På eftermiddan kom regnet ...

Jag blev alldeles rusig av glädje och sprang in i växthuset och hämtade dom fem spannarna; tänkte att nu får dom fyllas av vanligt regnvatten.

Hur mycket det blev?
Knappt så att det täckte botten på spannarna.

Mera från kapten Göransson ...

"Passerar snart Klåbacks fyr ....", skrev herrn vid 1-tiden.
Så här ser den fyren ut.

"Nu!" kom det i nästa mejl.

Ja, nu vet ni det.

Krångel för pv ...

Tur att delar av besättningen hoppade av i tid; för nu har det krånglat med fästet till ett segel och ingen vind är det heller, så kapten Göransson har beslutat sig för att lägga till i Bua hamn, i närheten av Varberg.

Fem timmar på havet och han har inte kommit längre än så, ja, då förstår jag honom.

Bilden har han själv tagit någon gång på morgonkvisten. (Han seglade iväg från Lervik vid femtiden i morse). Det som skyttar i mitten av bilden, långt i fjärran, är Nidingen.

Lördagmorgon i det nya livet ...

Så är det segeläventyret över för min och harrys del och ååå, så härligt det har varit!
Och ja, jag inser att hade det ösregnat och blåst hemska vindar, hade jag inte varit det minsta lyrisk och säkerligen hade jag då bestämt mig för att aldrig mera!
Men nu var det inte så.
Det var strålande sol och otroligt varmt .., det var stilla seglats i total tysthet .., det var gott kaffe och torra bullar och det var fina små sommarhus på land och det var välordnade hamnar och många möten och lika många leenden och hjälpsamma människor.

Var hamnade vi?
Jo, första natten låg vi i Lerkil där pv lämnat båten efter seglatsen till och från Anholt.
Jag var såååå orolig för att ta mig ombord, men den hopvikbara pallen från Gekås i Ullared gjorde susen! Och harry lika förskräckt. Pv fick lyfta honom ombord och jag tänkte att ..., ååå, men hur ska detta gå!?
Bilden är inte därifrån, jag har tappat räkningen på var bilderna togs ,-)
Lerkil är den absolut enklaste hamnen.

Men det gick så bra!
På väg till Donsö - alldeles i början av seglatsen - sa jag till pv att nä, jag vill inte att du ska vara magister och tala om för mig hur allt ska vara; jag känner mig minsanm tillräckligt dum ändå, nån elev på kurs ..., nätack. Det fungerade suveränt! Så fick jag i egen takt ta in och lära mig och det högaktar jag verkligen honom för!

Elvakaffe förvandlades till halv-elva-kaffe och även torra köpebullar slank ner utan bekymmer!

I fina hamnen i Donsö (där det faktiskt finns 1500 bofasta ., lugnt och fint var det där) råkade vi få en båtgranne som firade Sveriges seger i fotbollen med att supa sig dyngrak! Mannen var väl i 40-årsåldern kanske och precis hela kvällen vinglade han fram och tillbaka och vi var fullkomligt övertygade om att han skulle sluta som drunknad i hamnbassängen. 

Att ta sig nerför det något rangliga och svajiga .., ja, den här lilla anordningen från kajen till piren, det var ett äventyr för den druckne .., och vi skakade på våra huvuden mer än en gång och höll andan. 
På väg till servicehuset för tandborstning och annat mötte jag honom. 
Då vinglade han omkring och letade "sitt hem". 
"Hör du, jag vet var du bor, jag tycker att du ska gå och lägga dig bums!" sa jag och döm om min förvåning när den vinglige så småningom verkligen kom sig till båten. 

Donsö var underbart! 
Vi badade i en liten, liten vik mellan släta klipphällar och åt god mat på restaurangen.

Nere i viken stod en skottkärra med ett anslag fasttejpat att den som ville fick gärna ta upp tång från stranden - en grep fanns också - och jag behöver väl inte säga vem som tog sig an den uppgiften.
Nej, just det. 

Lite till höger i bilden syns en dansk kvinna från Jylland vada ut i vattnet. 
Hon och hennes mamma - Lone - hade åkt båt från Fredrikshavn till Göteborg och tagit en dagstur ut till Donsö. Jag stod en stund och pratade med Lone, som hade supersnaggat hår och var så fin. Det visade sig att hon gick på "kemobehandling" för en ovanlig form av blodcancer och ville nu få nånting annat än illamående att tänka på. 
Rara, fina människor var det, hon och hennes dotter.

Jag skulle kunna lägga in hur många bilder som helst, men annat ska göras också.
Här är en i alla fall. 
Vi har sedan tidigare en flytväst till Harry, men se, den fungerade inte alls! 
Den var otymplig och alldeles hopplöst var det för honom att lägga sig ned, han blev bara stirrig och orolig. Till slut fick det bli så här; jag kopplade honom och så fick han ligga i sittbrunnen och där sov han precis hela tiden. 
Och ja, hade vi blivit prejade eller båten tippat, då hade det blivit ett elände, men nu blev vi inte det. 
Och hade det blåst kuling, då hade västen åkt på. 
Det här fungerade jättebra! 
En ny - annan sorts flytväst - ska dock inhandlas kan jag lugna alla med.
 

På ett sätt var det som om harry och jag själv följdes åt mentalt på den här resan.
Vi var lika oroliga i början, men slappnade av allt eftersom (ganska snabbt faktiskt) och vi lärde oss båda att ta oss av och på båten tämligen enkelt och harry fick bra miljöträning. Han, som bara träffar enstaka jyckar eller människor per dag .., här blev det ideliga möten och till slut var det som om han inte orkade bry sig längre. 

Och på uteserveringen i Donsö lade han sig helt enkelt ned och sov. 
Och andra hundar kom med sina respektive och passerade vår båt på piren och inte minsta morr eller rest ragg .., nej, det var som om han hade blivit så mycket tryggare!
Ja, det var sååå skönt att det fungerade!

Tredje övernattning blev på Björkö.
Där blev det förstås också bad och jag fick en brännmanet rakt under mig och förstod direkt vad som hänt; det brände som ELD på underarmar, lår och ovanför bysten! När jag skyndsamt kom upp på klipporna kom andra som stod intill fram och sa att "men du har manettrådar över hela dig!" och en annan besökare lämnade sin filt och tog fram cortisontabletter och gav mig en tablett att ta bums .., sen blev det till att snabbt duscha och duscha ännu mera och på det hela taget gick det bra. 
Det sved och brände bra på natten, men sen glömde jag det hela.

Här på bilden ser ni pv och det var från igår, när vi hade vänt söderut igen.
(Så här var det: första övernattning i Lerkil, där båten låg och väntade på oss. Därefter till Donsö och andra natten där, vi kom dit vid lunchtid och fick en härlig eftermiddag, men jag somnade i båten och sov nu två timmar rakt av. Därefter till Björkö och övernattning där; vi kom dit samma tid, mitt på dagen. Och vände vi och seglade tillbaka söderut, övernattning igen i Donsö och igår så mot Lerkil där bilen stod parkerad). 
Det blåste ganska bra, men motvind .., så det blev ideligen till att kryssa för att få fart på båten. 
Och pv var fokuserad och ibland kom det svärord farande och beklagande över hur underliga vindarna kunde vara .., men det gick bra.

Under lång tid såg vi inte en endaste båt ..., men se där .., där kom två! 
Många som hade segelbåtar gick för motor och sånt tycker pv är på gränsen till fusk. 

Och så här såg det ut för det mesta - på hemvägen -.
Det blev till att hålla i sig och ta stöd med fötterna.
Ibland sol, ibland helmulet.

Frånsett två fiskmåsar som följde oss under säkert en timmes tid på väg till Lerkil, så var den här blomflugan (tack Bert!) vårt enda sällskap. Tänk, att man kan bli glad över en liten fluga som slår sig ned på ens pekfinger! 

Vad var då det bästa med en här för mig så annorlunda resan?
Jo, det var att jag växte inombords.
Jag upptäckte att jag faktiskt klarar långt mer än jag trott .., att jag inte är så rädd som jag trott .., att jag faktiskt inte var sjåpig alls. 
Jag tyckte också att det var vansinnigt roligt - men det berodde nog lika mycket på vädret! - och jag kanske inte skulle vilja tillbringa fyra veckor rakt av på en båt varje sommar, men två, tre kanske, med reservation att det måste bli gräsligt tjatigt om det regnar  och blåser och man ska sitta inne och titta ut på eländet. 
Just det, det är vissa resvervationer. 
Men pv, han skulle nog lätt kunna tillbringa mest hela sommaren på en båt, därom är jag helt förvissad.

Så var det.

Måndag ..., ny vecka, nytt liv (lite i alla fall).

Så här ser det ut på vårt bord, här, där jag nu sitter.
Kanske kan ni räkna ut vad som är på gång?

Laddningsapparaterna till våra mobiler är välfyllda .., gps:en (den gula) är redo .., segelbåtsnyckelns orangefärgade "boll" väntar på att användas .., ett rör Treo ska packas med och inköpslistan fyllas i.

Det blir först en sväng till Gekås i Ullared för att köpa flytväst till mig och lite annat .., därefter krokiga spåret till Lerkil där båten väntar .,. övernattning där och i morgon bär det så av norrut, till någon ö i den bohusländska skärgården.
Vi utgår från Lerkil (där fotbollskommentatorn Glenn Strömberg tydligen växte upp), sen får vi se vad det blir .., helst till någon plats där vi kan se Sverige möta Schweiz på tisdagkväll. I värsta fall får det bli radion. Det går det med.

Hur det känns inför detta .., seglandet, alltså?
Oroligt.
Spännande.
Utmanande.

Ja, ungefär så.

Hus och hem, katt och blommor, gurkor och tomater .., allt detta kommer att tas om hand av min före detta svägerska och hennes väninna som bor här medan vi är borta. Det känns tryggt och bra, precis som när vi semestrade i Skottland.

Jonas ...

Lyssnar lite förstrött på SVT:s Morgonstudio där Jonas Sjöstedt intervjuas.
För mig finns det ingen partiledare som verkar så ödmjuk och sympatisk som denne man.

(Och i Morgonstudion vikarierar Pia Herrera som också är programledare i Gokväll. Tänk, jag tycker att hon verkligen har kommit till sin rätt i morgonprogrammet, oavsett vem hon har som kompanjon!)

Dagens fönster ...

Först tänker jag att det här måste vara en bild från Ystad, men så ser jag ju kaminen och förstår att nej, det är härifrån. Och pv:s fina kraftfulla arm och hand.

Idag är det söndag.
Det är knappt att jag håller reda på veckodagarna, men så är det ju även när det är helt vanlig semester.