onsdag 5 maj 2010

På spisen ...



... puttrar köttsoppan.

Grön persilja ska strös ovanpå saligheten innan det är dags för servering.
(Soppan hamnar i Blå Måsens soppterrin .., oj, så fint!)

Och där är gott om potatis, kålrotsbitar och morötter.

"Men klimp avstår jag gärna ..", säger pv lite diskret.
(Alltså får jag göra en egen liten omgång med klimp .., det är ju liksom pricken över i.)

Rabarberpajen är förberedd.

Såja, nu kan man ägna sig åt andra viktigheter.
Kalimera världen ...!


I Grekland är det svettigt just nu.

Landet åker kana längs ruinens brant och snart är det väl stor risk att man dråsar iväg rakt ut i tomma luften.

Men idag minsann ska grekerna gå ut i generalstrejk och det mesta lär stå stilla.

Grekerna vill förstås behålla sina delikata pensionsförmåner och någon måtta får det förstås vara på sparandet, tycks man anse.

Man kan fundera över hur människor tänker?

Och allra mest när man läser sånt här.

Det är vad jag tänker.

Utsikt mot innergård ...



Ja, så är det verkligen, att jag älskar innergårdar.

Det är som att öppna en ask .., detta att inte veta vad som döljer sig bakom aldrig så eleganta husfasader.

Och när Gösta sätter sig på sin stol ute på balkongen, ni vet, den som är belägen i den oerhört vackra våningen, då ser det ut så här.

Ganska ruffigt.

Man kan tänka sig ljuden från förr.

Dagens fönster ...



... finns i Halmstad.

Tänk, det här ska bli "min" stad.

tisdag 4 maj 2010

Nån slags resumé ...


Ängelholm i motljus.
Eller inloppet.
Så vackert att det är inte sant.


Det är underligt det här med tid.


Ibland tycks tre timmar på tåg som en evighet och andra gånger susar det bara till.

Det är som med veckan före man har semester - då tiden masar sig fram - jämfört med den allra sista, då timmarna försvinner i en otrolig fart!

Hur olika ter sig inte tiden då?


Gösta vid sitt arbetsbord.
Han pratar in ett band som handlar om hans syn på den svenska sjukvården.
Framför allt om den psykiatriska vården.

Men ikväll är det en bra tidsresa och jag knatar iväg i snålblåsten och duggregnet och tänker på Ystad som hade sommarvärme i eftermiddag .., och så inväntar jag pv hos Sonja och Gösta och Sonja har redan dukat på en bricka som står i köket och vi sätter oss i vardagsrummet och det blir prat om precis allt möjligt.

Vi pratar om pingstväckelsen .,. om att tala i tungor .., och att bli frälst och om Darwin och det surras om jobbet och om påskliljor och liljekonvaljer och om våra första arbeten.

Gösta sitter i sitt rum och ordnar med sina bandinspelningar.

Vid kvart i nio kommer pv och slår sig ner och vi blir där i nära ytterligare en timmes tid.

"Thomas! Kom och spela lite på mitt nystämda piano!" hojtar Gösta och så blir det.

Det sjungs andliga sånger av männen som är ateister och jag ler för mig själv.

Och så blir det bestämt att jag i morgon ska koka köttsoppa och så kommer Sonja och Gösta hit och äter med oss och när vi säger tack och hej, pussar jag på franskt vis eller vad jag i alla fall inbillar mig är franskt vis ... så där dutt-dutt-dutt och Sonja skrattar och kramar om och sen är det Göstas tur och jag känner hur oändligt mycket jag tycker om dem!

Och nu kommer herr Pensionatsvärden med ett glas Martini, allt medan pElle smyger under bordet.

Livet känns som bäst.

Nu ....


Eva på Frösön målade så här fint.


... låser jag dörren om mig och tar cykeln ner till stationen.

Och jag ska sätta mig på kajen och vända ansiktet mot solen i nästan en timmes tid.

Fast först ett besök på bageriet.

Sa jag att det är sommar i Ystad just nu?

Inte det?

Då gör jag det.

Åååå, vilka kommentarer ...



Allt möjligt pratar vi om.

Om hur mycket dofter betyder, till exempel.

Nyslaget gräs är för mig barndom och slåtter hos pappas kusin i Kalvträsk.

Apotekets vårtmedel doftar eter och eter doftar Malå sjukstuga och mamma som tar en bomullstuss och duttar mot bruna glasflaskan fylld med just eter och jag är kanske sju år och tycker att detta, att få vara hos mamma på sjukstugan, är hur spännande som helst.

Blommande hägg, eller doften av den, betyder sommarlov.

"Och tänk .., en gång .., det var flera år före skilsmässan ., stod jag och strök min makes skjorta och plötsligt kände jag doften av hans rakvatten .., den fanns förstås i skjortan och frigjordes av värmen från strykjärnet och där stod jag vid strykbrädan och fylldes av kärlek till honom ...", säger kvinnan som är min vän och som nu inte längre stryker någon herrskjorta.

Men minnet av doften, den kommer hon ihåg.

Lyckliga Grodan sa... luktminnet är starkt hos mig:

nyhässjat hö+ färsk karlsvett + svettig arbetshäst=somrarna hos mormor och morfar
kvalmig morgonlukt + nattstånden urin + desinfektionsmedel = min långa utbildning

nyponrosor=lycka (mormor, somrar, tid som står stilla)

den söta hästlukten = självständighet, frihet, lycka

höstlukten i skogen av myrmark och multna löv= förväntan inför stillheten och bästa tiden på året

jag kan göra listan hur lång som helst, t.ex lukten av bensin på macken = stad, något fint och bra, förväntan

annannan sa...

''Min älskade älskade fröken i andra och tredje klass, hon som var ung och vacker och mörkhårig och smal och hade kläder i så vackra färger, hon använde Yves Saint Laurents parfym Opium.

Det visste jag ju inte då, men när jag blev vuxen nog att möta parfymen på annat håll visste jag direkt."

Sven sa...

Jag är väldigt känslig för dofter, när jag sitter i en buss kan jag nästan känna hur alla doftar(och luktar) Det är rätt jobbigt.

Jag var tillsammans med en tjej när jag var 19 år och hon hade ett speciellt schampo som jag för alltid förknippar med henne. Ibland när jag kommer gående på gatan kan jag fortfarande möta kvinnor med samma schampo... och vips faller jag 36 år bakåt i tiden.

Det är härliga och framförallt billiga resor!

Turtlegirl sa...

Jag kommer ihåg ett besök hemma hos en dam som jag gjorde "i tjänsten". Damen var runt 80 år och bodde i en lägenhet från 30-40 talet här i staden.

När jag kom in där så doftade det PRECIS som det gjorde hos farmor i hennes lägenhet.

Exakt!

De hade lite lika möbelstil också.

Tänk så mycket minnen som kom upp.

Ingela sa...

Jag har ett liknande minne som jag tror att jag har berättat om.
Det var när vi ganska nyss hade slagit oss ihop, maken och jag.

Jag strök ett örngott, det var ett av hans gamla örngott.

Då det blev varmt doftade det precis som han fast det var nytvättat och jag blev alldeles knäsvag...

Han använder inga köpta dofter, så det doftade bara ren karl helt enkelt.

Numera är den doften så bekant att jag inte känner den annat än när han har varit borta några dagar.

Idag eller ikväll ...



... blir det tåg till landet Halland igen.

I väntan på den sjungande pensionatsvärden, går jag till Sonja och Gösta och väntar där.

Sonja brukar bjuda på kaffe och en smörgås och så sitter vi i stora vardagsrummet med utsikt över Nissan och allt möjligt hinner vi surra om.

"Å,vad jag älskar den här lägenheten!" säger jag nästan varje gång.

Jo, den är förvisso vacker .., men Sonja, hon saknar detta att kunna påta i rabatterna och hon saknar påskliljorna som kommer upp var vår och hon saknar småpratet med grannarna.

Sånt.

Gösta däremot, han tycker sig ha hamnat i paradiset.

Det är hans hängsle ni ser på bilden.
Trött på att vara ensamseglare?


Här finns en man till salu!

Dagens fönster ....



... finns på Mariagatan här i Ystad.

I huset till höger, där bor jag.

Och Kurt Wallander.

måndag 3 maj 2010

Ett kvällsfönster från ....



... landet Halland.

Sånt man minns ....



Allt möjligt pratar vi om.

Om hur mycket dofter betyder, till exempel.

Nyslaget gräs är för mig barndom och slåtter hos pappas kusin i Kalvträsk.

Apotekets vårtmedel doftar eter och eter doftar Malå sjukstuga och mamma som tar en bomullstuss och duttar mot bruna glasflaskan fylld med just eter och jag är kanske sju år och tycker att detta, att få vara hos mamma på sjukstugan, är hur spännande som helst.

Blommande hägg, eller doften av den, betyder sommarlov.

"Och tänk .., en gång .., det var flera år före skilsmässan ., stod jag och strök min makes skjorta och plötsligt kände jag doften av hans rakvatten .., den fanns förstås i skjortan och frigjordes av värmen från strykjärnet och där stod jag vid strykbrädan och fylldes av kärlek till honom ...", säger kvinnan som är min vän och som nu inte längre stryker någon herrskjorta.

Men minnet av doften, den kommer hon ihåg.


annannan sa...

''Min älskade älskade fröken i andra och tredje klass, hon som var ung och vacker och mörkhårig och smal och hade kläder i så vackra färger, hon använde Yves Saint Laurents parfym Opium.

Det visste jag ju inte då, men när jag blev vuxen nog att möta parfymen på annat håll visste jag direkt."

Sven sa...

Jag är väldigt känslig för dofter, när jag sitter i en buss kan jag nästan känna hur alla doftar(och luktar) Det är rätt jobbigt.

Jag var tillsammans med en tjej när jag var 19 år och hon hade ett speciellt schampo som jag för alltid förknippar med henne. Ibland när jag kommer gående på gatan kan jag fortfarande möta kvinnor med samma schampo... och vips faller jag 36 år bakåt i tiden.

Det är härliga och framförallt billiga resor!

Turtlegirl sa...

Jag kommer ihåg ett besök hemma hos en dam som jag gjorde "i tjänsten". Damen var runt 80 år och bodde i en lägenhet från 30-40 talet här i staden.

När jag kom in där så doftade det PRECIS som det gjorde hos farmor i hennes lägenhet.

Exakt!

De hade lite lika möbelstil också.

Tänk så mycket minnen som kom upp.

Ingela sa...

Jag har ett liknande minne som jag tror att jag har berättat om.
Det var när vi ganska nyss hade slagit oss ihop, maken och jag.

Jag strök ett örngott, det var ett av hans gamla örngott.

Då det blev varmt doftade det precis som han fast det var nytvättat och jag blev alldeles knäsvag...

Han använder inga köpta dofter, så det doftade bara ren karl helt enkelt.

Numera är den doften så bekant att jag inte känner den annat än när han har varit borta några dagar.
Fisksås på Leina-vis ...

Världens enklaste och godaste sås till den stekta torsken, den bjöd Leina på.

Så här.

2 dl creme fraiche värms upp i kastrull

1 fiskbuljongstärning smulas i

rör om

servera!

Tro mig ., den var kalasgod!

Ny vecka .. ny giv.


Gamla priser.
Gammal skylt.


Och måndag är längsta dagen
.., sju till fem.

Full fart precis hela tiden.

Och jag räknar ner.

Nio veckor kvar.

Måndagsfönstret ....



.... fångades i flykten av den här fotografen.

Och kan man tänka sig .., han fyller år just idag!

Grattis-grattis!

söndag 2 maj 2010

Allt är relativt ...


Tittar på ett program på danska ettan, om den danska restaurant som har valts till världens bästa.

Men vilken chef.

Skäller och gormar mest hela tiden.

Jag hade legat på psyket inom loppet av en vecka om jag hade varit anställd där.

Ett kvällsfönster från ...


..... mig.

Det är när pågatåget närmar sig Ystad .., korsningen in till Ruuthsbo.

Då är man nästan hemma.

Otaliga gånger har jag promenerat där med herr Cocker, då, i det andra livet.

Allén till Ruuthsbo som är mer som ett gods, består av stora kastanjer ..., och när Emma och Emil var små och jag skjutsade dem till havet, då låtsades jag att det hängde småspöken i träden och jag tvärbromsade och tutade och från baksätet hördes skrik av förfäran/glädje/rädsla/skräck och lycka!

En film med handling ...



Väntan, kan fördrivas på många sätt.

Ett är att sätta sig på en bänk alldeles vid Nissan och där sitter jag i solskenet och vänder ansiktet mot solen och snett till höger om mig fikar en ung familj i sin segelbåt och lillpojken kastar brödbitar i vattnet, till fiskmåsarnas skrikglädje.

Alldeles helt underbart är det.
Och mycket vatten var det ...

Missade du Gunnars, Mians, Fru Grås, Ingelas, Leinas, Bettis, Ellis, Joms, Helenas, pElles, min, Eva på Frösöns, Svens, Anitas, Turtlegirls, Monets, kusin Barbros, pv:s, Tuvstarrs, Margareta och Evas smultronställen?

Då finns dom här!

Helg ...



Det bästa med mitt liv i landet Halland, det är det här med stillheten.

En slags rofylldhet.

Och när det är lördagkväll går Leina, pv, jag själv och så pElle, på promenad ner till havet.

I vanliga fall ...., vågar inte pElle gå så långt hemifrån, nä, han brukar stanna vid det stora elskåpet .. men just den här kvällen, då gör han oss sällskap.

Oftast en bit bakom oss .., lite lagom lullande efteråt .., stolt .., lite rädd .., men med en vilja att följa med. Att våga.



Och tänk, han följer oss nästan ner till kurvan där vägen svänger, men där tar modet slut .,. nu vill han inte gå en meter längre och vi går mot stranden, men pElle, han sitter där uppe i buskaget och väntar och håller koll.



När vi sedan åter går hemåt igen, då har pElle bråttom!
Och alldeles totalt slut på är han efter det här äventyret och liksom ramlar ihop i en hög på altanen.
Ni noterar väl svansen i uppåtläge?
Här gäller det att intala sig att man är modig.


Och hela omgivningen är så ljuvlig, så man bara öppnar hjärtedörren och all glädje får strömma rakt in.


Och det blir söndag.

Pv tar motorsågen och ägnar någon timme åt att såga trädstammar .., och han knipsar av tjocka grenar ., bygger på altanens innertak .., allt sånt.

"Vill du ha kaffe och gifflar?" ropar jag till honom.

Jodå.

Och där sitter vi tillsammans med hemifrån-uddevalla-främmandet och det sätts upp en spaljé och jag planterar blommor och röjer lite inomhus.


Söndageftermiddag skjutsar jag in Leina till Halmstad.
Utanför biblioteket, som ligger nära busstationen, ser det ut så här.
I gröngräset ligger ungdomar och gonar sig.


Och vid Swebus hållplats där Leina väntar på buss 820, hör jag någon hojta.
Å, det är Anders klasskamrat och hennes syster och här är dom båda två, så goa och glada.
Pernilla t.v. ska åka till Göteborg där hon läser media och kommunikation och Sofie, som är klasskamraten, pluggar på högskolan i Halmstad.
Hon säger att jag säkert kommer att trivas i landet Halland.


När Leina har åkt återstår mer än en timmes väntan för mig, ja, innan det är dags för tågresa till Malmö.

Jag parkerar nedanför Sonja och Göstas lägenhet .., sätter mig sedan på en bänk och tittar ut över vattnet .., och på andra sidan skymtar slottet och där kommer en segelbåt och jag hör fiskmåseskrik och allt känns mer än bra.