Lugn helg i landet Halland ...

Ja, så blev det då för ovanlighetens skull ett arbetspass i affären igår.
Jag undrar om människor som inte har arbetat i butik, ens i sin vildaste fantasi kan förstå hur tungt det kan vara, ja, i alla fall när det gäller livsmedel.

Så här såg det ut när butikschefen Joakim tog sig an all läsk igår.
Det är såååå tungt och först så ska då varorna lyftas från pallen, därefter lastas på en vagn och så ska förpackningen befrias från plasten och sättas på respektive hylla, men FÖRST måste man ta bort dom som redan står där, så nyast datum kommer längst in, annars blir det hopplöst att hålla koll så att inget utgånget passerar kassan.
Så här i sommartider är det ju enorma mängder med petflaskor som ska in och jag undrar vad den totala summan vikt blir - enbart på den biten - per leverans? Och tänk då allt som ska placeras på dom övre hyllorna!
Inte är det underligt att axlar, nacke och rygg (och händer också) tar stryk efter många år i butik!
Ja, vi kan nog räkna in knän också.

Det var Johanna och jag som tog passet från tolv till sju, med hjälp av Elin, Hanna och David, som alla gick hem lite pö om pö. Men vi två var kvar till slutet.
Johanna är den som har varit längst i butiken, ja, sedan friherrinnan slutade (hon har varit fyrtio år hos samma arbetsgivare, eller inom samma familj) och kan det mesta. Lugn och trygg. Alltid så otroligt vänlig mot kunderna; ett föredöme för kassörskor, helt enkelt.
Och så här lockigt hår hon och hennes yngsta dotter är i princip en kopia av sin mamma och det gäller även håret.

Mycket folk var det, men m e s t  jobb hade dom som pinnat på sedan halv sju på morgonen! Klockan sju när dörrarna öppnades och fram till tolv, hade det i princip varit extremt mycket att göra och när jag tittade in hos delipersonalen innan jag stämplade in mig, såg jag hur slut på dom var.
Tre timmar senare stängdes den avdelningen.

Trevliga kunder mest hela tiden.
Många holländare (alltid så vänliga!), några tyskar och så norrmän förstås.
Allra mest glad blev jag nog ändå när Maja, Ted och lill-Karin kom till kassan och lämnade den här totalt underbara buketten med vildblommor och den fick följa med hem!! Maja är lika rar och omtänksam som sina föräldrar och jag kan tänka mig hur omtyckt hon måtte vara i sitt arbete som sjuksköterska bland småttingar. Sååå glad blev jag!

Nu är det midsommardag och vi ska strax åka till båten.
Det blir ett annorlunda seglatsupplägg den här sommaren, eftersom vi ska ta oss så mycket längre hemifrån. Tanken är Ystad (med diverse mellanlandningar), men pv inleder seglatsen och så är jag hemma tills friherrinnan återvänt från Dalarna (katt, - och trädgårdsvakt), då tar jag harry och bilen och ansluter någonstans. Vi får se hur det blir.

Alltså ska pv nu packa allt och göra klart och jag ska testa peken ...(harry tyckte det var otäckt igår och det tog tid att våga sig till land, via den, men det gick, till slut) och slå mig ned på stranden i solstolen och bara ha det bra.
En sväng till affären blir det också. Vad händer med alla klädnypor? Försvinner dom i tomma intet?

Dagens fönster ...

En lugn och vilsam - rent av meditativ fönsterbild -  kommer från Monet, numera boendes i Sverige
Så här skriver hon

"Länge sen, men här kommer ett fönster från Gudhems kyrka, nära Varnhem dit vi och goda vänner åkte på långhelgresa, inspirerade av Ulrikas berättelse om denna fantastiska trakt!"

// Ja, jag skrev det i nån kommentar, att Ulrika kunde försörja sig på att ge ut broschyrer om kyrkor med omnejd i vårt avlånga land!

Och tack Monet för bilden!

Glad Midsommar! 

Här blir det lugnt och fridfullt.
Jobb i sju timmar för min del (hur många gånger har jag berättat det?)  .., pv ska fixa med peken till segelbåten och när jag har arbetat klart för dagen, kanske vi kan ta en sillmiddag (för min del, pv äter inte sill) i hamnen eller bara hemma?

Jag tillhör dem som aldrig varit särskilt upphetsad över midsommarfirandet.
Jo, i ungdomen förstås, då var det tusentals människor som kom till Malåborg för att fira midsommar och dansa till nån bra orkester och det var tält överallt i skogarna och pappa brukade säga att det "var tjo och tjim".

Midsommarfirande på hembygdsgården på dagen, fiskdamm och folkdans och dans på logen (jag blev uppbjuden av pappa, vi dansade vals och det var första och enda gången jag dansade med honom, han sa att jag dansade bra och det var han nog den ende som tyckte) och det var helvetiskt med mygg och knott.
Sjukstugan låg - och ligger inte - långt från hembygdsgården.

Efter firandet (pappa brukade anmäla sig till diverse tävlingar, typ att hoppa säck) brukade vi hälsa på hos mamma och så bjöds vi på fika .. ,pappa fick kaffe i landsdtingsmärkta koppar och jag saft. Säkert nån vetebrödsskiva till.
S o m  jag älskade detta!
Inte bara fikat, utan mamma som blev så uppenbart glad över besöket och pappa, som liksom var så till synes stolt över mamma där och då. Och hur han skojade med biträdena. Jag minns också den stora radion i hörnet av personalmatsalen.
Utsikten mot Tjamstanberget.

Ett annat midsommarfirande var i Vilhelmina.
Pappa och mamma var bortresta och jag åkte bil med den unge mannen - han som några år senare skulle bli mina barns pappa - och några kompisar till honom .., jag lejde bort hundpassningen till nån granne och vi tältade och till min fasa mötte jag moster Lisbet (inte hade jag väl trott ..?) och kanske fick aldrig pappa och mamma reda på hur jag skött mig.
Eller inte skött mig. Lämnat hus och hem. Hur gammal var jag? Sexton år, kanske. Jo, sexton.

Vad minns jag mer därifrån, förutom det något snopna mötet med min moster?
Jo, att Agneta Fältskog uppträdde och att en överförfriskad ung man greps av våldsam åtrå och tog sig upp på scenen för att omfamna henne .., ja, han åkte raskt ned.

Nu ska jag börja plocka fram jobbarkläderna, så allt är i ordning.
Ha det så gott alla!
Njut av årets längsta dag!

Dagens fönster ...

Det här fönstret finns i Östergötland, närmare bestämt i Mantorp.
Kommer ni ihåg "Anne i Mantorp"?
Jodå.
Men oj, vad det har varit eländigt för henne ett tag!

En blindtarm som blir inflammerad och brister, man  k a n  ha det trevligare och det blev akut operation och nu nån slags rehab på hemmaplan. Det är ju så numera, att helst ska man lämna operationsbordet och gå hem på en gång.

Så här ligger hon mellan varven och tittar på blomman i fönstret, den som heter Tage.
En spansk peppar, är det.

Vi telefonsurrar ganska länge och Anne säger sig  n ä s t a n  vara hög på dom starka tabletterna, men det behövs som smärtlindring. För övrigt låter hon glad och som vanligt.
En högerfot kom också med.
Och en vacker tapet.

Tack för fönstret och God Bättring, Anne! säger jag.

(Anne berättar att i ett annat rum har hon krukväxter på en bricka; nämligen den här, sponsrad av Kattis i Närke, ja, det var när vi höll på med Veckans Bästa  Som en kedja av länkar är det. Eller var det.)

Saft och bullar ...

... och Mariekex .., det var vad vi hade med oss till stranden i Haverdal.
Och kaffe i termos.

En satt under parasollet, en i en solstol och läste en bok av ..., ja, nu kommer jag inte ihåg vem det var .., nån kriminalgrej tror jag .., Karin, 8 år, byggde sandkakor och satte grässtrån på toppen och det såg ut som en gubbe med hår. Möjligen en gumma.
Själv satt jag i den mest obekväma brassestol världen skådat och tittade ut över havet och världen.

Vi badade i omgångar.
Kastade en liten boll mellan varandra och jag tänkte att det är så typiskt män, att när dom ska ta emot en boll så liksom kastar dom sig som en fotbollsmålvakt, men i vattnet. Jag log.

Pv kom kanske två timmar senare och kappsprang ner till vattnet med Karin.

Karin ..,. denna underbart fina tös som är så vetgirig och snabb att ta in allt nytt.
Åtta år. Läser flytande som en porlande vårbäck (och med betoning på meningarna) ..,  i ett huj lärde hon sig alla fåglarna på en slags plastad bild och jag lovade henne glasspengar om hon kunde alla och det kunde hon. Den knepigaste var staren.

Men det inte bara allt det .., det är att hon är så rar och vänlig.
S o m  hon har tävlat med pv .., det här med vem som först skulle doppa sig!!

Hon är är yngst av tre syskon; har två betydligt äldre bröder och bor utanför Stockholm.
När hon blir stor, tänker hon bli veterinär.
Bara så ni vet.

Junikväll och junidag ...

Först kvällen.
Och stranden i Haverdal (som är otroligt bred och lång) och ett hav så ljummet så man kan tro att man simmar i Medelhavet. Den halvlånge från Tyresö och lill-Karin - som doppar sig först av oss alla! - går med långt ut och vi står på händer och gör kullerbyttor i vattnet (då slår kristallerna till och jag blir hel-yr där under ytan, nåt så gräsligt obehagligt!) men det går över direkt och några fler kullerbyttor blir det inte för min del.
Att stå på händer vållar däremot inga problem.
Minns Emil och Emma som hur många gånger som helst brukade simma mellan mina ben och hur jag själv fick krångla mig mellan deras. 

På stranden, rejält utspridda, sitter här och där sällskap av vad jag tror är haverdalsbor .., några grillar .., andra vadar omkring i vattenbrynet .., en kvinna gruvar sig för att bada.
En gång i världen hade Halland den högsta genomsnittliga levnadsåldern i vårt land.
Man kan fråga sig vad sånt beror på?
Allmänt välstånd?
När Emma och hennes kompisar var här i fjolsomras var dom så förvånade över att alla människor tycktes cykla överallt.
Ja, man kan fundera och numera är det kanske helt annorlunda?
Måhända har något annat landskap tagit över det här

Vi blir bjudna på en vanvettigt god kycklinggryta med massor av schalottenlök, därtill ris och så Evas sallad som hon är specialist på (med bland annat kokt ägg som hackats i små, små bitar).
Och där, bakom kvisten av schersmin, (eller jasmin, jag blir säkert rättad) sitter pv och berättar om hur det var på Vätternrundan, ja, värdparets son som är född 1971 debuterade i samma lopp och har meddelat att detta var första och sista gången. Definitivt den sista.

Och här hemma?
Nu är det inte långt kvar förrän allt är utblommat.
Men rosbusken vid äppelträdet har äntligen vuxit på höjden (och jag har bundit upp den) och är otroligt knoppig, mer än någonsin tidigare!
Det är den rosen som jag egentligen inte är så förtjust i, men jag måtte ju ha varit det när den inhandlades? Bolltisteln väntar på sin tur också .., och kanske kommer lövkojorna att visa sig, men den rabatten är överdådig i år och jag vet inte riktigt hur dom ska synas.
Det får nog bli som i psalm 265 .., där man sjunger att "ja, här gäller tränga sig fram, tränga sig fram, annars är himlen förlorad!"
Och är inte himlen förlorad, så är chansen att visa upp för fröknarna Lövkoja, också förlorad.

 

Så här ser i alla fall rosen ut utslagen.., den är liksom polkagrisrandig.
Ja, lite fin är den allt.

Nu ska pv skjutsa mig till Haverdal där jag ska slå mig ner på stranden och kanske vill Lill-Karin bada med mig säkerligen kommer även Eva och den halvlånge maken, han som för övrigt är lika badtokig som jag själv.

Nybakade kanelbullar (med kardemumma i, till pv:s och friherrinnans bedrövelse) ska få följa med, plus Mariekex, saft och kaffe.

Dagens fönster ....

"Tänkte på dig när jag satt och tittade på mitt favoritfönster ...
Vi försökte sitta ute, det är varmt nog, men vindstilla och tokmycket mygg. Våra myggjagare har visst gått och lagt sig i holkarna:"

Vem skrev så?
Jo, det var nämligen madamen som skriver vackra texter till kyrklig musik (säkert till annan musik också) och alltid - säger alltid - blir så himla bra på bild! Bloggblad, alltså. Marianne.

Tack snälla för det fina fönstret! säger jag.

Den vanligaste av dem alla ....

Detta är den i särklass vanligaste semesterbilden som postas runt om på alla sociala medier.
En strand, hav eller pool eller palmer att titta på och så då några helst brunbrända ben (men har man nyss kommit till stranden/värmen kan dom få vara vita ett tag) och så gärna snyggt lackade tånaglar.

Nu är ju den här inte så värst tillrättalagd, faktiskt inte alls, men tja, den får duga.
För övrigt är ju det här vad jag helst gör om dagarna, om jag får välja, alltså.

Blommor kommer på andra plats, i alla fall under sommaren.
Ja, då tar vi en lite bedagad ros (vres eller nypon ..., växte vid stranden i Haverdal), så har jag fått med två typiska semesterbilder.

För övrigt kan meddelas att jag har lyssnat till Europapodden (som mest handlade om Italiens dåliga ekonomi, himla intressant!) och idag är det USA-podden och har någon människa kunnat undgå att se dessa väckelsemöten som president Trump har när han kampanjar, ja, nu är det igång. Jag är helt övertygad (tyvärr) om att han kommer sitta kvar ännu en period.

Och så har jag dammsugit här nere, städat i uterummet, tagit in pioner och ställt på bordet där .., och snart kommer väl pv hem från inköpsrunda (kloklippning stod också på schemat) i stan och då ska jag fixa lite lunch. I eftermiddag vankas middag hos Eva i Tyresö och hennes halvlånge make. Kul!

Har också google-mappat-mig runt i Liverpool och kunde konstatera att vi bor nära Sefton Park, en till synes stooor och vacker park, men inte i centrum. Det passar mig perfekt och det är väl bara att ta sig in till restauranger och annat via buss eller taxi, ja, det ska väl ordna sig. En braskande rubrik om väpnat rån i södra Liverpool dök också upp, ja, men å, så trevligt! Å andra sidan sker ju såna här också. Huvva!

Dagens fönster ....

"Också ett slags fönster.
Centralstationen i Basel", skriver annannan. 

Ja, nu har hon sannerligen varit på hugget!

Tack snälla!

Igår ....

.... slog jag mig ner på en annan strand än den vanliga.
Några hundra meter innan man kommer till hamnen (den stora, där segelbåten är) kan man snirkla sig ner mot stranden och där slog jag läger någon timme eller två.

Man fick gå långt ut för att kunna simma, men det gick det med.
Och himlen såg ut som "snart-kommer-Jesus-tillbaka", men det gjorde hen inte.

Till höger om mig, men långt ifrån, satt ett par i trettioårsåldern med sin förstfödde, en liten krabat på kanske dryga året. Pappan som tycktes betydligt äldre än hon som var mamma, var outtröttlig på att roa det lilla barnet. Hela tiden. Oavbrutet.
Det är tur att man får barn när man har gott om kraft.

Tisdag .....

Jag vaknar före pv och tar harry på promenad.
Min högra sandal har spruckit på vänster sida och det är  e x a k t  likadant varje gång jag köper sandaler! Det  m å s t e  väl ändå bero på nån slags felställning i benet som gör att det blir så här.
Till en början trodde jag att det var själva skon som det var fel på och jag har fått två nya par, men nu är jag helt säker .., det är mitt ben/min fot som ställer till det.

Tittar lite på Morgonstudion.
Där är en ny meteorolog .., ny nyhetsuppläsare (som ser så glad ut!) och Carina Bergfeldt har fått en efterträdare/vikarie i USA. Det kan inte vara lätt att gå i hennes skor. Jag tycker att Carina är helt suverän, men det tycker jag att många andra korrespondenter  o c k s å  är. Lars Moberg, t.ex, som var vikarie för henne .., kanske var det i fjolsomras? Och så alla dom andra .., oftast kvinnor.
På lördag är det bröllop mellan Carina B. och hennes danske Jesper Zolck. Har man följt hennes konto en längre tid, känns det  n ä s t a n  som om det vore en bekant som går åstad och gifter sig.

Igår betalade jag handpenningen på fotbollsresan och jag fick nästan - men bara nästan - ångest.
I ett års tid har jag varit så flitig och sparat och sparat och nu susade det iväg pengar från kontot!
Ja, ja, bara att ta nya tag! Nu vet jag att jag kan och även om jag inte skulle arbeta särskilt mycket - eller inte alls - kan jag spara.

Den här månaden blir det tre arbetspass, om ens det. Midsommarafton tolv till sju, men det är ingen röd dag, alltså inga hundra procent.

Mera?
Pizzaafton i Skallkrokens hamn ikväll och i morgon middag hos Eva från Tyresö med hennes halvlånge man och barnbarnet Karin.

Nu ska jag dammsuga; harry lossar hår så det är hemskt!

Dagens fönster ...

Från Pershyttan kommer två fönster, ett med ögonlock, ett som är glasklart.

Det var Ulrika som tog bilden och det hade jag kunnat säga utan att veta vem som var avsändare.

Tack snälla!

När latmasken slår till ....

Så slår den till rejält.
Vaknade sex i morse, men låg kvar tills klockan var nästan nio!!
Och varför tycker jag att det känns hemskt .., ja, som om jag sovit bort det mesta av dagen?
Säg det.
Kanske nåt slags minne från barndomen och pappa som ville ha upp oss alla tidigt; mest troligt för att han var sällskapssjuk?

Så här såg det ut igårkväll.
Vi hade då varit och vattnat blommor och trädgård hos friherrinnan, som för övrigt nu har bilat upp till Ställdalen och vidare mot Orsa, där hon och väninnan sedan evigheter tillbaka ska bo i ett härbre i en veckas tid! Ingen el och inget vatten, om jag fattade det rätt, men det bekymrar inte damerna.
Det är friherrinnans halvsyster som äger härbret och där kan dom ju förstås hämta vatten och annat.
Jo, men det blir säkert underbart för dem!
Och så roligt att få fira en alldeles riktig midsommar i Dalarna.

Bilden, ja.
Det var nåt så vanvettigt vacker solnedgång och pv fick köra fortare än lagen tillåter för att jag skulle hinna hämta mobilen och ändå var det knappt att jag hann!

Åt andra hållet såg det ut så här; mer åt nordöst
Till och med fåren tycktes njuta av allt det vackra.

Och idag då ...?
Ja, jag har bokat en resa till Liverpool tillsammans med Emil och pv, men den alldeles omåttligt vänlige och omtänksamme reseordnaren, han ringde och bad mig tänka på somligt som jag inte tänkt på (alltid för bråttom), men det verkar lösa sig. Man vet ännu inte hundraprocentigt om matcherna spelas på en lördag eller söndag, även om det på matchprogrammret står att matchen går den 26:e och det tänkte jag inte på. Ja, jag visste det helt enkelt inte.
Nu blir det måhända ännu en övernattning i Liverpool och då är frågan om Emil kan få ledigt?
(I så fall blir det fredag - måndag och hem måndag, alltså).

För övrigt har pv klippt gräsmattan och det hade kanske behövts en lie .., ja, jag menar inte gräsmattan här uppe, utan den nere vid vägen. Och vi har suttit ute under parasollet och småpratat och kanske ska vi köra till båten och fixa lite och ta oss ett kvällsdopp.
Det är väl ungefär vad som har hänt idag.

Dagens fönster ....

Någon - förslagsvis madamen i Portugal - kanske anar att jag älskar speglingar.
Så här skriver hon i alla fall: "Fönster mot fönster. Bilarna håller längre här, en sådan bil hade våra grannar i Skåne för över trettio år sedan!"

Är det här i Portugal, tro?
Hur som haver .., tack annannan!

Söndagkväll ...

Och livet återgår till det vanliga.
Eller ovanliga.

Pv som igår stapplade sig uppför trappan till sängkammaren, går nu som vanligt och det som hade domnat bort under cykelturen (jag upplevde samma sak när jag red på islandshäst under en hel dag; praktiskt taget hela underlivet var bortdomnat) har återuppstått och det var ju skönt.

Men det har likväl varit en lugn dag.
Vi har knåpat på med DN:s lördagskorsord (jag tänkte fel och löste fredagens och var så glad att jag fixade det hela nästan helt själv!) men så hade pv köpt DN i går och nu är det  d e t  krysset som har tagit tid i anspråk. Nja, det var verkligen inte lika enkelt som förra lördagens!

I eftermiddag knipsade jag av en av dom rosor som slagit ut natten mot igår och så gick vi ner till Ecke och Britt, där båda sönerna har tillbringat helgen, men den äldre - Jonas - har firat sin 60-årsdag. Ja, ett stillsamt firande, men ändå.
Tog med oss kaffe i termos, pv:s hembakade kärleksmums och så rosen då.

Såväl Ecke som Britt är i nittioårsåldern och det hade blivit ovanligt sent för dem igår, även om det inte var ett stort kalas, men man hade suttit ute timmavis och pratat och haft det trevligt.
Här har pv upptäckt vad han tror är en fästing, men så var det inte. Den lilla pricken som syns, är såret efter när Harry och Charlie rök ihop i Upplands Väsby. Charlie fick också ett jack någonstans.

Ja, men det blev ett trivsamt besök.
Den kommande veckan ska båten fixas (innandömet .. man kan tro att pv slängt en handgranat i ruffen!) och jag arbetar Midsommarafton tillsammans med underbara Johanna den eftermiddagen, så det blir säkert bra.

Därefter väntar hela sommaren som ett enda långt paradis!
Anders ska, tillsammans med en kompis, tävla i nåt förfärligt i Åre (löpning nästan upp i himlen, kajakpaddling i ett par mil och på tre mil på cykel, tror jag att det var ..) och vi pratar om att hitta nån stuga att bo i och om inte annat ta emot dom här herrarna när dom kommer i mål. (Sonen är aningen orolig ..:).

Vi får se hur det blir.
Nu vankas stekt fisk - mums - !

Dagens fönster .... 

"Ett hälsning från ön med ett litet båthusfönster ...", skriver Barbro i Uppsala, eller .., ja, "Babsan".

Tack Barbro! Så omtänksamt av dig!