Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var att maken lyckades fixa min overlockmaskin, som krånglade. Först sydde den fula stygn och sedan ville den inte sy alls. Motorn stod bara och morrade och inget hände. Det blev till att packa ner den i en låda och dra hem den i “dramaten”.

Jag fattar inte hur han gjorde det, men nu syr den som förr och vackert låter det också.

Där sparade han 950:- åt mig. Så mycket kostar det nämligen för en genomgång hos symaskinsdoktorn.

Särskilt bra vara det eftersom jag börjat sy som en galning till julmarknaden i Lilla Edet som jag ska vara med på 1 december och min Husqvarna Viking, den är snabb den!

 

kram Ann.

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland och från Ulrikas arbetsplats.

Ja, usch och fy vilken miljö att arbeta i!

Eller inte.

Det ska jag säga er ...

... att godare fisksoppa än den pv gör, det finns nog inte.

Inte för mig.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

..det är just nu:

- att Marcus och jag är så bra vänner trots att vi nu delat på oss.

- att jag har världens bästa vän i Henke. Han finns alltid där, och nu har han öppnat sitt hem för mig och Chrille medan vi letar eget.
Bilden visar mitt alldeles egna lilla rum, som jag verkligen trivs i! :-)

- att jobbet är så jäkla kul och bra!

- att det snart är advent! Idag har jag börjat lyssna på julmusik. :)

Mysteriet med den blonda flickan ...

I ett mail till min syster i Australien, bifogar jag den här bilden.
Jag skriver att här kan hon ju se sig själv ..., ja, tösen som står till vänster längst fram och hon till höger är förstås vår kusin Lena och så är det pappa, mamma, jag själv som 1.5-åring med blont hår och en lång dam vars namn är mig helt främmande.

Och så skickar jag mailet.

Får till svar ..."men vilka är flickorna där framme ...?"

Då tänker jag att min storasyster har drabbats av demens och skriver "men känner du inte igen dig själv, det är ju hemskt!?"

Ännu ett brev kommer, det här:

"Detta kort är ett stort MYSTERIUM.  Första gången jag såg det trodde jag
automatiskt att jag var den lilla blonda, men nu är jag 100 procent övertygad
om att det inte är jag. Eftersom det är sommar på bilden så måste du vara 1,5 år
och det innebär att det är 1955. Alltså är jag 11,5 år och jag vet att när
skolan började igen i augusti och vi hade läkarundersökning, så var jag
längst i klassen och redan då 164 cm - jag hade långt hår i hästsvans med
HALVLUGG, eftersom pappa inte ville att jag skulle ha hellugg för det var något
han tydligen förknippade med dåliga fruntimmer!!!!
Och har du inte sett foton från din s.k. döpning, eller namngivning eller vad Ann Gerd kallade det? Då var du bara ca 3 månader och redan då var jag betydligt större ån den blonda flickan på kortet. Förmodligen tillhör hon den långa damen till höger.
Jag är inte ens säker på att den andra är lena."..

Nu är bilden skickat till vår äldsta syster, hon på landet utanför Skåne.

Ni anar inte hur intressant detta är.
Och jag undrar vem av oss som ska börja äta dessa  ....?

Lite senare: nu har jag pratat länge med min äldsta syster, som på landet utanför Hörby slog sig ner vid sin dator och tittade noga. "Ja, alltså .., det ser ut som Birgitta om man tittar på flickans högra ben .. ,men annars .., nja, jag tycker inte att det är likt henne? Och flickan till höger, hon som ser ut att ha boxarhandskar på huvudet (vid det laget är jag övertygad om att även min äldsta syster behöver piller ...), nej, det kan inte vara vår kusin Lena! Men  v e m  är det ? Har du ingen bild av en bil eller nånting som står i närheten? Jaså, inte det .., nej, jag vet faktiskt inte ...", säger min syster.

Vi får nog helt enkelt leva med ovissheten, säger vi och skrattar sedan unisont åt pappas ide om att hans döttrar inte skulle ha hellugg. Nej, just det, så var det! Jag minns hur ofta pappa tog fram sin plastkam från bakfickan och försökte få ordning på min lugg .., så där till vänster med den ...! Kanske är det därför jag så ihärdigt kämpar med plattången och att FÅ HA lugg ,-)

Dagens fönster ...

Igår råkade jag radera hela min G-mailmapp .., ja, råkade och råkade .., jag tömde alla inkommande brev och mappar som finns i min Iphone och eftersom den är synkad med det som finns här på datorn, så blev det tomt så det ekade när jag vittjade inkorgen.

Och fönstermappen.
Tomt, där också.

Det får bli ett reprisfönster från flera år bakåt i tiden.

Fönsterfångernska var pv:s brorsdotter Joanna som bor i London.

Jag trodde först att bilden var Ystad, från innergården, men den där tjocka "fönsterbrädan", den fanns inte där.

sms-prat ....

Alice Munro - räddar sömnlösa nätter -.

06:41  Såja, färdigarbetat för min del. Ledig två dagar nu :)

07:22  Och jag går strax av mitt nattpass, arbetar till 13.00, sedan helg!!!

07:29   Och själv kom jag nyss hem. Natten bestod av att avliva en överkörd katt, trafikolycka, någon försökte tända eld på sig själv .., någon annan hotade kollegan med kniv ..., narkotika i beslag efter jakt med hund, samt böter för bälte ,-)

07:29  Fullt upp med andra ord ....

07:30  Yes, det rullade på.

08:13  Och jag var vaken till två .., läste och vred och vände mig, nu frukost.

Mitt eget bästa ....

Ja, det var förstås att det som hade kunnat sluta så förfärligt hemskt, verkligen slutade lyckligt.

Att i stället för att en gråmulen torsdag sitta i vardagsrummet och småprata och titta på nån slags debatt i riksdagen .., så hade jag lika gärna kunnat sitta någon annanstans.

På en stol  hos Fonus, t.ex.

Det är det bästa för mig.

Att den där skyddsängeln hade jour och var på alerten.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan har varit alla härligt krispiga solskensdagar. Ett lätt snötäcke, så där lagom mycket, så inte Otis har varit lerig när vi kommit hem från promenaderna.

Härligt också att jag fått massor av kortbeställningar, nu har jag fullt upp en tid framöver.
 

Och att skrivlusten har återvänt, det var ett tag sen.

Kram Eva

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bildkälla: Wikipedia

Sitter fortfarande och funderar över det bästa men nu medan jag skriver så bestämmer jag mig

för att det är mina härliga måndagar med äldsta barnbarnet. Om jag skrivit om det tidigare så

tjatar jag gärna om det igen.

Jag går och möter vid skolan och så promenerar vi under samtalande hemåt mig. Väl hemma

sätter sig barnbarnet genast vid datorn och jag stökar runt lite innan det är dags att laga till en

bit mat som äts under fortsatt samtalande. Efter maten är det dags för barnbarnet att bege sig

till pendeltåget för att öva på sin trumpet. Samvaron är bara några timmar men för mig guld

värd.

Pv ser piggelin ut på dragningsfilmen och också jag fick hjärtat i halsgropen när jag läste om

olyckan. Tack och lov att det hela slutade utan alltför stora skador. Ge honom en stor kram

från mig.

Någon bild kommer det inte från mig den här gången heller, men hittar du en bild på Louis

Armstrong där han blåser trumpeten sin med pingisbollar i kinderna, så skulle den passa,

för så ser nästan barnbarnets kinder ut när han tutar i luren.

Varm kram till er båda från Anne i Mantorp

// Elisabet säger: jag väljer den här låten.  U n d e r b a r!

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Här ligger jag och ser på pappas tavla.
Den är ett foto från en fårfarm i Australien. Tavlan skickades till någon av YFAs chefer 1950.
Ullen skickades i balar till YFA i Norrköping, där tvättades den, spanns och gjordes till ylletyg.

I snickarverkstaden stod pappa och farfar (före sin pension) och lagade trädetaljer till maskiner och skyttlar. Ibland hittades dockor och andra leksaker som hamnat i balarna.

Evas pappa Gösta.

YFA slog igen ca 1972 och pappa fick stanna och röja i flera år.
I en container låg tavlan som pappa tog hand om.
Titta noga!!!!    

Hälsningar Eva i Tyresö som ligger med trasigt knä och tittar....

// Elisabet säger: här finns mer att läsa om yllefabriken i Norrköping - otroligt intressant är det -!

Nästa veckas vinster ...

Det är ett härligt dubbelt julkort med kuvert, målat av Eva på Frösön (själva kortet är ett tryck) och skänkt av sigge nilsson i det gula huset.

Från Turtlan i Karlstad kommer det här vackra kortet, inhandlat här och alltså ett tryck från en målning av underbare Lars Lerin!  Kortet är större än ett vanligt vykort och går förstås utmärkt att rama in.
Tack snälla Turtlan/Annica!

Halsbandet - som vanns av Gunnar -, får också vara med den här gången och jag tänker lägga min egen lapp i byttan, å, jag hoppas att jag vinner! Det var Maggan i Huddinge som stod för halsbanden.

Gårdagens vinster går med posten idag.
Jag hoppas att ni som vann förra omgången har fått det ni ska ha.
Det känns dumt för mig att fråga ..., precis som om man förväntar sig ett storslaget tack, men så är det inte .., däremot kan det ju hända att det blir som med den STORARTADE Anns vinst, lunchväskan, att den hamnar hos helt fel människa, så ny vinst (ännu en lunchväska) fick postas.
Eller än värre: att ni tror att jag helt enkelt inte har skickat er vinst.

Nu har ni en hel vecka på er, ja, nästan i alla fall, tills onsdagmorgon den 20:e november.
Roligt också med en ny deltagare i byttan - Lena i Malmö -, känn dig varmt välkommen bland alla snällingar!

Välkomna nu med era bidrag!
(bisse151@gmail.com)

Dagens fönster ....

.... snirklade sig in redan igår, men fick vackert hoppa in i planerade-fönster-mappen igen och lära sig vänta på sin tur och ser man på .., nu går det bra, nu är det torsdag.

Den som hade storhåven framme, det var Ulrika i Västmanland,  hon som nog skulle vilja jobba dygnet runt numera.

Och här sitter jag och gråter ....

Men av glädje.

Vinnarna .....

Förstapriset - den fina kalendern med tolv tjusiga madamer från Skåne (jag tror att dom flesta kommer därifrån ...) och som säljs till förmån för Cancerfonden -, den susar iväg norrut, till Lena i Gävle. 

Grattis Lena!

Det var också Lena som hade varit och lyssnat till sin store idol, Jerry Williams.

Gunnar i Vaplan vann ett halsband, men erbjöds att byta det mot chokladteet från Göteborg, skänkt av den storartade Ann. (Hos Ann hittar ni t.ex. handstickade raggsockor, vilken perfekt julklapp!)
Nu blev det te för Gunnars del.
Halsbanden var en gåva av Maggan i Huddinge. Tack Maggan!

SoF/numera afBabs, vann också ett halsband, men stod över vinsten och överlåter generöst sin del till nästa omgång.  Jag glömde att lägga i min egen lott .., jag hoppas ju verkligen på halsbandet, kan jag säga.

Det går för runt det här lotteriet.
Någon skrev .."det här hände ju förra veckan ...", men det har ingen betydelse när den där glädjen uppenbarade sig ..,  nej, det handlar ju om att värma varandra med glädje.

Nu kan ni börja grunna på just den saken!
Välkommen med era bidrag.

Och så var det dragning ....



Grattis till er alla tre!

Stormy weather ...

Och skummet från havet yr .., ja, nästan som stora snöflingor!

Jag har verkligen respekt för ett vresigt hav .., det är en slags hir-känsla i magen .., en skräckblandad förtjusning!

Till vänster om där jag stod, slog vågorna högt upp mot land.

Och ingen sjunger ju så vackert som den här madamen.

Dagens bästa ...

Idag strålar solen.

Och jag har köpt pingstliljelökar som ska ner i jorden alldeles strax.

Dagens fönster ...

... är dom där små runda som syns på båten, den på bilden.

Jag hittade tavlan på Röda Korsets loppmarknad här i Halmstad och jag föll pladask!

Längst nere till höger står signaturen Sven Westerberg och årtalet 1955.

Det är ett träsnitt, förmodar jag.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Bild: Jenny Lundberg, Gefle Dagblad

Hej, veckans bästa måste vara förra lördagen, min son fyllde 35 år och vi var på en restaurang som heter Fullriggaren här i Gävle och åt en Supergod middag, vi hann också med en drink i Skybaren där, innan vi begav oss till Jerry Williams föreställning, som var helt magisk, han är min stora idol sen tonåren.

 

I måndags tog mitt barnbarn Elin som bor i Östersund sitt körkort och det är ju en stor lycka, det är ju nervöst som bara den.

 

Hälsa PV att han sköter om sig och tar det lugnt och ha det bra du också Elisabeth (så gott det går med ditt onda knä).

 

Hälsn. Lena i Gävle

Det bästa för Gunnar i Jämtland ....

Bland det bästa jag vet är känslan att paddla kajak när vattnet övergår från flytande till iskristaller. Det sker sekundsnabbt... jättehäftigt.

Gunnar.

Någon fler som vill vara med ....?

Halsband skänkta av Maggan i Huddinge.

I morgon är det dragning i evighetslotteriet som även kan kallas för uppmuntringslotteri eller kanske glädjetombola. Gösta och Sonja kommer hit på kaffe och kaka (Sonja är minst lika envis som jag själv och skulle prompt baka en kaka och ta med sig ...) och så blir det då dragning.

Kalendern där intäkterna oavkortat går till cancerfonden ...

Följande ligger just nu och skvalpar omkring i glasbyttan:

Det är ellem som berättade bland annat följande:

"Nåt helt oväntat som gladde mig mycket kom via Face Book i veckan. Min mamma är från en liten sjöby i Österbotten. Härom veckan blev jag FB-vän med en kvinna som är från den byn. Vi träffades där när vi var små men sen flyttade hon till Åland och vi har egentligen inte setts sen dess. I onsdags hade hon skickat en länk till Yle, Finlands radio, och ett skolradioprogram från 1955. I det programmet intervjuades min mormor! Hon dog några år senare och jag har inte några minnen av henne. Nu kändes det så fantastiskt att få höra mormor (den andra som intervjuas) berätta om påskhäxor och bus som barnen gjorde när hon var ung. Jag lyssnade om och om igen. Rösten var lite lik en av mina mostrar. Nu när man är så pass gammal att de flesta i föräldragenerationen är borta, känns det på nåt sätt ännu viktigare att “hålla levande”  kontakter och minnen ifrån platser där man har sina rötter. Så känns det för mig. I synnerhet när man blir så varmt välkomnad som vi blir när vi kommer till byn på sommaren!"

Det var Annika i Kävlinge som firat sin 50-årsdag i Köpenhamn.
Stoooor glädje!

Och i byttan finns även Ulrika i Västmanland som är så själaglad över sin arbetsplats där hon kan träffa såna godingar som den nyfödda kalven Lucia.

Och vad är nu preterium!

Turtlan i Värmland, hon hade varit hos sin bästis och skrev så här. 

"Det bästa i veckan kan vara att sitta i en skön soffa hemma hos kära kompis B när goa'  H, 12 år gör sin engelskaläxa. Här pluggas tidsformer.

Läxan har han fått på papper och på You tube. Ja just det You tube.
Fröken har pratat in om läxan så man kan lyssna hemma på olika exempel om tidsformer.

Mitt uppe i allt dyker tidsformen preterium upp. Que? Både jag och B tittar på varandra. Aldrig hört ordet. Vaddå! Kanske så att vi borde fräscha upp våra grammatikkunskaper.... Nää, vi sitter allt kvar i soffan och tar det lugnt." 

Lena i Malmö hade varit på konsert, tillsammans med sin yngsta. och kände sig glad och uppåt!

Eva i Tyresö .., berättade om detta som hade gjort även henne glad!
Ja, det är det jag säger: glädje smittar!

I Porto hade annannan suttit och surfat runt och upptäckt en blogg som skuttade rakt in i hennes hjärta! Det var den här.

afBabs i Borås - eller SoF om ni kommer ihåg det namnet -, hon skrev så här i en kommentar igår: 

´"Det allra allra bästa denna vecka (och kanske hela årets bästa) är att Tomas hade en sådan "tur i oturen" idag!! Varma hälsningar och m j u k a kramar till pv från B & T! ♥ ♥ ♥"

 

Ja, så var det ju verkligen. 

Om han inte hade haft hjälm på sig, kanske han idag hade legat iskall i ett kylrum i stället. 

Jag hinner inte länka till er vänner, det gör jag ikväll när jag kommer hem, nu ska jag susa iväg till affären och sedan väntar tre lediga dagar på raken! 

Om någon fler vill vara med .., Gunnar .., hur var det nu .., var inte du sugen på kalendern .., ja, då är det ju bara att maila glädjen till bisse151@gmail.com, så hamnar lotten i byttan. Vinner du ett halsband, så byter vi ut ditt pris mot choklad-teet från Ann i Göteborg.

 

Dagens fönster ...

Det må så vara att den här illgrå tisdagen mest består av regn och rusk, men den är ändå helt okej.

Pv mår så mycket bättre ..., har lite huvudvärk mellan varven och är stel i den högra axeln, men det märks att han är i grunden vältränad.

Tv visar bilder från Filippinerna och det är så hemskt så man förstår det inte.
I Stockholm har ett godståg spårat ut och reportern intervjuar strandsatta resenärer.
Kanske  ..., beror det på perspektivet hur det ser ut där tyfonen dragit fram ..., ja, att människor inte är upprörda.

Det bästa för Eva i Tyresö ...



Igår gick dotterns familj på Timber Subtopia, de var där förra året och de var helt sålda.
Aldrig hade de sett eller hört något så upplyftande.
Konstigt att de kom iväg!? Men det gick. De fick glädje och kraft av dessa artister från Quebec circus cirkör!

Eva i Tyresö.

Det bästa för annannan i Portugal ...

I förra veckan, alltså, innan det hade blivit det bästa i veckan att pv hade tur i oturen.

I lördags hittade jag en blogg som gjorde mig så varm om hjärtat. Den hör hemma i Ystad i världen och utstrålar kärlek och vardag och omsorg på ett sätt som svepte med mig till den grad att jag gick omkring och var glad i det lilla jag också, hela helgen.

Det är inte alltid det är så lätt att vara glad åt det man har, fast det är så uppenbart att man borde det. Och uppmaningar därtill har så lätt motsatt effekt, och carpe-diem-andet blir så gärna ytligt. Men det här är något annat. På mig smittade det av sig.

Som det här inlägget, till exempel: http://sturkas.wordpress.com/2013/06/06/forsta-vattenpolen/

Tidig kväll ...

Ja, den där vägen som är livet och kan krångla sig mellan varven .., den tog i alla fall ut sin rätt ikväll. Halv nio däckade den havererade cyklisten och själv har jag klarat mig genom Sommarpratarna och kanske att man orkar se lite av Fotbollsgalan också och egentligen borde väl harry ta ytterligare en kvällsrunda, men han har gjort husse sällskap.

Man kan vara snäll på olika sätt.
Själv renbäddade jag och gjorde i fint i sängkammaren; tänkte att det ju blir som en sjuksal.
Och köpte hem såväl morotskaka (vid ettiden), samt prinsesstårtebakelse (till kvällskaffet), men inte till mig själv.
Det är nämligen så att jag är en macka-människa och pv är en sötsaksmänniska.
Han  ä l s k a r  wienerbröd, kakor och bakelser!

I morgon blir det arbete från två till åtta för min del .., någon annan blir hemmavid tillsammans med bäste-vännen-harry .., och sen stundar  t  r e    lediga dagar.

Ajöken, sa fröken!

Använd cykelhjälm! 

På väg till jobbet tidigt på morgonen, händer det som inte får hända: pv blir påkörd bakifrån av en bilist! Pang ner i slänten och så blir det ambulansfärd till Halmstad lasarett ..., rejäl röntgen och översyn.

Här ligger han alltså, den slagne hjälten .., med en våldsamt ömmande högeraxel .., skrapsår på skuldran .., ett ömmande ben, men inga synliga frakturer.

Trött och slut på.

"Här ser man verkligen nyttan av att ha cykelhjälm .., jag har haft en patient som inte bar hjälm och resultat blev en hjärna fylld med blödningar ...", sa doktorn.

Efter fem timmar på akutmottagningen blev det hemfärd .., den vänliga läkaren tyckte att han nog borde vara hemma veckan ut, men det blir i alla fall i morgon och kanske på onsdag.

Så åkte vi hemöver.

"Snälla ..., köp nåt gott .., en morotskaka!" bad han.

Det gjorde jag .., och nu ligger han på soffan och är förfärligt slut på.

Själv blir jag hemma från jobbet ikväll - en vänlig och omtänksam Bodil ringde och meddelade att hon ordnat ersättare och att jag inte skulle oroa mig för om någon hoppade in eller inte -, så det kändes bra.

Ja, så är det i det gula huset i landet Halland.
Och i skrivande stund ser det ut så här ..., en trött pv som har slocknat ..., och harry som har krupit upp hos husse och vill vara nära-nära.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Jubilaren med två av sina tre barn.

Det var helt klart min 50-årsdag. 

Jag blev bortrövad av mina stora barn, förd till Köpenhamn, massor med god mat och dryck och många skratt och en natt på hotell och mer god mat, promenad genom ett regnigt Köpenhamn, bästa kaffet jag någonsin druckit på ett café och sedan: Konsert på lördag kväll: The National. Snyggaste konserten jag sett på länge, fantastiskt bra musik såklart. 

Den helgen kommer jag aldrig att glömma. 

Jag ska heller inte glömma att säga att Emelies fina flickvän Sanne också var med. 

Pusshej

Det bästa för Lena i Malmö ...

 .... den här veckan/helgen var en konsert som jag gick på tillsammans med min yngsta istället för min Lars. Schaffer Music Story med fantastiskt musikaliska Janne Schaffer, en lokal gospelkör och Johan Boding - vilken kväll!

Och jag delade glädjen med den yngsta som tyckte det var jättebra!

Hälsningar från Lena i Malmö.

// Elisabet säger:  v a r m t   välkommen i byttan Lena! 

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Det bästa i veckan kan vara att sitta i en skön soffa hemma hos kära kompis B när goa'  H, 12 år gör sin engelskaläxa. Här pluggas tidsformer.

Läxan har han fått på papper och på You tube. Ja just det, You tube.
Fröken har pratat in om läxan så man kan lyssna hemma på olika exempel om tidsformer.

Mitt uppe i allt dyker tidsformen preterium upp.

Que?

Både jag och B tittar på varandra. Aldrig hört ordet. Vaddå! Kanske så att vi borde fräscha upp våra grammatikkunskaper....

Nää, vi sitter allt kvar i soffan och tar det lugnt.

Turtlan.

Dagens fönster ...

... speglar sig i väggen i vardagsrummet.

Igår söndag.
En slappardag utan dess like.
Alice Munro .., kaffe .., pitabröd och fläskkarré i bitar .., Frösakull och liten underbar 4-månaderskille som jag hade förmånen att få vyssja till sömns ..., pulled pork för första gången i mitt liv och jag tänkte att det är som med 5:2-dieten där man håller igen två av fem dagar ..., förr hette det helt enkelt bantning .., nu kallas det som liknar kalops utan sås "pulled pork" och då tycker vi att det är så häftigt.

Men ljuvligt gott var det och i en vacker skål (inköpt i Portugal för många år sedan) fanns en tomat-koriandersallad som jag hoppas få recpetet på.

Värdinnans mamma var också där; hon hade några dagar tidigare kommit med buss från Ljungy och njöt av mormorslivet. Nästan åttio år är hon och så ofattbart vacker.

Marianne / Bloggblad om sin pappa ....

Här är en bild från pappas tid i Vilhelmina på 40-talet. Tror jag, eller också skaffade han en dräkt där och underhöll längre söderut med minnen från tiden i Vilhelmina, när han skidade över fjällen för att få predika Guds ord och sjunga. Många spännande berättelser hade han därifrån!

Concertinan ville jag gärna lära mig att spela på, men hade inte tålamod som barn. Det var så fint när han spelade och sjöng – och svängde concertinan och gungade så tjusigt i takt med sången.

Pappa föddes 1914 och dog 1988, vid 74 års ålder. Han fasade för att bli gammal och inte kunna klara sig själv, så han var förmodligen nöjd med att dö snabbt i en hjärtinfarkt medan han cyklade.

Någon längre kria om pappa blir det inte, jag har huvudet fullt av annat som måste totas ihop ganska snabbt.

Hälsningar Marianne ”Bloggblad” Bokblad

Annica / Turtlan om sin pappa ...

En plats som blivit tom.

Nej, jag fixar inte riktigt skriva om min pappa idag. I år är första året utan en pappa att fira på Fars dag.

Jo lite då.

På senare år när han ringde så kunde han ofta fråga var min bil stod? Stod den på gatan eller hade jag ställt in den i det gemensamma garaget längre ner på gatan?

Sånt var viktigt för honom. Att bilar stod i sitt garage.

Sen kommer jag ihåg att det var urtrist att han skulle lyssna på Dagens Eko när vi åkte bil eller hemma. Blää, sa jag då när han bytte radiokanal.

Men nu är det jag som byter kanal eller slår på radion när det är Dagens Eko.

Ja det är väl det här med arv och miljö....

Jo det blev några rader. Det gick det med även om det inte känns så bra idag.

Bilden är från hans älskade sommarstuga och den stolen han ofta valde att sitta på när vi åt ute under taket.

Grattis Pappa idag!

Turtlan

Barbro om sin pappa Joakim ....

Min pappa betydde mycket för oss barn, Han var en naturmäniska som ofta tog med oss ut i skogen för att plocka hjortron eller fiska. Han blev lämnad som baby hos fosterföräldrar när mina farföräldrar lämnade Sverige för att emigrera till Canada. Han fick det bra hos sina fosterrföräldrar, som vi ofta besökte när vi var barn.

Jag minns min far när han varje morgon var först uppe och satt framför vedluckan vid vedspisen i långkalsonger och eldade och rökte pipa. Min pappa var kreativ och tyckte om att skapa.
Han ansåg sig inte vara någon bra bonde och avskydde den nödvändiga slakten av djuren.

Pappa tyckte om att läsa och hade nästan läst klar sin ingenjörsexamen då min morfar dog och min familj flyttade upp till Dikanäs för att hjälpa mormor och skapa sig en ny framtid.
Min pappa gick bort redan 1980, endast 54 år gammal i sin cancersjukdom.

Bettankax om sin pappa ...

Han som tyckte att tösen hans var så grann och fin.

Det allra bästa med min pappa var att han älskade mig villkorslöst .. , skriver Kurths dotter.
Hon, Elisabeth Jeppsson i Skåne.
Bettankax, alltså.

Och så här skrev en gång hans dotterdotter Linda om sin morfar, ja, det var medan han ännu var i livet.

Morfar Kurth föddes den 14 mars 1932.

Han är således Fisk.

Han har jobbat på Vägförvaltningen många år och startade senare ett eget taxibolag på Österlen.
Oj, vad han känner många, både gamla och unga.

Han busade jättemycket med mig och mina kusiner när vi var små, och jag är så glad för att jag har de minnena av honom, nu när han är sjuk.
Morfar blir alltid väldigt solbränd, det syns till och med nu.

Eva i Tyresö om sin pappa Gösta ....

Kepsen var av beigefärgad nylon. Han hade den nog i tjugo år, säger Eva.

Min älskade pappa Gösta Hedström!
Född 1906, död plötsligt 1980 av proppar i lungorna.

Han älskade mig över allt på jorden och sa att min utbildning var viktigast.
Själv fick han ingen, utan blev lärling hos sin far i snickeriet på YFA i Norrköping. OBS jobbarfoto!

Overall fick han en om året. Slipovern har mamma stickat, i fickan pipan.
Han cyklade hem på lunchen och det gjorde jag också och mamma hade lunch åt oss.
Efter strömming, kåldolmar eller fläskkorv vilade jag på pappas bröst på sängen.
Han doftade lim, trä och tobak----så gott!!!

Eva i unga år och skorna som hon HATADE.

Sedan kom ny cykling och em-pass. Jag gick i flickskolan.
Om vi hade fått tillbaka något lyckat prov åkte jag in till fabriken på em och visade pappa!!!!han blev alltid så glad då. Och stolt.
Vakten på YFA kände igen mig och släppte in. Det dånade när jag kom in i verkstaden och det luktade starkt av trä.

 

Observera tobaken i handen och skinnjackan som han fick när brodern Hjalmar dog.
Kortet tog jag med hans bälgkamera!!! Kolmården blåbär i korgen. Gullpappa !

Dinah berättar om sin pappa ....

Vilken alldeles underbar bild av Vilmar! säger Elisabet.

Min pappa var förstås den allra bästa.
Han var alltid glad och hur otrevligt än livet eller människorna betedde sig mot honom såg han alltid något positivt i det, två egenskaper jag gärna hade ärvt. Han trodde alla om gott.

Han var nyfiken ända in i det sista, alltså inte nyfiken på vem som gjorde vad, utan nyfiken på hur saker och ting fungerade och hängde ihop. Han hade mycket humor, och älskade att berätta, både om hur det var förr och lustiga episoder. Han hade ett otroligt gott minne (ytterligare en egenskap jag gärna haft mer av).

Han trodde oss barn om att klara vad som helst och han trodde att flickorna var lika dugliga som pojkarna (en ovanlig åsikt på den tiden.) Han fick (tillsammans med min mamma) 9 barn varav 7 var flickor. När nån släkting tyckte att nog var det väl sorgligt att det bara blev flickor svarade pappa att han nog lika gärna sett att även de två pojkarna varit flickor.

Han var enormt duktig på huvudräkning och hade nog haft ett annat jobb om det på den tiden funnits möjligheter till att välja.
Tre terminer fick han gå i skola, sen fick han sluta eftersom han kunde mer än fröken.

Född 1902 (lejon)
Död  1988

Vilmar och hans blivande hustru Astrid.
Bilden togs den 18:e september 1932 när det unga paret förlovade sig.

(Dinah: nu ser man ju tydligt hur lik du är din mamma! Det har jag ALDRIG tänkt på!)