Bara så ni vet.

Jag kan läsa era kommentarer, men dom dyker inte upp på bloggen av någon anledning.

Tack Mian.

Diplom kommer.

Eva på Frösön: Jag tyckte så mycket om dikten! I love you!

Margareta Lundgren: t a c k! (Jaså, du behöver inget diplom .-)

S o F: ååå, är det översvämning på gång ...! Ajabaja. Här får du ett virtuellt diplom, för jag vet ju att du vill vara lite okänd.

Mian: som nu har läst inlägget två gånger och förstås vill ha två diplom! Absolut. Det kommer med posten .-)

Mossfolk: inget diplom för dig heller ..? Men ni var då storsinta av er ...! Hälsa Lurvig att akta sig för irriterade rottweilers!

Smulan: jaha, här vankas det diplom ser jag, trots vad du skriver ..-)'

Cecilia N (som i morgon står för dagens fönster och vilket fönster det är ...): ja, jag hoppas också på ett arbete och en bra chef .., tänk, vad det betyder mycket!

Fru Grå, som inte är det minsta Grå: jag arbetar torsdag till fem, fredag, lördag och söndag till mot tre, tror jag. Ååå, det blir svårt om du kommer och kramar, men jag blir hemma hela nästa vecka också.

Idag ...

.... strax efter att jag stämplat ut, gick jag in till chefen och tackade för dom här fyra åren.
(Varför idag? Jo, han går nämligen på semester nu.)

Hur det kändes?

Svårt.

Alldeles enkelt att hålla rösten stadig var det inte.

Det var nämligen så här, att när Ica Supermarket för sex år sedan skulle öppna i Ystad, mer eller mindre beordrade kvartersbutikens chef oss anställda att söka arbete just där - i den stora, nybyggda affären - ty han räknade med att själv tvingas lägga ner sin inom något år.

Så vi sökte.

Och min ansökan kom in för sent.

Jag minns att annonsen i tidningen var utformad så där som att .."Alla som vill arbeta på Ica Supermarket räcker upp en hand!" och jag stoppade ner ett A4 där mitt arbetsliv var nedskrivet och på baksidan ritade jag en hand som liksom stack upp och hamnade vid adressen.

Efter en tid blev det anställningsintervju på arbetsförmedlingen.

Där satt fyra personer, varav en var chefen (men det visste jag inte då) och det var frågor som jag aldrig hade hört tidigare .., vad skulle jag säga om jag vore frukt, - och gröntansvarig och hade semester och när jag återvände hade arbetskamraten som vikarierat på min avdelning ändrat helt i disken?

Jag sa att förmodligen vill ni att jag ska svara "men å, så underbart med en sån kreativ arbetskamrat!" .. men innerst inne skulle jag nog tänka ..."jäklar, att jag inte har kommit på det där själv!" och man skulle beskriva en bra chef och det förstod man ju .., men jag sa att för mig är ändå det allra viktigaste att han har ett gott humör, att han inte är nån "sur-pul", för det är nästan det värsta jag vet.

Och så, några dagar senare, fick jag meddelande att jo, jag skulle få jobbet och jag hade två dagar på mig att tacka ja, jag var ju som sagt var sent ute.

Lördag och söndag som betänketid.

På söndagkväll ringde jag till chefen och tackade nej.

Jag sa som det var, att jag ville vara kvar i lilla kvartersbutiken, att det var där jag kände mig trygg och jag tyckte ju så mycket om alla kunderna.

Ett par år senare hade butiken såväl bytt ägare som gått i konkurs och då var det Karina som tyckte att jag också skulle söka på Ica Supermarket, för det hade minsann hon gjort.

Ååå, så pinsamt, att först tacka nej, och sedan, tre år senare, komma och be om arbete.

Men så blev det och chefen sa än en gång "javisst!" och tänk, jag fick ett nytt liv.

Ja, jag fick högre inkomst än jag någonsin har haft .., (alltså, jag fick arbeta heltid) vilket har inneburit att jag kunnat åka utomlands med barnbarnen .. jag har kunnat b j u d a dem på resa, tänk, när man under flera år efter skilsmässan knappt hade ett öre över och så, plötsligt, känner man sig som den rikaste människan på jorden!

Jag fick helt enkelt ett nytt liv.

För detta tackade jag chefen.

Och nu återstår bara fyra dagars arbete och i morgon tandläkarbesök i Helsingborg och från Halland kommer pv med tåget och så ses vi där, i Hbg, och så har exet och hans rara fru bjudit oss på kvällsmat i deras nyinskaffade segelbåt som ligger nere vid Marinan, och det ska bli sååå trevligt.

Så kan livet också vara.

Och den som orkade läsa ända hit ner, kan höra av sig, ja, så ska ni få ett tjusigt diplom för ert tålamod.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... finns på Österlen i Skåne.

Och tisdagens sommarpratare ....

... är den här mannen.


Turtlegirl sa ...

Ser framemot! Aldrig hört talas om men nu kanske ett namn man kommer att lägga på minnet.

Men det blir ikväll eller "lyssna efteråt" för mitt på dagen blir det annat idag.

Och plötsligt tänker jag på min mamma ...

Mamma.

Ikväll läste jag följande rader: ".... och hur det kommer sig att jag, 43 år efter min morfars bortgång, tänker på honom så gott som dagligdags."

Det är festfixaren Micael Bindefeld som berättar om vad hans sommarprogram bland annat ska handla om.

Och då tänkte jag på dig och på pappa.

Jag tänkte att ..., ikväll cyklade jag förbi kyrkogården där askan av dig ligger under jord och jag känner inte att alls att du är där ., det var vad jag tänkte när jag cyklade förbi.

Men jag känner det som om du är här.


Liten Ann-Gerd med allvarsam blick.

Du ska veta att jag inte har glömt dig.


Den kvällen när mina barns pappa gifter sig med Karin, blir min mamma svårt sjuk.
Till sjukhuset kommer alla tre barnen - finklädda - från sin pappas bröllopsfest.
Och mormor blir ompysslad hela kvällen.

Det är som med herr Bindefeld .., och nu när du har varit död i två år, så tänker jag på dig nästan varje dag.

Och snart ska jag flytta från Ystad.

Dagar då det har känts ångestfyllt att lämna allt som jag håller så kär - det här vardagliga -, så brukar jag tänka på dig och hur du susade iväg och blev borta i tjugo år och det till en annan kontinent.

Jag har sagt till pv att jag ska göra som en liten egen minneslund i landet Halland, där på kullen.

Kanske gräver jag ner din tröja och så får det bli en liten grav och jag kan tända ljus och göra fint när jag vill tänka på dig.

Vad tror du om det?

Hälsningar från mig.

Eliza.

"Tjorvigt ..."

Om jag hade brått att installera hans dator?
Ja, det kan man nog säga.


Nu, när min egen dator har avlidit, så där nästan på dagen efter att garantin har tackat för sig, är man extra glad över att ha träffat en så generös pojkvän.

"Ta min bärbara du ...", sa han vänligt och kan man tänka sig att jag tackade ja.

Ikväll har jag servat den generöse med dagens aktiekurser, något som är helt nytt för min del.

Några storslagna vinster blev det inte, men jag tycker ju om honom ändå.

Faktiskt.

Jahapp.


Lagom till semestern kraschar datorn.

Och i eftermiddag biter jag sönder en stor lagning.

Men allt är som bekant relativt.

I vissa länder i Afrika dör var tionde kvinna vid graviditet eller förlossning.

Det får väl bli semester runt husknuten i värsta fall.

Prat-prat ...


Och så var det då Dagens Sommarpratare.

– Mitt program ska handla om att bryta upp. Den ständiga jakten på frihet och handlingsutrymme. Lite om glädjen i att starta på nytt om och om igen.
Om tryggheten i att ha fuck off-pengar eller bara förmågan att säga "fuck off" oavsett ekonomisk trygghet.

Dagens fönster ....

... finns i en buss på väg från Svedala till Malmö.

I allra högsta grad sevärt ...

Har ni möjlighet .., ååå, se det här programmet!

Vanliga små bekymmer susar all världens väg!

Å, vad vi har det bra i vårt land!


Sändningstider: Med livet i händerna
Kunskapskanalen Onsdag 7 jul 2010 kl 23.00
Kunskapskanalen Fredag 9 jul 2010 kl 21.00

Hoppas ...

På förmiddagaen den artonde juli, går flyttlasset från Skåne till landet Halland.

Eller vid lunchtid, så där.

Och tänk .., den artonde juli , samma dag alltså, kommer kanske Dr Böhlander och Emma (och deras vänner) också till landet Halland och sover över innan det, dagen därpå, är dags för Gothia Cup.

Vilken outsäglig glädje!

Ja, att då, på min första riktiga natt i det gula huset på kullen, då är jag inte alldeles ensam som kommer dit, utan fler från min familj.

Det är lycka det.

(Och minnesgoda läsare kanske minns att Bollstanäs flickor f.97 vann sin årsgrupp i fjol och ska alltså försöka försvara äran. Så här ser deras grupp ut i år.)

Girls 13 - Group 2

Lag	Nationalitet	Lag-ID	Tröjfärg
Bollebygds IF	SWE	27311	Vit
Bollstanäs SK	SWE	28506	Gul
Darlington Fusion S.C.	CAN	26989	Red/White
Torup/Rydö FF	SWE	26941	Röd/svart
Tuve IF	SWE	27133	Röd/Blå

Likt en tiger på savannen ligger sigge under plommonträdet.

Kaos, är ordet vad beträffar hemresan.

Väl framme i Malmö visar det sig att tåget till Ystad och Simrishamn är inställt - "cancelled" - står det på datorskärmen, men inte ett ord om någon ersättningstrafik och kommer något annat tåg att gå till sydöstra Skåne i kväll?

Ingen vet.

Av en händelse upptäcker jag en bekant buss .., Sydbuss med 0411-nummer på sidan och jo, den tar strandsatta resenärer till Svedala (hej LindaLotta!) och där, i Svedala, väntar ett stekhett pågatåg där andra resenärer har suttit och inväntat oss .., och så kommer vi då iväg.

Irritationen över den totala bristen på information från Skånetrafiken, är uppenbar.

Jag hamnar intill en kvinna i min ålder och hennes tonårsdotter.

Dom är på väg till Ystad Saltsjöbad på spa-äventyr och det blir prat om massage ., om Thailand .., om friår .., om att våga bryta upp .., om den allt mer hetsiga stressen på alldeles vanliga jobb där allt färre människor ska göra allt mer och visst, det går an när man är tjugo eller trettio, men med stigande ålder känns tröttheten av på ett annat sätt, konstaterar såväl kvinnan som jag själv.

Hon arbetar som förskollärare och det är, det vet man ju från alla reportage, allt större barngrupper, men samma antal personal som tar hand om dem.

Och när tåget rullar in på stationen i Ystad tar hon i hand och önskar lycka till med det nya livet i Halland och jag tar cykeln och susar iväg längs Österleden där kastanjerna sedan länge har slutat att blomma .., svänger sedan in på en av alla tvärgatorna ..., ser mittemotgrannen sitta på secondhand-trappan tillsammans med en kvinna med lockigt hår och jag tänker att ojdå .., det kanske är spirande känslor där .., och på min trappa står fröken Pelargonia kvar .., tornsvalorna skriiikflyger i skyn .., och jag skänker varma tankar till pensionatsvärden som så generöst har låtit mig låna hans bärbara dator.

Om jag är beroende av att vara uppkopplad?

Svar: absolut!

Ett kvällsfönster från landet Halland ...

Det är pensionatsvärden som ansar vildvinet.

Spegling ...

Någon sover.

Någon annan packar en ryggsäck och råkar passera en tavla.

Snart stundar resa till landet Skåne.

Sex arbetsdagar återstår.

Siesta ...

Dit pv går, går också pElle.

Och när pv tar sig en tupplur i Friggeboden .., då gör pElle samma sak.

Men sigge nilsson ...

... han tycker att detta med tält, det är allt bra kul!



"Ja, inte vet man ju vad allt det där rosa ska vara bra för, men himla bra gömställen är det och pElle ser inte vart jag har tagit vägen ...!"

"Ja, men du anar inte hur härligt det är ...!"

Åååå, alldeles till sig av glädje och förväntan blir pv bara vid tanken på att tälta!
Ja, under semestern, alltså.
Fort, fort hämtar han tältet och slår upp det på gräsmattan.
Man måste ju testa och se om det fungerar ....



Själv är jag måttligt förtjust i camping av det slaget.

Som lillflicka älskade jag att ligga i tält, men pappa sa att gräsmattan blev förstörd om tältet stod där många dagar .. (mamma tyckte att det spelade väl ingen roll, tältet kunde stå där hela sommaren ..., men pappa bestämde i det fallet ...) och som vuxen upptäckte jag hotellboendets fördelar.

Eller detta att hyra stuga, det är ju ännu roligare!

Men nu har jag lovat pv att testa campinglivet.

Ja, i måttliga mängder, alltså.



pElle bryr sig inte det minsta.

Han har lagt sig på sängen i Friggeboden .., enda stället med verklig svalka.

Utanför Friggeboden ...

Jag är egentligen ingen större fantast av Rhododendronbuskar.

Jo, dom är vackra, det är inte det .. men jag föredrar mjuka buskar och blommor och Rhododendron är ju som ett spret på nåt vis.

På ömse sidor om Friggeboden (där vi nu har tillbringat två nätter .., pElle ligger här och sover bakom min rygg när jag skriver .., han snarkar .., här är svalt och skönt ...) finns två jättelika buskar; den ena ser ni på bilden.

Ni kan ju tänka er hur vacker den är vid blomning!

Semesterplanering pågår ..

Och så sitter vi utanför Friggeboden .., dricker kaffe och planerar resrutten norröver.

"Men om vi tar första etappen till trakten av Vänerns sydspets .., kanske kan vi bjuda Turtlegirl på kaffe där vi campar?" säger vi och smajlar vid tanken .., och dag två till Bente i Hamar och kanske bada i Mjösa, Norges största insjö vars vatten är mjukt som sammet ..., och dag tre den svindlande och underbart vackra Trollstigen och dag fyra blir Atlantvejen, Ålösund och kanske Trondheim och så Jämtland igen och sist av allt söderut, mot Gothia Cup i Göteborg där Emma Elisabet ska vara spela med sitt BSK och - hopefully - försvara fjolårssegen för flickor f. 97, men det blir nog svårt och det spelar heller ingen roll, det blir roligt att se det hela ändå."

Ungefär så låter det.

Det får bli som det faller sig.

Alldeles lugn känner jag mig.

Utan blodtryckstabletter två dagar på raken, är mitt tryck 136/73 och undra på det .., här råder enbart lugn och ro.

Nu kommer pv med tältet .., han är ju campingfantast och vill att vi ska tälta aningen fler gånger än vi gjorde i fjolsomras.

Då blev det en enda gång, nämligen hos Gunnar i Vaplan.

Har han tur, kan det ju bli två den här gången.

Men då ska han ha tur,

Dagens fönster ...

... finns hos sommarstugegrannarna Stig och Margaretha.

Både herrn och frun har arbetat som lärare och så är det ju ofta, - läkare gifter sig med läkare eller sjuksköterskor (men gifter dom sig med biträden, tro ...?) -, poliser äktar poliser .., och lärare gifter sig med lärare (praktiskt, med tanke på alla lov ..., jag som vill resa utomlands i slutet av augusti, har lite svårt att få med mig herr magistern som då inte får ledigt ...).

Ja, det blev en liten utvikning det.

Nu stundar frukost ute i det gröna!

Fåglarna kvittrar .., sigge nilsson sitter på gräsmattan.