lördag 17 augusti 2019

Dagens fönster ....


.... finns hos Eva från Tyresö, men för tillfället i Haverdal.

Och tänk att en liten hund uppenbarade sig där i fönstret, det såg jag inte igår!
Kanske är det en tidning den har i munnen?

Tack Elisabet som tog fram fönsterhåven!

Ja, men varsågod!

fredag 16 augusti 2019

Fredag i augusti ....


Först lunch hos Britt och Ecke nere i gula huset.
Grannen Birgitta är också bjuden och det blir nån timme eller två tillsammans vid det enormt stora matbordet; det som en gång fungerat som bakbord och som följde med huset.
Britt bjuder på ugnskokt lax med underbar potatis från eget land och likaså bönor och sockerärtor, allt från egen odling.
Härliga människor allesammans!
En är nästan blind .., en hör dåligt (egentligen tre) .., en är änka sedan två år tillbaka .., och så är det vi då. Det blir mycket surr om gamla tider .,. om hungersnöd och vad som hänt här i Stensjö under ett par hundra år och längre än så tillbaka.
Vi får låna en bok om Eftras historia. Eftra ligger kanske en mil härifrån - knappt - och den församlingen tillhör vi. Skulle vi en gång jordbegravas, så blev det väl där på kyrkogården med vacker utsikt över dalgången, vad vi nu skulle ha utsikten till.
Britt föreslår att vi ska spela kubb, men det vill inte Ecke.
"Nej, nej, nej!" säger han.

Flera timmar senare kör vi till Skallkrokens hamn där jag simmar längsta sträckan hittills i sommar; från den där lilla "bryggan" och snett över till stranden där jag brukar sitta. Vattnet är betydligt svalare än tidigare och senare ska vi få veta att det var arton grader i havet; själv gissade jag på nitton.
Halvvägs till land snärjs jag in av nån slags sjögräs och det är inte alldeles angenämt.

Innan jag kommer till stranden är jag rejält nedkyld, mest om armarna ..., och jag är glad att tjocka ullsjalen är med.


Solen kommer och går.


Medan jag simmar, håller pv koll på en segelbåt som han tycker irrar omkring och inte håller sig till sjökortet. "Där ute finns flera grund .., jag förstår inte riktigt vad dom gör ..?" säger han om och om igen. Ibland tycks den gå mot hamnen och så ändrar den plötsligt kurs och vänder åt andra hållet.
Och himlen blir allt mörkare.


Åt andra hållet ser det ut så här.
Upptäcker bilen där till höger och kommer osökt att tänka på Mian och deras lilla bil, den som dom tycker så vansinnigt mycket om.


Så åker vi till affären och handlar kvällsfika - leverpastej, smörgåsgurka och bröd - och jag föreslår att vi svänger förbi hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge man och det gör vi - utan att vara inbjudna -. Det blir hur trevligt som helst! Eva fixar kaffe och vi håller fikat och Harry jagar en katt rödgul katt (som tidigare i veckan tagit en gråsparv, just som Eva gav den lite mat) och vi blir sittande där nån timme eller kanske lite mera.


Frånsett dosetten med piller, märks det tydligt att barnbarnet lill-karin har varit på besök.
Där är kritor och gosedjur och harry skulle väldigt gärna vilja norpa sig en nalle som liknar en skata eller en sjöfågel, men får inte. Han lägger sig på soffan och sover.


Vad pratar vi om ?
Jo .., om att skolan börjat och att det därmed är slut på pv:s sötebrödsdagar .., vi pratar om Vilhelm Moberg och den över sjuhundra sidor tjocka boken, den som syns på bilden .., och även Alex Schulmans roman "Bränn alla mina brev" hamnar i blickpunkten och vi låter Ulf göra testet i Svenska Dagbladet, det där testet där man ska se hur bra man är på att stava rätt till femton olika städer eller länder runt om i världen och det är många z, x och c:n i dom frågorna och det är spännande att se hans resultat.
Vi - pv och jag själv - har gjort samma test och jag svimmade nästan av lycka när jag hade ett mer rätt än pv. Ulf i sin tur hade två fler rätt än undertecknad och Eva och jag hade samma poäng.
Jag kan säga att ingen av oss hade full pott.


Jag ÄLSKAR sånt här!
Ja, alltså bladet i boken om Vilhelm Moberg där man ser hur han själv antecknat och tänkt sig hur det ska vara. Så intressant att se andra människors handstil Den boken ska jag låna på biblioteket!

Och jag berättar om programmet från en BBC-kanal som jag råkade hamna på igår; det handlade om hur människor dömda för sexualbrott döms i USA och hur deras tillvaro blir. Har du våldtagit någon så hamnar du i ett register och där blir du kvar livet ut. Du får inte bosätta dig inom en radie av sexhundra meter från daghem, skolor eller parker där barn vistas och den kvinna som haft ett förhållande med en fjortonårig pojke (hon var lärarinna) bor nu i ett litet hus, har fotboja och får inte på några år träffa sina barn.
Journalisten som intervjuade och gjort reportaget heter Louis Theroux och var helt suverän i sitt sätt att ställa frågor och ännu mera frågor. Han vågade stå kvar. Släppte inte frågorna.
Ja, han var så bra!

Nu är vi hemma.
Pv tittar på friidrott .., jag känner mig ännu lite frusen i kroppen av simturen, men är glad att jag gjorde det. Jag börjar känna mig starkare, rent fysiskt.

Hälsningar Elisabet.

(Nöjd nu Anne i Mantorp ...?).
När det går fel ...

Morgonstudion idag: tv-bilden visar en helt tom och öde perrong någonstans i Skåne, ja, det handlar ju om branden och alla inställda tågturer.

Reportern frågar en man i gul reflexväst hur det kommer sig att det är så tomt på passagerare just nu?
"Ja, det är mellan två tåg ..", svarar mannen leende.
Så enkelt var det.

Och en busskordinator finns också; det är ju många bussar som ska ta hand om passagerare på väg till sina arbeten; alla som nu inte kan ta tåget.

Namnskylten visar däremot nånting annat: mannen är en buskoordinator.

U n d e r b a r t! 

Dagens fönster ...


SOM jag älskar blandningen av era fönsterbidrag!
Var tror ni att det här kommer ifrån?

Jo, från Portugal och då anar ni förstås .., det är annannan som varit framme med håven.

Tack snälla! säger jag.

torsdag 15 augusti 2019

Torsdag .....


Ömsom sol, ömson molnigt.
Det är en helt vanlig och inte det minsta spännande dag, men ändå .., så skön.
Lugn morgon.
Tända ljus.
Harry intill mig.
Den där vanliga promenaden.
Vid korsningen till kustvägen, möter jag en man som är kund i affären.
Han är en idog sportare och ibland åker han rullskidor med väldig fart, ibland springer han och idag kom han på cykel. Eller: han stod och pillrade med nåt när vi möttes.
Vi hejade som vanligt och så sa han "oj, vad du är solbränd och fin!"
Inget mer.
Sen cyklade han vidare.
Sju ord - inte mera - och jag var glad hela vägen hem!
Sju ord.
Tänk, vad ord betyder.
Och tänk vad dom betyder på så många plan. 
Fel ord .., kan bli till sånt man aldrig glömmer.


Det mesta är nu på upphällningen.
Renfana och rölleka har tappat mycket av sin färg.
Här och där syns små sällskap av blåklockor.
På andra sidan vägen ser jag en skördetröska.


Vad gör vi?
Inte mycket.
Jag läser ut boken av Håkan Nesser (Styckmörderskan från Lilla Burma) och tänker att den är si-så-där .., lite väl krystat slut och nej, ingen höjdare. Tittar lite förstrött  på Morgonstudion där en ung reporter ska göra ett inslag om surströmmingspremiären, men det blir bara fel och jag tycker synd om dom inbjudna gästerna som blir till statister och verkligen inte hinner visa hur man äter surströmming och den unga reportern tycks omåttligt nervös och man får nästan ont i magen.


Inleder Projekt rensa frysarna från sånt som är för gammalt, eller egentligen inleddes det härom dagen, men jag fortsätter alltså idag och säkerligen alla dagar intill tidens ände.
Upptäcker björnbärssylt från 2004 och den får vara kvar.

Om ni visste hur många oxelhäckar det finns här i Halland!
Pv har en .., den är gammal och skruttig och ska tas bort när det som ska bli ett vardagsrum blir klart - kanske kring 2026 - och nästan överallt längs kustvägen till Haverdal, är det oxelhäckar längs tomtgränsen mot vägen.
Här är årsskott. Så vacker ljus färg!

Alldeles nyss när jag satt här och skrev med fönstret öppet, hörde jag bekanta ljud.
När jag ställde mig vid fönstret och tittade ut, såg jag hela familjen - eller kanske släkten - Nötväcka, vilka glatt pickade i sig solrosfrön som jag petat ner från ekorrmataren.
När jag för några dagar sedan öppnade luckan till själva behållaren, upptäckte jag otroliga mängder med tvestjärtar bland alla frön och jag pillrade ut alltsammans och ställde luckan på vid gavel, men tvestjärtarna ilade tillbaka uppför ekens stam - jag trodde knappt mina ögon vilken fart dom hade - och kanske hade dom byggt bo där eller hade ett litet hem för små tvestjärsbarn och allt var nu raserat!

Nå, roligt att se nötväckorna igen. Sju stycken räknade jag till.
Så var det.



Dagens fönster ....


Under sin roadtrip söderut hamnade Ulrika även på Öland och blev förälskad; eller hade kanske varit det tidigare, men nu föll hon i alla fall pladask!

Och flera fönster hann hon med att fånga.
Det här är ett av den,

Tack Ulrika!

onsdag 14 augusti 2019

Resumé nr 1121 .....


Så började dagen.
Efter att ha varit vaken sedan klockan fyra, åkte jag iväg vid tio över sex och fick vänta till lite över halv sju, då Joakim kom gående så lugnt. Nu, när det inte längre är högsäsong och hur mycket som helst att stå i, kan man ta det lite mer piano på morgnarna.
Jag hann precis allt jag ville hinna med.
Hade en man från Åsele i Västerbotten i kassan. Han hade bott i Umeå, men blivit dödens less på all snöskottning och nu flyttat till Särdal. Underbart roligt!


Väl hemkommen tog jag harry på promenad längs havet.
Det var helt ljuvligt.
Jag slog mig ned på en sten vid grusvägen och jag frågade harry om han ville ha massage - det är det bästa han vet - och han kom fram till mig, lade huvudet i mitt knä och så masserade jag honom länge, länge och jag fylldes av en sån vansinnig kärlek till honom, så där så jag nästan började gråta.
Men det var inte bara det ., det var alltsammans!
Vinden som var så ljummen mot kinden.
Doften av hav.
Av salt.
Och så gick vi in i hästhagen (just nu utan hästar) och där det  v i m l a r  av blommande ljung!


Måste komma ihåg att föreslå pv kaffetermos och mackor nånstans i hagen .., där är så fint!


Och där är lilla "bron" där Nelly trillade ner - så där plopp bara - i bäcken som just då var hög och pv kröp ihop och drog fram en något förvånad liten madame som dock tycktes rätt så lugn.
Lilla älskade gumman!


Ja, hon får vara med här, hon och Kasper, båda fångade under vårt besök hos pv:s bror Ulf.
Se det där, det var ett annorlunda och finurligt bord! tyckte hon.


Kanske ser ni inte bäcken ..., men den finns där.
Mörk och jordig. Snart ska den nå havet.


Så här vackert är det .., nu har jag havet i ryggen och tittar rakt österut.
Ja, det var en härlig promenad där nere.
Kom hem .., gjorde inte så mycket .., kände mig halvrisig .,. fick tandvärk på höger sida - som inte är tandvärk, så får jag när det är förkylning på gång - och blev plötsligt täppt i näsan. Tänkte på B  på jobbet som hade feber och var knalldålig idag (arbetade inte, men kom förbi) .., pv kom hem .., jag tog Iprén och Alvedon .., blev alldeles het om kinderna ., fick en jordgubbsstrut-glass av pv .., tittar lite på Antikrundan (också nån slags resumé) och funderar nu, halv nio, på att krypa i säng.

"Ja, ja .., dina sjukdomstillstånd brukar inte vara mer än några timmar!" säger pv leende.

Idag har han ägnat sig åt diverse konferenser och "eget arbete" och han verkar ha kommit in i vardagsruljangsen och är glad åt att få en riktig lön den här månaden!

För övrigt är allt bra. Sigge går här och jamar under bordet .., han har suttit i mitt knä i säkert en halvtimmes tid och låtit sig gosas med. Med gos avses att jag masserar honom också .., draaaaar hårt längs ryggen och huvudet och kliar och har mig och han vet nästan inte till sig av lycka!
Hur skulle tillvaron vara utan djur?
Å, så fattig.

Ps. Idag har Edvin gjort första inskolningsdagen på förskolan! Det hade gått bra. På´t igen i morgon.Ds.

Dagens fönster ....


Så här skriver fönsterfångerskan:

"Jag vet inte om detta kvalificerar som fönster? Porten sitter ut mot gatan, i  muren till ett en gång ståtligt hus, idag ett av mina favoritruckel. Det går en trappa upp till nästa port med kakelinramning.

Om världen ändå insåg att det enda rätta är att ett sådant hus tas över av någon med vett att ta hand om det!"

Och vem tror ni höll i håven?
Jo, den här madamen.

Tack Anna! säger jag.

tisdag 13 augusti 2019

Pling i min mobil ...

Vill jag arbeta i morgon från kvart i sju till tolv?
Det vill jag.

Men jag kommer att vara på plats senast halv sju.
Senast.
Älskar att ha tid tillgodo på morgnarna .., att hinna skura upp ordentligt vid kassorna och göra fint.
Och roligt att arbeta en onsdag, då är det mängder av ungdomar som plockar upp varor och full fart!
Nästan som Vetenskapsradion ....

Och hur intressant som helst!
Det handlar om förändring.
Jag höll på att skriva "ledig dag" ....


... men det gjorde jag inte.
Jag skyller på det här annorlundalivet. Detta att man i timmar - om man så önskar - kan sitta tillbakalutad i en solstol på stranden och när jag sitter där, så tänker jag att "nej, det är inte en ledig dag, det är inte så att jag i morgon ska arbeta" och då nästan svindlar det.

Från min solstolshorisont ser jag bara en enda människa förutom jag själv; det är en ung kvinna som slår sig ner långt ifrån mig och hon byter om till svart baddräkt, men badar inte.
Det gör jag.
Idag var det inte frågan om att vattnet kändes ljummet, nej, det var rejält svalt , men skönt ändå.

En bit bort ligger tio ställplatser för husbilar.
Igår var alla platser upptagna (åtta tyskregistrerade bilar, en holländsk och en inhemsk), idag hade nio försvunnit. Även stararna var som bortblåsta; bara några enstaka exemplar flög lite fram och tillbaka och så var det även med svalorna.
Längst ute på en sten, den som skymtar till höger om den grå pilen på bilden här under, satt en skarv med utbredda vingar.


Nog är det väl ändå otroligt, att mirakel faktiskt sker!
Vid sextiofem års ålder har min lugg raknat!! Det är ju nästan helt ofattbart.


Efter dryga timmen (det blev inte två) åker jag hem.
Då kommer postbilen körandes och plötsligt bromsar hon in och väjer åt vänster! Då ser jag plötsligt .., jo, den längsta orm jag någonsin skådat som ringlar in mot grannens syrénhäck och den kom från vår gräsmatta där nere .., oj då! Undrar vad det var för sort? Snok? Huggorm?


Och så kommer sigge jamande.


Tar Harry på promenad.
Nu är det mesta skördat .. , här var det vete.
Å, så vackert det är och bland alla traktorspår ser jag kajor som spatserar omkring.
Anar ni doften? 

Vad har dagen för övrigt haft i sitt sköte?
Jo, jag har mött en man nere vid vägbommen och denne man har tidigare utstrålat sån pondus och styrka, men nu, nu var allt som bortblåst.
Vad hade hänt?

Jo, för en dryg månad sedan hade han börjat må illa och upptäckte ett rött märke på sin ena arm.
Dagen därpå blev han än sämre och uppsökte vårdcentralen, men där gissades det på ett getingstick och så skickades han hem. Inga prover togs. Nästa dag ännu sämre och nytt besök på vårdcentralen. Nu fick han cortison och nånting annat, ingen provtagning.

Den tredje dagen blev han knalldålig och frun ringde efter ambulans, men fick besked att han inte var tillräckligt sjuk för att forslas med ambulans. Då - eller dagen därpå - dråsar han bara i golvet och då blir det brått .., han förs till akuten i Halmstad där det konstateras att han drabbats av sepsis - blodförgiftning - och endast hade 10 procents fungerande organ!!

I en månads tid blir han liggande på sjukhuset - såååå illa däran - och nu har han liksom fått börja om från början, med att gå och tala. Jag blev så innerligt glad av att se honom på benen och gav honom den varmaste kram jag kunde uppbringa.


Så där stod vi och pratade en stund, allt medan några larminstallatörer fixade med vägbommen. Nu ska nämligen vi som har båtar i hamnen få en sån här plopp som öppnar bommen, allt för att - om möjligt - förhindra ytterligare båtstölder (ja, då kommer väl tjuvarna från havet i stället).

Och nej, bilden togs i Skottland, inte här, men den får vara med ändå.
Det var faktiskt Eva på Frösön som fick mig att drömma om - och sedan förverkliga - skottlandsresan! Hon mejlade ett fönster och utsikten var nästan den här och jag föll pladask.
Tack Eva!

"Vad som sker och vad som händer ...."


Och som jag fick grunna på vad slutmeningen skulle vara.
Ja, just det!
"Vad som sker och vad som händer, det är verb i alla länder!".
Så var det.

Här i det gula huset händer inte mycket.
Vaknar punktligt klockan fem .., så blir det Vetandets värld igen (man borde ju bli allmänbildad på det vetenskapliga området, men jag tycker mig inte märka nån särskild förbättring) och pv börjar senare idag och har inte fullt lika brått iväg (det skulle bland annat bli föreläsning i det nya kulturhuset) och själv har jag inget alls på programmet. Inget viktigt.
Tvätt av sängkläder, dammsugning, kanske kan något fönster bli aningen renare?
Ett morgondopp, förstås.

Tittar på Morgonstudion medan jag dricker kaffe och får veta att tupplurar mitt på dagen kan vara ett tecken på tidigt demens. Ja, men det känns ju uppmuntrande! Eller inte.
Jag tycker om tupplurar och har emellanåt tänkt att det är ju faktiskt nånting av det bästa med annorlundalivet; detta att kura på soffan och vila en stund.
Inte en enda gång kommer jag ihåg att mamma ägnade sig åt dagliga vilostunder (så gick det ju som det gick också), däremot min pappa. Han brukade ligga utsträckt på den gröna soffan och slumra till nån kvart eller halvtimme. 


I morgon om en vecka är det dags för svt:s utrikeskorrespondenter att samlas i Sthlms konserthus och dit hade jag biljett och ordnat boende och skulle besöka koloniträdgårdar tillsammans med min namne (Dubbelörn på instagram) och det var tanken det, men det blev så mycket av allting i sommar och jag har inte arbetat extra så mycket, så det blir till att hålla igen på kontot.
Nu direktsänds det här evenemanget på SVT-play så det går ju att hänga med där.

Nyss regnade det. Ett kort och hastigt övergående regn.
En kvinna har blivit knivhuggen i Sydney.
Och i Skåne drömmer en rullstolsburen kvinna om fler tillgängliga handikappbad.
En moderat kvinnlig politiker tycker inte att det är en självklarhet och uttalar sig på ett sätt som garanterat inte skulle rendera henne horder av röster, ja, om det vore val idag.


Igårkväll hade vi besök av pv:s lillebror Ulf, som kom körande från Odarslöv i Skåne, för att hämta husvagnen, den som vi haft i säkert sex, sju år - minst - mest som övernattningsplats till svärsonen Peter som är allergisk för katter.
Hur nån människa frivilligt har velat sova i den vagnen, övergår mitt förstånd, men Peter har varit nöjd och belåten.

Det var inte långt ifrån att husvagnen vuxit fast i gräset och pv hade ett fasligt sjå att fästa den på bilen, men efter lite smörjmedel och hårt jobb så ordnade det sig och när Ulf kom, så var det inga problem alls. Ulf har i hela sitt vuxna liv varit musiker och spelat i jazzband (trummor), men numera hjälper han ofta sin son Hannes som har en så kallad "foodtruck" och säljer friterad fisk med tillbehör, eller tacos med fiskfyllning eller fisksoppa ...,och arbetar hårt så otroligt!
Långa dagar blir det nu under malmöfestivalen; det är mycket som ska förberedas - torsken ska tinas, grönsaker och annat inhandlas - ja, jag är så imponerad av Hannes och hans anställda!
Dessutom är dom ju helt väderberoende.
En regnig dag eller kväll - nästan inga besökare - men råvarorna måste ju finnas tillgängliga. 


Så här ser deras fisk-taco ut .., fråga mig inte hur man äter den, men den lär vara jättegod!
Nu är klockan snart tio ..,  jag ska - precis som igår - strax ta mig ett morgondopp och sedan en lång promenad med harry.
Han - harry -  är ovetande om faran med tupplurar och sover gott på soffan.

Ha det!

#fiskybusiness


Dagens fönster ...


Ett för ovanlighetens skull rent tågfönster .., ja, det fångade Cecilia N i farten!

Tack Cecilia!

måndag 12 augusti 2019

Bästa starten ...


Ett morgondopp i ett rejält blåsigt hav .., å, nåt bättre finns väl inte!
Hela tiden översköljs piren av vågorna och stegen ner till vattnet är i det närmaste osynlig.
Men det går ändå.

Man får gå försiktigt, försiktigt och akta sig för att halka på ilandfluten tång som ligger som en ryamatta på cementen och väl i havet, håller jag mig nära stegen.

Vattnet är ljummet!


Efteråt sätter jag mig en stund i slänten ovanför stranden.
Där uppe till höger i bilden, skymtar det som tidigare hette Steninge Vandrarhem, men som nu går under benämningen Kuststationen. Där tycks alltid vara fullbelagt och det är helt otroligt så fint där blivit!


Intill mig .., detta.
Som små träd på savannen.
I verkligheten är sanden inte så här vit, men för att dom små blommorna skulle synas bättre, så klickade jag på ett filter.

På väg hem igen, på parkeringen, möter jag en pappa med fyra töser i släptåg.
Jo, jag känner igen dem alla från affären .., och flickorna är så uppspelta och har ryggsäckar och pappan en Icakasse fylld med kex och annat.

Den yngsta flickan som ska börja förskolan, kvittrar glatt och berättar att nu ska dom alla gå från Steninge till Haverdal - längs kusten alltså - och hon sträcker ut armarna och visar att dom har ett långt bröd med sig, det ska vara till fikat!

"Hon menar en baguette, men inte den längsta!" förklarar den äldsta flickan, hon som ska börja tredje klass.

Alla är olika åldrar. Sex, sju, åtta och nio år.
Glädjen är stor.
Dagens fönster ...


Det bästa är ju blandningen!
Ena dagen ett fönster från Arvidsjaur .., nästa ett från Skivarp i Skåne och sen kommer ett fönster från Visbty! Och nu .., har svärsonen Micke fångat några annorlunda fönster från nordöstra Irak, där han ska arbeta under en längre tid.

Om han trivs?
Ja!! Verkligen!

Tack Micke för att du tänker på svärmor! (Ja, i alla fall när du ser fönster).

söndag 11 augusti 2019

Resumé över en dag som gått ...


Lördag.
Regn och rusk mest hela dagen. Och blåst!
På gränsen till höstkänsla, men bara på gränsen.


Får besök av friherrinnan som får låna frysutrymme till sitt digra årsmöte-bak. Vi har tre frysar (två har vi fått) och nu åker vetelängder och typ kladdkakor ner i en av dem. Solrosor har hon med sig också; tre stycken som förgyller tillvaron.
Vi sitter vid köksbordet och pratar om allt och inget.
Nu stundar väninnebesök hos friherrinnan, två styck Ann-Marie som kommer med en veckas mellanrum .Vet jag nån som har ett så rikt socialt liv som denna friherrinna? Njaaa?

Pv, han tittar på segelbåtsannonser på Blocket.
Det gör jag med. Inser hur vacker jag tycker hans Shipmanbåt är .., med fina linjer, men inser också att många andra är finare inuti.

Upptäcker - till min stora glädje - att en ekorre nu sitter vid ekorrmataren och kalasar på frön.
En enda! Har övriga gått hädan i sommar? Överkörda? Tagna av andra djur?


Söndag.
Vaknar tidigt (vid fyra) som alltid .., och det blåser och regnar friskt!
Vi, som tillbringar så gott som all ledig tid utomhus när det är uppehåll (sommartid alltså), blir som handlingsförlamade av gråvädret.

Jag ordnar med frukost och pv får ett ryck (kanske som jag själv får innan vi reser bort) och börjar plötsligt gå loss med wettextrasan .., torkar dörrlister och och annat och jag förstår ingenting.
Själv tar mig an torrskafferiet och hittar ljus sirap från 2014.
I morgon ska samme pv cykla till Skrea Strand där det då är upptaktsmöte för Sannarps gymnasielärare, ja, nu är det slut på sovmorgnar för hans del.


Söndagar är reklamutdelningsdagar.
Inte mycket som lockar den här gången.
Två paket Arvid Nordqvists kaffe för 25:- paketet, jo, det ska vi köpa och kanske picnic-bog som säljs billigt. Och svenska tomater för 15:-kilot, det kan jag köpa och förbereda för ratatouille, hacka i bitar och steka upp och så finns det färdigt för att tillsätta övriga grönsaker när dom säljs billigt.

Coop i Falkenberg lockar med fläskkarré; det är den som är på bilden.
Jag har ännu inte bestämt mig för om jag tycker att bilden är lockande, eller om den mest liknar en plåt med resterna av det som blev över. Mer det senare, tror jag.

För övrigt?
Läser en Håkan Nesser-bok ..., och tittar på klockan .., om en timme ska vi träffa Sonja på Göstas Café och äta lunch. Och pv har letat hysteriskt efter dom toscabullar han köpte igår. Dom låg i skafferiet, i en korg bland kryddor.

Dagens fönster ...


"Ett fönster från Domkyrkan i Visby. Det var inte huvudmotivet utan det var stolen som var det. Den tomma stolen som påminde om alla de som inte vågar komma till Almedalsveckan för att de ingår i någon sorts grupp som trakasseras."

Så skriver Cecilia N som igår hade nån slags storstädning bland sina bilder och då upptäckte mängder med fönstervarianter! Nu ligger alla bilderna tryggt i fönstermappen och bidar sin tid. 


Det här får bli det första.

Och stort tack Cecilia!