt igen, till taket.

Till tryggheten.

Och syskonen.

På gräsmattan vipp-spatserade Fru Sädesärla med fyra ungar.

Och över himlen flög hordar av starar!

Det är sensommar, tänkte jag.

Semestertider ...

Och besöken avlöser varandra.
Förra veckan Gunnar, Mian och Jan.
Igår Kerstin och Tomas, bästa vänner till pv sedan urminnes tider tillbaka.



Onsdagkväll bjuder på räkgryta, mycket prat och mycket vin.
Den som har varit uppe i ottan och arbetat, är den som först går i säng.
Andra blir sittandes ute på altanen - invirade i täcken och filtar -och pratet fortsätter.

Själv tänker jag, från min position i sängen, lyssna till sommarpraterskan.
I en minut varar den tanken, sedan är det godnatt.



Allra mest blir det kel med Harry, förstås, men pElle håller sig hela tiden i närheten.
Så snart någon lämnar en stol, hoppar pElle upp och lägger sig.
Att kura i Tomas famn går också bra.
Ja, i nödfall.

Tomas, som är uppvuxen i Blekinge, på listerlandet, har en annorlunda dialekt.

Till frukosten surras det om vad vi har lärt oss i skolan, ni vet, sånt där onödigt vetande.
Ramsor av alla de slag.

Unisont kan vi konstatera att Kerstin har ett minne som är makalöst .., allt möjligt kommer hon ihåg från småskolan och Tomas (inte pv) berättar om ett finurligt sätt att lära sig vad som är mjuka eller hårda vokaler.

"Ja, det var så att i småskolan fanns bilder med dom mjuka vokalerna som låg på en limpmacka och dom hårda vokalerna på ett knäckebröd .., det var så man skulle komma ihåg dem och det gör jag ännu ...", säger han leende.


Och allt är sig likt .., det pillas på i-phones och vi får höra om allt fantastiskt som denna pryl kan åstadkomma.

Det är nästan som vore vi på ett frälsningsmöte.


Innan klockan är åtta tar jag moppen och susar iväg mot Slöinge till, ja, för brödinköp.

På hemvägen ser jag horder av starar som flyger likt flugsvärmar i luften .., det är som om flocken böljar sig fram och aldrig att jag begriper att inte fåglarna krockar med varandra!

Gamla telefonledningar är svartprickiga av fåglar, ja, som kommatecken eller punkter sitter dom där .., syskon, kusiner, mammor och pappor, farbröder och mostrar och alla är dom starar!



Nästan hemma är detta vad jag ser.


Och på väg t i l l Slöinge .. just innan jag svänger höger ..., ett morgontrött landskap.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller alldeles underbara Bettankax år!

Hon är inte bara världens trevligaste madame, hon är även rasande grann och himla rolig!

Vänta du bara .., pv håller på att stämma gitarren .., nog ska här bli skönsång innan dagen är tillända!

Stor kram från oss i landet Halland!

(Bilden visar Bettan på besök i Ystad, i min lägenhet. Liiiite orolig tycks hon vara att herr och fru Prickigt Djur ska anfalla ...).

Det absolut bästa ...

"Åååå, jag har fått en fisk!"

.... med mitt jobb, det är kontakten med alla småttingar som kommer och handlar tillsammans med sina föräldrar, eller småttingar som blivit lite äldre och får gå och handla alldeles själva.

Igår i kassan ..,. en liten tös som står framför mig intill sin mamma.

"Hej på dig du ...!" säger jag och efter en liten stund (läs: 3 sekunder) frågar jag hur gammal tösen är.

"Nej, säg inte .., du är nog ..., sex år?" säger jag.

Tösen nickar leende.

Det är ett leende som visar på kontakt; att hon genast är med på noterna.

Hon har glittriga ögon.

Pigga.

"Då ska jag gissa vad du heter .., hmmm .., kan du säga första bokstaven i ditt namn ..?"

"A", svarar tösen, ännu mera leende.

Och jag gissar och gissar och gissar.

Astrid, Alice, Agata, Amanda, Aurelia!

"Fast kanske .., tja, Alma?"

"Nu är du nära ...., jättejättenära", säger tösen.

Det visar sig att hon heter Alva.

"Och så tror jag att du har .., en katt?!" fortsätter jag.

"Ja! Hur kunde du veta det?!" säger Alva som är sex år och har det varmaste av leenden.

För henne berättar jag om Harry och om sigge nilsson och pElle och fastän allt detta bara tar några minuter, kanske tre, fyra .., blir jag alldeles varm i hjärtat resten av dagen.

Och så moppar jag hem och under kvällens lopp får jag underbara bilder från AP som har sina gudbarn på besök.

"Dom sitter på trappan och fiskar!" skriver Anna och jag tittar på bilden och blir lika varm igen.

Kanske är kottarna förvandlade till abborrar?

Eller hemska hajar!

Och kanske har jag fel, men jag tror nog att en av töserna är hon som fick rida, hade fått ridstövlar och var "lite lädd"

Den underbara lilla filmen finns på Annas Equipage-blogg - nämligen här -.

Dagens fönster ...

"Hej igen!

Skickar dig mitt sommarfönster.

Utsikten när jag sitter vid mitt gamla vitmålade skrivbord.

Jag älskar att följa vad som händer i rabatten.

Alltid någon ny blomma som har slagit ut.

Ett fönster på glänt mot sommaren.

Kram Eva."

// Och tänka sig, att där har man varit och övernattat och haft det så trevligt! hälsar Elisabet.

Någon fler som vill bidra med en fönsterbild?
Ååå, maila den i så fall till bisse151@gmail.com och berätta gärna var fönstret finns, så lägger jag in det - om än inte samma dag - så vad det lider.

Tidig morgon ...

Och jag tror att jag svimmar .., ty plötsligt ser jag blå himmel och en morgonpigg sol!

Nu väntar arbete till klockan tre och sen är jag ledig till två på fredag, ack, hur härligt är inte det!

Steg upp kvart i sex .., öppnade dörren till en morgontrött Harry som kissade på två röda och sedan sprang upp och lade sig hos husse igen.

Vilket härligt liv det är, detta att ha återigen ha blivit "matte"!

Seså, nu mot moppen framåt marsch!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet.

Jag har precis kommit hem från en härlig resa i Skåne och Österlen.

Vi bodde på Talldungens B&B i Brösarp.

Fönstret på bilden fanns i vårt rum och utanför kunde vi se "Skiftbytet i Bregottfabriken"

Jag kan verkligen rekommendera Talldungens B&B om man besöker Skåne.

Allt var så fint och hemtrevligt.
God frukostbuffé.
Trevliga värdpar som för bara en månad sedan tagit över.

Härliga sommarhälsningar (även om det regnar idag) Marianne Ekwall."

På jobbet ...

Många rara och trevliga kunder i kassan idag.

"Är du alltid så här glad?" frågade en äldre herre.

"Nej, absolut inte .., du skulle bara veta ...!" svarade jag.

Och så kom vi att prata om (någon frågade) vad mannen hade arbetat med.

"Ja, du .., jag har varit arkitekt", sa mannen och log.

Och ååå, så han hade trivts med sitt värv.

När jag undrade vilka byggnader han var ansvarig för, berättade han om ett sjukhus, en kyrka och mängder av byggnader i Lund.

En av dem var denna; S:t Hans kyrka.

"Vad är du allra, allra mest stolt över när det gäller ditt arbete ...?" frågade jag.

Jo, det visade sig vara en byggnad som används av neurosedynskadade, berättade mannen, men jag hann inte uppfatta riktigt vad det rörde sig om.

En annan kund skulle resa upp till "mina hemtrakter" nästa vecka.

"Jaså, ska du dit på semester ...?" undrade jag.

Det visade sig att mannen hade varit flygplatschef på Falkmark utanför Skellefteå och sedemera även chef för flygplatsen i Halmstad, men nu skulle han minsann upp och hälsa på gamla bekanta.

En annan man skulle också norröver, ja, han skulle fiska i trakten av Dorotea och hade inte ord nog för att berömma människorna där uppe.

Och så fick jag av den rara Johanna J minsann veta att Göteborg inte alls ligger i Bohuslän, utan i Västra Götaland, ja, Johanna hade läst på min blogg och sa att ..."ja, jag blev nästan upprörd Elisabet...", och så looog hon.

Nu vet jag att Bohuslän ligger norr om Göteborg, men ingår väl även detta i det nya fåniga namnet, Västra Götaland.

Kan ni tänka er den här sången, men med titeln "Inbjudan till Västra Götaland"?

Det kan inte jag.

Ungefär så var den här dagen.

En alldeles vanlig dag ..

Börjar man arbeta klockan två, finns tid över för att göra ... ingenting.

Eller att promenera längs havet.


Aldrig har jag sett så många blåklockor som i sommar!
Och jag minns dikesrenen hemma i Malå .., just vid Domänverket växte massor med blåklockor!


Och gulmåra .., denna underbara - men inte särskilt vackra - blomma!

Den doften finns i massor när man går ner till havet vid Mossbystrand, utanför Ystad.


Fabrikör Johanssons villa börjar nu bli klar.
Till höger skymtar garaget.



Och för en liten hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.

Bakom en grind på glänt, väntar världen.

pElle visar vem som bestämmer ...

Så här är det.

Allt mer frimodig blir den lille svarte krabaten, som nu inte längre ber om ursäkt för att han finns till, ja, när det gäller sigge och pElle.

Men se ..., gammal är ändå äldst och mot en herreman som pElle, har Harry inte en chans.



Efteråt ..., ser det ut så här.

Hit-och-dit-tankar ...

Världens längsta katt - sigge nilsson - han tänker nog att det var bättre förr.
Ja, innan den där hunden anlände till det gula huset på kullen.


Med kaffekoppen framför mig och en rostad macka i ena handen, sitter jag och tänker.

Jag tänker på hur bra jag tycker att SVT:s Anna Hedenmo har skött programledarrollen i Aktuellt de senaste kvällarna och jag tänker också på den unge semestervikarien (?) som på fredageftermiddag kanske trodde att han skulle åka till studion för att rapportera om blixtnedslag på Gotland .., och i stället hamnade i k a o s och hela tiden kom nya fasansfulla uppgifter i hörsnäckorna, men ändå skötte han det - efter förutsättningarna - så bra.

Och jag tänker på den något äldre kvinnliga reportern som rapporterade från Oslo och som gjorde det med en sådan oerhörd värme i rösten.

Hon var helt p e r f e k t!

Ibland ..., tänker jag också på SÄPO:S expert som mer än en gång har befunnit sig i studion och säkerligen har vettiga saker att säga angående jakten på terrorister, men hela tiden gör det med ett snett leende i mungipan.

Det är som om orden och kroppen inte är synkroniserade.

Det blir fel.

Och igår tänkte jag på den kvinnliga representanten från tidningen Aftonbladet som i en radio-telefondebatt hela tiden bara pratade-pratade-pratade och snäsigt och ytterst arrogant körde över andra som hade ordet och tanken slog mig att jag aldrig mera i livet skulle köpa den tidningen, vilket jag ändå aldrig gör, men ändå.

Sånt kan man tänka på.

Och nu har jag tänkt klart.

Tisdagsfönstret ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från mitt föräldrahem i Vessigebro.

Det är min pappa som byggt båtarna man skymtar.

Hälsningar LillaB."

Någon som kommer ihåg ...?

Läser hos mossfolk och kommer plötsligt ihåg den här tv-serien.

Åååå, så bra jag tyckte att den var!

Lily Harper´s dröm, hette den på svenska, tror jag.

Och så ett vackert kvällsfönster ...

.... från Skåne.

Fönsterfångerska var madamen i södra Frankrike .., nämligen Monet.

På vift ...

På eftermiddagen går vi ner till havet.

Harry får lulla på i egen takt och springer, skuttar och nooooosar mest hela tiden.

Å, se där är människor som kommer promenerande!

Och där är en brun-vithund som matte säger är en springer spaniel!

Och vid vattnet syns och hörs fiskmåsar och i sanden ligger ett ilandflutet rep som man kan bita i och kasta och slänga med!

Ja, för en tio veckor ung hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.

Vi sätter oss i slänten och bara njuter .., luften är comfortmjuk och ljummen.

Harry är glad och sprittig och vet, att i husses byxficka finns godis.



Efteråt somnar han på pv:s mage.

I en solstol ligger pElle och vilar sig och sigge nilsson vägrar komma in från altanen.


Och i postlådan hittar jag ett brev med följande innehåll ...

På baksidan av kortet finns en bild av smultron på ett strå.

Ååå, du underbart rara SolBritt från Ystad!

T a c k!

(Och så rätt du har ...!)

Nya tider ...

Så är den första arbetsdagen är avklarad och det gick bra, ja, rent av bättre än förväntat.

Rara och fina arbetskamrater och duktiga är dom också.

Mattias är tillbaka från semestern och å, det känns bra!

Många semestrande kunder och tidivs långa köer.

En av kunderna har jag haft i kassan tidigare i sommar och jag har funderat och tänkt att ..., "men det måste ju vara hon ...?"

Idag frågade jag rent ut.

Jodå, jag hade rätt.

Vänlig och rar verkar hon och berättade att hon har tillbringat sina barndoms somrar i Haverdal, men egentligen är hon från Härnösand!

Se där, ja.

När jag kom hem var hallen förändrad.

Hatthyllan hade förvandlats till en skohylla.

Jag log.

Ska man tro att detta har med en viss Harry att göra ...?

Svar: ja, det ska man.

Litet möte. Eller stort.

pElle är kung och har p o n d u s.

Så det gäller att vifta på svansen, så där så att han (pElle) förstår att man inte är ett hot.

Och Harry har lärt sig att ta sig uppför trappan till sängkammaren.

Men se ner ..., det går inte!

Huuuuu, så hemskt!

Slut i rutan ...

Idag är det arbetsdag igen.

Nio dagars ledighet susar bara iväg och nu återstår tre nya arbetstveckor innan det är dags för lite frihet igen.

Himlen är gråmulen.

Regnet hänger i luften.

Nåja, en ny dag är det.

Nya möjligheter.

Det finns dom som inte har såna längre.

Måndagsfönstret ...

"Skåne, 17:e juli.

Hejsan!

När jag tittade ut genom fönstret i hallen i morse - då var fyra stora skördetröskor från Findus på gång och började skörda ärtorna på åkern intill.

Pampigt värre!

Kram Lena."

Om Norge ...

Min mamma berättade en gång om en upplevelse som hon aldrig skulle glömma.

Hon gick elev som sjuksköterska och en kväll kom två unga män in till akuten, dom hade varit med om en bilolycka.

Den ene unge mannen var död vid ankomsten, men den andre skulle komma att leva ytterligare några timmar.

"Hela natten skrek han att "vi kör åt helvete, vi kör åt helvete!!", sa mamma.

Minst tre stycken sköterskor/biträden hade fått hjälpas åt att hålla den ångestfyllde mannen, som inte tog sig ur denna panik, innan han på morgonkvisten dog.

Mamma sa att hon aldrig hade varit med om något så fasansfullt.

Just det tänker jag på när det gäller ungdomarna i Norge.

Att ha förlorat sitt barn är ju hemskt nog, men att förlora ett barn och veta att sista minuterna/timmen i livet har varit fyllt av s k r ä c k och fasa .., något värre än detta kan jag inte tänka mig.

Just så.

Tre underbara skånska fönster ..

"... som hör ihop.

Vi stannar till i Vikens hamn när regnet öser ner och havet har vita gäss.

Ingen uteväder alls. Möllan har öppet när vi passerar så vi tittar in.

Spännande hur man malde sitt mjöl.

Första gången malde man 1838 fram till 1940 hör jag någon säga.
Eller om det var till 1991...

Samma fönster två gånger.
En gång när vingarna passerar i dagens blåst.



En utan vingar där man ser blåsten och regnet utanför hoppas jag.



En liten besökande hoppar upp på en pall och tittar ut på vingarna som ökar i hastighet.

Snabbt upp med telefonen och fångade det hela.

Telefonbilder Turtlan i nordvästra Skåne idag.."


//Och det kan jag ju säga .., att fönstret längst ner .., det kommer att bli ett av alla mina favoritfönster! hälsar Elisabet.

Främmandeglädje ...

Från Jämtland har Gunnar tagit med sig honung från sina egna bin.

Nyslungad och med den allra ljufvligaste färg och smak!

Och etiketten har han designat och gjort alldeles själv!!


Present från västgötarna.

"Nu minsann kan ni lära er allt om fågelläten ...!" säger Mian leende.

En present som kommer att bli till s t o r glädje!

Nu ska har lyssnas och läras.



















Och pElle, han trivs i Gunnars knä ....