lördag 7 augusti 2021

Smått och gott ...


Ibland funderar vi på att helt enkelt kapa kaprifolen så långt ner som möjligt, ja, den blir ju så lätt bara risig. Det pratet hörde den nog i våras .., och tänkte att nu gäller det att visa upp sig! Och  s o m   den visar upp sig!

Jag var nog arton, nitton år när jag första gången bekantade mig med fröken Kaprifol. 
Det var i svärmors sommarstuga på Tjörn .., eller rättare sagt .., på hällarna en bit därifrån, inte långt från hagen där kor och kalvar gick. 


Förra sommaren, eller kanske där förra, köpte vi ett pelarplommonträd. 
Nu visar sig det allra första plommonet. 
Pyttelitet är det. 
Men ändå. 


Och malvan som jag fick av Mymmel .., den blommar och blommar. 
Sååå vacker är den!


Liksom luktärtorna .., nu har jag snart givit upp och tar inte in fler blommor! 
Jag hinner helt enkelt inte med. 


Det mesta börjar bli utblommat .., och humlen tacklar av den också. Nu ska jag ta en närbild på hela rabatten, så där så jag vet precis var det ena eller andra dyker upp till våren. 
Om .., det nu återkommer. 


Och nere vid postlåderaden - på anslagstavlan - där har det kommit upp ett nytt anslag. 
Kanske får man göra ett besök och titta på Eilas blommor och grönt.

Lördag, men jag har söndag - eller onsdag -.


Ja, så är det verkligen .., att efter covidbesöket, så märker jag en rejäl skillnad vad gäller att komma på vilken dag det är. När vi nu besökte Malmö en onsdag - i stället för som vanligt en fredag eller lördag - så hade jag såklart fel dag i huvudet när vi dagen därpå åkte hem. 

På instagram skrev jag i en slutkläm: "Ja, så kan livet vara en vanlig dag i april". 
Det var då augusti. 

Liiite olustigt är det, men jag är inte särskilt oroad (även om jag vet att demens kan uppträda om man varit rejält sjuk pga viruset). Det mesta för övrigt fungerar bra. 

Alltså vet jag att dagens fönster fångades i Ystad. 
Jag promenerade på Oskarsgatan (parallellgata till Regementsgatan där jag bodde), på väg till Österporttorg och genom grindgallret stack jag ut håven och fick en stor fångst med fönster. Och jag kände hur mycket jag älskar den här staden.

Och om nu någon föreslår att jag ska kontakta geriatriska kliniken för en demensutredning, så tänker jag inte göra det. 
Inte ännu :)

En riktigt fin lördag önskar jag er!

fredag 6 augusti 2021

Och så blev det som det blev ...


Det var ju nästan klappat och klart att dom svenska damerna skulle ta fotbollsguld i OS, i alla fall enligt alla sportreportrar. När fem minuter av matchen återstod och det fortfarande var oavgjort, vågade jag inte titta, ja, det blir väl förmodligen så att en spännande idrottssändning blir min bleka död. 

Jag skurade badrummet i stället. 
Och Sverige blev silvermedaljörer. 
Grattis, grattis! 


När badrummet var skinande rent, då gick jag ut en sväng. Kollade in dom gula plommonen av sorten Reine Claude och som i år tycks bli många. Trädet är också gammalt och pv har i omgångar bett att få såga ned det, men jag vägrar. 
Någon enstaka tung gren kanske, men inte  h e l a  trädet. 
Plommonen är överjordiskt goda, men man får passa på - det går snabbt när dom väl är mogna -. 


Den här bilden skildrar väl våra talanger som trädgårdsodlare. Så här har det sett ut bland all mangold .., och i växthuset får somliga tomater undersidan uppäten eller den skrumpnar liksom och blir svartbrun. 
Ja, ja. 
Men plommon får vi ju. 


Druvor får vi också. 
Det är samma sak där, som med plommonen .., börjar dom mogna, då får man inte vänta med att kalasa på dem, för då blir det mögel eller så ramlar klasen ner. Ganska goda. Söta. 
Lite  v ä l  söta kanske.

Några Ingrid-Marie-äpplen får vi också, så jag ska inte klaga. 
Och Sverige fick ju trots allt silvermedalj och pv har gått ut med Harry och det regnar inte och han har nästan bestämt sig för en ny dieselmotor till båten och har fått kontakt med ett bra varv i Lysekil och jag har mindre ont i handleden och armen än för några dagar sedan och har nästan helt själv löst Nutidskrysset i DN och från Hilda och Edvin kommer underbara bilder från semestern i Jämtland. 


Så här roligt kan man ha det i en vedbod, till exempel. 
Kanske är det genetiskt, detta med glädjen vad gäller ved?

Fredagsfönstret ...


Så här skriver fönsterfångerskan som är en rar värmländska. 

"Hej!

Om man ska köpa glass i Vaxholm får man inte vara för kort i rocken. Nu fick jag inte med någon glassköpare på bilden men kan lova att en person på dryga 1,80 också fick sträcka lite på sig.

Men jag gillar det där att öppna ett fönster och hepp så har vi en glasskiosk där.

Turtlan på tur."

torsdag 5 augusti 2021

Spridda skurar från Skåneland ...


Loppmarknad på Österporttorg i Ystad och hela parken fylld - i alla fall på kanterna runt om - med utställare. Allt möjligt kunde man hitta! Gamla tidningar och böcker, husgeråd, leksaker i plast, kläder i mängder, och som på bilden här ovanför - en liten griffeltavla.
Men ser man på .,. å, ä och ö saknas! 
Eller skymtar jag dem svagt .., ö:et mellan Y och Z, t.ex?


Någon griffeltavla fick inte göra mig sällskap hem, däremot den här i mina ögon sååå vackra ljusstaken från Ystad Metall. Vi hade en liknande i min barndom i Malå. 


Kände man för att förbereda sig inför julen - det är ju bara fyra månader kvar till första advent - så fanns små tomtar att lägga pengarna på. 


Var gång jag besöker Ystad, kollar jag in anslagstavlan vid just det här torget. Så ock den här gången. 


Efter loppmarknad och diverse inköp, blev det Sandskogen och tanken var - och så blev det också - ett besök på Fritidsbaren. Men hjälp, nästan  hopplöst var det att hitta p-plats och kön till själva baren var evighetslång. Jag undrar om inte pv stod minst fyrtiofem minuter och väntade!


Vi satt utomhus med fötterna i sanden och wienerbröden var precis lika smarriga som alltid och kopparna ljuvligt röda och runda! Snett mitt emot oss satt två äldre män och den ena bad den andra att titta på hans rygg. Tröjan drogs upp och jag hörde pratet bli lite mer oroligt. Det visade sig att en geting krupit in under mannens tröja och passat på att sticka (med gadden) och jag förstod att mannen var allergisk mot getingstick, så det blev till att åka till sjukhuset.

Vid bordet intill satt två kvinnor .., nej, dom klarade inte alla dessa getingar vilka kom som på beställning när läskedryckerna sattes på bordet!


Därefter åkte vi fem mil västerut, till Malmö. 
Idag på morgonen blev det ett besök på "Klagshamn Beach". 
Och ett dopp.
Sååååå fint där var!¨
Till vänster om människorna på bilden, kunde man se Öresundsbron.


Bäst av allt på den här lilla resan, det var förstås att träffa minstingen. Han mötte oss på parkeringen och kom springande med en liten vildblomme-bukett i handen och smälter inte hjärtat då, då tror jag väl aldrig att det händer!

På loppmarknaden i Ystad hade jag fyndat några små gubbar - 3 för 20:- - och en blev morfar och en farfar. Den på bilden är farfar och jag kan säga att behandlingen av smågubbarna var tämligen brysk och roligast av allt var uppenbarligen när gubbarna fick "hoppa studsmatta" i den nya barnsängen. 
Det går till så att man räknar till tre och på "tre" kastas gubbarna upp i luften och landar på påslakanet. Måhända är det något benbrott på farfar som fixas på bilden?
Som ni se finns ambulansplanet redo intill.


På väg hem idag torsdag .., såg det ut så här på mängder av fält. Eller så såg vi skördetröskorna i full aktion. Eller mötte dem och fick köra åt sidan så mycket det nu gick och fick blinkningar-med-lyset som tack. Eller en vinkande hälsning.


Och så tittade vi förbi hos pv:s lillebror Ulf i Södra Sandby. 
Området norr om Lund expanderar nåt ofattbart och man anar hur där kommer att se ut om kanske tio år! Ulf och Ines bor på landet och jag blir alltid så inutivarm när jag ser hur snäll Ulf är mot Harry - eller som förut - mot Nelly. 

"Ja, du är fin du Harry ..." sa han.

För en frilansande musiker har pandemiåret varit knepigt ekonomiskt - som för så många andra -. Han, som dessutom tidigare underhållit på äldreboenden och sjungit för dem välkända sånger, ja, där har det ju varit helt stopp med besök. 
Nu satt vi ute i det fria och drack kaffe och pratade om livet i allmänhet och året som gått i synnerhet.

Ungefär så var det. 

tisdag 3 augusti 2021

Så blev det OS-guld igen ...

Och hur man kan hoppa så högt med en stav, det övergår mitt förstånd. 

Grattis du fenomenale Mondo Duplantis! 

(Det enda jag själv kan ståta mig, är att jag blev skolmästare på 60 meter löpning och en gång t.om i längdhopp. Men det var många år och många kilo sedan :)


Tisdagmorgon ....

Vaknar som alltid vid fem, halv sex. Underliga drömmar. 

När jag ändå inte kan somna om, lyssnar jag till Sommarprataren Ingmar Skoog och det är det program som jag verkligen funnit sååå intressant; kanske för att det handlar om åldrande och hur vi SER på detta att bli äldre. 

Musiken i programmet föll mig inte i smaken, men det är ju bara att välja versionen med förkortad musik, så är det löst. 

Foto: Henrik Brunnsgård. 

Sen är det själva rytmen i programmet som jag tyckte så mycket om. Tonen. Det påminner om Anton Glanzelius sätt att uttrycka sig på i filmen "Mitt liv som hund". En skymt av göteborgska (som jag i vanliga fall tycker låter så kaxigt ..., men inte här).  

Producent var Carin Ahlquist.

Här en länk till programmet. 

Tisdagsfönstret ....


... fångades i den gamla segelbåten - eller den förra - och förmodligen låg jag på britsen och vilade när bilden togs. Oj, så trångt det var att sova där, i alla fall för den som inte vill ligga i förpiken med taket nära inpå. 

Och apropå båt, så håller pv på att mejla till olika företag som säljer elmotorer till båtar.
Vi får se hur det går. 

Bilden togs 2009.

måndag 2 augusti 2021

Bloggtips ...

Ett i mina ögon alldeles underbart inlägg, det hittar ni här. 

Det var som att sätta sig i en tidsmaskin!

Ny vecka ...


Och vi sitter på altanen och firar Mors Dag och Marias dag, ja, nästa år det här datumet fyller hon femtio år, det är ju helt obegripligt! Till kaffet hade vi hennes hembakade (här-bakade) bullar som inte är av denna världen. Och jag tänkte på den där natten när hennes pappa och jag jag själv åkte till BB i Skellefteå och hur rädd jag var och bara arton år. 
Nåja, allt har gått bra. 


Här några år yngre .., det var under något kalas i Upplands Väsby. 


Bilden: varför halsen blev så kolossalt mörk vet jag inte. Så brun är jag  i n t e. 

Och hennes mamma, som numera är såväl mormor som farmor, gläder sig omåttligt åt små, korta vita hårstrån som börjat växa under luggen. Tänk, att man kan bli så glad över en sån sak!  Jag minns hur min pappa - som var nästan flintis - brukade smörja in lite droppar av Keratin hårvatten i det lilla hår som fanns kvar och ibland kollade han i spegeln .., "jo, men nu har väl ändå blivit lite mera ...?" sa han. 
Det hade det inte. 

Och så är sigge borta igen. 
Har nu på morgonen cyklat runt i omgivningarna .., Ejdervägen längst ner mot havet .., Rödabergsvägen, Platåvägen, Vildandsvägen .., Tärnvägen, Vitabergsvägen ..., och jag har tittat i dikena och jag har lockat och lockat, men ingen katt. 
Och ja, han är kastrerad.

Dagens fönster ...

S o m  jag tycker om spetsarna i dom här fönstren och  s o m  jag önskar att jag kunde öppna dörren till det huset och få titta mig omkring. Bor där någon, tro?

Fönsterfångerska var förstås annannan. 

Tack snälla!

söndag 1 augusti 2021

Det tog aldrig slut ...


Så här är det: jag  ä l s k a r  vackra servetter och vad som är vackert är ju upp till var och en .., men dom här tycker jag är just vackra. Somriga. Såna som gör en glad. 
Kanske står det på servettpaketet vem som har designat dem, det har jag faktiskt inte tänkt på, men det borde det ju göra, tycker jag. 


Vi åt lunch på Haverdals golfrestaurang idag (Slottsstek, stekt potatis, en ljuvlig sås, gelé, inlagd gurka ..., och sallad, för 100 kronor!) och vi hann knappt komma hem, så var vi bjudna till Ecke och Britt och där var även äldste sonen Jonas (det är han som sitter på hörnan). Jonas är en vittberest man (ungkarl) som har längtat väldeliga efter att tiderna ska bli som förut, så där så att resandet kan återupptas. 
Britt, vacker som alltid och så  f i n. 
Har arbetat som speciallärare för mindre barn. 
Mjuk (men jag anar en inombordsstyrka). 
Nu bjöds vi på en "kesokaka" med vispad grädde, nyplockade björnbär och kaffe till detta. 


Några timmar senare vankades besök hos Eva och hennes halvlånge man. Harry fick göra oss sällskap och hoppade vant upp i soffan där han brukar ligga när han är hos dem. Där är han verkligen hemtam. 

Efter någon timmes surr eller kanske lite mera, tackade vi för oss. 
I rabatten visade Eva mig den här skönheten .., en höstanemon. (Tack Google lens, jag hade redan glömt namnet)! 

Ja, jag säger som jag brukar: det här är väl den berömda ketchupeffekten. Lugnt i en veckas tid och sen tjoppar det till och blir hur mycket som helst! Men en fin dag blev det.

Den avslutar jag med lite vilsam musik. 

Söndag .... Per-dagen.


Jo, idag har Per namnsdag. 
När jag berättade för mamma att sonen skulle få Per som en del av sina tre namn, så blev hon sååå glad. Tänk, att vi hade kommit ihåg hennes morfar Per-Olof Hansson, hennes farfars far Per-Erik Westerlund och hennes farfar Per Johan Westerlund, ja, men nog var vi väl ändå snälla! 
Detta hade jag absolut noll koll på, men  n u  .., är jag glad att det blev som det blev. 


Den där träskålen på övre bilden, den kom från mammas föräldrahem och den här lilla vasen, den brukade stå på byrån i sängkammaren hemma i Malå, ja, ibland nere i vardagsrummet. 
Skulle jag ha köpt den om jag sett den på en loppis eller i en affär? 
Nja. 
Men nu, nu älskar jag den! 
I skrivande stund, eller i alla fall för en timme sedan, plockade jag in blommor och satte i vasen och nu står dom där och gör mig så glad när jag kommer in i hallen. 

För övrigt har pv åkt rullskidor (undrar om han tänker sig en klassiker nästa år?) och själv har jag gått med motorgräsklipparen och ansat där inte roboten kommer åt. Det blir fint. 
Dryper av svett och snart är det ju middag tillsammans med Sonja, så bäst att duscha iskallt.

Söndagsfönstret ...

.... fångades av Guy och det var många år sedan, men fortfarande så vackert!