söndag 25 september 2022

Uppdatering ...

Fick nu på morgonen ett sååå vänligt mejl från kundtjänst hos TotalAV och således är ärendet avslutat och jag kan andas ut. 


Härligt!

En dryg hundralapp i månaden dör man förstås inte av, men om man nu inte vill fortsätta med det abonnemanget, borde det ju vara en enkel sak att avsluta det hela. 

Det är likadant med dagstidningar, tycker jag. 

Att klicka ja till ett abonnemang är ingen konst, men när det gäller att avsluta, kan det i vissa fall vara långt mycket knepigare. Ofta får man ringa till kundtjänst och det är ju smart uträknat, för då kan det säkert vara så att många  t v e k a r  och tycker att det känns obehagligt. Jo, det är jag övertygad om.

Nåväl.

Nu kan jag släppa detta.

Söndagsfönstret ....



Från Eva på Rödön kommer det här fina fönstret. 

Eva, som nu har fullt upp med tre hundar i den lilla stugan, hon skriver så här: 

"Hej!

Nu var det mycket längesen jag skickade ett fönster till dig. 

Här kommer ett från baksidan av vårt härbre. 

Jag tycker att ormbunkarna ramar in så fint. De grävde vi upp från skogen för några år sen och har nu vuxit sig stora 

Kram från mig!
Eva". 

/ Tack Eva! säger jag.

lördag 24 september 2022

Utnötningsmetoden .....














Forts från tidigare: 

Att avsluta ett abonnemang hog TotalAV, tycks ungefär lika svårt som skulle man tilldelas högsta vinsten på Lotto. Man meddelar att man vill tacka för sig .., men får sedan ideliga mejl där man ska klicka i nya uppgifter och man hänvisas till det "Seniora teamet" och man tilldelas en femsiffrig kod för att verifiera sin uppsägning, men den koden man se i skyn efter. 

Noll kod. Nada. 

Helt öde i inkorgen förutom reklam från Lyko och mejlet från min syster. 

Förmodligen tänker kundtjänst att "krånglar vi bara till det tillräckligt mycket, ger den seniora kunden upp och blir kvar som kund". 

Jag har meddelat dem att hellre spärrar jag mitt bankkort och beställer ett nytt. 

Forts i nästa nummer.

Dagens  fönster ....













..... fångades av den vars signatur skymtar i det nedre vänstra hörnet. 

Guy i Arvidsjaur, alltså. Tack snälla! 

fredag 23 september 2022

Och så var det pv:s tur ...


Pv är mycket mera strategisk än sin sambo. 

Jag svarar snabbt. 

Han sitter och funderar och utesluter. 

Till sist blir han klar.

Resultatet: 9 rätt av 10.

Det visar sig att även han hade fel på youtube-frågan.

Nutidstestet ...



Tycks hopplöst att svinga mig över 8 rätt. 

Hade fel på sportfrågan (tvekade länge, men valde bort det rätta alternativet .., å!) samt youtube-grejset.


Ett annat fönster  ...


... fångades på Steens Väg i Stora Skipås, bara någon kilometer hemifrån och det var där, hos skådespelerskan Eva von Hanno som de här vackra fönstret fångades. 

Det var igårkväll, alltså.

För min del började det hela för flera år sedan, när Eva - som är norska - var kund i affären i Haverdal. 

Hon gick alltid klädd i olika blå nyanser och i kläder som jag tyckte var fina och så sa jag väl att det var så himla snyggt och det ena gav det andra .., jag ställde fler frågor .. och fick veta att hon ofta tillbringade somrarna i det stora huset med utsikt ner mot havet och lite till.

Så en dag, det var ett par år sedan, frågade hon om jag var intresserad av att komma på enmans-teater i hennes kök?

Det var jag egentligen inte, för det är så eländigt att jag är verkligen ingen teatermänniska .., jag blir närmast generad i såna sammanhang och fråga mig inte varför! Men jag tackade i alla fall ja och pv:s kusin Maria gjorde mig sällskap. Vi var väl ett tjugotal - mest kvinnor - som satt i Evas sommarhuskök allt medan hon spelade Shirley Valentine - kvinnan från filmen med samma namn - den kom 1989.

Har man missat denna pärla till film, så handlar det om en medelålders kvinna som hittar sig själv. Den är underbar och jag minns hur stark jag  kände mig efter att ha sett den!

Och sen teatern då i Evas kök. 

Jag föll handlöst. Pladask. Pang, i trägolvet!


Och nu var det dags igen, för ännu en föreställning och även den här gången i köket och samma pjäs. 

Först samling ute i höstkvällen och lite småprat (flera var kunder från affären) och därefter välkomnades vi in i köket och fick slå oss ned  på köksstolar eller i någon soffa, var vi nu hittade plats.

En långbent herre - kanske Evas man - agerade sufflör och det vittnar  ju om en styrka att våga erkänna att man tappar bort sig ibland. 

"Få se ..., var var jag nu?" kunde Eva säga och då svarade herr sufflören. 

"Nej, det har jag redan sagt .." fick han till svar och vi log och tänkte att det hela var så väldigt mänskligt.

Första halvan av pjäsen utspelar sig i huvudpersonens kök och  hon lagar mat på riktigt ., skalar  och steker potatis,  gör äggröra .., och jag sitter mest och tänker att oj, om hon glömmer smöret i kastrullen .., bara det inte tar eld! Det gjorde det inte.

Andra halvan - efter pausen - får alla gå en trappa upp och då befinner vi oss plötsligt i Grekland.

Ett enormt panoramafönster vetter mot havet och är inringat av smålampor, ja, som en riktig scen! 

Efteråt blir det vickning i andra änden av den enorma övervåningen och det är vackert dukat och många har haft med sig som till knytkalas och det står vackra fat med sallader och pajer och annat smått och gott överallt!



Titta, så fint det var!

Frånsett att en äldre-äldre dansk dam som satt intill Sonja och mig, ja, att hon helt plötsligt svimmade och fick skjutsas hem av sin dotter ., så blev den här kvällen till sån stor glädje.

Och som ni ser, fortsätter det mesta i blått.

(Ja, jag vet, det låter som om jag mött Jesus .., som om jag skådat  Ljuset ,-). 

Så var det med det här fönstret och med kvällen i Skipås!

Ajöken, sa fröken. 

Igen.

Fredagmorgon 

Vilka modiga människor  det finns i vår värld! Kvinnor i Iran som bränner sina slöjor och i något slags  ursinne/förtvivlan klipper av sig håret och förmodligen retar livet ur höga potentater vilka anser att kvinnor inte ska locka män i fördärvet. Dessa män som tydligen är så oerhört lätt-lockade.

Och i Ryssland .., modiga människor som protesterar mot kriget och därmed riskerar femton  års fängelse!

Skulle jag själv våga detta ..? Jag kan inte tvärsäkert säga "ja, självklart!"

Och  som jag älskar sånt här. 

När byxor dras ner. 

Offentligt.

Dagens fönster ...



Ännu ett fönster från Värmland och från ellem (som ju egentligen bor i Skellefteå). 

Tack ellem! 

torsdag 22 september 2022

När man blir snål ...

Rensar i mina månatliga räkningar och upptäcker att jag betalar 109:- för ett antivirusprogram. 

Hoppsan, det tänker jag genast avsluta. 

Mejlar till företaget och meddelar att jag inte längre är intresserad av deras produkt och att jag härmed avslutar min prenumeration .., vänliga hälsningar och så vidare. 

Får svar idag.





Nu har jag meddelat Gia Romans att jag inte är det minsta intresserad av en 1-2-1 session och framhärdar i att jag vill avsluta mitt abonnemang. 

Och tänka sig, att avsändaren eskalerat mitt fall till deras seniora tekniska team vilka FÖRVÄNTAR sig att jag ska planera den omtalade sessionen. Jo, jo. 

Vi får väl se vad resultatet blir.

onsdag 21 september 2022

 Spännande värre ....


Ja, det kan jag säga att detta att få upp båten i Glommen, det blev ett äventyr som heter duga. 

Mannen med kranlyften var väl måttligt road av att lyfta en så tung båt, men han fixade det - även om det tog tid -.  

När sedan båten - som då stod på en sån där hjulförsedd anordning -  med personbil (!!!) skulle dras till "hangaren", då sa L som driver det hela: "Thomas, är du medlem i Svenska Kyrkan?" 

Nej, det är han ju inte .., och det var ju synd, för denne L hoppades på böner inför den inte alltför långa resan från kajen till vinterbostaden. Ja, det lät ju förtroendeingivande ,-).

Då gick jag därifrån .., jag vågade helt enkelt inte titta på, men se, det gick bra. (Mindre bra var att bogpropellern fungerade perfekt när pv lämnade Skallkroken, men ville inte alls vara med när det var dags för hamnen i Glommen). Det är banne mig alltid nånting med båtar! På bilden här ovanför var det masten som skulle tas ned. Någon mastkran - som i Skallkroken - fanns i alla fall inte just den här dagen, men det löste sig ju ändå. 


Det tog ett par timmar - minst - innan allt var  på plats, så jag tog flera promenader med Harry. 

Bland annat tittade jag på Glumstenen och jag såg män och kvinnor som satt i solskenet och tycktes njuta av den här härliga septemberdagen .., och ett par i min ålder gick till bilen och sa leende att "nej, nu åker vi till Falkenberg och köper oss var sin solstol!"

Och jag såg mängder med sädesärlor vilka vippade omkring nere på stranden ..,. och där var en man i en kajak .., och på en stor gräsmatta hade  mängder med starar samlats!





Vid en av fiskebåtarna stod en man i min ålder och pysslade med nånting elektriskt som inte fungerade ..,  och jag hörde honom prata med en kompis och tänk, jag hade såååå svårt att förstå vad mannen sa. 

Till sist frågade jag honom .., "men VILKEN dialekt är detta ..., är du möjligen från östra Skåne?" 

Nej, inte alls, det här var "Mårupska", den lokala - nästan utdöende - dialekten och det var helt fantastiskt att höra honom tala! 

Här kan man få ett hum om hur det låter.

Trevliga människor allesammans som vi mötte idag!

"Men du, du  är förstås från Lappland?" sa kranföraren som prickade perfekt. Å andra sidan kanske han - som så många andra  - tror att allt norr om Sundsvall är Lappland.

Kylslaget ....



Nu känns det verkligen som höst. 

HÖST med versaler. 

Fyra plusgrader på morgonen och på väg till vårdcentralen i Slöinge ser jag dimmor över lilla sjön vid Vastad och jag ser hästar som står och kalasar från stora säckar med hö och jag ser en häger som lyfter från strandkanten.

På vårdcentralen är det återigen munskydd som gäller. Mina läsglasögon immar igen när jag försöker kolla nyheterna på mobilen. 

En långbent sitter på en stol i väntrummet, en bit ifrån mig. Han tycks orolig .., pratar med en förbipasserande sköterska och hon säger lugnande att det nog ska gå bra. 

I receptionen sitter hon som alltid är där och som vet ens namn innan man ens tagit fram sin legitimation, vilket väl är ett bevis på mer frekventa besök än tidigare. 

I provtagningsrummet står Ellinor och väntar på mig (möjligen Elenor). Hon läser på datorskärmen om vad som ska göras .., plockar fram fyra små rör .., och  pratar lite för sig själv under tiden, mest om vilken färg det ska vara  på rören. Det märks att Ellinor är van provtagerska .., hon pickar en stund i armvecket och hittar det hon letar och vips, så har rören fyllt med mörkrött blod. Nej, blåblodig är man inte.













På väg till Slöinge svänger man av från kustvägen och då är man på en höjd och ser ner över  de som väl är en grund sjö och där det - framför allt om våren - vimlar av sjöfåglar av alla de slag och någon tid senare är det småttingar som simmar på rad efter sin mor eller far - jag vet inte vilket - och där är sååå vackert!

Nu på morgonen .., svepte dimman över vattnet och det var obegripligt vackert! 

Stannade till vid vägrenen (som är minimal) och höll hela tiden utkik i sidospegeln att ingen bil kom bakom mig .., men oj, så jag hade velat stanna en längre stund! Kanske - om högtrycket står sig - kan jag köra dit i morgonbitti, parkera en bit ifrån, ta med kikaren och bara insupa allt detta underbara.



















Om någon timme eller två ska jag köra till Glommen och möta upp pv som vid halv åtta i morse seglade iväg på egen hand. Ska svänga förbi Willys i Falkenberg och ta med nånting att äta till lunch, för vi blir säkert där i flera timmar, då båten ska mastas av och lyftas in i den "hangar" där den ska få bo hela vintern. 

Harry ska såklart få göra mig sällskap. 

Så .., "hej svejs!" säger jag, precis som min pappa ofta sade.

Dagens fönster ...






Ellem är ute på vift - eller  v a r   i alla fall på vift - och i Kristinehamn i  Värmland, där tog hon fram "storhåven" och vad hamnade där .., om inte en hel svärm med fönster!

Så här skriver hon: "Även om mycket har rivits i stan, finns det en hel del gammal bebyggelse. Många nybyggda hus är i lite gammal stil och passar bra in."

Tack ellem! Så snällt av av dig!

tisdag 20 september 2022

Sigges nya liv ...

Igår brydde han sig inte det minsta i den lilla musen som i godan ro spatserade över köksgolvet. 

Idag .., har han tagit livet av minst tre möss och ytterst schangdobelt lämnat dem på väl utvalda platser, så där så vi inte skulle missa dessa presenter. 

En låg i hallen (inte helt död, men nästan) och två låg avlidna under det stora matbordet i mellanrummet. En av de två var så gott som helt uppäten .., ja, Sigge orkade väl inte hela, utan lämnade något som liknade en njure eller möjligen en lever. 

Tack Sigge! 

Du sköter dig exemplariskt, men matte är ytterst tacksam om du lämnar dessa gåvor kvar där ute.

Det bästa ....
















Bilden: ja, jag vet att juice ikanske inte är så hälsosamt, men det serveras i ett pyttelitet glas och späds ut med färskpressad citron. Det är lättare att få i sig pillren då. Och så är det gott!

Nästan varje morgon när jag tar frukostbrickan och sätter mig i soffan - med Harry på min vänstra sida och Sigge i fåtöljen - ja, då upplever jag en sån enorm tacksamhet över att ha fått uppleva detta att  bli pensionär. (Ja, det är ju inte allom givet, min pappa blev till exempel bara sextiosex år).

Ååå, denna ljuvliga frihet!

Eftersom vi enbart har dagstidningen digitalt, blir det morgon-tv och efter sjukhusbesöken vande jag mig vid Nyhetsmorgon i fyran, så idag har man t.ex fått lära sig vad som händer vid ett revbensbrott. Doktor Mikael tycks alltid så stressad, men det var intressant ändå. 

Annat?

Igårkväll när jag tittade på Rapport, tyckte jag mig  - i ögonvrån - skymta något som lullade iväg över köksgolvet. Något litet som kanske hade svans. Jodå, en stund senare kom den lilla krabaten tillbaka och kröp in under spisen. Det var en mus, alltså .., ett typiskt tecken på att hösten är på ingång, eller redan är här.

När detta hände låg husets katt och vilade i fåtöljen .., inte med en min brydde han sig i musbesöket!

En råtta i köket - då svimmar jag - men en mus är inte så farligt, dom är ändå ganska söta. När pv kom hem efter körövningen blev det till att ladda fällan och ställa den bakom spisen, ty det är uppenbarligen där som mus-E4:an går. 

Döm om min förvåning när jag nu på morgonen upptäcker en liten mus liggandes avliden - men inte i köket - utan i "mellanrummet"! 

Är det månne Sigge som tagit den av daga? 

Eller fick den bara en smäll av fällan .., försökte rymma och insomnade mot golvlisten?

Sånt kan man fundera  på. 


Dagens fönster ...


























... fångades av Guy och det var hemma i Arvidsjaur. 

Tack Guy! (Upptäckte förresten först nu att det var fler än tre fönsterbidrag i ditt mejl!

Han skriver också att hösten har anlänt och att det nu gäller att klä sig för kyla och vindar.

måndag 19 september 2022

Sprida skurar från en måndag i september ...

Då blir det en cykeltur till affären. Det är en kylig morgon och fingervantarna kommer till användning. 

Inte  e n  enda cyklist möter jag och det är helt otroligt, i jämförelse med i somras när det var med risk för livet man trängdes med lycracyklister - ofta i bredd -,  strosande turister på väg till eller ifrån Göstas Café .., eller alla som gick med barnvagnar eller hade cykelkärror på släp och mängder med packning! 

Nu är det som en helt annan tillvaro. 

En gång för flera år sedan - på väg hem från jobbet - mötte jag en älg som kom hoppande över en stenmur och ibland tänker jag hur nära det var .., då körde jag moped men hann bromsa in i tid. 

Utanför affären blev det en stunds småprat med M som blev änka för fem år sedan. Hennes makes död, den bidrog i allra högsta grad till att jag bestämde mig för att tacka för mig i affären, ja, ett halvår innan själva pensionsdagen. Mannen (som var pappa till fyra av mina arbetskamrater - alla hade under olika perioder arbetat i affären) avled helt plötsligt bara och det blev som en chock för alla .., han hade ju varit så pigg! Kund i affären .., så rar och trevlig.

Då tänkte jag, som så många gånger förut (men då mer påtagligt!), ja, vad vet man egentligen om hur långt eller kort ens liv blir? Ingenting. Och så meddelade jag Magnus och Bodil att .., nej, jag struntar i om jag förlorar pengar på det, jag går lite i förtid. 

M vittnar om hur jobbiga somrarna är. 

Alla dessa ständiga grillfester .., grannar som sitter ute tillsammans och små eller större sällskap på stränderna .., ja, men all denna gemenskap och "jo, jag har många vänner och jag har ju barn och barnbarn, men det är ju ändå inte samma sak ..", säger hon. 

Sen cyklar jag hemåt. Det är motvind. 


Därefter har jag suttit här i soffan och följt sändningen från London och Drottning Elizabeths begravning.

Såå mäktigt det har varit! 

Och igårkväll visades det allra första  avsnittet av "Tunna blå linjen", tv-serien som skildrar malmöpolisens arbete. 

Jag fullkomligt älskade den första omgången som visades, men igårkväll tyckte jag att det var rörigt och spretigt, men det kanske tar sig. 

Och att den här sure polisen som är så kär i sin kollega ., ja, att han skulle sura även nu ., nej, det tycker jag är för mycket. 

Vår granne två hus bort -  Annelie Wemstad -  hon skötte scenografin i serien och när jag nu känner till den saken,  ja, då tittar jag på så mycket annat runt omkring. Intressant. 

Nu ska jag i alla fall ta Harry med mig på promenad. Solen flödar. Himlen är ljust blå. Och i Skåne har treåringen varit på  sin nya förskola nästan hela dagen och utan någon mamma eller pappa som funnits i bakgrunden.

Inskolningen har gått bra och trygga - lite äldre pedagoger - har tagit emot honom på allra bästa sätt, till farmors oerhörda glädje! 

Over and out! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....











Från Carin i Malmö kommer följande rader. "Hej, tycker att det är häftigt med igloona (heter det så i plural bestämd form??)  vid station Triangeln i Malmö! Takfönster kanske? Häftigt och informativt när dioder lyser på väggen vid spåret när tåg är på väg in. 





















 På Malmö Central är det landskap som passerar förbi fönster ovanför spåret i perrongen! Annorlunda och uppskattat av mig! hälsar Carin i ett soligt Malmö."

// Tack Carin! säger jag. 

söndag 18 september 2022

Återbördad ....


Det blev ett på alla sätt och vis trivsamt kalas i Skåne. Syskonen med partners (och säkert också Emma) hade fixat och hjälpts åt och det var frågesport av olika slag och musikquiz och underbart god mat och A och M hade gjort sååå ombonat och fint i uterummet! 

En kökssoffa inhandlad på Marketplace för några hundralappar hade fått ny dyna på sitsen och oj, så fin den blev! 

Fyra hundar sprang omkring - men i omgångar - och det var en hel massa surr och framför allt: en treåring som var i full gång från morgonen till vid tiotiden på kvällen! Han gick i princip från famn till famn. Hans lillebror gjorde inte mycket väsen av sig och sov mest hela tiden.

Och tänk, att en treåring kan leka med en enda ballong i TIMMAR!!  

Jag har haft en viss anspänning inför det här kalaset - och fråga mig inte varför - (jo, men jag är ju en sån usel festmänniska), men det gick bra. Lite huvudvärk senare på kvällen .., på vippen till migrän anade jag, men det klarade sig. 

Pv hade köpt rött vin (Big Zin )- underbart gott till grillat - och jubilaren tycktes sååå lycklig och rörd. Jag tänkte att det här kan ha varit en av hans livs bästa dagar. 

Sååå mycket kärlek som virvlade runt honom. 

Vid tio, halv elva på kvällen gjorde vi sällskap med C och M (sonens svärföräldrar) som bor ute på Ön i Limhamn. Bilden visar utsikten från vardagsrummet. Med altandörren öppen hörs vågklucket. Ja, jag skulle lätt kunna bo i lägenhet om läget vore som detta.

Det blev en fin förmiddag. Vi satt vid matbordet och pratade om allt och inget och det handlade om Putin, hus-kontra-lägenhet .., barnbarn .., golf .., om att börja om på nytt och att förlora ett barn.

Så kan det också vara. 

Livet, alltså. 

Nu är vi på hemmaplan och såväl Harry som jag själv däckade totalt, allt medan pv eldar i kaminen och jag planerar inför morgondagens begravningsgudstjänst i London, samt - därefter - Halmstad Filmstudios första film för  säsongen. 

Det blir denna. 

Spännande!

Dagens fönster ....


Kristinehamns kyrka. 

En sak är säker: Kristinehamn har verkligen kommit i ropet här på bloggen! 

Nu är det Kerstin i Dalarna som hade håven redo och så här skriver hon: 

"Hej!

Fler fönster från Kristinehamn 
När jag och äldsta barnbarnet J varit på bio i somras, åkte vi förbi kyrkan. Har aldrig varit in i den men det kanske blir en annan gång. Tycker den är väldigt ståtlig och fin utifrån sett. 

Trevlig helg Elisabet och Thomas!"

//Ja, jag säger detsamma till dig kära Kerstin och tack att du tog dig tid att skicka bilden!

Ps.Titta här så vacker den är på insidan! Ds.

lördag 17 september 2022

Lördagsfönstret ...














.... fångades i Arvidsjaur och det var Guy som kom ihåg att någon blir himla glad över fönsterbidrag. 

Tack och bock! säger jag. 

fredag 16 september 2022

Förmiddag i mitten av september ...


I Nyhetsmorgonstudion sitter en kvinna från  Knivsta och skrapar Trisslott. Vinsten är tänkt att gå till ett växthus och där ska hon ha ett bord, två stolar och lite tomater och kryddväxter, säger hon leende. 

Tidigare var Annie Lööf gäst i studion. Hon berättar om sitt beslut att avgå som partiledare och hon berättar om hot och hat .., och man undrar hur människor orkar/kan/vill ta på sig politiska uppdrag, inte minst på lokalnivå.

Jag tänker att Annie Lööf ser ut att vara så otroligt  l ä t t a d. 

(Igår tittade jag in på Flashback och googlade A.L:s namn och höll på att svimma när jag läste vad män skrivit om henne! Det var så grovt, så vedervärdigt och så sexualiserat, ja, fy sjutton! Nu på morgonen hörde jag - så där i förbifarten - någon forskare som menade att alla hårda ord och allt som skrivs på sociala medier - från alla möjliga håll och kanter - såklart påverkar och uppmuntrar till detta elände. Och jag är övertygad om att Trump och hans anhang har del i det hela .., att det blir accepterat, helt enkelt. Och kanske att - framför allt män - dras med. Det är min stora skräck att denne man - Trump - blir omvald och jag blir inte ett dugg förvånad om så sker.)

Mera Nyhetsmorgon. Nu dyker Björn Ranelid upp och då handlar det bland annat om handstil och hans nya bok som har titeln "Min skolfröken skall vara ett frimärke". Den boken ska jag beställa. Jag tycker om Björn Ranelid.

För övrigt finns inte så mycket att förtälja. Morgonen är tämligen ny. Gråmulet ute. Ska hämta pv när han slutar för dagen. Han trivs verkligen bra på den här skolan. Igårkväll pratade vi om detta att det kan skilja så mycket på stämningen i olika skolor (jag - som inte är lärare - förvånas ofta över just detta) och att det i vissa skolor inte är någon ordning och reda, att det är såå mycket stökigare på lektionerna osv.

Och nej, det har inte så mycket med eleverna att göra, menar pv, det är skolans ledning och attityd det handlar om. Bra ledarskap smittar av sig. 

Ännu mera för övrigt. Idag hade han en lunch inplanerad med en kompis från tiden i Umeå, men igårkväll kom meddelandet att hon drabbats av covid och låg totaldäckad, så den lunchen gick upp i rök. 

Nu ska jag göra DN:s nutidstest, men på nätet.

Uppdatering: 8 rätt av 10. Hade fel på den nationalekonomiska termen, samt den läskiga yrkesgruppen

Ännu mera uppdatering: pv hade full pott. Jäklar!.

Dagens fönster ...





Här kommer ännu fler fönster från Värmland och Kristinehamn! 




Tack än en gång , ellem! 

Och bra att du tog med skylten också!


Dagens fönster ...

... fångades i Ystad på Åbergs Trädgård och det var jag själv som höll i håven.























torsdag 15 september 2022

Torsdag och möte med polisen ...


Inte mycket till kraft idag, men det kanske beror på blåsten. På  lunchrundan med Harry gick vi Johanssonrundan, men så snart vi kommit bara en bit förbi bäcken, mötte vi en polisbil som kom körande i promenadtakt.

Jag drog åt mig kopplet och Harry och till min förvåning stannade bilen och rutan mot min sida åkte ner.  

"Men vad i all världens dagar gör polisen här  ..?" undrade  jag. 

I bilen satt en kvinna och en man och den  kvinnliga polisen frågade om det var min hund, var vi bodde (tvärs över vägen bara, uppe på backen, sa jag och pekade åt det hållet) och vart jag var på väg?

Jag sa som det var och undrade vad som hänt? Hade någon blivit hundbiten? (Läste nämligen på FB i förrgår om en hund som anfallit och bitit en äldre dam , det var i Särdal någonstans). Eller hade någon hund  rivet ett får? Jo, så var det. 

Och den kvinnliga  polisen bad att jag skulle vänta lite och så åkte rutan upp igen och hon pratade i sin telefon. Det kändes på gränsen till obehagligt .., nästan som om jag vore skyldig fast jag ju visste att så var det inte; Harry får aldrig vara lös när fåren eller hästarna går i reservatet och det är för övrigt koppeltvång där. 

Så åkte rutan ner igen och kvinnan log vänligt och sa att "nej, nej, ni passar inte alls in på signalementet" och så var det tack och hej och vi gick vidare.  

Men jag tänkte hela tiden på att ..., ja, men den husse eller matte vars hund orsakat detta elände, kunde kanske ringa in till polisen och skylla  på någon annan  - t.ex lämna signalementet på en svanslös, svart hund med sin matte som ofta går i en grå sticketröja -? 

Jo, man har väl sett deckare och vet hur det kan gå till! Hade jag något alibi? Nja, att jag suttit och tittat på två avsnitt av "Sjuksystrarna på Fredenslund" skulle knappast vara tillräckligt, ty  Harry hade ju kunnat vara ute för sig själv.

Och att jag besökt affären och kört till Harplinge och haft Harry med i bilen ..., ja, det senare hade jag ju inget vattentätt bevis för. 

Sånt tänkte jag på medan vi passerade fabrikörens stora hus där den elektriska grinden hindrar ovälkommet besök ., och därefter det gamla tullhuset där lekstugan försvunnit från tomten och järngrinden står öppen .., vidare förbi alla stickiga buskar med stora slånbär ..,och så nerför åsen och ner till grusvägen och havet på ens högra sida. 

Vid det laget bultade mitt hjärta så hårt. dock inte av rädsla. Det dunkade mer än slog och när vi kom till parkeringen sloge jag mig ner på en av bänkarna - det var bara Harry och jag själv och vi blev kvar i "tio-minuter-en-kvart" - så där som pizzabagare alltid säger att man får vänta. 

Då hade kraften någorlunda återvänt, men väl hemma stöp jag på soffan tänkte att det är ju hopplöst med den här sviktande energin, men det är väl som det är och man får vara glad att man lever och  att vi i helgen får åka till Skåne på sjuttioårskalas (exet) och nästa vecka gå på en-kvinns-teater i Skipås och jag måste hitta receptet på sardellrullarna (ungefär som rulltårta, fast med smördeg) och så blir det provtagning i Slöinge och sist av allt ett rutinbesök (1-årsbesök) på hjärtmottagningen, avdelning 42 i Halmstad.

Så är det.

Fönster av ett annat slag ...




Ja, men vilket underbart insektshotell som ellem upptäckte under sin vistelse i Värmland! 

Tack! säger jag.
En bild från Texas ...






































Så här skriver avsändaren: "Tänkte på dig när jag såg det här i butiken! Det som inte syns är att det är chili på baksidan av lådan/trallen också så det finns mycket att välja mellan."

Cecilia i Houston

//Tack Cecilia! Rart av dig att tänka på den yrkesskadade madamen! Och påhittig var den som ordnade skylten!

onsdag 14 september 2022

Onsdag ....
















I min för övrigt tämligen enjängda tillvaro, tycks den här dagen - hittills - vara riktigt händelserik! 

Förs ett besök hos Lantmännen i Harplinge och för inköp av nya - starkare - läsglasögon, då dom jag  köpte på Gullholmen i Bohuslän visade sig vara på tok för svaga. (Det fanns inte något stort urval). Köpte även träskor till pv. Där är alltid lika trevlig och vänlig personal och inte minst:  h j ä l p s a m.



Efteråt stannar jag till och tar några bilder av det nybyggda bostadsområdet - beläget bara ett stenkast från Lantmännen -.  

Nu börjar det bli aningen lummigare runt husen och jag tycker att det är så fint. 

Annorlunda. 

Det avviker helt från tidigare bebyggelse i lilla Harplinge och jag tänker att det liiiite påminner om området Jakriborg i Hjärup i Skåne; det som känns som en kuliss nästan. 

Men fint är det i alla fall och när alla buskar, häckar och träd fått något år eller fler på sig, blir det säkert ännu vackrare.

Den vackra röda färgen går igen i mycket. Snyggt, tycker jag. 

Svänger så förbi affären och handlar lite .., och får av alltid så rara Caroline i kassan höra att hon natten mot idag drömde att vi - hon och jag själv - befann oss på vår pv:s segelbåt och det var verkligen bara vi och ingen av oss kunde styra båten, ja, hu .., det lät inte trevligt! 

Vid fruktdisken möter jag en kvinna vars son (i 60-årsåldern) brukade handla i affären, fram till dess att det blev omöjligt, då sonen efter en operation blev helt "ofärdig" i foten och numera sitter i rullstol. Om honom pratar vi en bra stund .., jag tyckte såå mycket om honom som kund och brukade försöka packa i varorna och bära ut dem till hans bil, ja, det hände att andra kunder fick vänta någon minut eller två.


Och i foajén står en man och pantar flaskor och han frågar hur det står till och pratet går av och an en liten stund, sen bär det av hemåt. 

Kommer hem och gissa, hur förvånad jag blir när en Volvo står på uppfarten! Men vad ...?

Jo, det visar sig vara sonens underbara svärföräldrar vilka tillbringat några dagar i Falkenberg där dom träffat goda vänner och spelat golf och Harry blir överlycklig när han ser dem .., ja, men Claes och Monica känner han ju ingen! 

Så blir det kaffe och mackor och Claes säger att Conferencepäronen var jättegoda och vi pratar om världsläget, Putin förstås, Ragusa choklad och minstingarna. 

Återstår nu att se vad resten av dagen har i sitt sköte.

Letar nånting ..., hittar något annat!

Tack Cecilia i Houston för ditt suveräna bidrag till bloggen .., ja, det var i början av december för fyra år sedan! Jag har nu suttit och läst dina rader om igen och tycker att det är lika intressant nu, som då. 

Och vilka fina bilder du tog! Illustrativa!

Jo, men jag är nog för alltid yrkesskadad. 

Här är länken.

Onsdagsfönstret ...














... kommer från Arvidsjaur och då förstår ni nog att det var Guy som höll i håven. 

Tack Guy!

tisdag 13 september 2022

Skolan, mobiltelefoner och lite annat ...



Åkte till Ullarp och köpte tre flak ägg när pv kommit hem. 

Två flak till äldsta dottern och ett flak till mannen som i morgon fyller sjuttio. Tommy, alltså. 

Mina barns pappa, men det vet ni väl vid det här laget. 

Ullarp ligger kanske fem kilometer bort och själva gårdsförsäljningen har utökats allt eftersom. 

Där säljs fårskinn ., lammkött och  friherrinnan t.ex brukar köpa en halv gris när det har slaktats .., där finns grönsaker, blommor, pumpor, bröd och kakor från Börjes i Harplinge (i frysen) och så är där ju mängder med bruna höns, vilka värper  bruna ägg. 

På väg dit berättar pv om dagen som varit. Hela den här veckan ska han vikariera på högstadiet i en skola inne i Halmstad och han verkar hittills nöjd över dom två dagarna. 

I den här skolan tillåts inga mobiltelefoner, i vare sig klassrum eller övrig tid. Eleverna får låsa in telefonerna i därför avsedda skåp och dessa (mobilerna) överlämnas inte förrän skoldagen är tillända. Inget gnäll alls, det fungerar jättebra, säger pv och tänk, om det hela ville fortsätta även i gymnasiet, när dom redan nu är vana vid just detta! 

(Tänk bara .., ingen kan filma någon annan i smyg under lektioner eller på raster .., ingen som kollar på Tiktok eller skickar/tar emot meddelanden .., och nog borde väl avsaknaden av mobilerna generera mer samtal mellan eleverna?)

Annat som varit bra? Jo, han hade idag varit hjälplärare i matte och kunnat sitta med en grupp på bara fem elever och hjälpa och förklara i lugn och ro och efteråt fick han av en annan lärare i samma ämne höra att någon elev hade uttryckt sin glädje över att äntligen förstå vad det handlar om! 

Hur roligt måste inte det vara att få sån respons? Och vilken generös kollega!

I samhällskunskap visas filmen "Schindler´s list" för en niondeklass och oj, så klokt! (Uppdelad på tre lektioner). 

Otroligt intressant för undertecknad som haft ett helt annat yrke, ja, att få ta del av hur mycket det kan skilja mellan olika skolor.

Trettonde september ...


 

Vaknar vid femtiden till ösregn och blåst. Två timmar senare strålar solen, men då har pv - som egentligen vill cykla till jobbet - redan givit sig av med bilen. 

Förresten har han krångel med sin cykel som borde lämnas in för repartion.

Det allra bästa med att vara pensionär, det är morgnarna. Att inte en enda gång behöva titta på klockan .., aldrig behöva slänga ett öga på mobilen för att se om där kommit något sms från jobbet ("kan du möjligen ...?"), nej, bara detta att komma ner i köket .., ordna frukost, titta på morgonens nyheter (just nu analyser av valet), tända ett ljus .., ja, lite sånt. 

Det är det bästa.

Att därefter - när man diskat undan och plockat bort rent allmänt - ta harry på promenad, gör inte det hela sämre. 

Utanför Ecke och Britts hus står en kranbil och lyfter över virke till det som nu ska byggas. Hitom bäcken, där det nu är grönsaksland, ska det bli parkeringsplats och jag upptäcker att runt  e n  del av landet har det byggts en mur av betongstenar.

Det är inte Ecke och Britt som bygger, utan en av sönerna som tar över sommarhuset (eller husen, det är ju ett större och ett mindre).  Det mindre huset har målats grått och fått vitt tak (förut var det gult) och det större huset ska väl få samma färg; det är det taket som skymtar i mitten av bilden.














Passerar hästhagarna och Harry drar som vanligt till vänster .., vill på inga villkor komma nära dom fyrbenta krabaterna i hagen. Det märks att det har regnat. Jorden är lerig. På vägen där vi går, syns tydligt spår av hästhovar. När jag ser bilden nu, tänker jag .., va, är där en stenmur vid hagen? Nej, degt är ju översta brädan på staketet, förstås!

Och valet. 

Hela tiden har jag sagt att jag inte blir det minsta förvånad om SD går framåt än mer än tidigare.

Åkesson vid bensinpumpen som klagar på bensinpriset .., ja ,det skulle garanterat locka mängder med män - inte minst i inlandslänen med långa avstånd - och när man på sociala medier har tagit del av det enorma hatet mot t.ex. Miljöpartiet i allmänhet och Märta Stenevi i synnerhet (oftast från män), ja, då var jag övertygad.

I morgon lär valresultat fastställas och det blir åtskilligt med övertid för herr talmannen Norlén 

Tänka sig att det kan bli en sverigedemokrat i hans ställe - det blir nog annorlunda det -.



Tittar på resultatet hemma i Malå 1. (I Malå 2 är förhållandet ungefär likadant, men nåååågot jämnare mellan V och  S).

Vänsterpartiet får flest röster (29.7 procent), med Socialdemokraterna på andra plats (28.1 %). Därefter kommer Malålistan och Liberalerna och först på femte plats dyker SD upp (5.4 %). Då faller lite min teori om män i inlandet och förhållandet till SD, men det finns ju som bekant fler inlandskommuner i vårt land.

Miljöpartiet då i Malå? Noll röster. 

Ja, ja, det är tur att man inte arbetar som valanalytiker, hälsar f.d. kassörskan Nilsson.

Dagens fönster ....






... finns och fångades i Klövsjö  i Jämtland och det var den flitiga ellem som hade håven redo! 

Tack ellem!

måndag 12 september 2022

Och så löste det sig ....


... med medicinerna. 

Kontaktade kundtjänsten per telefon, fick tala med en vänlig kvinna och hon förstod inte var ordrarna tagit vägen, ja, något har  klickat/krånglat i alla fall. 

"Men är jag den enda som haft det här bekymret ..?" undrade jag. 

Kvinnan lät tveksam.  "Nja, ibland blir det ju ..". 

Nu vågade jag inte lägga ännu en order och invänta ett paket som inte kommer, så jag ringde i stället Apoteket Ekorren i Getinge och där fanns det mesta utom en sort, men den tar dom hem. 

Underbara friherrinnan, som ändå skulle åka dit, svängde förbi och plockade upp mig, och så löste sig allt. 

Expediten berättade att jag inte var den enda som haft problem med apotea-ordrarna, nej, där hade varit flera kunder hos dem vilka vittnat om samma krångel. 

Nåväl. 

Nu är allt gott och väl. Ett besök på Coop hann vi också med. Där ska det läggas nytt golv och butiken var mer eller mindre i något slags "kaos", men extrapriskaffe hittade vi i alla fall. Helt otroligt är det ju att man - numera - tycker att ett paket Arvid Nordquists Gran Dia är billigt när det kostar 44:50!

Ps. Bäst att säga att jag tidigare aldrig haft problem med att beställa läkemedel via nätet. Tvärtom. Det har fungerat ypperligt och ofta har paketet kommit redan nästa eftermiddag eller ytterligare någon dag senare. Nu var jag ute nästan två veckor i förväg och fick besked att varorna fanns i lager och kunde hämtas dagen därpå. Ds.

Lugn och ro ....


Knappast. 

Nu ska valet  a n a l y s e r a s   in i minsta detalj. 

Aningen missnöjda partiledare övar sig i att hålla god min och de som är nöjda, försöker behärska sin glädje, ja, man vet ju inte säkert .., tänk, om det svänger igen! 

Det är alltid lika intressant att försöka läsa av ledarnas kroppsspråk. Tittar sedan in på valresultatsidan för att se hur det blev här hos oss, i Falkenbergs kommun och särskilt i den valkrets som vi tillhör, Ugglarp-Långasand. 


Aha, så här ser det ut! (Försök ändå att behärska er glädje över att se ännu flera staplar om valet ....,-).

Här blev moderaterna vinnare, tätt följda av socialdemokrater och inte minst centerpartister!! Ja, här finns många lantbruk .., det betyder säkert mycket. 

Nu tänker jag inte ägna mera åt valet idag .., nu ska jag putsa fönster .., göra en lista på diverse inköp och gå på flera promenader med Harry.

Är sååå besviken på apotea.se, där jag i vanliga fall beställer läkemedel och ofta får dem dagen därpå. 

Så gjorde jag nu också, fick besked att allt fanns i lager och dagen därpå skulle jag kunna hämta ut det hela på Ankaret i Haverdal.  Men se något paket har  jag inte sett skymten av och det är snart en vecka sedan och nu har jag bara en enda blodtryckstablett kvar! 

Gick in på deras kundtjänstssida, men där var kommentatorsfunktionen nedstängd och att chatta gick inte heller. Bedrövligt dåligt, tycker jag. 

Ps. Tittade på SVT:s valvaka igårkväll och jag tyckte att dom skötte det hela fantastiskt bra! Ds.

söndag 11 september 2022

Dagens fönster ....



























... fångades av Guy i Arvidsjaur och det var snällt av dig, Guy! 

T a c k!

lördag 10 september 2022

Kväller ...

Idag när vi stod ute på gräsmattan och pv fixade med den järnställning där båten så småningom ska vila, hörde vi det där ljudet som är sååå mycket "höst"  ..,  nämligen ljudet av gäss som kommer norrifrån. 

Vi stannade upp och väntade .., stod alldeles stilla (struntade i mobilen, vet att det ändå bara blir bilder på moln eller himlen .., några fåglar syns sällan) och så såg vi dem komma ., ett jättelångt sträck, säkert hundratals och perfekt > formation och på väg söderut.   

Det är nästan samma känsla som när tranorna kommer om våren. 

Lite mer vemodigt kanske, nej, egentligen inte.  

Det är ju som det är.

Och i morgoneftermiddag blir det till att åka och rösta i Ugglarp. På ett nytt ställe. På bordet i rummet intill ligger röstkortet redo, tillsammans med en kallelse från sjukhuset. Och Halmstad Kammarkör har konsert i Martin Luther-kyrkan (allmänt kallad Plåtkyrkan) i samband med gudstjänsten. Lykke ska återvända till Bjäresjö och pv:s födelsedag ska firas i efterskott. Full fart, alltså.

Lördagsfönstret ...

Ett fönster fångat i Eftra, inte långt härifrån.























Och det var madamen i det gula huset som hade håven redo. Tack Elisabet!

När pv bytte jobb och lite annat ...


Igår fick vi vår femte vaccindos - Pfizer även den här gången - och det hela skedde på Halmstad Arena. Där var mängder med människor och två köer och perfekt ordning och reda! 

En äldre kvinna (kanske f.d. sjuksköterska) gick omkring och såg till att vi hade tagit av oss jackor och tröjor och att id-korten var på plats och jag fick tillsägelse att jag hade satt munskyddet bakfram. 

Det hela gick undan med väldig fart; rena löpande-bandet! 

Efteråt blev det lunch-middag på Haverdals Golfrestaurang och det var lika mycket folk där - knappt att vi fick ett bord -! 

Inte långt ifrån oss satt en man som vinkade så glatt och igenkännande. Å, jag blev så glad! Så innerligt glad!

Den här mannen som väl är i min ålder eller kanske äldre, han dök upp på hjärtavdelningen när jag låg inne och det var när jag stod i korridoren och skulle ta mig en kopp kaffe som jag såg honom. Han var den ende som jag kände igen under mina tio dagar på avdelningen .., kund i  affären sedan länge och det var inte långt ifrån att jag började gråta.

Alla andra patienter tycktes känna varandra eller ha gemensamma bekanta och att upptäcka den mannen, det var ungefär som om någon hemifrån hade dykt upp!

Nu blev det en stunds prat vid hans bord och han berättade att eländet bara fortsatt och det var inga roliga saker som hade upptäckts och jag stod där och strök honom över sticketröjan och tänkte att det är underligt - eller inte - vad vissa möten med människor (om än aldrig så korta) kan betyda!  

Kanske för att man just då är skörare än vanligt?


Senare på kvällen blev det en sväng till Skallkroken och hamnvakten Bengt stod länge och surrade med oss .., bland annat fick vi veta att där varit stölder i hamnen - inne i båtarna -, men vi hade klarat oss.

I och för sig finns där inte mycket av värde .., en flaska Martini och lite Jägermeister, (den sistnämnda hade jag mer än gärna skänkt bort, den är nåt så gräsligt dålig!) men det är väl också allt. 

En simtur - modell kortare - blev det också och Harry gick i till maghöjd och två småttingar berättade att dom fångat fem krabbor, vilka nu låg i en blå hink. 

Badtemperaturen?
Vi gissade på arton grader. 
Skönt var det, hur som helst. 

Nu är det lördagförmiddag .., och pv kom ner och åt frukost och gick ut med harry, men sen blev det sängen igen. Som vanligt blir han dålig efter varje vaccination. 
Natten mot idag hade han haft underliga feberdrömmar .., bland annat hade denne republikan kört Kung Charles den tredje i någon slags lit-de-parad-bil och detta genom ruggigt Ukraina! Inte undra  på att han knappt orkade med frukosten. Det hela (biverkningen) brukar vara från fyra, fem timmar, till en hel dag.


Själv känner jag just ingenting. Var lite hetare än vanligt (om kinderna) vid sextiden i morse, men mår för övrigt hur bra som helst. 

Tänk, att det slår så olika!

Morgonens bästa? 
Jo, det var det långa mejlet från min syster i Australien, hon som nu - efter fem veckor i Skåne - kommit hem . 

Resan är lång i sig (23 timmar inalles), men nu hade den blivit ännu längre, då planet från Doha till Adelaide var försenat. Allt hade gått bra. Hon kom hem till femton plusgrader och hällregn och ett hus där värmen genast sattes igång. Undrar just om deras elpriser skjuter i höjden, eller har Australien egen gas?

Bilden här ovanför visar hur det såg ut vid Skallkrokens parkering igårkväll.