torsdag 13 juni 2013

Det bästa för pv ....


Den där brickan vill man verkligen ha, så denna gången skvimpar jag runt bland damerna i glasskålen.

Jag tror att en av veckans många höjdpunkter var, när jag nöjd och belåten, kunde sätta nyckeln i låset till arbetsrummet och känna att nu börjar ledigheten.

PV
Sommarlovet har börjat ...


Just det.

Den förste ...

Affisch inköpt på Ottenby fågelstation.


Häromdagen telefonpratade jag länge med en god vän .., bra mycket äldre än undertecknad.

Hon vittnade om hur krånglig tillvaron kan bli, ja, allt eftersom åren går.

Inte bara sjukdom - sin egen eller partnerns - tar på krafterna .., man tappar liksom livslusten ibland.

Vänner sedan ungdomstiden; vänner som följts åt genom åren, finns inte mera.

"Det är mest begravningar nu för tiden ...", sa den goda vännen.

Och när jag för en liten stund sedan gick in på hemtidningens sida över avlidna .., upptäcker jag att bland alla åldringar, finns även en före detta klasskamrat som hastigt avlidit.

Den förste.

I fjol, under besöket på Ottenby Fågelstation på södra Öland, råkade vi på ett par malåbor som just då var på väg till stationen och vi därifrån.

Det var Kajsa och Johnny.

Det blev ett trevligt möte .., varma kramar och en stunds småprat på parkeringen och surr om det som varit och om sannolikheten för att man skulle träffas just där och då.
Det handlade om minuter, annars hade vi missat varandra.

En bra stund stod vi där i solskenet och efteråt var jag så glad.

Och i bilen - på väg därifrån -, berättade jag för pv om Johnny, han som under några år gick i min klass.
Det var i högstadiet.

Jag minns honom som så oändligt snäll.

Det var denne Johnny som fanns med på hemtidningens sida över avlidna.

Nu finns han inte mera.


Om storspoven ....

I ett inlägg lite längre ner, det här .., berättar Ulf om sina minnen om storspoven.

För mig är storspovens läte ett hemifrånljud. 


Målning av Lars Jonsson.

Jag letade en bild till inlägget, googlade på "storspov" och lade in bilden (här ovanför), som var en teckning av fågelmålaren Lars Jonsson.

Ajabaja.

Då skriver Mian i en kommentar att det där, det är inte alls storspov.

Rackarns!

I min bokhylla står en stooor och fullkomligt övermåttan ljuvlig bok med titeln "Fåglar och ljus"; författare/konstnär är ovan nämnde Lars Jonsson.

Nu lägger jag in en bild och är inte detta storspov, då avsäger jag mig allt ansvar ,-)


Målning av Lars Jonsson. Tänk, att ha den gåvan. Att kunna måla så naturtroget!

 Här är bilden.


Och här har författaren/konstnären skrivit vad som syns på bilden.

Ska jag vara ärlig, så ser jag ingen större skillnad på fåglarna på bilderna, men så är jag ingen kännare heller.

Snälla, rara Mian, berätta nu vad det är för fåglar på den övre bilden!


Det bästa ......

Det är lampan som speglar sig på brickan ....

Jo, jag hade planer på att ta ett uppehåll med lotteriet, men varje gång den tanken dyker upp, så händer nånting som får mig att komma på andra tankar.

Nu var det ett paket från Kattis som var orsaken.
Åååå, sickna härliga vinster där var!

Och dagen därpå, ja, då kom ett paket från Värmland .., och jag bara looog och tänkte att njaaa, det är nog nån mening ändå med det här!

Den underbara lilla somriga brickan på bilden, ja, den blir veckans förstapris.
Precis lagom stor för två koppar och nån bulle eller två är den .., och det är alltså Kattis som står för vinsten.

"Behåll det du tycker om själv ...", eller nåt sånt, skrev Kattis och jag tänkte att åååå, den där brickan är ju bara så fin!

Men ännu roligare är ju om någon av bloggvännerna får bära ut brickan och bjuda någon på kaffe eller saft .., jo, så blir det.

Visst är den underbar?!

Ett tröstpris finns också, som vanligt.

Tack till er båda - Kattis och Turtlan -!

Och varmt välkomna nu bloggvänner, ja, med era bidrag!

Det är precis som förut .. mejla det som gjorde ditt hjärta glatt till bisse151@gmail.com och så .. ja, ni vet.
Dagens fönster ...


Ja, inte är dom från Västmanland, inte från Värmland och inte heller från landet Halland.

Däremot från Portugal.

Vem som då höll i håven, det anar ni nog.

onsdag 12 juni 2013

Nästan blind är han ...


... grannen Ecke i det gula huset, det som är hundrafemtio år gammalt, ja, kanske mer än så.

Vi är bjudna på middag hos honom och hans fru Britt och det är bara att gå nerför backen och så är vi där. Harry - som fullkomligt  ä l s k a r  Ecke - får stanna hemma.

Och nu är det en ljuvlig försommarkväll och vi sitter ute och bjuds först på förrätt i form av camenbertost med lite rosépeppar på .., bananer i skivor med curry, samt små tomater.
Vitt vin till detta!

Ecke berättar om det gula huset på kullen och alla som har bott där, däribland en österrikisk gästarbetare och där var någon som hade frigående dvärghöns ..., och nere vid vägen, där pv har segelbåten, dit kördes gödsel från stora lagården på andra sidan bäcken och där gick mannen som bodde i gula huset och rökte cigarr .., "det måste ha varit hur välgödslat som helst, den där plätten!" säger Ecke.

Förr, då fanns såväl hästar som kor i lagården .., ett tag även Highland Cattle, såna här långhåriga köttdjur .., men nu är det tomt.


Den som läst här ett tag, vet att Ecke är nästan blind, men han klarar sig bra ändå.
Före detta lärare, precis som sin fru.

Jag frågar hur dom träffades och Britt, som ser så timid ut .., ja, så försiktig, berättar att för mer än sextiofem år sedan lade hon en lapp i den unge mannens jackficka, ja, hon tyckte att han såg så trevlig ut .., och så bjöd hon honom på kaffe och resten är historia.

Nu har dom varit gifta i snart femtiofem år.
Det är sånt som ger  r e s p e k t, tycker jag.


För första gången får jag komma in i det här rummet som jag ofta fotograferar - genom fönstret -.
Ååå, det är lika fint på insidan!


På väggen sitter en barnbarnsteckning.

"Thomas, tar du emot här ...?" säger hon.

Såväl Ecke som Britt är en bra bit över åttio, men vet ni, hon är en av de absolut vackraste kvinnor jag någonsin har sett! Konstnärlig är hon också ..., i vardagsrummet hänger ett draperi i batik ("det var länge sen det ...", säger hon och skrattar förläget ..), och där är saker gjorda i betong, ja, hela hon utstrålar kreativitet!

Britt är född i Nässjö, en småländska alltså.


Till huvudrätt blir det en ljuvligt god laxrätt, basmatiris och god sallad, samt ett vitt Chardonnay-vin.
U n d e r b a r t!


På köksbordet står handplockade blommor.
Finns det nåt vackrare?
E g e n t l i g e n.

Och i vardagsrummet står ett underbart vackert matbord, säkert två meter långt - minst - och med repor och märken efter liv.
Eller död.

Det bordet stod i ödehuset tidigare; man hade haft det som slaktarbänk bland annat, säger Ecke.

Och  nu kanske ni funderar över receptet till den goda middagen?
Lugn bara.


Här är det.
Nedplitat av frun i huset.

Ja, så var vår kväll.
När vi sen går hemåt, möter vi pv:s brorson som har varit ute med harry på långprommis.

Nu blir det svårt för harry ..,  v a d  är nu detta .., kommer matte och husse från Eckes gård och alldeles till sig av glädje blir han!

Lika överlycklig var han när Anton (brorsonen) kom hem efter dagens jobb .., ja, harry visste
inte till sig av glädje över den unge mannen i rastaflätor, han som är lika mörk i skinnet som husse!

Och nu bara vilar vi i den här glädjen.

Så var det.

Och så ett eftermiddagsfönster ...


Två yngre män som "fixar med ett fönster" och en äldre som överser det hela .., skriver madamen som har slagit ner sina bopålar långt i söder, nämligen i Portugal.

Här kan ni se hennes inköpslista.
Utflykt norröver ...


Så här ser världen ut.
I alla fall den halländska.

Och där är lupiner förstås .., längs E6:an är det en symfoni i rosa, lila och blått och vitt .., det är lupiner så där så man blir yr i huvudet nästan!

Tittar in i Falkenberg och hämtar ut min skatteåterbäring som hamnat på fel bankkonto.
Mitt fel, förstås.

Besöker Bokia och köper textpennor och möter en låååång, äldre man i kaftan och tjusig mössa eller vad man ska kalla det. Det känns nästan som vore jag plötsligt förflyttad till något afrikanskt land.
Härligt!

Sen vidare norrut .., kör motorvägen och tänker på alla gånger jag har åkt just här.
Svänger höger vid skylten mot Tjolöholms slott .., nu blir det rena bonnalandet och överallt säljs blommor eller grönsaker - men i mindre skala - och solen strålar och det känns som om jag är på semesterresa!


Nu är jag framme!


Och här står Margaretha, fjärde generationens pepparrotsodlare!
Håll med om att hon kunde vara storasyster till Anja Pärson!

"Om vi har några pepparrotsknölar? Nä, det har vi inte .., men strålar har vi!" säger hon.

Jaha, ja.
Det är så det heter.

Och så försvinner hon ut någonstans och återvänder med påse innehållande just "strålar".

"Det är faktiskt bara här i Halland du kan få tag i såna .., här odlas den mesta pepparroten som säljs vidare till bland annat Icabutikerna .., annars importeras mycket från Ungern ..", förklarar denna leende och varma kvinna.


Egenodlade grönsaker finns också att köpa och där pepparotsgelé och allt möjligt annat som jag inte har hört talas om! 


Inte världens elegantaste, men härligt ändå!

På hemvägen skippar jag E6:an och väljer i stället den gamla vägen.

Passerar Åsa (där jag 1971 tittade in i kyrkan tillsammans med mina barns pappa) och Frillesås och havet är nära och jag ser klipphällar och kossor och hästar och det ser ut som Bohuslän och jag längtar tills i sommar när vi några lediga dagar kan ta bilen och susa iväg norrut och kanske övernatta nära havet eller på någon ö.

Fem helger på raken - eller delar av helger - arbetar jag från juli till augusti; så det där lillsemestrandet måste ske mitt i veckan om det ska bli av.

Nåja, det blir nog bra det också.

Och till Bohuslän kan man åka sent i augusti också.
Och i september, när allt har lugnat ner sig.

Det är ingen brådska.

Allt det tänker jag på när jag åker hemåt ., och nu blir det kaffe och rabarberpaj med glass och om en timme ska jag vara på jobbet och prata med fjolårsnybörjarna ..., och pv är på väg hem - nu har han sommarlov och är säkert sprallycklig - och i en förbetald postpåse (betald av mottagaren) ligger nu ett antal pepparrotsstrålar och väntar på att åka norrut.

En glädjens dag blev det!

Om mammor ...

Brev från min mamma, det var på 80-talet.

Det har varit mycket ett tag .., med växthus och annat.

Jag har känt mig trött.

Och inte har jag hunnit eller orkat läsa andra bloggar som jag vill heller.

Idag har jag tagit igen lite av allt det missade.

Läste detta.

Jag trodde att hjärtat skulle sprängas.
Det bästa för Turtlan i Värmland ...


Hej!

Oj då, nu blir det ju om mat igen....
Ni har nog rätt ;-)

Mitt bästa blir vår lilla ö-promenad i söndags.
Blev så glad av det lilla kylskåpet vid färjeläget med ägg från gården på ön. En burk att lägga pengar i, välj antal ägg och sen betala vad det kostar. Härligt!

Idag tog jag med en tom äggkartong hit till båten för framtida äggköp.
Vi kommer ju dit fler gånger!

Hälsningar Turtlan
Dagens fönster ...


... finns hemma i Västerbotten, närmare bestämt i Brån, utanförVännäs.


Där befann sig Cecilia N som klämde och kände på ull, träffade andra ullnördar och säkert satt damerna bakom någon spinnrock också.

Det var där hon tog fram fönsterhåven, ja, när hon tittade in i en verkstad.

Tankar om en fågel ...


Ulf sa ...

Storspoven är den fågel som betytt mest för mig.
När jag växte upp i Värmland gick jag de första veckorna i april och väntade på att dess långa svepande visslingar skulle dra fram över ängarna.
Snabbare och snabbare och till slut drillen.
Det var ungefär vid drillen som man hade lokaliserat den och jag såg hur den gjorde en gir över fältet. Våren var här.

// När jag tittar in hos Ulf ser jag vad som har hänt.
Det har varit mycket sånt nu.
I Skåne har en svart-vit-prickig hund med problemrygg fått sluta sina dagar.
I Västerås finns inte längre katten Freja.
Och i vår frysbox ligger ännu pElle i väntan på att komma i jorden.
Den som har husdjur vet hur det känns.
Hur tomt det kan bli.
Ja, t.om. att man kan sakna det nästan ljudlösa tassandet från en liten katt.
Just så är det.
Det bästa för Barbro - mellansystern - ...

Här tittas det i album ....

Det bästa som hänt är att min kära kusin från Vancover island, Canada, med make är här hos oss.

Kram från kusinen.

tisdag 11 juni 2013

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Ull, ull, ull!
 
Att fara till Brån utanför Vännäsby utanför Vännäs utanför Umeå och spinna och klämma på ull med andra ullnördar var fantastiskt roligt.
 
 
På söndagsmorgonen gick jag på promenad och blev hälsad på av hästar i en hage och hörde för första gången på länge storspovarna.
 
Nästan som julafton ...


Idag när jag kom hem från affären - jag hade hållit i träffen med sommarjobbartöserna -, upptäckte jag till min förvåning ett grönt postpaket på trappan vid ytterdörren.

Ahaaaa .., lantbrevbäraren hade varit omtänksam och på så sätt slapp jag ju köra till Slöinge och hämta försändelsen på Matöppet  .., så jag tog paketet och ett kuvert med mig och gick in.

(Ännu mera omtänksamhet: brevbäraren hade talat in ett meddelande på min mobil, ja, att paketet fanns på trappan!)

Handstilen var för mig helt obekant, men så otroligt vacker!

Och så öppnade jag paketet och till min förvåning tog det liksom aldrig slut när jag väl hade börjat plocka upp innehållet!

Där fanns en väska med texten "Dagens lunch" .., en matlåda  - "Kan finnas spår av rester" är texten på locket (finurligt!) -, där var porto så det räcker och blir över .., en somrig liten bricka .., en slags kokbok .., och en medicinburk om man drabbas av våldsamt sötsug!


Vem har nu skickat allt detta?

Jo, det ska jag berätta för er!

Det var den här madamen.

Och så förunderligt är det, att när jag ibland tänker att nääää, nu gör vi en lång paus, kanske är ändå ingen intresserad av det här lotteriet, ja, då dyker det upp nånting som får mig att ändra ståndpunkt.

Just det hände idag! 

Tack snälla Kattis!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

 

Hej!

Låter härlig med Greklandsresan! 
Liiite avis men den som spar han har så jag åker i september med min dotter som då fyller 30.
Ska bli jättekul.
 
Det bästa i veckan för mig var premiärturen för iår med båten i ett härligt väder och den totala lyckan att få en massa strömmingar.

Finns inget roligare än att rycka strömming det är nog enda gången jag får napp.
Moster Greta 86 år rensade frivilligt allihopa.
 
Ha det bäst Babsan
Ledig morgon ...

Älsklingsmuggen, inköpt på Akvarellmuseet i Skärhamn.

Som vanligt går klockradion igång vid femtiden och då blir harry överlycklig, för då ska husse gå ner till postlådan och hämta tidningen och då får harry följa med. Så snart han kommer in igen, springer harry upp för trappan och lägger sig i husses tomma säng.
Ja, han inte bara "lägger sig" ..., han strääääcker ut och har huvudet på kudden! 
Det kallas för  l y c k a.

Åååå, så nöjd han är, harry!
En hel säng för sig själv!


Ute i husvagnen har pv:s brorson Anton sovit.
Han är snickare och arbetar för tillfället i Frösakull, inte långt från Haverdal ..., och i två veckors tid ska han tillbringa kvällar och nätter här hos oss.
På helgerna åker han hem till mörkaste Småland, där han har byggt sig ett hus och har höns, grisar, hunden Sverker och säkert fler djur än så.

Anton är lika mörk i skinnet som sin farbror, han har bruna ögon och rastaflätor och är - rent ut sagt - omåttligt grann!

Med sig hade han hem-ägg från dom egna hönsen.

Och nu ska jag sätta mig och förebereda dagens tvåtimmarspass med dom nya sommarjobbarna - alla lika duktiga -!

Dagens fönster ...


... finns  i Ystad, i den östra delen av stan.

Där bor Ingela, en f.d. granne till mig ..., och det var på hennes balkong som fönsterhåven åkte fram!

Tack snälla.


måndag 10 juni 2013

Jag lovade mig själv ...


... att enbart köpa svensk bacon.

Ja, det var alltså innan jag hade öppnat paketet från Saltmästaren.