Ett kvällsfönster från ...

.... madamen med det synnerligen goda minnet.

Cecilia N.

Nämligen.

På jobbet ...

Hemköp i Haverdal har i dagarna två firat 25-årsjubileum.
Igår var jag ledig, det var jag inte idag.


Utanför entrén fanns mängder med blomvagnar .., där bjöds på korv och annat ., det var godisregn, ballonger och gud-vet-allt!
Alla dessa vagnar ska dras in på kvällen .., jag kan lova att man har att göra!


Mattias och Chefen ordnar med plantjorden.
Fyra säckar för 60 kronor.
Och ja, vi har haft festhattar på oss idag.


I charken har det pyntats till fest.


Och chefens mamma Anna-Lisa städar innan vi öppnar.
Hon är en k l i p p a och alltid så vänlig!


Chefens svärfar heter Sven-Åke, det är honom ni ser på bilden.

Minns ni att jag, den första arbetsdagen, berättade att när jag - omåttligt nervös - kom in på lagret, så möttes jag av en glad herre som kramade om mig och hälsade välkommen?

Det var just Sven-Åke.
Man blir a l l t i d glad av att se honom!

Och nu är jag hemma och ska bara vila benen, ty i morgon stundar ny, lång arbetsdag och det är bara att dra djupa andetag och ta en timme i taget.

"Ta mig till havet ..."

Igårkväll.

Om vädret är någorlunda, hoppas jag att pv ikväll har ryggsäcken packad och så kan vi, när min arbetsdag är över, gå ner till stranden och lyssna till lilla bäcken som kommer porlande och alldeles av sig själv, hittar vägen ut till havet.

Till ett nytt liv.

Får jag lov att presentera ...

Igårkväll hade jag helt och hållet tappat bort namnet på den här lilla skönheten, den som inhandlades hos underbara Åbergs Trädgård & Café i Ystad.

Och jag funderade och funderade.

Men se .., nu vet jag.

Dagens fönster ...

En lååååång håv hade hon, madamen som fångade detta.

Vem det var ...?

Jo, stickmadamen i Västmanland.

Här och nu ...., del 191.

Å, denna ljufvliga humle!

"Men vi måste väl inte ha humle överallt!!" säger pv och tar sig för pannan.

Jo, det är vad jag har tänkt mig.

Testar en ny sorts spaljé också.



Spireorna inhandlades hos Åbergs Trädgård i Ystad, det var nog i fjolvåras?

Det är m a k a l ö s t hur dom växer!



Ännu mera humle.
Myntan .., jag säger bara det myntan .., ack och ve .., den planterar man inte ostraffat.
Nu exploderar den fram och vi har allt sjå i världen att hejda dess framfart!
På trappan står kaffekoppen.
Där sitter jag under lediga förmiddagar och drar med fingrarna genom lavendeln.



Dom här vita blommorna kommer också från Åbergs Trädgård, men jag har - som vanligt -, glömt vad dom heter.

Någon som vet ...?


(Och ja, jag har nog haft bloggabstinens ,-)

Kvällspromenad ...

Som ett hästhuvud, skulpterat av Picasso, kändes det.

Den ene i det gula huset har nu ledig helg och är överlycklig.
Ja, i alla fall lycklig.
Och trött.

Den andra har jobbarhelg med låååånga pass och är måttligt lycklig.
Men nöjd ändå.

Efter middagen tar vi kikaren med oss och går ner till havet.

Hela tiden hörs en herr Koltrast flöjta från toppen av ett körsbärsträd.

Och vi står och spanar ut mot lilla fågelön där vi ser ett femtontal ejdrar som vilar på släta klipphällar. Några ligger ensamma .., andra har sin partner alldeles nära.


En slags installation, kan man ju säga.

Och vackert var det.

När vi går hemåt, pratar vi lite om näktergalen .., ja, när den ska anlända?

Åtminstone i Ystad kom den punktligt vid tiden för finalen i Melodifestivalen .., det var då, när jag gick ut och rastade vår cocker medan röstandet pågick och sms-meddelanden gick av och an mellan Leina och mig själv (där vi poängbedömde varje bidrag), som jag brukade höra honom .., den lille ihärdige Herr Näktergal.
Han satt alltid i toppen av någon gran i dungen ner mot lilla tjärnen.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Vet inte om du har varit i Rom men...

Satt och sorterade i bilder för att framkalla och sätta in i fotoalbum...
Hittade lite bilder från i höstas och tänkte på din blogg.
De är tagna i Rom, den på fönstren från vårt hotellrum.
Kommer inte riktigt ihåg varför jag tog bilden, men jag tror det var för att visa hur tråkig utsikt vi hade ;) inte Colosseum direkt...
Men hur de har målat huset är ju lite intressant!
Hur tänkte de där liksom?


Colosseum däremot! Helt otroligt!
Tror inte att det har varit glas i "hålen" men det är ju nästan "fönster" haha.
Visste du att när det byggdes var det fontäner ända upp till toppen - rinnande vatten år 80?!


Och ser du den lilla gröna dörren på byggnaden till höger.
När guiden berättade att den är 1700 år gammal och att nyckeln fortfarande fungerar höll jag på att trilla baklänges..
Undrar hur många års garanti dörrarna nu för tiden har?


Kanske ett av världens mest kända fönster, högst upp i kupolen på peterskyrkan.
Det var absolut värt att gå (läs:krypa) 510 trappsteg för att se den otroliga utsikten utöver vatikanen!

Ha det så bra.
Kanske vi ses på jobbet i morgon?

Emmeline."

Idag ...

... tog jag in den allra första syrénbuketten.

Den står på rumsbordet och ska skänka glädje när jag - trött och slut på - kommer hem ikväll.

Och då vet ..., att jag är ledig i morgon.

(Men sedan är det rally lördag och söndag och 25-årsjubileum på affären. Halleluja.)

Idag fyller Ulrika år !!

Idag - och inte i morgon som jag trodde - fyller världmästarinnan i koft, - och sjalstickning år.

F y r t i o härliga år! (snart är hon ikapp ...-)

Flera gånger har Ulrika hälsat på i Skåne .., vi har åkt "jorden runt" och fikat på stranden i Sandhammaren .., sett en tjurfäktare på toppen av Ales Stenar .., vi har varit i Danmark .., i Helsingborg ., vi har blivit uppläxade av en ilsken busschaufför i Landskrona, - det var den chauffören om missade kursen i "hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt - och Ulrika har hälsat på i landet Halland och vi har också åkt färja till Ven, ja, det är därifrån den här bilden kommer och det är inte första gången den visas på den här sidan.

Men jag ä l s k a r den!

Ulrika hade - just vid färjeläget i Landskrona - ramlat pladask och väldigt icke-graciöst och stukat foten och på detta följde en för henne skräckinjagande upplevelse över vattnet .., och så skulle hon dessutom ta sig på och av pv:s segelbåt som inte har något namn.

Det var då hon stod och t v e k a d e och pv lockade och lovade att ta emot.

Det var en alldeles underbar dag!

I sommar kommer hon nog hit igen.

Jättegrattis från oss i det gula huset!

Klockan 05:34 ...


... börjar sängen skaka.

Det mullrar från marken.

Precis samma känsla - fast svagare - som när det var jordbävning i Skåne för ett par år sedan.

Dagens fönster ...

... finns i Hjärup, i Skåne.

Där, ute på slätten, finns som ett eget litet "land" med just såna här hus, som - åtminstone förr - var hyresrätter.

Helt ljuvligt var där .., men .., det kändes lite som att vandra omkring i en kuliss till en filminspelning .., där var knappt några träd .., och knappt några människor.

Om skolkande elever ...

Upprörda röster hörs från radions P1 om detta att elevers skolk ska synas i betyget.

"Fast inte i gymnasiebetyget", säger Jan Björklund.

Tänk, det är just där jag tycker att det ska synas.

Att hålla tider må vara gammalmodigt, men personligen anser jag att det är hur viktigt som helst.

Under en period i lilla närbutiken i Ystad, hade jag en arbetskamrat som konsekvent kom för sent.

Oron över att man skulle bli ensam i butiken en söndagförmiddag hängde som ett moln över en .., och så fick man ringa och väcka arbetskamraten som hade varit på fest kvällen innan och nu sov gott och kom insläntrande någon timme senare och då inledde med att ta sig några bloss och en kopp kaffe.

Hon var ju så trött.

Så .., med risk för att bli kallad för störtreaktionär .., jepp, jag tycker att skolk ska skrivas in i slutbetyget .., det säger ändå en hel del om en människa, tycker jag.

(Idag hade pv mattelektion där sex av fjorton elever dök upp.)

Lågvatten ...

Aldrig har jag sett vattenståndet vara sååå lågt, som just idag.

Och ikväll lär det ska bli åska och regn, sägs det.

Badkaret ...

Härifrån går jag i.
I det grunda vattnet är det ljummet ..., längre ut, här vid klipphällen, kallt.


Först klippa gräsmattan i en timmes tid.

Sen blir det dopp i havet.

Iiiiiiiiskallt.

Ack, om där hade funnits en stege .., nu halkar man omkring på algklädda stenar.

Jag räknade till fem .., sen försvann jag under vattnet.

Satt sedan på en häll och soltorkade .., såg fisktärnor ta igen sig på en liten sten i vattnet .., för att därefter flyga upp .., som små projektiler var dom .., så ofattbart eleganta där dom störtdök rakt ner i havet och så upp igen!

En bit bort på stranden stod ett ungt par med sin lille son som lyckligt plaskade omkring i vattenbrynet.

"Kom genast tillbaka .., gå inte dit .., där är det kallt!" ropade pappan.

Jag tänkte för mig själv .., att om lillkillen går i det evighetslånggrunda vattnet .., och det blir en grad kallare .., vad spelar det för roll?

Och hela tiden .... - om och om igen - ...."kom hit, ajaj, inte dit!"

Varför går man alls till stranden med en liten badsugen kille, om man hela tiden lyfter honom från vattnet?

Förmodligen har jag glömt hur det var att vara förälder med små barn?

Var vi verkligen så pjåskiga?

Nästan som en förlossning ..

Idag kom så äntligen Anna och Mickes hus på plats.

Som Lego är det och jag tycker nästan att det är som ett mirakel!

Aldrig någonsin har jag som vuxen bott i ett sprillans nytt hus ..., det måste vara en härlig känsla att vara den första ., att själv på påverka hur man vill ha det och inte behöva renovera och ändra hela tiden.

Lycka till nu, ni nyblivna husägare!

Lite senare:



"Snart är förlossningen avklarad ...!"

Kanske nåt för IAEA ...?


Klockan 7.00 går grannens trädgårdstrimmer i gång.

Klockan 9.00 gräsklipparen.

I den sympatiske grannens spänstiga kropp finns lika mycket energi som i ett kärnkraftverk.

Och drömmen lever vidare ....

Somliga är bara "cirka 50 år".
Själv är jag "cirka 45".


Ungdomlig och charmig är han.
Och "stil" har han också.
Vilket fynd!


Ja, detta kommer väl att locka horder av damer, eller inte.
Det låter som när Hemköp rear ut ett restparti gammal frukt.

Godmorgon världen!

Bildinsändare i DN.


Tycker jag sånt här är roligt?

Svar: ja!

Jag går för mig själv och smajlar en bra stund efter att jag sett bilden.

Onsdagsfönstret ...

... gömmer sig i det fagra landskapet Ångermanland.

Ulrika var där och viftade med håven.

När tiden är knapp ...

Vid den rosa pilen hasar jag mig ner.

Tre timmar kvar tills det är dags att köra till jobbet .., då tar jag solstol och vattenflaska med mig och går ner till stranden.

Idag är det lågvatten, inte alls som på bilden!
Från den lilafärgade pilen och ut till själva hällarna, är det sandstrand.

Och jag slår mig ner och himlen är blå och bakom mig har jag herr och fru Svan och hela tiden hör jag ooooohooandet från ett sällskap ejdrar.

Sädesärlor vippar omkring i strandbrynet .., små myror kryper förbi mina barfotafötter.

Alldeles ensam är jag ..., och efter en timme i solskenet lämnar jag solstolen och går barfota i sanden ut till klipporna och flera gånger vänder jag mig om .., kollar lite .., jo, långt där borta ser jag en kvinna som sitter på krönet av en kulle, men nu bryr jag mig inte längre .., jag tar av mig kläderna och hasar mig ner för alg-slibbiga stenar och ner i vattnet som är ..., inte varmt, men inte iskallt heller .., och jag simmar kanske fem meter under ytan och när jag kliver upp, tänker jag på min vita rumpa som kanske har skymtat, men inte ens det bryr jag mig om.

Jag vrider ur håret .., tar på mig den vita blusen som når över stjärten ..., sträcker på mig .., och tänker att lyckligare än så här .., det blir jag aldrig.

Det är den tionde maj år 2011 .., och jag har tagit årets första dopp.

Så här kändes det.

ojdå ...

om man har ont i benen och fötterna

och tidvis svårt att gå

- särskilt på morgonen -

då känns det aningen bakvänt

att få remiss till ögonmottagningen

För övrigt ....

... håller jag på att v - a - c - k - l - a i mitt inte-färga-håret-mera-beslut.

Det är inte snyggt just nu.

Faktiskt är det på gränsen till förfärligt.

Klockan 10.35 ...

Dammsuger grannens fru garagegolvet.

Henne make putsar båten.

Själv ligger jag och solar.

Gomorron-tv just nu ...

Där sitter Anders Lago, (s)-mannen från Södertälje som nu slutar med kommunalpolitik.

Mannen som läxade upp den amerikanska kongressen.

Jag undrar om inte han hade varit väl så lyckad som partiledare, som herr Mustaschmannen.

Finurligt ...

Nånting som jag tycker är så himla roligt, det är när någon har tänkt till.

Så där .., ett varv extra.



På anslagstavlan nere vid raden av postlådor, där finns ett expempel på just detta.

Villaföreningen söker ny ordförande .., och så dinglar ordförandeklubban där och lockar.

Dagens fönster...

... finns i ett litet, litet gult hus nedanför en kulle i landet Halland.

Ägaren till huset kallas "Ecke" och är en äldre herre som kommer från Ystad.

Var gång jag hör honom prata riktigt ystadmål .., blir jag varm i hjärtat.

I fönstret speglar sig ett annat gult hus - det som ligger på en kulle -.

Just idag ...

... för trettiofem år sedan, blev jag tvåbarnsmamma.

Den lilla tösen - som inte var så liten -, kom till världen på KS i Stockholm och efter några dagar på BB hämtades vi hem av pappan och hon som hade blivit storasyster.

"Ska hon va hos oss leeenge ...?" frågade fyraåringen aningen .., tveksamt.

Lilltösen fick namnet Anna och så småningom blev även hon storasyster, till en lillebror.

Precis som sina syskon är hon förstås världens finaste.

Och när jag, för några år sedan tog den här bilden, hade Anna leriga stövlar och ridbyxor nertill.

En typisk hästttjej, är hon.

Här kommer ett jättegrattis från oss i landet Halland!!

Hurra, hurra, hurra, hurra!


Så här såg hon ut för 32 år sedan.
En liten knubbig 3-åring med lugg som hon klippt själv.

Ps. Och här kommer en vals .., inte till Mona, men till Anna ..., här är den!


I min mobil-telefonbok står Anna som "Anna-lill-anngerd".
Bilden här ovanför visar just lill-ann-gerd.
Födelsedagsbarnets mormor, som för övrigt var Oxe.

Och denna sjöng Annas morfar ofta ... Ds.

På tåget ..

Mitt emot mig - det är på uppresan - sitter en äldre kvinna.

Hon har rött hår och på det lilla bordet mellan oss, ligger hennes solhatt.

Jag frågar om hon har varit i varmare länder, eller är på väg ..?

Nej, inte alls.

Hon ska hem, till Finland.

Till Åbo.

"Ja, du vet, Åbo är Europas kulturhuvudstad i år ...?" säger hon.

Nej, det visste jag inte.

Nå, själv kommer kvinnan från Savonlinna.

S a v o n l i n n a.

Det låter som en roman.

"Jo, jag är från Savonlinna längst i öster ..., du kanske har hört talas om operafestivalen där?" frågar hon.

Och vi pratar lite om Finland och Sverige och hemlängtan och vad som egentligen är hemma.

I sextio år har hon bott i Sverige.

"Om jag känner mig som svenska .., ja, jag vet inte längre ..?", säger hon.

Sen tittar vi mest ut genom kupéfönstret.

Bara ibland möts våra blickar som hastigast.

Falkenberg - Göteborg t o r.

Och ja, jag blev faktiskt rent ut sagt "jävligt trött" på dig du gamle man som satt på andra sidan mittgången i tåget och som konstant luftade ditt missnöje över precis allting, från starten i Göteborg tills ni klev av i Varberg.

Allt hann du med.

Att dörren till den andra kupén smällde hårt var gång någon passerade .., att det var otäckt varmt i vagnen och att alla politiker och alla inom SJ var och är totalt okompetenta, att socialdemokraterna raserat vårt land under trettio års styre och att allt elever nu för tiden tänker på är att skynda sig hem och sitta och glo på facebook (det kan jag i och för sig tro är sant ..) och att ungdomar numera saknar allt vad hyfs heter och att innebandyungdomar i Varberg "pissar i bastun" och att din dotter motade ut en känd skånsk sångare från en kyrka när den kände sångraren varit upprörd över en taxiresa, ja, det tyckte du var väldigt bra gjort .., och sen beklagade du dig över din synskada och över vårt lands samlade ingenjörskår .., och att du numera alltid får gå på helspänn och du bad din fru eller ledsagarinna att än en gång säga till tågvärden om dörren som smällde så hemskt och när den vänlige tågvärden förklarade att detta beror på att passagerarna bara släpper dörren rakt av .., så sa du ironiskt att ..."ja, ja ..., alltid är det någon annans fel".

Din fru sade under den femtio minuter korta eller långa resan inte ett knyst, utan satt djupt försjunken i en bok.

Jag tänkte att hade jag varit i hennes kläder, hade jag rest mig upp och gått därifrån.

Jo, det ska du veta, att dig blev jag jäkligt less på.


Brunnsparken Göteborg.
Jag sitter på en bänk och skriver vykort .., bakom min rygg slåss duvor om brödbitar .., en ung flicka äter en glass .., från gatan mitt emot hörs spårvagnsskrammel.

Och jag hade tänkt säga att "hördu, herr viktigpetter, I couldn´t care less" om smällandet i dörren, för några timmar tidigare, så där vid ettiden, besöker jag min före detta svåger som ligger på Östra Sjukhuset, nyligen opererad och med slangar hit och dit och påse på magen och väldigt bräcklig, och i sängen intill ligger Kjell, 76 år, - han har tillbringat sex månader i den salen och har insjunkna kinder men är så innerligt glad åt att i morgon, äntligen .., få lämna sjukhuset -.

Utanför salsfönstret flaxar fiskmåsar.

Och på svågerns sängbord tronar en burk med Knorr Köttsoppa.

Oöppnad.

"Det är vad jag har längtat efter .., du kan inte a n a så jag har längtat efter köttsoppa!" säger han - svagt leende -.

Efter sjukhusbesöket tar jag buss nr 514 till Centralstationen och jag tittar på det som en gång var gamla posten och där jag sommaren 1973 brukade posta vykort hem till mamma och pappa .., och ibland, när jag väntade på spårvagnen, satt jag på posttrappan och åt glass.

Då var jag sjutton år och sommarjobbade i en Konsumbutik på Hisingen .., och den nu nyopererade svågern, var en charmig liten kille på nio år.

Nu är allt annorlunda.

Och dagen till ära bjuder Göteborg på subtropisk värme och när klockan är 16.12 - pip -, tar jag tåget till Falkenberg.

Och nu är jag hemma.

Hej å hå!

Nu tar jag tåget till Göteborg!

Här ska äventyras.

Från gårdagens GP ...

Ibland .., har jag en känsla av att somliga människor tycker sig vara "förmer" än andra.

Ibland ..., får man det bekräftat.

Alltså önskar jag att den här stilfulla damen faller pladask för en asfaltläggare från Borås!


Och rak ska hon vara!
Absolut.


Och då tänker jag så här .. hur kom han fram till just 53 år ...?

Ett måndagsfönster från Frankrike ...

"Det här blå fönstret har jag fotograferat i en väldigt vacker by nära oss som heter La Cadière d'Azur.

Inte vet jag om färgen på fönsterluckorna är just azurblå men kanske nästan?

I den här fina lilla byn bor min svärsons mamma så vi har varit på besök hos franska familjen och ätit lång och god familjelunch i huset med en oändligt utsikt över vindalar och blåa berg!

Monet."

Mästarnas mästare ...

Vilket underbart program!

Vilka underbara människor!

Tack SVT!

Söndag

Ja, Härs & Tvärs och Monet med make .., det är samma bjudfika jämt och ständigt.

Och jag ringer till stan och frågar om Gösta och Sonja inte vill komma och ta lite fika med oss och tänk, att det vill dom!

Så jag bakar skyndsamt en sockerkaka och är tacksam för att det finns kvar färska jordgubbar från igår och i frysen ligger hallon och blåbär och så får det bli vispad grädde eller Siaglass till detta och efter någon timmes tid kommer dom här rara människorna som betyder så mycket för mig.



Underbare Gösta, morbror till PV.
Gösta, som har varit en driftig man under hela sitt liv.
Och hustrun Sonja .,. f.d. distriktssköterska, varm och go.

Länge sitter vi under parasollet och pratar om ingenting.
Och allting.

Efteråt ägnar sig pv åt grävande vid rabatten och själv räfsar jag det sista nere i slänten.

Då kommer två män promenerande längs vägen och i deras släptåg två kvinnor och en liten flicka. Det visar sig vara grannen (och nyblivna tvillingpappan ...) Henriks pappa och mamma, och så släktingar till dessa.

Och tösen, som kanske är sju år, har alltså fått två kusiner på en endaste gång!

Så blir det prat-prat igen.
Mest om räfsandet och om hur vackert det är nere vid havet och och om dom nyplanterade blommorna i slänten .., ("Rosenbräck, säger du ..., så vackra dom är .., såna kanske man skulle ...?"säger en av kvinnorna och tar några steg upp mot slänten för att ta sig en titt ...) och det blir prat om direktör Johanssons bygge en bit bort.

Ingen begriper hur någon enda människa kan ha fått tillstånd till ett sånt schabrak?

"Får man frågar var du kommer ifrån ...?" säger plötsligt mannen som inte är Henriks pappa.

"Ja, var är du själv ifrån ...? Sundsvall ...?" frågar jag.

"Du, vi är nog uppvuxna inte så långt ifrån varandra ...", säger mannen plirigt leende och så brer han på med värsta Burträskmålet .., åååå, så jag skrattar .., han låter nästan min pappa (när han levde, alltså) och jag berättar om Malå, ja, att det är där jag har vuxit upp och det visar sig att vi har gemensamma bekanta, jodå, han känner visst till Mauritz Brännström, .., ("ja, han vann ju Vasaloppet en gång och hade väl sportaffär i Malå ..?" säger mannen) och jag får veta att mannen och hans hustru har bott i Halland i mer än tjugo år.

"Jaha, Malåträsk!" säger mannens fru, som - i sin tur - visar sig komma från Boden i Norrbotten och för övrigt är syster med expediten på Trädgårdskompaniet, ja, där jag igår köpte så många blommor.., och den kvinnan var så rar och berättade att hon kom norrifrån och att detta var hennes andra dag i butiken och att det kändes nervöst och om den känslan hade vi minsann många gemensamma tankar.

Sånt pratar vi om.

Och jag tänker att sakta, men säkert, knyts människor samman.

Man börjar helt enkelt förstå sammanhangen.

Efteråt, när Burträskmannen (som bor i Getinge med sin norrbottniska hustru) har utlovat ett besök på Hemköp ("hörrudu, då kan vi komma och hälsa på dig där alltså, så roligt!" säger han) ..,. är jag alldeles inutivarm av glädje.

Just så.

Söndag i ett gult hus i landet Halland ..

"Hej på dig sigge .. hur har du det idag ..? Har du fångat någon liten mus i natt?" säger pv.

sigge nilsson är inte den som vill bli gosad med alltför länge .., men en kort stund går bra.

Sen vill han hoppa ner och inspektera matskålen.


Bilden är tagen uppifrån ...

Till min stora glädje och pv:s förtvivlan, växer humlen så det knakar.

"Jag tror ta mig ... att den växer 1 dm om dagen, om inte mera!" utbrister pv vid frukosten.

Och ser man på .., i brist på spaljé ..., söker (hemsöker, skulle nog någon säga ..) humlen sig in i huset.



Det var här, i slänten ner mot vägen, som jag räfsade ihop säkertligen tjugo säckar med löv från bok, björk, ek och säkert något annat också.

Någon räfsa hade inte besökt det området de senaste tjugo åren .., den saken är säker.

Och ni förstår att då hände något ., det formligen exploderade fram horder av vitsippor som nu plötsligt kommit i dagen och så räfsade jag vidare .., och "hyggesrensade", så där som pappa gjorde .., tog bort sly och taggiga buskar och upptäckte att .., å, här ser man ju något som liknar klipphällar, nästan.

Så jag spontanköpte några Rosenbräck och ännu flera Rosenbräck och Aubretian, ja, det vet ni ju redan .. (sedan tidigare, - pv hade en gång planer på blommor just där - finns även kärleks,- och nunneört) och nu ska jag plocka några lagom stora eller små stenar och fästa jorden med .., det är nästan bara lucker sandjord i slänten och säkerligen är det som pv tror, att detta en gång var havsbotten.

Och ååå, vad jag tycker att det blir fint!