Ovälkommet besök ...

Det kliar nåt vanvettigt på ryggen ikväll. 

Pv undersöker och konstaterar: en fästing har bitit sig fast!  

Och jag som igår sade till AP att "fästingar går inte på mig, men däremot på pv!"

Så kan det gå.

    Då, när det begav sig ...

Förmodligen har pv ännu en gång tagit en sån här vansinnigt billig helgprenumeration på DN, för nu ligger den prydligt i brevlådan igen. Härligt! 

Idag föll jag för den här artikeln, den som handlar om Nina van den Brink som skrivit en biografi om Maja Ekelöf och hennes debut (och enda utgivna alster) med boken "Rapport från en skurhink".

Då var jag sexton år och jag minns så väl hur upprörd och känslomässigt engagerad mamma blev efter att ha läst just den boken och hur hon, av bara farten, ansåg att all sjukhuspersonal - städerskorna inräknade - skulle ha samma lön, oavsett utbildning. Det gällde även läkarna.

"Om inte vi har städerskor som håller rent, faller hela alltet, dom är precis lika viktiga som alla vi andra!" sa mamma uppbragt. 

Hur det hela skulle lösas rent praktiskt, ja, det tänkte hon kanske inte så mycket på och inte blev det mycket medhåll från vare sig pappa eller kollegor, men sånt brydde hon sig inte om. Det slår mig nu att mamma var totalt prestigelös. Och att somliga med höga studieskulder då - om alla hade någon slags genomsnittlig inkomst - egentligen skulle få sämre ekonomi, det tänkte hon nog inte heller på. 

(Jag minns också att när det var tal om sjuksköterskestrejk meddelade mamma att aldrig-i-livet att hon som hade så mycket högre inkomst än städpersonalen och biträdena skulle kräva löneförhöjning; jag tror bestämt att det var i samband med att hon hade läst rapporten från skurhinken).

Den här nyligen utgivna biografin ("Jag har torkat nog många golv"), tänker jag i alla fall låna och jag ska även reprisläsa boken som det hela handlar om; även om jag läste den då den kom.

Någon annan som minns den?

    Dagens fönster ...

Ja, det ska jag säga dig annannan, att den här fönsterbilden, den skuttade rakt in i mitt hjärta! Jag tycker att den har precis a l l t. 

Enkelheten .., kläderna som hänger på tork och vittnar om liv .., kanske är där ett par pyjamasbyxor ., och så hinkarna (särskilt den röda) nere på marken. Gatstenarna. Och den gröna skylten - liksom kabeln -  som binder samman det hela

U n d e r b a r t !

Tack!

   "Håll Sverige vid liv ..."

Nu har jag sett tre avsnitt av SVT-dokumentären med samma namn som rubriken här ovanför och jag tycker att det är precis lika bra - om inte bättre - än alla andra akutprogram jag tittat på. 

Nej, här är inga "darling" och "love", här är det mer återhållsam sjukvårdspersonal, men så tryggt ändå. Olika, men fyller samma funktion. 

Jag tänker på sköterskorna som kom hem till den äldre mannen som drabbats av prostatacancer och fick palliativ vård - med betoning på smärtlindring -. Inte sa dom särskilt mycket, men dom lyssnade och var säkerligen ett stort stöd. 

Bilden har jag lånat från SVT och är från kommande program.

   Fågelsång, gevärsskott och Dagens Fönster ...

Ja, fönstret (hos Ecke och Britt) skymtar bara i fjärran, men det får duga. 

Det är hopplöst numera så tidigt jag vaknar. I morse halv fyra. Sex minuter över fyra hörde jag gevärsskott och det lät ungefär som om någon stod nere på vägen och sköt. V a d  var nu detta? Efter en stund hördes fler skott och då steg jag upp .., gick ut i nattsärken och tänkte att jag i alla fall skulle kolla lite. Tänk, om någon hade skjutit grannen? 

Såg inget, då tog jag bilen och körde några hundra meter. Ute på åkern upptäckte jag en mindre vit skåpbil och förmodade då att det handlade om vanlig jakt. Råbock, kanske? Vildsvin ...? Vände hemåt och vid femtiden kom pv ner från övervåningen och begrep väl ingenting .., där satt jag i soffan och var så pigg. Jodå, han hade också hört skotten, men bara vänt sig om och somnat.

 Jo, jo ., han som skulle ansluta sig till hemvärnet om han hade varit yngre! 

Stiger man upp så tidigt, hinner man med en hel del. Å andra sidan lär man somna långt före alla andra också. Nu är golven här nere vaskade och jag har hunnit med att dammsuga en trappa upp, hundarna har fått mat, jag har tagit Lykke på promenad (och sett ett sååå vackert rådjur som stod alldeles stilla och tittade på oss), druckit ännu en kopp kaffe och ska nu skriva en inköpslista. 

Lyssnar lite till Ring P1. Prat om Erdogan och NATO. 

Intill mig ligger Harry och sover gott .., kompisen är i hallen och sigge ligger i sin stol i växthuset. 

Grinden är Eckes. Det var där Nelly fastnade mellan brädorna längst ner .., då hon hade blivit lite rund om magen. (Ja, jag vet, jag har berättat det tidigare, men jag blir alltid så glad när jag tänker på hur hon stod där och väntade på hjälp att ta sig loss och hur sprallig hon blev när hon befriades). 

Nu ska jag ta mig an DN:s nutidstest. Det har gått så bra dom senaste gångerna, men nu har jag en känsla av att jag inte har hängt med riktigt .., alltså kan det bli ett uselt resultat. Tio rätt är det maximala. Jag gissar att jag får sex rätt idag.

Uppdatering: det blev 7 rätt av 10. Det var det jag anade. Hade fel på frågorna 7, 8 och 9.

För övrigt ... 

... tycker jag att det är skönt att se hur mycket mer avslappnad vår statsminister tycks vara numera. 

Vilken början hon fick! Det kan inte vara enkelt att kastas in i denna centrifug av händelser och samtidigt skärskådas från alla håll och kanter. 

Jag tycker att hon sköter det hela bra och ser inte att någon annan av de övriga partiledarna skulle ha klarat det bättre. 

     Ni kan ju tänka er doften ....

På väg hem från "Handlarn" i Harplinge, svänger jag av, kör in på en liten väg som går till en lagård och så snabbt ut och tar bilden. I baksätet ligger nämligen en sexpack med strutglass (jordgubb/choklad) och det gäller att hinna hem innan den börjar smälta. 

Doften är överjordisk! 

Och ja, jag vet att det även gäller hägg, balsampoppel och syréner. 

Och så tipsar jag om kvällens avsnitt av "Håll Sverige vid liv".

Klockan 20.00 i SVT 1.

      Och så Dagens Fönster ...

.... som fångades i ett gult hus på en kulle.

    Torsdag, men jag har fredag ...

Bilden: Anslagstavlan i Harplinges livsmedelsbutik.  

Nå, det är ju inte ovanligt och inte behöver man fundera så mycket över den saken, inte när man är friherrinna och inte har några måsten och mest gör som man vill. I alla fall nästan. 

Har precis ägnat mig åt sopptillverkning, modell storhushåll. Om man kan följa med i vad som händer här på jorden - alltså då man själv är hädangången - ja, då skulle min pappa le stort när han ser hur mycket soppa jag har tillagat. Det var pappa som brukade säga att han minsann visste vem Jesus hade med sig när han delade ut bröd och fiskar som räckte till så många;  "det måste ha varit Ann-Gerd i ett tidigare liv", ty så var det att mamma alltid gjorde så mycket när hon lagade mat. 

Under besöket i Skåne förra helgen, gjorde jag soppa  även där. Det visar sig att minstingens mamma har ätit av den idag, torsdag. 

För övrigt?

Jo, det har blivit många hundpromenader då jag tar Harry och Lykke var för sig. Flexikopplet som jag hade henne i igår, nej, det har jag helt skippat, nu får hon gå i vanligt läderkoppel och då går det såå mycket lättare. 

Har även plockat bort tre fästingar vilka slagit sig ned i hennes ansikte (och så fick hon en omgång fästingmedel). Mest ligger hon på hallgolvet där det är svalt och skönt .., och på nätterna på golvet hos pv i hans rum. 

Medan sopptillverkningen pågick lyssnade jag till nyheterna. 

Där fick man veta att ukrainska flyktingar vilka kommit till vårt land och haft med sig landets egen valuta, inte kan växla in sina pengar. Forex säger nej. Det är för osäkert. 

Då får dom heller ingen "daglig ersättning" - då dom ju inte är utblottade -. 

Arma människor, vilket moment 22 dom hamnar i! 

Bedrövligt av Forex (även om jag till viss del kan förstå deras oro att göra stora förluster), men nog borde det väl ändå gå att lösa på något vis. Någon från Europeiska Centralbanken säger att "man hoppas att detta problem ska gå att lösa inom ett par veckor". 

Ett par veckor?

Men innan dess ...? 

Vad jag inte heller förstår, är varför inte reportern ställer frågan hur det fungerar i andra länder. Är det likadant där?

En annan nyhet som Ekot tog upp, handlade om den stora fångsten av Sveriges största rovfisk - Håkäringen -. Den lycklige fiskaren sa att han knappt trodde sina ögon, så stor var fisken, men HUR stor den var och hur mycket den vägde, det fick man som lyssnare inte veta. 

Tala om antiklimax!

(Är någon intresserad av att se hur fiskafänget gick till och hur otroligt mycket den vägde .., så finns en länk här).

Nu är det dags för hundpromenad igen! 

Hej å hå.

    Dagens fönster ....

... fångades av den flitiga fönsterfångerskan som bor i Portugal, men som vuxit upp i Skåne. 

Håven togs fram under ett besök hemmavid. 

Undrar om hon talar skånska?

    Onsdag ....

Sommar, känns det som. 

Och den allra vackraste mandelblom. Mer om denna lilla skönhet kan man läsa här. 

Går på sammanlagt fyra promenader. Två med Lykke och lika många med Harry. Om man är dryga året och har vallhundsgener, ja, då spritter det i kroppen när vi går längs havet och inne i hagarna där  kaniner, rävar och hur många hundar som helst har lämnat doftspår efter sig. I sammanhanget känns Harry som en gammal farbror med rullator.

Efteråt kör jag till Hemköp och handlar det viktigaste. Det allra viktigaste för dagen är Arlas naturella yoghurt - den milda - och inte den magra. Lite annat följer också med. Sylt till fläskpannkakan till exempel, den som ska gräddas lagom tills pv kommer hem. Halva pannkakan ska levereras till friherrinnan och Anne-Marie, vilka har sagt sig vara sugna på just detta. 

Så här är det: jag älskar ormbunkar och detta är förstås inte alls ormbunkar, utan säkerligen någon slags bräken (kanske strutbräken ...), men ni vet jag vad menar.  Å, jag tycker att solljuset silas så fint genom bladen! 

I ett anfall av lusta tog jag för några år sedan plantor av dylika, vilka växte längs dikesrenen. Plantorna sattes i rabatten, den närmast ytterdörren, men hjälp, vilket sjå jag har haft med dessa. Är lupiner invasiva, så är det intet i jämförelse med dessa! 

V a r j e  dag får jag slita upp nya skott .., det är nästan otroligt! 

Nu är triften som finast och hundpromenaderna blir som att vandra i paradiset. Såg ingen orm, men Harry hoppade till rejält vid sidan av vägen, så där kanske var någon ...? 

Bad att få Lykkes försäkringsnummer, utifall att hon skulle bli ormbiten eller .., ja, vad som helst kan ju hända. 

Minns vid någon resa - det var den till Skottland - då en av kommentarerna på bloggen (jag hade då berättat att jag hade det mesta som jag tyckte var viktigt präntat på papper, men även i mobilen) var att jag uppenbarligen tillhör sorten som använder såväl hängslen som bälte. 

Ja, helt rätt 

Så är det verkligen. 

Bilden: Harry till vänster och Meja till höger, då, när det begav sig. 

För övrigt kallar jag nästan aldrig Lykke för sitt riktiga namn .., det blir Meja eller Nelly!

Bilden: Nelly. 

Det är väl åldern förstås.

Ps. Lyssnar till P1 just nu och även tidigare idag. Tänk, hemska fasa, att det varit så hett i Indien, så där så fåglarna fallit döda ner till marken. I Irak har det varit förfärliga sandstormar och tusentals människor har fått uppsöka sjukhus och som om det inte vore tillräckligt, har även vi i Europa haft alldeles på tok för höga temperaturer - ja, i jämförelse med förr om åren -.  Här en länk till "Vetenskapsradion klotet", väldigt intressant var det. Handlar mycket om mina egna hemtrakter.

    Lite mera ....

På lördagen, när vi pustat ut lite efter flyttkartongcirkusen, tar sig minstingens farfar en promenad på tomten och upptäcker då en liten fontän. Men sladden ..., var ska den kopplas? 

På andra sidan staketet stod ett betydligt modernare hus och på andra sidan gatan, mer som dom nyblivna husägarnas variant. Tegel, byggda på 60-talet kanske? Barrväxter utanför. Granar och tuja. 

Blommande körsbärsträd.

Och i dom nyblivna husägarnas källare fanns gillestuga och "bar", jo, men det minns man ju att det var populärt. Stor bastu också.

Innan jag satte mig på tåget till Malmö, sprang jag in på Ica i Halmstad och köpte en förpackning Lego till minstingen och jag hann väl knappt säga hej, så var det order om att bygga ihop det hela. Det kan jag säga, att det var lättare sagt än gjort. 

"Farmor! Du kan ju!" sa arbetsledaren. 

Ja, han ville väl uppmuntra mig.

Ett axplock bara från vad som fanns i kartongen! 

Vi satt i sängen i det som  just då kallades för "farmors rum". 

Smågubbarna var enklast att sätta samman och dom fick sedan stå på fönsterbrädan och hålla koll. 

Och igår. 

"Farmor .., den här får du ...!" sa minstingen och överräckte den lilla, lilla, lilla tjusiga damen med röd klänning. Inte ens en diamant hade gjort mig gladare! 

Och jag minns en nyckelring i trä med "Mormor" ingraverat/inbränt och den nyckelringen (som ju är en liten träplatta) använde jag i många, många år och den var från Emma. 

I det som var hans pappas och mammas sovrum, upptäckte jag ett alldeles underbart påslakan som - av någon outgrundlig anledning - gjorde mig så glad! 

"Det är från mamma och pappa, det påslakanet fanns i min barndom och känn så mjukt det är!" sa minstingens mamma och log så varmt.

Jag tänkte .., att  efter allt som hänt dom senaste månaderna .., spänningen (och även oron)

inför att sälja sitt hus, vilket ju till syvende och sist var förutsättningen för att sedan kunna bjuda och få lånelöfte till nånting man verkligen vill ha och så två månader i det lilla, lilla gårdshuset och längtan och väntan till mitten av maj .., och så ÄNTLIGEN: flytten med allt vad det innebär .., ja, då kan nog ett påslakan betyda mer än man tror. 

Det var mycket som vi undrade över i deras nya hem. 

Varför hade de förra ägarna t.ex satt haspar på utsidan (alltså  u t si d a n) av två sovrumsdörrar? 

Och glädjen i att spegla sig, den måtte ha varit stor; för att inte säga omättlig, hos dom forna ägarna. 

Överallt upptäckte jag speglar! 

Suveränt bra var antalet garderober och förrådsutrymmen, ja, t om trådbackar fanns det gott om.

Sist av allt en bild från "hundgården" - den tillfälliga -. 

Harry fann detta osedvanligt dumt och kunde väl inte för sitt liv förstå varför han plötsligt inte kunde gå lös, så där som vanligt? 

Lykke, som faktiskt är  v a n  vid en inhägnad del av tomten (men hon kan då nå altanen och lätt komma in om altandörren står öppen), knorrade betänkligt. Till sist kröp hon ihop vid cykelskjulet där vi lagt hennes sköna bädd. Den brydde hon sig dock inte om.

    Summa summarum och dagens fönster .....

Tre dagar i landet Skåne och så hemma igen. På Öresundståget ner till Malmö hade jag två engelsktalande unga kvinnor bakom om mig och för att aldrig tidigare ha mötts (hörde att dom efter ett tag presenterade sig för varandra), var dom enastående på att "bonda". 

Från Halmstad till Malmö pratades det oavbrutet - mest om namn - vad dom hade för mellannamn och hur det kom sig (någon mormor eller farmor som betytt mycket) och dom skrattade och tycktes ha så roligt. Båda hade otroligt lockigt hår och hade lätt kunnat tas för att vara systrar, men så var det inte. 

Bilden: en titt ut genom tågfönstret när vi stannar till i Lund. Där och då tas även fönsterhåven fram.

Det var mängder med resenärer på tåget och till slut hördes tågvärdens röst som bad ensamresande som tagit två säten i anspråk (med en ryggsäck/handväska på det tomma sätet) att bereda plats för de som förgäves letade efter någonstans att sitta. 

Otroligt att det ens ska behöva påtalas!

Bilden: så genialiskt att bygga RUNT äppelträdet! 

Hoppade av i Hyllie och hämtades av minstingen och hans mamma och sen var det full fart hela tiden. Efter någon timme kom flyttlasset .., och nog är det tur att sonen och hans kompisar är vältränade och har muskler .., ty det kånkades och bars i  t i m m a r! Vilket kaos. 

En av kompisarna hade sina söner med sig - fyra och åtta år - och dom deltog med glädje i att bära det dom orkade bära .., helt otroligt vilken tåga det var i dem! 

När allt var på plats - alltså alla kartonger/möbler burits in - körde exet iväg och hämtade sex nygräddade pizzor - olika sorter - som skars i trekanter och så var det bara att ta för sig. 

Bilden: bra med flyttkompis vars svägerska har en sån här "bra-att-ha-bil".

Hela lördagen och söndagen gick åt till att försöka få någon ordning i kaoset. Så gott som alla rum ska renoveras, men först ut är vardagsrummet och det var ju där dom flesta kartongerna hamnat. 

"Ja, här har du lite pill att göra ...", sa en av sonens flyttkompisar och log pillemariskt.

På plats var även sonens rara svärföräldrar.

Bilden: en totalt utslagen treåring. 

Sorterandet fortsatte (och fortgår väl ännu) på söndagen och på eftermiddagen såg det ut så här i soffan, den så hett efterlängtade! (I två månaders tid har dom ju bott i ett litet, litet hus som jag liknade vid ett dockskåp, i väntan på sitt riktiga boende) och där fanns endast en slags bänk med dyna att sitta på).  

Halv fem slocknade minstingen och sov i det närmaste rakt av i lika många timmar. Vaknade febrig och blev hemma från förskolan igår, men framåt dagen piggnade han till. 

Och jag själv?

Jo, jag har simmat i poolen som ju - enligt mitt sätt att se det - är nästan det bästa i hela köpet och jag har vikt ihop flyttkartonger, kokat soppa, kört leksakståg med den yngste .., tillsammans med sonen gått på ljuvlig promenad i närheten av något som liknade en ravin .., konstaterat att havet är nära .., pratat med en äldre granne vars katt heter Prisse och visade sig vara sexton år och träffat två av sonens barndom/ungdomskompisar som kom med sina barn och så hem då igår. 

På söndagkväll när sonen fått fyr i kaminen - belägen i vardagsrummet - och vi satt där och surrade, konstaterade han att bättre än så här kunde väl livet inte vara. 

Sååå lycklig.

Nu ska jag ut och plantera lite blommor och blader! 

Ajöken, sa fröken.