lördag 23 januari 2010
Lördag ...
Inne i stadens bibliotek pågår kommunens kampanj för att få oss att tänka klimatsmart.
Och Halmstad Kammarkör ska framföra fyra sånger, så där mitt i alltihopa.
För att lätta upp, kanske.
Själv tar jag det piano - sitter i en ärtgrön fåtölj och tittar ut över Nissan -.
Förmiddag ...
Lördagsfönstret ....
Från madame Hedgren i Trelleborg kommer ett snart-är-julen-slut-fönster.
Eller kanske är den redan slut?
fredag 22 januari 2010
Du har mail. (den är sååå smörig, men det hjälps inte .. jag tycker om den! men ska man verkligen orka vara uppe så länge?)
Fredagsmusik ...
Hembakade semlor från Bettans Bageri .., tända ljus ..., och skidskytte på tv.
Då är det "gött å leva!"
Till Rexxie ...
Apropå musik ...
Och här blir det ståpäls, som Gunde sa.
(Och vilken grann dirigent! Den kören skulle t.om. bloggmadamen kunna tänka sig att gå med i ..!)
Insikt nr 203 ....
En annan sorts musiker.
Sjörövar-Kjelle tog bilden av sin seglarkompis.
Om man betänker att en stor del av vår befolkning är över sjuttio år .., om man tänker sig det .., och vidare att hur många som helst av den skaran inte kan sova om nätterna ..., och dom vrider och vänder sig och till sist kanske mannen eller kvinnan tröttnar och tänker att ... "ja, jag lyssnar väl lite på radio i stället då?"
Så där lite skvalmusik.
Säkerligen betalar hur många som helst av dem dessutom radio & tv - licens.
Då undrar jag .., hur stor del av radions musikutbud känns bekant för den gruppen?
Alla dom som växte upp med "melodiradio" och t.om. dragspelsmusik .., finns där alls någon musik för dem i Sveriges Radios kanaler?
Jo, i Ring-så-spelar vi .., och i Da Capo ., men inte för övrigt.
Och alla äldre är faktiskt inte intresserade av Mozart klockan tre på natten.
Det här är P4:s låtlista natten mot idag.
01:41
01:45
01:52
01:57
02:03
02:06
02:13
Ricky Martin
02:19
02:24
02:31
02:34
02:38
02:43
02:47
02:56
03:03
03:11
03:17
03:23
03:29
03:34
03:40
03:45
03:49
03:55
04:03
04:07
04:11
04:19
04:23
04:27
04:30
04:34
04:44
04:48
04:54
05:03
05:07
05:11
05:21
05:24
05:27
05:35
05:45
05:51
05:55
Biblioteksminnen ....
Gammalt bibliotek från någonstans i världen.
Och ja, jag har norpat bilden från nätet.
- Bloggblad sa...
- Mitt enda minne är från stadsbiblioteket i Motala, de hade bara en hylla för barn från ca 10 år, och där hade jag läst alla böcker... upptäckte jag en dag.
- Alltså, jag läste inte indianböcker... men alla flickböcker var lästa.
- På 50-talet gav det ut ett par hundra barnböcker per år, nu är det uppe i nästan 2000...
"Du har blivit inbjuden att vara med i ett receptutbyte. Jag hoppas att du vill vara med. Snälla sänd ett recept till personen högst upp på listan
(även om du inte känner personen). Det ska gärna vara ett recept som är lätt och snabbt att laga och som har välkända ingredienser som är lätta att få tag i!
Det bästa är om det är ett recept som du redan kan utantill och kan skriva ner redan nu"
När man bland sina mail upptäcker ett kedjebrev med önskan om att man ska skicka ett recept vidare, ja, till personen längst uppe i brevet, då kan man sucka och pusta.
Men när man upptäcker att en av dem som säkerligen kommer att få det receptet, är kockarnas kock .,. då blir man kallschwettig och tackar nej.
Ja, man kan ju skylla på att man helt enkelt inte har tid.
Eller nåt sånt.
Ikväll ...
... handlar Karlavagnen om något som berör massor av människor!
Till exempel ättapjötten, han på bilden ., och även bloggmadamen.
Och absolut att jag ska lyssna!
Klockan fem på morgonen går radioväckningen igång.
Det är då pensionatsvärden ska stiga upp.
Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till P4-pratet.
Ibland, eller ganska ofta, händer det att programledaren ringer upp någon expert i ett visst ämne och så ska det intervjuas och alldeles tydligt hör man att den uppringda människan är förbi av trötthet, men tappert kämpar för att låta pigg och alert.
Det är som om programledarna tror att den högsta lyckan på jorden, det är att bli intervjuad i radio.
Att Få Höras.
Och ..."är jag vaken och arbetar, så ska minsann du också ..!"
Varför inte göra intervjun på vettig tid, spela in samtalet och sedan sända det kvart över fem?
Ja, det är sånt man kan ligga i sängen och fundera på, när man inte har annat för sig.
torsdag 21 januari 2010
Helt ärligt ...
... kommer jag inte ihåg om just den här bilden från fönsterfångerskan i Portugal har visats på sidan?
Så är det kanske.
Å andra sidan ..., jag tycker nog att det går an med en repris i så fall.
Förresten .,. titta på dom här små runda sakerna som liknar fönster!
Och vilka höga och smala skorstenar!
Biblioteksminnen från Falköping ...
Den blivande bokslukerskan syns vid det rosa hjärtat.
"Hej Elisabet!
Nu fick jag glädjen att använda en bild från den klippbok som mamma Lisette gjort åt mig.
Jag fick mitt första lånekort när jag var 5-6 år och jag var alltid på biblioteket med mamma när jag var liten.
Jag har slukat massor av böcker sedan dess och haft mycket glädje av mitt bokintresse.
Nu för tiden tycker jag att det är ganska trist att gå på det o-charmiga biblioteket i vår lilla stad och mina besök där blir korta, men jag läser fortfarande mycket.
Det blir en hel del pocket plus att jag läser många e-böcker på min PALM handdator, vilket är ganska praktiskt.
Jag har på detta sätt alltid med mig något läsbart om t.ex. tåget blir sent när jag pendlar till och från jobbet.
Tidningsklippet som jag bifogar är från februari 1969 och det bjöds på Kasperteater på biblioteket i Falköping.
Den blonda flickan i mitten av bilden, med blommigt på sig, det är jag! hälsar Mian."
// Flera minnen? Gärna!
På hemslöjden ...
.. här i stan, hittar jag en sån härlig liten hängare i trä.
Så den köper jag.
Och nej, väggarna är ännu inte målade.
Och när jag står där inne bland all vacker keramik .., alla ljuvliga garner .., och allt det andra som är som en enda fröjd för ögat .., så tänker jag att detta måste väl vara den ultimata arbetsplatsen.
Där skulle jag vilja arbeta.
Efter besöket i hemslöjdsbutiken, tar vi en fika på Skånska Hembageriet.
Där är trångt och krumelurigt och golvet lutar så där så man kan bli sjösjuk .., men där råder trivsel.
Ja.
Där skulle man nog också ...?
Dagens sigge nilsson ...
Ingenting är så spännande för sigge nilsson, som att vara ute alldeles ensam!
Så snart man tar på sig ytterkläderna, då vaknar sigge .., då kommer han som ett litet skott .., sladdar sig förbi dörrar och trösklar och sätter sig vid dörren och väntar.
Men det är faaaarligt där ute!
Alltså tar sigge redan från första stund sikte på altanen .., ja, han slinker in under altangolvet (det som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio och hade stort kalas med släkt och vänner, själv gick jag på kinarestaurang ..)och där, där känner han sig trygg.
Ibland smyger han iväg till garaget, såväl pv:s (fyllt av segeltillbehör, div. paraplyer, sommardäck ., golfklubbor och gud-vet-vad ...) som grannens .., och sedan blir det expressfart längs husväggen och in genom en smyg-gång som leder till den inglasade altanen.
Släpps sigge ut från pannrummet, då tillbringar han mesta tiden i syrénbusken, ivrigt spejande på småfåglarna som irriterat tjattrar över inkräktaren.
Kapten Lintott ...
Här ligger herrn och ser på tv, spelar x-box och beställer mat/dryck mellan varven...
Dock är det väldigt smärtsamt att ändra läge eller stiga upp, då finns Dr Böhlander snabbt till hands.
Unge herrn tror att snart kan han klara toabesöken på egen hand..trevligt,säger mamman!
// Jaha. Nu har dr Böhlander kapat sin mammas dator igen .-) Puss & Kram från mormor och säg till mamma och pappa att dom minsann ska passa upp dig ordentligt!
"Dags för sagor på biblioteken ..."
"Året kan ha varit 1968.
Mamma var nyskild och vi hade flyttat hem till Landskrona, mammas födelsestad.
Hennes väninna Karin Johannesson jobbade på biblioteket och var även 'sagotant' där.
På fotot som fanns med i en artikel i Landskronaposten (överskrift: Dags för sagor på biblioteken) syns lilla jag med fin rosett i håret.
Min lillasyster sitter längst fram till höger i bild.
Framför mig sitter Peter Johannesson, son till Karin som syns stående.
Peter var länge min bästa kompis, ända tills vi flyttade ner till Hamburg 1970.
Kramar från mig.
Annika i Kävlinge."
Just nu ägnar sig bloggmadamen åt hårfärgning.
Och om slutresultat blir som det ser ut nu .., när blandningen nyss är utsmetad i håret, då vill jag påminna herr pensionatsvärden ännu en gång om att det insidan som räknas.
Faktiskt.
Efteråt: man ska kontrollera noga när man köper hårfärgningsmedel. När man tänker sig att inhandla Dark Brown, ska man inte komma hem med Dark Bronze. Nu är jag rödhårig.
Biblioteksminnen ...
Gammal biblioteksbild, norpad från nätet.
Och plötsligt kommer jag ihåg dom här små lådorna med alla korten i!
- reneesfotoblogg sa...
- Herrejösses vilka minnen som kommer fram!
- På Karl-Johansgatan i Göteborg, på botten av "hängmattan" låg bibban, bland gamla landshövdingehus och lagerlokaler.
- Man gick genom ett gigantiskt valv av rött tegel där det alltid verkade vara mörkt, rakt över en stenlagd innergård, genom en liten dörr och uppför en stentrappa till andra våningen.
- Där låg Majornas bibliotek.
- Jag slukade böcker utan urskiljning från tio år och uppåt.
- Det var inte ovanligt med åtta-tio böcker i tygkassen.
- Undrar just hur jag fick gjort läxorna?
- mvh R
I jultider, när butikens lager översvämmas av burar med varor, då grips man mellan varven av apati .. rent omöjligt är det att veta var man ska börja!
Det är trångt och bökigt och när kanske trettiofem burar och en hel massa pallar med läsk och papper är inbaxade, ja, då kommer en hel drös burar med frysvaror ..., och alltsammans blir till slut som den här lilla grejen där man ska flytta siffror på en liten platta av plast .., så där så man får dem i ordning från ett till tio.
Såna fanns i min uppväxt.
Och rent hopplöst är det!
Sånt tänker jag på - kaoset på lagret - när jag ser bilder från Haiti och hör reportrarna ifrågasätta varför inte hjälpen kommer fram som den ska och vems är ansvaret?
I en stad där allt är raserat .,. där regeringen knappt har dykt upp efter jordbävningen .., där ingen infrastruktur finns kvar .. där människor är utsvultna och desperata och där kriminella gäng härjar på gatorna .., ja, för mig är det ett mirakel att någonting alls fungerar!
Och min beundran för all sjukvårdspersonal som arbetar under vidriga förhållanden och för alla andra hjälparbetare .., ja, för den finns inga gränser!
Till alla Agnetor!
Min kusin i Småland, till exempel .., och alldeles extramycket till den raraste av väninnor, Agnetha i Skellefteå!
Ååå, så mycket roligt vi har haft tillsammans!
Och finns det några Agnetor ( i Ystad uttalar somliga det Aggneta, med g:et som i daggmask, jag brukar skoja och fråga om dom säger uggnen också ..?) bland bloggvännerna, så grattis på namnsdagen till er också!
Biblioteksprat ...
I ett inlägg längre ner pratas det biblioteksminnen.
Ingenting med bloggandet är så roligt som era kommentarer.
Här är två av dem.
Och medan ni läser, kan ju ni som har möjlighet, lyssna till den allra ljufvligaste musik.
Finns här.
Mildamakter sa...
Jag älskade biblioteket när jag var liten.
Det var min absoluta favoritplats på jorden, och gissa om jag var mallig när jag fick ett eget lånekort.
Det hade nummer 452283 och det skrev man på ett litet pappkort som satt fast längt bak i varje bok när man lånade den.
Att jag ö h t kommer ihåg nummret är mig en gåta eftersom jag varje dag får tänka till vad jag har för kod för att logga in mig på datorn på jobb, men det är väl så, att det man lär sig som liten sitter som berget.
Jag har inte använt den koden på sisådär 40 år, men nu när jag skrev det här så poppade den upp ur minnets svarta hål.
Den första bok jag lånade på kortet var en bok som hette Karius och Baktus och som handlade om tandtroll.
Jisses - jag har ju bra minne, vem kunde ana det?...*ler*
Ingela sa...
(Ingela har vuxit upp i Malå, precis som bloggmadamen. Det är det gamla biblioteket som vi "pratar om".)
Vi delar biblioteksminnen.
Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under.
Trappan var läskig och toan ännu läskigare.
Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk.
Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.
Torsdagsfönstret ....
"Fönster på sjukhuset Hospital de la Santa Creu i Sant Pau.
En arkitekt vid namn Domènech i Montaner ritade sjukhuset som började byggas 1902 i Barcelona.
Domenèch valde att rita sjukhuset som en trädgårdsstad med friliggande paviljonger.
Han ansåg att patienterna behövde träd, frisk luft, färg och behaglig miljö för ett behagligt tillfrisknande.
För att undvika de beklämmande labyrintliknande miljöer som var vanligt på stora sjukhus valde han att gräva ned alla underhållsavdelningar och förbindelsegångar för att på så sätt dölja dem.
Genom att separera avdelningarna till små paviljonger kunde man isolera infektionsdrabbade patienter och samtidigt skapa en bykänsla.
Väldigt mycket energi lades ned på att skapa en trivsam miljö för patienterna i form av konstnärliga utsmyckningar, flera av Barcelonas främsta skulptörer och konstnärer deltog i byggandet av sjukhuset."
Herr Manilat tog bilden och inte vet jag om det spökar .., men bilden låg inne nu på morgonen och försvann plötsligt. Nu gör jag ett nytt försök.
onsdag 20 januari 2010
Utsläppt ...
Efter tretton dagar nonstop i ett gult hus på en kulle, tar jag bussen till Halmstad.
Avgång 13.33, pip.
Ankomst ungefär 14.12 vid Norra Station.
Därefter promenad längs Brogatan ..., över Österbron och till biblioteket.
Lånar fyra böcker.
På en av hyllornas kortsidor upptäcker jag ett bekant ansikte.
Ett barnbarn till Gunvor!
Man kan också säga: en dotter till en pensionatsvärd!
I min tidiga ungdom i Malå - det är 60-tal - ligger biblioteket i ett rött trähus nära skolan.
Elin Lindström arbetar som bibliotekarie och Elins son heter Rolf (Rolf Mikael, jag kan alla mina klasskamraters namn ..., kan det bero på att jag själv bara fick ett enda ...?) och vi följs åt från första klass genom hela grundskolan.
När jag 1970 skadar ansiktet efter en våldsam bilolycka och under två veckors tid ligger på Umeå lasarett, får jag ett brev från denne Rolf Mikael.
Han skriver med sådan humor att jag ligger i salen med svullet ansikte och en näsa som har fått helt ny form och om och om igen läser jag brevet och jag skrattar så gott, så min salsgranne, Edla Sandberg - en kvinna i åttioårsåldern från Morjärv i Norrbotten - hon börjar också att skratta.
I flera år ska vi komma att brevväxla, Edla Sandberg och jag själv.
Men nu var det ju Malå, ja.
Utanför själva biblioteksavdelningen (som egentligen bara är några rum), finns en äcklig toalett med spolanordning i form en kedja och längst ner ett bakelit, - eller porslinshandtag.
Aldrig i livet att man vill sätta sig där och kissa!
På biblioteket arbetar även tant Margareta som var vår nästan-närmaste-granne.
Margareta äger en uppriktig kärlek till böcker och vet precis vad som passar låntagarna.
Dessutom är hon en hejare på att fiska med nät .., hon är otroligt intresserad av konst, syr kopiöst med kläder till dotterns Barbiedocka .., prenumererar på tidningen Burda .., går med en fot mer inåt än den andra .., och bär alltid långbyxor.
Därtill håller hon alltid ytterdörren låst och det är ovanligt på den tiden i Malå.
I trappan upp till deras övervåning, hänger kopior av Picassoteckningar.
Förresten bakar ingen så goda chokladsnittar som tant Margareta och på deras spis står ofta en puttrande tryckkokare och för mig tycks denna apparat nästan lika skrämmande som en atombomb.
Ja, allt sådant kan man tänka på under ett biblioteksbesök i landet Halland.
Och så in mot stan igen och över bron.
Och biblioteket som liksom svävar över Nissan.
På väg till Skånska Hembageriet där pv möter upp.
Hela tiden tilltar värken i mitt knä.
Hemma igen.
Soffan Ektorp blir räddningen.
Ingela sa...
Vi delar biblioteksminnen. Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under. Trappan var läskig och toan ännu läskigare. Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk. Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.
Det röda huset finns kvar som du säkert vet, och det är jättefina lägenheter där i dag. Tant M finns i livet, men hennes livliga intellekt finns inte kvar. Hon bodde på samma avdelning som farmor och jag såg henne senast den dagen vi städade där. Ett litet tantskrutt bara. Det borde vara en rättighet få behålla sina sinnen livet ut!
Från vännen ellis kom till födelsdagen en sååå finurlig present!
Eller: det kom ett meddelande via e-mail och igår kom själva presenten - som jag själv hade fått välja -.
Hur praktiskt som helst!
För att inte säga g e n i a l i s k t!
Klicka här, så får ni själva se.
Insikt nr 200 ....
Aj, aj, aj!
Förr och nu ...
Vykort från Grekland, mammas hand i min eller tvärtom.
Det var sista kvällen hon var i livet.
Och där är det underbara vykortet från ellis (segelbåtarna).., och ett från södra Lappland.
Allt blandas med hälsningar och grattiskort till en pappa från hans dotter.
I snart tre månader har bloggmadamen bott i det gula huset på kullen.
I landet Halland.
Lite märks det allt.
På kylskåpsdörren finns nu andra bilder.
Och på badrumsgolvet ligger numera icke allenast tidningen "Vasalöparen".
Nej, minsann.
Nu är det nya tider.
Nån slags oro och glädje ...
Det var då det.
Lasse hade hängt upp lappen i mitt klädskåp.
På nätterna drömmer jag om jobbet.
Om inventering. om frysdisken .., och om chefen.
Men innan sömnen tar vid, fortsätter läsandet av Bo Baldersson-boken.
Där finns en humor som passar mig som hand i handske och där ligger jag under täcket och gapskrattar för mig själv, ja, alldeles omöjligt är det att vara tyst och pensionatsvärden som kommit hem sent efter arbete och körsång, han vaknar och undrar om det totala vansinnet nu har brutit ut hos bloggmadamen, ja, fast han uttrycker det på ett annat sätt.
Och jag kommer ihåg en resa med pendeltåget i Stockholm, det var 70-tal och jag satt lutad mot fönstret på vänster sida och läste en bok fylld med kåserier.
Någonstans i trakten av Karlberg kunde jag inte hålla mig längre .., å, det var som om skrattet aldrig ville ta slut och passagerna mitt emot mig trodde väl inte sina ögon och en äldre dam snörpte på munnen och då blev det förstås ännu svårare att inte skratta.
Det finns sekvenser ur filmer som kan få mig i samma sinnesstämning.
Mitt i det man står bakom kassan och förtjänar sitt levebröd, kan en sådan sekvens - poff bara! - tjoppa upp från minnets gömmor och då händer samma sak.
Bland annat minns jag en vansinnigt rolig film med den här underbare skådespelaren, och filmtiteln ..., tja, det kan ha varit "Stoppa pressarna"?
Och vilken härlig musik att lyssna till, by the way!
Perfekt som bakgrundsmusik till tio minuter på träningscykeln "Cliffrunner".
Det är vad som stundar.
Ajöken, sa fröken.
(Och hur många roliga filmer såg man inte med Walter Matthau och Jack Lemmon? Här ett liten glimt bara. Att herr Matthau inte har låtit skalpellen frisera om hans ansikte är uppenbart, men hur är det med mr Lemmon ..? Nog tycks ansiktet lite väl barnrumpeslätt?)
Dagens sigge nilsson ...
Och ja, jag vet att jag har lovat att inte prata när det filmas, men hur lätt tror ni att det är att hålla det löftet ..?
Dagens fönster ..
Bild: Jom.
Fönster på sjukhuset Hospital de la Santa Creu i Sant Pau.
En arkitekt vid namn Domènech i Montaner ritade sjukhuset som började byggas 1902 i Barcelona.
Domenèch valde att rita sjukhuset som en trädgårdsstad med friliggande paviljonger.
Han ansåg att patienterna behövde träd, frisk luft, färg och behaglig miljö för ett behagligt tillfrisknande.
För att undvika de beklämmande labyrintliknande miljöer som var vanligt på stora sjukhus valde han att gräva ned alla underhållsavdelningar och förbindelsegångar för att på så sätt dölja dem.
Genom att separera avdelningarna till små paviljonger kunde man isolera infektionsdrabbade patienter och samtidigt skapa en bykänsla.
Väldigt mycket energi lades ned på att skapa en trivsam miljö för patienterna i form av konstnärliga utsmyckningar, flera av Barcelonas främsta skulptörer och konstnärer deltog i byggandet av sjukhuset.
Domènech trodde starkt på konstens helande kraft, hans son som slutförde sjukhuset berättade följande angående sjukhusets utsmyckningar.
Hur långt har vi kommit sedan dess, funderar jag.Onsdagsfönstret ...
"Hej Elisabet!
Här får du ett fönster från stadsdelen Barri Gotic i Barcelona.
Husen är från medeltiden och man kan förundras över växternas livskraft."
Jom Manilat tog bilden.
tisdag 19 januari 2010
Å, bland det mest spännande som går på tv just nu!
(Vilka sympatiska mästare dessutom .., allesammans!)
Och nu blir det nybakade scones till den snart hemkomne pensionatsvärden (borta från halv sju i morse, nu är klockan 21.00 .., igår kom han hem vid 22.00) och så handbolls-EM på fyran.
Och sigge nilsson har spelat piano.
Bara så ni vet.
På pensionatet ...
Jag letar en bild att illustrera det skrivna med.
Hittar i stället den här och suckar.
Åååå, ska jag någonsin kunna bära såna här byxor igen?
God vän hemifrån pratade om stödstrumpa och evig svullnad.
Halleluja.
I brist på annat läser jag Bo Balderssons "Statsrådet klarar krisen".
(Så länge får president Obamas "Min far hade en dröm" vänta på sin tur .., - för övrigt vilar den tryggt mellan Anne Holts "1222 över havet" och Björn Larssons "Den keltiska ringen").
När läste jag senast en bok av denne Bo Baldersson?
Och när såg man senast en sådan boktitel .. - "Statsrådet klarar krisen" - det låter mer som en rubrik i Dagens Nyheter.
Kanske på 70-talet .., eller måhända när vi hade återvänt till Västerbotten?
Jo, jag minns tydligt att vi hade några Baldersson-böcker ståendes i bokhyllan Ivar.
Och sååå mycket tycker jag om den här författarens sätt att skriva!
Här finns gott om humor och självironi och jag kommer på mig med att skratta högt, så där så att sigge nilsson - som ligger på mitt bröst - vaknar upp och häpet tittar på matte.
(Lösryckt rad från Wikipedia: "Det som främst utmärker dem är dock den samtidssatiriska humor som vävs in i mördarjakten." Exakt så är det.)
"Vad nu då ...?" tycks han tänka, den lille sigge.
Det här, det blir min själ i mig blir trevligt!
(eller insikt nr 200 ...)
Jag vet.
Hur mycket jag än skriver om tillvaron och lugnet i landet Halland, så händer det att jag tänker på jobbet i affären och då kommer - ibland - en slags längtan över mig.
Just så ..., blev det för några minuter sedan.
En kommentar i matildas fikarum fick längtansnerven att vakna till liv.
Och minnesluckan öppnas.
Jag sitter i kassan och har en dansk familj med tre barn framför mig .., mamman packar upp varorna och mannen fyller effektivt kassarna.
Framför mig, mitt framför mig, står en av döttrarna, en liten tös med allvarsam blick.
Alldeles stilla står hon och följer minsta rörelse från min sida.
"Hej du ...! Vad heter du då ..?" frågar jag och flickan svarar med sitt namn, som jag har glömt.
Och jag frågar henne hur gammal hon är?
"Får jag gissa .., få se .., jag tror att du är ..., tja ..., jag tror att du är sex år ..?" säger jag.
Flickan nickar och ler så varmt, så varmt.
Sen blir inget mer sagt från min sida.
När varorna är betalda och familjen tackar för sig, rycker lilltösen sin mamma i jackan och så säger hon: "mor, mor .., hon var snell ....!"
Och mamman ler och vinkar lite så där vink-vink ..., och jag blir så rörd att jag känner hur det bränner bakom ögonlocken.
Just det kom jag att tänka på alldeles nyss.
Några ord från en sexårig flicka.
Och tänk .., jag kommer ihåg det flera månader efteråt och hjärtat blir varmt.
Trots ihärdig eldande, håller jag på att frysa ihjäl.
Ja. Just det.
Jag ligger på soffan med yllekappan över mig och rosa stickehalsduken virad runt halsen.
På bröstet ligger sigge nilsson.
Mellan varven stiger jag upp och lägger på mera ved.
Eldar och eldar.
Håller händerna mot elementet.
Tittar ut.
Drar kappan över mig.
Beslutar mig för att bjuda mig själv på kaffe och en giffel.
Rehabdagarna lunkar på.
November .., december och nu januari.
Tillvaron förvandlas till ett slags långsamhetens lov(-sång).
Jag lägger på mera ved i pannan .., brygger kaffe .., tittar ut genom fönstret.
Det snöar.
Och jag studerar dagens tv-tablå.
Ojojoj!
Här blir det till att planera.
12.05 Skavlan (som jag i stort sett missade ..)
17.00 Konståkning EM från Tallin
18.15 Gokväll ...
19.15 Västnytt (som för övrigt har SVT:s läckraste nyhetsuppläsare ...)
20.00 Mästarnas mästare (längtar jag till!)
Och nu blir svårt .., ty samma tid i TV4 börjar handbolls-EM - Sverige - Slovenien!
Vad jag inte kommer att titta på ikväll är Sissela och dödssynderna.
Varför?
Jo, jag är spyless redan innan programserien börjar!
Ibland tycker jag att SVT nöter ut programmen med alla trailers i tid och otid.
Till annannan ...
... som har tagit sig ton och påpekat att jo, nog är det väl trevligt med fönster, men nu vill hon gärna se nånting med sigge nilsson.
Det är till att ha krav.
Men är man lydig så är man .., och här är en liten kortfilm med handling.
Att gardinerna ännu inte är upplagda, det beror på att jag inte har hittat det andra paret och eftersom det tydligen kommer att sluta med att helt nya gardiner får inhandlas, så får dom här släpa i parketten tills dess.
Ja, det är lika bra att berätta det, så Vän Av Ordning inte får hjärtsnörp.
// Som synes är pElle inte på sitt bästa humör. Han har det inte lätt numera. I sängkammaren står pElles alldeles egna rottingfåtölj med skön filt i.
Den fåtöljen har sigge nilsson nu utsett till sin och inte det minsta hjälper det att pElle står nedanför fåtöljen och stirrglor på den där fräcke krabaten, nää, han, sigge, han bara sover vidare! Och pElle suckar och går ner till pallen, den vid elementet.
I London var det rena orkanvindarna!
I Dublin finns inget ........!
Att ha den kunskapen att man faktiskt kan rädda liv, det måste vara oerhört tillfredsställande.
För att inte säga u n d e r b a r t.
För tänk, om rubriken hade varit ...: "Kassörska opererade ....".
På pensionatet ...
Hardware Store at Springtime.
Stevan Dohanos.1946
Två månaders rehabilitering, snart tre .., och mesta delen av tiden har ägnats åt fågelskådning via rumsfönstret .., tidningsläsning (Göteborgsposten - halleluja, vilken trivsam tidning!), DN (buuu, slut med den glädjen nu ...!), promenader längs havet .., och en massa surfande (läs: bloggande) på nätet.
Och jag har lärt mig att känna igen herrarna Nötväcka och Stenknäck.
Mellan varven ligger jag på soffan Ektorp och läser pocketböcker.
Jepp, bloggmadamen tillhör den delen av mänskligheten som väljer pocket före inbundet.
Jag vill nämligen kunna hålla i boken med en hand, medan jag ligger på sidan.
(Ja, jag ligger alltid när jag läser ., förutom på tåg, - och flygresor).
Nåväl.
I födelsedagspresent fick jag av herr pensionatsvärden tre böcker.
Två av dem är nu avverkade.
Bok 1:
Anne Holt 1222 över havet - påminner om "Tio små negerpojkar", men ändå inte.
Huvudpersonen, den tidigare kommisarien Hanne Wilhelmsen, är till en början direkt osympatisk, men allt eftersom sidorna vänds, förändras bilden av den rullstolsburna kommisarien, ja, så där så man skulle kunna tänka sig att bjuda hem henne på kaffe.
I det stora hela tycker jag att boken är tillkrånglad och egentligen upplevde jag ingen spänning alls .. inget som kittlade spöknerven.
Jag läste .., hämtade kaffe .., tittade på tv .., läste något kapitel .., drack vatten .., tittade ut genom fönstret .., ja, ungefär så.
Betyg: 5 (av 10)
Bok 2:
Karin Fossums "Den onda viljan".
Från sida 1 är jag fastnaglad och kan omöjligen sluta att läsa.
Karin Fossum skriver på ett - till synes - oerhört enkelt sätt, men lyckas väva in en slags obehaglig, för att inte säga rent av djävulskt olustig spänning mellan raderna .., det är som att sitta en liten eka och sakta men säkert närma sig ett vattenfall.
Ni som har sett den här filmen, ni vet vad jag menar.
Den där kryp-skräck-känslan.
Boken är ganska tunn (204 sidor) och flera gånger kommer jag på mig med att önska att den hade varit tjockare .., å, jag vill inte att det ska ta slut!
Betyg: 9
Ett tisdagsfönster från ...
... ett av mina favoritlandskap, nämligen Jämtland.
Och Jämtland är inte bara vackert ..., där finns himla trevliga människor.
Vid sjön i Vaplan och med Åreskutan i blickfånget, bor Gunnar.
Och på Frösön, där hittar man Eva.
Det är Eva som har agerat fönsterfångerska.
Tänk, så trevligt det var i somras med besöket ute i deras stuga på Rödön.
God mat .., guckuskospaning .., småprat ..., värme .., utedass .., och hästar i en sommarhage.
Jag tror att det är därifrån, från stugan på Rödön, som bilden är tagen.
måndag 18 januari 2010
Ett kvällsfönster från ...
.... madame Tuvstarr i Tyskland!
Legitimerad fönsterfångerska även hon och titta så fin katten är som sitter där på fönsterblecket!
På den där sidan ...
"Spring Storm Moving In," by John Falter; 1952
.., där jag råkade hitta en av Kurt Ards illustrationer,
där vimlar det av helt underbara bilder!
Ill: "Chicks in Incubator," by Stevan Dohanos; 1949
Ja, likt små historier, nästan noveller, blir det, så där som ..., ja, här är ett exempel.
På besök hos ..
Ill: George Hughes
... den här mannen, nämner jag i en kommentar illustratören Kurt Ard.
Och så googlar jag på den mannen, så där för att få veta mera, och hamnar här.
Detta är, eller var, alltså kollegor till den här madamen.
Illustratörer.
Titeln på bilden ovan är för övrigt: "No chance to be alone ....".
Ill: Stevan Dohanos
Vilka underbara tidningsomslag!
Och här kommer glassbilen till stranden!
En 35-årig man från nordvästra Skåne misstänks ha utsatt ett 20-tal unga flickor för sexbrott via internet. Men det kan handla om många fler, enligt polisen och åklagaren.
Mannen har suttit häktad sedan mitten av oktober för att ha våldtagit en 14-årig flicka.
Ett halvår tidigare hade 35-åringen frigivits villkorligt från ett tvåårigt fängelsestraff för att ha våldtagit en 13-årig flicka.
Det står klart att han inte har upphört med sin verksamhet som nätpedofil, inte ens när han satt fängslad. (bloggmadamens kursivering .., jaså, får man som pedofildömd sitta och surfa på en dator i fängelset, det hade jag ingen aning om ..?)
- En del av brotten har skett under tiden mannen satt fängslad. Men om han begått brotten på anstalten eller under permissioner är oklart, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad.
Detta står att läsa i en notis i dagens GP.
Kastrering ..., kan det vara nånting att ta till? undrar bloggmadamen.
Den artonde januari 1967 ...
Födelsedagasbarnet.
Tretton år och tre dagar var jag när min systerdotter kom till världen.
Första besöket i Arvidsjaur ..., det är min pappa och mamma och jag själv som har kommit de åtta milen från Malå för att få se underverket ..., och hon som nyss har blivit mamma, min storasyster, hon säger att "jag tror väl att Bisse får hålla i henne först av allt?" och så lämnar hon över den där obeskrivligt lilla tösen i min famn.
Den lilla flickan som knappt väger 2 kg och vars huvud inte är större än en apelsin, heter Rita.
Och jag är tretton år och översvämmas av mosterstolthet och vad jag inte vet då, är att jag sommaren därpå och även där nästa sommar, ska vara dagmoster åt den lilla flickan .., ååå, på Arvidsjaurs gator ska jag promenera omkring med barnvagnen och jag ska köpa Igloo Apelsin-glass och på kvällarna, när min syster har kommit hem från sitt arbete på Folktandvården, ska jag hälsa på hos kamraterna Leif och Karin, dom som tidigare har bott i Malå, på samma gata som jag själv.
Det är Leif och Karins mamma Marianne, som jag är så omåttligt förtjust i.
Marianne,arbetar på apoteket i Arvidsjaur, hon är rund om rumpan och har stor byst, hon är så varm och glad och hon ser ut precis som jag vill att en mamma ska se ut.
Mariannes man heter Allan och kan spela dragspel.
Ibland om kvällarna, badar Leif och jag själv i sjön inte långt från där dom bor.
Och jag blir på avståndsförälskad i en ung man som har en tvillingbror; dom bor nära min faster och farbror nere på Ringelvägen och faster får också besök, ja, ju mer förälskad jag blir, desto fler besök får faster.
I hennes badrum finns en korg med gamla urlästa veckotidningar och ingen bakar så goda drömmar som faster Anna-Maria.
Farbror Karl-Johan är kronojägare och har en modern räknemaskin på sitt skrivbord.
Nästan varje gång jag besöker faster och farbror och kusinen Karl-Gunnar, sitter jag i kontoret och leker med räknemaskinen.
Och systerdottern växer och blir stor och flyttar till Luleå med sin mamma och sommaren då jag väntar mitt första barn, då är jag också dagmamma under ett par månader.
Det är då som jag ska sträckläsa "Borta med vinden" och nästan glömma dagbarnet som vid det laget hunnit bli fem år.
Idag fyller hon fyrtiotre och bor på landet utanför Hörby, hon arbetar på Lunds Universitet och älskar att vara med på quiz-tävlingar .., hon besöker troget Roskildefestivalen (men bor bättre och mer bekvämt för varje år ...) och hon har rest till England och med stor iver deltagit i utflykter i "kommisarie Morse fotspår".
Och så tycker hon om att att gå med högklackade skor.
En alldeles underbar systerdotter är hon!
Och idag är det hennes födelsedag!