Lördag

Från Smålands mörka skogar kommer pv:s storebror med fru på besök.
Ja, övernattning.
Med sig har dom kilovis med gröna druvor, allt från egen odling på altanen.

 

Med sig har dom även hunden Mylta.

Hon är jämnårig med harry, är av nästan likadan blandning, men ser helt annorlunda ut.

Mylta är mindre och har klara drag av drever, men en mer lurvig sådan.

Åååå, så förälskad harry blir! 

Nära, nära Mylta ligger han och slickar hennes tassar och uppe på huvudet.

Då Myltas husse och matte har åkt till Göteborg för att lyssna till Bruce Springsteen, får vi vara hundvakt. 

Det går jättebra.

Mest hela dagen har vi tittat på OS-sändningar - ett linjelopp på cykel som varade i flera timmar - och det har varit simning och rodd.

Och så har vi lekt vårdcentral och kollat våra blodtryck.
Trots att jag har glömt eller helt enkelt struntat i min blodtrycksmedicin i nästan en veckas tid, är trycket rekordlågt! 

Det märks att man har semester.

Några mitt-på-dagen-fönster ...

... mest för att den rara och omtänksamma avsändaren faktiskt fyller år idag!

Så här skriver hon:

"Elisabet, vännen!

 

Jag vill skicka dig ett fönsterkort från Visby som jag alldeles nyss vandrat i och besökt. 

En underbar stad som ligger mig så varmt om hjärtat.

 

En varm kram,

Anita."

 

Och här hittar ni hennes blogg 

 

Och hennes hemsida - som handlar om släktforskning -.

Det är inte bara Anita som fyller år idag, det gör även vännen Bettankax i Lund! 

Till er båda säger jag: åååå, ett jättejättevarmt grattis!

Alla orkar inte ...

... titta på OS-invigningen.

pElle .., han lägger sig på älsklingsplatsen uppe på soffan Ektorp och sover gott.

Dagens fönster ...

 

... finns på Fårö på underbara Gotland! 

Påpasslig fönsterfångerska var den här madamen.

Klockan 22.00

Invigning av OS i London.

Gissa, om nån ska sitta framför tv:n!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Det finns - helt ärligt - inte ord för hur glad jag blir när fönsterbilder kommer susande genom rymden!

Och när bilderna kommer från barn och kusiner ..., ja, då blir man så glad så det finns liksom inga gränser och då tänker kanske någon att ..."jaha, skulle det va nåt att bli glad för ..?".

Jo, det är det.
Det betyder att just i den stunden som fönstret fångades, så kom nån människa ihåg att en annan människa tycker att det nu är så himla kul att få ett helt fönster på bild!

Just så är det.

Så till kusinen Barbro - dotter till den underbara moster Gunvor - vill jag bara säga: åååå, I love You!

Och Barbro - detta energiknippe - skriver så här:

"Hej, här kommer ett fönster med halva hundar.

Bilden tog jag hos min farbrors granne i Kakabeka Falls, Ontario - Kanada,  där jag var tillsammans med min syster tidigare i sommar.

Jag själv syns bakom de små hundarna."

Såna som har satt spår ...

Bilden från hemtidningen.

Igår berättade jag om grannen Margareta Nilsson och allt vad hon kom att betyda för ungarna på Ringvägen hemma i Malå .., vilka spår den kvinnan satte i oss och hur mycket hon lärde oss!

En pusselbit i Malå och i säkerligen nästan allas uppväxt, det var även Åke Burwall som drev Bok & Pappershandel och även fotoaljé.

Hur många familjer i Malå har inte bilder där det längst ner i ena hörnet står Ateljé Åke Burwall?

Bilden här ovanför är tagen av Åke och det är självaste bloggmadamen i unga år som ståd där lite blyg och pillrar med fingrarna.

Nu är Åke död.

Nittionio år hann han bli .., denne alltid så genomsnälle man som var organist i bland annat Missionskyrkan och på ålderns höst kunde spela lite fel, men det gjorde inget.

Och när man kom cyklande längs Uddvägen kunde man se att på Burwalls gräsmatta, där fanns det små, små sällskap med blåklockor .., där hade Åke inte klippt alls.

Det vittnar väl om ett gott hjärta?

Dagens sommarpraterska ....

... är fotbollsspelaren Marta, ni vet, hon från Brasilien som har spelat för Umeå.

Just nu är hon i London och tävlar för hemlandet - Brazil -!

Här kan ni läsa om henne.

Dagens fångst ...

En riktigt stor sandsik - det är andra gången vi får en sån här krabat - men den här var nog tredubbelt så stor som den förra!  Hamnkaptenen Tommy sa att den blir perfekt om man steker den i ugnen på inte alltför hög värme, så det ska vi testa.

Och medan pv fjällar och rensar, går pElle omkring vid benen på oss och jaaaaamar och jaaamar!

Två ynka, små torskar - inte större än sillar - får bli till frukost till sigge och pElle.
När harry kommer i närheten av pElles fisk, får han sig en rejäl lusing.

I morgonkväll - om vädret är bra - ska Anders göra oss sällskap ut med båten för fisketur.

L y c k a.

Dagens fönster ...

"Jag vandrar omkring i Gamlestan i Lysekil när jag får syn på det. 
Fönstret...
 
Direkt tänker jag förstås på dina "Herr och Fru prickigt djur" som följer dig på din livsresa, och som brukar sitta på en hylla och titta ut över världen - nu i landet Halland.
 
Hade för mig att djuren var av arten giraff, precis som den i detta fönster - men kanske var Herr och Fru istället kattdjur.?

Solen är för dagen nästan outhärdligt varm och egentligen skulle jag ju sitta nere vid havet och svalka mig i skuggan (om den går att finna) - men fotoglädjen tar över. 

En ny plats = nya motiv."
♥ SoF

Och så ett kvällsfönster ...

... från Norrbotten - från Guys sommarstuga vid Storavan -.

Glöm inte att ta en titt på hans fantastiska bilder!

Bara så ni vet ....

Jag  ä l s k a r   Mottagningen.

Helt klart ...

... , det bästa och roligaste och mest tänkvärda sommarprogrammet, enligt mitt sätt att se det!

Marika Carlsson, var namnet.

Och tack till dig Turtlan, som tipsade om detta!

// Bilden från sveriges radio.

Landet Halland ..., eftermiddag.

På väg hem igen. Blåklockor i mängder.

I fem timmar blir jag nere på stranden.
Gör ingenting.
I n g e n t i n g.

Jo, läser en bok som jag en gång har fått av en bloggvän ..., och brassestolens handtag går sönder ..., och jag dricker medhavd saft och sitter där och tittar på världen omkring mig.

"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel. Den jag läser på stranden.

 Där är småbarn som gör sandslott och där är pappor som stänker vatten på sina små söner och där är andra pappor som säger att .."nu ska vi fånga krabbor, kom här!"

Sista timmarna vänder jag solen ryggen och tittar ut över havet och horisonten.
Det känns som när jag bodde hemma i Malå och satt nere vid sommarstugan och såg över sjön .., bort mot Franks till. Och Bjurhs. Och vassruggen där mitt ute på sjön där pappa brukade släppa stövarna och så rodde han hem igen och dom fick simma.

Jag tänker på 60-tal och sommar och minns en film som mamma tagit .., vi sitter i motorbåten, pappa håller i rodret och ler mot kameran och han har beigefärgade shorts och där är mina systrar och jag själv - jag är kanske sex år och håller i en docka som heter Margareta - och jag viftar lite med dockan och i nästa sekvens har vi gått i land och är på en holme och pappa har ordnat längdhoppstävling och alla utom mamma hoppar och pappa vinner förstås och nu är han ännu gladare.

Alltid dessa tävlingar!
Kappspringning och längdhopp och stå på händer eller på huvudet.

Och jag tänker på lekkamratens mamma - Margareta - som lärde alla gatans barn att spela kort.
Femhundra och vist och annat viktigt och hur hon nästan alltid hade en tryckkokare på spisen och Burda-mönster på köksbordet.
Hennes pappa eller mamma hade hängt sig när Margareta var ung - det visste man på något konstigt vis - vi pratade aldrig om det hemma hos henne och jag kände mig så älskad av denna människa; det var som om hon behandlade oss ungar som vuxna.

Ofta såg man henne stå ute vid klädstrecket och ordna med fisknäten.
Eller på knä vid rabatten, den mot gatan till.
Hon cyklade alltid, hade kanske inget körkort?
Och hade beigefärgad kappa, mer som en trenchcoat och alltid, alltid ytterdörren låst.
Inte en enda gång på alla år såg jag henne bära kjol eller klänning!

Margareta brukade säga att "vissa män var så  v i r i l a".
När hon sa det, var det som om hon såg så glad ut.

Min pappa var en sån man, förklarade hon.
"Jag brukar se honom när han kommer gående längs vägen vid femtiden, ja, när han slutat för dagen och ryggsäck har han nästan alltid, jo, han är en sån man ..." sa hon.

Viril - det lät som namnet på en blomma; en slingerväxt ..., och jag såg som pappa i ett nytt ljus.
Och den där advokaten från Skellefteå som Margareta sett i byn, han var också en sån, fast utan ryggsäck.

Femtio år senare sitter jag på en strand i landet Halland och när jag tänker på allt det här, översköljs jag av värme över dessa människor som kom att betyda så mycket i ens barndom och på ett sätt också i ens vuxna liv.

Grannar som bara fanns där och som gav av sig själva.
Människor som - utan att dom tänkte på det - blev till viktiga bitar i det pussel som bildar en människas liv.

Det var väl ungefär vad jag tänkte på idag.

Torsdag klockan 07.30

På väg ner till stranden för morgondopp.

Där nere ser jag ett äldre par i säkert 80-årsåldern på väg ut i vattnet .., dom håller varandra i handen och går försiktigt - försiktigt .., med myrsteg liksom ..., simmar lite och så upp igen.

"Tänk Elisabet om vi får ha det så ...", säger pv, när vi själva har klivit upp ur vattnet.

Alldeles övertygad är att jag mitt liv inte blir så långt, men jag är nöjd ändå.

Och den här dagen tycks bli lika fin som igår .., klarblå himmel och ett stilla hav.

Nu ska vi ta kaffetermos med oss och slå oss ner på en slät klipphäll nära vattnet.

Å, vilken glädje att få några såna här dagar under sin semester!

Morgonglädje ....

Om mamma som inte är hemma och pappa på ...., kan man lyssna till här.

Eller den här ...

Och det bästa av det bästa ..., aldrig har jag smajlat mer när det varit Allsång på Skansen!
Underbart, var det!

Apropå gårdagens äventyr ...

En av mina absolut bästa vänner - Agnetha hemifrån - berättar i en kommentar om hennes äventyr till havs.

Det tröstar kassaskåpshjärtat.

Bilden visar ännu ett "kassaskåp", nämligen rara vännen Ulrika på besök på pv:s större båt.
Det var på Ven.
Här står hon och funderar över hur i all världens dagar hon ska ta sig över det enorma gapet mellan båt och kaj. 
"Kom du, jag tar emot dig!" säger pv.

Här kommer Agnethas kommentar.

"Hej!

Läste i din blogg om din båtresa, känner igen mig.

Vi hade båt tidigare och jag är så rädd att vara ute på vatten så det var en fasa varje gång vi skulle ut med båten. 

Så småningom slutade jag följa med och Jonny fick åka ut själv vilket han inte tyckte var så roligt så till slut sålde han båten.  

En vacker sommardag packade vi fikaväskan och Emelie fick ta med en kompis, vi skulle åka ut till en ö som heter Gåsören och fika där. 

När vi lämnat Killingören, där vi hade båten, och kom ut på havet så blåste det lite grann och jag blev hysterisk. Jonny fick vända om till bryggan och där blev det fika. 

Flickorna var väldigt besvikna kan jag ju säga. 

En annan gång var vi faktiskt ut till Gåsören och när vi skulle hem så mötte vi Finlandsfärjan, det kändes som jag satt i en kork, så liten kände jag mig. 

Efter det var jag inte ut på nån båttur mer.


Kram Agnetha."

Dagens fönster ...

Underbara ungar vet vad som gör mamma glad!

Igår ett fönster från AP och Ekerö, idag ett från semestrande storasyster på Kreta.

Mammahjärtat tar stora skutt av glädje!

Och här är vinnaren ...!

Ett enda pris - och vinnaren får alltså välja bland fyra pocketböcker - skänkta av den rara Lena.

Stort grattis till vinnaren och lika stort tack till givaren!

På begäran ...

Ann i Göteborg, som ska börja med LCHF på allvar, bad att få en bild på den alldeles nybakade citronkakan som jag precis har tagit ur ugnen.

Så här ser den ut.

Till detta blir det vispad grädde, jordgubbar och röda vinbär, ja, när pv kommer hem från konserten i någon kyrka lite norröver.

LCHF ...?

Nä.

Inte mycket.

Om kassaskåp och gaseller.

Så här är det: i nästan fyrtiofem års tid har pv ägnat somrarna åt segling. 

Han är vig som en akrobat, klättrar lätt som en plätt rakt upp i stora masten och skuttar likt en gasell på såväl hala som branta klipphällar.

För mig är det precis tvärtom.

Å, så jag önskar att jag också vore graciös och smidig, men det är verkligen som pv sa - då i början när jag gjorde honom sällskap på den större segelbåten - att jag gav kassaskåpet ett ansikte. 

Just så är det! 

Och idag när vi tar lilla Askeladden och fikapåse med oss och ger oss ut på havet, då blir det där så otroligt tydligt. Efter en dryg timmes seglande och inte en enda makrill på kroken, föreslår pv att vi ska lägga till vid Fågelholmen, den som ligger rakt ut från stranden här i Stensjö. 

Så det gör vi. 

Han hittar nån slags järnringar som sitter fästade i berghällen och så ligger båten där och pv skuttar med lätta steg uppför hällen som i princip är lodrät och jag funderar över hur jag - för det första - ska ta mig i land, och för det andra .., hur i all världens dagar ska jag ta mig upp?

Det funkar inte .., och jag hoppar (läs: glider ...) i vattnet, simmar en bit bort och klättrar/kryper upp för slemmiga och hala klipphällar och så kommer jag liksom ovanifrån i stället och det stinker av intorkad fågelskit och jag sitter där uppe och stirrar ner mot båtens för och tänker att oj, oj, oj.

Men på nåt underligt vis tar jag mig ombord och sen blir det kaffe och bullar och det är ofattbart varmt, nästan hett .., och pv badar och jag hoppar i och ska försöka ta mig upp med hjälp av den lilla, lilla, smala stegen som hänger på båten, men stegen viker sig inåt och undertill och det känns pinsamt, men så ändrar pv på arrangemanget och inte är det någon graciös gasell som tar sig ombord, men det löser sig! 

Det allra bästa med pv, det är att han är tålmodig och snäll och oerhört omtänksam.

När han säger att jag ska dra i "fallet", drar jag till så att repet eller linan eller vad den kallas, ja, den flyger längst upp i masten och blir sittande där uppe.

Då tar pv båtshaken och försöker kroka i den, men det vill sig inte alls .., och jag säger att ..."man skulle ha en spik eller nåt som hakar fast i linan" och då kommer pv på att han kan ta en fiskekrok och sätta den längst ut på båtshaken och så virar han fast kroken och ser man på .., då fungerar det! 

"Tack för tipset, det var påhittigt!" säger han snällt.

Och sen går vi med hjälp av elmotor - som inte låter ett dyft - till den lilla hamnen och en äldre farbror som pysslar i sin båt, han säger ..."fantastiskt, alldeles ljudlös är den!" och när jag ska hoppa över till bryggan, då går det faktiskt riktigt galant och inte känner jag mig som en gasell .., men det är inte långt ifrån heller.

Väl hemma - då är vi stekheta igen - tar jag vattenslangen och står ute på gräsmattan och duschar ISKALLT och harry springer runt, runt och pv är livrädd att ska jag vända slangen mot honom.

Om jag gör det?

Bara lite, lite ,-)

Dagens sommarpratare ...

... är Marika Carlsson.

Om henne kan du läsa här.

Gårdagens värd var Eskil Erlandsson.

Om det programmet (frånsett musikvalet) tyckte jag väldigt mycket.

Förmiddag i landet Halland ...

Först frukost på altanen (i morgon ska det bli det omvända), sedan promenad ner till havet.

Vindstilla.

I ett buskage med vindpinade enar sitter en koltrast och flöjtar.

Gräset är torrt och frasigt.

Vattnet kyligare än igår.

Åååå, svalt vatten mot pannan ..., att simma under ytan ...!

Det stavas  l y c k a.

Efter möter vi joggare .., vi ser två män i färd med att ta sig ut på havet med kajak, där är en ung man och en kvinna som med stor frenesi ägnar sig åt gymnastiska övningar - armhävningar och sånt -, allt medan deras hund sitter intill och viftar på svansen.

En äldre kvinna i röd badrock har tagit sig ett morgondopp och är på väg hemåt.

Ung pojke med lingult hår kommer springande längs grusvägen .., kanske är han elva år och han har blicken riktad i marken och är rejält trött.

Två äldre par är ute och stavgår. 

Hästar frustar!

Själv blir jag biten av ilskna flugor och får fula blaffor som liknar nässelutslag på mitt knä.

Och vi möter grannen A.

Länge har han haft endast 30 procents hjärtkapacitet, men nu har byte av medicin gjort verkan och då blir det som ett nytt liv.

Tänk: ett  n y t t   liv.

Det är som när Anders var liten och kom hem från grannens Lindahls barn som hade fått tv-spel där man fick "extraliv" och Anders sa, jublande, att "mamma, idag fick jag många extraliv!" Jag förstod ingenting. Men det är just vad tänker på när jag ser A .., att han har fått .., just ett extraliv! 

Idag ska han promenera ända ner till lilla båthamnen, ja, till dom andra männen som träffas där var morgon!

Han ser glad ut.

På anslagstavlan, alldeles vid postlådorna, upptäcker vi detta.

Katten Prins är försvunnen och till skillnad mot för pElle och Sigge Nilsson, äter Prins nästan all sorts mat.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej Elisabeth och Pv!

Vi har haft många fina dagar  i juli trots allt regn som kommit, en dag i juli när sommaren var som bäst med strålande sol fyllde min man jämna år, det firade vi hos vår dotter som har ett fritidshus i Undersåker, dit kom också vår son med sambo, våra barnbarn och kompisar från Gävle kom och överraskade . 

Vi hade picknic på Åreskutan med goda mackor och t.o.m tårta som som våra vänner tagit med, vi gick en del uppför efter det vi stigit av kabinvagnen så det var ju lite kämpigt, efter det så gjorde vi en utflykt till Tännforsen för glassätning.

På kvällen var det middag på Fjällsätra, ett mysigt hotell i Undersåker med jämtländsk buffé mycket sång o musik våra vänner från Gävle kan hålla igång med både piano, gitarr, dragspel o sång. 

Helt magisk dag.

Vidare så åkte vi till Skelleftehamn, där min bror med fam. bor, även där hade vi vädret med oss, besök på våra föräldrars grav naturligtvis, räkmacka på Stackgrönnan har blivit ett måste och sen har jag kompisar kvar däruppe, som jag har fin kontakt med trots att jag bott i Gävle länge. 

Men hemma, det är Ursviken det, rötterna finns där!

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Kram Lena från Gävle

Dagens fönster ...

"Fia förfäras över ovårdade pelargonier och tar genast tag i saken och börjar fina till dem :D"

Så skriver AP.

Ja, tänk så bra att ha handlingskraftiga vänner! säger AP:s mamma, som är jag.

Det bästa i veckan för mossfolk ....

Hej!

 

Här kommer ett sent DBIV :)

 

Jag hade lite svårt att välja mellan kalas och Kopparbergstrippen och utflykter till Karlskogaland… men så kom jag på att det allra bästa var förstås att det gick så bra när Cosmos träffade dagmattens hundar för första gången. 

Så det får det bli.

/Mossfolk

Semester ..., det känns som den första dagen.

Ungefär som semester på Samos känns det.
Det var då det. Emil och jag själv.

Och så går jag ner till stranden .., möter människor på väg hem .., där är mammor kånkandes på väskor fyllda med badleksaker och där är trötta småbarn och där är främlingar som inte bryr sig det minsta om att fordonstrafik är förbjuden - såvida man inte har båt nere i hamnen och då har ett särskilt tillståndsmärke på vindrutan - och nästan alla som kör rakt in i reservatet har BMW eller Mercedes.

Nu är stranden nästan tom på turister.

Där är grannen Gun som har en f.d. klasskamrat på besök och det blir en stunds småprat och jag går ut i vattnet och simmar länge och dyker ..., tittar där under ytan, spanar efter maneter .., släpper ut håret som ändå tjorvar sig .., ångrar att jag inte har köpt ny baddräkt med bättre rump-resår .., och sen sitter jag länge på stranden med uppdragna knän och solen mot ansiktet och jag tänker att just så här, då är livet fullgott att leva.

Och så fungerar avloppet igen.

Arma pv har grävt mest hela dagen - handgrävt sig ner förbi elkabeln och ner till grenrören och cementröret som kommer från badrummet - och jag har servat med lunch och flädersaft och kommit med uppmuntrande tillrop och till sist säger pv att det nog verkar som det fungerar.

Kanske ändå?

Badkaret struntar vi att ta in igen .., kanske kan vi ("vi" ...?) sätta upp en glasvägg i stället, så känns rummet större och luftigare och för min del spelar det ingen roll, jag badar  a l d r i g ..., har inte tålamod att ligga i ett fyllt badkar, ja, har knappt tålamod att låta det fyllas upp.

"Vi kan ha det ute .., tänk, så skönt att ligga där i badet och titta mot stjärnhimlen!" säger jag.

Så där som om jag trodde att tålamodet då ska infinna sig.

Extradragning i lotteriet !!

Och en jättefin vinst!

Och så vände det ...

Kanske var det det skruttiga vädret som gjorde att jag kände mig så förfärligt trött och slut på förra veckan - denna min allra första semestervecka - och när det nu i söndags var dags att tänka på det bästa som hänt, så - förutom alla underbara bloggvänner som varit på besök -, så hittade jag liksom inte tillbaka till glädjen.

Alldeles tomt var det.

Och när alla hade åkt sin väg, satt jag i fåtöljen, jag hade anoraken på mig och tänkte att ...,  hur ska detta bli?

Idag vid elvatiden tog jag moppen och körde norrut mot Ugglarp och jag hade ingen jacka, utan bara blusen upptill .., och det var varmt och skönt och luften mer än ljummen och jag såg traktorer ute på stora åkern och jag såg Gulmåra och Mjölkört och massor med Blåklockor och när jag hade fyllt kassen med stooor broccoli, med färska morötter och underbart god potatis, tog jag inte raka spåret hem, utan vände ner mot havet, där det finns ett hundbad - Ugglarps hundbad -.

Till min förvåning stod där massor med bilar på själva stranden och där var gott om hundar och i luften svävade kite-surfing-segel.

Dessutom var sanden mjukare och vitare än den är här hos oss.
Det var mer som timglassand.

När jag sedan åkte hem igen, kändes det bara som  b ä s t.

Det kändes som sommar och som att idag var den allra första semesterdagen.

Det bästa för Gunbritt i Östersund ...

Hejsan!

 

Det bästa den här veckan var när mitt ljuvligaste,gulligaste barnbarn Vera och hennes föräldrar dök upp i stugan. Hon är det sötaste som finns förstås.

Hon är nu tre månader och hon har långa, smala fingrar precis som hennes mamma och moster har. 

 

Hälsningar Gunbritt i Östersund. ( idag har vi äntligen sol och storsjön är blank som en spegel)

Det bästa som hände förra veckan ...

Fler som vill vara med?

Mejla i så fall "ditt bästa" till bisse151@gmail.com.

Det blir dragning i bästa-lotteriet ikväll .., fyra böcker, skänkta av den här madamen, finns att välja på för den som blir vinnare. Ja, förstapriset är en bok, alltså.

Välkommen med ditt bidrag!

Just nu ligger dessa bidrag och skvalpar omkring i träskålen:

AP - glädjen över att hästen inte är allvarligt sjuk -.
Ann i Göteborg - om glädjen i att bli bjuden på namnsdagsfika och så får vi veta vad ett QRmärke är -.
Ulrika  - om glädjen i att ha tagit ett viktigt steg här i livet -.
Anne i Mantorp - har hittat kantareller -!
Eva på Frösön - det handlar om Otis  - och en prunkande trädgård!
Ellem i Skellefteå berättar om glädjen i att åka till Finland och bli bjuden på surströmming!
Cecilia N: blir peppad av måsta tänka efter hur veckan egentligen har varit ...
Eivor i Adak har tackat för sig när det gäller filmestivalen som hon ansvarat för i så många år.
Eva från Tyresö ..., är tacksam för att det ordnar sig för barnbarnet.
Gunbritt i Östersund ...., fascineras av små, långa fingrar som tillhör Vera!

Ps. Dagens Sommarpratare är smålänningen (nästan från Ljungby, som pv) Eskil Erlandsson. Ds.

Dagens fönster ...

... finns i Västmanland och då tror ni kanske att det är den nyförlovade stickmadamen som varit framme med fönsterhåven, men se, det är det inte!

Så här skriver avsändaren till bilden:

"När jag gick igenom dagens bildskörd efter trippen till fina Kopparberg insåg jag att den faktiskt bland annat innehöll ett fönster. Det får förstås susa raka vägen till landet Halland.

Jag tror att fönstret sitter på postmuseets baksida och jag tyckte att det var så vackert med det blommande trädet intill…

/Mossfolk."

Over there ....

Kusinen Barbro har - tillsammans med sin syster -, varit över till Kanada och hälsat på sin farbror.

Farbrorn fyllde 75 år och då vankades det kalas i kyrkans församlingshem.

Fint dukade bord och levande ljus.

Och prästen som pratade.

Eller ..., var det inte alls på det viset ?.

Kanske vankades det show i garaget i stället?

Jominsann!

Och titta här, vilket härligt kalas!

AP berättar om sitt bästa ...

Ingen fraktur.
Ingen frissur.

Ingen ligamentskada.
"Bara" lymfangit.
Fina Fieri är snart på banan igen...

AP.



// AP:s mamma säger: det är tur att vi människor är olika! När harry igår skulle till veterinären - harry som är så sjåååpig och skrek högt senast vi var där -, vägrade jag i sten. Det blev husse som fick ta honom dit och allt gick bra. AP var - i alla fall som liten tös - den mest räddlivade människa jag kände till. Hon var rädd för allt! Men nu, när hon har egen häst, är det annorlunda. Nu klarar hon av det mesta! Och när Fiéri blir sjuk får hon själv ge henne sprutor med antibiotika, rakt in bara!  Det är den kanylen hon håller upp på bilden.

Och det bästa för ellem i Skellefteå ....

Hej Elisabet!

 

Denna vecka har vi varit och hälsat på i Finland. Alltid lika roligt. Vi hinner bara dit så kommer släkt och grannar och hälsar oss välkomna. Så mycket värme, så välkomnande! Så mycket jordgubbar vi får! 

 

Sen har vi full sysselsättning att hälsa på hos alla, fika, prata. 

Och äta surströmming hos kusinen sittandes på altanen vid havet och se solen gå ner. 

 

 Bild: ellem. "En humla som sitter och sover i en Gullgentiana", skriver hon.

I år var det inte direkt väder för sol och bad men det gjorde inte så mycket. I alla fall hann vi emellanåt  sitta ute på gräset och och njuta av tillvaron och lyssna på svalornas  svirr. Tänk så fort en vecka kan gå! Jag ser redan fram emot nästa års besök. Då tror jag vi ska samla alla kusiner med familjer i “vårt” hus. Har redan börjat tänka på det praktiska!

 

Vi har varit borta nästan hela semestern och därför känns det som om det bästa av allt är att komma HEM igen! Även om tvätthögen är stor. Nu vill jag inte gå utanför staketet innan måndag då jag börjar jobba igen. Borta bra, men hemma bäst!

 

Kram ellem

Det bästa för Eivor Jonsson från Adak ...

"Hej Elisabeth!

Det bästa som hände förra veckan var alla trevliga människor som besökte vår filmfestival, men allra bäst var avslutningen som gick i dragspelets tecken. 

Elisabet säger angågende bilden: tänk, att jag känner igen åtminstone två av dom som spelar; kvinnan i rött är Britt-Marie Sellman som på min tid i Malå var chef för arbetsförmedlingen och inte det minsta har hon åldrats! 

Mannen i rödvit skjorta som sitter lite lojt tillbakalutad, det är en av de allra mest underbara människor jag har träffat i mitt liv, nämligen Björn Sivertssen - med delvis norskt ursprung -! 

Björn tillbringade säkert tusentals timmar hemma hos oss vid köksbordet, där han satt och rökte sin pipa - eller stoppade den om och om igen - och han drömde alltid om att köpa en ESAB-svets, men tyckte sig inte ha råd. Vår AP var dagbarn hos Björns dåvarande fru Gunilla - numera Ängel i Himlen - och den snällaste av snälla kvinnor!

Inte mindre än 30 musiker satt på och under scen och spelade av hjärtans lust. Från 11.00 till 20.00 var det dragspelsmusik för hela slanten. Bifogar foto.

 

Mannen med mikrofonen är Lars-Göran Hultmar från Rökå.

Kramar Eivor."

// Här kan ni läsa mera om Sagabiografen och den årliga filmfestivalen i lilla Adak, några mil från Malå! 
Eller man kanske får säga så här: "Malå, några mil från Adak ...".


Och här kan ni se självaste Eivor, som nu, vid 70 års ålder, tackar för sig som festivalgeneral.

Efteråt ...

Det är Gunnar från Jämtland som upptäcker den lilla bölden mellan harrys tår.
Vi försöker att undersöka bäst det går, men alldeles enkelt är det inte och harry är rädd om sina framtassar.
Och nog är det som om bölden växer?

Så idag klockan 15.00 var det dags för besök på Slöinge Djursjukhus och det är husse som gör harry sällskap och förra gången skreeeek den här räddlivade krabaten högt när han fick en spruta .., idag går det hur bra som helst!

Och det sticks i bölden (det går bra det med) och tas prover och i morgon ska vi få svar.

Efteråt .., ligger harry som utslagen på gräsmattan.
Inte ens plastbunken med köttfärsrester får honom att vakna upp.

Med posten kommer detta ....

Om jag säger att jag nästan började gråta när jag öppnade den stora, gröna påsen med för mig obekant handstil på framsidan .., så är det ingen överdrift.

Och jag öppnar paketet medan jag går uppför backen och däri ligger fyra böcker och ett brev och ett häfte frimärken!!

Och jag läser brevet om priser till uppmuntringslotteriet och ler hela vägen in till köket där jag tar fram min mobil-kamera och jag tänker att det är inte klokt så många outsägligt generösa och vänliga medmänniskor det finns!!

I morgon blir det dragning och då gör jag som så att vinnaren helt enkelt får välja en av böckerna! Har man redan läst dem, kan det ju bli en fin present till någon som inte har upptäckt dem.

T a c k   Lena!

Inget lammkött idag i alla fall ....

Inte långt från det gula huset, några kilometer bara - knappt det - ligger Ugglarps Grönt.

Man kör norrut, svänger av från kustvägen och kör rakt mot havet till .., sen vänster in mellan stora grönsaksland och så är man framme.

Det var vad jag gjorde - moppade iväg bara - och vinden var ljummen, på gränsen till varm.

Butiken visar sig vara liten men charmig och där finns gott om frukt och grönt.
Det här - på bilden - blev dagens skörd för min del.

Ann i Göteborg om det bästa  ....

..som hände i veckan var att jag blev bjuden på namnsdagsfika av min forna kollega Helena i fredags!

Helena är bildlärare och det är alltid så roligt och inspirerande att träffa en så kreativ själ.

 

Vi pratade bl.a om att ett samarbete på webshopen med hennes smycken. Får se vad det kan bli av det .

Jag fick en bok av henne, som heter “4 timmars arbetsvecka” – det låter väl sympatiskt?

 

Ann Margareta Johanna(på tal om förnamn)

 

 

Och så skickar Ann med en bild på hennes "QR-kod". 

Jag är ju så obildad, så jag har inte en aning om vad det är för nånting, men så här ser den ut, hälsar Elisabet.

Dagens fönster ...

... är litet, men speglar sig i katten Chivas öga.

Kram Ann.

Och det bästa för Cecilia N ....

Om inget annat så kan man ju säga som så att den här uppmaningen gör att man får anledning att tänka igenom veckan: vad har den innehållit, egentligen?

Bäst den här veckan höll på tisdag till fredag: solvädret!
Att den äntligen kom fram, den knallblå himlen som Tomas Ledin sjunger om i början av sången.
Att den sen blev vitfläckigare och vitfläckigare var lätt att ta då. (För det blev skönt med lite svalka.)
Men nåt badvatten har jag inte upplevt ännu den här sommaren.



(Undrar om han är på Skuleberget på bilden på länken. Det stämmer inte riktigt med andra utsiktsbilder på internet, men de kanske står lite annorlunda till?)

Cecilia.

Sadura, Sanfred och Eufrosyna ...

Så här är det; pv har nästan vikit sig dubbel av skratt ikväll, ja, när vi har pratat västerbottniska förnamn.

"Sadura och Sanfred, det är väl inga ovanliga namn?" säger jag häpet och då skrattar han igen .., nej, visst, visst inte ..., "Sadura, det heter ju var och varannan!" säger han mellan skrattsalvorna.

Och så läser jag detta. 

Och då vet  hans glädje liksom inga gränser!

Veckans bästa för Ulrika ....

Ja den här veckan är det ju ingen tvekan... :-)

Marcus och jag förlovade oss igår, uppe på Rusakulan - med vidunderlig utsikt över Närkeslätten.
Vi valde ringar av titan, både för att det håller bättre med tanke på Marcus jobb och för att det är ett sånt starkt material och det känns fint på ett symboliskt sätt.

Det känns så o e r h ö r t bra och rätt.
Inte en enda gång har jag känt minsta tvivel.

Max var, förstås,också med och efteråt åkte vi vidare och stannade vid en sjö för att fika där.
Max badade massor och det var så härlig att se hans glädje.

Hälsningar Ulrika.

Anne i Mantorp berättar ....

Hej Elisabet!

Nu var det lätt som en plätt igen att välja det bästa i veckan, för det var turen ut i kantarellskogen
med son, tre barnbarn och två hundar.
En hel del härliga gula kantareller fick vi och så hade vi lite picknick på vårat ställe i Farmorsskogen.

Ja, för så heter skogen för oss.
Den hittade jag och min bästis när jag precis hade flyttat hit till Mantorp och datumet var den 24 november och vi hittade både gula kantareller och trattisar.

Nu är det favoritskogen för mig och min lilla familj och aldrig går vi tomhänta från den skogen utan alltid är korgarna riktigt välfyllda.

Anne i Mantorp

Och det bästa för Eva från Tyresö ...

Det bästa i veckan som gick är Daniels humör.

Det vände och han är som en sol hos oss nu.

Allt blir mycket lättare då och hans dagar blir finare.

 

Fotot togs på vår strand medan föräldrarna och husbilen var här.

Och lillasystern.

Nu är vi själva med honom och då är det underbart med ljusa humöret.

Mormor Eva .

Eva berättar om det bästa i veckan ....

 

Den senaste veckan har jag mestadels varit sjuk. Hosta och feber har invaderat min kropp. Men några guldkorn finns det allt från veckan som varit.

Otis f d familj har varit på besök. Bilträning tillsammans med gänget fungerade bra. 

Och Otis simmade för första gången. 

Vi gjorde en utflykt till Fäviken, där vi såg Åreskutans baksida (eller framsida). En hel del snö, som antagligen inte smälter bort denna kalla sommar.

Vår prunkande trädgård. Trots kylan så växer det så det nästan knakar. Allt från rosenbuskarna, pionerna, trädgårdslandets alla växter, jordgubbarna....Underbart!

Nu hoppas jag att förkylningen försvinner och att vi kan få någon varm och solig dag.

 

Hälsningar Eva.

Kommentarer om detta med annorlunda namn ..


Ruta Ett i Göteborg säger så här ...sa...

Jag härstammar från Skåne och min moster hette Rind.
Jag har aldrig hört talas om nån som heter Rind, men i Danmark finns det en by som heter så. "Rind" på danska betyder "oxe", men det var nog inte därför mormor döpte henne till Rind.
Hon hade hört om någon som hette Rind och tyckte att det var vackert. Länge trodde jag att hon hette "Mosterind".
Min mamma hette Maj-Ethel. Inte heller så vanligt. Det namnet såg min mormor i en vigselannons i tidningen och fastnade för.

Alva sa... , apropå Cecilias fråga här nedanför:

Ginger, precis som Inger men med G före...

Cecilia N funderar över uttalet ...

Cecilia N sa...

Ginger med G-ljud i början ... Hur låter det på mitten då? ginger som gånger fast med annan vokal ? eller som ginndjer?

Alva i Malå säger så här ....

Alva sa...

Hej Elisabet!
Sitter här i Malå och hör hur haglet smattrar på uterumstaket samtidigt som jag med glädje läser om Oliiiver och Julia. Oliver var kusin med min pappa Albert, och den gången jultomten hade svart skägg bakom det vita förstod jag med viss besvikelse att det inte fanns någon riktig tomte...Oliver var den ende jag kände med sådant svart skägg!
När jag gick förskollärarutbildningen på 70-talet hade jag några klasskompisar med ovanliga namn.
Först var det Mabel från Storuman. Hon hette "Maabell" när hon kom till Umeå, men "Mäjbell" innan hon slutade. Sen fanns också Ginger, uttalat med G i början, och Eijan..

UllaMona sa...

Jag kände en kvinna från Malåtrakten som hette Elodia,andra namn från Malå som jag kommer ihåg är Sadura,Reinhold som uttalades Renholt och Sanfred. Själv har jag ett mellannamn Elise som jag inte har stött på så många ggr, kanske är det norskt.

Elisabet säger: Ja, men Elodia .,. det var ju Elodia Westerberg i Fridhem, vi köpte getost av henne! Edvard tror jag att hennes man hette och sonen Stig ,-)


 Berit från Malå säger så här ...

Hej !

Där vi hade sommarstugan i Lillholmträsk så fanns minsann en Oliiiiver och Julia som sålde glass från sin frys i hemmet om somrarna. Lycka att få ta med sig varsin 5 kr och springa ner och handla. Oftast Päronsplit...
Vi reflekterade inte alls över att han hette Oliiiver.

Svårast hade vi nog över att vi, på skoj, brukade kasta om deras namn och säga Olivia och Julius istället, och till sist, när man var liten, så blev man så osäker vad som var rätt, så man vågade inte säga deras namn alls. :)

Vi har ju tydligen också lite speciella namn i vår släkt som jag inte alls heller tyckt varit konstiga. Morbröderna Angelo och Thule brukar väcka uppmärksamhet med sina namn.
Farmor hette Samuella, pappa heter Israel i andra namn och brorsan Edor har inte heller världens vanligaste namn.

Men inget konstigt med det. :)  

Bert Bodin sa...

Och jag tänker på hur olika vi uttalar namn i olika delar av landet, även om det är helt vardagliga varianter.

Lindkvist betonas på sista stavelsen söderut, men på första stavelsen här i norr.

Malin uttalar jag Maaaaalin (med nedåtgående ton på "lin"), medan andra säger Ma'lin, med uppåtknorr på "lin".

Vi diskuterade det där på jobbet en gång och där var Malin med. Hon tyckte att det sörländska sättet var det rätta. Då frågade jag hur hon uttalade sin mans namn.
- Säger du Ras-mus, frågade jag.
Nej, då var det det uttal jag också använder, dvs "Rassmuss" med lätt nedåtgående ton på slutet. 

Monet sa...

Jag känner en person i Skåne som har en syster som heter June.
Och det uttalas precis som det är skrivet med e på slutet och betoning på u:et. 

annannan sa...

Handelsträdgården där min mormor och morfar handlade drevs av Charles vars namn uttalades just så.

Hade han haft en häst så hade det kanske varit en klyssedalare, det vill säga en Clydesdale, en från England härstammande arbetshäst som förekom i Skåne åtminstone under förra århundradets första hälft. 

Rexxie sa...

Även om jag tycker att PV är oförskämd, så var faktiskt "men då kan han ju lika gärna ha hetat Krusbär" var riktigt rolig!!!

Min mormor (i Hälsingland) hette också Aliiiiiice (och e'et var väldigt viktigt).

Var inne och sökte lite på ancestry.se och även om Hiller är ovanligt så verkar det finnas några få som heter Hiller (de flesta från Västerbotten).

När det gäller Sveren så hittade jag bara en Karl Sveren Stenberg (också från Västerbotten), så det verkar vara ovanligare 

Moster Mjölgumpa sa...

Min farmors bror hette Emil, men de gamla sa alltid Immel...

Cecilia N sa...

För mig är Hiller ett efternamn. (Hej Ulrika från Boden!)

Men å andra sidan var Hilding för mig ett efternamn långt innan jag fick veta att man kunde heta det i förnamn också.

Sveriges radios korrespondent i Frankrike/Spanien/Italien heter ju också Aliice, Petrén.

mossfolk sa...

Sveren har jag aldrig hört talas om.
Inte Oliiiver heller.
Men AliiicE (där e:et uttalas) har jag stött på flera, det måste vara betydligt vanligare..

hedgren säger så här ...

Och jag får ofta höra mitt efternamn uttalas på "norrländska" - vilket tyvärr är fel betoning...

Elisabet säger: och Hedgren heter Kerstin och det uttalas ju helt olika också, jag säger "Tjärstin" rakt av, men i Skåne är det ju mera "Tjääääästin". Tonen går liksom upp och ner.'


Rexxie sa...

Det är väl egentligen inte så konstigt med varken Oliver, June eller Charles.

Det är ju trots allt ett ganska nytt påfund att vi kan engelska lite till mans, och att vi har tv/radio/internet som ger oss ett uttal som egentligen inte hör hemma i en svensk språkdräkt.

När det gäller Oliver så skulle jag tippa på att det började bli populärt p.g.a Oliver Twist som i och för sig hade hade getts ut i en svensk upplaga redan 1844 men som kom i en ny upplaga 1898 (Ljus klassiska folkböcker) och då antagligen fick en betydligt större spridning och läsekrets.

Att folk då läste det och uttalade det som Oliver och inte Ålliver är inte särskilt konstigt.
Att uttalet hängt kvar längre i de norra delarna är inte heller särskilt konstigt med tanke på kommunikationerna.

Dagens Sommarpratare ....

.. är Eskil Pedersen från Norge, ledare för motsvarigheten till svenska SSU.

Dagens fönster ...

Ååå, sicken ystadlängtan jag får när bilden från vännen Kerstin kommer susande genom rymden!

Sååå vackert där är!