söndag 22 maj 2022

Ändrade planer ....

Jag möter honom när det är dags att rasta Lykke. Det är ett tag sedan sist och Lykke, som aldrig mött honom tidigare, blir över sig av glädje. 

"Nej, det är inte Harry som blivit långhårig!" säger jag och Lykke blir omklappad så där som om dom alltid varit bästa vänner. 

En minuts prat om ingenting, sen kommer jag ju ihåg. Ja, just ja, han har - som så många andra - fått ett cancerbesked. 

Om det pratar vi. 

Jag frågar hur han känner det?

"Panik först .., ja, ren skräck!" säger han och ler lite .., ja, nästan urskuldande.

Och jag berättar om min egen rädsla, då när läkarna trodde att jag hade en elakartad tumör i bröstet, ja, hur jag nästan blev våldsamt troende i ett huj. Nödtroende. Falsk som sjutton. Hur kunde jag ens förvänta mig - om nu Gud fanns eller finns - att han skulle bry sig när jag inte hör av mig annars?

Då ler mannen framför mig. 

"Ja, du Bettan, jag tog till flaskan först ..., som om det nu skulle hjälpa. En annan dag satte jag mig i kyrkan", säger han. 

Svagt leende igen. 

Nu väntar operation och strålning i Lund och alla planer som han haft - dom han planerade för i sommar - får kanske skrinläggas.

Så mycket mera hinns inte med, han ska in till stan och sen väntar jobb, men jo, gärna ska han komma på middag - han äter allt, kött och fisk och ja, vad som helst - och jag ger honom en kram och han säger "ni är så snälla" och så tack och hej.


    Dagens fönster och lite till ....

Klockan är snart sex på kvällen och idag har det varit full rulle. Jag har klippt gräset i omgångar .., försökt plocka bort så där allmänt .., kört flera maskiner tvätt, hängt upp och strukit .., och pv har haft besök av en ungdomskompis - Magnus - och då blev det titt på båten (som startade bums, halleluja) och nu sitter husets herre och rättar prov i naturkunskap. 

Tidigare på morgonen drabbades han av yrsel, så där som när jag får kristallsjukeanfall. Jag undrar jag om det inte är all stress med skoljobbet som tar så på honom? Han glömmer mer än vanligt och ser så trött ut Återstår endast två arbetsdagar (torsdag och fredag vecka 22) och därefter kanske någon dag med efter-arbete. Den här veckan blir han helt fri, då torsdag och fredag är helgdagar.

För en gångs skull ska jag hålla mig lite kort. I morgon tar vi till Malmö där äldsta dottern med make och Emma är på besök. Har nu strukit skjortor i parti (och inte minut) - pv är en sannerligen en skjortmänniska ...,  samt mina klänningar/tunikor. Tvättmaskinen snurrar. Och idag har hundarna kunnat vara i hundgården - den provisoriska - och oj,  så dom lekte!

Ps. Fönstret fångades inte långt ifrån där jag fångade vallmon på bild. Ds.

Over and out!


lördag 21 maj 2022

Ovälkommet besök ...

Det kliar nåt vanvettigt på ryggen ikväll. 

Pv undersöker och konstaterar: en fästing har bitit sig fast!  

Och jag som igår sade till AP att "fästingar går inte på mig, men däremot på pv!"

Så kan det gå.

    Då, när det begav sig ...

Förmodligen har pv ännu en gång tagit en sån här vansinnigt billig helgprenumeration på DN, för nu ligger den prydligt i brevlådan igen. Härligt! 

Idag föll jag för den här artikeln, den som handlar om Nina van den Brink som skrivit en biografi om Maja Ekelöf och hennes debut (och enda utgivna alster) med boken "Rapport från en skurhink".

Då var jag sexton år och jag minns så väl hur upprörd och känslomässigt engagerad mamma blev efter att ha läst just den boken och hur hon, av bara farten, ansåg att all sjukhuspersonal - städerskorna inräknade - skulle ha samma lön, oavsett utbildning. Det gällde även läkarna.

"Om inte vi har städerskor som håller rent, faller hela alltet, dom är precis lika viktiga som alla vi andra!" sa mamma uppbragt. 

Hur det hela skulle lösas rent praktiskt, ja, det tänkte hon kanske inte så mycket på och inte blev det mycket medhåll från vare sig pappa eller kollegor, men sånt brydde hon sig inte om. Det slår mig nu att mamma var totalt prestigelös. Och att somliga med höga studieskulder då - om alla hade någon slags genomsnittlig inkomst - egentligen skulle få sämre ekonomi, det tänkte hon nog inte heller på. 

(Jag minns också att när det var tal om sjuksköterskestrejk meddelade mamma att aldrig-i-livet att hon som hade så mycket högre inkomst än städpersonalen och biträdena skulle kräva löneförhöjning; jag tror bestämt att det var i samband med att hon hade läst rapporten från skurhinken).

Den här nyligen utgivna biografin ("Jag har torkat nog många golv"), tänker jag i alla fall låna och jag ska även reprisläsa boken som det hela handlar om; även om jag läste den då den kom.

Någon annan som minns den?

    Dagens fönster ...

Ja, det ska jag säga dig annannan, att den här fönsterbilden, den skuttade rakt in i mitt hjärta! Jag tycker att den har precis a l l t. 

Enkelheten .., kläderna som hänger på tork och vittnar om liv .., kanske är där ett par pyjamasbyxor ., och så hinkarna (särskilt den röda) nere på marken. Gatstenarna. Och den gröna skylten - liksom kabeln -  som binder samman det hela

U n d e r b a r t !

Tack!

fredag 20 maj 2022

   "Håll Sverige vid liv ..."

Nu har jag sett tre avsnitt av SVT-dokumentären med samma namn som rubriken här ovanför och jag tycker att det är precis lika bra - om inte bättre - än alla andra akutprogram jag tittat på. 

Nej, här är inga "darling" och "love", här är det mer återhållsam sjukvårdspersonal, men så tryggt ändå. Olika, men fyller samma funktion. 

Jag tänker på sköterskorna som kom hem till den äldre mannen som drabbats av prostatacancer och fick palliativ vård - med betoning på smärtlindring -. Inte sa dom särskilt mycket, men dom lyssnade och var säkerligen ett stort stöd. 

Bilden har jag lånat från SVT och är från kommande program.


   Fågelsång, gevärsskott och Dagens Fönster ...

Ja, fönstret (hos Ecke och Britt) skymtar bara i fjärran, men det får duga. 

Det är hopplöst numera så tidigt jag vaknar. I morse halv fyra. Sex minuter över fyra hörde jag gevärsskott och det lät ungefär som om någon stod nere på vägen och sköt. V a d  var nu detta? Efter en stund hördes fler skott och då steg jag upp .., gick ut i nattsärken och tänkte att jag i alla fall skulle kolla lite. Tänk, om någon hade skjutit grannen? 

Såg inget, då tog jag bilen och körde några hundra meter. Ute på åkern upptäckte jag en mindre vit skåpbil och förmodade då att det handlade om vanlig jakt. Råbock, kanske? Vildsvin ...? Vände hemåt och vid femtiden kom pv ner från övervåningen och begrep väl ingenting .., där satt jag i soffan och var så pigg. Jodå, han hade också hört skotten, men bara vänt sig om och somnat.

 Jo, jo ., han som skulle ansluta sig till hemvärnet om han hade varit yngre! 


Stiger man upp så tidigt, hinner man med en hel del. Å andra sidan lär man somna långt före alla andra också. Nu är golven här nere vaskade och jag har hunnit med att dammsuga en trappa upp, hundarna har fått mat, jag har tagit Lykke på promenad (och sett ett sååå vackert rådjur som stod alldeles stilla och tittade på oss), druckit ännu en kopp kaffe och ska nu skriva en inköpslista. 


Lyssnar lite till Ring P1. Prat om Erdogan och NATO. 
Intill mig ligger Harry och sover gott .., kompisen är i hallen och sigge ligger i sin stol i växthuset. 
Grinden är Eckes. Det var där Nelly fastnade mellan brädorna längst ner .., då hon hade blivit lite rund om magen. (Ja, jag vet, jag har berättat det tidigare, men jag blir alltid så glad när jag tänker på hur hon stod där och väntade på hjälp att ta sig loss och hur sprallig hon blev när hon befriades). 

Nu ska jag ta mig an DN:s nutidstest. Det har gått så bra dom senaste gångerna, men nu har jag en känsla av att jag inte har hängt med riktigt .., alltså kan det bli ett uselt resultat. Tio rätt är det maximala. Jag gissar att jag får sex rätt idag.

Uppdatering: det blev 7 rätt av 10. Det var det jag anade. Hade fel på frågorna 7, 8 och 9.

torsdag 19 maj 2022

För övrigt ... 

... tycker jag att det är skönt att se hur mycket mer avslappnad vår statsminister tycks vara numera. 

Vilken början hon fick! Det kan inte vara enkelt att kastas in i denna centrifug av händelser och samtidigt skärskådas från alla håll och kanter. 

Jag tycker att hon sköter det hela bra och ser inte att någon annan av de övriga partiledarna skulle ha klarat det bättre. 

     Ni kan ju tänka er doften ....

På väg hem från "Handlarn" i Harplinge, svänger jag av, kör in på en liten väg som går till en lagård och så snabbt ut och tar bilden. I baksätet ligger nämligen en sexpack med strutglass (jordgubb/choklad) och det gäller att hinna hem innan den börjar smälta. 

Doften är överjordisk! 

Och ja, jag vet att det även gäller hägg, balsampoppel och syréner. 


Och så tipsar jag om kvällens avsnitt av "Håll Sverige vid liv".

Klockan 20.00 i SVT 1.

      Och så Dagens Fönster ...

.... som fångades i ett gult hus på en kulle.


    Torsdag, men jag har fredag ...

Bilden: Anslagstavlan i Harplinges livsmedelsbutik.  

Nå, det är ju inte ovanligt och inte behöver man fundera så mycket över den saken, inte när man är friherrinna och inte har några måsten och mest gör som man vill. I alla fall nästan. 

Har precis ägnat mig åt sopptillverkning, modell storhushåll. Om man kan följa med i vad som händer här på jorden - alltså då man själv är hädangången - ja, då skulle min pappa le stort när han ser hur mycket soppa jag har tillagat. Det var pappa som brukade säga att han minsann visste vem Jesus hade med sig när han delade ut bröd och fiskar som räckte till så många;  "det måste ha varit Ann-Gerd i ett tidigare liv", ty så var det att mamma alltid gjorde så mycket när hon lagade mat. 

Under besöket i Skåne förra helgen, gjorde jag soppa  även där. Det visar sig att minstingens mamma har ätit av den idag, torsdag. 

För övrigt?

Jo, det har blivit många hundpromenader då jag tar Harry och Lykke var för sig. Flexikopplet som jag hade henne i igår, nej, det har jag helt skippat, nu får hon gå i vanligt läderkoppel och då går det såå mycket lättare. 

Har även plockat bort tre fästingar vilka slagit sig ned i hennes ansikte (och så fick hon en omgång fästingmedel). Mest ligger hon på hallgolvet där det är svalt och skönt .., och på nätterna på golvet hos pv i hans rum. 


Medan sopptillverkningen pågick lyssnade jag till nyheterna. 
Där fick man veta att ukrainska flyktingar vilka kommit till vårt land och haft med sig landets egen valuta, inte kan växla in sina pengar. Forex säger nej. Det är för osäkert. 
Då får dom heller ingen "daglig ersättning" - då dom ju inte är utblottade -. 
Arma människor, vilket moment 22 dom hamnar i! 

Bedrövligt av Forex (även om jag till viss del kan förstå deras oro att göra stora förluster), men nog borde det väl ändå gå att lösa på något vis. Någon från Europeiska Centralbanken säger att "man hoppas att detta problem ska gå att lösa inom ett par veckor". 
Ett par veckor?
Men innan dess ...? 

Vad jag inte heller förstår, är varför inte reportern ställer frågan hur det fungerar i andra länder. Är det likadant där?

En annan nyhet som Ekot tog upp, handlade om den stora fångsten av Sveriges största rovfisk - Håkäringen -. Den lycklige fiskaren sa att han knappt trodde sina ögon, så stor var fisken, men HUR stor den var och hur mycket den vägde, det fick man som lyssnare inte veta. 
Tala om antiklimax!

(Är någon intresserad av att se hur fiskafänget gick till och hur otroligt mycket den vägde .., så finns en länk här).

Nu är det dags för hundpromenad igen! 
Hej å hå.

onsdag 18 maj 2022

    Dagens fönster ....

... fångades av den flitiga fönsterfångerskan som bor i Portugal, men som vuxit upp i Skåne. 

Håven togs fram under ett besök hemmavid. 

Undrar om hon talar skånska?

    Onsdag ....

Sommar, känns det som. 

Och den allra vackraste mandelblom. Mer om denna lilla skönhet kan man läsa här. 

Går på sammanlagt fyra promenader. Två med Lykke och lika många med Harry. Om man är dryga året och har vallhundsgener, ja, då spritter det i kroppen när vi går längs havet och inne i hagarna där  kaniner, rävar och hur många hundar som helst har lämnat doftspår efter sig. I sammanhanget känns Harry som en gammal farbror med rullator.

Efteråt kör jag till Hemköp och handlar det viktigaste. Det allra viktigaste för dagen är Arlas naturella yoghurt - den milda - och inte den magra. Lite annat följer också med. Sylt till fläskpannkakan till exempel, den som ska gräddas lagom tills pv kommer hem. Halva pannkakan ska levereras till friherrinnan och Anne-Marie, vilka har sagt sig vara sugna på just detta. 

Så här är det: jag älskar ormbunkar och detta är förstås inte alls ormbunkar, utan säkerligen någon slags bräken (kanske strutbräken ...), men ni vet jag vad menar.  Å, jag tycker att solljuset silas så fint genom bladen! 

I ett anfall av lusta tog jag för några år sedan plantor av dylika, vilka växte längs dikesrenen. Plantorna sattes i rabatten, den närmast ytterdörren, men hjälp, vilket sjå jag har haft med dessa. Är lupiner invasiva, så är det intet i jämförelse med dessa! 

V a r j e  dag får jag slita upp nya skott .., det är nästan otroligt! 


Nu är triften som finast och hundpromenaderna blir som att vandra i paradiset. Såg ingen orm, men Harry hoppade till rejält vid sidan av vägen, så där kanske var någon ...? 
Bad att få Lykkes försäkringsnummer, utifall att hon skulle bli ormbiten eller .., ja, vad som helst kan ju hända. 
Minns vid någon resa - det var den till Skottland - då en av kommentarerna på bloggen (jag hade då berättat att jag hade det mesta som jag tyckte var viktigt präntat på papper, men även i mobilen) var att jag uppenbarligen tillhör sorten som använder såväl hängslen som bälte. 
Ja, helt rätt 
Så är det verkligen. 


Bilden: Harry till vänster och Meja till höger, då, när det begav sig. 

För övrigt kallar jag nästan aldrig Lykke för sitt riktiga namn .., det blir Meja eller Nelly!


Bilden
: Nelly. 

Det är väl åldern förstås.

Ps. Lyssnar till P1 just nu och även tidigare idag. Tänk, hemska fasa, att det varit så hett i Indien, så där så fåglarna fallit döda ner till marken. I Irak har det varit förfärliga sandstormar och tusentals människor har fått uppsöka sjukhus och som om det inte vore tillräckligt, har även vi i Europa haft alldeles på tok för höga temperaturer - ja, i jämförelse med förr om åren -.  Här en länk till "Vetenskapsradion klotet", väldigt intressant var det. Handlar mycket om mina egna hemtrakter.

tisdag 17 maj 2022

    Lite mera ....


På lördagen, när vi pustat ut lite efter flyttkartongcirkusen, tar sig minstingens farfar en promenad på tomten och upptäcker då en liten fontän. Men sladden ..., var ska den kopplas? 

På andra sidan staketet stod ett betydligt modernare hus och på andra sidan gatan, mer som dom nyblivna husägarnas variant. Tegel, byggda på 60-talet kanske? Barrväxter utanför. Granar och tuja. 
Blommande körsbärsträd.
Och i dom nyblivna husägarnas källare fanns gillestuga och "bar", jo, men det minns man ju att det var populärt. Stor bastu också.


Innan jag satte mig på tåget till Malmö, sprang jag in på Ica i Halmstad och köpte en förpackning Lego till minstingen och jag hann väl knappt säga hej, så var det order om att bygga ihop det hela. Det kan jag säga, att det var lättare sagt än gjort. 

"Farmor! Du kan ju!" sa arbetsledaren. 
Ja, han ville väl uppmuntra mig.


Ett axplock bara från vad som fanns i kartongen! 


Vi satt i sängen i det som  just då kallades för "farmors rum". 
Smågubbarna var enklast att sätta samman och dom fick sedan stå på fönsterbrädan och hålla koll. 


Och igår. 

"Farmor .., den här får du ...!" sa minstingen och överräckte den lilla, lilla, lilla tjusiga damen med röd klänning. Inte ens en diamant hade gjort mig gladare! 
Och jag minns en nyckelring i trä med "Mormor" ingraverat/inbränt och den nyckelringen (som ju är en liten träplatta) använde jag i många, många år och den var från Emma. 


I det som var hans pappas och mammas sovrum, upptäckte jag ett alldeles underbart påslakan som - av någon outgrundlig anledning - gjorde mig så glad! 

"Det är från mamma och pappa, det påslakanet fanns i min barndom och känn så mjukt det är!" sa minstingens mamma och log så varmt.

Jag tänkte .., att  efter allt som hänt dom senaste månaderna .., spänningen (och även oron)
inför att sälja sitt hus, vilket ju till syvende och sist var förutsättningen för att sedan kunna bjuda och få lånelöfte till nånting man verkligen vill ha och så två månader i det lilla, lilla gårdshuset och längtan och väntan till mitten av maj .., och så ÄNTLIGEN: flytten med allt vad det innebär .., ja, då kan nog ett påslakan betyda mer än man tror. 

Det var mycket som vi undrade över i deras nya hem. 

Varför hade de förra ägarna t.ex satt haspar på utsidan (alltså  u t si d a n) av två sovrumsdörrar? 
Och glädjen i att spegla sig, den måtte ha varit stor; för att inte säga omättlig, hos dom forna ägarna. 
Överallt upptäckte jag speglar! 

Suveränt bra var antalet garderober och förrådsutrymmen, ja, t om trådbackar fanns det gott om.


Sist av allt en bild från "hundgården" - den tillfälliga -. 
Harry fann detta osedvanligt dumt och kunde väl inte för sitt liv förstå varför han plötsligt inte kunde gå lös, så där som vanligt? 

Lykke, som faktiskt är  v a n  vid en inhägnad del av tomten (men hon kan då nå altanen och lätt komma in om altandörren står öppen), knorrade betänkligt. Till sist kröp hon ihop vid cykelskjulet där vi lagt hennes sköna bädd. Den brydde hon sig dock inte om.
    Summa summarum och dagens fönster .....


Tre dagar i landet Skåne och så hemma igen. På Öresundståget ner till Malmö hade jag två engelsktalande unga kvinnor bakom om mig och för att aldrig tidigare ha mötts (hörde att dom efter ett tag presenterade sig för varandra), var dom enastående på att "bonda". 

Från Halmstad till Malmö pratades det oavbrutet - mest om namn - vad dom hade för mellannamn och hur det kom sig (någon mormor eller farmor som betytt mycket) och dom skrattade och tycktes ha så roligt. Båda hade otroligt lockigt hår och hade lätt kunnat tas för att vara systrar, men så var det inte. 


Bilden: en titt ut genom tågfönstret när vi stannar till i Lund. Där och då tas även fönsterhåven fram.

Det var mängder med resenärer på tåget och till slut hördes tågvärdens röst som bad ensamresande som tagit två säten i anspråk (med en ryggsäck/handväska på det tomma sätet) att bereda plats för de som förgäves letade efter någonstans att sitta. 
Otroligt att det ens ska behöva påtalas!


Bilden: så genialiskt att bygga RUNT äppelträdet! 

Hoppade av i Hyllie och hämtades av minstingen och hans mamma och sen var det full fart hela tiden. Efter någon timme kom flyttlasset .., och nog är det tur att sonen och hans kompisar är vältränade och har muskler .., ty det kånkades och bars i  t i m m a r! Vilket kaos. 

En av kompisarna hade sina söner med sig - fyra och åtta år - och dom deltog med glädje i att bära det dom orkade bära .., helt otroligt vilken tåga det var i dem! 

När allt var på plats - alltså alla kartonger/möbler burits in - körde exet iväg och hämtade sex nygräddade pizzor - olika sorter - som skars i trekanter och så var det bara att ta för sig. 


Bilden: bra med flyttkompis vars svägerska har en sån här "bra-att-ha-bil".

Hela lördagen och söndagen gick åt till att försöka få någon ordning i kaoset. Så gott som alla rum ska renoveras, men först ut är vardagsrummet och det var ju där dom flesta kartongerna hamnat. 

"Ja, här har du lite pill att göra ...", sa en av sonens flyttkompisar och log pillemariskt.

På plats var även sonens rara svärföräldrar.


Bilden: en totalt utslagen treåring. 

Sorterandet fortsatte (och fortgår väl ännu) på söndagen och på eftermiddagen såg det ut så här i soffan, den så hett efterlängtade! (I två månaders tid har dom ju bott i ett litet, litet hus som jag liknade vid ett dockskåp, i väntan på sitt riktiga boende) och där fanns endast en slags bänk med dyna att sitta på).  

Halv fem slocknade minstingen och sov i det närmaste rakt av i lika många timmar. Vaknade febrig och blev hemma från förskolan igår, men framåt dagen piggnade han till. 

Och jag själv?
Jo, jag har simmat i poolen som ju - enligt mitt sätt att se det - är nästan det bästa i hela köpet och jag har vikt ihop flyttkartonger, kokat soppa, kört leksakståg med den yngste .., tillsammans med sonen gått på ljuvlig promenad i närheten av något som liknade en ravin .., konstaterat att havet är nära .., pratat med en äldre granne vars katt heter Prisse och visade sig vara sexton år och träffat två av sonens barndom/ungdomskompisar som kom med sina barn och så hem då igår. 

På söndagkväll när sonen fått fyr i kaminen - belägen i vardagsrummet - och vi satt där och surrade, konstaterade han att bättre än så här kunde väl livet inte vara. 
Sååå lycklig.

Nu ska jag ut och plantera lite blommor och blader! 
Ajöken, sa fröken.

fredag 13 maj 2022

Kväller ...

Det är fredagkväll och jag tittar på Kunskapskanalen och ett program som handlar om avloppshantering/reningsverk. Det låter väl underbart? Kanske inte, men det är oerhört intressant. 

Programmets titel är "Avloppens fantastiska resurser" och om någon annan är intresserad av detta, så finns en länk här.

Jag har länge följt ett konto på instagram som heter "Att jobba med bajs" och där får man veta vad som kan krångla och ofta krånglar i reningsverken och mycket annat. Det är helt otroligt vad som slängs i våra toalettstolar! Topz t.ex, ska inte spolas ner, inte tamponger heller (jag skäms, det gjorde jag alltid) .., inte hår .., och den som rensar när det är stopp, kan berätta om kalsonger, döda råttor, diskborstar och allt möjligt annat som då uppenbarar sig och så blir det stopp.

Oj, vad jag beundrar dessa människor!

I morgonbitti sätter jag mig på tåget till Malmö, för att ta hem vår f.d. lilla Toyota (den som Hilda fick överta) som hon så vänligt har låtit A och M låna, i väntan på elbilen. Ska bli sååå roligt att träffa dem alla och när jag åker hem, ska Lykke - en sprallig bordercollie - göra mig sällskap. 

I nära två veckor ska hon vara hos oss och oj, så lycklig Harry ska bli! 

Vad Sigge tycker återstå att se

Trevlig helg till er alla!

    Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan: "För många år sedan åkte vi med veterantåget på Österlen. Därifrån kommer dom här bilderna som jag hittade just nu."

Det var den skånska madamen som bor i Portugal som tog fram håven och fångade ..., måhända är det stinsen ..., och säkert är det också stationshuset? Fler bilder kommer.

Tack snälla! säger jag. 

Ni har väl läst om besöket av herr eller fru svartmes?

Här är en länk.

En undran ... 

Nog undrar jag hur många gånger kvinnliga (särskilt yngre) programledare i tv4 får svälja både en och tre gånger, när kollegan Steffo tar över - eller helt enkelt k ö r  över - kollegan.  

Jag beundrar deras självbehärskning. 

torsdag 12 maj 2022

Avsnitt 2 ....

Så har jag nu ikväll - sittandes ensam här nere - tittat på den andra delen av SVT-dokumentären "Håll Sverige vid liv". 

Lika intressant ikväll! 

Det enda som jag tycker är knepigt, det är den lååånga introduktionen och ibland också dom ständiga hoppen mellan dom olika orterna. Hädanefter ska jag titta på svt.play och helt enkelt skippa dom första minuterna av programmet. 

Fantastiskt var det att få följa med på en operation av hjärnan, där en tumör - stor som en pingisboll - plockades ut. Är det en yrkesgrupp jag verkligen beundrar, så är det väl ändå hjärnkirurger! 

Och jag led med mannen som hade ryggskott och hade sååå ont. Kom plötsligt ihåg när Tommy låg på ryamattan hemma i Malå och inte tog sig någonstans och läkaren, som var ledig, kom cyklande hem till oss och gav den arme kraken en morfinspruta. Det var just ryggskott och vilken enastående service av läkaren som, om jag minns rätt, var Sten Bergmark. .

Gripande var också mötet med dom två patienterna som båda blivit förlamade och nu satt i rullstol. Särskilt mannen (som hade såååå blå ögon!) hade det kämpigt. Han hade rest sig upp och fått ett blodtrycksfall, ramlat mot väggen med huvudet och pang - förlamad -! 

Så fort kan det alltså gå.  Bäst att hålla i sig i trappräcket när jag nu ska gå i säng.

När det hela tiden höjs ...

Under besöket i Falkenberg tittade jag in på Ica Kvantum för att köpa kattmat. Medan jag passerade den ena hyllsektionen efter den andra, kunde jag konstatera hur mycket priserna har höjts! Värst var det vid ost, - och köttavdelningen, men även vid frukt & grönt. 

Senare på kvällen ringde jag till min syster i Skåne. Hon och hennes dotter delar boende (en stor skånelänga) och dom delar även på matkostnaden. Den hade, sedan kriget tog sin början, fördubblats! 

Själv köper jag t.ex aldrig köttfärs till ordinarie pris, utan passar på när det börjar bli kort datum och färdig sallad i påse, det struntar jag i numera, då det har ökat rejält i pris. Ja, så där fortsätter det. 

Idag blir det t ex moussaka till middag. Aubergine såldes för 5:- styck och färsen hade jag inhandlat till nedsatt pris.

Och du som tittar in här ...? Hur gör du/ni?

     Dagens fönster och ännu lite till ...


Och det fönstret fångades i ett sommarhus någon mil härifrån, det var hos vänner till pv från Ljungbytiden. 

"Och ännu lite till" ?

Jo, det ska jag tala om. 

1. Vad jag absolut för mitt liv inte begriper, det är detta att vår regering låtsas som om det verkligen inte är genomtänkt förrän på söndag, ja, huruvida vi ska ansluta oss till Nato eller inte. Statsministern reser kors och tvärs till andra statschefer/presidenter och får löften om bistånd utifall-att, men ändå är det som att vi vanliga dödliga inte begriper att det redan är avgjort. 

Och ja, jag inser att vi ska ge ett slutgiltigt besked ett visst datum, men varför låtsas?
Menar dom verkligen att det ännu inte är bestämt? Nej, det tror jag inte på. 
Och ännu mera ja, jag tillhör dem som skulle rösta "ja", men man kan ju ändå tycka till.


2.  Reklam, det tycker jag är intressant. 
Enligt mitt sätt att se vimlar det av bedrövlig reklam .., Verisure, t.ex där man spelar på rädsla för inbrott (såklart) och till synes trygga Verisure-anställda kommer till räddning likt Stålmannen. Ica-reklamen var rolig i början, men det var då det. 

Keno-reklamen tycker jag om; särskilt den där det gotländska, lite tafatta paret - nyrika och på holiday - har bestämt sig för en te-ceremoni i Japan, men det tar ju sån tid! Jag undrar hur mycket deras gotländska dialekt betyder i sammanhanget?,
"Ja, nu ska det tydligen filtreres ännu en gång" .. säger mannen, som inte längre är sugen på te.
Jag ler lika mycket var gång jag hör eller ser den!

Här är en äldre film med samma tema. 

Bästa reklamen tycker jag fortfarande är där en ung man kliver ur sin bil och har klarat körkortet, han drar upp byxorna lite och får en kram av sin mamma eller om det möjligen är hans flickvän? Jag trodde tidigare att reklamen gällde Söderorts körskola, men pv sa att det var ett försäkringsbolag; antingen Länsförsäkringar eller Trygg Hansa. (Och då är ju reklamen inte sååå bra, då jag inte kommer på vilket bolag det gäller ..., jag blir liksom bara inuti-varm och glad av den filmen). 

3. Och så ska högerextremisten Rasmus Paludan hålla ett möte i Göteborg. 
Måtte det inte spåra ur!


Ungefär så. 
Vi däckade  t o t a l t  igår, pv och jag själv. 
Gick i säng hur tidigt som helst, vaknade vid tresnåret - genomblöt av svett - men nu är det okej igen. 
Läste någon artikel på nätet att man helst borde ha ett annorlunda vaccin än de tidigare, vid fjärde sprutan. Så var det inte för oss. Här var det Pifzer hela tiden. Och inte var skyddet så mycket att hurra för .., redan efter tre veckor sjunker det rejält. 

Nåväl. 
Gjort är gjort.

onsdag 11 maj 2022

     Den där fjärde sprutan ...


Bilden: målning av Sven Ljungberg. 

Den visste var den tog. 
Såååå dålig jag har varit idag! Det kändes precis som första dagarna med covid. Frusen, hurven, ont i kroppen, huvudvärk, ont i kroppen och illamående. 

Pratade med pv som funderade på att gå hem tidigare idag, ja, först skulle eleverna göra ett prov, men han kände precis som jag själv. 


Nu har jag i timmar legat på soffan Ektorp, tillsammans med Harry. 
Lyssnat till P1 som handlade om den felaktiga översättningen av muslimer/islamister vilket orsakade sådan uppståndelse ..., och programledaren - som ju ändå är kollega med den ansvarige på redaktionen - ställde ganska tuffa frågor; eller ställde honom till svars, mer som. 

Europapodden lyssnade jag på också. 
Att Daniel Alling (numera Nordegren & Epstein) ska bli korrespondent i Tyskland igen, ja, men det kan nog bli bra. Eller  b l i r   säkerligen bra, men jag kommer att sakna Caroline Salzinger. 

I det här avsnittet var Susanne Palme i studion; hon är ju EU-expert/korrespondent. Det slog mig att hon ofta använder sig av ordet "väl" när hon ska förklara nånting och då låter det - i mina öron - lite osäkert. Men jag gillar henne skarpt, för att inte tala om programledaren,  han som aldrig avbryter sina gäster, Claes Aronsson. 

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan. 
Ajöken, sa fröken.

    Dagens fönster ...

.... fångades på vårdcentralen - ingång D -  i Falkenberg och det var igår, när det var dags för den fjärde sprutan. Till höger i bild skymtar Ätran; en av dom halländska "floderna" som vi skulle lära oss i skolan. 

Vi i norr lärde oss dem från norr till söder - Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, (Vi ska Äta, Ni ska Laga) medan många här nere räknar upp dem i motsatt ordning. (Laga Ni, Äta Vi). Nissan rinner för övrigt genom Halmstad.

Om Ätran kan man läsa följande hos Wikipedia: "Den är 243 km lång inklusive källflöden och är den näst största av de fyra hallandsåarna. Ätran rinner från en mosse i Gullered på 332 meter höjd över havet, genom sydvästra Västergötland och faller ut i Kattegatt vid Falkenberg i Halland. Ån har ett avrinningsområde på 3 343 kvadratkilometer."

Här kan man notera att Ätran har förvandlats från en "flod" (som vi fick lära oss) till en å.

tisdag 10 maj 2022

     Efteråt ....

Hemma efter besöket i Falkenberg. Vaccineringen gick geschwindt, inga problem och Pfizer även den här fjärde gången. Vänlig sköterska. Inte särskilt många i väntrummet. 

Därefter ett besök på Röda Korsets "Kupan" (återvinning/välgörenhetsbutik) där pv inhandlade en rutig skjorta för 45:- och själv köpte jag det allra vackraste kakfat, två ugnsformar och en lindblomsgrön duk (5:-) .., ja, vilka fynd! Ska ta bilder i morgon. 

Halv fem hade jag tid hos optikern. 

Togs emot av en ung kvinna med lockigare hår än mitt eget (och låååångt) och efter en halvtimme var det optikerns tur att ta sig an mig. Det visade sig vara en långbent herre i 35-årsåldern kanske .., han hade tatuerade armar och frågade var jag kom ifrån och jag gissade att han var norrifrån, kanske från Ångermanland? 

Nej, det blev som vanligt .., han sa att han hade växt upp i Eskilstuna. H u r  många gånger har jag inte fått det svaret när jag trott mig höra nyanser i en dialekt och så är det alltid detta Eskilstuna!! 

Jag frågade om hans föräldrar arbetat inom samma gebit, för det är ju ofta så ., att är föräldrarna läkare går inte sällan deras ätteläggar i deras fotspår. Likadant inom polisen och säkert många andra yrkesgrupper. Nej, så var det inte, däremot var hans bonuspappa optiker, ja, det är ju nästan samma sak. 

Vidare berättade han att av de som läste samtidigt, av dessa var det endast en säger EN .., som inte hade föräldrar med anknytning till yrket! Tre års högskoleutbildning (ja, jag frågade). Intressant. Om han trivdes med arbetet? Jodå, men saknade kollegor.

"Jag träffar många människor per dag, det är inte det, men det är snabba och mer som ytliga möten", sa han. 

Ja, det är som att arbeta i butik, tänkte jag. 

Fick veta att jag har på tok för dålig syn, vilket inte var någon nyhet. Bedrövligt dåligt, helt enkelt. Det blir nu progressiva glasögon och fy, så tråkigt! Och nej, ingen starr. Var så slut på efteråt, så jag orkade inte stanna kvar och prova ut bågar .., jag mådde nästan illa. 

Kom hem .., hade huvudvärk .., gav harry ett tuggben .., pv satte sig för att rätta proven i naturkunskap men tände först i kaminen .., det regnar friskt ute (heja, det behövs verkligen!) och jag tog på mig nattlinnet och en ullkofta - vilket enbart var för att det kändes tryggt -.  

Ungefär så.

    Dagens fönster och lite till ....

Egentligen är det inte fönstret som är det viktiga, det är den nu på morgonen ihopplockade buketten för att fira att vi (mina barns pappa och jag själv) den tionde maj 1976 fick en dotter - Anna - , här ofta benämnd AP (Annapanna). 

Under många år har jag skickat en liten bukett via posten när hon fyller år, men det är svårt att förpacka blomster så dom håller sig och nu är det ju dessutom varannandagsutdelning, så då fick det bli så här. 

Det är tisdag idag och efter lunch väntar ett besök i Falkenberg. 

Då  vankas visit på återvinningen .., därefter stundar fjärde covid-sprutan till oss båda och så har jag tid hos optiker vid halv fem. Tiden mellan sprutorna och synkontrollen kanske blir till fika på något konditori? 

Pv har fullt upp. 

Det rättas prov i naturkunskap i parti och minut (mest parti) och i helgen lär han ska få en ny omgång prov - trettioen stycken - att rätta, dessutom  ska Kammarkören sjunga i Munka-Ljungby på söndageftermiddag. Själv ska ta tåget till Malmö för att hämta hem Hildas bil, men också - för första gången - få sova över i nya huset. (Som inte är nytt, men nytt för dem). 

Ja, för sonen och hans familj, alltså. 

    Det hade jag ingen koll på ...

För något år sedan kanske, det var när vi hade besök av Hilda, Edvin och Mymmel, hade Edvin en sån fin blå stickad tröja på sig. Den tröjan var blå och jag tyckte att den var så totalt underbar. Mönstret var exakt det som är på bilden. 

Mymmel berättade då att det var en äldre kvinna som stickat tröjan och jag tänkte direkt på minstingen i Malmö där det ofta blåser kallt .., ja, men en sån tröja vore ju perfekt! Samma kvinna som stickat till Edvin, stickade nu en likadan till tvååringen i Skåne. Kanske blev det vajsing i kommunikationen, tröjan blev grön i stället för blå, men det spelade ingen roll. Jag tyckte att den blev såå fin. 

Däremot var jag lite tveksam till om den skulle passa den där krabaten i Malmö .., småttingar kan ju vara väldigt bestämda i vad dom tycker om eller inte. Jodå,  när han väl vuxit i den, fick jag ett sms från hans mamma som skrev att "han älskar den!" , 

Så småningom fick jag veta att mönstret på tröjan är ett så kallat Bingemönster - ett av många - och typiskt halländskt och väldigt gammalt. Här finns en intressant länk som handlar om just detta. Där finns även en bild av en likadan tröja, men i blått. Bara såååå vacker!

(Att den blev vid i halsen, var bara bonus. Han hatar när det sitter åt ,-).

måndag 9 maj 2022

    Måndagsfönstret ...

"Godmorgon!" stod det under bilden, när det plingade till. 

Undrar vad den tänker på den lilla katten .., där den ligger och tittar ut ..? Ja, just i det ögonblicket tittade hen nog på den här madamen.

     Igårkväll ....

... såg det ut så här. 

Aldrig såg jag blommande körsbärsträd i min  barndom. 

Det gör jag nu. 

Vi har två bokar "det låter ju helt galet!) i slänten ner mot vägen och det ena trädet har grönskat minst en vecka tidigare än det andra. Nu är dom nästan jämbördiga. 

Solnedgångsljus mot bokblad .., så fint! 

Och inte visste jag att glasspinnar ofta tillverkas av just bok, "tack vare träets lena egenskaper, mycket begränsande smak och lukt och avsaknad av stickor i det hyvlade träet." (Text från Wikipedia).


Bästa köpet i vår: lilla fröken rosenbräcka! Här i en skruttig trätunna, men sååå vacker!

    Om Gustaf och Maria ....

För en tid sedan berättade Marianne Bokblad ("bloggblad" .., har haft blogg lika länge som jag själv, tror jag .. och säkerligen bekant för alla som följt med här och på andra bloggar under årens lopp) att hon nu har kommit ut med en bok som handlar om hennes föräldrar, Gustaf och Maria. 

Marianne är ju flitig textförfattare vad gäller psalmer och påhittig med rim och annat och jag tänkte att jo, men det skulle vara intressant att läsa hennes bok. Hon är skarp och har humor, det borde bli bra. Samtidigt är det ju knepigt. Tänk, om man inte alls skulle trivas med innehållet .., hur skulle man då göra? 

Mariannes föräldrar var engagerade (eller "engagerade", dom var frälsningssoldater) i Frälsningsarmén och eftersom jag själv har viss erfarenhet av - nej, inte av frälsningsarmén - men från frikyrkor, så kändes det lite spännande att ta del av den här historien. 

S o m  jag tyckte om den!! 

Dels blev det en för mig helt ny inblick i Frälsningsarméns historia och uppbyggnad, men det blev också ett tidsdokument .., ibland kändes det som om jag vandrade i min mammas album med svartvita bilder från mitten av fyrtiotalet .., och så var det ju också kärlekshistorien mellan Gustaf och Maria. Där tycker jag att Marianne har hamnat precis rätt! Det är inget lull-lull, utan känns äkta. Inte bara en raksträcka av lycka och kärlek, där uppenbarar sig även "krångel" och besvikelse. 

Utan att veta vad som väntade mig, beställde jag två exemplar. En gick till min moster Gunhild i Dikanäs (eftersom delar av handlingen utspelar sig uppe i fjällvärlden), den andra fick bli min. Men nu har jag ju läst ut den och då gör jag så här:  jag lottar mitt exemplar! 

Någon som är intresserad ..? 

Meddela då intresset i en kommentar, så får det bli ett litet lotteri av det hela. 

(Här finns en länk till M).

Och  t a c k  Marianne, för den glädje ditt alster gav mig!

söndag 8 maj 2022

    Ett söndagsfönster och  lite till ...(men fångades igår).


Egentligen fler än ett fönster - fångade hos pv:s kusin Maria - som bor inne i Halmstad. Har jag någonsin tittat in i en lägenhet med större ljusinsläpp? Och likadant var det i sängkammaren och jag tänkte att .., vakna till ett hav av ljus .., men så ljuvligt det måste vara!

Sonja gjorde oss sällskap och där fanns även lilla jack-russeln Alice, nu tretton år gammal och lika dement som Nelly var. Alice travade fram och åter, fram och åter .., trodde sig om att sitta i mitt knä en stund .., så ner igen ,,,,, och väldigt spännande är det för andra hundar att hålla koll på Harrys korta svans .., nånting som han inte tycker är så värst roligt. Eller är det kanske rumpan som är lockar?


På förskolan hade tvillingarna (åtta år) fått så frön av olika slag. 
Här är det solrosfrön som förhoppningsvis ska börja gro. 

Kom hem vid halv elva kanske. Stöp i säng. 

Vaknade till reprisen av SR:s Lördagsintervju, var det Miljöpartiets Märta Stenevis tur.
Jag gillar henne skarpt .., har helt enkelt förtroende för henne och tycker att hon svarar bra. 
Har aldrig röstat på miljöpartiet, men tycker bra om henne. 
Johar Bendjelloul är programledare och sköter det jobbet med den äran!

Och idag, för övrigt? 
Vi har Hilda och Edvin på besök .., han har just kommit in och förärat mig en reflex och kollat på morfars hörapparat (den som sällan används) .., och morfar själv håller på att montera ett rejält nät, så Lykke (Tommy och Karins hund) och Harry kan leka fritt utan att hon rymmer. 
Av Ecke fick vi  säkert en tjugo meter lång stängselrulle - pv fick dra det på släp efter bilen - så tungt var det. Det blir intressant att se hur det blir