Spridda skurar ...

Innan vi susar söderut, hämtar jag smörgåstårtebiten på Ankaret.
Här står den alltid, alltid, alltid så rara och vänliga Malin och visar upp den.


Och så iväg .., mulet, men barmark nästan överallt.
Den här bilden togs dock på hemvägen och då strålade solen!
Vid markslandet hitom Landskrona räknar jag till säkert femtio svanar samlade på ett ställe och överallt på åkrarna ser vi stora sällskap av gäss!


Ystad och Regementsgatan tar emot med gråmulen himmel och jag står utanför bageriet Söderberg & Sara och tänker att den här gatstumpen har betytt så mycket för mig i mitt liv.
Här bodde jag i sju år .., på 19 A fanns min första egna lägenhet .., min första egna nyckel till ett eget hem .., här hände så otroligt mycket.
Här känner jag mig hemma.
Och här bodde under en period AP och här bodde även mamma .., alla tre har vi haft samma lägenhet!
Inte en enda bekant ser jag och efter att ha köpt bröd, åker vi raka spåret till Bjäresjö, till mina barns pappa och hans fru, ja, det är där harry ska tillbringa den närmaste tiden.


Oj, en bild till från bageriet!
Där har byggts om .., eller man har flyttat disken och nu finns där några bord och stolar, en liten kaffebar, helt enkelt!
Inhandlar ett stycke fruktbröd, samt två valnötsdito.


Framme i Bjäresjö och Harry och Meja leker själva ute på tomten.
Efter en stund kommer Harry och tittar in genom altandörren .., men vart tog nu matte och husse vägen ...?

När vi åker därifrån har jag ont i magen och har exakt samma känsla inom mig, ja, som i min ungdom när vi hade åkt från Stockholm till Malå och hälsat på hemma i Malå ..., och i nästan tjugo mil brukade jag sitta alldeles tyst och titta ut genom sidorutan.

Exet sade inte ett pip - han förstod precis - och jag torkade alltid bort tårarna så ingen skulle se dem. Man kan undra varför?

Nu känner jag på precis samma sätt, ty just som vi ska ge oss iväg, sätter Harry sig vid dörren och gör sig klar för att åka med.

Ååå, jag känner mig som en s v i k a r e.

"Du vet, den där hundexperten Ceasar .., han från USA, han sa i ett program att hundar, dom lever i nuet .., inte tror du väl att Harry går och deppar för att vi har åkt ..?" säger pv.

Nej, det tror jag kanske inte .. , men han kanske undrar var vi är?
På nåt sätt.

Sen på kvällen, när vi kommit hem, upptäcker jag en bild på Facebook som gör hjärtat glatt.


Foto: Karin Eikedahl.

Den här!
Exet har varit ute på lång promenad med hundarna och nu ligger dom totalt utslagna och sover i vardagsrummet!
Harry har hoppat upp i Mejas fåtölj och Meja tar saccosäcken.
Och äntligen kan jag andas ut och känna att ååå, så roligt det ska bli med semester!


Sen blir det en sväng förbi hos Bettankax, där vi bjuds på hennes jättegoda kaka .., och vi sitter runt köksbordet och det blir många skratt och prat om allt möjligt, däribland lillprinsessans namn och vi pratar också om tapeter och röjning och lite annat.

Och nu tänker jag hoppa i bingen!
Reveljen går vid sex och stackars Hilda (pv:s dotter), arbetar 20.00 - 05.00 och får väl sova i bilen i morgon?

Adios companeros!

And the winner is ...

Sent om sider ..., men vi kom inte hem förrän vid sjutiden och nu, äntligen, är allt klart!

Grattis kära vinnare!


Ja, här är den vikarierande Notarius Publicus och hon gör det med den äran!
Om jag skulle beskriva den här madamen med några ord, så blir det ..., en omtänksam, rolig, självironisk och stilig kvinna!

Och nej, hon går inte med solglasögon inomhus i vanliga fall, men solen lyste rätt in genom köksfönstret och rakt på madame Publicus och då fick det bli så här.

Ser ni kakan i bildens nedre kant?
Det är Bettankax specialitet och gissa, vad vi ska kalasa på under uppresan till Sälen .., just det, kaffe och en kakbit!


Och på hennes köksbord står ett fång med de allra vackraste tulpaner!


Och ser man på .., förstapriset i Uppmuntringslotteriet, den ligger ovanpå mikron!
Nystruken och fin.


Och på kylskåpsdörren träffar vi kommisarie Montalbano.

Just det.

Dagens fönster ...

... finns på innergården i Ystad .., ja, den där innergården som kändes lite som "min".

Där hördes koltrastsång och t.om ljudet av mattpiskning.

Och idag åker vi just till Ystad för att lämna harry hos Tommy och Karin - mina barns pappa och hans fru - och oj, vad det känns i hjärtat att inte få harry hos sig hela nästa vecka, men jag vet också att så snart vi har klappat om honom och sagt "hej", så går det bra.

Han är i trygga händer.

Och kom ihåg ...

... ni som fortfarande skvalpar omkring i skålen, att idag blir det en senarelagd dragning.

Men innan sängdags så ska filmen vara på plats.

Följande finns kvar i byttan:

Tessan (finns du kvar Tessan ...?)

Fourmum

Inga i Vännänsby

Biggan i Hudiksvall

Max Matte i Kopparberg - dvs - Ulrika

Monica i Skellefteå

Cecilia N i Härnösand

Gunilla

Tankevågor i Stockholm

Lena från Gävle

samt

Christina Berglund i Lycksele

En slags frihet ...

Den lilla filmsnutten togs idag när vi var ute på prommis.

Numera nästan flyyyger han över A:et.

Vid halvtretiden ...

... tar jag harry och går på långprommis.

Solen flödar.
Ååå, så det doftar jord och vår!

Och kråkorna kraxar lika mycket idag som igår .., jag hör fiskmåseskrin nerifrån havet till .., och överallt ligger hästlortar från förra sommaren och jag har ett evigt sjå att hålla harry ifrån dem .., han är som besatt av dessa, ja, det är som han tycker att detta - hästskit - är rena delikatessen!

Å, så äckligt!

Men vackert är det och nu väntar jag bara på Tofsvipor och Starar och att herr Koltrast ska börja flöjta.

Och nu blir det middag .., renskav med skedpalt och lingonsylt!

H a l l e l u j a!

Smått och gott från jobbet ...

"Bettan, du skriver väl en hälsning som vanligt ..?" säger Sven-Åke.
Så det gör jag.
"Trevlig helg önskar kassörskan!" står det på kvittot som kunden får och en liten dit-ritad blomma brukar finns med också.

Förmiddag.

Sven-Åke - denne underbare och sprallige man - plockar ihop varor som ska köras ut.
Det är samma kund varje fredag och vi vet på pricken vad som står på listan!!
Om jag är enjängd, har jag min överman här.
Citronfyllda muffins och Lingongrova är två av sakerna som alltid hamnar i korgen.


Charkpersonalen är - enligt mitt sätt att se det - butikens hjärta.

Nu har Anne-Marie börjat att göra smörgåstårtor som säljs i lösvikt .., man väljer själv hur mycket man vill ha och detta tror jag kommer att bli dundersuccé!

Tänk, när turisterna kommer i påsk ... (Eva i Tyresö .., tänk, så gott till kvällskaffet!), så lättsamt att köpa var sin bit smörgåstårta!

Räkbomber är också nånting som vi planerar att börja med.

Härligt!

Syster Nilsson meddelar ...

.... att vid ronden nu på morgonen kunde konstateras att patienten - här kallad pv - inte längre uppvisar tecken på svår sjukdom.

Patienten är nu feberfri och ikläder sig vid sextiden sin fars bröllopskostym och en vit (nåja, den har varit vit ...) skjorta och är elegant värre när han en timme senare beger sig till landet Småland för att därstädes sjunga vid en begravning.

Herr pv förväntas återkomma till hemlandet under kvällen och ser med tillförsikt fram emot stafettvasan om exakt en vecka.

På bilden syns förra året lagupställning.
Bilden togs vid målet i Mora.

Vid protokollet: syster Nilsson.

Och snart dags igen ...

Förra veckans vinnare blev Ruta Ett (förstapriset) och Titti i Haverdal.


En liten Ruta Ett ...., så go så man vill äta upp henne!

Ruta Ett har jag träffat - en på alla sätt och vis färgstark madame från Skåne, men numera hemmahörande i Göteborg -.

Till den madamen åkte den lilla tavlan iväg, den som Eva på Frösön har gjort.

Titti har jag aldrig träffat, men det blir säkert, när hon alltså bor i Haverdal, där jag arbetar.

Här kan ni läsa mera om förstaprisvinnaren.


Titti befinner sig just nu i Spanien och därifrån kom igår den här bilden och Titti berättar lyriskt om hur underbart goda avocados är där nere!!! Och billiga: tre för en tia!!


Och prunkande grönska ..., tänk, så ljuvligt!

I morgon blir det också dragning .. men osäkert vilken tid, så ni får hålla ögonen öppna .,. kanske det blir en helt ny notarius publicus just i morgon - det är vad vi hoppas på -!

Ett sista-dagen-på-jobbet-fönster ...

"Hej igen!

Här kommer ännu ett soprumsfönster.

Och tänk, vi har papegojor i fönstret bland grovsoporna! Inte illa va?

Och i det rummet stod ett fint datorbord ( om man målar om det) och en kontorsstol.

Jag förundras över allt som människor slänger, saker som är helt användbara.
Vilket slöseri! Hade jag nu haft gott om plats hade jag släpat upp bordet och målat om det. Tyvärr finns inte det utrymmet och bordet får sälla sig bland sina kamrater på sopberget (om ingen annan tar det).

Men papegojorna står kvar och dem ska jag jag norpa och använda till lite bus i sommar.
Vad det blir?
et berättar jag kanske om till sommaren :)

Kram Eva.

Ha det nu så jättefint i Sälen! Och hälsa pv lycka till. Jag håller tummarna."

Dagen idag ...

Igår vita gräsmattor och idag ....., så här!
Det doftar vår av jorden .., och kråkorna kivas om bästa bostaden!
Kra-kra-kra!! låter det.


Älskar jag affären där jag arbetar?
Svar: ja!

Och visst, jag tycker att detta att ärva ett ämbete är ett förfärligt system och stackars lilla prinsesstös om hon inte vill gå på bal eller bära tiara ..., jo, just så .., men å, vad jag blir glad när jag kommer till jobbet och möts av den här skylten!

Det är bondmoran och charkansvariga Anne-Marie, denna underbara människa, som varit i farten!

Och tala om att vara handlingskraftig!
Direkt hon kommer till jobbet dyker idén upp om att vi ska sälja prinsessbakelser, så hon ringer Östras Bageri och frågar om dom möjligen ..., (och bagarna har förstås legat i startgroparna en tid ...) och sedan till Peter (på bilden) som börjar lite senare och kan han tänka sig att vara bakelseleverantör tro .., och tänk, på så sätt får vi verkligen ett rejält antal bakelsekartonger med rosa bakverk och ni kan tro att kunderna (mest kvinnor) pratar om vad som hänt tidigare på morgonen!


"Hej Bettan, kommer du nu!" säger Peter.

Sånt gillar jag!
Det blir en levande butik där vi är med i vad som händer!

Och nu är jag hemma hos en sjuk pv som ligger däckad i soffan .., ja, där har han legat sedan rullskidturen och han har hög feber och är knappt pratbar.

Nu måste syster Nilsson bistå honom i hans nöd.

Adjö!

Apropå det tidigare inlägget ...

Ojdå, kära nån ....

När jag tar mig en närmare titt på Wilhelmina Charlotta Westerlund (ni vet, kvinnan på bilden lite här nedanför - min mammas mormor -), upptäcker jag intressanta saker.

Först och främst ser jag att denna Lotta var nummer två av totalt tretton syskon.
Hennes föräldrar hette Hans Jonsson och Anna Carolina Hansdotter.

Och Anna Carolinas pappa, ja .., nu kommer vi det intressanta .., hette Hans Matisson och kom från Åkrarna i Ockelbo socken.

Just det, ja.

Det kanske innebär att jag rent av är släkt med prins Daniel och därmed den nyfödda lilla prinsessan!

Jo, jo.
Det hade man ingen aning om.
Att det k u n d e vara så, menar jag.


Och när jag - aningen malligt - visar detta för pv, är allt han bryr sig om att jag även har släkt i Dalarna .., Mattias Hansson Bjur t.ex och hans hustru Elisabeth Andersdotter, från Orsa!

"Ja, ja ..,, prinsen hit och dit .., tänk om du är släkt med Mora-Nisse!" utbrister pv.

Han ser nästan lycklig ut.

Ps. Pv kom just förbi här i datorrummet och frågade om "hertiginnan önskar kaffe ..?"
Se där, ja .., nu tar det sig ,-)) Ds.

Grattis, grattis!

Ja, jag v e t ..., jag tycker ju egentligen förfärligt synd om den som föds till ett ämbete, men likväl säger jag stort grattis till Victoria och Daniel som nu på morgonen fått en liten tös!

En prinsessa.

Själv har jag under årens lopp förärats två prinsessor och en prins.

På bilden syns prins Anders i unga år.

Och SVT:s reporter som var på plats på Karolinska .., jag tycker nog att han borde gå till Arbetsförmedlingen och höra sig för om möjligheten till omskolning.

Sju och ett halvt onsdagsfönster från södra Lappland

Paus i arbetet hos mormor i Dikanäs.
Mormor i hilka .., och kanske är det morbror Olaf hon har i knäet och moster Lisbet som sitter framför?

Mormor Betty var en driftig kvinna (tidigt änka med tre småttingar) som hade lagården, blårävsfarm, affär ..., och under en period i livet drev hon även "Rum för resande".
Pigor hade hon också .., kanske är kvinnan i vitt förkläde just ett hembiträde?


Kan det vara samma hus, men från en annan vinkel?
Räfsorna mot husväggen.
Har det nyss varit slåtter, tro?

Och den blinde lille Ivan - mamma och Margits lillebror - som dog vid 21 års ålder .., här sitter han längst till vänster på bilden.

Alldeles säkert var det därför mamma kom att arbeta så mycket med blinda människor i Bolivia och jag minns hur hon berättade att Ivan en gång hade gått på dasset nere vid -eller i - lagården .., det var vinter och kallt och så kom han inte in och någon gick för att titta var han blev av .,. då stod han där, rödgråten i snödrivan .., och var gång mamma berättade detta, rann tårarna nerför hennes kinder.

På akuten ...

.. har jag varit halva kvällen.

Ja, jag har varit i såväl Sydney som i New Orleans och jag har skådat det mest förfärliga olyckor .., en kvinna som blivit skjuten i magen av sin man (men hon älskar honom lika mycket ändå och ska återvända till honom, säger hon och jag tar mig för pannan ...) och där är en skottskadad ung man där kulan nästan nuddat hjärtat .., där är George, 91 år, som är medvetslös och dör dagen därpå ..., och där är den unge mannen som krockar med min motorcykel, bryter lårbenet och bäckenet och hans mjälte har krossats -"den liknar mest köttfärs!" säger kirurgen -och måste tas bort, annars förblöder patienten.

I Australien är filmandet lugnt och sansat, i New Orleans är det som värsta actionfilmen med snabba klipp och allt är så stressigt och när en färgad man ligger på båren och blöder från ett sår i näsan och pannan, säger speakern att mannens liv kan vara i fara, han kan ha svåra skador i hjärnan, men mannen är ju helt redig och pratar förståndigt.

"Liv i fara ...! Det är ju inte klokt! Det där är ju som när jag var med om bilolyckan i Lycksele!"säger jag till pv.

"Jaha, men nu tror jag ju inte att din vårdutbildning på 20 veckor för 30 år sedan innebär att du kan ställa diagnoser så snabbt, ja, ja, det är tur att vi har Fröken Besserwisser i soffan!" säger han bara lite smajlande.

Men jag ser nog att han menar vad han säger.

Gissa, hur glad jag blir när mannen med såret i pannan blir ihoptråcklad och sedan får gå hem .., det där "livshotande tillståndet" gav jag inte mycket för!

Jag ä l s k a r att titta på såna här program (detta sändes i tv 4 fakta) och fascineras alltid över vilka skickliga läkare som finns runt vår jord! Ja, ambulanspersonalen också, för den delen.

Och pv, som tidigare knappt kunde titta på minsta lilla operationsscen, han har allt blivit liiiite, liiiite modigare! hälsar syster (ja, kanske rentav doktor ...-) Elisabet, nu på väg mot sängen.

Vill du se hur jag kanske kommer att se ut ..

... när jag blir gammal ...? frågar jag pv.

Det vill han.

"Det här är min mammas mormor, Lotta, visst är hon fiiiin!" säger jag.

Pv står intill mig och hummar .., och sen säger han att ..., tjaaa, fin och fin .., är det så där jag kommer att se ut, så kanske det är lika så gott att han ramlar ihop under Vasaloppet, så slipper han vara med om min förändring.

Fyyyyy på dig!

"Titta, så pliriga ögon .., hon hade säkert humor!" säger jag.

Pv, han säger just ingenting.

Ler bara.

Två kvällsfönster från Ystad ...

"Hej Elisabet!

Efter att du lagt upp bilden med en massa fönster längs med Mariagatan, och jag kommenterade att jag, trots att jag skämdes lite, stått där och posat framför skylten, så var jag tvungen att leta upp bilden bland alla mina Foto-CD:s.

Ja, först var jag tvungen att komma på när det var.

Efter lite funderande kom jag fram till att det var det året som jag och syrran var på fotboll i Trelleborg. Då Trelleborgs FF mötte Blåvitt (IFK Göteborg) i premiären. Det var en påskhelg.

Och efter ytterligare lite funderande kom jag fram till att året var kanske 2007.

Bara att leta upp rätt CD-skiva från det året med andra ord.
Och det var lättare sagt än gjort.

Det året var jag en flitig fotograf, men inte lika bra på att sortera bilderna...
Men, till slut lyckades jag.

Jag tror det är ditt fönster i alla fall!

Hälsn. sportigajenny."

/Ja, visst är det mina fönster och min lägenhet som skymtar där i hörnan av Mariagatan / Regementsgatan! I det högra fönstret (som tillhörde vardagsrummet) skymtar fågelburen, ty då hade jag två undulater som jag fått överta av grannen.

Fönstret till vänster tillhörde köket.
Där hade jag inget matbord, men väl en säng och där låg jag och sov, allt för att få lite lugn och ro och tystnad .., ja, från breda paradgatan utanför var det alltid ett fasligt oväsen!


Så här såg det ut nästan varenda dag och absolut hela sommaren!

Något år senare tillkom en skylt just utanför det högra fönstret, där turister via ett telefonnumer kunde och kan få reda på allt möjligt om Kurt Wallander som ju bor bara några portar bort - enligt författaren, alltså -.



Här är den.
Och sommartid körs en gammal brandbil förbi Mariagatan och turisterna får sitta och lyssna till det mesta om den berömda kriminalkomissarien.


Och Mariagatan sedd från andra sidan gatan, där Maggan hade sin second-hand-butik.
I någon av portarna i den gröna delen av huset, fanns Wallanders lägenhet.

Mina två fönster längst till höger och till vänster om porten, två fönster tillhörande tvättstugan.

Om ni tittar riktigt, riktigt noga .., ser ni självaste Wallander som kommer ut till sin bil och upptäcker att någon varit där och fifflat. Det var Krister Henriksson som spelade komissarien och när bilden togs var det alltså filminspelning.

Och jag minns - med stor glädje - att under en av tagningarna kom tant Karin - kund i lilla affären - rullande med sin rollator och hon förstod inte att det pågick inspelning, utan gick den avspärrade gatan fram i sakta mak ,-)

Maggans hand skymtar längst till vänster.

Det där med romantik ...

Hos Tankevågor och några andra bloggare, visas idag bilder på romantiska platser.
Och jag läser och berörs och tänker att jag också skulle vilja vara så där ..., ja, romantisk.

Den som har läst här länge, vet att jag är fasligt duktig - för att inte säga direkt slösaktig -, med att använda ord som underbar, ljuvlig, fantastisk och allt möjligt annat storslaget.

Att säga "ååå, I love You!" betyder inte att jag vill gifta mig med nån, utan att "åååå, vad du är härlig/filurig/underbar/rolig!" och det kan jag säga till många som jag tycker om, men man säger det på olika sätt.

När jag telefonpratar med moster Lisbeth avslutar jag alltid samtalet med: "I loooooove You!" och då säger hon ..."Eliza, I love you too" (och to:et uttalas som i toalett) och mitt hjärta går sönder nästan av värme!

Men Riktigt Stora Ord som "jag älskar dig" - nja - det har inte många hört mig säga.
Inte män i alla fall.

Och skulle en man falla på knä för mig, ja, då skulle jag nog börja skratta .., det skulle kännas som om vi vore med i en pjäs, nej, absolut inte - men det betyder inte att jag tycker att andra som gör det - eller blir lyckliga för den sakens skull - är fåniga.

Tvärtom.
Jag hade gärna önskat att jag vore på det viset!


Men vad är då romantiska platser för mig?
Jo, men det är nog platser där jag har känt mig rofylld och lycklig.

Mjällomsviken i Ångermanland, t.ex.
Kaffestunden nere på bryggan .., kvinnan som rensade en slänt .., vattnet som var iskallt.


Eller Ven utanför Landskrona tillsammans med Ulrika och PV - allt var nytt och ovant -.
Åtminstone var pv en tämligen ny bekantskap.
För att inte tala om segelbåtar!


Gullholmen i Bohuslän .., vi låg på släta klipphällar och läste var sin bok.
Det var s e m e s t e r.
Jag kände mig som den lyckligaste människan i världen.
Och ofattbart f r i.
Segelbåtar och moln som gled förbi.
Fiskmåseskrin.


Så här var det.

Trots att jag nu säger att jag inte är romantisk, så är jag så alldeles oerhört lättrörd och blir alldeles mjuk i benen av sånt som jag - trots allt - tycker är vanvettigt romantiskt.

Men det är alltid det där lågmälda.

Sånt här, t.ex.

Och jag tror faktiskt att det gäller platser också.

Men pv ska ni veta .., han är romantisk värre.

Arme man - att ha funnit en sådan madame - !

Igenkänning ...

Ungefär som att hitta ...

... en gammal och lite skrynklig Svensk Damtidning hos frissan.

Så känns det att titta på den här filmen.

Romantiska platser ...

..., kan man hitta hos Tankevågor.

Och hos mossfolk.

Dagens fönster ...

.... finns hos Margaretha och Stig inne i Halmstad.

Och fönstret speglar sig i ett tryck ..., en målning av målarprinsen, Eugen.

Ära vare SVT ....!

Först Veckans Brott - I love it! -.

Därefter någon slags "talkshow" med Hübinette och en bra, verkligen b r a intervju med sympatiske Jonas Sjöstedt (v) och sist en lika intressant intervju med bara sååå underbara Meryl Streep.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...

Här kommer ett växthusfönster från Lysekil och från Monica.

Titta på den blågröna krukan där kaktusen står!

Just den färgskalan är nästan den vackraste jag vet!

Och Monica berättar att det byggs friskt i området, där ska bli såväl bostäder som restauranger.

Ännu flera vinster ...!

Igår kom med posten ännu ett paket med vinster till Uppmuntringslotteriet!

Det var ett underbart kakmått i form av en Golden Retriever ..., och så allt detta som syns på bilden här ovanför!

Avsändare var madamen som har en liten hundvalp som heter Max är såååå söt!

Åååå ....

Vi kan väl låtsas att det är jul!

Klockan 14.22 pip ....

... såg jag en gräsand simma i bäcken här intill.

Nu väntar jag bara på tofsvipan.

Inne i stan ...

Stig och pv diskuterar när hörnskåpet byggdes.

... bor Stig och Margaretha och där hälsar vi på, ja, efter bank, - och telenorbesök.

Stig och hans hustru har i många år varit sommarhusgrannar till pv:s mor och far, men nu, när såväl Gunvor som Viking är borta, känns det inte längre lika viktigt och riktigt hur det blir med sommarhusboendet vet dom kanske inte.

Nu är vi i deras lägenhet i stan.
Det är en otroligt välplanerad (och annorlunda planerad, inte minst!) lägenhet, med fönster åt två håll och där finns en känsla av r y m d!

Utanför susar halmstadtrafiken förbi, men ljudlöst.

Klockors tick-tackande gör mig alltid glad.
Lugn.


Gott om konst finns det och det är tavlor som jag tycker om.
När vi sitter vid matbordet slås jag av motivet på den undre tavlan.
Ja, men hur i all världens dagar kan en konstnär komma på tanken att måla av en byggnadsställning och annan diverse bråte (däribland en solstol) och dessutom få det vackert?

Men jag tycker ännu bättre om den övre tavlan.


Och Fettisdagen till ära, bjuds det på semlor från Regnbågens Konditori.

Det pratas om resor till Finland ("när vi skulle beställa mat, ja, då var menyn helt på finska, så vi sa yksi och pekade på fyra olika rader och fick på så sätt fyra olika maträtter ..", säger Stig leende), till Österrike .., det pratas om Gunvor och Viking som - utan att kunna ett ord spanska - satte sig i bilen och körde ner till södra Spanien till den nyköpta lägenheten .. och det pratas även om min mamma som en gång i livet försökte sig på konststycket att lära sig finska, men gav upp och satsade på swahili i stället .., och jag berättar om en äventyrsresa på djurgårdsfärjan, det var med en då tvåårig Emma och aldrig att jag glömmer den båtturen!

Det pratas också om slumpartade möten under livets gång .., om en seglats där pv högläste Albert Engström och så blir det prat om hur det känns att bryta ett revben eller två.

Ungefär så.

Och sånt som gör mig glad ...

Tvärstopp ....

Dagens fönster ...

Fyra arbetsdagar den här veckan; måndag, onsdag, torsdag och fredag.

På lördag åker vi till Ystad och lämnar harry (buuuuuhu ...!) hos mina barns pappa och hans fru Karin och att hälsa på i Ystad känns alltid som att komma hem, även om det nu blir ett kort besök, för sen bär det av hemöver för att packa klart inför resan till Sälen.

Ystad.
Bilden visar Mariagatan och i huslängan på höger sida bodde jag i den lilla ettan.
I den längan bor även Kurt Wallander, om ni inte visste det.
Ja, den fiktive herr Wallander, alltså.

Och så några kvällsfönster ...

"Hej Elisabet!

Solnedgången som den såg ut på söndag från mitt köksfönster - synd att det ligger ett hus framför!

Jag hann inte ut på bryggan!

Kommer ihåg hur du störtade iväg för att dokumentera en annan solnedgång för inte så länge sedan!

Men "om en får leva å ha hälsan" som farmor ofta sa,

så får jag nog många fler chanser till att fotografera fantastiska solnedgångar här i Lysekil.

Monica."

Vid sjutiden ...

... ringer jag till moster Lisbet i Vilhelmina och hör mig för om den här bilden.

För henne berättar jag om människorna som står på trappan i Dikanäs och där är mormor och Haqwin och något av mormors barn i andra äktenskapet, men mest frågar jag om kvinnan längst till höger på bilden.

Jag försöker förklara .., tror kanske att hon är syster till Haqwin, kan det vara så?

"Ja, du lilla Eliza .., Haqwin hade elva syskon, det är inte så lätt att veta ..?" säger hon leende.

Varför jag undrar?

Jo, för att jag tycker att den kvinnan ser ut att vara en stark människa; en kvinna som ingen sätter sig på.

Det är väl kroppsspråket, kanske?

Hullerombullerlivet ...

En härlig dag på jobbet!

Kassatjänst från nio till två och trevliga kunder.
Vi pratar om vinster på Lotto och trav och om våra arbeten och vad vi skulle vilja syssla med om vi vore unga och skulle börja om på nytt och Peter säger att han nog skulle vilja arbeta med ekonomi - "ja, du Elisabet, så tråkig är jag" - säger han leende .., och nästa kund är en kvinna i 70-årsåldern och mer än så .., och hon har arbetat för Röda Korset i Kristianstad och på en flyktingförläggning och om det pratar vi också.

Och jag skriver skyltar - stora och små -, mest om Jackpot på onsdag, 12 miljoner i potten .., och en annan skylt om morgondagen då verkligen a l l a kan frossa i semlor och mellan varven beställer jag läkemedel och godis.

Och paketet till förstaprisvinnaren i Uppmuntringslotteriet läggs i postsäcken.
Den bruna och finurliga tejpen är ett bidrag till lotteriet från madamen i Portugal och tejpen är inhandlad i den där härliga affären!

Tack Anna!
Glöm inte att läsa hennes inlägg som handlar om röster och hur man svarar i telefonen.
Himla intressant!


Jag står i foajén och textar skylten om semlorna, när Peter kommer förbi.
Nu slutar han för dagen .., (det har jag också gjort och jag står där i min anorak och rosa halsduk) men han är trött och slut på hela han, ja, efter nästan en veckas sjukfrånvaro som kunde ha resulterat i operation, men nu blev det inte så.

"Å, vad du har snygga skor, kan jag inte få ta en bild ..?" säger jag.

Jodå.
Peter, som arbetar i charken, är en av de absolut vänligaste arbetskamrater jag någonsin har haft.

Andra kunder stannar till och småpratar.
"Jaha, ska det bli konstuställning här ...?" säger en äldre farbror smajlande, ja, när han ser mig vid staffliet.


Sen hemåt.
Pv kommer och hämtar och så snart jag lämnar affären, ramlar tröttheten över mig.
Alldeles för få timmar med sömn tar ut sin rätt.
Och solen som strålat hela förmiddagen - "det är vår i luften idag!" - har kunderna sagt .., den gömmer sig bakom grå moln.
Men ååå, så det har töat!


Och så blir det eftermiddagskaffe och pv övar på sången här ovanför, ja, han (och någon till) ska sjunga på begravning på fredag .., det är i Ljungby det.

Själv ska jag lägga mig på soffan en stund.