fredag 22 november 2019

Dagens fönster ....


"Ifall du behöver fler fönster ...", skrev annannan i Porto.

Och så kom det här fönstret.


Igår kom ännu ett bidrag, men samma fönster.

Så här stod det: "Idag gick jag tidigare och det lyste i fönstret!"

Och jag svarar: "Du passerar där alltså varje arbetsdag?"

Snabbt svar: "Japp. Men jag SÅG det först igår .., är nästan framme vid jobbet och har redan tankarna där när jag passerar!"

Jag föreslår att någon kanske satt vid köksbordet och åt frukost, därav den tända lampan?

"Tror det! Klockan var kvart över åtta. De flesta börjar jobba nio."

Nu vet vi lite mera.

Tack annannan!

torsdag 21 november 2019

"Var kommer du ifrån ...?"


Så här skrev Dinah - en av mina allra bästa vänner under årens lopp - då, i juli 2015:

Dinah som bor i Kallhäll, , men är uppvuxen i Adakliden, säger så här ...
Detta (bilden) är för mig paradiset på jorden. Kanske inte underligt att jag aldrig lärt mig trivas i storstan. Jag hatar att bo som backsvalor i små hål staplade på varandra, och att det nästan alltid är människor omkring mig. Jag är beroende av skogen och luften, vyerna och friheten.
Dagens fönster ....


... fångades i Liverpool, inne på (i?) Tate Café, alldeles vid vattnet.

Det blåste isvindar där utanför och så skööönt att få slå sig ned inomhus en stund!


Här, inne i pelargången, finns caféet, beläget i området Albert Dock.

Nu var ju det här en fotbollsresa tillägnad Emil och tiden var kort, så några större utflykter blev det inte. Vi hade egentligen enbart lördagen på oss att strosa omkring i stan och då regnade det på förmiddagen. Men detta tyckte jag verkligen om!

Till Liverpool kan jag tänka mig att återvända, men då gärna vår eller höst.

onsdag 20 november 2019

Hett om öronen ....

Brev från min syster i Australien; hon bor i utkanten av Adelaide.
Jag är tacksam att jag bor i Sverige.

"I dag varnas det för katastrofisk brandfara i Adelaideområdet, då det är 42C och väldigt blåsigt och då brukar ju alltid någon idiot tända på.
Man säger också att alla små barn, åldringar, folk med astma eller hjärtfel och andra sjukdomar skall hålla sig inomhus och naturligtvis dricka mycket vatten.

Jag åkte iväg ganska tidigt i morse och uträttade en hel del ärenden och handlade min veckomat men resten av dagen kommer jag att tillbringa inomhus.

I en by i Queensland där trettioåtta hus brann ner var det en 12-årig pojke som tänt på.
Tänk att vara hans mamma. Nu är han ju ett barn så han får väl inget större straff, men annars är minimistraffet för arson 25 års fängelse.

Kramar
Birgitta."
"Var kommer du ifrån ...?"


Apropå inlägget här nedanför med rubriken "En var östgötska".
Så här svarade den STORARTADE madamen i Göteborg - det var i juli 2015 -.
(På bilden är hon inte många år och jag skulle kunna äta upp henne rakt av .., å, sicken go liten fröken!)

"Jag är född i Malmö och bodde där tills jag började läsa i Lund 18 år gammal.
Vi bodde granne med Folkets Park och där tillbringade jag många timmar på sommarloven. Det var gratis inträde på dagarna och jag och min kompis Eva bänkade oss framför Barnteatern varje dag. Där visades små pjäser och akrobatik och danser. Sen gick vi hem och härmade allt på gårdens gräsmatta.

Vi bodde överst i ett 4-våningshus och i vår trappa bodde fru Dahlskog, som hade astma och ändå rökte Havanna II-cigarrer, som jag brukade springa till Brobergs tobaksaffär och köpa åt henne. Hon var skvallertanten i huset och hade alltid dörren öppen lite grand så att hon skulle hålla koll på alla. Cigarrlukten gick rakt ut i trappan och pappa retade sig så på detta och hostade alltid lite extra när han gick förbi hennes dörr!

Under henne bodde snälla tant Kjellberg. Hennes man jobbade på Hemmets Journal och de fick hem Kalle Anka-tidningen innan den kom ut i affärerna. Jag fick alltid låna och läsa dem innan de gav dem till sina barnbarn, om jag lovade att läsa försiktigt! Och det gjorde jag!

På första våningen bodde en ilsken tant som inte tyckte om barn och som kastade vatten på oss om vi lekte för nära hennes fönster.

Jag är ju endabarn, men hade många lekkamrater på gårdarna i kvarteret. En, kompisen Eva, har jag hittat igen på Facebook och nu håller vi kontakten. Hon bor kvar i Malmö!
Från studierna i Lund bar det av till Göteborg och här stannar jag nog!"
Dagens fönster ...


Min mamma brukade säga att när hon var i Bolivia och saknade pengar .., ja, när hon skulle bekosta en operation till någon patient som kanske förlorat en arm eller ett ben och det skulle bli dyrbart och kanske protes måste införskaffas .., då, då kom alltid - som någon naturlag - pengar hemifrån. Med "hemifrån" menar jag inte att det var från mig, nej, från Lions eller nån församling eller helt enkelt goda vänner.

"Du förstår Eliza, det slår aldrig fel!" skrev hon ofta.

Hon trodde verkligen blint att det skulle ordna sig.

Ungefär så är det med bloggens fönsterbidrag.
Jag var precis på väg att leta upp ett fönster, när jag ser att det kommit ett WhatsApp-meddelande och då anade jag. Jo, minsann!!

Det var det här fönstret och så här skriver madamen med håven:

"Hej,! Jag är  nu ngt besatt av att fånga fönster. Det här kunde jag förstås inte motstå! Fångat i Porto i skymningen måndag eftermiddag."

Tack annanan! säger jag och hoppas att besattheten inte ger med sig.
En var östgötska ....


Eva i Tyresö har många bilder från sin barndom (i alla fall enligt mina mått; jag har knappt några bilder alls från min mormor, som för övrigt var den enda som levde av mor, - och farföräldrar när jag växte upp) och kanske är det bristen på egen dokumenterad historia bakåt som gör att jag blir såå glad när jag ser sånt här!

Är det inte underbart?!
Här sitter Evas farfar Axel, hennes mamma med lillasyster Karin som är 2 år .., och så, längst till höger, Eva själv vid nio års ålder.

Som jag tycker om bilden!!! Och Eva så go så man vill krama om henne och hon ser så lycklig och frimodig ut! Eva har ofta berättat om sin uppväxt - alltid i positiva ordalag - och jag tycker helt ärligt att det syns på bilden .., att det här är en liten tös som känner sig trygg och älskad.
En liten storasyster som tidigt visste att hon ville bli lärare.
Ett "arbetarbarn" som gick en annan väg än sin mor och far och mor, - och farföräldrar.


Och här en något suddig bild - men ändå - av Evas mamma och pappa.
Så här skriver Eva: "Dessa bilder är från 30-talet. Pappa kunde inte simma, men mamma lärde honom! De gifte sig 1935."


Och hon fortsätter: "När kriget kom och de var gifta, skaffade de dessa skinnramar med foton som de skulle ha i längtans tider. Det gick väl an för mamma som var hemma i lägenheten i Norrköping, men pappa Gösta låg inkallad i Norrland och kunde ju inte ha den stora ramen med sig.
Pappa frös där långt i norr och mamma Maja skötte mig. Jag föddes 1943 och pappa kom hem vid krigsslutet."

I ett blogginlägg från juli 2015 ställer jag frågan: "Var kommer du ifrån?"och svaren strömmade in. Så här skrev Eva:

"Jag kommer ifrån Norrköping!
Ibland hör någon dialekten och då frågar dom! Det blir jag bara glad av och svarar naturligtvis.  Ända tills jag var tjugo år bodde jag där. Jag växte upp och gick hela min skoltid där i olika skolor. Matteusskolan Flickskolan och Läroverket. Det var slitigt, men jag ville ju bli lärare och då måste man, sa pappa.


Lekte gjorde jag på norrgården där vi bodde och på landet i Graversfors. Mest lekte jag skola för jag hade bestämt mig tidigt. Jag samlade så många barn som möjligt och det var en allvarslek! Den som larvade sig fick inte vara med.  
Sedan bar det av från Norrköping till Stockholm, men det hörs alltså än att jag kommer från Norrköping. "  

tisdag 19 november 2019

Idag ....


Tisdag.
Svänger förbi affären och handlar lite och lämnar över en slags lathund till dom i kassan som inte så hemtama med allt som har med posthantering att göra. Det är mycket sånt nu inför julen. Paket som ska skickas runt världen och allt möjligt och det finns inte mycket som är så eländigt som att vara postombud och sedan inte känna att man är trygg i jobbet. Och att innantill-lära-sig är hopplöst; man måste liksom göra dom där sakerna för att få in det i skallen!
Lovisa - syster till Hampus - ljuv och vän var i kassan när jag kom dit.
Döm om min förvåning när denna stillsamma tös ska tävla i BOXNING i helgen!
Otroligt!


Sen  hemöver.
Tog harry på promenad och jag slog mig ner på några murkna träbrädor med utsikt över havet.
Såg  m ä n g d e r  med gräsänder; undrar om jag någonsin har sett så många på en gång!
Lugnt och fridfullt.
Ljummet ute.
Man bör inte bada förrän såret är ordentligt läkt, men nu uthärdar jag inte länge till.
Ska be att pv köper hem nya självhäftande och vattentäta plåster (såna som man hade på knät när det kniven varit framme där), så kanske jag kan smyga mig ner i vattnet.
Rara Solbritt i Ystad (solupp på instagram) skriver idag att det övergår hennes förstånd hur någon människa kan längta efter ett bad nu i november?
Det är så här: det är kanske inte själva  b a d e t  i sig man längtar efter, utan känslan efteråt!
Det går helt enkelt inte att beskriva hur ljuvligt det är.
Hur man blir varm i hela kroppen och hur endorfinerna rusar runt som tokiga och man blir så pigg och ändå så  l u g n!
Så är det.


Har förberett lite nu inför aftonen då mina barns pappa och hans Karin svänger förbi, efter ett besök i Halmstad. Och själv längtar jag till den kommande helgen.
Först övernattning i Malmö hos sonen, Maja och lillpojken (har inte sett den försnämnde på ett par månader!) och så lördag till Högestad Julmarknad som jag alltid besökte under tiden i Ystad ..,  och så lite senare på dagen bär det iväg till Västerstad 7105 där min syster bor och där sover vi över tills på söndag.
Hennes födelsedagspresenter (hon fyller år samma datum som pv, den första september) ligger här och bidar sin tid.
Å, så mycket roligt!!

Nu sjunger Michael Bublé för mig. Smörsång så det står härliga om det, men jag tycker om det!
Och snart börjar julsångeriet. Fick en gång en cd av Ulrika med julsånger av ..., ja, vad sjutton heter nu gruppen? Ååå, så bra den var, men jag kommer inte ihåg gruppens namn!! Ulrika, hjälp mig! Inte Carpenters ...

Så är det idag.
Glömskans Dag.
Halleluja.
Dagens fönster och lite till ....


"Här får du ett novemberdimmigt köksfönster från mig i Norrtälje.
Så skriver Monet, inte längre i Frankrike, utan här i Sverige.
Och hon fortsätter:
"Här lyser det hemtrevligt på kvällarna i det gamla hyreshuset mittemot. På andra sidan har vi naturen rätt inpå oss med berghällar, tallar och rönnar så det är stad och land blandat fast vi bor mitt i centrala stan."


Ett väntrum fick följa med också. "Det är från Endoskopimottagningen på Norrtälje Sjukhus.
Själva avdelningen med behandingsrummet är längst ner, där somnar man gott in under själva ingreppet."


Monet fortsätter: "Och efteråt får man lapp med instruktioner och gott te med ostmacka. Tända ljus överallt och otroligt vänlig personal som kommer ihåg en, vet att vi kommer från Frankrike, frågar vetgirigt och vill veta allt om vilka vingårdar som är bäst när man åker till Provence."


Och i väntrummet finns den här avkopplande tavlan.
(Tycker i alla fall jag .., Elisabet, att den är).

Tack för dina bilder och berättelser!

måndag 18 november 2019

Godaste soppan ....


Och egentligen inte den här, men jag hittade ingen bild på dagens soppa.
Jo, idag tvärgjorde jag den libanesiska linssoppan, den som vi en gång bjöds på hos Gunnar i Jämtland och som vi föll pladask för.

Så här gjorde jag och den blev sååå god:

I en stor kastrull hällde jag i
3 dl röda linser
2 hackade och skalade (förstås) gula lökar
4 skalade potatisar i bitar
4 tunt skivade vitlöksklyftor
2 hönsbuljongtärningar
samt
1.5 liter vatten

Lät det koka upp och skummade av det hela.
Det fick koka i 20 minuter.
I med salt, chilipulver efter behag, 1 pressad citron och 1 tsk mald spiskummin.
Sen fram med stavmixern och mixa som du vill ha det. Själv tycker jag att det är gott om det finns några hela bitar kvar av t.ex. potatisen.

Sen smakar jag bara av så det är lite hetta i den - utan att man dör - och så klippt persilja till.
Sååå gott! Sååå billigt! Och det kommer att bli flera middagar eller luncher av det här .,. vi tog hårt bröd med ost till som komplement.
Vitlöksbröd som värmts i ugnen måste ju vara jättesmarrigt till!
Måndag ....


Vaknar tidigt. 
Klockan sju är jag nere i vardagsrummet, har satt igång kaffebryggaren, tänt ljus och tittar på Morgonstudions nyheter. Där är brittiske prince Andrew som tydligen har klantat sig rejält i en tv-intervju och ett annat inslag handlar om antibiotikaresistens ...,  och vi får veta att Los-Angelesbor  erbjuds flygresor till jobbet (sexfiliga motorvägar förvandlas till p-platser pga trafik, tolv tusen i månaden kostar flygresorna) för att inte behöva sitta timmavis i evighetslånga köer .., och där är också ett inslag med Sveriges Radios utrikeskorrespondent Maria Persson Löfgren och hennes dotter - DN-skribenten Emma Bouvin -. 

Om kvinnliga korrespondenter tycker jag mycket, vare sig det gäller tv, radio eller tidningar.
Det vimlar ju av dem! 
Hur mycket tycker jag inte om Anna-Lena Laurens krönikor från Ryssland (i DN), eller som nu på morgonen - Maria Persson Löfgrens ofta så intressanta reportage - eller Cecilia Uddén eller Carina Bergfeldt hos SVT! Vilka dörrar till omvärlden dom öppnar! (Ja, det gör männen också, det är inte det ....!).


I ungefär en timmes tid står tv:n påslagen, sen tar jag harry och går på promenad nere vid havet. 
Luften är sååå mild, men det blåser .., och långt ute till havs simmar sjöfåglar på rad. Jag tänker att jag knappt har sett några ejdrar i år, sååå trist det är! 


Förutom grannen Lasse som bor på andra sidan kustvägen, ser jag inte en endaste människa. 
Och vare sig hästar eller får går längre i hagarna. 
Hemma ser jag mest småfåglar. 
Nötväckor, blåmesar, nån talgoxe och mängder med pilfinkar. 
En liten rödhake uppenbarade sig i lördags och gjorde mitt hjärta glatt.
Så mycket mer behövs inte.
Dagens fönster ....


"I väntan på att Rickard, hans söner och vännen Micke skulle komma och äta middag, tog jag en bild utifrån. Det är något av det finaste, bästa jag vet: att duka fram mat när människor man tycker om, är på ingång."

Så skriver Ulrika som lever ett liv som hon drömt om - tror jag, i alla fall -, ute på vischan i landet .., ja, vilket land är det? Västergötland, kanske?

Tack Ulrika!

söndag 17 november 2019

Annorlundalivet ....

Surfar runt på SVT:s tablå för att se om där är nånting jag inte vill missa ikväll.
Hittar detta.
Blir glad.
Sju minuter av lite igenkänning.

Söndagsfönstret och lite annat.


November bjuder på ännu mera gråväder, men det är väl å andra sidan vad vi har att vänta.
Men snart advent.
I gästrummet sitter pv och spelar på pianot inför dagens extra körövning, ja, inför konserten just den första advent. Ett tre timmar långt pass idag och två timmar i morgonkväll - det ordinarie -.
Det blir säkerligen bra.


Och bäst av allt: efter besöket på djursjukhuset är nu husets hund som förvandlad!
Tidigare i veckan har han knappt reagerat när husse kommit körande med bilen på uppfarten, men nu .., nu var det sladd ut i hallen och skutt och snedda över altanen och så i raketfart till den där sååå älskade hussen!! Vilken skillnad!!

Annat som känns bra: min mjuka behå utan bygel som varit försvunnen sedan igår, hittades bakom soffan! Friherrinnan har varit på tvär-besök .., efter att ha varit i krokarna och fått vinterdäcken påsatta. Och mina barns pappa som mått då så dåligt efter sprickan i skallbenet, mår äntligen bättre!
Stor glädje! Och så är DN:s korsord från igår löst. Fy, så tråkigt det var .., stora bilden bestod mest av en massa elsparkcyklar, men kul ändå att det var jag själv som fixade långordet.

Fönstret ...? Finns i vårt kök.
Och lilla origamikaninen är gjord av Karin, 8 år, i Tyresö.
Visst är den underbar!