lördag 22 oktober 2016

Dagens fönster ....


Hej! 
Varje gång jag passerar det här lilla huset tänker jag på Ulf Lundells uttalande:"En inställd spelning är också en spelning."
Jag tänker så här:"Ett igenspikat fönster är också ett fönster".
Ha de'!
Kram/Solbritt

// Och tack snälla Solbritt! säger jag.

fredag 21 oktober 2016

Fredagsfönstret ....


"Ett bilfönster med vy över Stora Bältsbron", skriver Kerstin Hedgren.

Och den bron ska vi väl åka över om mindre än två veckor, eller kanske på pricken om två veckor!
En bra dag ....


Torsdag.
Andra lediga dagen av tre.
Friherrinnan har frågat om jag vill följa med till Falkenberg och just det gör vi .., parkerar på Torget och skiljs åt för en stund .., jag tittar in i en presentaffär där det vimlar av dofttvålar och ljus och allehanda små prylar - hittar inget - men fastnar för en annonstavla som är lite annorlunda och tar några bilder.


Sen till Slöinge där vi beslutar oss för att ta en fika på Solhaga Bageri.
Där, bakom disken, står Karin.
Så här varmt leende är hon alltid när man kommer dit och ni kan tro att man själv blir glad och varm i hjärtat av att se henne!
Vi dricker kaffe (som ser oerhört svagt ut .., men det visar sig att just så ska det vara, det är nån exklusiv rostning och då tycker vi förstås att det genast smakar bättre ..) och det är varmt där inne, ja, varmt och skönt och på gränsen till lite julkänsla.


Vid bordet intill sitter två unga män med jackor där det står MIO möbler och kanske har dom lunch.
Pojkarna har samma slags kaffe som vi, men har dessutom mjölk i sina koppar och vi förstår ingenting, men kan det då smaka det minsta lilla kaffe?
"Jodå, det är jättegott!" säger pojkarna unisont.

På Matöppet i Slöinge hämtar jag ut bokpaketet som jag längtat så efter.
Det är Sven Teglunds alster; ni vet, han "Promenader och utflykter" i Luleå, ja, nu har han sammanställt sina mamma Siris dagböcker - från 1992 till 2010 - och jag tycker att det är så intressant; som att få öppna en dörr på glänt och titta in i en annan människas liv.

I mitten av boken finns bilder av Svens akvareller där han målat av Siris virkade dukar och det är  i alla fall för mig - ett mirakel, detta att man kan måla så det ser så verkligt ut!



Och väl hemkommen lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och sträckläser boken.
Det ska man nog inte göra, kanske ta den mera pö om pö, men jag tycket att det är så intressant att få följa med denna för mig obekanta kvinna - Siri Teglund - på hennes resa genom livet, må så vara att det var på sluttampen och sedan hon blivit änka.

En dagbok skriven av en för mig helt obekant kvinna ...?
Kan det verkligen ..?

Ja, det kan det.

Detta att bli gammal, ensam och räkna dagens telefonsamtal .., att ha yrsel och öronsus och känna att marken gungar - på mer än ett sätt - att få följa med i det där livet som pågår där utanför.
Och alla små noteringar i kanten - "Stor olycka i Amerika" - (11:e september), eller "Kjell ringt tala om att det hänt svår olycka på färjan till Tallin, Stockholm, 800 människor. Moster Rut och jag varit på sjukkassan Modo, men var inte öppet, drack kaffe hos mig".


Och Siri virkar dukar och pannlappar och ger bort till vänner och bekanta och till personalen på det gruppboende där hon så småningom flyttar in. Hon lär sig namnen på personalen och skriver sedan i sin dagbok: "Flicka Karin varit handlat åt mig. Tack hon fick duk av mig Välsigna henne Jesus. Fernando in med medesin kl.6.25 Välsigna honom Jesus. Jag fick näsblod ikväll 1/2 8."


Och här ett utdrag från pv:s mamma Gunvors årsdagbok ..."Jag ringde Nisse. Ringde Gösta" .., dessa så viktiga telefonsamtal!

Ja, det blev en bra dag och kväll och nu är det den sista lediga dagen av tre, sen väntar heltjobb, nu tillsammans med Hampus, men det blir säkert bra. Hampus, som själv spelar fotboll, tillbringade en helt i London och gick på fotbollsmatch och tittade på Chelsea - Leicester och om detta fick han berätta när vi träffades i kassan. Och gott rakvatten har han alltid, denne tjugoåring.



Har tagit in doftrankan som vi fick i present i fjolsomras av pv:s faster och farbror i Skåne. Sommartid får den bo i växthuset och det är inte klokt hur den blommar och doftar, men nu, här inne i huset, brukar den snabbt bli sig själv igen.
Nåja, fantastiskt så länge det varar!

 

torsdag 20 oktober 2016

Torsdagsfönstret ....


.... fanns i Ystad och kan ha varit mitt köksfönster.

Jo, så var det.

onsdag 19 oktober 2016

Och så öppnades skattkistan ....


Alldeles nyss har jag pratat med underbara "moster mjölgumpa" (så hette hennes blogg, på instagram asameijer), som helt spontant har tagit fram uppgifter om människorna på den här tavlan som jag köpte i söndags.


Det här är vad jag nu vet:
Flickan som det hela handlar om hette Anna Josefina Rydman. 
Hon var född den 30:e november 1891.
Hennes pappa hette Johan Frans Oskar Rydman, född 1824 och hennes mamma Anna Margareta, f. Söderberg och hon var trettiofem år yngre (född den 26/11 1859) än sin man.


Det var nämligen så att förre livgardisten, sedemera skomakaren Frans Oskar Rydman, först var gift med Katarina Andersdotter och deras yngsta barn hette Wilhelmina Elisabet. Katarina Andersdotter  dog den första april 1880. I slutet av november följande år - 1881 - kommer den då tjugotvååriga Anna Margareta Söderberg från Björkskär, Möja till Djurö och tar anställning som piga hos änkemannen Rydman och ett år senare (1882) gifter dom sig.
Nu heter hon alltså Anna Margareta Rydman.
Där finns då redan en son från Rydmans första gifte, nämligen Johan Leonard, som kommer att arbeta som sjöman.
(Anna Josefinas morfar hette för övrigt Erik Ersson Söderberg, tack Åsa!)

På rad nr 5 ser vi när Anna Josefina dör .. den 30/3 1898

Ett år efter giftermålet med änkeman Rydman - 1883 - föds Hans Emanuel, han som ska bli flickans storebror och när denne pojke är åtta år, kommer flickan som allt handlar om - Anna Josefina - till världen. Då skriver vi året 1891.

Att Anna Josefina blir nöddöpt tyder väl på att hon var sjuk eller svag vid födseln?
Sju år senare, den 30:e mars 1898, dör hon av hjärnhinneinflammation.

Nu är det svårt att läsa från den här bilden men när jag ser den i större format, kan man utläsa dödsorsaker som slaganfall, magsår, hjärtfel, ålderdomssvaghet, kikhosta, mässling och lungsot.
Tänk, vad ett enda blad i en Död- och Begrafningsbok kan berätta!
Och allt detta är ungefär samtidigt som min egen morfar föddes, han kom till världen 1895.




Och här har det varit husförhör ...



 Se så fint han har har skrivit och tecknat, flickans far, skomakaren Rydman.


Det finns faktiskt inte ord nog för den tacksamhet jag känner för att du Åsa tog dig tid och letade fram alla dessa faktauppgifter om den lilla flickan Rydman! Den största av kramar kommer här susande genom rymden!

Säkerligen finns det många som tänker som så att .., ja, vad spelar det för roll nu ..., vad som hände  någon man inte känner och som levde för en bra bit över hundra år sedan? Så kan det ju vara, för mig klev hon liksom fram från ingenstans .., en sjuårig liten fröken som var så innerligt älskad .., med en storebror som blev kvar .., en annan var till sjöss ... och man - jag - undrar hur deras liv såg ut?

Så var det med den här tavlan som, när väggarna är ommålade, ska få hänga i Gunnars Rum, intill den gamla byrån och den lika gamla väggklockan som jag ropat in på auktion.

Om Harö kan man läsa här ...
Och om Djurö här .... 
Husförhör kan man läsa om här ...
Dag 1 av 3 ....


Mest hela dagen har det varit gråmulet och lite duggregnigt, men så - helt plötsligt - kommer solen fram en stund! Det händer när jag är ute med hundarna på promenad och det blir en dramatisk runda, allra helst för harry. Ägaren till lagården och hästhagarna har lagt ut en tunn, grön sladd på marken - den förbinder elstängslena - och så har det väl blivit en liten glipa på den sladden och häromdagen fick harry en stöt när han passerade och nu är det inte roligt att ta sig över!

Idag lyfte jag helt enkelt honom över sladden, men han förstår inte vad det handlar om .., han förknippar stöten med husse eller matte och svansen räcker nästan till nostippen, så förskräckt är han innan vi har tagit oss en bra bit därifrån.

Inte långt därifrån finns ett uthus av nåt slag och där byggs nu ett vindskydd till hästarna.
Det är Pjotr från Polen som är arbetsledare och han vinkar alltid så glatt när vi går förbi och så pratar vi lite på nån slags underlig tysk-svenska-engelska, men det fungerar.

Sen ut på grusvägen och då blir Nelly så glad, för då vet hon att vi är på hemväg!
Och bilden längst uppe: då har vi gått lillrundan och är - när bilden tas - nästan hemma.


Under det senaste besöket till och från Hässleholm, slogs jag av mycket mera färgrik hösten är där nere i Skåne och det visade sig ju mest bero på alla bestånd av lönnar!
Nu ser jag lönnar överallt, ja, även på här på tomten .., två, tre stycken växer vid slänten mot vägen till och även om dom drar iväg lite hipp som happ, så är dom vackra!


I mitt nästa liv - om man nu erbjuds ett sådant - ska jag se till att det vimlar av lönn där jag bor!
Lönn och poppel.
Njaaaa ... kanske inte så mycket poppel, när jag tänker efter.


I väntan på det livet, kan man roa sig med att röja uppe på Kanintorget, som är beläget just ovanför pv:s tomt. Undrar om jag arbetar den dagen ...? Nja, det gör jag nog inte. Det är väl den enda form av "röj" som sker i den här familjen, vi är sannerligen ena riktiga huskatter.
Lediga-dags-fönstret ...


Skottland, juli 2016.
Ett litet stopp vid en sanslöst vackert belägen gammal kyrka.

Om någon som läser har bär på en dröm om att en gång komma till Skottland .., säger jag bara: förverkliga den drömmen!

tisdag 18 oktober 2016

Till moster mjölgumpa ...


Så här ser namnteckningen ut ....
Vad tror du?
Oktober ...


På marken drivor av nedfallna äpplen och löv.
Inte en snigel i sikte på månader!
Knappt något fågelkvitter.

Men rönnarna står röda som små utropstecken vid det vita huset.
Längst till vänster ett annat vitt hus .., där bor lilla Edit med sin mamma och pappa.

När vi kommer hit till svängen, kan vi antingen gå till vänster och ner mot havet, eller höger och grusvägen som bär till Kustvägen och så hemåt på det viset. Idag blev det högersväng.


Såja, nu är vi tillbaka på Ejdervägen.
När jag såg allt det gula på fältet begrep jag ingenting .., för det ser ut som ett betfält också, ja, bland allt det gula. Nån - jag minns inte vem - trodde på nån slags raps som självsått sig.
Vi får väl se vad det blir av detta ...?

Och strax bär det av till affären, men sen .., tre dagars ljuvlig ledighet!
Lyssnar till detta underbara medan jag gör mig klar.
Tisdagsfönstret ...


... finns i Malmö och det var jag själv som hade fönsterhåven med mig.

Elva år ....


Hur många gånger har jag inte sagt att det bästa med jobbet i butik, det är alla underbara möten med kundernas barn! Precis så är det.

En av alla småttingarna är Petronella.
Då bilden togs fyllde hon nio år och var på besök i affären och hon berättade så glatt att hon fått ta hål i öronen och hur roligt det var.

Idag har Petronella födelsedag; hon blir elva år och då är man ju egentligen ingen småtting längre.

Alldeles otroligt rar och fin är hon!

måndag 17 oktober 2016

Måndagsfönstret ....


... finns bara tvärs över vägen.

Och hur många av oss har inte minnen av ett sånt här hockeyspel där gubbarna ibland bokstavligen ibland trillade av "pinn" ...?
 Som att öppna en skattkista ...


I Åkersholm - inte långt från Ängelholm - i en gammal lagård eller nåt sånt, där ligger självaste paradiset,  i alla fall om man är det minsta intresserad av saker som inte nyproducerade.
Där inne (i liksom tre rum) finns travar med manglade lakan och örngott ( allt vackert ihopknutet med röda band) ..,  där finns kaffekoppar från långt tillbaka, tomtar av alla möjliga slag, byråer, stolar, lampor, trasmattor, skolplanscher, leksaker, burkar, bestick, fåtöljer, ullfiltar, ja, nästan allt man kan tänka sig!


På Instagram finns butiken under namnet #antikkulan, men skylten vid vägen visar till Antik & Design. Där har jag köpt åtminstone tre saker som jag tycker sååå mycket om; en liten äggkopp från Arabia, en assiett från jag vet inte var, bara att jag älskar den .., en väckarklocka som tickar så hemtamt, plus - nu blev det fyra - en bjällra som används i Sälen för att heja fram Team Taurus och andra Vasaloppsåkare.

Apan på bilden längst upp, den som putsar skåpet, har liksom blivit ett med instagrambilderna och när den en dag var försvunnen funderade vi vart den nu tagit vägen?


Nåja, det hade vi inte behövt göra, för där - bakom kassadisken - satt hela familjen Apa och tittade på oss och det gick bra att ta en bild, ja, se så fina dom är!


På ena väggen upptäckte jag en tavla - den på bilden här ovanför - och pang! sa det, så hade jag fallit pladask! När jag tittade närmare efter .., så visade det sig vara en slags minnesord över en förlorad
liten dotter och det är tydligen pappan som har skrivit och tecknat, eller om han bara har tecknat och målat och det är flickans mamma som skrivet texten.
Papperet är gulnat - allt är målat på vanlig makulatur känns det som - och det är betydligt mer gulnat än på bilden här ovanför.


Titta, är det inte helt fantastiskt så fint det är ...?

Så här står det: "Som blomman uti våren varm med fägring träder fram, så hafver jag som litet barn invid min moders barm, jag slumra trygg till sista stund då härran tog mig bort, jag fick ej lång tid slumra där, hos mamma som jag höll så kär; min barndoms tid blef här så kortt, och nu jag bärs till grafven bortt. jag är nu i mitt bässta hem  hos Gud i Himlens sal! bland englaskaror tusental, inför wår gud i helig skrud av ewig fröjd lofsjunga!!!

Farwäl min ömma far och mor; Farväl med dig min kära bror; Wi sär nu ej på jorden här hvarandra mer; Dock hoppas bed wår härre gud som syndare förlåter så får vi träffas åter!

Till mine ar wår elskade dotter som med döden afgick den 30 Mars år 1898.

Anna Josephina Rydman."



Längst ner står att läsa: "Ritad och täcknad af en djupt sörjande fader  ... G (?) F .O Rydman."


Ja, nu önskar jag bara att jag hade kunskapen att ta fram vem flickan var och och var familjen bodde.
På nåt sätt ska det väl ändå gå.

Visst är den fin?

Här en länk till detta lilla paradis ....


söndag 16 oktober 2016

Dagens fönster och lite till ...


Timmen är sen och även om jag ska inte ska vara på jobbet förrän halv elva (medarbetaresamtal, sen jobb från tre till åtta), tänker jag göra natt.

Men först en liten resumé över dagen som inleddes med ett besök hos underbara Antik & Design i Åkersholm, bara några kilometer hitom Ängelholm (antikkulan på Instagram) där jag gjorde mitt LIVS fynd! Om detta ska jag berätta och visa bilder i morgon. Det finns inte ord för den glädje det köpet gav mig, men nu måste jag få hjälp utifrån för att - om möjligt - få veta lite mera om detta underbara!

Därefter Ikea och Väla köpcenter i Helsingborg.
Jag hade tänkt mig en vinterkappa, men det var ju rent hopplöst .., alla såg likadana ut, eller så var det otympliga historier typ tjocka täck-kappor, så det blev inget av den saken. Benet krånglade, det var långt att gå från ingång 2 och hela vägen till slutet, men för en gångs skulle hittade jag tillbaka utan bekymmer!

På Ikea inhandlades en ram (den tusende i ordningen) och lite annat smått och gott, men sååå billigt har det aldrig varit att passera kassan, ja, som idag! Kön till dom varma korvarna tycktes alltför lång för att vi skulle orka invänta vår tur .., nej, vi åkte vidare.

Sist av allt middag hos Anders och Maja. Vi bjöds på härlig fläskpannkaka (de båda smålänningarna - Maja och pv - valde lingonsylt till pannkakan, medan sonen och jag själv tog hallonsylt. Harry och Nelly låg på fina soffan (ja, jag hade lagt dit en filt) och sov gott, i alla fall Harry.
Nelly tänker ju bara på mat.

Sen hemåt i kolsvarta mörkret.
Jag körde.
Och pv har ont i sin ena testikel (pungbråck) och nödgades idag inhandla mera löst sittande byxor - typ jogging - och en sittdyna, ja, nu känner vi oss som vore det hemmet nästa .., ja, allt som fattas är väl bara en förhöjning av toalettstolen, så är det fullbordat ,-)
Om drygt en vecka vankas röntgen för hans del, eller ultraljud rättare sagt ..., och sen hoppas vi på operation, så här ont ska han ju inte behöva ha det.

Fönstret ja, det fångades i Ystad av mig. På innergården. Och det var många år sedan.

Ps. Glömde mitt - inte pv:s - besök på Body World på Malmömässan.
Om detta kan man läsa här och jag kan säga, att detta var det mest intressanta jag någonsin varit med om när det gäller människokroppen! Ds.
En tripp utomlands ....

Tänk, vilken förmån, att en vanlig söndagmorgon få slå sig ned vid datorn (höra äggen koka i köket och veta att snart är det frukost) och sedan få skutta runt bland bloggvännerna.

Nu är det sannerligen inte många från min länklista som uppdaterar, så den kan jag med gott samvete snart helt och hållet ta bort. En som ännu håller ut och vars bilder alltid gör mig så ..., varm i hjärtat, är Anna i Sheffield.

Titta här bara! Men glöm inte att klicka upp bilderna!