 |
| nisse |
Idag har Nils namnsdag.
Grattis pv!
Londongirl sa...
fredag 8 oktober 2010
Dagens fönster ...
 | |||
| Aningen stramt, ja. |
Från Guy i Arvidsjaur kommer dagens bild.
"Kanske aningen för stramt för dig ..?" skriver han.
Nja, det går bra ändå.
Guy är ju en sån estet, så där är det ordning & reda.
Men vackert är det.
Och tjusigt är även detta.
torsdag 7 oktober 2010
Mot sängen ...
Natten mot idag sov jag oroligt precis hela tiden.
Vaknade ideligen.
Vände och vred mig.
Tänkte på vad som komma skulle.
Jag hade ren och skär ångest.
Och jag tänkte att nog är det väl ändå underligt, att vid nästan sextio års ålder, så är man ändå så liten inuti och när man ska på anställningsintervju blir man ännu mindre och kinderna glöder och man tänker ut vad man ska säga och inte glömma att berätta och man vänder och vrider sig där under täcket och öppnar och stänger fönstret och tittar på gröna digitalsiffror som visar 02:15 och 02:45 och så där håller på det mest hela natten.
Efter besöket hos den tilltänkte chefen, efter intervjun som inte är en intervju utan en dialog (ibland en monolog ....) är man illröd om kinderna och flammig om halsen.
Glad och lycklig.
Omtumlad.
Och jag tackar min skapare att man inte är utsedd till minister av något slag.
Då kan man prata om anställningsintervju.
Tänk, telefoner som ringer .., KG Bergström och Agenda och kanske Uppdrag Granskning med Janne Josefsson som står utanför det gula huset och hytter med näven och säger att han minsann har letat upp något från det förflutna, ja, skrev inte du kärleksbrev till en klasskamrat i Lainejaur, se här, vi har dem ..., kan du kommentera dem? ..., och kanske värre säker ändå .., någon räkning som gick till Intrum Justitia men hann bli betald i tid, det hade man säkert fått veta också eller hela Sverige och "elisabet, kan vi få en kommentar!"
En sak är säker: jag hade legat på psyket i Halmstad dagen därpå.
Gud vare lovad att livet är som det är!
Att man är en vanlig nilsson.
Nu mot sängen - här ska sovas gott -!
Ajöken, sa fröken.
Efteråt ...
 | ||
| Gösta Pehrson |
.... kör jag raka spåret till Halmstad och så blir det kaffe hos Sonja och Gösta.
Vi sitter i vardagsrummet med tre meterts takhöjd - minst - och Nissan där utanför.
Gösta löser korsord.
Vi andra hjälper till efter bästa förmåga.
Innan jag gick till intervjun ...
.. besökte jag Kupans loppis, som drivs av Röda Korset.
Vilken fyndhörna!
Jag köpte en grön ursnygg yllefilt för FYRTIO kronor!
En alldeles bedårande porslinsskål för 35 kronor (tjeckisk) med vacker blå färg!
Plus diverse hemvävda dukar för 5 kronor stycket.
Bilder kommer i morgon.
.. besökte jag Kupans loppis, som drivs av Röda Korset.
Vilken fyndhörna!
Jag köpte en grön ursnygg yllefilt för FYRTIO kronor!
En alldeles bedårande porslinsskål för 35 kronor (tjeckisk) med vacker blå färg!
Plus diverse hemvävda dukar för 5 kronor stycket.
Bilder kommer i morgon.
Så här blev det.
I all hast .., tjänsten visade sig vara enbart frukt,- och grönt och det vet jag sedan förut, att det är helt kört för mig.
I tjugo år totalt har jag arbetat med just den biten och det är mycket tyngre än vad någon människa kan tro .., och hjälpmedel annat än pall-lyft när man lyfter tjugo bananlådor ute på lagret, finns ju inte.
Det finns ingen lyft i själva butiken, där blir det att lyfta från vagnar (eller än värre: från pallar!) till fruktborden och det kan ni ju räkna ut hur tungt det är.
Innan jag åkte ringde jag och pratade med en kund från affären i Ystad - boendes i Lund - numera pensionerad professor i ortopedi, ja, och han fick vara min alldeles egen konsult och jag frågade om han kunde tänka sig att agera bollplank och det kunde han!
Så jag fick berätta och han sade vad han ansåg.
Och väl inne på kontoret sa ägaren (en av dem) till butiken att "det är tungt här .., kanske tyngre än på andra ställen, vi har djupa diskar och det är många lyft osv" och han var ytterst förstående och själv vill jag för mitt liv inte vara en sån som arbetar en vecka och sen sjukskriver mig, nä, aldrig i livet.
Inte en chans.
Och chefen var vänligheten personifierad, ja, det var så mycket värme och vänlighet så jag var illröd om kinderna och alldeles varm efteråt.
Nu har jag anmält mig till vilket arbete som helst i butiken, utom frukt och mejeri, och chefen log och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta helger och så .., och jag sa att absolut!
Återstår nu att hoppas att det blir något kassaarbete ledigt vad det lider.
Men det känns bra.
Nu vet jag att jodå, man kan visst få ett arbete fast man snart är femtiosju år och det är inte alls kört!
Jag log mest hela vägen hem.
I all hast .., tjänsten visade sig vara enbart frukt,- och grönt och det vet jag sedan förut, att det är helt kört för mig.
I tjugo år totalt har jag arbetat med just den biten och det är mycket tyngre än vad någon människa kan tro .., och hjälpmedel annat än pall-lyft när man lyfter tjugo bananlådor ute på lagret, finns ju inte.
Det finns ingen lyft i själva butiken, där blir det att lyfta från vagnar (eller än värre: från pallar!) till fruktborden och det kan ni ju räkna ut hur tungt det är.
Innan jag åkte ringde jag och pratade med en kund från affären i Ystad - boendes i Lund - numera pensionerad professor i ortopedi, ja, och han fick vara min alldeles egen konsult och jag frågade om han kunde tänka sig att agera bollplank och det kunde han!
Så jag fick berätta och han sade vad han ansåg.
Och väl inne på kontoret sa ägaren (en av dem) till butiken att "det är tungt här .., kanske tyngre än på andra ställen, vi har djupa diskar och det är många lyft osv" och han var ytterst förstående och själv vill jag för mitt liv inte vara en sån som arbetar en vecka och sen sjukskriver mig, nä, aldrig i livet.
Inte en chans.
Och chefen var vänligheten personifierad, ja, det var så mycket värme och vänlighet så jag var illröd om kinderna och alldeles varm efteråt.
Nu har jag anmält mig till vilket arbete som helst i butiken, utom frukt och mejeri, och chefen log och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta helger och så .., och jag sa att absolut!
Återstår nu att hoppas att det blir något kassaarbete ledigt vad det lider.
Men det känns bra.
Nu vet jag att jodå, man kan visst få ett arbete fast man snart är femtiosju år och det är inte alls kört!
Jag log mest hela vägen hem.
I väntan på avresa ...
blir det telefonprat
det är före detta arbetskamraten
hon som jag tycker så mycket om
nu har hon precis städat
och sitter i soffan tillsammans med småttingarna
snart ska hon köra till jobbet
barnen - "dom tittar på pippis jul" -, säger hon
och det blir surr om jobbet
och om hur det är
så där rent allmänt
och prat om nyfunnen kärlek
(men inte hennes)
love love love
och en massa glädje
hela tiden
medan vi pratar
jamar sigge nilsson
han vill ha mat
nu!!!
Oreda ...
orosnatt
drömmar hit och dit
vakenperioder
ett täcke som korvar sig
morgonen möter med gråregn och mörker
men kaffet smakar bra
Favorit i repris ...
Ja, jag gör som P1 och SVT- repriserar om och om och om igen -.
Och här kommer den.
Bara för att man blir så glad.
Eller i alla fall jag.
Ja, jag gör som P1 och SVT- repriserar om och om och om igen -.
Och här kommer den.
Bara för att man blir så glad.
Eller i alla fall jag.
Är du passionerad?
Bra!
Så här, bland annat, skriver Anna i Sheffield.
På Lärarhögskolan får man höra ganska ofta om passion och lust att lära.
Om man får göra det man är bra på så kommer lärandet liksom av sej självt, inom det och andra områden.
I lågstadiet om jag hade följt mina passioner så hade jag utvecklat mina talanger som enligt klasskamraterna då var
- att klippa fint med sax
- att vara snäll
- att vara bra på att läsa
- att skriva fint
- att rita
- bra på att hitta på roliga lekar
Och så berättar hon vidare om hur det blev.
Ja, med passionerna ..., och vad hon verkligen blev bra på som vuxen.
Och nu uppmanar hon bloggvännerna att berätta!
Bra!
Så här, bland annat, skriver Anna i Sheffield.
På Lärarhögskolan får man höra ganska ofta om passion och lust att lära.
Om man får göra det man är bra på så kommer lärandet liksom av sej självt, inom det och andra områden.
I lågstadiet om jag hade följt mina passioner så hade jag utvecklat mina talanger som enligt klasskamraterna då var
- att klippa fint med sax
- att vara snäll
- att vara bra på att läsa
- att skriva fint
- att rita
- bra på att hitta på roliga lekar
Och så berättar hon vidare om hur det blev.
Ja, med passionerna ..., och vad hon verkligen blev bra på som vuxen.
Och nu uppmanar hon bloggvännerna att berätta!
onsdag 6 oktober 2010
Sånt man tycker om ....
Hamnar, mer som av en händelse, på en sida som handlar om reklam.
Ååå, jag tycker verkligen att det är så roligt när man ramlar på bra reklam.
Och allt är förstås subjektivt.
Men för mig, är det här bra reklam.
Och det här.
Och det här också.
Mera här ...
En sak är säker, den reklambyrån vet på pricken vad jag tycker om!
Hamnar, mer som av en händelse, på en sida som handlar om reklam.
Ååå, jag tycker verkligen att det är så roligt när man ramlar på bra reklam.
Och allt är förstås subjektivt.
Men för mig, är det här bra reklam.
Och det här.
Och det här också.
Mera här ...
En sak är säker, den reklambyrån vet på pricken vad jag tycker om!
Eftermiddag ...
bakar bröd
tittar ut genom fönstret
där ute
- under äppelträdet -
springer den lilla rödhaken
Projekt brandman ....
 |
| Annas vänsterhand ... |
I somras fick jag besök av en alldeles underbar madame.
Hon var då på besök i Helsingborg hos sina föräldrar .., och den här unga kvinnan med rött år, hon var en av dom allra första som kommenterade på min gamla blogg, jag tror att det var någon gång kring hösten 2005?
Det var då när jag hade sällskap med den lurvige från just Sundets Pärla.
Och nu kom hon alltså - helt oväntat - på besök.
En sån himla trevlig kvinna visade det sig vara!
Lång, sportig, kortsnaggad, rättfram, öppen, varm, charmig och pratglad.
Anna arbetar som brandman i Linköping och är dessutom - enligt mitt sätt att se det -, en helt suverän fotograf.
Nu är hon dessutom engagerad i ett projekt som enligt somliga kanske inte är så där politiskt korrekt, men det struntar jag faktiskt i, jag tycker att det är kul ändå.
Hon fotograferar nämligen sina arbetskamrater.
Intäkterna går dels till Barncancerfonden, dels till brandmännens USA-resa där det ska ställas upp i Polis, - och Brandmans-VM nästa höst.
Skulle jag tycka att det vore lika roligt om någon fotograferade oss kassörskor på Ica?
Ja, det skulle inte störa mig, om det vore gjort med glimten i ögat.
Och att tänka sig min före detta arbetskamrat Johnny på Ica i Malå ..., ja, att han skulle stå där med sin lurviga bringa och svinga köttyxan .., ja, det vore nånting det!
Kalenderns pris är 100 kronor.
Dagens fönster ...
Från Marie-Louise kommer onsdagsfönstret.
Om man är intresserad av hur tillvaron som medberoende ter sig .., det vill säga, om man har haft eller har ett förhållande med t.ex en sexmissbrukare, så kan man med fördel ta sig en titt på hennes sida.
Där vittnar Marie-Louise öppet och utan att snegla åt höger och vänster, om hur detta att nästan bli besatt av en annan människa, kan te sig.
Det är modigt, tycker jag.
Inte just att bli besatt, men att våga berätta om det.
Själv är jag så stolt och skulle aldrig någonsin erkänna nåt sånt, än mindre böna och be att någon skulle stanna kvar.
Det är ju också - på sätt och vis - en slags feghet.
En rädsla att blotta sig.
Här är länken.
tisdag 5 oktober 2010
När det inte blir som man har tänkt sig ...
Så här lät det. Ja, det var inte mycket till film eller ljud.
Jag borde ha kollat upp det först.
Men tänk er skränet från HUNDRATALS fåglars som flyger hit och dit.
Tanken var att jag skulle ta bilen och köra till Varberg och där lyssna till den här mannen.
Han skulle nämligen föreläsa på Varbergs Teater klockan 19.00-pip.
Och jag tog bilen och körde de fem, sex milen norrut ., upptäckte att det bara var åtta mil kvar till Göteborg och tänkte att man hade lika gärna kunnat köra dit, bara för att det hade känts som så mycket frihet, men så blev det inte.
Och Varberg måste vara en av Sveriges vackraste städer!
Länge irrar jag runt och letar efter teatern .., jag kommer till Varbergs fästning och ser färjan från Danmark komma in mot land .., jag ser hundratals människor som motionerar - antingen joggar dom - eller så är det stavgång eller cykling och jag kommer ihåg att i Halland lever människorna längre än någon annanstans i vårt land.
Vid sextiden har jag hittat teatern och parkerar inte långt från biblioteket.
Kön ringlar sig utanför teaterntrén (då är det en timma kvar tills föreställningen ska börja) där är mest äldre herrar och damer och det visar sig snart att alla biljetter är slutsålda.
"Det var kö här redan vid halv sex ..", säger kvinnan i biljettluckan.
Oj, det var ju snopet.
Och det blir lite småprat med andra som möts av samma besked och det slår mig hur vänliga alla är och hur helt annorlunda dialekten är mot för i Halmstad.
Här är det på gränsen till göteborgska.
På väg tillbaka till bilen (men först köper jag ett föreläsningskort för 100 kr, vilket innebär att nästa gång kan jag bara passera kön och gå rakt in i salongen, dvs, om där finns lediga platser .., nu har jag betalat för hela säsongen - jättebilligt är det ju -!) blir jag stående och tittar rakt upp mot himlen.
Ett oändligt antal fåglar flygskriker där uppe i skyn!
Kajor, tror jag.
Och sen kör jag hemåt.
Veien til glede er ...
ikke å få tiden til å gå, men å få tiden til å leve.
ikke å be lange bønner, men å takke mer.
ikke å tenke positivt, men å følge sjelens røst.
ikke å drømme om et liv, men å leve ut en drøm.
ikke å eie mer, men å slippe mer til.
ikke å reise lengst mulig bort, men å finne hjem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)