Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Nu har en hel vecka gått igen och under denna vecka har det funnits så många det bästa så det är svårt Jag har bestämt mig för att påskmarknadsbesöket vid Lanthandeln i Krokom får avsluta veckan med det bästa.
Goda kolbullar och ett huskut gott fika med chokladpraliner från "Tinas Praliner" i Alsen.

På bilden är det jag tillsammans med butiksinnehaverskan som skiner ikapp i vårsolens glans.

/Gunnar i Vaplan/

//Och i den lanthandeln - som är sååå charmig! - var vi i somras, pv, Gunnar, Gunnars bror och svägerska och jag själv .., och lyssnade till härlig steel-guitar-musik och så blev det gott fika i pausen. Nog var det synd Eva på Frösön att du inte kom dit!

Någon sågar ved ...

Någon annan röjer i garaget.

Fyller svarta sopsäckar.

Sopar ihop eklöv som blåst in under vintern.

Hittar sju miljoner spikar.

Tomma eller halvtomma plastflaskor och dunkar.

Avslutar med att fylla på två av fyra fröautomater.

I den stora säcken med solrosfrö springer en liten mus och det är bara ogjort att jag får den i handen.

En annan mus är död.

Den ligger också i frösäcken.

Harry viftar på svansen .., han har nämligen upptäckt Ecke och Britt som står och småpratar med våra närmaste-grannar, dom som är så energiska.

Åååå, så det viftas på en svart svans .., men försiktigt, för Ecke är närapå blind och går med vita käppar och liiiite underligt är det nog, tycker harry. 

Intill står Britt.
Jag har sagt det förut, men säger det igen - Britt är den vackraste kvinna jag vet - kanske närmare åttiotre, åttiofyra år.

Hennes hår är lent som siden.

Kanske det bästa för pv ...

Pensionatsvärden är nog den mest ihärdiga människa jag har träffat.
Eftersom vi till största delen eldar med ved vintertid, tackar han såklart "ja" till den som har röjt på sin tomt och gärna vill bli av med all veden.

Så .., därför har vi nu varit på Duvvägen i Haverdal och fyllt släp nr 1 med sånt som ska värma oss till hösten eller vintern.

Minst ett lass till blir det, kanske två och sen ska det lastas av, klyvas och travas.

"Tillsammans med allt byggvirket som han fick hämta gratis - det hade slängts i en container - har vi nu hela nästa vinter räddad .., ja, med ved ...", säger den idoge och ser tämligen nöjd ut.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Tänk, att efter fyra månader kom så äntligen kakelugnsmakaren!

Nu hoppas jag att det blir godkänt på måndag, då det blir ny provtryckning.
Håll tummarna!

(Den som har gott minne kommer kanske ihåg att det blev brand friherrinnans skorsten i vintras, med brandkårsutryckning som följd och en kakelugn som inte fick användas förrän den reparerats. Igår var han där, äntligen .., kakelugnsmakaren! Som Lena har väntat och eldat med värmeljus och vanliga ljus, för att få upp värmen i sina rum!)

I samband med besöket fick Lena även veta att kakelugnen troligen är från slutet av 1800-talet och handgjord. Tänk, vad jag tycker om kakelugnar!

Mitt eget bästa ..., mejeriet och Gustav.

Jo, men nånting som verkligen var det bästa, det var ute-på-lagret-samtalet med Bodil som ju är den som skriver och planerar våra scheman, om det här med mejerijobbet i sommar.

Egentligen var det redan bestämt vem som skulle ansvara för detta, men så kom annat i vägen (ett annat jobb, kan man uttrycka det ...) och nu var frågan .., på vems lott skulle detta falla .., att under ett antal sommarveckor ansvara för beställning från Dagab (ostar, sill etc) och Arla/Wapnö och så att ta hand om allt detta.
Mest av allt tänkte jag på hur mitt eländesknä skulle se ut efter dom veckorna?

Men det löste sig.

"Bettan .., jag har tänkt precis samma sak ..., nej, det går inte!" sa Bodil och log.

Jag hade ett i-värsta-fall-om-det-inte-löser-sig-scenario .., och det sa jag också, att då tar jag det.
Då får det bära eller brista.

Nu behöver jag inte ens tänka tanken!

Annat som var bra.

Postens nya frimärken gjorde verkligen mitt hjärta glatt!
Titta, det är ju som små noveller!

Emmelie Golabiewski.

Och så "lånade" jag ju den här bilden av hon som gjort själva frimärkena,
Eller "gjort", designat dem, kanske.
Rent bedrövligt tycker jag att det är att posten - på sin egen sida där nya frimärken visas - inte berättar vem som är illustratör eller gravör. Vilken otrolig nonchalans!

Nåväl, när jag skrev inlägget om dom här underbara frimärkena, lånade jag alltså bilden från nätet. Visserligen skrev jag vem som var fotograf, men det hjälper ju föga.
Så jag letade upp den jag trodde var upphovsmannen till bilden, gick in på facebook och skrev följande:

"Hej Gustav! Alldeles utan lov lånade jag från nätet din bild av Emmelie - frimärksformgivaren - och lade ut den på min blogg. Visserligen skrev jag att det var du som var fotograf, men jag har ju ändå gjort det utan lov ,-) Är det okej, eller ska jag ta bort bilden? undrar Elisabet i Halland."

 

Och fick svar: 

"Det gjorde du säkert helt rätt i. Jag bjuder på den!

Gustav."

 

Då blev jag också glad!

Det bästa för Helena/Cruella i Sthlm ...

... i en vecka full av både jobb och trevligheter var gårdagens konsert i Berwaldhallen med KTH:s Akademiska Kapell under ledning av Gunnar Julin som av utstrålning och engagemang att döma nog har världens roligaste jobb.

 "We Come on Peace" var kvällens överskrift och det rörde sig alltså om musik från science fiction- och spelvärlden. Underbart!

Tre fönster från Hedemora ...

Å, Dalarna .., med sina vackra hus och lika vackra fönster!

Tack Ulrika!

En inköpslista från Frösön ....

"Så här kan det se ut när jag skriver matlista till maken. Han kollar aldrig datum och tyvärr är det ibland väldigt korta datum. Kram från snöjämtland."

Mitt i naturen ....

Står man vid västerfönstret i vardagsrummet kan man beundra alla småfåglar som kommer på visit.
I vinter är det inte långt ifrån att dom har ätit oss ur huset.
Sju säckar á 20 kg har det gått åt ..., och det är inte slut ännu.
Somliga matgäster har förfärligt brått och tror sig inte om att sitta stilla.
Om fotografer bryr dom sig föga.
Eller rättare sagt: inte alls.

Det är tur att vi bloggare har Marie (Mian) att fråga.
"Grönsiska ...", svarar hon bums när jag inte har koll.

Men att detta är en Blåmes .., torde jag väl ändå kunna säga?

Den artonde april ...

... fyller fine Gunnar i Jämtland sjuttio år.

Nej, han vill inte ha några presenter, men gärna ett bidrag, så där så vi kan hjälpas åt att stoppa tjuvjakten på utsatta djur .., tigrar, lejon och noshörningar, till exempel.

Gunnar har satt upp ett mål på 3000 kronor.

Vill ni vara med?

Då är det bara att klicka in sig här. 

Även 20 kr är ett bidrag.

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Det bästa i veckan var Greklandsresan  --filmen som du skrev om.....

Så välgörande och glädjande.

 

Vilken underbar grek som lyckades genomföra detta!

Honom skulle man belöna!!!!

Att det finns sådana människor!!!!!

Kram från Eva i Tyresö

Tio veckor kvar ...

Bettankax: sån glädje jag har av överstrykningspennorna!

Så sitter jag här och skriver ner det viktiga, vecka för vecka.
Upptäcker att jag lovat hoppa in för någon annan ganska ofta .., och kanske inte sett helheten.
Nåja .., det blir bra när lönen kommer.

Vecka 17 blir det besök i Hässleholm på ortopeden klockan  7:50 på morgonen!
Ett tandhygienistbesök klockan 7.00 en morgon i juni .., kan det vara nåt ...?
Tio veckor kvar tills dess .., å, jag längtar inte! 
Och Postansvarigträff på Eurostop i Halmstad den 4:e juni.

Räknat ner har jag alltid gjort.
Den här listan - här ovanför - satt på mitt skåp på Ica Supermarket i Ystad. 

Tassen tillhörde katten Boll och fanns i ett rödmålat hus långt inne i skogen i Småland.
Dit åkte jag och träffade en fåraherde som inte kunde dölja besvikelsen över att främmandet prompt ville sova i eget rum .., jag fick ideliga sms från Helene - minns ni bloggerskan Helene som dog i cancer ..-,  som då var rejält dålig ..., och dagen därpå bet jag sönder en tand och tog tåget tillbaka till Ystad.

Någon fåraherdinna blev jag aldrig.

"Mormor, du ska gifta dig med en man från Norge som heter Fredrik  ...".

Det var då när Emma skulle göra sin mormor sällskap till Kreta.
Då ....,. var hon 9 år.
I helgen firar hon sin 18-årsdag.

Jo, så är det.
Tiden bara susar iväg!

Man kan ju tänka sig ...

... hur det ska kännas för herr Lubitz föräldrar och kanske syskon .., om det nu är på det viset, att han  - alldeles medvetet -,. har låst ute sin pilotkollega och dragit med sig alla rakt in i döden.

Vilken fasa för pilotens anhöriga!

Att gå och handla och möta allas blickar .., att ha förlorat ett älskat barn och veta att denne har orsakat sån ofattbar sorg och smärta hos andra anhöriga. Andra pappor och mammor. Och syskon.
Och fastrar och mostrar. Och kusiner och skolkamrater.

Om det vore ens egen son eller dotter ...., ååå, man får ont i magen bara vid tanken.

Dagens fönster ...

Två tuppar har tillkommit ..., och en ligger avsvimmad mot fönsterbrädan.

Mitt eget bästa ...

Mitt eget bästa är egentligen flera saker.

Det är ... att krypa ner under täcket och ha överdjävulskt ont i sitt gamla protesknä och så lägger pv sin varma, varma hand mot min rygg och det blir som medicin .., kanske så där så man slappnar av?

Det är också att arbeta förmiddag - en dag varannan vecka -, ta hand om sin mejeribeställning, fylla på och göra fint ., att baka bröd och ..., vid tiotiden, fika tillsammans med friherrinnan som just då kommer och handlar.

Och det är att drömma så verkligt så man tror att det är sant .., att man är au pair åt någon som heter som Torbjörn Blom och är så vänlig och säger att jag kan använda familjens pool om jag vill och det vill jag.

Att ha fina arbetskamrater - vilken glädje -! Här Annikas hand.

Det är också att passera butikens foajé och där möta ett äldre par som hejar och där kvinnan leende säger ..."jaha, här har vi hon den glada .." och det just som man börjar tappa fjädern och tänker att det ska bli skönt att komma hem och man tänker också att en anställning på Dramaten kanske vore nåt?
Alla med serviceyrken vet förstås precis.

Och så att komma hem och elda i vedpannan och veta att jo, men nu fixar jag det där med eldningen .., det är inga problem alls och all gratisveden som pv hämtat från en byggcontainer, den går åt minsann och elementen blir varma och här, där jag sitter och skriver, hör jag knastret från pannan.
Det är nånting oerhört primitivt med själva eldandet ..., en slags trygghet.
Av att elda blir man själsligen jordad.

Det bästa är också att var morgon när jag går ut i det oerhört sexiga nattlinnet från Cellbes .., mötas av kvittrande småfåglar som inte bryr sig ett skvatt i hur mat-mor ser ut .., nej, dom sitter lugnt kvar på grenarna när jag fyller på solrosfrön och just då - i det ögonblicket - känner jag mig som den rikaste människan på jorden.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

På friherrinnans bord .., det var kring jul ...

 
Hej!

Kan inte komma på vad som är bäst den här veckan, mer än att det är hembakade kakor som är vinst och det är ju det bästa jag vet att snaska på.

Så nu hoppas jag att jag har kvalificerat mig till atty få ligga i lotterbibyttan bland anbdra sugna.

Kram.

Anne i Mantorp.


//Självklart Anne!

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Ljuspärlor från senaste veckan: älskade fyrfota familjemedlemmar, och en geocachingtur som förde oss till ännu en spännande och vacker plats: en kvarnruin vid Solvarboravinen.

Kram,

Ulrika

Tre dagar kvar ....

... sen är det stopp!

Det är friherrinnan som bakat tre sorters kakor, dom nere till höger är med även den här gången, men sen var det skurna chokladbröd och citronbröd i stället för dom här på bilden.

Sugen på något gott till kaffet?
Mejla då det som gjorde dig lite varmare i hjärtat än normalt, till bisse151@gmail.com, så är du med i utlottningen!

Dagens fönster ...

Under besöket i Hedemora, blev det full fångst i fönsterhåven, ja, för Ulrika.
Här är ett av dem.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Mitt bästa den här veckan var vår 30-åriga bröllopsdag den 23:e!

Att komma hem trött och finna det här! (Inga fler detaljer avslöjas om firandet )

Sönerna tyckte att vi gjort det lysande genom alla år och ska ta oss med ut på stjärnkrog i stan när alla är hemma samtidigt efter påsk.

 

 

Nåt annat som kan konkurrera på titeln “Mitt bästa” är beskedet om att körens konsert den 12 maj kommer att hållas i Konserthuset! DET var roligt att höra!

Sarah Dawn Finer på scenen med oss och 1200 i salongen kommer att kännas fantastiskt! 

Biljetterna släpps på torsdag.

 

Jag har sjungit där förut med min förra kör och allt är underbart med den lokalen; akustiken, utrymmet, ljuset, alla i publiken ser och här bra!

Tjohooo!

 

Kram
Ann

 Det bästa - veckans vinst - ....



Ja,  veckans vinst är inte den här madamen, utan hennes smakrika alster.

Om vinsten berättar hon själv.

Den som vill ha en chans på hennes goda småkakor lagom till påsk, mejlar in sitt det bästa och så är man med i utlottningen.

Varmt välkomna!

Hon har samma namn som min f.d. svägerska ...

Hon står i omklädningsrummet just när jag ska börja mitt pass och hon är kort i rocken, påminner lite om en tunnare variant av Gudrun Sjödén och har ett soligt och varmt leende.
På en gång tänker jag att "ååå, henne kommer jag att tycka om!"

Nu ska hon, som tidigare arbetat inom helt andra områden - bland annat som socionom och inom vården -, bli den som skivar pålägg, gör bufféer och allt möjligt annat som hör till charkavdelningen!

Mellan varven, när jag är på väg till fikarummet eller till mejerikylen, genar jag via charken och frågar henne hur det känns.

Jo, bra ..., säger hon leende.
Men ååå, så mycket nytt att ta in!

Själv kamperar jag med Elin som planerar för fullt för sin studentexamen och vi övar lite på det här med inrikes och utrikes rek - hur det hela går till - och så lite annat som har med posten att göra och jag blir stående en stund och beundrar dom nya frimärkena som nu har kommit  - inrikes, sjukronors - som är så otroligt vackra, ja, har jag någonsin sett så härliga, rent av livsbejakande, frimärken!?

Formgivare är Emmelie Golabiewski och så här ser hon ut.
Det är inte jag som har tagit bilden, jag har lånat den från nätet.
Fotografen heter Gustav Mårtensson.

Och så hemåt vid kvart över åtta.
Hinner knappt ur bilen, så har jag ett sms från Felicia som vill byta arbetspass med mig.
Egentligen har jag ledig helg, nu är frågan om jag kan tänka mig att arbeta söndag, ett långt pass?
Inte den minsta lust har jag, men tänker på pengarna (hundra procent precis hela tiden på söndagar) och det finurliga bytet - jag är ledig onsdag-torsdag-fredag, tar hon min tisdag så ..., ja, fyra dagar på raken!) och efter en stunds funderande (Ghana .., visum .., vaccination ...) säger jag ja.

Får ett rart svar där hon skriver "då gör jag brödvagnen på måndag, bara för att du ...", ååå,heja, då behöver vi inte köra sten-sax-eller-påse!

Och sen ramlar jag ihop i loppisfåtöljen .., får - för någon minut - sigge i famnen .., går i säng .., har mer än vanligt ont i det svullna högerknäet - pv håller sin ena hand mot min rygg - och det är bättre än all medicin.

Vaknar till starens försiktiga flöjtande.
Och ledig dag.

Men etthundrafem .......?

Idag skulle min pappa ha fyllt 105 år.
Och om en dryg månad hade mamma blivit 94.

Det vill säga, om inte om - det där lilla ordet som förändrar allt -, hade varit.

Och i Luleå ..., där bor en man som är en hejare på att skriva och måla.
Det är Sven!

Han fyller sextio år idag!
Grattis, grattis!

Idag ...

Långpromenad med harry .., glädjen över staren som kommit och nu sitter på tv-antennen och flöjtar försiktigt - ja, lite trevande -, så här i början.

Och hasselhängen .., blåsippor bland prassliga löv .., bofink och gröngöling .., en tupp som gal .., en öde tennisbana i väntan på sommargäster ..., doft av jord ...., och ett möte med en glatt vinkande medmänniska.

Snart jobb.

Två till åtta.

I morgon stundar ledig dag.

"Och du då .., vad har du för planer ...?"

... frågar den som är schemaläggare på jobbet.

Nu ska sommaren 2015 planeras mera i detalj.
Fyra stycken är dom som sitter i fikarummet och mest handlar det - då, när jag tar mig en kopp kaffe, en kvart innan mitt pass ska börja - om frukt, - och gröntavdelningen, men det är ju också allt det andra.

Aldrig har jag varit med om en så turbulent vinter-vår-sommar, rent arbetsmässigt.

Flera av töserna som arbetat två, tre somrar i rad - och som nu är hur duktiga som helst -, söker sig nya vägar .., och det är ju fullt förståeligt och så börjar allt om från början igen.
Lära upp.
Post, spel, ATG, hundratals PLU-nummer, släputhyrning, krediter, själva kassan.
Allt ska dom snappa upp innan det är dags för sommarjobbet, då, när affären i ett slag förvandlas ., då, när vi plötsligt använder tre kassor mest hela dagen och köerna växer sig hur långa som helst.

Mitten av juli i fjolsomras ...

Och vem ska ta mejeriet när C har semester?
Beställningarna som plötsligt ska fyrdubblas ..., stooora leveranser .., och om jag knappt kan ta mig ut ur bilen en vanlig vardagkväll i mitten av mars, hur ska det då vara under högsäsong med mejeribackar som staplas höga ungefär som Eiffeltornet?

Och hur blir det med charken?
Underbara, fina, suveränt duktiga, alltid så rara och kreativa Rebecka, hon har fått rena drömjobbet och vi är många som suckar och blir bedrövade! Tänk, att vissa människor har den där inre gåvan .., dom är liksom helt självgående! Åååå, så jag kommer att sakna henne!

Dikanäs. Vid mormors husknut. Semester 2014.

Allt det tänker jag på, när frågan om mina egna sommarplaner ställs, ja, så där apropå?
Ghana-resan och ledigheten därefter är förstås redan inprickad - två veckor och några dagar i juni -, och jag står vid diskbänken i personalrummet och försöker tänka efter ..., tjaaa .., pv har ju sommarlov .., ja, men jag kan ta .., ja, men jag tar första veckan i augusti, det blir nog bra! 

Såja, då är det avklarat och jag tackar för mig (men först råkar jag putta omkull min kaffemugg och kaffet rinner över chefens mobil och tack och lov att den klarar sig!) och runda-bordsmötet fortsätter ännu ett tag och jag går till kassan och tar mig an postburen och beställer frimärken med bin som motiv - då tänker jag på Gunnar i Jämtland -, jag pratar med rara Astrid på post-supporten ..., hon som talar en slags härlig tjuuuungande finlandssvenska .., och Felicia, som läser till lärare, dyker upp en timme efter mig och säger att hon kan ta brödburen alldeles utan att vi spelar sten-sax-eller-påse om det och jag vill bara krama henne och sen susar hela kvällen bara iväg.

Dagens fönster ...

.... kommer från Hedemora och det var Ulrika som tog bilden.

Hemma hos matte och husse ...

Nån är väldigt lycklig över att få träffa nelly igen ....

Och nån är väldigt glad över att få ligga och mysa på husses ben.
Men i morgon susar husse iväg till Ghana igen.
Oj, vilket kort möte det blev!

Mitt i natten var det ....

Kanske vid tretiden och jag tänkte att hur kan någon människa vara så dum så dom står här på gatan med motorn påslagen ..., och till slut steg jag upp och tittade ut .., och upptäckte då brandbilar, ambulans och polis .., det hade brunnit i huset mitt emot, det som är längst borta på bilden.

En stund senare fick jag sällskap i min lilla 1:a av en man som fått fly från sin lägenhet via brandkårens stege.

Det var gryningspyromanen som varit i farten.

Stackars ystadbor när den mannens fängelsetid är avklarad.

Smygstart .....

Av alla årstider tycker jag i särklass bäst om Påsken.

Julen dignar av Måsten och Förväntningar .., Midsommar likadant (då ska man vara så otroligt glad och lycklig och sjunga snapsvisor och ha papperhatt på huvudet) .., men se påsken .., då är våren här och vi går mot sommar och inte är det så himla viktigt vad som står på bordet.

Just därför har jag smygstartat lite.

I fönstret .., det mot havet till - det som inte syns härifrån  - har jag en egen liten hönsgård.
Där finns fem ulliga, små kycklingar .., några tuppar ..., där är en höna som dråsat i backen och tappat sina fötter, fast i omvänd ordning .., och bakom den vita blomkrukan ligger keramikkatten från Ystad och sover så gott .., ett turkosgrönfärgat tyghjärta - från Annika i Kävlinge - finns där som kudde och längst till vänster skymtar en virkad duk från Hamar, i Norge.

Det är en trivsam liten hönsgård, fylld med kärlek och vänskap.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Portugal ...

"Hej Elisabeth,

Det här är väl inte ett fönster att pryda din blogg med, men jag tänkte på dig på en gång när jag läste texten på lappen på dörren till blomsteraffären jag går förbi varje gång på väg till jobbet.

Det mesta fastnade inte på bild, men så här stod det: "Bilen gick sönder, så idag öppnar jag lite senare. Kan ni möjligen tänka er att komma tillbaka?"

Hälsningar
Anna. "

//Elisabet skriver: ja, jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka lite senare! 

Här och - inte nu -, men för några timmar sedan ....

Plötsligt finns i huset tre hundar - Nelly -, en whippet som heter Loppan och så Harry, som på bilden tycker att det här med tikrumpor är himla intressant.

Nu, några timmar senare, finns här bara en hund och en katt.

Och själv ska jag susa iväg till affären för jobb till åtta .., pv ska lämna moppen hos den snälle kunden Lasse som brukar hjälpa mig att få igång den - den har varit mer eller mindre död ett långt tag -, och det är isande kallt ute och nu ska jag göra mig i ordning.

Tack vill jag säga till ellem i Skellefteå, för tipset om dokumentären "Greklandsresan".
Åtminstone pv fick hämta papper för att torka tårarna ..., själv fick jag problem att hålla rösten stadig.

Tyst och tomt ....

Nära matte ...., Riktiga Matte.

Inte längre någon liten hund som kommer lullande så snart man närmar sig ett matbord.
Harry som ligger ensam i soffan.
Men en lycklig matte och en säkerligen lika lycklig husse senare ikväll.

Och ryggkliaren går till ....

Idag filmade vi inomhus och det ser bedrövligt ut .., så jag lägger in en länk bara, så den som vill försäkra sig om att allt verkligen går rätt till, kan titta.

Annars kan jag genast nu berätta vilka som vann. 

Tröstpriset - den danskinspirerade diskhandduken -, den gick till madamen i det gula huset - hon som också trååånade efter ryggkliaren. Alltså till mig själv.
Tack snälla Ann i Göteborg!

Och så förstapriset då .., vem fick "trädgårdskrattan ...?" som pv uttryckte det.

Jo ..., tadaaaaa .., den går till Eivor Jonsson i Adak .., ja, eller Skellefteå, det är ju dit hon ska flytta!

Grattis Eivor!

Nästa veckas vinst är en ask småkakor, bakade av friherrinnan!

Ni kan redan nu lägga er i startgroparna och samla glädje!

Tummen upp ...!

Det var nog inte många som lade märke till att tiden för röstningen gick ut klockan 22.00 igårkväll och då hade Christina från Norrtälje fått flest röster.

Idag på morgonen dök det upp nya röster .., dom hamnade hos Anitha i Bureå.

Nu är det ju så att här är vi inte knussliga .., så en påse påskgodis får susa iväg även till dig, Anitha.

Tack till alla som ställt upp detta - som mossfolk kallade det - knasiga upptåg!

Jag är beredd att hålla med er, men härliga är ni!